Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan LiÖ 2014-682 www.regionostergotland.se
Förord Hälso- och sjukvården ska vara väl förberedd för händelser där människor skadats eller riskerar att skadas. Denna regionövergripande kris och katastrofmedicinska beredskapsplan beskriver förutsättningar för planeringsarbetet, samt ger medarbetare information om vad som krävs för att kunna möta Allvarlig händelse och extraordinär händelse. Denna plan ersätter den tidigare från 2010. För att vid händelse snabbt kunna sätta sig in i vad som sker regionövergripande, finns ett sammandrag av denna plan på www.regionostergotland.se eller på intranätet Lisa. Varje sjukhus/länsdel har också en kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan Katastrofplan, där den lokala planeringen inklusive åtgärdskalendrar för nyckelpersoner och särskilt utpekade verksamheter finns. Frågor kring regionens beredskapsplanering ställs till Beredskapssamordnare Region Östergötland. Läsanvisning: Den senast uppdaterade versionen är alltid webbversionen (se hemsidan). Barbro Naroskyin Regiondirektör Jan Johansson Produktionsenhetschef Anita Mohall Beredskapsöverläkare
1. Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering... 1 1.1 Krishanteringssystemets uppbyggnad... 1 1.2 Hälso- och sjukvårdens katastrofmedicinska beredskap... 1 1.2.1 Lagar och föreskrifter av betydelse för kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering... 2 1.2.2 Relation mellan olika myndigheters ansvarsområden... 4 1.2.3 Risk- och sårbarhetsanalys... 5 1.2.4 Förmågeanalys... 5 1.2.5 Terror och krigsberedskap... 5 1.3 Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering i Region Östergötland... 6 1.3.1 Riskhantering... 7 1.3.2 Förmågeanalys av den kris och katastrofmedicinska beredskapen... 7 1.3.3 Kontinuitetshantering... 7 1.3.4 RH-check och avvikelsehantering... 8 2. Region Östergötlands organisation för planering av kris och katastrofmedicinsk beredskap... 8 2.1 Ansvarsfördelning... 8 2.2 Regional beredskapsplanering...10 2.2.1 Region Östergötlands kris och katastrofmedicinska beredskapskommitté... 10 2.2.2 Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan för Region Östergötland... 11 2.2.3 Finansiering... 11 2.3 Lokal beredskapsplanering (ViN, US, LiM)...11 2.3.1 Lokal kris och katastrofmedicinsk beredskapskommitté (LKKB)... 11 2.3.2 Lokal kris och katastrofmedicinsk plan ( Katastrofplan )... 12 2.3.3 Finansiering... 12 2.4 Planering för katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands...13 2.5 Samverkan i planeringsfasen...13 2.6 Mål, utvärdering och uppföljning för regionens kris och katastrofmedicinska beredskap...14 2.6.1 Uppföljning och utvärdering... 14 2.6.2 Mätbara kvalitetsindikatorer... 14 3. Ledning vid allvarlig händelse och vid extraordinära händelser... 15 3.1 Allvarlig händelse...15 3.2 Extraordinär händelse...15 3.3 Ledning av hälso- och sjukvård vid allvarlig händelse...16 3.4 Ledningsmodell...16 3.5 Särskild sjukvårdsledning...19
3.5.1 Särskild sjukvårdsledning på lokal nivå... 19 3.5.1.1 Prehospital sjukvårdsledning... 20 3.5.1.2 Särskild sjukvårdsledning på sjukhus... 20 3.5.2 Särskild sjukvårdsledning på regional nivå... 20 3.5.2.1 Sjukvårdsledare och medicinskt ansvarig (TiB, CRSL)... 21 3.5.2.2 Initiala åtgärder... 21 3.5.2.3 Stab... 22 3.5.2.4 Regiondirektörens roll vid allvarlig händelse... 24 3.6 Regionens krisledningsnämnd...25 3.7 Beredskapslägen inom Region Östergötland...26 3.7.1 Regional nivå... 26 3.7.2 Lokal nivå... 27 3.8 Särskild sjukvårdsledning på nationell nivå...27 3.9 Utvärdering...28 3.10 Samverkan Östergötland...28 4. Organisation och handläggning i skadeområde... 30 4.1 Samordning genom ledning och samverkan...30 4.2 Hälso- och sjukvård i skadeområde...30 4.2.1 Prehospital sjukvårdsledning... 31 4.2.1.1 Förstärkning av prehospital sjukvårdsledning... 31 4.2.1.2 Roller och funktioner i prehospital sjukvårdsledning... 32 4.2.1.3 Sjukvårdsledare... 32 4.2.1.4 Medicinskt ansvarig... 32 4.2.1.5 Stab... 33 4.2.2 Vårdutförare... 33 4.2.3 Sjukvårdsgrupp... 33 4.3 Kommunikation...34 4.3.1 Rapportering... 34 4.3.2 Dokumentation... 34 4.4 Skadeområde...35 4.4.1 Triage i skadeområde... 35 4.4.2 Uppsamlingsplats... 36 4.5 Uppgifter för kommunal räddningstjänst inom skadeområde...37 4.6 Uppgifter för polis inom skadeområde...38 4.7 Registrering...38
5. Direktiv för kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering på sjukhus och i regionens övriga verksamhet... 38 5.1 Uppdrag och kapacitet...39 5.2 Särskild sjukvårdsledning på sjukhus (lokal nivå) vid allvarlig händelse...40 5.2.1 Larm och etablering av särskild sjukvårdsledning... 40 5.2.2 Beredskapslägen... 40 5.3 Omhändertagande av drabbade vid allvarlig händelse...42 5.4 Registrering och journalföring vid allvarlig händelse...43 5.5 Information vid allvarlig händelse och förhöjt beredskapsläge på sjukhus...43 5.6 Personalförsörjning...44 5.7 Primärvård...44 5.8 Övrig verksamhet...44 6. Samverkande myndigheter och organisationer... 44 6.1 Kommunens ansvar...44 6.2 Statlig räddningstjänst...45 6.3 Polisen...45 6.4 Länsstyrelsen...45 6.5 SOS Alarm...46 6.6 Försvarsmakten...46 6.7 Övriga samverkande aktörer och myndigheter...47 7. Klädsel, material och läkemedel... 47 7.1 Klädsel, material och läkemedel på sjukhus...47 7.1.1 Antidoter... 47 7.1.2 Blodprodukter... 47 7.2 Klädsel, material och läkemedel för arbete på skadeplats...48 7.2.1 Sjukvårdsvagn... 48 7.2.2 Utmärkning av funktioner... 48 7.2.2.1 Märkning av ledningsfunktioner... 49 7.2.2.2 Märkning av övrig sjukvårdspersonal/vårdutförare... 49 7.3 Socialstyrelsens beredskapslager...49 8. Utbildning och övning inom kris och katastrofmedicinsk beredskap... 50 8.1 Ansvar...50 8.2 Planering, genomförande och uppföljning...50 8.3 Kompetenskrav och utbildningsmål för vissa yrkesgrupper och funktioner...50 9. Händelser med farliga ämnen (CBRN-E)... 51
9.1 Inledning...51 9.2 Medicinska beslut...52 9.3 Organisation av räddnings- och sjukvårdsarbete vid skadehändelse med farliga ämnen i skadeområde...53 9.3.1 Arbetsmetod i skadeområde... 53 9.3.2 Sjukvårdsgruppens utrustning vid skadehändelse med farliga ämnen... 54 9.4 Organisation på sjukhus och behandlingsprinciper vid skadehändelse med farliga ämnen...54 9.5 Antidoter och motgifter...56 9.6 Informationskällor...56 Ordlista... 57 Bilaga 1 Smittskydd och beredskap inför influensapandemi... 65 Bilaga 2 Beredskap för händelser med radiologiska och nukleära strålkällor 74 Bilaga 3 Krisstöd vid allvarlig händelse och förhöjt beredskapsläge... 78 Bilaga 4 Informationsarbete vid allvarlig händelse... 80 Bilaga 5 Kompetenskrav och utbildningsmål för vissa yrkesgrupper och funktioner... 83
1. Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering Samhällets krisberedskap förutsätter en god beredskap i händelse av samhällsstörningar, allvarliga händelser eller extraordinära händelser. Detta för att effektivt kunna hjälpa, lindra och stödja personer som drabbas, oavsett vad orsaken är. Alla samhällsaktörer inom krisberedskapssystemet har ett ansvar att förbereda sina verksamheter och samverka med varandra för att kunna säkerställa en krishanteringsförmåga. Hälso- och sjukvårdens kris och katastrofmedicinska beredskap är en del av den svenska krisberedskapen, som även omfattar internationella insatser. 1.1 Krishanteringssystemets uppbyggnad Målet med krishanteringssystemet är att minska risken för allvarliga händelser och extraordinära händelser i samhället samt minska konsekvenserna när en sådan händelse inträffar. Systemet ska förbereda för att möta allt från en begränsad händelse i fred till en vidgad hotbild och krig. Krishanteringssystem i Sverige bygger på tre centrala principer: Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en viss verksamhet under normala fredstida förhållanden, har motsvarande ansvar för verksamheten under en kris eller krigssituation. Likhetsprincipen innebär att en verksamhets organisation och lokalisering så långt som möjligt ska vara densamma även under en kris. Närhetsprincipen innebär att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. I Sverige gäller dels sektorsansvar, dels områdesansvar inom krishanteringssystemet. Sektorsansvar betyder att varje myndighet och organisation ansvarar för sitt eget verksamhetsområde. För hälso- och sjukvården är det Socialstyrelsen som har sektorsansvaret. Geografiskt områdesansvar innebär att en aktör har ett samordningsuppdrag vid vissa händelser eller kriser som berör flera sektorer utan att därmed ta över verksamhetsansvaret från någon myndighet. Det geografiska områdesansvaret finns på tre nivåer i samhället. På den nationella nivån är det regeringen som är områdesansvarig, på regional nivå har länsstyrelsen ett områdesansvar och på lokal nivå har kommunerna ett områdesansvar. Region Östergötland har ett verksamhetsansvar och där ingår även sådan verksamhet som är upphandlad hos entreprenörer. 1.2 Hälso- och sjukvårdens katastrofmedicinska beredskap Hälso- och sjukvården är en del av samhällets hela krishanteringssystem. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska landstingen planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Beredskapsplaneringen styrs av lagar, riktlinjer och föreskrifter och bygger på risk- och sårbarhetsanalyser, förmågeanalyser, kontinuerligt uppföljningsarbete samt lokala 1
förhållanden i sjukvårdens struktur och geografi. Detta beskrivs i SOSFS 2013:22 3. 1.2.1 Lagar och föreskrifter av betydelse för kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:376), föreskrivs att landstingen skall planera sin hälso- och sjukvård så att en kris- och katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls (7 ). 4 a reglerar att kommuner och landsting kan bistå en annan kommun eller annat landsting. I HSL 32 a föreskrivs också att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i fredstid om det ur ett nationellt perspektiv finns behov av katastrofmedicinska insatser. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820763.htm Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Katastrofmedicinsk beredskap (SOSFS 2013:22 (M) http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/19138/2013-5-46.pdf Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m m (SOSFS 2009:10 (M)) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) (M) Länk till Socialstyrelsen samtliga Föreskrifter och Allmänna råd: http://www.socialstyrelsen.se/foreskrifter-allmanna-rad-sosfs Patientsäkerhetslagen (2010:659) Lagen (2008:552) och förordningen (2008:553) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands. Smittskyddslagen (2004:168) Lagen (2006:544) och förordningen (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Lagen utgör en del av det nationella krishanteringssystemet. Grunden för samhällets krishanteringsförmåga ska vara en generell förmåga att hantera kriser, oavsett hur de ser ut. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) definierar i sin planeringsinriktning för samhällets krisberedskap tre viktiga förmågor: Förmåga att samordna, leda och informera vid kriser och extraordinära händelser (krishanteringsförmåga). I begreppet krishanteringsförmåga ingår kunskapsuppbyggnad, ledningsorganisation, robust tekniskt ledningsstöd och samverkan med övriga aktörer inom krishanteringssystemet. Förmåga att genomföra operativa insatser (operativ förmåga). Förmåga att motstå störningar i samhällsviktig infrastruktur (robusthet). 2
För att utveckla och förbättra förmågan till samverkan och samordning mellan organisationer och myndigheter finns samverkansområden. Dessa är: - Samverkansområde Teknisk infrastruktur (SOTI) - Samverkansområde Transporter (SOTP) - Samverkansområde Farliga ämnen (SOFÄ) - Samverkansområde Ekonomisk säkerhet (SOES) - Samverkansområde Geografiskt områdesansvar (SOGO) - Samverkansområde Skydd, undsättning och vård (SOSUV) Hälso- och sjukvården finns representerad genom Socialstyrelsen och landsting/regioner (beredskapssamordnare) i fyra av dessa områden. Förordningen 2006:637 reglerar att det ska finnas organ som kan överta ledningsansvaret i kommuner och/eller landsting när omständigheterna så påkallar. Lagen uttrycker dock inte hur detta ska gå till, utan lämnar öppet för respektive huvudman att fatta beslut om det. Det finns inte heller uttryckt hur stort beslutsmandatet ska vara eller vid vilka omständigheter ledningsorganet, krisledningsnämnden, ska träda i kraft. Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om kommuners och landstingets risk- och sårbarhetsanalyser (2010:6) föreskriver vilka risk- och sårbarhetsanalyser och åtgärder som ska genomföras enligt lagen 2006:544. Lagen om skydd mot olyckor (2003:778, LSO) syftar till att förbättra skyddet mot olyckor och öka säkerheten i samhället. Enligt lagen skall kommunerna ha handlingsprogram för förebyggande verksamhet, räddningstjänstens verksamhet samt gränssnitten mot andra verksamheter. Det står uttryckt att lagen inte omfattar vad som faller under Hälso- och sjukvårdslagen. Det finns alltså inga beslutsmandat i frågor som avser hälso- och sjukvård hos räddningstjänsten. Enligt LSO åligger det varje kommun att svara för räddningstjänsten inom kommunen, undantaget det som gäller statlig räddningstjänst. Den statliga räddningstjänsten omfattar: Polisens ansvar för fjällräddningstjänst samt efterforskning av försvunna personer. Sjöfartverkets ansvar för flygräddningstjänst och sjöräddningstjänst. Kustbevakningens ansvar för miljöräddningstjänst till sjöss. Länsstyrelsens ansvar för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering efter utsläpp från kärnteknisk anläggning. LSO kap2 4 Skyldigheter vid farlig verksamhet Vid en anläggning där en händelse i verksamheten kan orsaka svåra skador på människor och miljö är anläggningsägaren och kommunen skyldiga att ha en beredskap. Landstinget/regionen ska i samverkan med berörd myndighet och anläggningsägare utarbeta de säkerhetsregler eller andra begränsningar som gäller för sjukvårdsarbete för landstingets 3
anställda (eller entreprenörer) vid en sådan anläggning. I ansvaret innefattas även spridning av kunskap om ovan till hälso- och sjukvårdspersonal som kan komma att arbeta på eller inom respektive anläggning. Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor Lag (1999:381) benämns också Sevesolagstiftning. För information om så kallade Sevesoanläggningar i Östergötland, se webbsida för Räddningstjänsten Östra Götaland. Polislag (1984:387) berör polisens ansvarsområden vid bland annat olyckor och katastrofer. Polislagen är en del av den samlade lagstiftning som styr det polisiära arbetet. Sekretesslagen (2009:400 kap 25) anger vad som är sekretessbelagt och alltså undantaget från regeln att myndigheternas allmänna handlingar är offentliga. Sekretess innebär både förbud att röja en uppgift och förbud att lämna ut allmänna handlingar. Den gäller även som skydd för enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Enligt sekretesslagen råder sekretess mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet. Patientdatalagen (2008:355) anger att all vård av patienter måste journalföras enligt patientdatalagen. Den syftar till att öka patientsäkerheten genom att de som vårdar och behandlar patienter lättare får tillgång till nödvändig information. Lagen innefattar även bestämmelser om informationssäkerhet för att också ge patienterna ett starkt integritetsskydd. Lagen (1992:1 403) om totalförsvar och höjdberedskap. Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap Lagen (1988:97) om förfarande hos kommuner och förvaltningsmyndigheter och domstolar under krig, krigsfara m.m. Regionens beredskap påverkas även av andra föreskrifter, allmänna råd och standarder från exempelvis Arbetsmiljöverket och kommunernas byggnadsnämnder. 1.2.2 Relation mellan olika myndigheters ansvarsområden Olika verksamheter har olika ansvarsområden där ingen myndighet har befälsrätt över en annan. Det finns inte heller ansvar som sträcker sig över en annan myndighets verksamhetsområde. Uppgifterna i samband med olyckor i katastrofer ska lösas i samverkan. Det innebär att alla inblandade myndigheter har ett ansvar att, inom sitt eget verksamhetsområde, lösa uppgiften tillsammans med andra myndigheter. Polis och kommunal räddningstjänst har möjlighet att vid speciella omständigheter begränsa varandras eller sjukvårdens verksamhet. Ett exempel är att räddningstjänsten och/eller polisen kan meddela säkerhetsregler för ett visst område. 4
1.2.3 Risk- och sårbarhetsanalys Enligt lag 2006:544 ska landsting och regioner identifiera och redovisa samhällsviktig verksamhet, risker mot verksamheten, beroenden och sårbarheter. En plan ska tas fram för att kunna hantera extraordinära händelser och allvarlig händelse. Planen ska baseras på en riskoch sårbarhetsanalys. Landstingen ska sammanställa och avrapportera en regional risk- och sårbarhetsanalys till Socialstyrelsen, länsstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB, under mandatperiodens första år. Enligt MSB:s föreskrift MSBFS 2010:6 ska landstingen varje år följa upp och redovisa sin lagstadgade risk- och sårbarhetsanalys. 1.2.4 Förmågeanalys Enligt lag 2006:544 ska landstingen analysera den egna förmågan att hantera svåra påfrestningar och de konsekvenser sådana påfrestningar kan leda till. Risk- och sårbarhetsanalyser, resurser, kunskap, geografiska förhållanden och andra faktorer i landstinget ligger till grund för att bedöma den förmågan. I Socialstyrelsens skrift Förmågeanalys för det katastrofmedicinska området rekommendationer för hälso- och sjukvårdens planering (Socialstyrelsen 2006) redovisas en metod om hur förmågeanalyser kan genomföras. Var går gränsen för regionens förmåga? Bilden är tagen ur skriften Förmågeanalys för det katastrofmedicinska området rekommendationer för hälso- och sjukvårdens planering utgiven av Socialstyrelsen 2006. 1.2.5 Terror och krigsberedskap Landstingens och regionernas beredskap ska bygga på att det finns en grundförmåga i den fredstida kris och katastrofmedicinska beredskapen, men gäller även vid krigshot, höjd beredskap och terrorhändelse. 5
1.3 Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering i Region Östergötland Kris och katastrofmedicinsk beredskap omfattar den beredskap i Region Östergötland som krävs för att hälso- och sjukvården effektivt och säkert ska kunna ta hand om drabbade och minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna vid en allvarlig och/eller extraordinär händelse. Beredskapen baseras på; Planering Utrustning Utbildning, träning och övning Särskild sjukvårdsledning vid allvarlig händelse Uppföljning och utvärdering Beredskapen omfattar hela vårdkedjan skadeområdet, ambulanssjukvården, akutsjukhusen och primärvården där man vid en allvarlig händelse ska kunna möta en obalans mellan behov och tillgängliga resurser med ett optimalt patientomhändertagande och på ett kostnadseffektivt sätt. Östergötlands län omfattar till ytan drygt 10 000 kvadratkilometer och cirka fem procent av Sverige befolkning. Den genomsnittliga befolkningskoncentrationen är varierande. Länet innehåller storstäder, men även glesbygd med låg befolkningstäthet och förhållandevis långa avstånd till akutsjukvård. Länet har också skärgård med många öar och ökad befolkning sommartid. Flera stora vägar går genom länet samt ett järnvägsnät med omfattande person- och godstrafik inklusive transport med farliga ämnen. Det finns tre flygplatser, varav två med internationell trafik. Norrköpings hamn är en av landets till ytan största hamnar, även där sker transporter och omlastning med farliga ämnen. Flera anläggningar i länet omfattas av speciell lagstiftning angående hantering och transporter av farliga ämnen. Länsstyrelsen har en förteckning av dessa anläggningar. Under året genomförs flera stora evenemang som samlar en större mängd människor, bland annat musikfestivaler samt olika sportevenemang. Risken för störning och/eller utslagning av infrastruktur, exempelvis. elavbrott och störningar i IT-system måste beaktas liksom hot och terrorism. Länsstyrelsen i Östergötland har tillsammans med berörda myndigheter och samhällsviktiga aktörer i Östergötland gjort en omfattande kartläggning av vilka större olyckor och händelser som skulle kunna inträffa i länet, samt identifierat vilka åtgärder som behövde genomföras för att kunna motverka eller möta dessa risker. Medarbetare från regionen är delaktiga i många delar av detta arbete, som benämns Riskbild Östergötland. Detta finns redovisat i olika rapporter: http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/sv/manniska-ochsamhalle/krisberedskap/riskbild-ostergotland/pages/index.aspx 6
1.3.1 Riskhantering Risk- och sårbarhetsanlyser genomförs i Region Östergötland enligt lagstadgade krav. Dokumentet Beslutsstöd för val av analysmetod inom riskhantering innehåller beskrivningar av olika metoder och förklaringar som ska underlätta valet av metod för aktuellt problem eller frågeställning. Dokumentet innehåller även en översiktlig beskrivning av regionens riskhanteringsprocess. Se länk: http://lisa.lio.se/pages/132734/beslutst%c3%b6d%20f%c3%b6r%20val%20av%20analysmet od%20inom%20riskhantering%20ver%201%200.pdf 1.3.2 Förmågeanalys av den kris och katastrofmedicinska beredskapen En förmågeanalys ska bland annat ge en bild av hur många drabbade sjukvårdsorganisationen i regionen kan omhänderta vid en allvarlig händelse och även tydliggöra regionens gränssättande resurser. För att den kris och katastrofmedicinska organisationen ska kunna utvärdera och bedöma sin förmåga måste den utgå från hur regionen kan utföra ett visst uppdrag under vissa preciserade betingelser med de resurser som finns tillgängliga. År 2012 genomfördes den senaste förmågeanalysen av den katastrofmedicinska beredskapen. Resultaten används som en grund i förbättringsarbetet av den katastrofmedicinska verksamheten inom regionen. En förmågeanalys ska genomföras vart fjärde-femte år. 1.3.3 Kontinuitetshantering Enligt regionens säkerhetspolicy ska säkerhetsarbetet bedrivas systematiskt och som en integrerad del i det dagliga arbetet. Ett av målen är att säkerställa kontinuitet i vård- och stödprocesser genom förebyggande insatser. Syftet med kontinuitetshanteringen är att genom förebyggande arbete skapa robusthet i verksamheten så att den kan fungera trots vardagliga oplanerade och planerade störningar och avbrott som kan påverka vård och patientsäkerhet. Kontinuitetshantering innebär att en analys görs av verksamheten där man tydliggör vilka aktiviteter som krävs för att verksamheten ska fungera. Därefter beslutas om vilka åtgärder som behöver vidtas, exempelvis att utarbeta nya reservrutiner eller ställa tydligare krav på stödenheter. Inom varje centrum ska det finnas kontinuitetslotsar som ska stödja utarbetandet av kontinuitetsplaner inom sina respektive verksamheter. Kontinuitetsplanerna ska ses över årligen och revideras vid förändringar i verksamheten. Uppföljning sker bland annat i RHcheck. Mer om kontinuitetshantering finns att läsa på Säkerhetsportalen på Lisa, under Verktyg och metoder. Det finns också en riktlinje för kontinuitetshantering under PM och riktlinjer. 7
1.3.4 RH-check och avvikelsehantering RH-check är verksamhetens verktyg för egenkontroll av risker och säkerhet. Dessutom är det ett instrument för uppföljning för att säkerställa rätt kvalitet, stimulera förebyggande arbete samt minimera risker och kostnader för skador och avbrott. För närvarande finns RH-check för elva områden, bland annat kris och katastrofmedicinsk beredskap. Mer om RH-check finns att läsa på Säkerhetsportalen på Lisa, under Verktyg och metoder. Avvikelsehanteringen i regionen syftar till en ökad patientsäkerhet genom att enheter systematiskt analyserar och följer upp sina avvikelser. Avvikelsehantering ersätter inte anmälan till Socialstyrelsen enligt Lex Maria eller anmälningar till patient- och läkemedelsförsäkringen, Arbetsmiljöinspektionen, Försäkringskassan eller polisen. Mer om avvikelsehantering finns att läsa på Säkerhetsportalen på Lisa, under Verktyg och metoder. 2. Region Östergötlands organisation för planering av kris och katastrofmedicinsk beredskap I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:376), föreskrivs att landstingen skall planera sin hälso- och sjukvård så att en kris och katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls (7 ). Detta kapitel beskriver ansvarsförhållanden, organisation samt genomförande av planeringsarbetet i Region Östergötland. 2.1 Ansvarsfördelning Regionstyrelsen beslutar om den kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanen för Region Östergötland. Regiondirektören (RD) har det yttersta tjänstemannaansvaret för regionens verksamhet och för informationen till regionens politiker. Vårddirektören US (VD) ansvarar för att det finns en organisation och ett system för kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering, att planer finns upprättade för allvarlig händelse och extraordinära händelser samt att regionen följer de myndighetskrav som finns på området. Produktionsenhetschefen för Katastrofmedicinskt Centrum (KMC) ansvarar för kris och katastrofmedicinsk beredskap i Region Östergötland Detta innefattar att: 8
upprätta, verifiera och revidera fungerande kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan för Region Östergötland. Revidering ska ske vart tredje-fjärde år samt vid behov erbjuda Region Östergötlands medarbetare lämplig utbildning för uppdragen samt följa upp kompetensläget ansvara för organisation för regional beredskapssamordnare och beredskapsöverläkare ansvara för organisation, lokaler och utrustning för särskild sjukvårdsledning på regional nivå inkluderat TiB/CRSL-funktion följa upp och utvärdera den kris och katastrofmedicinska processen ansvara för att beredskap finns enligt lag (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands Ovanstående uppdrag sker med stöd av regional beredskapssamordnare och beredskapsöverläkare. Produktionsenhetscheferna för FM centrum och IT-centrum, verksamhetscheferna för Medicinsk Teknik Östergötland, smittskyddsenheten och radiofysikenheten samt kommunikationschefen ansvarar för att utbildade medarbetare finns på larmlista för att vid behov kunna ingå i särskild sjukvårdsledning på regional och lokal nivå (LiM, US, ViN). Chefläkarna för östra, västra och centrala länsdelen har planeringsansvaret för den lokala kris och katastrofmedicinska beredskapen inom sitt sjukvårdsdistrikt, i enlighet med den kris och katastrofmedicinska beredskapsplanen för Region Östergötland. Chefläkarna utser lokal beredskapssamordnare och eventuellt lokalt beredskapsansvarig läkare. Produktionsenhetschefer har ansvar för genomförande av de delar av regionens kris och katastrofmedicinska beredskapsplan där deras produktionsenheter berörs, samt av den lokala katastrofplanen. Verksamhetschefer medverkar vid upprättandet av den lokala kris och katastrofmedicinska planen ( Katastrofplan ). De ansvarar också för att medarbetarna har kunskap om enhetens beredskapsuppdrag och att medarbetarna genomgår lämplig utbildning och övning. Verksamhetscheferna ansvarar även för bemanning enligt lokal kris och katastrofmedicinsk plan efter direktiv av särskild sjukvårdsledning på lokal nivå. Verksamhetschefen för akutkliniken eller motsvarande har ansvar för att den katastrofmedicinska utrustningen på akutkliniken hålls aktuell och omedelbart tillgänglig. Vårddirektören för US, vårddirektören för ViN, närsjukvårdsdirektören i västra Östergötland (LiM) samt verksamhetschefen för Närsjukvården Finspång (NiF) ansvarar för säkerhets- och samordningsuppgifter lokalt inom områdena arbetsmiljö, funktionssäkerhet, brand- och miljöskydd samt kris och katastrofmedicinsk beredskap. Entreprenörer och externa vårdgivare som arbetar på uppdrag av regionen. 9
Region Östergötlands kris och katastrofmedicinska beredskapsplanering innefattar enligt HSL 7 (2002:452) även externa vårdgivare och entreprenörer. I entreprenörsavtalens allmänna bestämmelser regleras entreprenörernas uppgift före, under och efter allvarlig händelse. Region Östergötland ska samordna kris och katastrofmedicinsk beredskapsplanering med externa vårdgivare och entreprenörer. Det inkluderar utbildning, träning och övning, samt ansvar för att personalen har adekvat kompetens för sina insatser enligt beredskapsplan. Externa vårdgivare och entreprenörer har fullt arbetsgivaransvar för sin personal. 2.2 Regional beredskapsplanering Kris och katastrofmedicinsk beredskap är en del av Region Östergötlands samlade säkerhetsarbete. Enligt regionens säkerhetspolicy ska säkerhetsarbetet omfatta människor, verksamhet, miljö, information samt egendom. Arbetet ska bedrivas systematiskt som en integrerad och naturlig del i all verksamhet för att: säkerställa kontinuitet i alla verksamheter genom förebyggande insatser säkerställa en trygg och säker miljö för patienter, medarbetare, förtroendevalda, studerande och besökare minimera riskerna för negativa händelser inom Region Östergötlands verksamheter samt reducera konsekvenserna, om de trots allt inträffar bidra till att upprätthålla regionens arbetsgivaransvar optimera förutsättningarna för god sjukvård vid allvarlig och extraordinär händelse verksamheterna ska uppfylla gällande lagkrav på området bidra till att upprätthålla medborgarnas förtroende för regionen Regionens säkerhetsgrupp ansvarar för den övergripande uppföljningen och kontrollen av säkerhetsarbetet. Säkerhetsgruppen består av representanter från patientsäkerhet, kris och katastrofmedicinsk beredskap, brandskydd, funktionssäkerhet, informations- och IT-säkerhet, arbetsmiljö, medicinsk teknisk säkerhet samt miljöskydd. Gruppen leds av säkerhetschefen och utvecklingschefen. Säkerhetsgruppen är beredande till säkerhetsrådet. I säkerhetsrådet ingår bland andra produktionsenhetschefen för KMC. Säkerhetsrådet är rådgivande till regiondirektören (RD). 2.2.1 Regionen Östergötlands kris och katastrofmedicinska beredskapskommitté (RKKB) Regionen Östergötlands kris och katastrofmedicinska beredskapskommitté är övergripande råd för kris och katastrofmedicinska beredskapsfrågor, och ska även vara ett samrådsforum mellan regional och lokal nivå. RKKB består av: Vårddirektör US, Ordförande 10
Produktionsenhetschef KMC Beredskapsöverläkare Medicinskt ansvarig läkare i enheten för prehospital vård Chefläkare för Vrinnevisjukhuset i Norrköping Chefläkare för Universitetssjukhuset i Linköping Chefläkare för Lasarettet i Motala Beredskapssamordnare för regional katastrofmedicinsk beredskap Lokala beredskapssamordnare och lokala beredskapsansvariga läkare Olika experter som adjungeras vid behov. RKKB sammanträder två till fyra gånger per år eller vid behov. Minnesanteckningar ska föras och redovisas på Region Östergötlands intranät Lisa. 2.2.2 Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan för Region Östergötland Denna regionövergripande plan innehåller; allmänna riktlinjer och uppgifter för kris och katastrofmedicinsk beredskap i Region Östergötland med speciell tonvikt på lednings- och samordningsfrågor definitioner och termer inom kris och katastrofmedicinsk beredskap direktiv och underlag för lokala kris och katastrofmedicinska planer på ViN, US och LiM. Fokus i planen ligger på den katastrofmedicinska beredskapen, men den innehåller också riktlinjer för andra typer av allvarlig händelse och extraordinär händelse. Planen ska också kunna användas vid utbildning av regionens medarbetare och studenter. 2.2.3 Finansiering Den regionövergripande kris och katastrofmedicinska planeringen finansieras med anslag från regionstyrelsen och omfattar utbildning, övning och särskild sjukvårdsledning samt lön till beredskapsöverläkare och beredskapssamordnare Region Östergötland. Vid allvarlig händelse tillhandahåller berörda produktionsenheter medarbetare enligt planer inom egen budgetram. 2.3 Lokal beredskapsplanering (ViN, US, LiM) 2.3.1 Lokal kris och katastrofmedicinsk beredskapskommitté (LKKB) Lokala kris och katastrofmedicinska beredskapskommittéer ska finnas vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping, Universitetssjukhuset i Linköping och Lasarettet i Motala. I den lokala kris och katastrofmedicinska beredskapskommittén ska det ingå företrädare från de verksamheter som vanligtvis blir involverade vid allvarlig ändelse eller förhöjt beredskapsläge på sjukhus samt företrädare från miljö och säkerhet och från fastighetsdrift. Kommitténs uppgifter är att samordna verksamhetens beredskap för allvarlig händelse eller förhöjt beredskapsläge på sjukhus i den egna länsdelen samt med berörda samverkansaktörer på lokal nivå. 11
Samordning innebär att: upprätta den kris och katastrofmedicinska planen ( Katastrofplan ), hålla den aktuell samt se till att planen följer riktlinjerna i Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan för Region Östergötland. Revidering ska ske minst vart tredje-fjärde år eller vid behov. samordna informations- och utbildningsinsatser på sjukhuset och i vissa fall även i länsdelen inventera utbildningsbehov inom ämnesområdet kris och katastrofmedicinsk beredskap sätta upp mål för verksamheten i samband med allvarlig händelse och utifrån de målen ansvara för att insatser dokumenteras, följs upp och sammanställs säkerställa att det finns en särskild sjukvårdsledning på sjukhuset för samordning av sjukhusets insatser vid allvarlig händelse samt att utrustning finns och underhålls delta med representant i lokalt funktionssäkerhetsråd samverka med kommunernas krishanteringsråd. 2.3.2 Lokal kris och katastrofmedicinsk plan ( Katastrofplan ) Den lokala kris och katastrofmedicinska planen ska vara inriktad på hur arbetet på sjukhusen ska struktureras och ledas. Planen ska utgå från den regionala planen ( Kris och katastrofmedicinsk beredskapsplan för Region Östergötland ) och vara anpassad till lokala förutsättningar. Planen ska innehålla: larmplan beredskapslägen och innebörd åtgärdskalender för varje befattningshavare och funktion som är eller kan bli involverad gränssättande resurser plan för att mobilisera ytterligare resurser på kort och på lång sikt tillvägagångssätt för transport av sjukvårdsgrupper inklusive materiella resurser plan för mottagande av patienter vid varje typ av händelse eller enligt specificerat åtagande/uppdrag registreringsrutiner beskrivning av särskild sjukvårdsledning på sjukhuset (lokal nivå) organisation av krisstöd på sjukhuset och i vissa fall för länsdelen organisation av anhörigupplysning plan för information internt och externt plan för drift och funktionssäkerhet, inklusive plan för händelse i egna lokaler som kräver en särskild sjukvårdsledning på sjukhuset evakueringsplan 2.3.3 Finansiering Varje produktionsenhetschef ansvarar för kostnaderna för den egna planeringen enligt den kris och katastrofmedicinska beredskapsplanen. Sjukvårdande produktionsenheter delar på kostnaden för den sjukhusgemensamma planeringen för kris och katastrofmedicinsk beredskap på de sjukhus där man verkar. Varje produktionsenhet tillhandahåller 12
resurspersoner till planeringsarbetet utan särskild ersättning och svarar för egna kostnader för deltagande i planering och övning. Respektive närsjukvårdsdirektör svarar för administration och gemensam finansiering av lokaler, viss utrustning, beredskapssamordnare och om möjligt beredskapsansvarig läkare. Akutmottagningarna vid LiM, US och ViN svarar för kostnader för katastrofmedicinsk utrustning och fasta saneringsanläggningar. Vid allvarlig händelse sker finansiering från berörda produktionsenheter inom den egna budgetramen. 2.4 Planering för katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands Den 1 september 2008 trädde lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands i kraft. Lagen möjliggör för landsting och regioner att bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att stödja utlandsmyndigheter och nödställda i en situation då många människor med hemvist i Sverige drabbats av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet. Beredskap för katastrofmedicinska insatser enligt denna lag ska upprätthållas av landstingen/regionerna i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala och Västerbottens län. Övriga landsting får upprätthålla sådan beredskap. Produktionsenhetschefen för KMC ansvarar för att denna beredskap finns i Region Östergötland. 2.5 Samverkan i planeringsfasen I december 2013 fastställde Regionala krishanteringsrådet (RKS) dokumentet Samverkan Östergötland strategi för samverkan i Östergötland, före, under och efter stora olyckor och kriser. Strategin beskriver hur samverkan ska ske före, under och efter en allvarlig händelse eller en extraordinär händelse. Regionala krishanteringsrådet består av tio ledamöter från Östergötlands län, bland annat en representant från Region Östergötland, och leds av landshövdingen. RKS har till uppgift att fungera som ett organ för bland annat information, samråd, samverkan och samordning. Rådet har en strategisk funktion och fattar beslut i frågor av övergripande karaktär. Regional samordningsfunktion (RSF) har till uppgift att initiera samverkan före och efter händelser. RSF kan vid behov bilda arbetsgrupper. Länk till dokumentet Samverkan Östergötland http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/sv/manniska-ochsamhalle/krisberedskap/pages/default.aspx 13
2.6 Mål, utvärdering och uppföljning för regionens kris och katastrofmedicinska beredskap Övergripande mål Region Östergötland ska vid allvarlig händelse kunna mobilisera och omfördela resurser så att normala medicinska kvalitetskrav kan upprätthållas för det stora flertalet patienter. 2.6.1 Uppföljning och utvärdering Samhällets krav på uppföljning av hälso- och sjukvårdens kvalitet har ökat. Detta gäller även kris och katastrofmedicinsk beredskap och insatser i samband med en allvarlig händelse. Med hjälp av en indikator, ett kvalitetsmått, kan responsen på en allvarlig händelse och genomförandet av särskild sjukvårdsledning mätas och följas upp. Kvalitetsindikatorerna utgör underlag för planeringen före, genomförandet under, och uppföljningen efter en allvarlig händelse. Samtliga indikatorer kan användas för regionala och nationella sammanställningar och analyser av kvalitet. I Region Östergötland utvärderas samtliga allvarliga händelser. Vid en allvarlig händelse dokumenteras beslut och åtgärder och utvärderas sedan med stöd av mätbara kvalitetsindikatorer som är framtagna vid KMC. Kvalitetsindikatorerna har sitt ursprung i Socialstyrelsens nationella ledningsmodell och har använts i flera vetenskapliga studier i Sverige och utomlands. Samtliga indikatorer bygger på det effektivaste sättet att hantera tidskritiska processer. Exempelvis kan tiden till definitiv behandling vara livsavgörande vid trauma. Regionens beredskapsöverläkare och beredskapssamordnare ansvarar för utvärdering och uppföljning. Återkoppling sker till berörda medarbetare och redovisning av utfallet redovisas i regionens kris och katastrofmedicinska beredskapskommitté samt i verksamhetsberättelse. Uppföljning av händelser i länet sker utifrån en helhetsyn, där samverkan mellan alla aktörer ska åstadkomma en gemensam inriktning och samordning av insatserna. Detta sker med stöd av mätbara kvalitetsindikatorer för samverkan. I verksamheten genomförs årliga egenkontroller genom RH-check även inom området kris och katastrofmedicinsk beredskap. Dokument för RH-check finns att ladda ned på Säkerhetsportalen på Lisa, under Verktyg och metoder, RH-check. I Region Östergötland finns ett system för avvikelsehantering som även används när det gäller kris och katastrofmedicinsk beredskap. Mer om avvikelsehantering finns att läsa på intranätet Lisa under området Patientsäkerhet. Samtliga erfarenheter nyttjas kontinuerligt i förbättringsarbetet. 2.6.2 Mätbara kvalitetsindikatorer Vid en allvarlig händelse används ett 50-tal mätbara kvalitetsindikatorer för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring. 14
Exempel på mätbara kvalitetsindikatorer för prehospital sjukvårdsledning Genom-vindrutan-rapport ska lämnas inom två minuter från ankomst till skadeområde Sjukvårdsledare ska etablera kontakt med TiB/särskild sjukvårdsledning på regional nivå inom fem minuter från ankomst till skadeområde Samverkan med andra aktörer ska starta inom fem minuter Transport av patienter från skadeområdet ska vara påbörjad inom 15 minuter Exempel på mätbara kvalitetindikatorer för TiB/särskild sjukvårdsledning regional nivå TiB ska bekräfta allvarlig händelse inom en minut från mottaget larm Beslut om resursförstärkning till skadeområdet ska tas inom tre minuter Mottagande sjukhus ska larmas inom tio minuter Ett preliminärt inriktningsbeslut ska formuleras inom 15 minuter En preliminär fördelningsnyckel ska lämnas till sjukvårdsledaren i skadeområdet inom tio minuter Inom 30 minuter ska en bedömning av om andra landsting/regioner behöver larmas ha genomförts Analys av omfall ska utföras En strategi för krisstöd ska utformas Analys av sjukvårdens kapacitet på kort och lång sikt ska utföras 3. Ledning vid allvarlig händelse och vid extraordinära händelser Sjukvården är i huvudsak organiserad för normala händelser där det råder balans mellan behov och resurser. Vardagliga insatser i akutsjukvården kännetecknas ofta av att de har begränsad omfattning, pågår under kortare tid och är möjliga att överblicka. När det inträffar händelser med obalans mellan behov och resurser, krävs det en särskild ledning för att optimera verksamheten och på bästa sätt lösa uppgiften. 3.1 Allvarlig händelse Allvarlig händelse i hälso- och sjukvården är en händelse som är så omfattande eller allvarlig att resurserna måste organiseras, ledas och användas på särskilt sätt. Detta inkluderar också risk för eller hot om sådan händelse. Exempel på allvarliga händelser är transportolyckor, explosioner, bränder, utbrott av allvarlig smitta, spridning av farliga ämnen, infrastrukturstörning, samt psykosocial påverkan av samhället som en följd av traumatiska händelser. 3.2 Extraordinär händelse I lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, definieras extraordinär händelse som en händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig 15
störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Allvarlig händelse kan i vissa fall få konsekvenser som innebär att denna lag kan behöva tillämpas. 3.3 Ledning av hälso- och sjukvård vid allvarlig händelse De sjukvårdsinsatser som utförs i samband med en allvarlig händelse kräver ofta resurser som används i den dagliga sjukvården. Vid en allvarlig händelse där resurserna, trots en omfördelning, inte räcker för att upprätthålla normala medicinska kvalitetskrav måste målsättningen förändras och därmed också det medicinska inriktningsbeslutet. Det förutsätter en ledning som utifrån särskild kompetens effektivt kan prioritera mellan den allvarliga händelsen, normal verksamhet och kraven på beredskap. 3.4 Ledningsmodell Socialstyrelsen definierar ledning som en aktivitet som syftar till att definiera en verksamhets uppgift och se till att tillgängliga resurser samordnas och nyttjas på bästa sätt för att denna uppgift ska kunna lösas. 16
Region Östergötland använder nedanstående ledningsmodell. Nationell Dirigering larmcentral Regional nivå Lokal Lokal Skadeområde Lokal Lokal Lokal Sjukhus Skadeområde Sjukhus Sjukhus Ledningsmodellen vilar på fyra grundstenar: A. ledningsnivåer B. ledningskomponenter C. beredskapslägen D. ledningsroller A. Ledningsnivåer Ledningsmodellen består av tre nivåer: Lokal nivå omfattar ledning av verksamheten i skadeområde, sjuktransporter och sjukvårdsinrättningar (mottagande enheter). Regional nivå omfattar ledning och samordning av Region Östergötlands resurser, aktiviteter samt kontakt med andra landsting/regioner och myndigheter. 17
Resurssamordningen mellan landsting/regioner utgår från det landsting eller region där händelsen har inträffat. Nationell nivå omfattar ledning rörande frågor där det finns ett nationellt samordningsbehov, samt vid behov kontakt med andra myndigheter och med den nationella politiska ledningen. B. Ledningskomponenter En ledningsorganisation som ska kunna fungera i en föränderlig omgivning måste ha förmågan att samtidigt utöva normativ, strategisk och operativ ledning. För ledning av sjukvård vid allvarlig händelse innebär det följande: Operativ ledning innebär att leda en insats inom ramen för tilldelade resurser, utifrån den beslutade inriktningen för sjukvårdsinsatsen. Den operativa ledningen tilldelar de enskilda enheterna uppgifter samt meddelar till strategisk ledning om det uppstår obalans mellan behov och resurser. Strategisk ledning innebär att fatta beslut om inriktning och omfattning av en sjukvårdsinsats efter en bedömning av omedelbara och kommande behov av sjukvårdsresurser. Strategisk ledning är också att fördela sjukvårdsresurser mellan pågående sjukvårdsinsatser och samtidigt upprätthålla en normal beredskap för övriga sjukvårdsinsatser. Den strategiska ledningen ska om möjligt tillskapa ytterligare sjukvårdsresurser och fördela dessa på ett optimalt sätt. Normativ ledning innebär att tolka och besluta om sjukvårdsorganisationens roll och uppgift utifrån gällande lagstiftning. C. Beredskapslägen Sjukvården måste ha en organisation som kan anpassas för uppgiften. För att detta ska vara möjligt bör sjukvården gradvis kunna höja sin förmåga och kapacitet med utgångspunkt från ett normalläge. Följande beredskapslägen finns på alla nivåer inom sjukvården: Stabsläge - innebär att en särskild sjukvårdsledning håller sig underrättad om läget, vidtar nödvändiga åtgärder och följer händelseutvecklingen Förstärkningsläge- innebär att en särskild sjukvårdsledning vidtar åtgärder för förstärkning av vissa viktiga funktioner Katastrofläge - innebär att en särskild sjukvårdsledning vidtar åtgärder för förstärkning av alla viktiga funktioner D. Ledningsroller Särskild sjukvårdsledning vid allvarlig händelse förutsätter att roller, ansvar och befogenheter är väl kända. Vilka individer som innehar dessa roller kan växla under utvecklingen av den allvarliga händelsen. Sjukvårdsledare, person i hälso- och sjukvården som administrativt leder sjukvårdens arbete. Rollen som sjukvårdsledare återfinns på alla nivåer. 18
Medicinskt ansvarig, person i hälso- och sjukvården som prioriterar och beslutar om medicinska åtgärder. Rollen som medicinskt ansvarig återfinns på alla nivåer. Stab är ett ledningsstöd som sjukvårdsledaren och den medicinskt ansvariga kan behöva. En stab kan återfinnas på alla nivåer. När ledningen bara består av en person, innehar denna person rollen som både sjukvårdsledare och medicinskt ansvarig. 3.5 Särskild sjukvårdsledning I Region Östergötland finns det möjlighet att omedelbart etablera en särskild sjukvårdsledning. Den kan finnas på regional nivå, det vill säga regionövergripande, och på lokal nivå, det vill säga i ett skadeområde och på de tre akutsjukhusen i länet. Dessa sjukvårdsledningar ska kunna anpassas för alla typer av händelser och ska kunna prioritera mellan verksamheter utifrån behov. De ska också kunna omdisponera tillgängliga resurser och mobilisera nya resurser. Den särskilda sjukvårdsledningen ska enligt föreskriften (SOSFS 2013:22) ha befogenhet och förmåga att: samordna verksamheter prioritera insatser leda personal omdisponera resurser mobilisera resurser som inte finns omedelbart tillgängliga förflytta patienter och evakuera vårdenheter samt samverka med andra aktörer på lokal, regional och nationell nivå. Den särskilda sjukvårdsledningen ska minst vara bemannad med: personal som har förmåga att administrativt leda sjukvårdsinsatser (sjukvårdsledare) och hälso- och sjukvårdspersonal som har kompetens att göra medicinska prioriteringar och besluta om medicinska åtgärder (medicinskt ansvarig). Sjukvårdsledaren och den medicinskt ansvariga kan vara en och samma person. 3.5.1 Särskild sjukvårdsledning på lokal nivå En särskild sjukvårdsledning på lokal nivå ansvarar för verksamheten i skadeområdet (prehospital sjukvårdsledning) eller på något av de tre akutsjukhusen. Den särskilda sjukvårdsledningen anger avsikt och inriktning för insatsen, samt fördelar uppgifter och resurser. I särskild sjukvårdsledning i skadeområde och på sjukhusen ingår rollerna sjukvårdsledare, medicinskt ansvarig och stab. 19
3.5.1.1 Prehospital sjukvårdsledning Sjukvårdsledaren leder sjukvårdsarbetet i skadeområdet och har därmed det övergripande ansvaret för sjukvårdsinsatsen (motsvarande räddningsledare för räddningstjänsten). Sjukvårdsledaren har ansvar för sjukvårdens organisatoriska ledning, bland annat för sjukvårdsresurser, säkerhet, samverkan och för all sjukvårdskommunikation. Rollen som sjukvårdsledare kan i Region Östergötland endast innehas av sjukvårdspersonal från regionen (inbegriper ambulansentreprenör) om sådan finns på plats. Undantag är Ydre kommun enligt särskilt avtal. Medicinskt ansvarig har det övergripande medicinska ansvaret för hur sjukvårdsarbetet ska utövas med de resurser sjukvårdsledaren kan göra tillgängliga. I detta ligger även ansvar för transporter av skadade inom och från skadeområdet. Den medicinskt ansvarige ska ta medicinska beslut utifrån givna förutsättningar. Det kräver medicinsk kompetens och därför måste denna person vara minst legitimerad sjuksköterska. Stab är de personer som stödjer sjukvårdsledaren och den medicinskt ansvarige i att utföra sina ledningsfunktioner. Övrig sjukvårdspersonal i skadeområdet benämns vårdutförare. Ambulanssjukvården ska säkerställa att det alltid finns utbildad personal tillgänglig som kan ta rollerna som sjukvårdsledare och medicinskt ansvarig. Detta ansvar ges i regel till den första ambulansen som anländer till ett skadeområde eller den som har tilldelats uppgiften redan i larmfasen. 3.5.1.2 Särskild sjukvårdsledning på sjukhus Särskild sjukvårdsledning på sjukhus ska etableras när beredskapsläget höjs. Utsedd beslutsfattare (kirurgens traumajour/mellanjour på US, kirurgens bakjour på ViN samt anestesijour på LiM) ska besluta om att höja eller förändra beredskapsläge utifrån en bedömning av hur sjukhuset kommer att påverkas av den allvarliga händelsen. Dessa beslut kan också fattas i samråd med särskild sjukvårdsledning på regional nivå. En plan för hur ledningen byggs upp och åtgärdskalendrar för de lokala sjukvårdsledningarna ska finnas i respektive sjukhus katastrofplan. Det ska också finnas en förberedd organisation som är nåbar dygnet runt med en utsedd funktion som vid behov ska kunna ta beslut om förhöjt beredskapsläge. På varje sjukhus finns ett förberett ledningsrum. 3.5.2 Särskild sjukvårdsledning på regional nivå Särskild sjukvårdsledning på regional nivå aktiveras vid allvarlig händelse där resurserna blir, eller riskerar att bli, otillräckliga i förhållande till behoven eller där samordning inom regionen krävs på grund av en störning. Beslutet att aktivera regional sjukvårdsledning fattas av tjänsteman i beredskap (TiB) som initialt blir sjukvårdsledare. Funktionen chef regional sjukvårdsledning (CRSL) aktiveras och är initialt medicinskt ansvarig. När dessa funktioner anländer till ledningsplatsen övertar 20