Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Norge 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Norge är gott. De medborgerliga och politiska rättigheterna är väl tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Mänskliga rättigheter såväl hemma som i utlandet har hög profil i norsk politik. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter Norge har ratificerat de centrala FN-konventionerna angående de mänskliga rättigheterna. I allmänhet följs dessa konventioner också mycket noggrant samtidigt som regeringen har ambitionen att i möjligaste mån följa rekommendationerna från granskande FN-organ. I oktober 2001 ratificerade Norge det fakultativa protokollet till FN:s barnkonvention som förbjuder handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. År 2003 ratificerade Norge det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter samt FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad kriminalitet. Vidare undertecknade Norge år 2003 tilläggsprotokollet till FN:s tortyrkonvention. Under år 2005 ratificerade Norge också protokoll 13 till den europeiska MR-konventionen om absolut förbud mot dödsstraff. Genom lagen om mänskliga rättigheter från maj 1999 blev tre centrala konventioner införlivade med norsk rätt. Det gäller den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, FN-konventionen om civila och politiska rättigheter och FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Därigenom har de mänskliga rättigheterna fått ett stärkt skydd i norsk rättstillämpning. Under år 2005 inkorporerades även kvinno- och rasdiskrimineringskonventionerna i norsk lag.
2 Norge var under år 2005 föremål för utfrågning i FN:s kommission för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) samt i kommittén för barnets rättigheter (CRC). 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Av statsmakten sanktionerade politiska mord, försvinnanden, tortyr, slaveri eller annan inhuman behandling förekommer ej i Norge. Förhållandena i norska fängelser uppfyller internationella normer; däremot har Norge fått kritik i FN och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (se avsnitt 6) mot att myndigheterna ibland inte respekterar maxtiderna för hur länge frihetsberövade får sitta i polisarrest innan de överförs till häkteslokaler. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Norge år 1905 för allmänna brott och för alla brott överhuvudtaget år 1979. I samband med uppgörelsen med Quislingregimens medlöpare efter andra världskriget avrättades många norrmän, den sista så sent som år 1948. Som nämnts under avsnitt 2 ratificerade Norge också år 2005 protokoll 13 till Europakonventionen om absolut förbud mot dödsstraff. 5 Rättssäkerhet Rättssäkerheten i Norge är god. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Domstolarna är självständiga gentemot den exekutiva makten. Förutom domstolar finns ett antal ombudsmannainstitutioner, av svensk modell, som allmänheten kan vända sig till för klagomål. Den så kallade Sivilombudsmannen motsvarigheten till svenska Justitieombudsmannen skall förutom att utöva tillsyn av den offentliga förvaltningen även tillse att myndigheterna uppfyller sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter. Till skillnad från JO i Sverige kan den norske Sivilombudsmannen dock inte väcka åtal utan endast utfärda erinringar eller göra uttalanden, vilka oftast respekteras. 6 Personlig frihet Det finns inga rapporter om att olaga frihetsberövanden skulle förekomma i Norge. Norska MR-organisationer, bland annat Amnesty, är kritiska till att polisen ibland tvingar personer att sitta i polisarrest (glattcelle) under mer än tillåtna 24 timmar efter det att häktningsbeslut har fattats. Under år 2005 framförde den norska barnombudsmannen också stark kritik mot att ungdomar under arton år i avvaktan på rättegång ibland sätts i arresterings- eller häktningsceller avsedda för vuxna kriminella, och bjöd in Europarådets tortyrkommitté (CPT) att granska saken.
3 De norska myndigheterna har förklarat situationen bland annat med platsbrist i landets häkten och fängelser. Tortyr omfattades redan tidigare av ett generellt förbud, men sedan år 2004 finns också en speciell paragraf i strafflagen som förbjuder tortyr. Norge har dock på senare år fått kritik av bland annat FN:s och Europarådets tortyrkommittéer för lagstridig isolering av personer som sitter häktade i väntan på åtal. För att tillmötesgå kritiken har norska myndigheter infört regler med innebörd att frågan om eventuell isolering måste avgöras av domstol. Sådana isoleringsbeslut kan förlängas men de får inte fattas för mer än två veckor i taget. Efter kritik från Europarådets tortyrkommitté om att det i samband med häktningar alltför ofta beslutas om brev- och besöksförbud har det också införts regler om begränsning av dessa förbud i relation till strafflängden för det brott som den häktade är misstänkt för. Bland annat Amnesty har kritiserat att mentalsjuka i brist på vårdplatser - ibland hålls i fängsligt förvar i stället för att få adekvat vård. 7 Straffrihet Straffrihet förekommer inte. 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande- och mediafriheten, liksom församlingsfriheten, är lika fast förankrad i det norska samhället som den är i Sverige. Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Kraven i grundlagens paragraf 12 om att minst hälften av medlemmarna i regeringen skall vara medlemmar i den lutherskt protestantiska statskyrkan (gäller även kungen) har emellertid kritiserats av den norska sektionen av Helsingforskommittén för att vara diskriminerande och ett indirekt ingrepp i den annars vidsträckta religionsfriheten. En utredning om kyrkans fortsatta relationer med staten väntades bli klar hösten 2005 och förslag läggas fram. 9. De politiska institutionerna Norge är en konstitutionell monarki och en väl fungerande parlamentarisk demokrati där andelen kvinnor i regeringen uppgår till knappt 50 procent och till knappt 40 procent i den folkvalda församlingen, Stortinget. Rättsväsendet är oberoende från den exekutiva makten. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Norge har ratificerat de centrala ILO-konventionerna på området vilka även tillämpas. Arbetsförhållandena, inklusive löne- och arbetsvillkor är goda, för att inte säga mycket goda i internationell jämförelse. I samband med granskning i
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) har kommittén emellertid uttryckt oro över att invandrare och i synnerhet invandrarkvinnor har problem att få arbete. Stora löneskillnader mellan män och kvinnor och det höga antalet arbetsplatsolyckor inom främst fiskeri- och oljenäringarna var andra områden som oroade kommittén. 11-13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa, utbildning och en tillfredställande levnadsstandard Sjukvårdssektorns respektive utbildningssektorns andel av statens totala budget ligger på ungefär samma nivå som övriga nordiska länder. Alla invånare har rätt till fri sjukvård och utbildning ungefär som i Sverige. Levnadsstandarden - mätt i BNP per capita - i Norge är en av de högsta i världen. Dessutom rankades Norge såväl 2003 som 2004 på första plats i UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling förutom levnadsstandard även tar hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning. Även om livsförhållandena således är mycket goda för de flesta norrmän har fattigdomsklyftor bland vissa missgynnade grupper alltmer börjat uppmärksammas och regeringen antog under år 2005 ett särskilt handlingsprogram för att ta itu med dessa frågor. OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnors situation Kvinnor och män har samma rättigheter enligt lagen, men i praktiken finns ungefär samma skillnader mellan könen i Norge som förekommer i flertalet andra jämförbara länder, exempelvis i fråga om lön och befordringsmöjligheter. Antalet anmälda fall av våldtäkt och misshandel mot kvinnor har ökat på senare år. FN:s kvinnokommission har påpekat att norska domstolar är sena med att ta upp våldtäktsmål i rätten och att våldtäktsmål sällan leder till fällande domar. Åtgärder har dock vidtagits från regeringens sida att stärka polisens och domstolarnas utredningsresurser samtidigt som skyddshärbärgen för hotade kvinnor inrättats på allmänna eller privata initiativ runt om i landet. Regeringen har även antagit handlingsplaner mot kvinnovåld i och utanför hemmet. Emellertid saknas ett särskilt lagrum som specifikt förbjuder våld i hemmet. Myndigheterna och många enskilda organisationer är starkt engagerade i kampen mot människohandel (trafficking). Maximistraffet för sådana brott är tio år. År 2003 antogs även en norsk nationell handlingsplan för bekämpning av handel med kvinnor. Fortsatt utgör dock Norge en attraktiv destination för 4
handel med kvinnor, delvis beroende på att prostitution inte är olaglig och för sitt utövande inte heller erfordrar uppehålls- och arbetstillstånd. Enligt lag från 2003 skall 40 procent av styrelseplatserna i aktiebolagen besättas av kvinnor eller mer precist av det motsatta könet till det som är mest representerat i den aktuella styrelsen. Från och med år 2007 kommer företag som inte uppfyller dessa bestämmelser att kunna bestraffas av regeringen genom att de stryks från börslistan. 15. Barnets rättigheter Barnets rättigheter ges hög prioritet i Norge. Barnkonventionen är inarbetad i den nationella lagstiftningen och det finns en oberoende barnombudsman med ansvar att tillvarata barnens intressen. 16. Olika befolkningsgruppers situation Norge har en hög andel invandrare som möter ungefär samma problem och fördomar som invandrare i Sverige. Regeringen arbetar aktivt mot rasism och diskriminering på grund av etnisk härkomst exempelvis. Flera handlingsplaner den senaste för tiden 2002-2006 har antagits. Dessutom antog Stortinget i juni år 2005 en särskild lag om förbud mot diskriminering. Lagen skall gälla på alla samhällsområden och förbjuder direkt och indirekt diskriminering och trakassering på grund av etnisk tillhörighet, nationellt ursprung, härstamning, hudfärg, språk, religion eller livssyn i övrigt. Lagen tillkom på förslag av regeringen med särskild hänvisning till kritik om bristande rättsskydd som Norge tidigare fått av FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD). Norge agerar internationellt för att FN skall anta en förklaring om ursprungsbefolkningarnas rättigheter. En mindre, finsktalande befolkning finns i norr. Denna har tillgång till undervisning på sitt eget språk och närheten till Finland breddar utbytet av media på det egna språket. Samerna har en särställning i Norge. Deras rättigheter till utveckling av det egna språket, kultur och samhällsliv regleras sedan 1987 i grundlagen. Ett lagförslag om bland annat samernas rätt till land och vatten i Finnmarks fylke det mest nordliga länet - antogs av Stortinget under år 2005. Enligt lagen inrättas ett nytt, självständigt förvaltningsorgan i vars styrelse skall ingå tre företrädare för Sametinget och tre personer som representerar motsvarigheten till Landstinget. Innan lagen träder i kraft fullt ut vid årsskiftet 2006/2007 skall en särskild kommission identifiera redan existerande rättigheter. För att avgöra eventuella framtida tvister kommer också att finnas en särskild skiljedomstol. 5
6 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Situationen beträffande diskriminering på grund av sexuell läggning är jämförbar med vad som gäller i Sverige. En lag som förbjöd homosexuellt samliv avskaffades för trettio år sedan. Sedan ett antal år finns en partnerskapslag som gör det möjligt för homosexuella par att registrera sitt förhållande. Många diskriminerande attityder mot Norges uppskattningsvis 50 000 homosexuella personer lever dock ännu kvar, inte minst inom arbetslivet, med följd att många utsätts för trakasserier eller fördomar som leder till hinder i karriären. 18. Flyktingars rättigheter Flyktingar har sina rättigheter skyddade i enlighet med de internationella konventioner som Norge anslutit sig till. Vad gäller flyktingkonventionen har norska myndigheter emellertid ibland intagit en relativt snäv tolkning av flyktingbegreppet. Under år 2004 kritiserades också Norge av Europarådets kommission mot rasism och intolerans, ECRI, för behandlingen av personer som fått avslag på sina asylansökningar men som av olika skäl inte kan eller vill sändas tillbaka till det land de kom från. Uppgifter förekommer även om att icke-europeiska flyktingar ibland diskrimineras på arbetsplatser. Likaså är handläggningstiderna i flykting- och uppehållstillståndsärenden ofta mycket långa. 19. Funktionshindrades situation Generellt sett råder i Norge stora skillnader mellan de politiska målen och den verklighet som de funktionshindrade upplever när det gäller deras möjligheter att i största utsträckning delta i samhällslivet på samma villkor som den övriga befolkningen. Den norska ambitionen har hittills varit att inkorporera bestämmelser om de funktionshindrades rättigheter i befintlig lagstiftning i stället för att anta särlagar. Sedan år 2004 finns en särskild handlingsplan för att stärka de funktionshindrades möjligheter att delta aktivt i samhällslivet. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter De enskilda MR-organisationernas möjligheter att ha en öppen dialog med regeringen är goda. Exempel på oberoende organisationer i Norge som engagerar sig för mänskliga rättigheter eller för olika gruppers situation i Norge är Den norske Helsingforskommité, Amnesty International och Funktionshemmedes Fellesorganisasjon. Dessutom har Norsk Senter for menneskerettigheter av regeringen getts status som nationell institution för mänskliga rättigheter. Det faktum att centret tillhör Oslo universitet gör dock att det inte är fullt oberoende från statsmakten, vilket också påpekats av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR).
7