TCO GRANSKAR: NY ARBETSLÖSHET KRÄVER NY A-KASSA #03/11

TCO GRANSKAR: NY ARBETSLÖSHET KRÄVER NY A-KASSA #03/11 2011-04-27

Författare Mats Essemyr Avdelningen för samhällspolitik och analys, TCO epost: mats.essemyr@tco.se telefon: 08-782 92 72

Sammanfattning Under de senaste åren har a-kassan fått stort utrymme i svensk politik. Från 2007 har regeringen höjt avgifterna kraftigt, sänkt ersättningen samt gjort det svårare att få rätt till ersättning. Förändringarna har framkallat protester, inte minst från fackligt håll. Man har pekat på att avhoppen från medlemskap i a-kassa ställde många utan rätt till inkomstrelaterad ersättning när krisen slog till och att den dåliga faktiska ersättningsnivån urholkar tilltron till det generella välfärdsystemet. I april 2010 tillsatte regeringen en utredning, Hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet, vilken har till uppgift att ge förslag bland annat på utformningen av en hållbar a-kassa. TCO har i denna rapport lyft fram några mycket viktiga förändringar på svensk arbetsmarknad under senare tid, vilka måste ges stor vikt vid utformningen av den framtida arbetslöshetsförsäkringen. Den svenska a-kassan har idag ett mycket lågt satt takbelopp. Det motsvarar en månadslön på knappt 15 000 kronor. Den nuvarande regeringen avskaffade år 2007 den förhöjda ersättningen under de hundra första dagarna av arbetslöshet, vilken infördes år 2002. I övrigt har a-kassetaket varit lågt satt sedan mitten av 1990-talet, sett i relation till löneutvecklingen. Genom att någon bortre parentes inte fanns tidigare, kom a-kassan att bli till nytta främst för arbetstagare med förhållandevis låga löner men som var arbetslösa under långa perioder. Detta kunde länge motiveras med att välutbildade och välavlönade tjänstemannagrupper knappast blev föremål för arbetslöshet i någon nämnvärd omfattning. Sedan mitten av 1990-talet har förhållandena ändrats. Globaliseringen, den internationella konkurrensen och teknikutvecklingen har förskjutit produktionens inriktning mot alltmer kunskapsintensiva produkter och företag. I samband med det har strukturomvandlingen och förskjutningar på arbetsmarknaden kommit att fortgå i allt högre takt. Förändringstrycket är starkt på svensk arbetsmarknad. Jobb försvinner och skapas i en allt snabbare takt. Detta påverkar numera även professionella och välutbildade tjänstemän. Vår analys visar att medlemmar i TCO-förbunden generellt sett har fått ett ökat antal arbetslöshetsperioder under 2000-talet, men att dessa perioder är förhållandevis korta. Inte minst gäller detta mönster unga högskoleutbildade personer i privat sektor. Det finns anledning att tro, att dessa personer arbetar i företag inom nya kunskapsintensiva branscher. Här finns en stark dynamik. Företag startas på grundval av nya idéer. Många företag läggs ned ganska snabbt i strukturomvandlingens skoningslösa utsortering. Av det skälet förändras tjänstemannagruppernas arbetslöshetsmönster i riktning mot fler, men korta arbetslöshetsperioder. Eftersom stora tjänstemannagrupper på arbetsmarknaden har lönenivåer som är dubbelt så höga som dagens takbelopp i a-kassan, blir inkomsttryggheten mycket bristfällig. En välutbildad ingenjör i en kunskapsintensiv bransch får klara sig på mindre än hälften av sin tidigare inkomst i händelse av arbetslöshet. Ett kraftigt höjt takbelopp i a-kassan är därför en nödvändig del av en arbetslöshetsförsäkring som skall premiera utbildning och kompetens och som skall ge inkomsttrygghet hos grupper av arbetstagare som blir att viktigare för tillväxt och välstånd. n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 3

Inledning Föreliggande rapport behandlar förändringen av arbetslöshetsmönstret bland TCO-förbundens medlemmar. Med arbetslöshetsmönster avses antalet arbetslöshetsperioder under en tidsperiod och längden på dessa arbetslöshetsperioder. Hypotesen som prövas är att arbetslöshetsmönstret för TCO-medlemmar har gått från få långa arbetslöshetsperioder till flera korta arbetslöshetsperioder. Förklaringen till detta kan i så fall förutsättas sammanhänga med dynamiken på arbetsmarknaden och tillväxten av nya kunskapsintensiva branscher. Det är vanligt att många företag bildas i dessa sektorer, men också att företag och därmed arbetstillfällen slås ut. Professionella och välutbildade förlorar då jobbet oftare än tidigare, men får tämligen snabbt ett nytt jobb som resultat av dynamiken. Ett nytt arbetslöshetsmönster har betydande relevans för utformningen av särskilt arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan har traditionellt gett god inkomsttrygghet för arbetstagargrupper i låga inkomstlägen genom ett lågt satt takbelopp. Men inkomsttryggheten gavs på obestämd tid. Man kan säga att den tidigare a-kassan var till störst nytta för arbetstagare med låg inkomst som var arbetslösa under lång tid. Det är inte så konstigt eftersom a-kassan byggdes upp för att svara mot behoven i industrisamhället. Det samhället karakteriserades av stora arbetsställen med relativt sett låg kunskapsnivå. Det gällde industriföretag som, när de efterhand lades ned, förorsakade omfattande arbetslöshet under ganska lång tid för de tidigare anställda. Under de senaste åren har en bortre parentes i a-kassan funnits vilket har satt en tidsgräns för inkomsttryggheten. Samtidigt har takbeloppet (för de hundra första dagarna av arbetslöshet) sänkts. Från att ha varit en bra inkomsttrygghet för lågutbildade inom industrin, ger a-kassan idag bara en begränsad inkomsttrygghet för alla arbetstagargrupper. Att studera hur arbetslöshetsmönstret förändrats för de arbetstagargrupper som betyder alltmer för tillväxt och dynamik utgör en central komponent till hur a-kassan bör utformas för att bli optimal. Inget välutvecklat kunskapssamhälle kan i längden förvänta sig att dynamiska kunskapsintensiva sektorer skall kunna utvecklas utan att de som jobbar där ges rimliga villkor. Till dessa hör ett tillfredsställande inkomstskydd när man blir arbetslös. 4 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

dynamiken PÅ SVENSK ARBETSmARKNAd I Sverige har arbetslinjen gällt under hela efterkrigstiden, om än denna linje har haft olika skepnad. En hög sysselsättningsgrad inom alla grupper på arbetsmarknaden har utgjort en av de viktigaste komponenterna för samhällsutvecklingen. Grupper av personer som i andra länder betraktas som problemgrupper, har i Sverige haft en jämförelsevis hög sysselsättningsnivå. Det gäller till exempel kvinnor, äldre samt lågutbildade. Kopplingen till välfärden är avgörande. En fungerande arbetslinje har varit central för framväxten av det generella välfärdsystemet byggt på inkomstbortfallsprincipen. Normen om egen försörjning via arbete har möjliggjort en generös trygghet i händelse av arbetslöshet eller sjukdom. Arbetslinjen skall också ses i relation till den grundläggande modellen för tillväxt. Modellen baseras på ständig strukturomvandling av den svenska produktionen. Frihandeln och öppenheten gentemot omvärlden, som satte prägel på svensk ekonomi under efterkrigstiden, ledde till ett permanent starkt omvandlingstryck på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna bejakade detta. I kombination med förhållandevis höga löner innebar det att åtskilliga arbetstillfällen försvann varje år. Samtidigt skedde och sker fortfarande ett betydande nyskapande av arbetstillfällen. Under 2003 skapades nästan en halv miljon nya jobb. Samtidigt förlorade vi nästan lika många, cirka 450 000. Diagram 1. Orsak till nettoändring av antalet jobb under 2003, efter typ av företag/arbetsställe. Helt nedlagda Övriga nedlagda Krympande Oförändrade Växande Övriga nya Helt nya -400-300 -200-100 0 100 200 300 400 Källa: SCB; FAD Men de arbetstillfällen som uppstår är inte likvärdiga med dem som försvinner. Det sker ständigt strukturella förskjutningar i produktionen som en konsekvens av förändrad efterfrågan och förändrade behov. Studerar man förnyelsetalen branschvis så kan utvecklingen kopplas till ett historiskt mönster som känns igen från de flesta länder. Andelen nya företag och arbetstillfällen inom de primära näringarna (jordbruk, skogsbruk och n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 5

fiske) är förhållandevis få. Industriproduktionen uppvisar ett något högre förnyelsetal än jordbruket, men industrin överträffas i sin tur av tjänstenäringarna. Det kan förklaras av att människor riktar sin konsumtion mot en högre andel tjänster i takt med att percapitainkomsterna stiger. Tabell 1. Förnyelsetal branschvis år 2008. Jordbruk, skogsbruk, fiske 0,9 Fastighetstjänster 6,6 Transport, kommunikation 6,4 Tillverkning 6,5 Bygg 9,3 Handel, hotell- och restaurang 8,4 Utbildning, hälso- och sjukvård 11,0 Finans, andra företagstjänster 10,9 Anm.: Förnyelsetal anger antalet nya företag i förhållande till 100 existerande företag Källa: Tillväxtverket: Tillväxtfakta Så växer Sverige och dess regioner, 2010, s. 48 Framväxten av det postindustriella samhället, byggt på tjänsteproduktion, kräver i sin tur att en ökande andel av arbetskraften har andra kvaliteter än vad som var vanligt i industrisamhället. Framförallt gäller det utbildningsnivån. Betydande delar av tjänsteproduktionen, men dock inte all, har en annan arbetsorganisation jämfört med den industriella. Kraven på arbetskraftens kunskaper har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Det gäller inte bara på storstadsregionernas dynamiska arbetsmarknader, utan i stort sett hela landet. Tabell 2. Andelen anställda i näringslivet som har mer än tre års högskolestudier 1993 och 2007, regionalt, procent. Region 1993 2007 förändring i procent Stockholm 17,3 28,1 62 Göteborg 14,1 24,1 71 Malmö 13,0 23,4 80 Medelstor region 10,3 18,5 81 Hela landet 8,6 14,7 71 Källa: Tillväxtverket: Tillväxtfakta Så växer Sverige och dess regioner, 2010, s. 45 Framväxten och tillväxten av professionella och välutbildade grupper på bred front skapar nya förutsättningar till vilka arbetsmarknadspolitiken och trygghetssystemen skall anpassas. Arbetslöshetens struktur hos de nya grupperna är en sådan faktor. 6 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Att studera arbetslöshetsmönster Arbetslöshetsfrekvens Med arbetslöshetsfrekvens avses antalet förekommande arbetslöshetsperioder under en viss tidsrymd eller, enklare uttryckt, hur ofta man är arbetslös. Hypotesen är att frekvensen av arbetslöshetsperioder har ökat för den population som studeras. Arbetslöshetsfrekvens mäts i denna undersökning genom variabeln inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetslös. Det som mäts är antalet förekommande inskrivningar under en period av två sammanhängande år. Den population som studeras är medlemmar i arbetslöshetskassa. Data utgörs av Arbetsförmedlingens registerdata. Det betyder att analysen i denna del baseras på totalpopulationen medlemmar i arbetslöshetskassa och inte på ett urval. Alla arbetslösa har alltså inte kunnat studeras, endast de som är medlemmar i en arbetslöshetskassa. De arbetslöshetskassor som ingår är kassor med ett TCO-förbund som bakomliggande fackligt förbund. För att minska osäkerheten i analysen har kassorna grupperats i offentlig respektive privat sektor. 1 Nedslag görs för åren 2002/2003 och 2008/2009. Dessa två perioder liknar i någon mån varandra när det gäller arbetslöshetens utveckling. I båda fallen är utgångsläget låg arbetslöshet, varefter arbetslösheten ökar under trycket av vikande konjunktur. För perioden 2008 2009 är detta mer markerat än beträffande 2002 2003. Det avspeglas i att den genomsnittliga arbetslösheten (SCB, säsongsrensad) 2008 2009 var 7,2 procent mot 6,3 procent 2002 2003. Arbetsmarknadsläget var alltså något svårare 2008 2009, särskilt mot slutet av perioden. 1. TCO-kassor för offentliganställda utgörs av SKTF:s, ST:s och Lärarnas arbetslöshetskassor. TCO-kassor för privatanställda utgörs av Farmacitjänstemännens, Finans- och försäkringsbranschens, Finansförbundets, Journalisternas, HTF:s, Sif:s, Skogs- och lantbrukstjänstemännens, Teaterverksammas samt Unionens arbetslöshetskassor. Den 1 januari 2008 bildades Unionens arbetslöshetskassa genom sammanslagning av HTF:s och Sif:s arbetslöshetskassor. Arbetslöshetens längd Det som beskrivs här är hur länge man är arbetslös under samma arbetslöshetsperiod. Man kan också säga att det något beskriver hur länge det dröjer innan man får ett nytt jobb, även om analysen också täcker in andra utträdesmöjligheter än övergång från arbetslöshet till arbete. Till exempel kan arbetslösa utgå ur arbetskraften. Hypotesen är att tiden i arbetslöshet har blivit kortare för den grupp som studeras. Huvudvariabel i analysen är genomsnittlig sammanhängande arbetslöshetstid i antal veckor. Data har hämtats från Statistiska centralbyråns arbetsmarknadsundersökningar, vilken är en urvalsundersökning. Den population av arbetslösa (ILO-definition) som analyseras är medlemmar i TCO-förbund. Särredovisning sker för SKTF, ST, Vårdförbundet och Unionen. Hänsyn har tagit till sammanslagningar mellan förbund. Analysen omfattar tidsperioden 2001 till 2009, med undantag av åren 2005 och 2006. n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 7

Resultat Sektorer och förbund Arbetslöshetsperiodernas frekvens Inledningsvis skall vi redovisa analysen av TCO-kollektivet totalt samt större medlemsförbund inom privat och offentlig sektor. Sett över samtliga medlemmar i TCO-anknutna a-kassor förekom år 2002 2003 drygt 156 000 inskrivningar på arbetsförmedlingen på grund av arbetslöshet. År 2008 2009 uppgick dessa till drygt 99 000. Notera att, det svårare arbetsmarknadsläget till trots, färre TCO-are var arbetslösa under den senare perioden jämfört med den förra. Andelen av de arbetslösa TCO-arna som var inskriva vid endast ett tillfälle under 2002 2003 var 75 procent, mot 87 procent år 2008 2009. Tabell 3. Inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2002 2003. Medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på sektor och bakomliggande fackligt förbund, procent av populationen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen TCO totalt 74,6 19,8 4,4 Privatförbund totalt 74,3 19,9 4,5 Finansförbundets a-kassa 76,6 17,9 4,7 HTF:s a-kassa 74,1 19,9 4,6 Sif:s a-kassa 75,6 19,4 3,9 Offentligförbund totalt 75,6 19,5 4,0 Lärarnas a-kassa 73,5 21,0 4,5 SKTF:s a-kassa 75,4 19,7 4,2 ST:s a-kassa 83,3 14,3 2,0 När det gäller hela populationen arbetslösa a-kassemedlemmar så kan vi konstatera att bilden i relativa tal är att ungefär tre fjärdedelar hade en arbets löshetsperiod och en av fem hade två arbetslöshetsperioder. Mindre än fem procent hade tre arbetslöshetsperioder eller mer under perioden 2002 till 2003. Värdena är ungefär de samma för båda sektorerna och samtliga förbund, med undantag för ST där en något högre andel bara hade en arbetslöshetsperiod. 8 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Tabell 4. Inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2008 2009. Medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på sektor och bakomliggande fackligt förbund, procent av populationen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen TCO totalt 86,9 11,3 1,5 Privatförbund totalt 87,4 10,8 1,5 Finansförbundets a-kassa 89,6 9,3 1,0 Unionens a-kassa 87,8 10,6 1,4 Offentligförbund totalt 85,5 12,6 1,7 Lärarnas a-kassa 84,1 13,7 1,9 SKTF:s a-kassa 87,0 11,4 1,4 ST:s a-kassa 87,0 11,2 1,5 För åren 2008 till 2009 har de arbetslösa medlemmarnas arbetslöshetsfrekvens förändrats jämfört med 2001 till 2004. Andelen som hade bara en arbetslöshetsperiod ökade till strax över 85 procent. Andelen med två arbetslöshetsperioder sjönk till drygt en av tio. Andelen som hade fler än två arbetslöshetsperioder var mycket marginell. Det går inte att påvisa några större skillnader mellan privat och offentlig sektor eller mellan förbund. Arbetslöshetens längd Nedanstående tabeller visar den genomsnittliga arbetslöshetsperiodens längd i veckor för medlemmar i TCO-förbund. Tabell 5. Arbetslösa (ILO) TCO-medlemmar 16 64 år fördelade efter arbetslöshetstidens längd 2001 2004, veckor, aritmetiskt medelvärde. 2001 2002 2003 2004 TCO totalt 35,0 35,4 32,6 32,1 SKTF 34,6 40,7 34,6 35,6 Statstjänstemannaförbundet (ST) 35,5 37,7 37,7 36,4 HTF+Sif 37,9 36,4 34,3 33,0 Övriga TCO förbund 25,6 26,7 22,9 23,7 Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU Vi kan konstatera att arbetslöshetsperiodernas längd under tiden 2001 till 2004 var cirka 35 veckor i genomsnitt. Det går inte att spåra någon särskild förändring över denna period. Inte heller kan man se någon större skillnad mellan medlemmarna i de förbund som kunnat studeras. Medlemmar i de mindre TCO-förbunden hade kortare arbetslöshetsperioder, cirka 25 veckor. Tabell 6. Arbetslösa (ILO) TCO-medlemmar 16 64 år fördelade efter arbets n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 9

löshetstidens längd 2007 2009, veckor, aritmetiskt medelvärde. 2007 2008 2009 TCO TOTALT 40,1 28 28,3 SKTF 32,4 27,8 40,7 Statstjänstemannaförbundet (ST) 41,4 33,5 36,2 Vårdförbundet 6,6 Unionen 31,1 29,5 Övriga TCO förbund 38,1 19,7 20,4 Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU För perioden 2007 till 2008 är utvecklingen mera spridd. Det framgår tydligt att arbetslöshetsperiodernas längd var något högre under 2007. Genomsnittet för TCO-medlemmar låg på 40,1 veckor. SKTF:s medlemmar hade något lägre medelvärde, 32,4 veckor, vilket även är något lägre än för perioden 2001 till 2004. Under 2008 och 2009 sjönk dock arbetslöshetsperiodernas längd. För TCOmedlemmar i genomsnitt uppgick minskningen till cirka 12 veckor, vilket får anses betydande. Ett värde som gått att uppskatta för Vårdförbundet medlemmar 2009, 6,6 veckor, antyder väsentligt kortare arbetslöshetstid för sjuksköterskor och biomedicinska analytiker jämfört med andra grupper. Samlad analys Vi skall nu analysera hur utvecklingen av antalet arbetslöshetsperioder (antalet inskrivningstillfällen) har varit i relation till längden på arbetslöshetsperioderna. Den undersökta populationen är samma som beträffande antalet arbetslöshetsperioder, det vill säga medlemmar i a-kassor med ett TCO-förbund som bakomliggande facklig organisation. Det som redovisas är i princip hur lång arbetslöshetsperioden i genomsnitt är om man har ett visst antal inskrivningstillfällen. Summan av en till tre inskrivningstillfällen täcker i båda undersökningsperioderna 99 procent av samtliga observerade arbetslöshetsperioder. Tabell 7. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen < 1mån 5,3 2,6 2,2 1 3 mån 15,7 23,3 27,8 3 6 mån 17,5 29,0 37,3 6 mån 1 år 21,5 27,9 24,7 1 2 år 21,1 13,1 7,3 2 5 år 15,3 4,1 0,6 > 5år 3,4 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 För åren 2002 till 2003 kan vi konstatera att för dem som bara hade ett 1 0 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

inskrivningstillfälle låg tyngdpunkten på drygt ett års arbetslöshet. För hela 15 procent av dem med endast ett inskrivningstillfälle hade dock arbetslöshetsperioden en längd på två till fem år. För dem med två eller tre arbetslöshetsperioder låg medeltalet för arbetslöshetsperiodens längd på en något kortare tid. Andelen med långa arbetslöshetsperioder, två till fem år, sjönk ju fler inskrivningstillfällen man hade. Noterbart är att de riktigt korta arbetslöshetsperioderna, under en månad, var mycket begränsade under perioden 2002 till 2003. De som var arbetslösa under denna tid, var som regel arbetslösa längre tid än en månad. Tabell 8. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen < 1mån 39,4 34,7 30,0 1 3 mån 13,8 18,3 25,7 3 6 mån 14,4 25,4 35,2 6 mån 1 år 19,6 20,6 9,0 1 2 år 11,7 1,0 0,0 2 5 år 1,1 0,0 0,0 > 5år 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 Som framgår av ovanstående tabell skedde ett betydande omslag fram till perioden 2008 till 2009. Arbetslöshetsperiodernas längd har nu en tyngdpunkt på mindre än en månad. För personer med bara en arbetslöshetsperiod är den i cirka fyrtio procent av fallen kortare än en månad. Samtidigt var 20 procent av arbetslöshetsperioderna mellan 6 månader och upp till ett år för personer med en arbetslöshetsperiod. För de personer som hade fler arbetslöshetsperioder var andelen som var kortare än en månad mindre. En viss koncentration finns för arbetslöshetsperioder på tre till sex månader. De långa arbetslöshetsperioderna, överstigande två år, var nästintill obefintliga 2008 och 2009. Bryter vi ned analysen till sektorsförhållandena blir mönstren och utvecklingen densamma som beträffande den totala populationen. Det går alltså inte att se några avgörande skillnader mellan privat och offentlig sektor. I någon mån tycks det ha varit vanligare med långa arbetslöshetsperioder bland de offentliganställda som hade fler än en arbetslöshetsperiod. n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 1 1

Tabell 9. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, privat- och offentligkassor, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen Privat Offentlig Privat Offentlig Privat Offentlig < 1mån 4,9 6,4 2,4 2,9 2,0 2,8 1 3 mån 14,4 19,3 22,1 26,7 27,3 29,3 3 6 mån 17,9 16,7 29,5 27,6 38,2 34,6 6 mån 1 år 22,3 19,5 28,8 25,6 25,0 23,8 1 2 år 21,4 20,3 13,3 12,3 7,1 8,1 2 5 år 15,7 14,4 3,8 4,9 0,3 1,5 > 5år 3,4 3,4 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Tabell 10. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, privat- och offentligkassor, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen Privat Offentlig Privat Offentlig Privat Offentlig < 1mån 39,1 40,0 35,0 34,0 30,4 29,1 1 3 mån 13,1 15,6 17,5 20,2 25,4 26,5 3 6 mån 15,0 12,9 25,9 24,3 35,4 34,8 6 mån 1 år 20,2 17,8 20,8 20,2 8,8 9,6 1 2 år 11,6 12,3 0,9 1,3 0,0 0,0 2 5 år 1,0 1,4 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Utbildningsbakgrund Arbetslöshetens längd Frågan om utbildningsbakgrundens betydelse för arbetslösheten har varit föremål för omfattande intresse. De flesta studier pekar i riktning mot att risken för arbetslöshet minskar ju högre utbildning man har. Frågan är om detta samband också gäller beträffande utbildningsnivå och arbetslöshetsperiodernas längd. Är arbetslöshetsperioderna kortare för personer med högre utbildning? Tabell 11. Arbetslöshetstidens längd 2001 2004 och 2007 2009, arbetslösa TCO-medlemmar (ILO) fördelade efter utbildningsbakgrund. Aritmetiskt medelvärde, antal veckor. 2001 2002 2003 2004 2007 2008 2009 Grundskola 43,4 44,5 40,1 34,8 38,3 40,1 36,6 Gymnasium 35,5 37,0 35,5 34,4 42,9 31,1 33,3 Universitet/Högskola 30,1 28,9 26,3 27,7 37,2 21,8 22,1 Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU 1 2 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Tabellen ovan visar att personer med endast grundskoleexamen har de längsta arbetslöshetsperioderna. Kortast arbetslöshetsperioder har personer med högskole- eller universitetsexamen. Dessa personer kommer alltså ur arbetslösheten snabbare när de blir arbetslösa. I någon mån kan man också se att arbetslöshetsperioderna längd blev kortare under loppet av den undersökta perioden 2001 till 2009. Minskningen är störst för gruppen med högskole- eller universitetsexamen. Diagram 2. Arbetslöshetstidens längd 2001 2009, veckor. Arbetslösa TCO medlemmar (ILO) fördelade efter utbildningsbakgrund. Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU Datamaterialet medger inte att faktorn utbildningsbakgrund analyseras i relation till utvecklingen av arbetslöshetsperiodernas frekvens (antalet inskrivningstillfällen). Män och kvinnor Nedan analyseras utvecklingen av arbetslöshetsperiodernas frekvens och arbetslöshetens längd med avseende på skillnader mellan män och kvinnor. Arbetslöshetsperiodernas frekvens När det gäller arbetslöshetsperiodernas frekvens, i realiteten hur ofta man är arbetslös, så kan man inte påvisa några skillnader mellan män och kvinnor i den population som studeras, det vill säga arbetslösa medlemmar i TCO-anknutna a-kassor. Mönstret är detsamma som beträffande TCOmedlemmar i allmänhet. Perioden 2002 till 2003 hade tre av fyra endast en arbetslöshetsperiod och en av fem hade två arbetslöshetsperioder. Åren 2008 och 2009 hade nästan nio av tio bara en arbetslöshetsperiod. n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 1 3

Tabell 12. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen perioden 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor, män och kvinnor, procent av gruppen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 4 tillfällen Män 74,7 19,3 4,6 1,1 Kvinnor 74,6 20,1 4,3 0,9 Tabell 13. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen perioden 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor, män och kvinnor, procent av gruppen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 4 tillfällen Män 87,2 10,8 1,6 0,3 Kvinnor 86,7 11,6 1,4 0,2 Arbetslöshetens längd Inte heller när det gäller arbetslöshetens längd går det att påvisa några avgörande skillnader mellan män och kvinnor. Arbetslöshetstiden varierade mellan i genomsnitt 28 veckor till 40 veckor. Den maximala skillnaden mellan män och kvinnor uppgick till sex veckor. Tabell 14. Arbetslösa (ILO) TCO-medlemmar 16 64 år fördelade efter arbetslöshetstidens längd 2001 2004, män och kvinnor. Aritmetiskt medelvärde antal veckor. 2001 2002 2003 2004 2007 2008 2009 Män 37,4 36,6 33,2 35,3 39,7 23,9 28,7 Kvinnor 33,3 34,5 32,1 29,5 40,4 30,8 28,1 Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU Samlad analys Också i den samlade analysen är utvecklingen för män och kvinnor mycket likartad. Det finns en koncentration av arbetslöshetstider på sex månader till 1,5 år för båda könen under åren 2002 till 2003. Hade man fler än en arbetslöshetsperiod så var dessa vanligtvis kortare än sex månader. Långa arbetslöshetstider skiljde sig inte i förekomst mellan män och kvinnor. 1 4 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Tabell 15. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, män och kvinnor, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor < 1mån 5,1 5,5 2,6 2,5 1,9 2,5 1 3 mån 14,8 16,3 20,7 24,9 25,3 29,5 3 6 mån 17,5 17,6 29,2 28,8 38,2 36,7 6 mån 1 år 22,1 21,2 29,7 26,9 26,1 23,7 1 2 år 21,5 20,9 13,8 12,6 7,9 7,0 2 5 år 15,6 15,2 3,9 4,2 0,6 0,7 > 5år 3,4 3,3 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 För åren 2008 och 2009 kan vi se att tyngdpunkten har förskjutits mot kortare arbetslöshetstider, även för dem med fler arbetslöshetsperioder. Tabell 16. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, män och kvinnor, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor < 1mån 39,6 39,2 35,1 34,5 31,4 29,0 1 3 mån 13,5 13,9 17,2 18,9 24,6 26,5 3 6 mån 14,6 14,3 26,1 25,0 35,0 35,4 6 mån 1 år 19,8 19,4 20,7 20,6 9,0 9,1 1 2 år 11,6 11,9 0,9 1,0 0,0 0,0 2 5 år 1,0 1,2 0,0 0,0 0,0 0,0 > 5år 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Avsaknaden av skillnader mellan män och kvinnor är egentligen inte förvånande. Könsfördelningen totalt sett bland TCO-förbundens medlemmar är förhållandevis jämn, 61 procent kvinnor och 39 procent män. I några TCO-förbund, till exempel Vårdförbundet och i viss mån Lärarförbundet, är könsfördelningen mycket ojämn. Dessa förbunds andel av den totala arbetslösheten bland TCO-medlemmar är dock begränsad. Till det kommer att Vårdförbundets medlemmar är anslutna till Akademiker kassan, som inte ingår i analysen. Arbetslösa TCO-medlemmar tillhör som regel a-kassor som har en jämn könsfördelning, vilket är huvudförklaringen till frånvaron av könsbaserade skillnader. Ålder Vi har också möjlighet att bryta ned analysen på åldersgrupper. När det gäller arbetslöshetsperiodernas frekvens så medger materialet att vi redo- n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 1 5

visar grupperna 16 24 år och 25 64 år. Vad gäller arbetslöshetstidens längd har vi möjlighet till särredovisning bara av gruppen 26 64 år. Den totala populationen 16 64 år ges som referens. Arbetslöshetsperiodernas frekvens När det gäller hur ofta man är arbetslös så går det att påvisa en viss skillnad mellan åldersgrupperna. Den yngre gruppen, 16 24 år, hade en något högre förekomst av fler än en arbetslöshetsperiod under båda de undersökta perioderna. Skillnaden mellan åldersgrupperna var dock mindre åren 2008 till 2009 jämfört med 2002 till 2003. Tabell 17. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen perioden 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor, fördelat efter ålder, procent av gruppen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 4 tillfällen 16 24 år 66,7 24,2 6,7 1,8 25 64 år 76,1 19,0 4,0 0,8 Tabell 18. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen perioden 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor, fördelat efter ålder, procent av gruppen. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 4 tillfällen 16 24 år 83,8 12,9 2,7 0,5 25 64 år 87,1 11,1 1,4 0,2 Arbetslöshetens längd Som nämndes går det inte att särredovisa den yngre gruppen 16 24 år. Vi noterar att den äldre gruppen 26 64 år har något längre arbetslöshetstider jämfört med hela populationen. Det kan förklaras av att de yngre personerna (16 25 år) i den totala populationen har kortare arbetslöshetstider än övriga. Tabell 19. Arbetslösa (ILO) TCO-medlemmar fördelade efter arbetslöshetstidens längd 2001 2004, fördelat efter ålder. Aritmetiskt medelvärde antal veckor. 2001 2002 2003 2004 2007 2008 2009 16 64 år 35,0 35,4 32,6 32,1 40,1 28,0 28,3 26 64 år 36,5 37,1 33,8 33,4 40,8 32,2 30,0 Anm.: Medelvärde av 1 till högst 98 veckor i arbetslöshetstid. Avser pågående arbetslöshetsperioder. Källa: SCB: AKU 1 6 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Samlad analys Den samlade analysen visar att åldersfaktorn är av viss betydelse. För åren 2002 till 2003 kan man se att personer i den yngre åldersgruppen med endast en arbetslöshetsperiod i regel hade en kortare arbetslöshetstid jämfört med den äldre gruppen. Detsamma gäller även för de personer som har två eller tre arbetslöshetsperioder. Ser vi till personer med två arbetslöshetsperioder så hade 64 procent av den yngre gruppen arbetslöshetstider på en till tre månader. Motsvarande värde för gruppen 25 till 64 år var drygt 31 procent. De långa arbetslöshetstiderna, två år eller mer, var också betydligt vanligare i den äldre gruppen. Tabell 20. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2002 2003 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, fördelat efter ålder, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 16 24 år 25 64 år 16 24 år 25 64 år 16 24 år 25 64 år < 1mån 7,5 5,0 3,3 5,0 3,2 1,9 1 3 mån 23,4 14,5 30,7 14,5 37,1 25,0 3 6 mån 22,4 16,8 33,3 16,8 38,4 37,0 6 mån 1 år 21,6 21,5 23,7 21,5 17,3 26,9 1 2 år 15,8 21,9 7,3 21,9 3,8 8,4 2 5 år 8,3 16,5 1,6 16,5 0,2 0,8 > 5år 1,0 3,8 0,0 3,8 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 För åren 2008 till 2009 har arbetslöshetstiderna förskjutits mot kortare tider för båda åldersgrupperna. Vi kan dock se att utvecklingen mot riktigt korta arbetslöshetstider var mer markerad i den äldre gruppen 25 64 år jämfört med den yngre gruppen. I den senare fanns en jämnare spridning av arbetslöshetstiderna i spannet mindre än en månad upp till ett år. Den äldre gruppen hade en stark koncentration till mindre än en månad, men förekomsten av arbetslöshetstider på sex månader upp till ett år var också tämligen vanlig. De långa arbetslöshetstiderna var färre 2008 och 2009 jämfört med 2002 till 2003, men vanligare bland äldre jämfört med yngre. Tabell 21. Antal inskrivningstillfällen vid arbetsförmedlingen 2008 2009 för medlemmar i TCO-anknutna a-kassor fördelat på arbetslöshetsperiodens längd, fördelat efter ålder, procent. 1 tillfälle 2 tillfällen 3 tillfällen 16 24 år 25 64 år 16 24 år 25 64 år 16 24 år 25 64 år < 1mån 27,6 40,2 23,8 35,6 22,6 31,1 1 3 mån 19,8 13,3 22,7 17,9 27,4 25,5 3 6 mån 21,0 14,0 31,3 24,9 41,1 34,4 6 mån 1 år 21,4 19,4 21,5 20,5 8,9 9,1 1 2 år 9,5 11,9 0,6 1,0 0,0 0,0 2 5 år 0,7 1,1 0,0 0,0 0,0 0,0 > 5år 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 1 7

Det förtjänar att påpekas att populationen utgörs av medlemmar i a-kassor som är anknutna till något TCO-förbund. Det gäller också för den yngre gruppen. Inslaget av personer med hög utbildning och stark attraktionskraft på arbetsmarknaden torde här vara påfallande. Denna del av den studerade populationen skiljer sig säkert därför från åldersgruppen 16 24 år i allmänhet. Tidigare studier visar att medlemskap i a-kassa här är lägre än för arbetskraften i stort och att arbetslösheten dessutom är högre. Det senare gäller inte minst beträffande dem som har ofullständig utbildningsbakgrund. Sammanfattning av resultat När det gäller arbetslöshetsperiodernas frekvens (hur ofta man är arbetslös) antyder statistiken att andelen TCO-medlemmar med endast en arbetslöshetsperiod har ökat under 2000-talet. Det kan vidare beläggas att arbetslöshetsperioderna i genomsnitt var kortare mot slutet av decenniet jämfört med i början. Notera att den genomsnittliga längden i båda fallen faller väl inom ramen för de 300 ersättningsdagarna som gäller sedan 2007. I den samlade analysen kan visas att arbetslöshetsperioderna generellt blivit kortare och att detta även gäller för de med fler än en arbetslöshetsperiod. Mönstret av fler, men korta arbetslöshetsperioder får här visst stöd. Arbetslöshetstidens längd är starkt korrelerad med utbildningsnivån visar analysen. TCO-medlemmar med endast grundskoleexamen har cirka tretton veckors längre tid i arbetslöshet jämfört med högskoleutbildade. Men även personer med gymnasieexamen har betydligt längre arbetslöshetstid jämfört med högskoleutbildade. Vidare finns en åldersfaktor som innebär att yngre TCO-medlemmar har fler arbetslöshetsperioder jämfört med äldre, en skillnad som minskar men inte försvinner under 2000-talet. Yngre har dock något kortare arbetslöshetsperioder. Eftersom andelen högutbildade bland denna del av ungdomspopulationen som helhet i landet får antas vara hög, så understryker det ytterligare tendensen till fler men korta arbetslöshetsperioder. 1 8 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

Arbetslöshetsförsäkringens utformning Vi har i analysen ovan kunnat konstatera att viktiga TCO-grupper på den svenska arbetsmarknaden har haft ett arbetslöshetsmönster som förändras i riktning mot flera men tämligen korta, arbetslöshetsperioder. Arbetslöshetsförsäkringen bör framöver utformas på ett sådant sätt att den svarar mot dessa gruppers behov av inkomsttrygghet. De avgörande parametrarna i försäkringen är ersättningsnivån (hur mycket a-kassa man får) och ersättningsperiodens längd (hur länge man får a-kassa). Ersättningsnivån är i sin tur en funktion av ersättningsgraden, takbeloppet för ersättning samt eventuell avtrappning av ersättningen. Arbetslöshetsförsäkringen igår och idag Under lång tid var a-kassan utformad på sådant sätt att den skapade inkomsttrygghet främst för stora grupper inom arbetarkollektivet. Genom en ersättningsgrad på upp till 90 procent av tidigare inkomst, men med ett relativt lågt takbelopp, kunde till exempel arbetslösa inom traditionella industrinäringar åtnjuta ett betydande inkomstskydd i händelse av arbetslöshet. En obegränsad ersättningsperiod eller, som under 1990-talet, en möjlighet till rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadspolitisk åtgärd gjorde det möjligt för personer med förhållandevis låga inkomster och osäker anknytning till arbetsmarknaden att gå tämligen skadeslösa under arbetslöshetstiden. Vägen tillbaka till arbete gick vanligtvis via den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Välutbildade och professionella tjänstemannagrupper med högre inkomster fick under denna tid ett begränsat inkomstskydd genom den statligt finansierade arbetslöshetsförsäkringen. Det innebar dock inte några större problem i relation till försäkringens syfte, eftersom dessa arbetstagar grupper sällan blev arbetslösa. Efterhand kom också tjänstemännens fackliga organisationer att förhandla fram tilläggsförsäkringar som kompletterade det begränsade offentligt finansierade inkomstskyddet. Arbetslöshetsförsäkringen var därför, fram till 1990-talets kris, ändamålsenligt utformad eftersom den i huvudsak skapade inkomstskydd inom ramen för den tidens industrisamhälle. Under 1990-talet och framåt förändrades den svenska produktionsstrukturen och arbetsmarknaden därmed. Nya och expanderande branscher karakteriserades av snabb dynamik i sin omvandling, liksom av hög teknisk nivå och kunskapsinnehåll. Sedan mitten av 1990-talet har många nya verksamheter uppstått men också försvunnit. Arbetstagarna i dessa verksamheter är inte sällan välutbildade, välavlönade och tillhör fackligt det som traditionellt betecknas som tjänstemannagrupper. Det starka omvandlingstrycket i den nya ekonomin har inneburit att också dessa grupper numera riskerar egen erfarenhet av arbetslöshet i en omfattning som vi inte n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 1 9

sett tidigare. 2 Professionella och välutbildade personer blir oftare arbetslösa än tidigare, men får också ett nytt välbetalt jobb i rask takt. Analysen av arbetslöshetsperiodernas frekvens och arbetslöshetens längd bekräftar denna bild. 2 TCO: Kompetent, lojal, otrygg. TCO granskar nr 2, 2007, s. 20 Samtidigt skedde stora förändringar i den andra delen av arbetsmarknadens spektrum. Stora grupper av arbetstagare har fått en mycket svag anknytning till arbetsmarknaden. Det har tagit sig uttryck i långsiktigt ökad långtidsarbetslöshet och sjukfrånvaro. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken lyckades, från mitten av 1900-talet, inte i sin uppgift att vidmakthålla den traditionellt höga sysselsättningsgraden hos riskgrupperna. A-kassepolitiken från 2007 har främst inriktats på att öka arbetsutbudet bland den senare gruppen. I detta syfte har arbetslöshetsförsäkringen förändrats i en sådan riktning att den inte gagnar utvecklingen av den mer dynamiska delen av svensk produktionsstruktur och arbetsmarknad. Det kan dessutom ifrågasättas om a-kassepolitiken varit så särskilt effektiv i att bringa ned det så kallade utanförskapet. År 2007 genomfördes bland annat följande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Den förhöjda ersättningen de hundra första dagarna av arbetslöshet avskaffades. Dagpenningen maximerades till 680 kronor per dag. Det motsvarar ett takbelopp på 18 700 kronor per månad. Ersättningsgraden maximerades till 80 procent av tidigare inkomst med en avtrappning av ersättningsgraden till 70 procent efter tvåhundra dagars arbetslöshet och 65 procent efter 300 dagars arbetslöshet. Den arbetslöse kan alltså som mest få 80 procent av takbeloppet, det vill säga knappt 15 000 kronor per månad före skatt, från den statligt finansierade arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningsperioden maximerades till 300 ersättningsdagar, motsvarande 13,4 kalendermånader. Man är berättigad till en ny ersättningsperiod endast om man uppfyller ett arbetsvillkor däremellan. Sänkningen av takbeloppet för de hundra första dagarna av arbetslöshet slår idag direkt mot de grupper av välutbildade som blir arbetslösa allt oftare men under kort tid. Den faktiska ersättningsgraden för TCO-medlemmar är idag mycket låg. TCO-medlemmar får ut i genomsnitt 33 procent av sin tidigare lön före skatt under den första månaden av arbetslöshet. 3 Att få 80 procent av sin tidigare lön i arbetslöshetsersättning är ett rimligt inkomstskydd och den nivå som medelklassen betraktar som det kontrakt man har med statsmakten. 3 SCB; undersökningen av hushållens ekonomi (HEK) datainsamlingsår 2008 inkomst/beräkningsår 2010. Hänsyn har tagits till karensdagar. Invändningen mot detta resonemang är att nästan alla arbetslösa inom tjänstemannagrupperna har del av de tilläggsförsäkringar som de fackliga organisationerna erbjuder och som läggs ovanpå ersättningen från den statligt finansierade arbetslöshetsförsäkringen. Det är ett riktigt konstaterande i relation till den aktuella situationen. Men dessa tilläggsförsäkringar kommer inte att kunna finansieras på ett hållbart sätt i takt med att före- 2 0 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

komsten av arbetslöshet ökar i tjänstemannagrupperna. Redan idag saknar viktiga LO-grupper tilläggsförsäkringar av det skälet att inget försäkringsbolag kan erbjuda en sådan försäkring till en rimlig premie för ett kollektiv med hög risk för arbetslöshet. Slutsatsen är att arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring på arbetsmarknaden måste knyta an till det generella välfärdssystemet och utformas på sådant sätt att den understödjer dynamiken inom de nya och expanderande branscherna av svensk produktion. En modern arbetslöshetsförsäkring Från att ha gett arbetstagare inom främst traditionella näringar ett tillfredsställande inkomstskydd måste arbetslöshetsförsäkringen framöver inriktas mot att stödja utvecklingen och arbetslinjen inom de nya dynamiska sektorerna av arbetsmarknaden. Arbetstagarna inom dessa sektorer får oftare än tidigare erfarenhet av egen arbetslöshet, som dock är begränsad i tid. Många av dem som här blir arbetslösa har löner som ligger runt 30 000 kronor 4 per månad, alltså väsentligt över dagens takbelopp vilket ger knappt 15 000 kronor per månad före skatt. Vid en eller två arbetslöshetsperioder på cirka en månad vardera under ett par år, något som är vanligt förekommande enligt vår analys, tvingas dessa personer att halvera sin levnadsnivå upprepade gånger. Det är naturligtvis inte hållbart i perspektiv av den enskildes levnadssituation, men inte heller när det gäller att skapa incitament för utbildning för och arbete inom nya expanderande kunskapsintensiva sektorer. En modern arbetslöshetsförsäkring har som främsta uppgift att överbrygga inkomstbortfall under en begränsad period av arbetslöshet hos växande delar av arbetskraften. Av det skälet bör takbeloppet i den svenska arbetslöshetsförsäkringen höjas så pass mycket att de allra flesta får en ersättning på 80 procent av tidigare inkomst. 4 Ibid, medellönen per månad för en TCOmedlem var 31 500 kronor år 2008 Däremot är det inte nödvändigt att arbetslöshetsförsäkringen gäller för längre tid än dagens 300 ersättningsdagar. Det medger en tidsperiod på drygt ett år för att söka och finna ett nytt arbete. Den person som inte har lyckats med detta, har förmodligen behov av arbetsmarknadspolitiska insatser av hög kvalitet, snarare än längre tid med arbetslöshetsersättning. n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 2 1

2 2 N y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1

TCO TCO är en facklig centralorganisation som har 15 medlemsförbund med tillsammans 1,2 miljoner medlemmar. Därav är 60 000 studerandemedlemmar i något av fackförbunden inom TCO. Bland TCO-förbundens medlemmar finns många olika yrkesgrupper, allt från civilekonomer, jurister, civilingenjörer och statsvetare till socionomer, lärare, sjuksköterskor, poliser och skådespelare. TCO är den fackliga centralorganisation vars förbund organiserar flest akademiker. TCO-förbunden finns inom alla områden på arbetsmarknaden, inom såväl privat och offentlig sektor som inom tjänste- och tillverkningsindustrin. Fackförbunden har stora kunskaper och lång erfarenhet av de spelregler som gäller mellan anställda och arbetsgivare. Vill du veta mer? Gå in på www.tco.se n y a r b e t s l ö s h e t k r ä v e r n y a - k a s s a 2 0 1 1 2 3

t j ä n s t e m ä n n e n s c e n t r a l o r g a n i s a t i o n l i n n é g a t a n 1 4, 1 1 4 9 4 s t o c k h o l m t e l 0 8-7 8 2 9 1 0 0, t c o. s e a p r i l 2 0 1 1 a v d e l n i n g e n f ö r k o m m u n i k a t i o n & o p i n i o n t w w w. t c o. s e