Magisteruppsats i Idrottsvetenskap/Idrottsmedicin, 15 hp

Magisteruppsats i Idrottsvetenskap/Idrottsmedicin, 15 hp Fotbollstränares uppfattning om skador och skadeförebyggande träning En kvantitativ enkätundersökning med 30 amatörtränare på senior-och juniornivå i sydöstra Sverige Författare: Amanda Olsson Handledare: Lasse ten Siethoff Examinator: Anders Raustorp Termin: VT2015 Ämne: Idrottsmedicin Nivå: Avancerad nivå Kurskod: 4IV303

Abstrakt Bakgrund: Fotboll är idag den största sporten i Sverige med cirka 600 000 utövare. Att vara fysiskt aktiv medför många positiva effekter, men med träning och fysisk aktivitet löper man dock en ökad risk för att drabbas av olika skadetyper. Olika möjligheter finns att förebygga och minska antalet skador, exempelvis genom skadeförebyggande träning och uppvärmning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fotbollstränares uppfattning om skador och skadeförebyggande träning inom junior-och seniorfotboll på amatörnivå. Metod: Datainsamlingen skedde med hjälp av enkäter som besvarades av 30 amatörtränare inom fotboll. Både damlag, herrlag, flicklag och pojklag representerades. Enkäterna analyserades kvalitativt och kvantitativt genom deskriptiv statistik. Resultat: Resultatet visade att samtliga lag värmde upp innan träning och att 23 av 30 lag utförde någon typ av skadeförebyggande träning. Den skadeförebyggande träningen syftade till större del att förebygga knäskador hos kvinnor och flickor, medan muskelskador var vanligare att förebygga hos män och pojkar. Tränarna upplevde att de vanligast förekommande skadorna var muskelbristningar i låret hos kvinnor, män och pojkar, medan den vanligaste skadetypen hos flickor var knäskador. Generellt var skadorna jämnt fördelade över säsongen både hos juniorer och seniorer. 80 % av tränarna ansåg att mer kunskap och utbildning behövs inom främst akut omhändertagande och skador i allmänhet. Diskussion/Konklusion: Ökad kunskap och utbildning för fotbollstränare inom skador och skadeförebyggande träning skulle kunna minska antalet skador hos fotbollsspelare. Det skulle i förlängningen gynna både enskilda individer och samhället i stort. Nyckelord Fotboll, Lagsport, Skador, Skadeförebyggande träning, Uppvärmning, Utbildning Tack Jag vill rikta ett stort tack till alla som hjälpt mig med mitt arbete! Tack till de tränare som ställt upp och svarat på enkäter, tack till Mathilda och Pia som hjälpt mig att hitta deltagare och tack till min handledare Lasse för allt stöd under arbetets gång. i

Innehåll 1 Bakgrund 1 2 Syfte 3 3 Metod 3 4 Resultat 4 4.1 Bakgrundsinformation 4 4.2 Uppvärmning 6 4.3 Skadeförebyggande träning 6 4.4 Skador 8 5 Diskussion 9 5.1 Resultatdiskussion 9 5.2 Metoddiskussion 12 6 Konklusion 13 Referenser 14 Bilagor I Bilaga A Informationsbrev till deltagare I Bilaga B Enkät II ii

1 Bakgrund Fotboll är idag den enskilt största sporten i Sverige. Det finns cirka 600 000 aktiva spelare i landet varav cirka 240 000 är barn och ungdomar (Svenska Fotbollsförbundet 2014). Att vara fysiskt aktiv har en rad positiva effekter både fysiskt och psykiskt. Bland annat kan regelbunden fysisk aktivitet och träning leda till minskad risk för att drabbas av hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes, osteoporos, övervikt/fetma, artros och depression (FYSS 2015). Det kan även bidra till minskad stress, ökad koncentrationsförmåga och förbättrat minne (Riksidrottsförbundet 2014). Med aktivitet och träning ökar också risken att drabbas av skador. Hägglund och medarbetare (2009) har undersökt svenska elitspelare inom både dam-och herrfotboll, och konstaterar att de vanligaste skadorna är hamstringsskada, fotledsdistorsion, quadricepsskada, smärta i ljumske och smärta i ländryggen. Match utgör en högre risk för att drabbas av skada än träning. (Hägglund, Waldén & Ekstrand 2009) Ett vanligt sätt att ange skaderisk är att ange antal skador som har uppkommit under 1000 träningstimmar eller matchtimmar. I en studie från Linköping följdes européiska, manliga topplag och deras skador rapporterades prospektivt under flera säsonger. Det konstaterades att spelarna i genomsnitt drabbades av 8 skador/1000 träningstimmar och 27,5 skador/1000 matchtimmar. De vanligaste skadorna var muskelbristningar, ligamentsskador och kontusioner, och de vanligaste skadelokalisationerna var lår, knä, ankel och höft/ljumske. Större delen (57%) av skadorna skedde på match och 43% av skadorna skedde på träning. Skador på nedre extremiteten utgjordes 87% och 12% av alla skador var återfallsskador. Akuta skador var vanligast under pågående tävlingssäsong medan överbelastningsskador var vanligast under försäsongen. (Ekstrand, Hägglund & Waldén 2011) Hartmut och medarbetare (2010) undersökte skador hos samtliga kvinnliga spelare i den högsta divisionen i Tyskland. De kom fram till att spelarna i genomsnitt drabbades av 1,4 skador/1000 träningstimmar och 18,5 skador/1000 matchtimmar. De vanligaste skadelokalisationerna var knä, fotled, lår och huvud och flest skador skedde i början av tävlingssäsongen. Risken för att skadas ökade i slutet av matcherna och majoriteten av de allvarligare skadorna skedde utan kontakt med någon annan spelare. (Hartmut, Becker, Walther & Hess 2010) Kvinnliga fotbollsspelare verkar ha en 2-3 gånger högre risk att drabbas av skador på främre korsband jämfört med manliga spelare (Waldén, Hägglund, Werner & Ekstrand 2011). Dessutom tenderar kvinnor att drabbas av skada på främre korsband i yngre åldrar än vad män gör (Waldén, Atroshi, Magnusson, Wagner & Hägglund 2012). Det diskuteras att detta kan bero på olika faktorer, exempelvis utveckling av muskelstyrka, neuromuskulär kontroll (Barber-Westin, Noyes & Galloway 2006) och anatomiska förutsättningar (Hewett, Myer, Ford, Heidt, Colosimo, McLean, Van Den Bogert, Paterno & Succop 2005). Att drabbas av en idrottsskada är problematiskt för både den enskilda individen och även för hela laget. Dessutom kan en ledskada sekundärt leda till tidig artrosutveckling i den aktuella leden. Detta kan i sin tur kräva stora insatser och resurer från hälso-och 1

sjukvården och samhället, exempelvis i form av ledplastiker och sjukskrivningar. (Roos 2005) Ett problem inom idrottsforskning har tidigare varit att olika studier som gjorts inte går att jämföra med varandra, på grund av olika studiedesign och skadedefinition. För att lösa detta har den så kallade UEFA-modellen utvecklats (Hägglund, Waldén, Bahr & Ekstrand 2005). Den innebär att forskning som bedrivs på skador inom fotboll bland annat ska ha samma studiedesign, skadedefinition och form för datainsamling. På så sätt ska dessa studier lättare kunna jämföras med varandra. Idrottsskador kan delas upp i två grupper: akuta skador och överbelastningsskador. Akuta skador, som exempelvis frakturer, luxationer, distorsioner och bristningar beror antingen på yttre eller inre faktorer. En överbelastningsskada, som exempelvis stressfrakturer, inflammationer och tendinopatier, är skador som uppstår över tid och med upprepad belastning på strukturerna. Akuta skador är oftast lättare att bedöma då det i regel finns ett tydligt samband mellan smärtan och en specifik händelse. Överbelastningsskador är däremot svårare att bedöma eftersom skadan har uppstått över tid. Det är då nödvändigt att identifiera både yttre och inre faktorer som kan vara orsak till smärtan, exempelvis ökad träningsdos, intensitet, utrustning, och omgivning. (Brukner & Khan 2012) När en skada väl har uppstått är det av största vikt att spelaren får ett bra omhändertagande. En korrekt och specifikt ställd diagnos är nödvändig för prognos, optimerad behandling och inte minst för att spelaren ska få förståelse för vad som hänt (Brukner & Khan 2012). I det skadeförebyggande arbetet är van Mechelens (1992) modell för skadeprevention något att utgå ifrån. Modellen består av fyra steg, där steg ett innebär att kartlägga skador, steg två att fastställa skadornas orsaker och mekanismer, steg tre av att introducera preventiva åtgärder och i steg fyra utvärderas åtgärderna genom att upprepa steg ett. (Van Mechelen, Hlobil & Kemper 1992) I en reviewartikel från 2004 (Junge & Dvorak 2004) redovisas olika möjligheter att förebygga och minska skador inom fotbollen. Skador kan förebyggas genom uppvärmning i kombination med stretching, nedvarvning, tillräcklig rehabiliteringstid vid skada, proprioceptiv träning, skyddsutrustning, bra fotbollsplaner/underlag och genom att följa de regler som finns för sporten. Askling och medarbetare (2003) och Arnason och medarbetare (2008) har i sina respektive studier kommit fram till resultat som indikerar att risken för att drabbas av bristningar i hamstringsmuskulaturen kan minskas genom specifik excentrisk styrketräning under försäsongen. Deltagarna i studierna var manliga elitfotbollsspelare i Norge, Island och Sverige. (Askling, Karlsson & Thorstensson 2003; Arnason, Andersen, Holme, Engebretsen & Bahr 2008) Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) rekommenderar att alla unga tjejer som är aktiva inom fotboll från och med 10-12 års ålder genomför specifik knäkontrollträning två gånger i veckan (Svenska Fotbollsförbundet, 2012). Knäkontrollrojektet är ett samarbete mellan Svenska Fotbollsförbundet och försäkringsbolaget Folksam. Målet är att genom ett uppvärmningsprogram skapa ett bra rörelsemönster med bra knäkontroll hos unga spelare, samt att förbättra landningsteknik, balans, koordination och styrka i 2

bål och ben (Svenska Fotbollsförbundet 2012). Uppvärmningsprogrammet innehåller bland annat enbens knäböj, bäckenlyft, utfallssteg, hopp och landningar (von Porat 2013). Samtliga övningar finns tillgängliga som gratis applikation (app) att ladda ner till mobiltelefon och surfplatta (SISU Idrottsböcker 2012). Skademekanismer, akut omhändertagande, skadeförebyggande träning och rehabiliteringsprocesser är komplexa ämnen. Som nyutexaminerad fysioterapeut och aktiv fotbollsspelare misstänker jag att det kan finnas vissa brister inom området skador och skadeförebyggande arbete. 2 Syfte Syftet med studien var att undersöka fotbollstränares uppfattning om skador och skadeförebyggande träning inom junior-och seniorfotboll på amatörnivå. Resultatet i studien kan användas för att ge en indikation om för vilken grupp och inom vilka områden det finns behov av och efterfrågan om mer information eller utbildning. Detta mynnade ut i följande frågeställningar: - Sker uppvärmning innan träning? - Förekommer någon typ av skadeförebyggande träning? - Hur skiljer sig den skadeförebyggande träningen mellan män/pojkar och kvinnor/flickor? - Hur skiljer sig den skadeförebyggande träningen mellan juniorer och seniorer? - Önskas mer kunskap inom något område? - Vilken är den vanligaste skadetypen och när på säsongen sker flest skador? 3 Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en enkätundersökning som analyserades kvalitativt och kvantitativt genom deskriptiv statistik (Ejlertsson 2003). Studiens deltagare valdes ut genom ett strategiskt urval. Inklusionskriterierna för deltagande var att personerna var huvudtränare inom fotboll på seniornivå eller juniornivå där de aktiva spelarna var över tio år gamla. Assisterande tränare, målvaktstränare och lagledare, samt tränare för lag i yngre ålder än tio år exkluderades ur studien. Samtliga deltagare tränade lag i sydöstra Sverige. Då ingen passande validitets-och reliabilitetstestad enkät gick att finna, konstruerades en egen enkät för att kunna besvara studiens syfte. Enkäten testades först på tre personer med tidigare erfarenhet av tränarroller inom fotboll. Deras synpunkter resulterade i några mindre justeringar av enkäten. Dessa personer inkluderades sedan inte i studien (Ejlertsson 1996). Den slutgiltiga enkäten (Bilaga B) berörde frågor inom följande områden: Bakgrundsinformation, Uppvärmning, Skadeförebyggande träning och Skador. Sammanlagt inehöll enkäten 24 öppna och slutna frågor där deltagarna både svarade genom att välja mellan olika alternativ och genom att skriva i fri text. Enkäterna delades ut till deltagarna genom personlig kontakt vid träningar och matcher och via e-mail i april och maj 2015. Tränare för juniorlagen rekryterades under en stor 3

utomhuscup. I de flesta fall fanns författaren på plats och kunde svara på frågor. Tränarna fick god tid på sig att svara på enkäten och hade även möjlighet att svara och lämna in enkäten vid senare tillfälle. Samtliga deltagare informerades om att studien var frivillig att delta i. De erhöll också ett informationsbrev med ovanstående upplysning, studiens syfte och kontaktuppgifter till författaren. Enkäten och all information gavs på svenska. (Bilaga A och B) Samtliga deltagare har erhållit såväl muntlig som skriftlig information (skrivet enligt Centrala Etikprövningsnämndens riktlinjer) om studiens syfte och tillvägagångssätt (Bilaga A). Informationen innehöll även upplysningar om att deltagande i studien var frivilligt, att man när som helst kunde avbryta studien utan att ange orsak, samt att informationen från enkäterna inte skulle finnas tillgänglig för obehöriga eller kunna kopplas till en enskild individ. I samband med enkätinsamlingen och via kontaktuppgifterna kunde deltagarna ställa eventuella frågor till författaren. En etisk aspekt som övervägdes var att risken fanns att någon enskild individ kunde känna sig utpekad eller ifrågasatt i hur han/hon planerade och genomförde träningsupplägget för sitt respektive lag, eller hanterade eventuella skador och tillbud under träning och match. Därför var det viktigt att tydligt klargöra att studien syftade till att undersöka skadeförebyggande träning och skador ur ett utforskande och kartläggande perspektiv. Både enskilda individer och föreningar i stort kan då dra nytta av resultatet för att i framtiden kunna erbjudas och erbjuda mer information och utbildningar om det visar sig att behovet av det finns. 4 Resultat Totalt delades 35 enkäter ut. Tre av deltagarna valde att inte lämna in enkäterna. Två insamlade enkäter exkluderades då spelarna var för unga och alltså inte uppfyllde alla inklusionskriterier. Slutligen analyserades 30 enkäter, 17 enkäter från seniortränare och 13 enkäter från juniortränare. 4.1 Bakgrundsinformation Fördelningen mellan damlag och herrlag, respektive pojklag och flicklag var relativt jämn mellan de tränare som deltog (se figur 1). I figur 1 syns även i vilken division seniorlagen spelade (figur 1a) och åldern på juniorspelarna (figur 1b). Damlagen spelade generellt i högre divisioner än herrlagen och pojklagen var generellt äldre än flicklagen. Tränarna som deltog i studien var fördelade enligt följande: kvinnor 9, män 8, flickor 6 och pojkar 7. 4

1a Antal 6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 6 Division kvinnor män 1b Antal 5 4 3 2 1 0 12 13 14 15 16 17 Ålder Flickor Pojkar Figur 1: Könsfördelning och nivå/ålder på de olika lagen. I figur 1a syns könsfördelning mellan seniorlag, samt vilken division laget spelade i (n=17). I figur 1b syns könsfördelningen mellan juniorlag, samt vilken ålderskategori laget spelade i (n=13). Majoriteten av tränarna (15 seniortränare och 12 juniortränare) hade någon form av tränarutbildning. Av seniortränarna var det 12 som hade grundutbildning och 3 som hade avancerad utbildning (definition enligt Svenska Fotbollsförbundet). Tre tränare totalt (2 seniortränare och 1 juniortränare) hade ingen tränarutbildning alls. De tränare som hade utbildning (n=27) hade skaffat sig utbildning genom antingen nuvarande förening, tidigare förening, på egen hand eller annat (Svenska Fotbollsförbundet eller Smålands Fotbollsförbund). I figur 2 visas fördelningen över detta för seniortränare respektive juniortränare. 2a 2b Förening 6% 7% Förening 16% 12% 40% 32% Tidigare förening Egen hand Annat 20% 67% Tidigare förening Egen hand Annat 5

Figur 2: På vilket sätt tränarna har skaffat sig utbildning. Figur 2a visar seniortränare (n=15) och figur 2b visar juniortränare (n=12). Generellt hade tränarna stor erfarenhet av att träna fotbollslag. På seniorsidan hade tränarna varit aktiva i 10,2 ± 4,5 år (m ± SD). I genomsnitt hade de varit tränare för sina nuvarande lag i 2,5 ± 1,9 år. På juniorsidan hade tränarna varit aktiva i 7,0 ± 4,1 år. I genomsnitt hade de varit tränare för sina nuvarande lag i 5,5 ± 3,1 år. Seniorlagen hade 2 ± 1,7 assisterande tränare och av dessa hade 53 % tränarutbildning eller någon typ av sjukvårdsutbildning. Juniorlagen hade 2,3 ± 1,3 assisterande tränare och av dessa hade 92 % tränarutbildning eller någon typ av sjukvårdsutbildning. 4.2 Uppvärmning Sammanlagt genomför de 30 lagen 79 träningar/vecka, vilket i genomsnitt blir 2,63 ± 0,84 träningar/vecka och lag. I tabell I redovisas hur många gånger/vecka respektive lag tränar. Tabell I: Antal träningar som lagen tränade/vecka för respektive grupp (n=30). Antal träningar Kvinnor Män Flickor Pojkar 1/vecka - - - - 2/vecka 5 7 4 1 3/vecka 2-2 4 4/vecka 1 1-2 5/vecka 1 - - - Samtliga tränare, både för seniorer och juniorer, uppgav att uppvärmning i någon form alltid sker innan träning. Syftet med uppvärmningen är enligt tränarna att bli varm och mjuk, att få igång andning och puls, skadeförebyggande och att öka fokus. De moment som vanligtvis ingår i uppvärmningen var jogging, bollövningar, stretching, dynamiska rörelser, lågintensivt spel och teknik. Seniorlagen värmde i genomsnitt upp i 19,0 ± 5,9 minuter varje träning och juniorlagen värmde i genomsnitt upp i 18,0 ± 4,6 minuter. 4.3 Skadeförebyggande träning I figur 3 redovisas hur ofta lagen utför skadeförebyggande träning. Resultaten redovisas för kvinnor (3a), män (3b), flickor (3c) och pojkar (3d). 3a 3b 22% 22% 3 eller fler ggr/v 2 ggr/v 0% 13% 37% 3 eller fler ggr/v 2 ggr/v 22% 34% 1 g/v 50% 1 g/v 6

3c 3d 33% 0% 34% 3 eller fler ggr/v 2 ggr/v 0% 14% 3 eller fler ggr/v 2 ggr/v 33% 1 g/v 57% 29% 1 g/v Aldrig Aldrig Figur 3: Hur många gånger/vecka skadeförebyggande träning utförs. Figur 3a visar kvinnor (n=9), figur 3b visar män (n=8), figur 3c visar flickor (n=6) och figur 3d visar pojkar (n=7). Tiden som ägnades åt skadeförebyggande träning var för kvinnor 17,0 ± 7,5 minuter/tillfälle, män 17,0 ± 11,6 minuter, flickor 14,8 ± 6,0 minuter och pojkar 15 ± 5,0 minuter. Tränarna uppgav att följande moment kunde ingå i den skadeförebyggande träningen: knäkontroll, styrketräning, stretching och smidighet. I figur 4 redovisas hur dessa övningar är fördelade mellan kvinnor, män, flickor och pojkar. Syftet med den skadeföebyggande träningen är enligt tränarna att förebygga knäskador, muskelskador, fotledsskador och skador i allmänhet. I figur 5 redovisas detta fördelat på kvinnor, män, flickor och pojkar. Moment i skadeförebyggande träning Antal 7 6 5 4 3 2 1 0 Kvinnor Män Flickor Pojkar Figur 4: De olika moment som kan ingå i den skadeförebyggande träningen. Varje enskild tränare kan ha uppgett flera olika moment. 7

Syfte med skadeförebyggande träning Antal 7 6 5 4 3 2 1 0 Kvinnor Män Flickor Pojkar Figur 5: Syfte med den skadeförebyggande träningen. Varje enskild tränare kan ha uppgett flera olika syften. 4.4 Skador Samtliga tränare uppgav att det alltid finns en fullt utrustad sjukvårdsväska med på träningar och matcher. Den som tog hand om eventuella skador i det akuta skedet var hos seniorer lagledare (42%), tränare (27%), assisterande tränare (23%) eller annan (sjukgymnast) (8%). Hos juniorer var det tränare (57%), assisterande tränare (29%), lagledare (9%) eller annan (personlig tränare) (5%). Sammanlagt 24 av tränarna uppgav att de tyckte att mer kunskap behövs i hur man förebygger och tar hand om skador (13 seniortränare och 11 juniortränare). Fyra tränare tycker inte att mer utbildning behövs (3 seniortränare och 1 juniortränare). En tränare för respektive gruppp har besvarat frågan med Vet ej. Av de 24 tränarna som ansåg att mer kunskap behövs svarade 16 stycken på vilken typ av utbildning som efterfrågades. De uppgav att mer kunskap behövs inom: akut omhändertagande, allmän kunskap om skador, tejpning, knäskador och förebyggande träning (se figur 6). Antal Områden där mer kunskap önskas 8 6 4 2 0 Figur 6: Inom vilka områden som mer kunskap/utbildning önskas. I figur 7 och figur 8 redovisas vilka skador som tränarna anser är vanligast förekommande för respektive grupp (juniorer och seniorer) samt när på säsongen skador vanligtvis inträffar. Den vanligaste angivna skadan för kvinnor, män och pojkar var bristningar i låret, medan den vanligaste skadan för flickor var knäskador. 8

16 14 12 10 8 6 4 2 0 Juniorer Seniorer Figur 7: Vanligaste typen av skador uppdelat på seniorer respektive juniorer. 8a 8b Försäsong Spelsäsong Året om Försäsong Spelsäsong Året om 31% 38% 46% 23% 31% 31% Figur 8: Vilken del av säsongen som flest skador sker. Figur 8a visar seniorer (n=17) och figur 8b visar juniorer (n=13). 5 Diskussion 5.1 Resultatdiskussion Syftet med studien var att undersöka fotbollstränares uppfattning om skador och skadeförebyggande träning inom junior-och seniorfotboll på amatörnivå. Mycket forskning och rekommendationer har kommit under de senaste åren (exempelvis Projekt Knäkontroll) och det är därför intressant att undersöka hur detta speglas ute i föreningarna och fotbollslagen. På så sätt kan man få en uppfattning om mer utbildning och information behövs för att utbilda tränare så att de i sin tur kan arbeta för att minska skador och behandla befintliga skador på bästa sätt. Detta skulle i så fall vara till nytta både för den enskilda individen, laget och samhället i stort. Resultatet av studien visar att samtliga lag värmer upp innan träning och att 23 av 30 lag utför någon typ av skadeförebyggande träning. Det är positivt att så pass många lag tränar skadeförebyggande, men samtidigt är det en betydande del som inte gör det. Den skadeförebyggande träningen syftar till större del att förebygga knäskador hos kvinnor och flickor, medan muskelskador är vanligare att förebygga hos män och pojkar. Tränarna upplevde att de vanligast förekommande skadorna var muskelbristningar i låret hos kvinnor, män och pojkar, medan den vanligaste skadetypen hos flickor var knäskador. Tjugofyra av 30 tränare ansåg att mer kunskap och utbildning behövs inom främst akut omhändertagande och skador i allmänhet. 9

Det skadeförebyggande arbetet inom idrott har många dimensioner. Dels kan det vara förödande för den enskilda individen att drabbas av en allvarlig skada. Till exempel en knäskada kan leda till att spelaren aldrig kan återvända till idrotten och för all framtid begränsas i sitt idrottande. Detta kan påverka både identitet och självbild i en känslig ålder. För laget är det också en förlust om en spelare måste genomgå en lång rehabiliteringsprocess, eller inte alls kan komma tillbaka efter skada. Ett ytterligare perspektiv på detta är också de vinster samhället kan göra på att spelare undviker att skadas. Vid en ledskada, exempelvis en knäskada, ökar risken för att i förtid drabbas av artros i leden. Det kan i sin tur kräva en ledplastik. Kostnaden för en enskild primär knäprotesoperation inkluderat material och vård kostar 80 000 svenska kronor (Landstinget i Uppsala län 2014). Om knäskador från början då kan förebyggas och undvikas är det möjligt att på sikt också minska samhällets kostnader för vård och sjukskrivningar. Författarna till en studie från Svensk Idrottsforskning diskuterar att många av de moment som ingår i matcher och träningar ofta är anpassade enbart efter den manliga kroppens förutsättningar och inte den kvinnliga (Wahlgren & Wedman 2005). De anser att vissa idrotter kanske bör anpassas så att de på ett bättre sätt kan möta kvinnors förutsättningar och även att den manliga träningen inte per automatik bör vara en förebild för den kvinnliga träningen. Risken för kvinnor att drabbas av knäskador är större jämfört med män, men detta får förhållandevis lite uppmärksamhet. Denna aspekt är intressant då stort fokus i samhället ligger på diskussionen om jämställdhet. Riksidrottsförbundet har dessutom satt upp mål inför år 2017 som bland annat säger att kvinnors och mäns, flickors och pojkars idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt (Riksidrottsförbundet 2013). Denna studiens resultat pekar på att skadebilden skiljer sig något mellan både kön och åldrar. Kvinnor, i synnerhet flickor, drabbas oftare av knäskador jämfört med män och pojkar. För att uppnå en jämställd idrottsutövning kanske den skadeförebyggande träningen (och även övrig träning) bör anpassas för att möta den enskilda gruppens krav. Detta kan exempelvis ske genom riktad utbildning till tränare i de olika grupperna. Den vanligaste skadan som tränarna angav för både män, kvinnor och pojkar var bristningar i låret, som tillhör gruppen akuta skador. Samtidigt angav många tränare att de skulle vilja få mer utbildning i just omhändertagandet av akuta skador. Frågan är om det istället skulle vara bättre att fokusera på utbildning och insatser som syftar till att förebygga att skadorna alls uppstår, istället för att endast sätta in insatser när skadan redan är skedd. Enligt van Mechelens fyrstegsmodell för skadeprevention ska man först kartlägga skadorna, sedan fastställa skadornas orsak och därefter sätta in preventiva åtgärder. Det vore därför intressant att undersöka varför exempelvis bristningar i låret drabbar vissa spelare och lag och därefter träna specifikt för att förebygga denna typ av skador och sedan utvärdera effekten av den skadeförebyggande träningen (van Mechelen et al 1992). Svenska Fotbollsförbundet rekommenderar redan att alla unga tjejer som är aktiva inom fotboll från och med 10-12 års ålder genomför specifik knäkontrollträning två gånger i veckan (Svenska Fotbollsförbundet 2012). Samtliga tränare för flicklag uppgav att deras lag tränade knäkontroll i skadeförebyggande syfte och som uppvärmning. Trots detta var knäskador den vanligaste angivna skadan hos flickor. Mycket fokus i knäkontrollträningen ligger på att utföra övningarna med kvalitet och kontroll snarare än kvantitet. Antingen beror dessa skador då på att andra faktoter som inte går att påverka, exempelvis biomekanik, hormoner och anatomiska förutsättningar, eller utförs 10

knäkontrollträningen helt enkelt inte med tillräckligt god kvalitet. I övrigt är Knäkontrollprojektet ett tillgängligt träningsprogram eftersom det finns som app till mobiltelefonen (SISU Idrottsböcker 2012). Det är också ett pedagogoskt redskap då tränare kan visa sina spelare hur varje övning ska utföras genom de instruktionsfilmer som finns i appen. I denna studien uppgav endast en tränare att mer kunskap och utbildning behövs inom knäskador, trots att detta är en vanlig skadetyp. Deta kan bero på att tränarna redan känner att de har tillräcklig kunskap inom området och vet hur de ska arbeta med problemet. Dock handlar knäkontrollprogrammet till stor del om att utföra övningarna med kvalitet och kontroll. Att enbart utföra programmet för utförandets skull bidrar inte till några goda resultat, och det kan vara en orsak till att knäskador fortfarande är vanligt förekommande trots att kunskap finns och förebyggande träning utförs. Med fler tränare kopplade till laget och som även har kunskap om hur träningen ska utföras, desto lättare är det att kontrollera att övningarna utförs med kvalitet och även korrigera och instruera. Det kan också vara så att enbart knäkontrollprogrammet inte är tillräckligt för att förebygga knäskador och att det krävs andra metoder för att komma åt problemet. Exempelvis kan man, så som i ishockey, anpassa sportens regler efter kön. Även utrustning, underlag och matchtider kan anpassas för att möta förutsättningarna hos kvinnliga fotbollsspelare. Risken att drabbas av skador ökar för kvinnor i slutet av matcher (Hartmut et al 2010) och med kortare matcher kanske en del skador kan undvikas. Majoriteten, 27 av 30 tränare (90 %), inom junior-och seniorfotbollen hade någon typ av tränarutbildning. Detta är positivt, eftersom tränarna då i alla fall har någon slags gemensam grund att stå på då det gäller träningsupplägg och förutsättningar för att använda riktad skadeförebyggande träning. Å andra sidan kan med all sannolikhet utbildningarna skilja sig åt i innehåll beroende regi och tidpunkt. Mycket forskning inom idrottsskador och skadeförebyggande träning har kommit de senaste åren, och utbildningar som hölls för flera år sedan kanske inte hade samma riktlinjer som nu gällande detta. Många tränare, främst på seniorsidan, hade lång erfarenhet av tränarrollen och hade fått sin utbildning genom tidigare föreningar. Detta kan tyda på att utbildningstillfällena ägde rum för länge sedan och därför inte är helt aktuella idag. Regelverket inom fotboll syftar även det till att förebygga och undvika att skador uppstår (Junge & Dvorak 2004). Exempelvis krävs viss typ av skyddsutrustning och det finns bestraffningar och påföljder då en spelare spelar vårdslöst eller farligt. Detta ställer även högre krav på att även domarkåren behöver hålla sig uppdaterade i sina utbildningar och dessutom att de vågar stå upp för de regler som finns då en spelare riskerar att skada någon annan. Detta är något som varken spelare eller ledare kan kontrollera, vilket leder till en utsatt position. En annan fråga är också vem som har det yttersta ansvaret då det kommer till att arbeta skadeförebyggande. Är det spelare, tränare, förening eller förbund? Det borde ligga i allas intresse att kämpa för att minska antalet skador som sker inom fotboll, och även andra sporter. Förbundet innehar mycket kunskap och kommer med rekommendationer om hur de enskilda föreningarna ska arbeta, sedan är det upp till föreningen och den enskilda tränaren att se till att rekommendationerna utförs. Självklart är det svårt för förbundet att kontrollera att detta följs och kvaliteten på det. De som drabbas vid brister från domares, föreningars och tränares sida är de aktiva spelarna, i form av skador. Därför borde det ligga i varje spelares intresse, främst på seniorsidan, att träna skadeförebyggande och ställa krav på sin tränare/förening i detta. Risken finns förmodligen också att de spelare som inte helt förstår syftet med skadeförebyggande träning utför träningen inkorrekt eller slarvigt, och därmed inte får ut någon effekt av den. Hos juniorer ligger ansvaret på 11

förening/tränare och till viss del föräldrar. Dock är det förmodligen lika viktigt att även juniorspelare har en förståelse för hur och varför den skadeförebyggande träningen utförs. Att även utbilda spelare inom skador och skadeförebyggande träning skulle kunna vara ett alternativ. Skolan och idrottslektionerna skulle kunna vara en arena för att ge kunskap och skapa intresse för detta redan i tidig ålder. Samtliga tränare uppgav att det alltid finns en fullt utrustad sjukvårdsväska tillgänglig under träningar och matcher. Detta är en förutsättning för att kunna ge ett korrekt akut omhändertagande vid skada, exempelvis kompression, och på så sätt skapa bättre förutsättningar för rehabilitering och återgång till idrotten efter skadan. Hos majoriteten av lagen var det tränare, assisterande tränare eller lagledare som tar hand om en eventuell skada i det akuta skedet. Endast i tre av lagen var det någon annan (sjukgymnast eller personlig tränare) som tog hand om skador. Samtidigt uppgav 47 % av seniortränarna och 8 % av juniortränarna att det inte fanns någon person i lagets tränarstab som hade kunskap om skadebehandling/sjukvårdsutbildning. Det vore önskvärt om alla lag hade möjlighet att ha tillgång till någon person med kunskap inom sjukvård eller skadebehandling, för att kunna bemöta och behandla skadedrabbade spelare på bästa möjliga sätt. I framtida studier skulle det vara önskvärt med fler deltagare i varje grupp, mer utvecklade frågor och prospektiv studiedesign. Det skulle även vara intressant med en helt kvalitativ studie inom ämnet, där utvalda tränare får svara djupare på frågor om skador och skadeförebyggande träning. Även studier där själva träningsmomenten kontrollerades i avseende att titta på kvalitet i utförandet skulle vara spännande att genomföra samt undersöka hur mycket spelarna själva vet om skadeförebyggande träning och hur de upplever att det används. 5.2 Metoddiskussion Enkäten som användes i studien konstruerades på egen hand av författaren i samråd med handledaren. Dock hade det varit önskvärt med en redan validitets-och reliabilitetstestad enkät, men någon sådan fanns inte att tillgå. Genom att testa enkäterna på tre personer med tidigare erfarenhet av tränarroller inom fotboll, och göra justeringar efter deras synpunkter, gjordes en viss kvalitetssäkring. Den slutgiltiga enkäten innehöll 24 frågor, vilket kan tyckas alltför långt och omfattande. Ejlertsson (1996) tar också upp detta problem och menar att en enkät varken får vara för lång då risken finns att tappa deltagare på grund av det, men inte heller för kort så att viktig information missas. Ejlertsson (1996) menar också att en fördel med enkätundersökningar är att deltagarna i lugn och ro kan svara på frågorna. Det kan också vara lättare att svara på känsligare typer av frågor i en enkät jämfört med i en intervju. Dock har inte deltagarna samma möjlighet att ställa frågor om de upplever någon del av enkäten oklar. Deltagarens svar kan då grunda sig på en missuppfattning. Datainsamlingen skedde i april-maj, i slutet av försäsongsträningen på gränsen till att tävlingssäsongen i fotboll skulle starta. Det är vanligt att lagen har fler träningar per vecka under försäsong jämfört med när seriespelet börjat, vilket kan ha lett till att tränarna inte vetat om de skulle ange antal träningar på försäsong, tävlingssäsong, eller ett medelvärde. Detta kunde från början ha förtydligats i frågan. En annan fråga som kunde ha ställts tydligare är hur många av de assisterande tränarna som har tränarutbildning/sjukvårdsutbildning. På grund av hur frågan ställdes är det oklart om det enbart är tränarutbildning de har, eller om de även har sjukvårdsutbildning. 12

Enkäten och all information gavs endast på svenska. Det uppstod aldrig några svårigheter kring detta då alla som tillfrågades om deltagande i studien både förstod, talade och skrev det svenska språket. Det finns också en risk att deltagarna inte helt förstod frågorna i enkäten och då svarade utifrån felaktiga antaganden. Denna risk minskade dock i och med att författaren fanns på plats och hade möjlighet att svara på eventuella frågor. Risk finns att de tränare som valts ut att delta i studien inte är representativa för en större population. Det finns också risk att deltagarna har svarat slarvigt eller inte helt sanningsenligt på frågorna. Det är möjligt att tränare som inte använder sig av skadeförebyggande träning känner sig utpekade och inte vill eller vågar svara sanningsenligt på frågorna som rör detta. Tre tränare valde att inte lämna in enkäten (en tränare för herrlag och två tränare för pojklag). Anledningen till detta är oklar, men troligtvis berodde det på att dessa enkäter inte fylldes i med författaren närvarande, utan skulle lämnas in vid ett senare tillfälle. Det är möjligt att de glömde bort att lämna in enkäten eller helt enkelt inte ville delta. Risken finns såklart att dessa tränare hade kunnat påverka resultatet i en annan riktning, men detta bedöms vara marginellt. Resultaten analyserades kvantitativt genom deskriptiv statistik. Ytterligare analyser hade kunnat göras av materialet, exempelvis chitvåtest, för att jämföra olika proportioner. Det valdes dock bort, eftersom antalet enkäter (30 stycken) ligger i underkant för vad som rekommenderas för denna typ av test (Ejlertsson 2003). 6 Konklusion Studiens resultat pekar på att fotbollstränare på amatörnivå har ett behov av och efterfrågar mer information och utbildning inom skador och skadeförebyggande träning, främst inom akut omhändertagande och allmän kunskap om ämnet. Samtliga tränare uppgav att deras lag värmde upp innan träning och 23 av 30 lag tränade specifik träning i skadeförebyggande syfte. Den skadeförebyggande träningen syftade till större del att förebygga knäskador hos kvinnor och flickor, medan muskelskador var vanligare att förebygga hos män och pojkar. De vanligast förekommande skadorna var muskelbristningar i låret hos kvinnor, män och pojkar, medan den vanligaste skadetypen hos flickor var knäskador. Generellt var skadorna jämnt fördelade över säsongen både hos juniorer och seniorer. 80 % av tränarna ansåg att mer kunskap och utbildning behövs inom skador och skadeförebyggande träning. Med mer kunskap och utbildning hos tränarna är det möjligt att fler skulle bedriva skadeförebyggande träning och att skador inom fotbollen därmed skulle minska. Resultaten kan inte generaliseras, utan speglar endast de tränare och lag som deltog i studien. 13

Referenser Askling, C., Karlsson, J. & Thorstensson, A. (2003). Hamstring injury occurrence in elite soccer players after preseason strength training with eccentric overload. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, vol. 13(4), ss. 244-250. Arnason, A., Andersen, T.E., Holme, I., Engebretsen, L. & Bahr, R. (2008). Prevention of hamstring strains in elite soccer: an intervention study. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, vol. 18(1), ss. 40-48. Barber-Westin, S.D., Noyes, F.R. & Galloway, M. (2006). Jump-land characteristics and muscle strength development in young athletes: A gender comparison of 1140 athletes 9 to 17 years of age. American Journal of Sports Medicine, vol. 34(3), ss. 375-384. Brukner, P. & Khan, K. (2012). Clinical Sports Medicine. 4th ed., Australia: McGraw- Hill Education. Ejlertsson, G. (1996). Enkäten i praktiken en handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur AB. Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB. Ekstrand, J., Hägglund, M. & Waldén, M. (2009). Injury incidence and injury patterns in professional football the UEFA injury study. British Journal of Sports Medicine, vol. 45(7), ss. 553-558. FYSS 2015 Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. (2015). Fysisk aktivitet som prevention. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut. Hartmut, G., Becker, A., Walther, M. & Hess, H. (2010). Injuries in women s soccer: A 1-year all players prospective field stydy of the Women s bundesliga (German Premier League). Clinical Journal of Sport Medicine, vol. 20(4), ss. 264-271. Hewett, T.E., Myer, G.D., Ford, K.R., Heidt Jr., R.S., Colosimo, A.J., McLean, S.G., Van Den Bogert, A.J., Paterno, M.V. & Succop, P. (2005). Biomechanical measures of neuromuscular control and valgus loading of the knee predict anterior cruciate ligament injury risk in female athletes: A prospective study. American Journal of Sports Medicine, vol. 33(4), ss. 492-501. Hägglund, M., Waldén, M. & Ekstrand, J. (2009). Injuries among male and female elite football players. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, vol. 19(6), ss. 819-827. Hägglund, M., Waldén, M., Bahr, R. & Ekstrand, J. (2005). Methods for epidemiological study of injuries to professional football players: developing the UEFA model. British Journal of Sports Medicine, vol. 39, ss. 240-346. Junge, A. & Dvorak, J. (2004). Soccer injuries: A review on incidence and prevention. Sports Medicine, vol. 34(13), ss. 929-938. 14

Landstinget i Uppsala län (2014-05-05). [Online]. SKAR Svenska Knäprotesregistret. http://www.lul.se/sv/extranat/for_vardgivare/mot- PATIENTEN/Sjukvard1/Kvalitetsregister-Lasarettet-i-Enkoping/Svenska- Knaprotesregistret/ [2015-05-17]. Riksidrottsförbundet (2013-08-26). [Online]. Jämställdhetsmål. http://www.rf.se/jamstalldhet/jamstalldhetsmal/ [2015-05-17]. Riksidrottsförbundet (2014-04-07). [Online]. Samhället gynnas av en god idrottsrörelse. http://www.rf.se/idrottenssamhallsnytta/ [2015-03-29]. Roos, E.M. (2005). Joint injury causes knee osteoarthritis in young adults. Current Opinion in Rheumatology, vol. 17(2), ss. 195-200. SISU Idrottsböcker (2012). Knäkontroll (version 1.3.1). [Mobilapplikation]. Tillgänglig: https://itunes.apple.com/se/app/knakontroll/id573826071?l=en&mt=8. Svenska Fotbollsförbundet (2012-05). [Online]. Knäkontroll-projektet. http://fogis.se/antidoping-medicin-vetenskap/knakontroll/ [2015-05-17]. Svenska Fotbollsförbundet (2014). [Online]. Fotbollen i Sverige. http://fogis.se/om-svff/ [2015-03-29]. Van Mechelen, W., Hlobil, H. & Kemper, H.C.G. (1992). Incidence, severity, aetiology and prevention of sports injuries. A review of concepts. Sports Medicine, vol. 14(2), ss. 82-99. Von Porat, A. (2013) Knäkontroll en väg till skadefri idrott. Stockholm: SISU Idrottsböcker. Wahlgren, L. & Wedman, I. (2005). Förändring mot ökad knäkontroll. Svensk Idrottsforskning, vol. 4, ss. 49-53. Waldén, M., Atroshi, I., Magnusson, H., Wagner, P. & Hägglund, M. (2012). Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial. British Medical Journal (Clinical research ed.), 2012;344:e3042. Waldén, M., Hägglund, M., Werner, J. & Ekstrand, J. (2011). The epidemiology of anterior cruciate ligament injury in football (soccer): a review of the litterature from a gender-related perspective. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc, vol. 19, ss. 3-10. 15

Bilagor Bilaga A Informationsbrev till deltagare Information om deltagande i enkätstudie om idrottsskador inom fotboll Bakgrund och syfte Syftet med studien är att undersöka skador och skadeförebyggande träning inom fotboll för att se om det finns behov av mer information och utbildning. Förfrågan om deltagande Jag söker personer som är tränare i fotboll. Hur går studien till? Varje deltagare kommer enskilt att få fylla i en enkät med frågor angående förebyggande träning och skador. Hantering av data och sekretess Enkäterna kommer att samlas in och analyseras av studiens författare. Svar och resultat kommer att behandlas så att ingen obehörig kan ta del av dem. Resultatet av studien kommer att redovisas i en magisteruppsats vid Linnéuniversitetet, samt presenteras vid ett examinationstillfälle. Enskilda individer kommer då inte kunna identifieras. Hur får jag information om studiens resultat? Om ni önskar information om studiens resultat är ni välkomna att kontakta författaren, se uppgifter nedan. Ersättning Ingen ersättning kommer att utgå för deltagande i denna studie. Frivillighet Deltagandet i studien är frivilligt, och deltagarna har full rätt att när som helst dra sig ur undersökningen utan att ange något särskilt skäl till detta. Ansvariga Linnéuniversitetet Ansvarig huvudhandledare: Genomförande av projekt: Lasse ten Siethoff Amanda Olsson Leg. Fysioterapeut Amanda Olsson Tel: 070-683 34 77 Mail: elsa.amanda@hotmail.com I

Bilaga B Enkät Enkät skador inom fotbollen Bakgrundsinformation 1. Jag tränar: Flickor/kvinnor Pojkar/män 2. Jag tränar ett: Ungdomslag ålder Seniorlag i division 3. Hur många säsonger har du varit tränare totalt? 4. Hur många säsonger har du varit tränare för ditt nuvarande lag? 5. Har du någon tränarutbildning? Ja Nej 6. Om du har någon tränarutbildning, hur har du skaffat dig denna? Min förening erbjuder utbildning Genom tidigare föreningar På egen hand Annat 7. Vilken typ och omfattning av utbildning har du? 8. Antal assisterande tränare i laget: 9. Hur många av dessa har tränarutbildning/sjukvårdsutbildning? Uppvärmning 1. Hur många gånger i veckan tränar laget? 1 2 3 4 Annat Kommentar: 2. Hur ofta utförs uppvärmning innan träning Varje träning 1 g/v 2 gg/v 3 gg/v Aldrig 3. Hur lång tid pågår uppvärmningen? II

4. Vilka moment ingår vanligtvis i uppvärmningen? 5. Vad anser du är det viktigaste syftet med uppvärmning? Skadeförebyggande träning 1. Utförs någon skadeförebyggande träning? Varje träning 1 g/v 2 gg/v 3 gg/v Aldrig 2. Under hur lång tid (minuter) utförs den skadeförebyggande träningen vid varje tillfälle? 3. Vilken/vilka typer av skador syftar träningen till att förebygga? 4. Vilka moment ingår i den skadeförebyggande träningen? Skador 1. Vem tar hand om en eventuell skada i det akuta skedet? Tränare Ass. Tränare Lagledare Annan 2. Finns fullt utrustad sjukvårdsväska med på träning/match? Alltid Endast träning Endast match Aldrig 3. Upplever du att mer kunskap behövs om hur man förebygger och tar hand om skador? Ja Nej Vet ej 4. Efterfrågas någon särskild typ av utbildning? Vilken? 5. Vilken/vilka typer av skador och på vilken kroppsdel upplever du är vanligast förekommande i laget? 6. Under vilken del av säsongen sker flest skador i laget? Försäsong Under spelsäsongen Året om III