2 FÖRORD I dagens samhälle får friluftsliv i olika former en allt större betydelse för människors välbefinnande. Fler människor boende i tätorter, i kombination med förändrade arbetsuppgifter och en ökad fritid, är faktorer som leder till att behovet av friluftsområden ökar. Förutsättningarna för friluftsliv är en fråga som värderats upp under senare år. För många människor innebär tillgång och närhet till natur en avgörande komponent i begreppet livskvalité. Friluftslivet kan på så sätt bli en faktor att ta med i beräkningen både vad gäller turism, i människors val av bostadsort och vid företagsetableringar. Samtidigt blir friluftsområden ibland intressanta för andra ändamål som t ex bostäder, industrier, kommunikationer och skogsbruk. Här har områden för närrekreation fått stå tillbaka för andra intressen. En anledning till detta är att det inte alltid är uppenbart vilka områden som utnyttjas för friluftsliv, eftersom dessa oftast saknar stora anläggningar. I samband med arbetet med översiktsplan för Trollhättan kommun 1989 gavs dåvarande kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att ta fram en friluftsplan. Avsikten var att planen skulle utgöra ett underlag till översiktsplanen men också vara ett eget dokument som stöd i den kommunala planeringen och för kultur- och fritidsförvaltningens arbete med friluftsfrågor. Parallellt och samordnat med friluftsplanen har under kommunstyrelsens ansvar tagits fram en naturvårdsplan och ett kulturmiljöprogram. Dessa tre planer och program kompletterar varandra och ger tillsammans en mycket god samlad kunskap om kommunens natur-, kultur- och friluftsvärden vilket är av stor betydelse för den framtida hanteringen av natur-, kultur- och friluftsmiljön. Denna plan är en revidering av friluftsplanen som var färdig hösten 1990. En genomgång och anpassning har gjorts av aktiviteter, områden och lagar/förordningar utifrån nuvarande förhållanden. Friluftsplanen skall i första hand beskriva och avgränsa områden av mycket stort värde för friluftslivet. Den kan på så vis utgöra beslutsunderlag i de fall friluftslivet ställs mot andra intressen. Friluftsplanen skall också skissera olika åtgärder för skötsel och bevarande av dessa områden. Planen kommer senare att kompletterats med ett åtgärdsprogram. Friluftsplanen tar under rubriken rekommendationer för bevarande och utveckling av friluftslivet upp en rad förslag/idéer till förändringar eller åtgärder, samt i vissa fall behov av skydd. Sammantaget blir denna lista lång och alla förslag kan självklart inte av både ekonomiska och andra skäl realiseras i dagsläget. Likväl fyller listan en funktion som idébank. Flera förvaltningar är dessutom berörda och en ingående dialog krävs för att med idébanken som utgångspunkt, slutgiltigt komma fram till de mest angelägna åtgärderna i ett åtgärdsprogram. Åtgärder som kostnadsberäknas, ansvarsfördelas och kopplas till den ordinarie MRP-processen. I denna process sker de avvägningar och prioriteringar som varje nämnd har att besluta om. Med en friluftsplan som kontinuerligt revideras och ett åtgärdsprogram som förankras på detta sätt bedömer vi att arbetet med friluftslivsfrågorna i kommunen bedrivs på ett bra sätt i riktning med det övergripande målet. 2
3 Grundmaterialet för friluftsplanen från 1990 har tagits fram av Naturcentrum genom Jonas Stenström. Revideringen har gjorts av KUB-förvaltningen i samarbete med Miljökontoret. Gruppen har bestått av Dan-Eric Bohm, Birgitta Åkerlund och Benny Wising samt Jörgen Olsson. Dessutom har ett stort antal människor, allmänt intresserade eller aktiva i föreningar inom kommunen, bidragit med värdefulla upplysningar och synpunkter. Trollhättans kommun i februari 2000 Gert-Inge Andersson Kommunstyrelsens ordförande Trollhättans kommun 3
4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida FÖRORD INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2 4 UPPLÄGGNING AV PLANEN 7 SAMMANFATTNING 8 DEL 1:KOMMUNAL MÅLSÄTTNING FÖR FRILUFTSLIV 10 DEL 2:FRILUFTSLIV ALLMÄNT 12 VAD ÄR FRILUFTSLIV? 12 FRITIDSVANOR 13 FRILUFTSLIVETS KOSTNADER 14 ANLÄGGNINGAR ELLER VÅRD AV DEN FRIA NATUREN? 15 FRILUFTSOMRÅDET 16 KONFLIKTER Bebyggelse Vägar, industrier, soptippar m m Vattenregleringar Skogsbruk Terrängfordon Naturvård Markägare och bofasta Känslomässiga konflikter DEL 3: FRILUFTSAKTIVITETER I TROLLHÄTTANS KOMMUN Promenader 22 Strövtåg och vandring 25 Terränglöpning 27 Skidåkning 29 Friluftsbad 30 Sportfiske 31 Båtliv 33 Paddling 34 Skridsko 34 Jakt 35 Cykling 35 Orientering 36 Terrängridning 37 17 17 18 18 18 19 19 19 20 21 4
5 DEL 4: FRILUFTSOMRÅDEN I TROLLHÄTTANS KOMMUN 38 URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR AV OMRÅDEN 40 FÖRKLARINGAR OCH BESKRIVNINGAR 41 MYCKET VÄRDEFULLA FRILUFTSOMRÅDEN I TROLLHÄTTANS KOM- MUN ENLIGT MILJÖBALKEN 3:6 44 1. ÖRESJÖ 45 2. LANDSKAPET - NORDOST OM ÖRESJÖ 47 3. LADKASEN - ÄNGENS GÅRD - BRANDSBO - ÖRESJÖ 49 4. GÖTA ÄLV MED OMGIVNINGAR 51 5. BJÖRNDALSTERRÄNGEN 56 6. HÄLLTORP - STRÖMSLUNDSPARKEN 59 7. BJÖRNDALSRAVINEN 61 8. SKOGSHÖJDSPARKEN 63 9. HULTSJÖN 64 10. KARLSBERG 66 11. KNORRETORPET - KÄLLSTORP 67 12. KÄLLSTORPSPARKEN 69 13. MALÖGA FUKTHED 70 14. SANDHEM 71 15. TUNHEMSSLÄTTEN OCH HULLSJÖN 73 16. HJORTMOSSEPARKEN 75 17. HÅJUM - KLOCKAREPARKEN 76 18. LANTMANNAPARKEN 77 19. KRONOGÅRDEN - KARLSTORP - CENTRUM 79 20. LEXTORPSPARKEN 81 21. ERIKSRO - MYRTUVE - SYLTEPARKEN 82 22. LEXTORP 84 23. RYRPARKEN 85 24. RYRBÄCKEN 86 25. SLÄTTHULT 88 26. TORPA - STENRÖSET 90 27. LIPEREDSOMRÅDET 92 28. SLUMPÅN VID SJUNTORPS FABRIKER 94 29. TREHÖRNINGEN - SJÖLANDASJÖN 96 30. RÖDJAN - ÖSTERÄNGEN 97 31. TALLMO - SKOGSBOSJÖN 99 32. GRAVLÅNGEN - KALLTORPSSJÖN 100 33. ÅLSTADNÄSET - KALLTORP 101 34. NYCKELBY LUNNE 103 35. VÅGSJÖN 104 36. SJÖKULLESJÖN 106 37. VANDERYDVATTNET 107 38. FINNEVIKEN - FINNEVIKSNÄSET 108 5
6 39. KARSTADVIK 109 40. DALENS DAMM 110 41. HEDESKOGEN - ÅSAKA HED 112 42. ÅSEVI - ÅSAKA IDROTTSPLATS 113 43. OSCARSHOV - NORRA BJÖRKE 114 44. HUNNEBERGS BRANTER 115 45. SLUMPÅN MED TILLFLÖDEN 116 REFERENSER 118 KARTOR - LAGAR OCH FÖRORDNINGAR Bilaga 6
7 UPPLÄGGNING AV PLANEN Del 1 Planen inleds med en målsättning för friluftsliv i kommunen. Denna syftar till att tillgodose kommuninnevånarnas behov av ett rikt och varierat friluftsliv. Målsättningen bör ligga till grund för kommande kommunala beslut som påverkar friluftslivet. Den är speciellt användbar för att pröva om friluftslivets intressen blir tillgodosedda vid byggande av nya bostadsområden. Del 2 Efter målsättningen följer en inledning som tar upp människors fritidsvanor i allmänhet och frågor som rör friluftslivet i synnerhet. Detta inledande avsnitt går igenom fakta och principer, som ligger till grund för rekommendationer för bevarande och utveckling av friluftslivet. Del 2 är också grundläggande för arbetet med ett framtida åtgärdsprogram. Del 3 Det tredje avsnittet i denna friluftsplan beskriver friluftslivet i Trollhättan med utgångspunkt från respektive friluftsaktivitet. Detta avsnitt redovisar också rekommendationer för bevarande och utveckling av friluftslivet. Del 4 Det fjärde och största avsnittet behandlar särskilt viktiga friluftsområden i Trollhättans kommun. De områden som anges skall ses som friluftsområden enligt miljöbalken 3:6. Dessa områden "skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada natur- eller kulturmiljön". Här finns också för varje område rekommendationer för bevarande och utveckling av friluftslivet. För de områden där denna rubrik inte redovisas föreslås inga åtgärder. Bilaga: Kartor - Lagar och förordningar Planen är kompletterad med kartor för friluftsaktiviteter och för de områden som redovisas i del 4. Bilagan innehåller även de lagar och förordningar som friluftsplanen hänvisar till. Åtgärdsprogram Denna friluftsplan innehåller inte något åtgärdsprogram. Avsikten är att återkomma med detta efter det att friluftsplanen är antagen. Friluftsplanen tar under rubriken rekommendationer för bevarande och utveckling av friluftslivet upp en rad förslag/idéer till förändringar eller åtgärder, samt i vissa fall behov av skydd. Sammantaget blir denna lista lång och alla förslag kan självklart inte av både ekonomiska och andra skäl realiseras i dagsläget. Likväl fyller listan en funktion som idébank. Dessutom är flera förvaltningar berörda och en ingående dialog krävs för att med idébanken som utgångspunkt, slutgiltigt komma fram till de mest angelägna åtgärderna i ett åtgärdsprogram. Åtgärder som kostnadsberäknas, ansvarsfördelas och kopplas till den ordinarie MRP-processen. I denna process sker de avvägningar och prioriteringar som varje nämnd har att besluta om. Med en friluftsplan som kontinuerligt revideras och ett åtgärdsprogram som förankras på detta sätt bedömer vi att arbetet med friluftslivsfrågorna i kommunen bedrivs på ett bra sätt i riktning med det övergripande målet. 7
8 SAMMANFATTNING FRILUFTSOMRÅDEN I KOMMUNEN Trollhättans kommun har god tillgång till friluftsområden. Inte minst runt Trollhättans tätort, finns flera områden med mycket stora kvalitéer. Göta älv, ett område av riksintresse för friluftslivet, flyter som en pulsåder genom tätorten. Älven och dess omgivningar är mycket välutnyttjade, och har sådana kvalitéer att för några områden är ett kommunalt förordnande enligt miljöbalken aktuellt. Tätortsnära natur Runt Trollhättans tätort finns flera stora friluftsområden, som är betydelsefulla för strövtåg, utflykter och motion. Dessa friluftsområden runt tätorten täcker en yta, som i viss mån påminner om ett oregelbundet "kors". Armarna i detta "kors" utgörs av: Mot norr: Björndalsterrängen - Hultsjön Mot öster: Sandhem - Tunhemsslätten Mot väster: Åkerström - Öresjö Mot sydväst: Slätthult - Torpa Runt de mindre tätorterna finns flera viktiga friluftsområden. Framförallt skall områdena vid Trehörningen och runt Liperedsjöarna vid Sjuntorp framhållas. Dessa områden är betydelse-fulla för människor från hela kommunen. Bostadsnära natur I Trollhättans tätort finns dessutom ett stort antal mindre promenadområden, som i många fall hänger ihop likt ett "nätverk". Många av dessa är vidare anslutna till de större friluftsområden som beskrivs ovan. Att områdena hänger ihop på detta sätt är synnerligen värdefullt, för att möjliggöra längre promenader och strövtåg i en ostörd miljö. De nordöstra stadsdelarna, framförallt runt Stavre och Dannebacken har dock brist på lämpliga promenadområden inom rimliga avstånd. I anslutning till de andra tätorterna finns mindre friluftsområden för promenader och motion. dessa tätorter ligger dock oftast "nära naturen" varför behovet av att avsätta speciella friluftsområden inte är lika stort som för Trollhättans tätort. I de fall omgivningarna utgörs av jordbruksmark där möjligheterna till friluftsliv är begränsade ökar vikten av att näraliggande skogsområden bevaras. Sjöar och vattendrag Kommunens sjöar och vattendrag är av stor betydelse för bad, fiske och båtliv. I jämförelse med andra kommuner har Trollhättan få sjöar, men de som finns är stora, har bra vatten-kvalitet och ger goda förutsättningar för friluftsliv. De viktigaste sjöarna och vattendragen är Göta älv, Slumpån med tillflöden, Vanderydvattnet, Gravlången, Liperedsjöarna, Trehör-ningen och Öresjö. Utflyktsmål Runt om i kommunen och i dess närmaste omgivningar finns dessutom ett antal större och mindre områden med speciella kvalitéer av värde för friluftslivet. Här skall framförallt framhållas det unika friluftsområdet på Hunneberg. Detta är inte bara betydelsefullt för Trollhättebor, utan för människor från hela landet. 8
9 Sammanfattningsvis kan sägas att kommunen i dagsläget har mycket goda förutsättningar för friluftsliv. Detta är viktigt, i första hand för att Trollhättan skall vara en trevlig kommun att bo i, men också för att Trollhättan skall vara attraktivt för turister. Det är därför av synnerligen stor vikt att bevara värdet på de friluftsområden, som finns i kommunen. KONFLIKTER Bebyggelse Vid en framtida expansion av Trollhättan kommer trycket på befintliga friluftsområden att öka som en följd av det större antalet invånare. Samtidigt innebär utbyggnadsplaner ibland att stora ytor friluftsmark tas i anspråk. T ex kommer delar av planerna för utbyggnaden väster om älven att påverka friluftsområdena. Avvägningar är gjorda i Översiktsplanen för Trollhättans kommun, och konflikterna är lösta översiktligt. Nu återstår hur detaljerna skall utformas. Nya bostadsområden bör planeras så att det finns tillgång till friluftsmark i bostädernas närhet. Närheten är en viktig faktor för en god boendemiljö. Produktionsinriktat skogsbruk I flera friluftsområden bedrivs ett produktionsinriktat skogsbruk. Stora arealer med kalhyggen och planteringar i olika åldersklasser kan helt spoliera områdenas värde för friluftslivet. En förutsättning för att de skogsområden som anges i friluftsplanen skall behålla sitt värde är att skogsbruket bedrivs med hänsyn till friluftslivet. För de kommunalt ägda skogarna finns därför upprättat en naturvårdsanpassad skogsbruksplan. En skötselplan som innebär att skogen sköts och brukas med betydligt större hänsyn tagna till naturvård och friluftsliv än vad som sker vid produktionsinriktat skogsbruk. Vattenregleringar De flesta av kommunens sjöar är reglerade. Det gäller t ex Trehörningen, Gravlången och sjöarna i Liperedsområdet. Vid kraftiga vattenregleringar av dessa sjöar påverkas friluftslivet i mycket negativ riktning. Vägar I och kring Trollhättans tätort kommer vägutbyggnader att påverka olika friluftsområden. Den nya sträckningen av Rv 45 över Nyckelberget kommer att innebära ingrepp i Slätthults friluftsområde. Järnväg Utbyggnaden av Bergslagsbanan till dubbelspår och anpassning för sk snabbtåg innebär att ett antal friluftsområden påverkas. Sträckningen kommer att påverka friluftsområdena vid Vågsjön och Sjökullesjön i olika grad. För Knorren och Björndalen innebär den nya sträckningen en bättre tillgänglighet. 9
10 DEL 1: KOMMUNAL MÅLSÄTTNING FÖR FRILUFTS- LIV Följande målsättning bör ligga till grund för kommunala beslut som påverkar friluftslivet. Den är speciellt användbar för att pröva om friluftslivets intressen blir tillgodosedda vid byggandet av nya bostadsområden, eller vid andra ingrepp som berör friluftsområden. Friluftsplanen som helhet utgör en konkretisering av vad målsättningen innebär i praktisk verklighet ÖVERGRIPANDE MÅL KOMMUNEN SKALL MEDVERKA TILL ATT TILLGODOSE KOMMUNINNEVÅNARNAS BEHOV AV ETT RIKT OCH VARIERAT FRILUFTSLIV, SAMT STIMULERA TILL ETT ÖKAT FRILUFTSUTÖVANDE 10
11 DET ÖVERGRIPANDE MÅLET KAN UPPNÅS GENOM ATT FÖL- JANDE TYPER AV OMRÅDEN BEVARAS: 1 Bostadsnära natur (promenadområde) Inom ett avstånd av högst 500 m från bostaden skall finnas ett naturområde som bör kunna vara minst 20 hektar (gränsvärde 10 hektar). Området skall vara väl tillgängligt och kunna nås till fots utan hindrande barriärer. Området skall rymma minst 1 km promenadoch motionsspår, som skall vara anpassade för äldre, handikappade och barnvagnar. De bostadsnära naturområdena är också betydelsefulla för skolornas undervisning och som utflyktsmål för förskolor. Vid planering av nya bostadsområden skall man eftersträva att de bostadsnära naturområdena har vidare kontakt med större friluftsområden. 2 Tätortsnära natur (stadens friluftsmark) På ett avstånd av högst 2,5-3 km från bostaden skall finnas ett större sammanhängande naturområde. Området skall vara väl tillgängligt och kunna nås med kollektiva transportmedel. Det skall tillgodose olika önskemål med avseende på friluftsupplevelser och aktiviteter. Därför skall finnas såväl tillrättalagda delar med parkvägar, motionsspår och friluftsanläggningar, som mera orörda delar. Delar av området skall vara anpassat för äldre, handikappade och barnvagnar. 3 Områden med speciella kvalitéer Områden med speciella kvalitéer av betydelse för friluftslivet skall skyddas och bevaras oavsett var i kommunen dessa ligger. Sådana kvalitéer kan vara t ex goda förutsättningar till bad, fiske, kanoting eller andra friluftsaktiviteter med speciella krav. Det kan vara naturområden som ger möjlighet till synnerligen rika upplevelser genom att de hyser speciella natur- eller landskapsmässiga värden. Denna typ av områden utgörs dels av mindre utflyktsmål, dels av större sammanhängande landskap. 4 Större sammanhängande friluftsområden utanför kommunen Kommunen bör dessutom verka för att större sammanhängande friluftsområden bevaras inom regionen, även om dessa inte som helhet ligger inom kommunens gränser. 5 Gröna stråk och spridningskorridorer Speciella hänsyn bör tas för att olika friluftsområden skall anknyta till varandra. Genom sk " Gröna stråk" av gångvägar alternativt GC-leder med omkringliggande mindre grönytor ökas tillgängligheten till friluftsområden för människor. Stråken skall upplevas som trafiksäkra och samtidigt avskilda från omkringliggande bebyggelse. Mer sammanhängande grönområden fungerar också som viktiga spridningskorridorer mellan större naturområden. Spridningskorridorerna möjliggör spridning av växter och djur inom olika delar av tätorten. En målsättning bör vara att aldrig skära av befintliga gröna stråk och spridningskorridorer genom olika former av exploatering. 6 Variation Människor idkar friluftsliv av olika orsaker och söker också olika typer av upplevelser. Därför bör områden bevaras så att: - så många olika naturtyper som möjligt finns representerade - så många olika aktiviteter som möjligt kan utövas - olika önskemål vad det gäller tillgänglighet respektive ostördhet kan tillgodoses. 11
12 DEL: 2 FRILUFTSLIV ALLMÄNT VAD ÄR FRILUFTSLIV? Med friluftsliv menas i denna rapport "fritidsaktiviteter, som kräver någon form av natur". Detta till skillnad från andra fritidsaktiviteter, vilka ofta kräver någon form av anläggning. Även friluftsaktiviteterna kan givetvis kräva anläggningar, men dessa är då oftast av enklare slag och av sekundär betydelse. Det är också viktigt att påpeka att "aktivitet" inte nödvändigtvis måste innebära att man rör på sig. Det kan lika gärna betyda att man dukar upp en picknick eller står och beundrar en utsikt. Den som utövar friluftsliv söker framför allt en speciell upplevelse, som är förknippad med vad den personen ifråga gör, och med den omgivande naturen. Schematiskt kan detta beskrivas som i figuren nedan. En aktivitet som görs i en naturmiljö ger utövaren vissa positiva upplevelser. Dessa så kallade upplevelser är olika från person till person och kan beskrivas med ord som "vildmarkskänsla", "få lite frisk luft", "njuta av ostördhet", "komma nära naturen", "få röra på sig" o s v... Upplevelser Aktivitet Naturmiljö 12
13 FRITIDSVANOR Människors livssituation brukar indelas i tre områden: Arbete, boende och fritid. De flesta människor har idag mer fritid än för några tiotal år sedan. Samtidigt pekar olika undersökningar på att fritiden blir allt viktigare för att människor skall känna sig tillfredsställda i sin livssituation. Det ligger därför i kommunens intresse att skapa goda förutsättningar för en aktiv och innehållsrik fritid. Undersökningar av människors fritidsvanor visar att de vanligaste aktiviteterna är de som sker i hemmet. Det är t ex att umgås med vänner och familjen, lyssna på musik, läsa, se på TV och arbeta i trädgården. Av de anläggningsbundna fritidsaktiviteterna är inomhusbad och bollsporter de viktigaste. Av de aktiviteter som sker utanför hemmet är friluftsliv i olika former den viktigaste fritidsaktiviteten. Vid en undersökning som gjordes av SCB 1990-91 uppgav 80 % av de tillfrågade (16-84 år) att de strövade i skog och mark någon gång per år. Den genomsnittlige svensken är ute i skogen 19 gånger per år (Kardell 1985). Undersökningar från Växjö och Linköping visar att 55 % av skogsbesöken förläggs till de tätortsnära friluftsmarkerna. Om dessa siffror äger representativitet för Trollhättan skulle det betyda att markerna runt Trollhättans tätort årligen får 19 x 41 009 x 0,55 = 428 544 besök/år. (Beräkningen grundar sig på kommuninvånare mellan 16-84 år, statistik från 1998 12 31). Promenader och friluftsbad är två andra vanliga friluftssysselsättningar. Flera undersökningar slår fast att just bad, promenader och strövtåg är de viktigaste friluftsaktiviteterna för många människor. Fiske, skidåkning, motionslöpning, cykel- och båtutflykter är också av stor betydelse. Aktiviteterna bland de som motionerar regelbundet. Andelen utövare i % av den vuxna befolkningen 16 år och uppåt. 60 50 Kvinnor Män 40 30 20 10 0 Nöjespromenader Trädgårdsarbete Vandra i skog och mark Inomhusidrott Utomhusidrott Utomhusbad Inom idrottshall Motionsspår/ skidspår Fotbollsplan/f riidrottsarena Fjällvandring Simhall Fritidsfiske Inom ishall Jakt Källa: SCB:s undersökning om levnadsförhållanden 1991. 13
14 Idrotts- och motionsprofilen i Sverige i början av 1990-talet. Antal utövare av idrott/ motion/ friluftsliv och Korpen (16 år +) Källa: SCB Idrott och motion/ Brian Wicklin 3 592 000 motionerar regelbundet 2 441 000 är medlemmar i föreningar 745 000 är aktiva utövare 306 000 är styrelseledamöter 226 000 är ledare/ funktionärer 7 000 är elitutövare Bland barn är idrott den mest utbredda aktiviteten. 2/3 av alla barn utövar någon form av idrottsaktivitet varje vecka. Enligt SCB:s undersökningar (76-91) har heller inte skett någon förändring över åren. Det samma gäller för förändringar mellan kön och mellan olika åldersgrupper. Vad gäller föreningsaktiviteter är deltagande i idrottsföreningar vanligast både vad gäller pojkar och flickor. Pojkarna är här mer välrepresenterade i lagidrott, medan flickorna förekommer mer i friluftsföreningar. Andelen barn som sjunger i grupp, spelar någon form av musikinstrument eller dansar balett/jazzbalett har under åren 82-91 minskat från 50 % till 46 %. Denna minskning har skett framför allt i bland de yngsta barnen. Att gå på bibliotek är vanligare bland flickor än bland pojkar. Två tredjedelar av flickorna besöker bibliotek minst en gång i månaden medan pojkarna bara till hälften har samma besöksfrekvens. För båda könen förefaller biblioteksbesöken avta efter 12-årsåldern. 88 % av flickorna och 85 % av pojkarna gå någon gång på bio. Var sjätte person går minst en gång i månaden. Den besöksfrekvensen har barn i 13-15 årsåldern. TV och vidoetittandet är mycket utbrett bland barn. Bland de yngsta barnen, 7-9 åringarna är det 35 % som tittar mer än 9 timmar i veckan. Bland 10-12 åringarna tittar 47 % på TV lika länge, och bland 13-15 åringarna är motsvarande andel 53 %. FRILUFTSLIVETS KOSTNADER Friluftslivets kostnader är inte i första hand förknippade med byggande av anläggningar. Det handlar istället oftast om pengar för att bevara områden för friluftsliv. Pengar i form av minskade intäkter från skogsbruket, kostnader för alternativ dragning av vägar, inskränkningar vid vattenreglering, inköp av mark m m. I mindre omfattning handlar det om direkta kostnader i samband med anläggning av parkvägar, strövstigar, rastplatser, båthamnar m m. Friluftslivets största kostnader är alltså av en annan typ än för andra fritidsaktiviteter. Här handlar det istället om kostnader som är förknippade med att ett friluftsområde måste skyddas för att bibehålla sitt värde. De kostnader som beskrivs ovan skall också ställas mot de positiva effekter som friluftslivet har för samhället i form av bättre hälsa, förhöjd livskvalité etc. Effekter som vida överstiger de positiva hälsokonsekvenserna för s.k. anläggningsbundna aktiviteter. Friluftslivets "nyttjare" har dessutom större åldersmässig spridning och är den aktivitet inom fritidssektorn som är minst behäftad med hinder, d.v.s. man kan utöva aktiviteten oavsett ålder, ekonomiska resurser e.t.c. Inte ens fysiska handikapp är oöverstigliga hinder. Rader av undersökningar har gjorts om människors intresse för fritidsaktiviteter och utövande. Skilda undersökningar har ställt frågor på olika sätt till intervjupersoner från olika orter, och svarsalternati- 14
15 ven har utformats olika. Samtliga undersökningar pekar ändå klart i samma riktning. Strövande i skog och mark är en av de aktiviteter som folk är mest intresserade av. Naturen och sjöarna är det som folk tycker är viktigast att kommunerna satsar sina fritidsresurser på. ANLÄGGNINGAR ELLER VÅRD AV DEN FRIA NATUREN? Det är intressant att notera att de anläggningsbundna fritidsaktiviteterna oftast har färre antal utövare, och utövas mera sällan än friluftsaktiviteterna. Undersökningar visar att en mycket stor majoritet anser att fritidssektorns medel i första hand skall gå till bevarande och vård av den fria naturen. Om man tittar på hur pengarna används så överensstämmer oftast inte önskemålen med verkligheten. Då måste man förstås hålla i minnet att friluftslivet av naturliga skäl medför mindre kostnader i form av anläggningar och drift än de flesta andra aktiviteter. Man kan konstatera att skötsel och anläggningar i friluftsområden är en sekundär fråga. Det primära är oftast att säkerställa området från olika ingrepp. Trots detta kan enklare åtgärder underlätta allmänhetens möjligheter till friluftsliv. Denna plan har inte som ambition att behandla de praktiska detaljerna avseende skötsel och anläggningar i friluftsområden. Det kan dock vara på sin plats att notera några allmänna principer. Den fria naturen är friluftsområdets viktigaste komponent! Gallringar och röjningar eller andra ingrepp som påverkar naturen i ett friluftsområde kan innebära att områdets betydelse för friluftslivet minskar. Om området bl a används i skolans undervisning är det viktigt att de utgörs av representativ natur. Småträd, buskage, vattensamlingar m m utgör viktiga livsmiljöer för många djur och växter i tätortsmiljön. Analysera behoven innan åtgärder vidtas! Innan man vidtar åtgärder i ett friluftsområde måste man försöka bedöma vilken typ av människor det är som besöker området, vilket friluftsliv de utövar, vilka upplevelser de söker, vad de förväntar sig osv. Kanske är vissa åtgärder olämpliga därför att de inte överensstämmer med människors förväntningar och önskemål. Anläggningar som ökar tillgänglighet och framkomlighet! Ofta är det helt tillräckligt med en enkel strövstig. I vissa delar kan det vara aktuellt med hårdgjorda parkvägar för rörelsehindrade och barnvagnar. Parkeringsplatser förbättrar oftast tillgängligheten. Badplatser och elljusspår är andra typer av anläggningar, som uppskattas av många människor. Både tillrättalagda friluftsområden och orörd natur! En grundregel skulle kunna vara att: Ju närmare tätorten eller någon baspunkt (badplats eller friluftsgård) man är, desto mer tillrättalagt bör området vara. Längre ut mot periferin bör framförallt finnas enklare strövstigar och vandringsleder. Enkla anläggningar i naturligt material! Vissa typer av material som asfalt, stål och betong gör att människor associerar till en stad. En viktig anledning till att idka friluftsliv är just att man vill komma bort från denna miljö. Då vill man inte heller bli påmind om den. Därför bör alltid så naturliga material som möjligt väljas, t ex trä, sten och grus. Broar görs av trä, parkvägar beläggs med stenmjöl (ej asfalt) osv. Av samma anledning skall man inte göra stora och vräkiga anläggningar, utan istället utforma dem enkelt och opretentiöst så att de smälter in i omgivningen. 15
16 FRILUFTSOMRÅDET Avstånd till friluftsområdet Vi har redan varit inne på att den viktigaste förutsättningen för friluftsliv är att det finns lämpliga naturområden. Behovet av att säkerställa områden för friluftsliv är störst omkring tätorterna. Det handlar helt enkelt om "tillgång och efterfrågan". Närnaturen runt tätorterna utnyttjas av flest människor och det är oftast här som det råder störst brist på natur. Vid en undersökning runt Växjö och Linköping kom man fram till att 55 % av alla besök skedde i de tätortsnära skogarna, dvs inom en radie av 10 km från centrum (Kardell 1985). Dessa skogar skulle då utnyttjas 250 gånger mer än genomsnittlig svensk skogsmark. Andra undersökningar pekar också på att antalet besök i ett område minskar kraftigt om det ligger längre än 500 m från bostaden. I miljöbalken 3:6 anges att: "Behov av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas". Gröna stråk Det är viktigt att friluftsområdena i en tätort hänger samman. Det kan ske i så kallade gröna stråk. De gröna stråken består av GC-leder med omkringliggande mindre grönytor. Dessa bör vara så breda, att man inte upplever den omkringliggande tätorten när man befinner sig i dem. För att ett stråk skall ha en så bra funktion som möjligt bör man sträva efter att det inklusive omkringliggande vegetation har en minsta bredd av 20 meter. De gröna stråkens främsta uppgift är att de boende på ett trevligt, miljövänligt och trafiksäkert sätt skall kunna komma ut i naturen. Genom att korridorerna sammanlänkar olika friluftsområden möjliggörs också längre strövtåg och vandringar i ostörd och trafiksäker miljö inom tätorten. De gröna stråken möjliggör samtidigt spridning av växter och djur inom olika delar av tätorten. Vid planläggning av nya områden för bebyggelse räcker det inte bara med att avsätta tillräckligt stor areal mark för friluftsliv. Man måste på ett tidigt stadium planera hur friluftsområdena skall hänga ihop. Risken är annars stor att de olika friluftsområdena kommer att ligga som enskilda "öar" i tätorten. Områdets kvalité För många typer av friluftsliv räcker det med en ordinär skog eller en normal insjö. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vissa typer av områden har större dragningskraft på de flesta människor. Det kan röra sig om områden med speciellt vackert landskap, utsikter, stora naturvärden, opåverkad vildmark, möjligheter till bad och fiske mm. Vi kan säga att dessa områden har en högre "friluftskvalité". De ger möjlighet till en högre grad av "positiva upplevelser" än mer ordinär natur. För besök till dessa områden utgör oftast inte avståndet något hinder. Många människor är beredda att resa i timmar eller kanske till och med dagar för att få komma till ett speciellt naturområde. Variation Människor är olika. En granskog kan för en människa skänka positiva upplevelser medan en annan stället är rädd att gå vilse där. En gammal ekhage kan vara ett perfekt utflyktsmål, men den är inte speciellt lämplig att plocka bär i. Olika aktiviteter och önskemål om upplevelser kräver olika förutsättningar. För att tillfredsställa den som vill åka skridsko krävs andra förutsättningar än för den som vill rasta hunden. Detta är en självklarhet, som är viktig att hålla i minnet vid planering och säkerstäl- 16
17 lande av friluftsområden. Även om kommunen väl tillgodosett t ex möjligheterna för vissa friluftsaktiviteter kan det finnas andra där behoven inte är tillfredsställda. Bland områden för friluftsliv bör därför olika naturtyper finnas representerade, och olika önskemål vad det gäller tillgänglighet respektive ostördhet bör kunna tillgodoses. KONFLIKTER Friluftslivet kräver mark- och vattenområden. I många fall kan friluftsliv utövas i områden tillsammans med olika exploateringsintressen. Sverige har god tillgång på friluftsmark, varför ingrepp i ett område ibland kan kompenseras av att det finns andra likvärdiga områden i närheten. Så är dock inte fallet i närheten av större tätorter, där det ofta är brist på lämplig friluftsmark. Områden med speciella naturvärden kan inte heller ersättas. Detta gäller såväl närheten av tätorterna som långt ifrån dessa. I konflikten med andra intressen har friluftslivet oftast fått stryka på foten. Kanske beror det på att det är svårt att värdera friluftsliv i traditionellt ekonomiska termer. Här nedan behandlas de vanligaste konflikterna mellan friluftsliv och andra intressen, och mellan olika typer av friluftsliv. Särskilt stor vikt har lagts vid att behandla konflikter som finns i Trollhättans kommun. Den första delen behandlar konflikter där andra intressen negativt påverkar friluftsvärdet. Därefter behandlas de fall där det istället är friluftsutövandet, som utgör en störning för andra intressen. BEBYGGELSE Samlad bebyggelse Det största hotet för friluftsområden i tätorternas närhet är att marken är mycket attraktiv för tätortsbebyggelse. Ofta kan ett område varit avsatt för exploateringsbyggande i kommunens översiktsplaner under lång tid. När området först avsattes, var det kanske inte något speciellt viktigt friluftsområde. När det sedan slutligen blir dags för att bygga visar det sig att området utnyttjas för friluftsliv. Människornas friluftsutövande har givetvis inte styrts av att området varit reservområde för bostäder sedan länge. Vid planering av bebyggelse bör kommunen i det längsta undvika att lägga dessa i viktiga friluftsområden. Ibland kan man dock tvingas göra svåra avvägningar. Man vill inte gärna bygga bostäder i områden där det inte finns några möjligheter till friluftsliv! Det ideala är att man planerar nya bostadsområden intill friluftsområden utan att för den skull inskränka på den tillgängliga friluftsmarken. Det kan också vara nödvändigt med åtgärder för att underlätta tillgängligheten till befintliga friluftsområden. Som en allmän regel bör gälla att planering av bostäder och mark för friluftsliv alltid måste ske samordnat. Ju mera bostäder man bygger desto mera mark måste säkerställas för friluftsändamål. Enskilda bostäder Enskilt bostadsbyggande utanför tätorterna utgör oftast inget större hot mot friluftsområden. Dels blir ingreppet litet, dels finns ofta god tillgång på friluftsmark. Undantaget är ovanliga naturområden som hyser speciella kvalitéer av värde för friluftslivet. I sådana områden bör bostadsbyggande helt undvikas. Fritidsbebyggelse Fritidsbebyggelse har något av en särställning. Anspråken på markområden överensstämmer med de som friluftslivet har. Fina naturområden är många gånger de attraktivaste fritidshusområdena. De som bor i fritidshus är oftast själva aktiva friluftsutövare. Ibland kan områden bli viktiga friluftsområden just på grund av att där finns många fritidshus. Här har anlagts badplats, strövstigar och dylikt. Det är dock mycket viktigt att begränsa byggandet av fritids- 17
18 hus i mycket attraktiva områden. I de fall ökad fritidsbebyggelse kommer i konflikt med det rörliga friluftslivet bör det senare prioriteras. I tätortsnära friluftsområden och i områden med mycket höga naturvärden bör ytterligare fritidsbebyggelse helt undvikas. VÄGAR, INDUSTRIER, SOPTIPPAR MM Större exploateringsföretag utgör omedelbara hot mot friluftsområden i tätorternas närhet. Vad det gäller dessa typer av ingrepp måste man också räkna med en störningszon. Till skillnad från vad som gäller för bostadsbyggande, är det därför önskvärt att större vägar, industrier, soptippar mm läggs så långt från friluftsområden som möjligt. Större vägar riskerar också att "skära av" befintliga områden, så att ett större område istället blir två mindre med begränsad kontakt emellan. Även många små exploateringsföretag kan utgöra hot. Visserligen innebär en liten enskild exploatering vid något enstaka tillfälle inget större ingrepp men den sammanlagda effekten av många små under en längre period kan helt spoliera ett områdes friluftskvalitet. Detta gäller inte enbart för olika exploateringsföretag som vägar, industrier, upplag etc, utan även för bebyggelse såväl samlad som enskild. Utanför tätorten Större exploateringsföretag innebär givetvis ett hot mot attraktiva friluftsområden även utanför tätorternas närhet. Många gånger finns det dock alternativa etableringsmöjligheter varför problemet inte är lika stort i dessa fall. Icke desto mindre är det ett kraftigt ingrepp om man lägger en industri eller drar fram en väg i ett unikt naturområde. VATTENREGLERINGAR Större vattenregleringar inskränker i hög grad förutsättningarna för fiske, båtliv och bad. Stora avsnitt av stränderna längs reglerade sjöar, blir helt sterila under långa tider. Detta utgör ett störande inslag i landskapsbilden och försämrar tillgängligheten till strandzonen. En reglering av strömmande vatten utgör ofta ett rent hot i sådana vattendrag. Vattnets forsande kan också vara viktig för människors känslomässiga friluftsupplevelser, och för den som är intresserad av forspaddling. Mot bakgrund av ovanstående bör vattenregleringar helt undvikas i viktiga friluftsområden. SKOGSBRUK På större delen av den svenska skogsmarken kan ett produktionsinriktat skogsbruk bedrivas utan att det medför allvarliga hinder för friluftslivet. Det räcker med de allmänna hänsyn som anges i skogsvårdslagen och miljöbalken. Detta innebär bl a att man återställer stigar efter avverkning. I välutnyttjade friluftsområden kan dock skogsbruket utgöra ett direkt hot mot områdets värde. Ett skogsbruk i begränsad omfattning kan accepteras under vissa förhållanden. Något enstaka kalhygge innebär oftast inget hot. Detsamma gäller för begränsad gallring, vilket i många fall kan ha en positiv effekt. Det är snarare den sammanlagda effekten av kalhyggen och planteringar i olika åldersklasser som inskränker på friluftslivets möjligheter. I ett område där ett mer omfattande skogsbruk bedrivits under en längre tid utgör oftast den mogna skogen endast en liten del av den totala arealen. Det är just denna mogna skog som är av störst intresse för friluftslivet. I den äldre skogen blir framkomligheten oftast god. Den är också variationsrik och tillgången på bär och svamp är större än i nyplanteringar och ungskog. För många människor är upplevelsen av gammal skog en viktig del av friluftsutövandet. 18
19 I ett skogsområde avsatt för friluftsliv bör den största delen utgöras av äldre skog. Detta innebär givetvis en begränsning för skogsbrukets uttag av virke. Det har hittills ibland varit svårt att hävda att skogsbruket måste acceptera begränsningar i välutnyttjade friluftsområden. Vi måste dock slå fast att dessa områden i första hand skall producera friluftstillfällen, och att eventuellt skogsbruk får ske på friluftslivets villkor. Konflikten med skogsbruket behöver inte innebära ett oöverstigligt hinder. För de kommunalt ägda skogarna i tätortens omnejd, vilka är de områden där ett produktionsinriktat skogsbruk starkast skulle stå i konflikt med friluftslivet, har kommunen upprättat en speciell naturvårdsinriktad skogsbruksplan. Nuvarande plan sträcker sig fram till utgången av 1999 och framtagandet av en ny naturvårdsanpassad skogsbruksplan påbörjas därför under 1999. Skötselplanen innebär att skogen sköts och brukas med betydligt större hänsyn tagna till naturvård och friluftsliv än vad som sker vid produktionsinriktat skogsbruk. Det ekonomiska bortfallet motiveras väl av att områdenas positiva kvalitéer ur frilufts- och rekreationssynpunkt bibehålls. På marker med privata ägare bör problemen kunna lösas genom enskilda avtal med markägare. I de fall hänsynen till friluftslivet innebär att gällande markanvändning avsevärt försvåras har markägaren rätt att kräva ersättning. TERRÄNGFORDON Körning med terrängfordon i friluftsområden utgör en allvarlig konflikt. Dels upplevs det som mycket störande för besökare, dels kan det leda till slitage samt störningar för djurlivet. Ofta är mopeder det största problemet. Uppgjorda motionsspår och mindre stigar kan snabbt bli sönderkörda om de utnyttjas för mopedåkning. I vissa fall kan även problem uppstå med bilar som kör in på större promenadvägar eller ridstigar. Ibland räcker det inte med förbudsskyltar utan man måste sätta upp någon sorts hinder. Enligt terrängkörningslagen är praktiskt taget all körning med motorfordon på barmark förbjuden. Det samma gäller för snötäckt skogsmark med plant och ungskog. NATURVÅRD Naturvård och friluftsliv hänger intimt samman. Orörd och intresseväckande natur utgör oftast en förutsättning för positiva upplevelser i samband med friluftsutövandet. Det är därför viktigt att anläggningar i friluftsområden placeras och utformas så att naturvärdena inte spolieras. Det torde dock inte vara speciellt vanligt att friluftslivet direkt hotar några naturvärden. I de fall konflikter uppstår rör det sig framför allt om störningar på fågellivet. Det kan gälla t ex häckningsplatser för rovfåglar, eller störningar av olika andfåglars häckning, i sjöar och åar med ett intensivt båt- och kanotliv. Större anläggningar som t ex motionsgårdar, elljusspår, badplatser och båtplatser kan givetvis också påverka naturvärdena i negativ riktning. I sällsynta fall kan markslitage utgöra ett hot i områden med ovanliga och känsliga växtsamhällen. Problem med markslitage torde annars snarare vara en konflikt, som i första hand är negativ för de som idkar friluftsliv, samt för olika markägarintressen. Konflikter mellan friluftsliv och naturvård går i de allra flesta fall att lösa, genom lämplig planering samt kanalisering av besökarna. MARKÄGARE OCH BOFASTA Konflikter mellan markägare beror oftast på okunskap, obetänksamhet eller ren vårdslöshet från vissa friluftsutövare. Skadegörelse kan uppstå genom att stängsel förstörs eller träd huggs ned. En viss risk för skogsbrand förekommer också alltid. 19
20 Människor som går över tomtmark eller växande grödor utgör en källa till konflikt. Ett stort markslitage runt stigar och rastplatser är något som också upplevs som negativt av markägare. Ovanstående konflikter undviks bäst genom information, kanalisering bort från bebyggelse och kontinuerligt samråd med berörda markägare. Uppgjorda eldplatser minskar risken för skogsbrand och påfyllning av ved gör att den omgivande skogen får stå kvar. KÄNSLOMÄSSIGA KONFLIKTER Olika människor söker olika upplevelser i sitt friluftsutövande. Den som vill uppleva ostörd natur kan störas av att det plötsligt dyker upp en hel busslast människor. Ett elljusspår eller glasskiosk kan i vissa fall också upplevas störande. Den som däremot vill gå ut och rasta hunden förväntar sig att se andra människor och att terrängen skall vara tillrättalagd för promenader. I detta fall utgör inte glasskiosken eller motionslöparna någon störning. Vid planering av friluftsområden är det därför viktigt att analysera vilka upplevelser det är som besökaren söker. En ökad tillgänglighet till ett område, och därmed fler besökare, kan i vissa fall försämra områdets friluftsvärde. Upplevelsen för besökarna kanske försämras i och med att tillgängligheten förbättras. Kraftig nedskräpning är också något som påverkar människors upplevelser i friluftsområden. De viktigaste åtgärderna för att förhindra detta är information och årlig städning. Många drar sig för att slänga skräp i ett område som är rent! Soptunnor och papperskorgar bör också sättas upp på strategiska platser vid parkeringsplatser, badplatser och friluftsgårdar. Däremot bör man undvika att sätta upp papperskorgar ute i terrängen, där de många gånger upplevs som störande. I motionsspåren förekommer ibland konflikter mellan skidåkare och gående. Skidspåren kan bli söndertrampade. Konflikter mellan gående och motionärer kontra ryttare är också vanliga. Hästarna kan trampa sönder spåren, om underlaget inte är fast, och många människor kan bli rädda för hästarna. Vid möte mellan motionärer och ryttare kan det också hända att hästarna blir skrämda. Dessa konflikter kan i viss mån undvikas genom anläggning av speciella ridstigar, motionsspår och parkvägar. Det är dock inte realistiskt att tänka sig att varje enskild grupp skall ha ett speciellt spår eller stig. Man måste därför acceptera ett visst samutnyttjande, där människorna själva genom ömsesidigt hänsynstagande undviker konflikter. I intensivt utnyttjade sjöar kan det ofta uppstå konflikter mellan olika grupper av friluftsutövare. Runt badplatser kan fiske och båtliv utgöra allvarliga störningar och risker. Detsamma kan gälla för vindsurfing. Dessa aktiviteter bör därför kanaliseras bort från intensivt utnyttjade badplatser. Snabba motorbåtar innebär bullerstörningar och risker för andra friluftsutövare. För att säkra andra friluftsgruppers intressen kan det därför, i vissa fall, vara aktuellt att helt förbjuda denna typ av båtar. När det gäller bil- och motorcykelkörning på sjöisar finns inget generellt förbud, medan det för vattenscoter finns ett sådant. 20
21 DEL 3: FRILUFTSAKTIVITETER I TROLLHÄTTANS KOMMUN I följande avsnitt behandlas de olika friluftsaktiviteterna som kan bedrivas i kommunen. Möjligheterna att bedriva olika aktiviteter beskrivs kortfattat. Dessutom ges förslag på vad som kan göras för att förbättra möjligheterna för olika aktiviteter. * PROMENADER * * STRÖVTÅG OCH VANDRING * * TERRÄNGLÖPNING * * SKIDÅKNING * * FRILUFTSBAD * * SPORTFISKE * * BÅTLIV * * PADDLING * * SKRIDSKO * * JAKT * * CYKLING * * ORIENTERING * * TERRÄNGRIDNING * 21
22 PROMENADER Den typ av promenader som behandlas i friluftsplanen är sådana nöjes- och motionspromenader som sker i olika naturområden, oftast i närheten av bostaden. Gränsdragningen mot promenader av ren nyttokaraktär är dock svåra att göra. Att promenera är en mycket vanlig aktivitet. Enligt SCB:s undersökningar företar över 80 % av svenska folket nöjes- eller motionspromenader någon gång under året. Mer än 45 % promenerar över 20 gånger per år. Det är en aktivitet som utövas av alla grupper oavsett ålder eller kön. Tillsammans med strövandet är promenader den aktivitet, som är vanligast bland de människor, som för övrigt ägnar en liten del av sin fritid till friluftsliv. Detsamma gäller för människor som saknar bil. Förutsättningar Flera undersökningar visar att merparten människor promenerar ca 2-3 km per gång. Detta även om det finns utbud på längre promenadsträckor. Enligt naturvårdsverkets utredning "Planering för friluftsliv" kan ett område på 100 hektar rymma 20 km led. En lämplig yta på ett promenadområde skulle vara cirka 20 hektar. Detta möjliggör att några alternativ för en promenad på 2-3 kilometer skulle kunna erbjudas. 20 hektar bör användas som riktvärde vid planering av nya bostadsområden. 10 hektar är ett gränsvärde när det är möjligt att anlägga cirka 1 kilometer parkväg. Enligt en undersökning gjord av naturvårdsverket sjunker besöksfrekvensen kraftigt vid avstånd som överstiger 500 meter. Promenadområdena bör därför inte ligga på längre avstånd från de bostadsområden de skall försörja. En förutsättning för att området skall kunna användas av alla människor är att där finns iordninggjorda parkvägar och bänkar. Detta för att möjliggöra för föräldrar med barnvagnar, samt för handikappade och äldre att utnyttja området. I många fall utnyttjas iordninggjorda motionsspår för promenader, och inte sällan t o m i större omfattning än för löpning och skidåkning. Detta är viktigt att ha klart för sig innan man t ex lägger tjockt med träflis, vilket försämrar framkomligheten för barnvagnar och rörelsehindrade. På bredare spår kan man med fördel lägga träflis endast på ena halvan. Att använda stenmjöl som beläggning, är många gånger att föredra i områden som utnyttjas för promenader. Asfaltering av promenadvägarna bör alltid undvikas i friluftsområden. Detta kan dock göras på gång- och cykelvägar som går i kanten av området. 22
23 Promenadområden i Trollhättans kommun - se karta i bilaga I kartbilagan redovisas viktiga promenadområden i Trollhättan. Det är områden som i de flesta fall också är viktiga som exkursionsområden och utflyktsmål för skolor och förskolor. Områdena överensstämmer med det som i andra delar av planen benämns som "bostadsnära natur". Förutom de som anges här är Slätthultsområdet och Björndalsterrängen, samt motionsområd-en kring de mindre tätorterna, av betydelse som promenadområden i kommunen. Dessa behandlas närmare under rubriken strövtåg och vandring samt terränglöpning. Mycket bra exempel på promenadområden med avseende på anläggningar, tillgänglighet, storlek och kvalitéer är: 1. Ryrbäcken 2. Eriksro - Myrtuve - Sylteparken Bra exempel men med begränsad möjlighet till längre promenader är: 3. Strömslundsparken 4. Ryrparken 5. Skogshöjdsparken Områden som dessutom hyser turistiska värden är: 6. Gamle Dal n 7. Forngården Områden som utgör stadspark är: 8. Kanalöarna 9. Hjortmossen Motionsområden viktiga för promenader är: 10. Sandhem 11. Lextorp 12. Knorretorpet Områden med goda förutsättningar att utvecklas som promenadområden är: 13. Björndalsravinen 14. Hultsjön Mindre områden som saknar parkvägar men ändå är av betydelse är: 15. Källstorpsparken 16. Karlsberg 17. Håjum Områden där promenadvägarna huvudsakligen utgörs av asfalterade GCM-vägar är: 18. Lantmannaparken - Karlstorp - Centrum 19. Lextorpsparken Dessutom: 20. Gamla Nossebrobanan 21. Nohabs spårområde 23
24 I Trollhättan finns idag en ganska god tillgång på promenadområden. I de flesta delar av staden kan man nå ett område inom 500 m. Ett undantag är delar av de nordöstra stadsdelarna kring Stavre och Dannebacken. Samtliga av de områden som redovisas här är av stor betydelse för människors rekreation i bostadsområdena. I en expanderande stad som Trollhättan är det av yttersta vikt att de promenadområden som finns bevaras. Många av de områden som redovisas uppfyller dock inte de krav som framförts tidigare i planen. De flesta är mindre än 20 hektar och flera saknar egentliga parkvägar. I flera fall utgörs promenadstråken av asfalterade gång- cykel- och mopedvägar, vilka egentligen inte fyller samma funktion som parkvägar. I något fall har dessutom områden med mycket låg friluftskvalité tagits med. Det rör sig t ex om kraftledningsgator. Gamla Nossebrobanan har stor betydelse som promenadväg. Den går genom den norra delen av kommunen. Närmast Trollhättans tätort är den delvis iordninggjord, medan andra delar delvis är försvunna. I vissa fall används den också som bilväg. REKOMMENDATIONER FÖR BEVARANDE OCH UTVECKLING AV FRILUFTS- LIVET * Säkerställande av promenadområden. * Genom en planerad utbyggnad av parkvägar skulle möjligheterna till rekreation i bostadsområdenas närhet avsevärt förbättras. Detta är möjligt genom en samordning mellan Tekniska Verken, Stadsbyggnadsförvaltningen och Kultur-Utbildning-Barnomsorgsförvaltningen. Mer specifika åtgärder diskuteras under respektive område i del 4. 24
25 STRÖVTÅG OCH VANDRING Tillsammans med promenader är strövtåg den vanligaste typen av friluftsliv. Enligt SCB:s undersökning från 1990-91 ägnar sig över 80 % av den vuxna befolkningen åt strövtåg någon gång per år. Över 25 % strövar mer än 20 gånger per år. STRÖVTÅG Förutsättningarna för strövtåg och promenader skiljer sig i första hand åt, vad det gäller storlek på område. Enligt naturvårdsverkets anvisningar anges 200 hektar som ett absolut minimum för ett strövområde och arealer uppemot 1000 hektar rekommenderas. I strövområdet bör finnas strövstigar med varierande längder. Vissa av dessa bör vara i form av parkvägar. Iordningställda parkeringsplatser är också viktigt. Någon form av friluftsgård och information om olika strövstigar är också önskvärt. Inom vissa delar bör finnas iordningställda rastplatser. Strövområden i Trollhättans kommun - se karta - bilaga Trollhättans viktigaste och största strövområde sträcker sig från slussarna, ner mot Åkerströmsreservatet och vidare till Öresjö (1). Björndalsterrängen (2) skulle också kunna räknas in i detta. Vandringsleder går från Skidstugan till Öresjö och från gamla slussarna till Åkerström och vidare till Öresjö. Dessutom finns mindre strövstigar och motionsspår. Landskapet runt älven är unikt för en större stad, i och med att det hyser stora naturvärden. Landskapet runt älven ger möjlighet till stora naturupplevelser och är mycket riktigt också av riksintresse för friluftslivet. Utanför området finns en vandringsled som går från Skidstugan via transformatorstationen och vidare till Öresjö. Den är ännu inte utmärkt och går genom en terräng med mycket kalhyggen och planteringar runt transformatorstationen. Denna led passerar två skytteanläggningar varför naturupplevelsen är mindre p g a bullret från skyttet. Ett annat viktigt strövområde i kommunen är Slätthult (4). Här finns ett varierat skogsområde omväxlande med små jordbruksmarker. Motionsspår, skogsvägar och stigar utnyttjas för strövtåg och utflykter. Inom kommunen finns dessutom ett flertal andra områden som är lämpliga för strövtåg. Dessa områden är i varierande grad iordningställda med strövstigar. Av övriga områden skall markerna kring Liperedsjöarna (3) framhållas. Detta område är idag välutnyttjat och det har goda förutsättningar för ett utökat friluftsliv. Utanför kommunens gränser finns dessutom tre stora strövområden som utnyttjas av Trollhättebor. 25