Arbetsmarknadsutsikterna för år 2003 och 2004

Ura 2003:5 ISSN 1401-0844 Arbetsmarknadsutsikterna för år 2003 och 2004 AMS Bo Gustavsson Torbjörn Israelsson Tord Strannefors Hans Tydén Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik

Innehållsförteckning Sid SAMMANFATTNING... 3 JÄMFÖRELSE MED TIDIGARE PROGNOSER... 9 INTERNATIONELL ÖVERSIKT...11 SVENSK EKONOMI...17 EFTERFRÅGAN PÅ ARBETSKRAFT...32 SYSSELSÄTTNINGEN...40 NÄRINGSGRENAR...47 JORD- OCH SKOGSBRUK...47 INDUSTRI...49 BYGGNADSVERKSAMHET...57 PRIVATA TJÄNSTESEKTORN...66 OFFENTLIGA TJÄNSTER...74 UTBUDET AV ARBETSKRAFT...81 ARBETSLÖSHET...86 UNDERSYSSELSATTA...90 ARBETSMARKNADSPOLITISKA PROGRAM...92 GRUPPER AV ARBETSLÖSA MED BEHOV AV INSATSER...101 REGIONAL UTVECKLING...107

2

Sammanfattning Sysselsättningen börjar minska Konjunkturavmattningen i omvärlden och i landet har börjat ge avtryck på den svenska arbetsmarknaden i form av en viss minskning av sysselsättningen och stigande arbetslöshet. För de närmaste året finns heller inte några tydliga indikationer på att konjunkturen kommer att förstärkas i sådan grad att det sker nämnvärda förbättringar på arbetsmarknaden. Vi räknar med att sysselsättningen minskar med 9 000 personer år 2003 och för år 2004 förutses en ytterligare nedgång med 5 000 personer. Utbudet av arbetskraft ökar i år med 27 000 personer, vilket sammanhänger med lägre deltagande såväl i kommunal vuxenutbildning som i arbetsmarknadspolitiska program. Nästa år minskar arbetskraften med 18 000 personer till följd av att fler väljer att studera på högskola och att utslagningen av arbetskraft till förtidspension blir fortsatt stor. Sammantaget innebär detta att arbetslösheten ökar från 4 procent 2002 till 4,8 procent 2003 för att sedan minska till 4,5 procent 2004. Prognosen bygger på att ca 2 procent av arbetskraften återfinns i arbetsmarknadspolitiska program. Läget har försämrats sedan i höstas I jämförelse med föregående prognos från hösten 2002 är framtidsbilden dystrare. Det sammanhänger med att vi inte har funnit något som talar för en stark uppgång i den globala konjunkturen. Den samlade informationen talar istället för att konjunkturbilden förändras i begränsad omfattning och att en förväntad förstärkning under 2004 blir ganska svag. De svenska hushållen har nu, enligt Konjunkturinstitutets undersökning, en allt dystrare bild av utsikterna för den svenska ekonomin liksom dämpade förväntningar avseende sin egen ekonomiska situation. Detta kan bland annat kopplas till att hushållens realinkomstökning kommer att dämpas påtagligt under 2003 och 2004. Den kommunala ekonomin försämras ytterligare och kommunerna måste lösa detta genom att dra ned på kostnaderna och/eller höja det kommunala skatteuttaget, vilket också drabbar hushållen. Detta innebär att vi inte kan räkna med en ökad draghjälp från den inhemska efterfrågan i tillväxthänseende utan måste förlita oss på ett stigande bidrag till BNP från export och investeringar. Det finns dock inte mycket som talar för en påtaglig förstärkning av dessa faktorer under prognosperioden. 3

Det finns en utbredd osäkerhet rörande den internationella konjunkturutvecklingen. Riskerna för en sämre ekonomisk utveckling globalt är enligt föreliggande prognosbedömning större än chanserna till en mera positiv utveckling. Det finns en risk för att den amerikanska ekonomin kan komma att utvecklas svagare än i våra bedömningar vilket kan härledas till att USA har stora underskott i sin utrikeshandel, växande budgetunderskott, hög skuldsätning hos hushållen samt ett lågt sparande. Utvecklingen av fastighetspriserna är en kärnfråga och ett prisfall skulle, på ett mycket negativt sätt, påverka hushållens benägenhet att konsumera. Det finns dock en del som talar för att den kraftigt sjunkande dollarkursen kommer att stimulera den amerikanska ekonomin, men istället ytterligare försämra förutsättningarna för den europeiska och den japanska konjunkturen. I Europa är obalansproblemen i vissa länder mycket svårhanterliga vilket medför en ökad risk för att den europeiska konjunkturen försvagas ytterligare i deras kölvatten. Å andra sidan kan en starkare utveckling i den globala ekonomin än den vi skisserat komma att bli fallet i händelse av sänkta oljepriser, ökad framtidstro, stigande investeringar och snabbare positiva effekter i USA av den sänkta dollarkursen än vad vi räknat med. Svag BNP-tillväxt och små förändringar i sysselsättningen AMS bedömning av arbetsmarknaden 2003 och 2004 grundar sig bland annat på intervjuer med nästan 11 000 arbetsgivare inom det privata näringslivet och 2 000 inom offentliga arbetsställen. Undersökningen visar att det finns en grundläggande och utbredd optimism om framtiden och vår tolkning av resultatet överensstämmer i stora drag med bilden från andra källor, nämligen att ekonomin är på väg in i en svag återhämtningsfas. Vi beräknar att BNPtillväxten stannar på svaga 1,1 procent i år och stiger något till 1,7 procent år 2004. Rekryteringsproblemen har minskat kraftigt de senaste åren inom det privata näringslivet. Bristtalen är historiskt sett mycket låga inom industrin samt inom den privata tjänstesektorn och jämförbara med dem som noterades under den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Det mest anmärkningsvärda är att arbetskraftsbristen inom uppdragsverksamheten och bland IT-konsulterna så gott som helt har raderats ut. Det föreligger viss brist på byggnadsarbetare men även där har bristtalen minskat påtagligt. Däremot ligger bristen kvar på en hög nivå inom flera kommunala yrken, framför allt sådana som kräver högskoleutbildning. Den svaga arbetsmarknadsutvecklingen innebär att den beskrivna arbetskraftssituationen i huvudsak kommer att bestå under 2003 och 2004. Det innebär att inflationsrisken från lönebildningen är liten under hela prognosperioden, 4

vilket innebär att det finns utrymme för Riksbanken att sänka sin styrränta ytterligare, något som också antas i prognosen. Fler arbetslösa högskoleutbildade men nivån är låg Arbetslösheten för grupper som traditionellt brukar drabbas i en konjunkturnedgång har ökat något men inte alls i den omfattning som brukar vara vanligt. Det finns emellertid en tendens till uppgång inom vissa grupper. Hit hör ungdomar med kort utbildning, till exempel de som inte fullföljt en gymnasieutbildning. En intressant iakttagelse är dock att ungdomsarbetslösheten 1 (20-24 år) så här långt inte har ökat påtagligt, något som annars vanligen inträffar under år med sämre konjunktur. En relativt hög andel av den ökade arbetslösheten har fallit på högskoleutbildade, alltså en grupp som vanligtvis klarar sig bra under lågkonjunkturer. Denna grupp har dock goda möjligheter att snabbt få ett arbete, och den har en betydligt lägre arbetslöshet än övriga grupper på arbetsmarknaden. Det innebär att arbetslöshetens sammansättning är mindre problematisk jämfört med tidigare konjunktursvackor. Förra året uppgick arbetslösheten bland SACOanslutna till ca 1,5 procent 2. Motsvarande siffror för TCO-anslutna var 2,4 procent, för LO-anslutna 4,1 procent och för icke fackligt anslutna nästan 6 procent. Enligt vår uppfattning fortsätter arbetslösheten att stiga bland högskoleutbildade eftersom delar av redan lagda varsel inte verkställts på grund av långa varsel- och uppsägningstider, och vi kan sannolikt förvänta oss nya varsel från IT-konsultföretag och från teleproduktindustrin. Ett nytt regionalt mönster Även den regionala bilden skiljer sig gentemot vad som varit vanligt. De regionala skillnaderna på arbetsmarknaden har minskat på ett sätt som inte inträffat under tidigare konjunktursvackor. Det sammanhänger med en försämrad arbetsmarknadssituation i flera befolkningstäta regioner, inte minst Stockholmsområdet. Detta beror i sin tur på att tidigare starka tillväxtbranscher ITkonsulter, media, finansiella tjänster och teleproduktindustri drabbats av en markant försämrad konjunktur. En konsekvens är att arbetslösheten har ökat i 1 Inklusive programdeltagare. 2 Enligt AKU. 5

tre av fyra av de 12 största arbetsmarknadsregionerna 3. Utvidgas antalet till att omfatta de 27 största regionerna 4 har arbetslösheten ökat i två av tre. Skogslänen har klarat sig bättre än de befolkningstäta regionerna vilket sammanhänger med att basnäringarna inom industrin endast fått vidkännas en svag dämpning i konjunkturen samtidigt som den kommunala sysselsättningen ökat. Det visar sig i att det bland de 26 minsta regionerna 5 har skett en ökning av arbetslösheten i färre än 40 procent. Situationen i de mindre arbetsmarknadsregionerna förändras dock under prognosperioden. Den försämrade kommunala ekonomin kommer att få störst genomslag på arbetsmarknaderna i glesbygden genom sektorns stora betydelse i förhållande till andra näringar. Det talar för att även mindre lokala arbetsmarknader i glesbygden får vidkännas en försämring av sysselsättningen och ökning av arbetslösheten, särskilt under år 2004. Det som samtidigt håller tillbaka arbetslöshetsnivån i många glesbygdsregioner är en betydande utflyttning av yngre arbetskraft och ett negativt netto i arbetskraftsbalansen mellan nytillträdande och åldersavgångar. Stor utmaning att öka arbetskraftsutbudet Arbetsmarknadspolitiken står inför många utmaningar de närmaste åren. Den största är att arbetskraftsutbudet successivt krymper vilket riskerar att bli fallet under flera år framöver. Utslagningen till förtidspension riskerar att bli större än befolkningstillväxten, vilket ger en negativ effekt på den totala tillgången på arbetskraft. Antalet personer som går till förtidspension har uppvisat en allt kraftigare ökning de senaste åren. Mellan åren 1998, då de senaste årens ökning startade, och 2002 ökade antalet förtidspensionärer enligt RFV:s statistik med sammanlagt 67 000, varvid nästan hälften av ökningen faller på år 2002. Enligt arbetskraftundersökningen är uppgången ännu större eller cirka 80 000 personer, vilket kan bero på att AKU:s definition är bredare. Detta motsvarar en förlust av nästan 2 procent av arbetskraften. Det betyder att avtappningen till förtidspension är större än tillskottet av arbetskraft från demografiska förändringar. Antalet långa sjukskrivningsfall (över ett år) fortsätter att öka och uppgick till drygt 135 000 personer i början av 2003. Det betyder att antalet förtidspensioneringar riskerar att bli stort även framöver och under den kommande femårsperioden kan arbetskraften dräneras på ytterligare 2 procent. Särskilt alarmerande är att andelen sjukskrivna är högst inom yrken som främst återfinns 3 regioner över 100 000 inv. 16-64 år (totalt finns 81 arbetsmarknadsregioner). 4 regioner över 50 000 inv. 16-64 år. 5 regioner under 15 000 inv. 16-64 år. 6

inom offentlig sektor. Dessa yrken är också i många fall stora bristyrken, inom till exempel vården och undervisningssektorn. Det är viktigt att föra en kraftfull arbetsmarknadspolitik för ett ökat arbetskraftsdeltagande. Den strategin är väsentlig i synnerhet för att möta kommande stora rekryteringsbehov, dels för att ersätta de allt fler som går i ålderspension, dels för att möta en kommande konjunkturuppgång. Det största potentialerna att höja utbudet finns främst i inom två grupper, äldre och utlandsfödda. Ökad rörligheten genom yrkesbyten En annan viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att få till stånd en ökad rörlighet i arbetskraften i form av yrkesbyten. Det finns flera viktiga anle d- ningar att öka den yrkesmässiga rörligheten. En är att det finns stora grupper av arbetslösa inom yrken med låg eller långsiktigt svag efterfrågan på arbetskraft. En mycket stor del av dessa arbetslösa måste byta yrke för att varaktigt komma till rätta med sin arbetsmarknadssituation. En annan anledning att öka den yrkesmässiga rörligheten är utslagningsproblematiken på grund av ohälsa. Många av dem som är långtidssjukskrivna kommer inte att kunna återgå till arbetslivet om de inte kan byta yrke. Valda indikatorer 2000 2001 2002 2003 2004 BNP, till marknadspris, proc föränd. 4,4 1,1 1,9 1,1 1,7 Antal arbetade timmar, proc föränd. 1,0 0,5-1,2-0,6-0,1 Produktivitetstillväxt, proc föränd. 3,4 0,6 3,1 1,7 1,8 UND1X, inflation, dec-dec, proc föränd. 1,3 3,4 2,2 1,3 1,5 Timlön, proc föränd. 3,7 4,3 4,0 3,7 3,9 Hushållens reala disp. inkomster, proc föränd. 2,6 2,5 4,7 1,4 1,6 Privat konsumtion, proc föränd. 5,0 0,2 1,3 1,7 2,1 Sparkvot, inkl avtalspension (kvot priv. koms.) 2,4 5,2 8,2 7,9 7,3 Kommunernas resultat i miljarder kronor 6 5,2 4,7 0,8-3,4-8,3 6 Resultat före extraordinära kostnader. Källa: Kommunförbundet. 7

Nyckeltal 7 Tusental personer Förändring Utfall Prognos Utfall Prognos 1999 2000 2001 2002 2003 2004 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Arbetskraften 4309 4362 4414 4421 4448 4430 +54 +53 +52 +7 +27-18 Sysselsatta 4068 4159 4239 4244 4235 4230 +89 +91 +80 +5-9 -5 Arbetslösa 241 203 175 176 213 200-35 -38-28 +1 +37-13 Procent av AK 5,6 4,7 4,0 4,0 4,8 4,5-0,9-0,9-0,7 0,0 +0,8-0,3 Arb.markn politiska program 142 113 112 117 96 91-31 -29-1 +5-21 -5 Procent av AK 3,3 2,6 2,5 2,6 2,2 2,1-0,8-0,7-0,1 +0,1-0,5-0,1 Obalans i procent av AK 8,9 7,2 6,5 6,6 6,9 6,6-1,7-1,6-0,7 +0,1 +0,3-0,4 7 Arbetskraften är summan av sysselsatta och arbetslösa, och obalansen är summan av arbetslösa och deltagarna i arbetsmarknadspolitiska program. Summorna stämmer inte alltid på grund av avrundningar. 8

Jämförelse med tidigare prognoser Sysselsättningsprognoserna stämde Den svenska arbetsmarknaden har i närmare två års tid kännetecknats av en kraftig uppbromsning av sysselsättningsutvecklingen. En allmän bedömning av olika prognosmakare har varit att nuvarande konjunktursvacka skulle bli rätt kortvarig, men den förutsedda uppgången låter vänta på sig. Därmed har sysselsättningen efter hand planat ut och börjat vika av nedåt och arbetslösheten har börjat stiga. Denna utveckling kommer att få ett kraftigt genomslag i arbetsmarknadsstatistiken för 2003. AMS räknade i vårprognosen 2002 med en ökning av sysselsättningen med 7 000 personer. I höstprognosen finjusterades nivån till 5 000, vilket exakt överensstämde med det slutliga utfallet. Däremot har sysselsättningen för 2003 i föreliggande prognos skrivits ned jämfört med fjolårets prognoser, vilket beror på att den utdragna internationella konjunktursvackan nu även börjar få återverkningar på den inhemska konsumtionen. Arbetslösheten kvar på 4 procent 2002 I den förra vårprognosen beräknades arbetslösheten under 2002 i genomsnitt uppgå till 4,0 procent, och i höstprognosen sattes nivån till 3,9 procent. Det slutliga utfallet blev 4,0 procent, efter en viss uppgång under årets sista kvartal på grund av ökat arbetskraftsutbud. Därmed uppnåddes regeringens arbetslöshetsmål för andra året i rad. Arbetskraftsutbudet förutsades vårprognosen öka med 9 000 personer, men i höstprognosen skrevs ökningen ned till 2 000. I själva verket ökade utbudet mellan 2001 och 2002 med 7 000 personer efter en snabb nedskärning av vuxenutbildningen under hösten 2002. 9

Prognoser över arbetslösheten enligt olika bedömare 92 1 93 2 94 1 95 1 96 1 97 1 98 1 99 1 00 1 01 1 02 1 03 Nordea 4,1 6,7 8,9 7,2 7,3 8,4 6,7 6,1 5,0 3,9 4,5 4,5 1 Handelsbanken 5,0 6,5 8,1 7,4 8,2 7,6 7,5 5,7 4,8 3,8 4,4 4,7 1 Svenskt Näringsliv 4,5 6,9 8,0 7,0 8,0 8,0 6,8 6,1 4,9 4,1 4,2 4,6 1 TCO 4,0 8,2 8,8 7,3 7,9 7,7 6,9 5,4 4,2 3,9 4,3 4,1 3 LO 3,5 7,7 8,4 7,2 7,2 8,1 6,7 5,5 4,7 4,2 4,2 4,4 1 Finansdepartementet 3,8 6,8 8,0 6,8 7,2 7,9 6,7 5,7 4,6 3,9 4,3 4,5 1 Konjunkturinstitutet 3,5 6,5 8,0 7,4 7,5 8,3 6,7 5,9 4,7 3,9 4,3 4,6 1 OECD 4,1 7,1 8,8 7,7 7,3 7,4 7,3 6,2 4,8 4,1 4,1 4,1 3 AMS 5,0 8,4 8,3 7,2 8,1 8,4 6,6 5,8 4,9 4,0 4,0 4,8 Utfall 4,8 8,2 8,0 7,7 8,1 8,0 6,5 5,6 4,7 4,0 4,0 1 Lagda prognoser i början av resp. år. 2 Lagda prognoser fram till våren 1993 (omräknat till ny AKU-definition 1993). 3 Lagd prognos i december 2002. 10

Internationell översikt Den globala ekonomin sviktar Den globala ekonomin har utvecklats svagt och den återhämtning som visade sig under första halvåret 2002 har mattats påtagligt. Det har föranlett alla internationella prognosmakare att successivt revidera ned sina prognoser för 2003. Den stora besvikelsen står framför allt att finna i Europa. Den europeiska konjunkturen har utvecklats mycket svagt i synnerhet genom en låg inhemsk efterfrågan. Hushållen har valt att hålla igen på utgifterna på grund av en försämrad framtidstro. Bidragande till denna utveckling är utöver en dämpad global ekonomi också försvagade statsbudgetar vilket framtvingat en restriktiv finanspolitik. I detta läge har räntenivån i Europa legat något för högt enligt vår bedömning. Dessutom har nuvarande utveckling ännu en gång synliggjort Europas påtagligt starka beroende av den amerikanska ekonomin. Återhämtningen i USA har gått långsammare än väntat. Förhoppningen i flertalet prognoser är att det snabba avslutet i kriget mellan USA och Irak ska leda till en kraftig injektion i världsekonomin, genom minskad osäkerhet och fallande oljepriser. Denna tro kan vara överdriven eftersom de fundamentala obala n- serna i den amerikanska ekonomin inte har förändrats. Fortfarande är underskottet i bytesbalansen stort trots att dollarn minskat i värde. Budgetunderskotten har vuxit påtagligt och hushållen har en hög skuldsättning och ett lågt sparande. Dessutom har arbetslösheten ökat till närmare 6 procent. Emellertid kan den sjunkande dollarkursen komma att bli en injektion i den amerikanska ekonomin och det kan leda till snabb ekonomisk återhämtning vilket i ett kort perspektiv dämpar konjunkturen i såväl Europa som Japan. Det innebär att den japanska ekonomin fortsätter att gå på lågvarv och det finns inte heller där någon snar vändning i sikte. Återhämtning i USA 2002 En påtaglig återhämtning ägde rum i den amerikanska ekonomin förra året. BNP-tillväxten steg från svaga 0,3 procent 2001 till 2,4 procent 2002. Utvecklingen stöddes av en mycket expansiv ekonomisk politik, bland annat var räntenivån den lägsta på 40 år samtidigt som skattesänkningar gav hushållen mer pengar. Den amerikanska styrräntan ligger för närvarande på 1,25 procent vilket innebär att den korta realräntan är nära noll. Många hushåll har lagt om sina boendelån till en lägre räntenivå och samtidigt har man ökat belåningen av sina fastigheter. Utrymmet för detta har ökat genom stigande fastighetspriser. De påtagligt ökade disponibelinkomsterna har använts för att upprätthålla den 11

privata konsumtionen på en hygglig nivå. Förra året uppgick den reala ökningstakten till goda 3,1 procent. Till viss del har detta stimulerats av rabatter vid bilköp med mera. Effekterna från överinvesteringarna kring millenniumskiftet kan vara över då investeringarna ökade under slutet av förra året, men fortfarande har företagen ett lågt kapacitetsutnyttjande vilket dämpar investeringsaktiviteten. Förhoppningarna hos internationella konjunkturbedömare är dock att den mer positiva utvecklingen för investeringarna fortsätter i år vilket härrör från att inköpschefsindex legat över 50, det vill säga gränsen för ökad aktivitet, och att kapacitetsutnyttjandet ökat. Den drivande kraften för investeringar är vinstutveckling och kapacitetsutnyttjande och eftersom företagen skurit kraftigt i sina kostnader bör den just nu måttliga vinstutvecklingen komma att förstärkas framöver. En sådan utveckling skulle komma att leda till fler anställda och lägre arbetslöshet. USA:s BNP ökar med 2 procent 2003 Hushållens nettoförmögenhet har emellertid gröpts ur genom kraftigt fallande börskurser och konsumentförtroendet har vikit påtagligt, även om en mycket kraftig uppgång noteras för april 2003. En förklaring kan vara att kriget mellan USA och deras allierade mot Irak avslutades snabbt. En annan viktig faktor att ta hänsyn till avseende hushållens konsumtion är att de amerikanska hushållen tidigarelagt en del av sin framtida konsumtion. Detta tillsammans med ett litet sparande och behov av ett ökat ekonomisk konsolidering leder, enligt vår uppfattning, till att konsumtionen inte kommer att driva konjunkturen lika påtagligt som under de senaste åren utan att man istället får mera förlita sig på en förstärkt investeringskonjunktur och en förstärkt exportkonjunktur driven av den fallande dollarkursen trots att penning- och finanspolitiken förblir expansiv. Den amerikanska ekonomin bedöms växa med drygt 2 procent i år och med cirka 3 procent 2004, vilket är betydligt mindre än vad vi antog i höstprognosen. Svag eurokonjunktur Euroområdet kännetecknas av en svag ekonomisk aktivitet och BNP-tillväxten 2002 hamnade enligt preliminära siffror på låga 0,8 procent. Dessutom minskade BNP-tillväxten mellan tredje och fjärde kvartalet förra året, vilket indikerar att konjunkturavmattningen tilltog under slutet av året. Dessutom kännetecknas området av ett svagt företags- och konsumentförtroende avseende ekonomin. Sammantaget indikerar statistiken enligt vår uppfattning att orderingång och produktion utvecklats svagt hittills i år och det försämrade läget på arbetsmarknaden tyder på att hushållens efterfrågan förblivit svag. ECB (Europeiska Centralbanken) sänkte i mars styrräntan med 0,25 procentenheter till 2,5 procent och det mesta talar för att ytterligare sänkningar följer. Den relativt 12

kraftiga apprecieringen av euron har försämrat konkurrenskraften för exportindustrin och detta tillsammans med stigande oljepriser har urholkat företagens vinster. Detta har inneburit att företagen tvingats göra kostnadsnedskärningar vilket lett till en minskning av personalstyrkorna och detta har höjt arbetslösheten till närmare 8 procent inom euroområdet. 2003 blir ett dåligt år i Europa För närvarande tycks nedgången i BNP-tillväxten ha bottnat, men osäkerheten om detta är stor och det mesta talar för att 2003 blir ett svagt år. Till detta bidrar bland annat de konkurrensnackdelar gentemot USA som den försvagade dollarn medför. Det finns emellertid vissa positiva tecken, som dock inte hinner få genomslag under 2003: inflationen faller, realräntorna är låga och företagens vinster kan komma att öka framöver. Den fallande inflationen ger dessutom hushållen ökade reala disponibla inkomster vilket bör gynna den privata konsumtionen framöver. Det gör att utsikterna för 2004 indikerar en viss återhämtning i ekonomin, bland annat genom effekter från räntesänkningarna och en viss ökad aktivitet i USA. Någon finanspolitisk stimulans är inte att vänta. Det sammanhänger med att utvecklingen av de offentliga finanserna varit svag. Till exempel överskred Tyskland och Portugal 2002 med bred marginal stabilitets- och tillväxtpaktens stipulerade gräns för de offentliga underskotten på 3 procent av BNP. Dessutom riskerar både Italien och Frankrike att överskrida denna gräns framöver. Det gör att återhämtningen inom euroområdet bedöms gå långsamt. Förra året uppgick BNP-tillväxten till 0.8 procent inom euroområdet och i år kan den skattas till cirka 1 procent. För 2004 finns förutsättningar för en mer tydlig uppgång och vi beräknar BNP-tillväxten till knappt 2 procent. Tyskland bromsar Europakonjunkturen Det som håller tillbaka utvecklingen inom euroområdet är den svaga utvecklingen i Tyskland, som har uppenbara strukturproblem i välfärdssystemen, till exempel pensionssystemet. Desutom kvarstår strukturproblemen i de östra delarna av landet och vidare anslöts den tyska D-marken till euron på en för hög nivå, enligt vår uppfattning. Tillväxten har i ett internationellt perspektiv varit låg under de senaste fem åren och ingen snar ljusning finns heller i sikte. BNP-tillväxten i Tyskland uppgick till svaga 0,2 procent 2002 och det mesta talar för att tillväxten förblir låg även i år eller 0,3 procent. Under 2004 kan dock den tyska ekonomin komma att förbättras och tillväxten kan uppskattas till 1,0-1,5 procent. Den standardiserade arbetslösheten har av OECD beräk- 13

nas till 8,6 procent 8. Enligt landets officiella statistik är nivån 10,6 procent 9. Detta innebär en ökning med 1 procentenhet på ett år. Det mesta talar för att arbetslösheten fortsätter att stiga under 2003. Hemmamarknaden har varit stark i Storbritannien Storbritannien har kännetecknats av en god inhemsk efterfrågan det vill säga god privat och offentlig konsumtion samt höga offentliga byggnadsinvesteringar och det låg bakom BNP-tillväxten på 1,6 procent. Däremot utvecklades exporten svagt, bland annat genom en svag global ekonomi och en hög pundkurs, och det ledde till att industrin drog ned på produktion, anställda och investeringar. Arbetslösheten har dock legat på en i stort sett oförändrad nivå eller omkring 5 procent. Den brittiska inhemska ekonomin har gynnats av en kraftig ökning av de reala hushållsinkomsterna, kraftigt ökade huspriser och omfattande reformer och modernisering av den offentliga servicen inom hälsovård, transport och utbildning. I år väntas exportindustrin fortsätta att brottas med en svag global utveckling medan den inhemska efterfrågan förblir stark. De inhemska hoten kommer från att fastighetspriserna kan komma att sjunka. Den brittiska centralbanken sänkte emellertid i februari styrräntan från 4 procent till 3,5 procent. Vår bedömning är att det finns ett utrymme för ytterligare sänkningar vilket bland annat skulle upprätthålla huspriserna. Mycket talar för att BNP-tillväxten ökar något i år till omkring 2 procent, och att den ökar ytterligare något 2004. Finland exporterar fler mobiltelefoner Den finska ekonomin har gynnats av en förhållandevis god utveckling av exporten av mobiltelefoner och dessutom kan den finska ekonomin gynnas av ökade exportframgångar för skogsindustrin. Den mer försiktiga bedömningen av den globala ekonomin talar dock för att ökningen av exporten dämpas varvid BNP-tillväxten på 1,6 procent 2002 endast blir något högre 2003 eller cirka 2 procent. För 2004 kan exporten ånyo ta mer fart varvid BNP-tillväxten bör hamna på omkring 3 procent. Även den inhemska efterfrågan bedöms förbli relativt stark under prognosperioden. Den finländska tillväxten är emellertid inte tillräckligt stark för att dämpa arbetslösheten som har legat på ungefär 9 procent under det senaste året. 8 Januari 2003. 9 Mars 2003. 14

Den norska ekonomin utvecklades svagt förra året trots att den privata konsumtionen fortsatte sin starka frammarsch som hade sin grund i en god realinkomstförstärkning för hushållen. Hushållens inkomster bedöms öka svagare under de närmaste åren genom både en högre inflation och en ökad arbetslöshet. Till detta kommer att den norska exporten fortsätter att utvecklas svagt till följd av en svag omvärldsutveckling och en högt värderad krona, men under loppet av 2004 bör exporten komma att förstärkas. Den norska ekonomin stimuleras också av att den norska centralbanken sänkte sin styrränta från höga 7 procent till 5,5 procent i början av mars 2003. BNP-tillväxten förblir svag eller cirka 1 procent 2003, men under 2004 bör tillväxten komma att uppgå till 1,5-2 procent. Arbetslösheten har ökat till drygt 4 procent och den utvecklingen bedöms fortsätta 2003. Den danska exportindustrin har klarat sig ganska bra genom att inslaget av livsmedels- och läkemedelsindustri är stort, men trots det skedde en tydlig dämpning av exporten under 2002. Hushållens konsumtionsutveckling beror på stigande realinkomster och mycket talar för att det är hushållen som upprätthåller BNP-tillväxten i år. Ett orosmoln är att den danska arbetslösheten stigit till närmare 5 procent. Tillväxten ökade endast med 1,6 procent 2002 och för 2003 beräknas den till svaga 1,3 procent. En viss förbättring är trolig 2004 då en tillväxt på omkring 2 procent är sannolik. Japan går på tomgång Den japanska ekonomin har kännetecknats av en mycket svag inhemsk efterfrågan och den drivkraft som funnits är helt kopplad till exporten. Det innebär att utvecklingen i Japan helt styrs av vad som händer i omvärlden, men exporten utgör endast en liten del av den japanska ekonomin och kan inte ensam lyfta Japan ur dess svåra ekonomiska läge. Landet har inte heller löst de underliggande strukturella problemen såsom deflation och en hög andel osäkra lån hos bankerna, vilket leder till att den svaga inhemska efterfrågan består under de närmaste åren. BNP-tillväxten fortsätter att understiga 1 procent 2003 och väntas ligga kvar på cirka 1 procent 2004. Det gör att arbetslösheten riskerar att öka ytterligare. För närvarande ligger den på cirka 5 procent, vilket är högt i ett japanskt perspektiv. Övriga Asien (exkl. Japan) har utvecklats starkt och området stod för den högsta tillväxten i världen under 2002. BNP-tillväxten bedöms av internationella prognosmakare till drygt 6 procent 2003 och 2004. Den bedömningen får emellertid betraktas som mycket osäker eftersom sjukdomen sars påverkar flera av dessa länder mycket negativt och det gäller i synnerhet Kina. Det finns 15

en icke obetydlig risk att flera av dessa länders BNP-tillväxt kommer att hämmas av epidemin. Stark tillväxt i Baltikum De baltiska staterna har inte i någon större utsträckning påverkats av den globala avmattningen vilket sammanhänger med en god inhemsk efterfrågan som gynnats av sjunkande arbetslöshet och stigande reallöner. Prognoserna för länderna förutser en fortsatt BNP-tillväxt på 5-6 procent 2003 och 2004. Den ryska ekonomin växte med goda 4,3 procent förra året trots att landet drabbades av en avmattning. Energiexporten och hushållens konsumtion var de starkaste drivkrafterna. Det främsta hotet mot den ryska ekonomin är risken att oljepriserna ska falla. De internationella prognoserna pekar på en tillväxt kring 4 procent både 2003 och 2004. Den polska ekonomin har drabbats av den svaga utvecklingen i Tyskland och det har avspeglats i hög arbetslöshet och fallande investeringar. Prognoserna för 2003 är optimistiska och pekar på en BNP-tillväxt på 2,5 procent 2003. För att det ska inträffa måste emellertid den tyska ekonomin arbeta sig ur sin lågkonjunktur, vilket inte förefaller realistiskt. 16

Svensk ekonomi Vår bedömning av den svenska ekonomin bygger på följande antaganden: Konjunkturåterhämtningen i den globala ekonomin påbörjas i långsam takt Råoljepriset sjunker något Riksbanken sänker styrräntan under 2003 Kommunernas budgetunderskott förblir stort Svag appreciering av kronan Löneökningarna understiger 4 procent De arbetsmarknadspolitiska programmen uppgår till 96 000 år 2003 och till 91 000 år 2004. Den svenska konjunkturen nådde sin botten vid slutet av 2001. Återhämtningen kom dock av sig under andra halvåret 2002 och utvecklingen under början av 2003 tycks ha varit dämpad. Sverige tillhör dock den grupp länder som klarat sig förhållandevis bra trots en försvagad global ekonomi. Detta kan verka förvånade då nedgången i ITK-sektorn-sektorn 10 drabbat landet hårdare än många andra länder. Grundläggande ekonomiska faktorer har emellertid placerat Sverige i en bra position i ett kortsiktigt internationellt perspektiv, vilket möjliggjort en stark inhemsk efterfrågan. Det gäller såväl den privata som den offentliga konsumtionen. Däremot har investeringskonjunkturen varit svag. Exportkonjunkturen varit fortsatt svag och det gäller i synnerhet teleproduktindustrin. För de kommande åren förutser vi några centrala makroekonomiska förändringar. Den första är att den påtagligt försämrade kommunala ekonomin slår igenom på arbetsmarknaden. Den andra är en betydande dämpning av ökningen av hushållens reala inkomster, vilket innebär att den inhemska efterfrågan inte kan utgöra den främsta drivkraften i den ekonomiska tillväxten under 2003 och 2004. Istället måste export- och investeringskonjunkturen komma att ta över rollen som tillväxtmotor. Det finns inte mycket som talar för att investeringarna kommer att öka nämnvärt under 2003 och vår bedömning är att en uppgång kommer tidigast 2004. Till detta kommer att exportindustrin fortsätter att plågas av en ganska svag internationell konjunktur, åtminstone under 2003, och att den tapp- 10 Information, teknologi och kommunikation. 17

ar konkurrenskraft genom försvagningen av dollarn. Det mesta talar därför att 2003 blir ett ganska svagt år, men att en viss återhämtning äger rum 2004. Vår intervjuundersökning visar dock att företagen har en positiv grundsyn för de kommande åren. Företagens bedömning är att botten är passerad och att en successiv uppgång sker framöver. Med hänsyn till alla andra makroekonomiska fakta och vår syn på den internationella konjunkturutvecklingen har vi valt att dämpa framtidsförväntningarna och skjuta fram uppgången till 2004. BNP-tillväxten beräknas till svaga 1,1 procent 2003 BNP-tillväxten uppgick till 1,9 procent förra året och nivån blev något högre än vad vi förväntade oss. Det sammanhänger med att BNP-utvecklingen reviderades för det första halvåret och utvecklingen blev bättre än vad preliminära siffror givit för handen. Utvecklingen stämmer dock överens med den bild vi gav, det vill säga att tillväxten under andra halvåret blev i det närmaste oförändrad 11. Däremot har indikatorerna för 2003 visat på en svagare utveckling än vår bedömning hösten 2002. Det innebär att vi valt att justera ned tillväxtprognosen för 2003 och det gäller i synnerhet för andra halvåret. Denna beräknas nu till svaga 1,1 procent. Det finns en del som talar för att konjunkturen kommer att förstärkas något under 2004. En central faktor i denna bedömning är att vi antar att Riksbanken kommer att sänka reporäntan med åtminstone 50 punkter under resten av 2003, vilket skulle ge god draghjälp åt bland annat investeringar och privat konsumtion. Vi bedömer dock att återhämtningen sammantaget blir tämligen svag med en BNP-tillväxt på 1,7 procent 2004. 11 Avser förloppet under året, det vill säga andra kvartalet jämförs med första kvartalet och tredje kvartalet jämförs med andra kvartalet osv. 18

5,0 Procent Förändring av BNP 1990-2002 Prognos 2003 och 2004 2,5 0,0-2,5 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 1991 års priser Källa: KI, AMS Vår intervjuundersökning tonas ned Vi har denna gång valt att göra en mer försiktig framtidsbild än vad vår intervjuundersökning skulle motivera. Bakgrunden är att vår undersökning sannolikt inte fullt ut tagit hänsyn till att ökningen i hushållens reala disponibla inkomster dämpas påtagligt, att den kommunala ekonomin trots gjorda skattehöjningar förblir kärv, samt att det ännu inte finns någon tydlig indikation på att den globala konjunkturen vänt uppåt. Hushållens ekonomi påverkas negativt av att kommunalskatten höjts med i genomsnitt 65 öre, men det samlade kommunala underskottet förblir trots detta ungefär lika stort under 2003 genom bland annat ytterligare kostnadshöjningar på grund av stigande lönekostnader under prognosperioden 12. Vi gör också bedömningen att återhämtningen i världsekonomin går långsamt och att vändningen kommer tidigast 2004. Utfallet av AMS senaste intervjuundersökning har dessutom blivit en besvikelse och det blev fallet också för undersökningen dessförinnan. I höstens undersökning uppgavs skillnaden mellan andelen företag som angav ökad efterfrågan under de närmaste sex månaderna och andelen som räknade med minskning till 34 procentenheter, men i vårens undersökning blev utfallet av de senaste sex månadernas utveckling av nettotalet endast 14 procentenheter. Resultatet visar på den mycket stora osäkerhet som kännetecknat konjunkturen under det senaste året och även denna gång är osäkerhetsmomenten stora. 12 Enligt Kommunförbundet. 19

Företagen har blivit mer försiktiga Andelen företag som i AMS senaste intervjuundersökning anger ökning minus andelen företag som anger minskning av efterfrågan på varor och tjänster uppgår till 28 för det närmaste halvåret och till 37 för nästföljande halvår, vilket indikerar att företagen tror på en tydlig förbättring av efterfrågeläget under det närmaste året. Dock är denna framåtblick något mer försiktig än vad fallet var vid motsvarande undersökning hösten 2002. Som nämnts har vi efter moget övervägande valt att skruva ned dessa förväntningar något. Detta gäller både för de närmast kommande sex månaderna och för de nästföljande sex månaderna. Undersökningen visar dock att det privata näringslivet inte bedömer sig stå inför en period av försämring. Resultatet ska i stället tolkas så att det inte händer så mycket under 2003 och att en förbättring är i sikte under loppet av 2004. I sådana fall finns en god förhoppning om ett starkt år 2005. Det dröjer också alltid en tid innan en förändring i aktiviteten inom näringslivet slår igenom på arbetsmarknaden och en tidsförskjutning på 6 till 9 månader är rimlig. Till detta kommer att företagens kostnadsanpassningar till en lägre efterfrågenivå inte är avslutad utan ännu fortgår, vilket bland annat synliggörs genom att de höga varselnivåerna har bitit sig fast, och detta leder till färre anställda under 2003. Nettoandel av företagen som bedömt ökning av efterfrågan på varor/tjänster minus d:o minskning (svaren avgivna under första hälften av mars 2003) Senaste 6 månaderna Vår 2002 Höst 2002 Vår 2003 Kommande 6 månaderna Vår 2002 Höst 2002 Vår 2003 6-12 månader fra möver Vår 2002 Höst 2002 Vår 2003 Byggnadsverksamhet 11,1 31,8-6,2 26,9 14,4 16,4 26,1 28,0 15,8 Industri 2,7 25,5 13,6 32,6 34,9 29,8 44,6 54,0 38,7 Uppdragsverksamhet 13,8 13,2 13,2 34,7 33,4 27,4 49,1 49,0 42,1 Övriga privata tjänster 18,0 32,9 21,4 35,3 40,7 31,4 44,6 48,9 38,5 Totalt 11,5 26,4 14,1 33,3 34,4 28,4 43,1 45,6 36,9 Källa: AMS intervjuundersökning våren 2003. 20

Svag exportutveckling Den senaste konjunkturavmattningen som påbörjades under slutet av 2000 har drabbat svensk exportindustri hårt främst till följd av en ogynnsam exportsammansättning och en osedvanligt svag investeringskonjunktur på för Sverige viktiga exportmarknader. Lite överraskande bröts utvecklingen under första halvåret 2002 då exporten av transportmedel och ITK-produkter ökade, vilket föranledde bedömningen att det värsta var över och att en tydlig återhämtningsfas hade inletts. Detta var dessvärre en tillfällighet då exporten av dessa produkter minskade påtagligt under andra halvåret. Utvecklingen exklusive motorfordon och ITK-produkter har visat större följsamhet mot den internationella konjunkturen. Under vintermånaderna har exporten ånyo förbättrats, och då i synnerhet efterfrågan på konsumtions- och insatsvaror samt motorfordon. Detta har gett ett tydligt utslag i Konjunkturinstitutets barometerundersökning där industriföretagen blivit alltmer positiva avseende framtiden. Det finns även denna gång en risk att utvecklingen kommer av sig. Osäkerheten är nämligen fortfarande stor avseende den internationella konjunkturen och det mest troliga är att exportutvecklingen förblir svag 2003 och att en mer tydlig ökning är att vänta tidigast 2004. Den totala exporten ökade med blygsamma 0,4 procent förra året. Varuexporten ökade med 2,3 procent medan tjänsteexporten minskade med 5,9 procent. Tjänstehandelns nedgång, vilken inleddes vintern 2001, accelererade under loppet av 2002. En kraftig minskning av bland annat exporten av IKT-relaterade produkter låg bakom nedgången, likaså att resandet minskade påtagligt. Det finns inte mycket som talar för någon nämnvärd förbättring i år 13. Vi räknar med att den sammantagna exporten minskar något i år, att en tydlig återhämtningsfas inleds under hösten/vintern 2003, samt att det förloppet förstärks under 2004. Det innebär att vi beräknar exportuppgången till drygt 2 procent nästa år. Den bedömningen bygger också på att tjänsteexporten förstärks. Bland annat bör marknaden för ITK-relaterade tjänster komma att öka. Osäkerheten i denna bedömning är givetvis stor men en viss uppgång av världsmarknaden och en viss islossning för ITK-relaterade tjänster förefaller rimlig. Importen har minskat Under förra året fortsatte importen av varor att minska, vilket sammanhänger med den svaga utvecklingen av exporten. En viss förstärkning av varuimporten sker redan i år och den utvecklingen bör accentueras nästa år. En central 13 Beräkningen bygger på att förloppet ökar något under 2003. Den låga nivån i början av året innebär att exporten som årsgenomsnitt blir lägre 2003 än 2002. 21

anledning är att industrikonjunkturen förstärks under prognosperioden, vilket ökar behovet av att importera insatsvaror, och det gäller i synnerhet för 2004. Dessutom bedöms den neddragning av insatsvarulagren som inverkat återhållande på importen under det senaste året vara avslutad. Den privata konsumtionen upprätthålls också på en ganska hygglig nivå men utvecklingen kommer inte att vara tillräckligt stark för att tydligt stimulera till en växande import. Däremot kan importpriserna komma att minska genom att kronan apprecieras och det kan leda till konkurrensfördelar för importerade varor framför inhemskt producerade. Vi räknar med att importen minskar med 0,3 procent i år och ökar med 2,3 procent 2004. Löneökningen dämpas Under både 2001 och 2002 ökade lönerna relativt snabbt och något mer än i vår omvärld. Enligt preliminär statistik från Medlingsinstitutet dämpades dock löneökningarna under förra året från 4,3 procent 2001 till 4 procent 2002. Utvecklingen skiljde sig åt mellan olika delar av arbetsmarknaden. Löneökningarna dämpades inom byggnadsverksamheten och inom delar av den privata tjänstesektorn, vilket är en avspegling av ett försvagat konjunkturläge inom dessa branscher. Inom industrin steg dock löneökningarna från 3,7 procent till 4 procent, vilket kan förefalla överraskande. En viss svag förstärkning av industrikonjunkturen skedde visserligen men huvudförklaringen bör vara en mycket god produktivitetstillväxt vilken kopplas till ett fall i antalet arbetade timmar. Löneökningarna kan därför vara en konsekvens av förändringar i arbetskraftens sammansättning. Under både 2001 och 2002 har den offentliga tjänstesektorn varit löneledande och det är höga löneökningar inom den kommunala sektorn som ligger bakom denna utveckling. Detta är en konsekvens av att just många kommunala yrken utgjort de stora bristyrkena på arbetsmarknaden. En viss dämpning av löneökningstakten inom den kommunala sektorn skedde dock mellan 2001 och 2002 eller från 4,8 till 4,4 procent. 22

10 Löneutvecklingen för industriarbetare 8 6 4 2 0 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 3-månaders glidande medelvärde Källa: Medlingsinstitutetet Rekryteringsproblemen har minskat kraftigt Under de senaste åren har rekryteringsproblemen minskat dramatiskt på den svenska arbetsmarknaden och även för 2003 och 2004 bedöms rekryteringsproblemen komma att bli små. Undantaget är flera kommunala yrken som kräver högskoleutbildning och några yrken inom vård och omsorg som kräver gymnasiekompetens. Det innebär att den så kallade löneglidningen torde komma att bli liten i näringslivet, men kvarstå eller öka i de kommunala yrkena. De löneavtal som slöts 2001 löper vanligen på tre år och avtalen var också något framtunga, det vill säga innehöll högre löneökningar i början på avtalsperioden, vilket innebär att löneökningarna blir något lägre i år än 2001 och 2002. Nya löneavtal tecknas 2004 Osäkerhetsmomentet på lönesidan rör dem som är medlemmar i Svenska Kommunalarbetarförbundet som valde att säga upp avtalet med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Det kommande avtalet täcker cirka 420 000 anställda och genom sin storlek kommer det nya avtalet att påverka de sammantagna löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Flertalet av de andra avtalen löper ut mars 2004 och mycket talar för att resursutnyttjandet kommer att ligga på en fortsatt låg nivå vid denna tidpunkt. Detta faktum borde verka dämpande på kommande avtalsmässiga löneökningar. Den stora bristen på arbetskraft inom kommunsektorn kan dock leda till kommande höga avtalsmässiga löneökningar. Risken finns att detta kan leda till kompensationskrav inom andra sektorer, vilket skulle riskera att gröpa ur svensk konkurrenskraft och alstra högre inflation. Historiskt har följsamheten mellan löneök- 23

ningar inom olika sektorer varit stor trots markant olika förutsättningar att bära dessa lönekostnader. Vi anser dock att det inte är rimligt att anta att svensk arbetsmarknad skulle uppvisa en sådan rigiditet att relativa löneförändringar inte är möjliga att genomföra. Vi antar därför att det är möjligt att genomföra relativlöneförändringar utan att det uppstår kompensationskrav. Det är också väsentligt att hänsyn tas till att arbetsgivarnas kostnader för anställda påverkas av att premierna till avtalsreglerade trygghetssystem ökar. En annan faktor är att inflationen bör falla tillbaka vilket innebär att reallöneutvecklingen kan förbli god vid lägre nominella löneökningar. Vi räknar med att löneökningarna uppgår till 3,7 procent 2003 och till 3,8 procent 2004. Det är också nödvändigt att de svenska arbetskraftskostnaderna anpassas till vår omvärld, vilket är särskilt väsentligt i perioder där den svenska kronan apprecieras. Till detta kommer att den svenska produktivitetstillväxten bör söka sig mot nivåer som är giltiga i våra konkurrentländer. Det innebär att ökningen av de svenska arbetskraftskostnaderna per producerad enhet måste växla ned framöver, vilket är nödvändigt för att nå hög tillväxt, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Tillfälliga inflationsimpulser Penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Det målet formuleras som att förändringen av konsumentpriserna (KPI) skall uppgå till 2 procent med ett toleransintervall på +/- 1 procentenhet. Riksbanken har emellertid förtydligat att det som styr dess beteende och utformningen av penningpolitiken för närvarande är utvecklingen av det s.k. UND1X-måttet. Det är ett inflationsmått där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subventioner har exkluderats från KPI. Inflationen har påverkats av tillfälliga störningar under de senaste åren. Under 2001 steg inflationen på grund av tillfälliga utbudstörningar på kött, frukt, grönsaker, olja, bensin och elektricitet. Effekterna av dessa störningar föll bort under 2002 och inflationen sjönk till nära 2 procent. Under de senaste månaderna har kraftiga prishöjningar på energi åter drivit upp inflationen och takten har legat på drygt 3 procent. Elektricitetspriset har ökat kraftigt på grund av brist på vattenkraft och oljepriset steg i samband med osäkerheten kring utvecklingen i Irak. Utöver dessa tillfälliga inflationsimpulser har prisstegringstakten ökat genom prisökningar från konsumentnära tjänstebranscher. En förklaring kan vara en fördröjningseffekt från tidigare relativt stora löneökningar inom dessa branscher. Det mesta talar för att de högre energipriserna består en tid men att de successivt klingar av. Både elpriset och oljepriset antas komma att sjunka och till detta kommer att importpriserna dämpas genom en viss appreciering av kronan. Förra året blev produktivitetstillväxten god i svensk ekonomi, och även om den dämpas under prognosperioden kommer den att ligga på knappt 2 24

procent vilket innebär att risken för prispress från för höga löneökningar är mycket liten under prognosperioden. Inflationen mätt som årsgenomsnitt (KPI) beräknas till 2,3 procent 2003 vilket betyder att inflationstakten dämpas till 1,3 procent i slutet av året. Under 2004 kan en svag ökning tänkas ske, men årsgenomsnittet hamnar under 2 procent. Den underliggande inflationen är låg under prognosperioden och Riksbankens UND1X-mått bör ligga under 2 procent under större delen av perioden. Det innebär att inflationsmålet inte är hotat under de närmaste två åren och därför finns det utrymme för Riksbanken att sänka styrräntan ytterligare. Ytterligare räntesänkningar är att vänta Riksbanken sänkte i början av 2003 sin reporänta från 3,75 till 3,5 procent och motiven till sänkningen var att både den svenska och den internationell konjunkturen utvecklades svagt och att framtidsutsikterna för den svenska ekonomin hade försämrats. Riksbanken pekade också på att den för närvarande höga inflationen var tillfällig och att en tydlig nedgång är att vänta. Den fortsatt svaga konjunkturutvecklingen tillsammans med låg underliggande inflation bör leda till att Riksbanken sänker sin styrränta ytterligare, vilket antas i denna prognos. En reporänta på cirka 3 procent förefaller sannolik under andra halvåret 2003. Den låga räntenivån bör leda till att ekonomin stimuleras till ökad tillväxt under loppet av 2004 och det borgar för ett ganska starkt år 2005. Detta förutsätter dock att den internationella konjunkturen också förstärks. De svenska marknadsräntorna har liksom de internationella fallit under 2002 och början av 2003 och det finns i dagsläget inga starka skäl för att räntorna snabbt ska börja stiga. Däremot räknar vi med något stigande marknadsräntor under prognosperioden vilket framför allt sker under 2004. Fortfarande är den svenska 10- årsräntan klart högre än den tyska och mycket talar för att den så förblir under prognosperioden. Denna prognos bygger på nuvarande svenska förhålanden. Ett ja i folkomröstningen om EMU skulle ändra på ränteförutsättningarna, men vi räknar med att den störningen får liten genomslagskraft under vår prognosperiod. Den svenska kronan har förstärkts och ytterligare en mindre förstärkning är sannolik bland annat med hänsyn till det stora överskottet i bytesbalansen. Även här kan utfallet i EMU-omröstningen i höst påverka. Det är svårt att göra någon entydig bedömning men vi räknar med att kronan kommer att värderas ned vid ett eventuellt nej men att den därefter kommer att återhämta sig. 25

Hushållens realinkomster ökar långsammare Hushållens reala disponibla inkomster har förstärkts kraftigt under de senaste åren. Förra året ökade hushållens inkomster realt med starka 4,7 procent jämfört med 2,5 procent året innan och inkomstutvecklingen under de senaste fem åren ligger i genomsnitt på drygt 3 procent per år. Man får gå tillbaka till 1960- talet för att finna motsvarande siffror. Den höga ökningen förra året kan förefalla överraskande eftersom antalet arbetade timmar minskade med drygt 1 procent. Löneökningen stod också för en betydligt mindre del av inkomstökningen jämfört med året innan och det dominerande bidraget kom från sänkta skatter med cirka 20 miljarder kronor. Även ett antal reformer såsom höjda ersättningsnivåer i arbetslöshetskassan och höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen bidrog till hushållens inkomstförstärkning. En annan faktor var kraftigt minskade skatter på kapitalvinster. Här ingår en så kallad periodiseringseffekt som förra året var negativ vilket innebär att periodiserad disponibel inkomst ökade med 3,5 procent. 14 De kommande åren dämpas ökningen av hushållens disponibla inkomster påtagligt. Även i år minskar antalet arbetade timmar vilket leder till en mycket blygsam ökning av hushållens inkomster från löner. Dessutom har de vid årsskiftet genomförda kommunalskattehöjningarna inneburit omkring 8 miljarder kronor i högre skatter för hushållen. Däremot ökar de offentliga transfereringarna till hushållen. Även i år hålls hushållsinkomsterna uppe av nationalräkenskapernas ofullständiga skatteperiodisering 15. Sammantaget räknar vi med att hushållens reala disponibla inkomster ökar med 1-1,5 procent 2003 och med ungefär lika mycket 2004. 30 Hushållens föräntningar om sin egen ekonomi 20 10 0-10 -20-30 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Källa: Konjunkturinstitutet Brott i serien januari 2002, tidigare källa SCB 14 Enligt beräkningar av finansdepartementet. 15 Kapitalvinsterna för hushållen fortsatte att falla mellan 2001 och 2002. 26