Harmoniserad reaktorsäkerhet

Harmoniserad reaktorsäkerhet En tavla med garanterat kärnsäkert innehåll! Trots det är kärnhusen i äpplena inte identiska. Kunskapens frukt uppvisar även stora yttre variationer och egenskaper. Precis som kärnkraftreaktorerna inom EU är de inbyggda säkerhetslösningarna olika. Wenras arbete går därför ut på att finna säkerhetslösningar som svarar upp mot best practices inom varje område och etablera den bland medlemsländerna - inte att finna en minsta gemensam nämnare för säkerheten. Kraven är mycket strängare än så. Foto: 2007 Raoul Hellgren

WENRA - ett kraftfullt för harmoniserad reakt Av Erik Jende Artikelförfattaren är internationell rådgivare vid Strålsäkerhetsmyndigheten och medlem i WENRA:s reaktorgrupp Det informella nätverket Wenra som verkar för att utveckla en gemensam uppfattning om kärnsäkerhet och tillsyn har på relativt kort tid visat att alla länder tjänar på ett ökat erfarenhetsutbyte och lärande av varandras bästa praxis. Harmoniseringen av reaktorsäkerheten i medlemsländerna har därmed tagit ett stort steg framåt. Samtidigt erbjuder Wenra EU en oberoende resurs för att utvärdera kärnsäkerhet och tillsyn i ansökarländerna. Artikelförfattaren skildrar här Wenras historiska utveckling och betydelse samtidigt som han ger oss en inblick i hur omfattande arbetet med reaktorstudien varit. I februari 1999 beslöt cheferna för tillsynsmyndigheterna i de västeuropeiska länder som har kärnkraft att bilda en samarbetsorganisation, Western European Nuclear Regulators Association (WENRA). Bakgrunden till beslutet var en insikt om att kärnsäkerheten var en viktig komponent i den kommande utvidgningen av EU. Säkerhetsmyndigheterna i de befintliga EU-länderna fick då ta ansvar för att utvärdera kärnsäkerheten i kandidatländerna inför anslutningen, eftersom detta område inte ingick i EU:s regelverk och således inte ingick i den utvärdering EU-kommissionen skulle göra av varje kandidatland. Wenra sågs samtidigt som ett verktyg för att stärka tillsynsmyndigheternas oberoende professionella ställning. Wenra skapades som en informell sammanslutning eller nätverk utan något sekretariat och administrativa regler. De ursprungliga syftena var att: utveckla en gemensam uppfattning om kärnsäkerhet och tillsyn, speciellt inom EU, erbjuda EU en oberoende resurs för att utvärdera kärnsäkerhet och tillsyn i ansökarländer, utvärdera och ta fram ett gemensamt synsätt på uppkommande kärnsäkerhets- och tillsynsfrågor. Vidare framgår av stadgan att sammanslutningen ska hålla EU:s institutioner och övriga medlemsländer informerade om sin verksamhet och vara beredd att ge råd i säkerhets- och tillsynsfrågor. Stadgan signerades av tillsynscheferna i Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige, Schweiz och Storbritannien. 2

Wenras reaktorstudie Värderingen av kandidatländerna visade att Wenra hade en gemensam syn på många viktiga säkerhetsoch tillsynsfrågor. Dock visade sig också en del skillnader i nationella krav och tillämpningar som borde adresseras vidare i ett europeiskt perspektiv. Därför tillsattes i maj 2000 en arbetsgrupp (reaktorgruppen, the Reactor Harmonisation Working Group) som bestod av experter från Wenras organisationer. Under åren 2000-2002 genomförde gruppen en pilotstudie för att utveckla och testa en metodik för att göra systematiska jämförelser av säkerhetskrav som ställs på tillståndshavarna i olika länder inom olika reaktorsäkerhetsområden. Metodiken skulle också möjliggöra detaljerade slutsatser om vad som behöver göras i olika länder för att nå gemensamma referensnivåer. Metodiken beskrivs i en rapport som publicerades i mars 2003 (ref. 2). Pilotstudien omfattade sex säkerhetsfrågor där krav ställs på tillståndshavarna: säkerhetspolicy, driftorganisation, verifiering och förbättring av konnätverk orsäkerhet inom EU Utvärderingen av kandidatländerna Wenras första projekt blev att utvärdera kärnsäkerheten och tillsynen i de dåvarande kandidatländerna till EU med kärnkraft. En arbetsgrupp tillsattes bestående av experter från Wenras organisationer och tillhörande tekniska organisationer TSO. Underlaget för utvärderingen hämtades till stor del från kunskaper och erfarenheter som erhållits genom bilaterala biståndsprojekt under 1990-talet och genom IAEA:s extrabudgetary programme för värdering av säkerheten vid kärnkraftverk med VVER och RBMK reaktorer som framför allt finns i forna Sovjetunionen och östra Europa. En metodik togs fram för att systematiskt sammanställa det aktuella läget avseende säkerhetslagstiftning, tillsynsmyndighetens status, funktioner, organisation, arbetssätt, kompetens, resurser och tekniskt stöd. På industrisidan sammanställdes uppgifter om reaktorernas grundkonstruktion, hanteringen av identifierade kritiska säkerhetsfrågor, anläggningsändringar, säkerhetsanalyser och fortsatta säkerhetsprogram, styrningen av den operativa säkerheten, erfarenhetsåterföring, beredskap och hanteringen av använt kärnbränsle och avfall. Slutsatser formulerades för varje kandidatland om vad som behövde hanteras för att kunna jämföras reaktorer i drift i Västeuropa och med de arbetssätt västliga tillsynsmyndigheter har. Slutrapporten publicerades i oktober 2000 (ref.1) och blev ett viktigt underlag för den utvärdering som europeiska rådet gjorde, under det svenska ordförandeskapet 200 Resultatet av den utvärderingen skrevs så småningom in i anslutningsfördragen inför anslutningen i maj 2004 (för Bulgarien och Rumänien i januari 2007). Utvidgningen I mars 2003 erbjöd Wenra cheferna för tillsynsmyndigheterna i de dåvarande kandidatländerna till EU, som har kärnkraft, medlemskap i nätverket. Stadgan kompletterades samtidigt med följande syften: skapa och underhålla ett nätverk av tillsynschefer över kärnkraften i Europa uppmuntra erfarenhetsutbyte och lärande av varandras bästa praxis. Det lades också till att Wenra skulle ge intressenter möjligheter att kommentera dess arbete. Den reviderade stadgan signerades av tillsynscheferna i Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien förutom de tidigare medlemmarna. Inför EU:s utvidgning gjorde medlemmarna i Wenra en utvärdering av reaktorsäkerheten i kandidatländerna. Den visade att inom Wenra fanns en gemensam syn på många viktiga säkerhets- och tillsynsfrågor. Därför tillsattes en arbetsgrupp som bestod av experter från Wenras organisationer för att utveckla och testa en metodik för att göra systematiska jämförelser av säkerhetskrav som ställs på tillståndshavarna i olika länder inom olika reaktorsäkerhetsområden. Bilden är ett montage.

struktionen, hantering av svåra haverier, probabilistisk säkerhetsanalys och återkommande säkerhetsgranskning. För varje sådan fråga etablerades en uppsättning referenskrav/nivåer med ett antal nivåer varierande mellan 8 och 26. Åtta länder fullföljde pilotstudien: Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. En större studie startade 2003 med i huvudsak samma metodik som pilotstudien och innehållande ytterligare tolv säkerhetsfrågor (se tabell nedan). Rapporten publicerades på Wenras hemsida (www. wenra.org) i januari 2006 (ref.3). Alla sjutton medlemsländer i Wenra fullföljde huvudstudien av de sammanlagt arton säkerhetsfrågorna. De sex säkerhetsfrågorna som ingick i pilotstudien togs om igen för alla de deltagande länderna. En annan arbetsgrupp inom Wenra har studerat harmonisering av de nationella kraven inom områdena lagring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall samt avveckling av kärntekniska anläggningar. I januari 2006 publicerades två rapporter med referensnivåer inom dessa områden (ref.4). Benchmarking mot dessa referensnivåer pågår under 2008. Väl mottagen studie I samband med publicering av rapporterna 2006 inbjöd Wenra till ett internationellt seminarium i Bryssel där resultaten presenterades. Olika intressenter inbjöds att lämna synpunkter på arbetet. Vid deadline i juni 2006 hade synpunkter kommit in från ca 20 organisationer. I allmänhet mottogs reaktorstudien väl även om kritiska kommentarer också förekom. Flest tekniska synpunkter kom från den europeiska kärnkraftsindustrin genom en för ändamålet bildad grupp ENISS inom Foratom. Alla tekniska kommentarer har analyserats av Wenras arbetsgrupper och rekommendationer har tagits fram om förtydligande av ett antal referensnivåer. Reaktorgruppen har också föreslagit en uppdatering av vissa referensnivåer. Den nu gällande listan, med 295 referensnivåer, daterad januari 2008 finns utlagd på Wenras hemsida (ref.5). Wenras metodik En viktig del av Wenras metodik är att ta hand om resultatet av studierna. För det ändamålet har Wenramedlemmarna beslutat att utveckla handlingsplaner i standardiserat format för åtgärder som behöver vidtas på nationell nivå för att uppnå referensnivåerna, mot bakgrund av de systematiska jämförelser mellan nationella krav och referensnivåerna som utförts (se nedan). En överenskommelse har gjorts om att göra nödvändiga justeringar i de nationella regelverken för att uppnå referensnivåerna senast 2010. Wenra kommer varje år att följa upp hur det går med dessa planer. Metodiken utgår från en definition av harmonisering som säger att det inte ska vara någon substantiell skillnad från säkerhetssynpunkt i generiska, formellt utgivna säkerhetskrav i olika länder eller i motsvarande tillämpningar på kärnkraftverken. Således måste både den legala sidan och tillämpningarna beaktas. För att räknas som ett nationellt krav måste kravet ha en rättslig grund, vara generiskt och transparent, d.v.s. vara formellt utgivet i en officiell publikation, t.ex. författningssamling. Kravet kan antingen vara legalt bindande, alltså förenat med legala sanktioner, eller vara ett formellt utgivet allmänt råd som anger hur någon bör handla i ett visst avseende. En annan likvärdig handlingslinje kan då också godtas. För att uppnå harmonisering innehåller metodiken tre huvudsakliga element: 1. En gemensam uppsättning referensnivåer (kravsatser) tas fram för varje säkerhetsfråga. Dessa nivåer är baserade på IAEA:s senaste säkerhetsstandarder och, om befogat, med tillägg hämtade från existerande nationella föreskrifter, om dessa visar sig vara mer avancerade. Referensnivåerna ska alltså avspegla bästa praxis inom Wenraländerna och möjliggöra en systematisk jämförelse av nationella krav gentemot gemensamma referenser. 2. En gemensam systematisk jämförelse (benchmarking) genomförs mellan nationella krav och referensnivåerna. Som förberedelse för detta upprättar varje deltagare en självvärdering (matris) för varje säkerhetsfråga som beskriver det huvudsakliga innehållet i det nationella krav, om det finns, som anses motsvara varje referensnivå samt tillämpningarna i samtliga kärnkraftsreaktorer i landet som anses motsvara respektive referensnivå. Den huvudsakliga åtgärd på anläggningarna som anses motsvara respektive referensnivå anges. Varje referensnivå bedöms sedan både på den legala sidan och vad gäller tillämpningarna med avseende på graden av överensstämmelse. Tre koder används: A (harmoniserad, inga substantiella skillnader), B (skillnader som kan berättigas enligt överenskomna kriterier) och C (skillnader som bör adresseras för harmonisering). En översiktstabell upprättas. B-skillnader och deras berättiganden summeras i en specifik tabell liksom C-skillnader i en annan. Denna självvärdering, som görs för varje säkerhetsfråga, distribueras till de andra deltagarna före den gemensamma benchmarkingen av den aktuella frågan. Vid benchmarkingmötet presenterar varje deltagare sin självvärdering för en panel av andra deltagare och utsätts för kritisk granskning. I oklara fall efterfrågas mer bevis som stöd för självvärderingen. Om panelen inte 4

Säkerhetsområde Säkerhetsfråga Antal referensnivåer Säkerhetsledning Säkerhetspolicy 8 Driftorganisation 15 Ledningssystem 23 Utbildning och auktorisering av personal 15 Konstruktion Grundkonstruktion (konstruktionsbasen) 44 Utvidgning av grundkonstruktionen 12 Säkerhetsklassning 7 Drift Driftförutsättningar och begränsningar 19 Hantering av materialdegradering pga åldring 8 Händelseanalys och erfarenhetsåterföring 16 Underhåll, kontroll och provning 20 Haveriinstruktioner och riktlinjer för svåra 14 haverier Säkerhetsgranskning Innehåll och uppdatering av 16 säkerhetsredovisningen Probabilistisk säkerhetsanalys 16 Återkommande säkerhetsgranskning 9 Granskning av anläggningsändringar 15 Beredskap Beredskap på anläggningsplatsen 18 Brandskydd 20 Tabellen visar de områden och de säkerhetsfrågor som klassades som de viktigaste säkerhetsfrågorna reaktorsäkerhetsstudien. Målsättningen med detta urval var att finna de punkter där substantiella skillnader kunde förväntas mellan länderna, alltså frågor som är aktuella för harmoniseringsåtgärder. är övertygad, ändras bedömningen. Resultatet av benchmarkingen blir således en gemensamt accepterad uppsättning kodtabeller med kommentarer för varje säkerhetsfråga och land. 3. Varje Wenra-medlem tar fram en nationell handlingsplan för att anpassa nationella krav och åtgärder på anläggningarna till referensnivåerna. Planen ska omfatta alla åtgärder som behöver vidtas som ett resultat av benchmarkingen samt tiden för vidtagande av åtgärderna. Wenra har kommit överens om ett gemensamt format för dessa planer, vilket kommer att underlätta en uppföljning av framstegen med dem. Det har också beslutats att planerna ska vara offentliga och publiceras på respektive organisations hemsida. Omfattning av reaktorstudien Vissa förutsättningar ställdes upp för studiens omfattning. Med utgångspunkt från Wenra- medlemmarnas ansvarsområden begränsades studien till att omfatta säkerheten vid existerande reaktorer. Strålskydd och fysiskt skydd ingick inte, inte heller kraven på nya reaktorer och andra typer av kärntekniska anläggningar. Deterministiska och probabilistiska krav skulle studeras liksom krav på säkerhetsledning och säkerhetskultur. Studien skulle inte gå för mycket in i tekniska och legala detaljer. Vidare skulle studien begränsas till säkerhetskrav som ställs av tillsynsmyndigheterna på tillståndshavarna och inte omfatta myndigheternas egna arbetssätt vid inspektioner och säkerhetsgranskningar. Säkerhetskrav inom områdena deterministiska och probabilistiska krav såväl som säkerhetsledning och säkerhetskultur öppnade för alla slags krav som ställs på kärnkraftsreaktorer. Att undvika tekniska och legala detaljer indikerade att referensnivåerna bör hållas på en relativt hög nivå och inte vara så detaljerade som industristandarder vanligen är, dvs. sådana standarder som används vid konstruktion av strukturer, system och komponenter i anläggningarna. De viktigaste säkerhetsfrågorna Säkerhetsområdena och frågorna valdes ut med målsättningen att täcka de viktigaste reaktorsäkerhetsfrågorna där substantiella skillnader kunde förväntas mellan länderna, alltså frågor som är aktuella för harmoniseringsåtgärder. Målsättningen med urvalet var således inte att täcka alla frågor som kan vara väsentliga för säkerheten. Wenra säger uttryckligen att listan med referensnivåer inte skall uppfattas som en definition av reaktorsäkerhet eller uppfattas som en säkerhetsstandard. Säkerhetsfrågor som inte anses viktiga i ett harmoniseringsperspektiv har uteslutits. Detta gäller i huvudsak frågor som har att göra med den normala driften av reaktorerna såsom kontrollrumsbemanning och driftinstruktioner. Vidare har frågor om konstruktion av reaktorhärden och härddriftfrågor lämnats utanför studien. Referensnivåerna Referensnivåerna identifierades i en process som inleddes med att ett huvudansvarigt land gjorde en genomgång av den senaste versionen av IAEA:s säker-

Deltagarna från Wenras reaktorgrupp ses här samlade vid Stockholms stadshus; från vänster till höger: Paul Woodhouse NSD England, Dainius Brandišauskas VATESI Litauen, Lars Bennemo SSM Sverige, Geoff Grint NSD England, Lajos Vöröss HAEA Ungern, Elizabeth Tsvetanova BNRA Bulgarien, Eva Krištapovičiūtė VATESI Litauen, Ralph Schulz HSK Schweiz, Pieter De Gelder BELV Belgien, Dieter Müller-Ecker GRS Tyskland, Olivier Gupta DGSNR Frankrike, Madalina Tronea CNCAN Rumänien, Lars Gunsell SSM Sverige, Jan Rovny NRA slovakien, Erik Jende SSM Sverige, Philippe Dupuy DGSNR Frankrike, Peter Uhrik NRA Slovakien, Ivan Recarte CSN Spanien, Djordje Vojnovič SNSA Slovenien, Pentti Koutaniemi STUK Finland, Giovanni Bava ANPA Italien och Jaromir Sipek SONS Tjeckien. hetsstandarder (Safety Requirements and Guides) för en säkerhetsfråga. I denna genomgång valdes centrala och signifikanta kravsatser ut för diskussion och fastställande av alla deltagare. Därtill adderades ytterligare kravsatser från någon befintlig nationell föreskrift i Wenra-länderna, om detta ansågs berättigat från säkerhetssynpunkt. Dessa tillägg benämndes europeiska delta innebärande att de var mer avancerade än IAEA:s standarder. Under benchmarkingen noterades eventuella oklarheter i tolkningen av referensnivåerna för efterföljande diskussion och klargörande av hela panelen. Många ordalydelser och tolkningar behövde utsättas för praktisk prövning innan en gemensam förståelse uppnåddes. Denna typ av expertbedömning användes för att definiera alla de 295 referensnivåerna som studien omfattade. Antalet referensnivåer varierade för varje säkerhetsfråga beroende på dess bredd och komplexitet. Det gjordes ingen inbördes prioritering mellan referensnivåerna, alla ansågs lika viktiga för benchmarkingen. Detaljnivån ansluter väl till IAEA:s toppdokument i varje standardserie (Requirements) och motsvarar vad som gäller för nationella föreskrifter i många Wenra-länder. Detta innebär bl.a. att de allra flesta referensnivåerna är konstruktionsneutrala, dvs. tillämpliga på alla reaktorkonstruktioner som finns inom EU: BWR, PWR, VVER, AGR, MAGNOX, RBMK och CANDU. Ambitionen med Wenras studie var inte att göra de nationella föreskrifterna mer detaljerade och preskriptiva genom harmoniseringsåtgärder. Det är viktigt att föreskrifter ger utrymme för tillståndshavarna att utforma anpassade lösningar. Tillsynsmyndigheterna ska därför inte ta över säkerhetsansvaret genom detaljstyrning. Bästa internationella praxis Ett fåtal europeiska deltan identifierades inom varje säkerhetsområde. De viktigaste fanns inom området konstruktion för att hantera händelser som inte varit konstruktionsstyrande för de existerande reaktorerna. Att totalt sett relativt få delta identifierades avspeglar faktumet att IAEA:s säkerhetsstandarder sedan ett antal år har ambitionen att avspegla bästa internationella praxis snarare än minsta gemensamma nämnare i medlemsländerna. Totalt sett anses referensnivåerna vara avancerade för existerande reaktorer, speciellt de som kräver konstruktionsåtgärder för hantering av brand och svåra haverier. Detta avspeglar den deterministiska synen på djupförsvaret som tillämpas inom Wenra-kretsen. Också de referensnivåer som handlar om probabilistisk säkerhetsanalys är krävande. Detta avspeglar den vikt som åsätts den probabilistiska säkerhetsanalysen, PSA, som komplement till den deterministiska analysen för att identifiera haveriscenarier och för att identifiera sårbarheter och svagheter i konstruktionen och driften av anläggningarna.

Resultat av reaktorstudien Wenras offentliga rapport publicerad i januari 2006 innehåller en översikt över de totala resultaten från benchmarkingen av de sjutton länderna gentemot referensnivåerna för de arton säkerhetsfrågorna. Resultaten visar att i 55 procent av bedömningarna som gjordes på den legala sidan, visade sig nationella krav vara harmoniserade med referensnivåerna. I fyra procent av bedömningarna fanns det skillnader som kunde berättigas och i 41 procent av fallen fanns det skillnader som behöver hanteras för harmonisering. När det gäller tillämpningarna på anläggningarna var situationen annorlunda. I 88 procent av de totala bedömningarna visade sig referensnivåerna motsvara åtgärder som redan var införda på reaktoranläggningarna. I sex procent av fallen fanns skillnader som kunde berättigas och i sex procent av fallen fanns skillnader som behövde hanteras för harmonisering. Från allmänna utgångspunkter var alltså resultaten uppmuntrande. I majoriteten av bedömningarna visade sig referensnivåerna motsvara åtgärder som redan var införda på reaktoranläggningarna. På den legala sidan återstod dock mycket arbete för att införa saknade krav i de nationella regelverken. Det kunde då röra sig om vissa komponenter i referensnivåerna som inte fanns i regelverken eller hela referensnivåer som saknades. Flera förklaringar finns till den goda resultatbilden när det gäller åtgärder på anläggningarna. Krav på tillståndshavarna att vidta åtgärder kan ställas på annat sätt än genom generiska föreskrifter, t.ex. genom individuella tillsynsbeslut som inte ingick i Wenras studie eller genom informella överenskommelser mellan myndighet och industri. Tillståndshavarna är också skyldiga att bedriva ett eget säkerhetsarbete och ta initiativ till åtgärder utan att detta explicit krävs av tillsynsmyndigheten. Det finns också osäkerheter i Wenras studie som gör att resultaten måste tolkas med försiktighet. Det var inte möjligt inom ramen för studien att verifiera åtgärderna på anläggningarna med samma säkerhet som när det gällde regelverken. I huvudsak fick panelerna lita på de deltagande myndigheternas beskrivning av tillämpningarna utan att kunna granska bevisningen. Varje deltagande land får ytterligare verifiera tillståndshavarnas åtgärder i arbetet med de nationella handlingsplanerna. Konsekvenser av reaktorstudien Samtliga sjutton Wenra-länder har utarbetat och redovisat sina nationella handlingsplaner som resultat av reaktorstudien. Mycket arbete har lagts ned på planerna och mycket arbete krävs för att genomföra dem. I allmänhet är planerna tydliga när det gäller åtgärder som behöver göras i de nationella regelverken. Dessa åtgärder kommer att klaras före utgången av 2010 som överenskommet, utom i enstaka fall där lite mer tid krävs för att ändra lagar och där regeringen beslutar om föreskrifter. Detaljnivån i planerna varierar från specifika formuleringar som ska föras in i föreskrifter till mer generella uttalanden som att en helt ny föreskrift behöver tas fram för ett visst område. När det gäller åtgärder i anläggningarna beskriver planerna i allmänhet inte vad som specifikt kommer att göras eftersom de detaljerade tekniska lösningarna överlåts till tillståndshavarna. Och i många fall behöver de utredas vidare. Där tider är angivna rör det sig om något år upp till flera år efter 2010 beroende på komplexiteten hos åtgärderna. I ett antal fall är åtgärdstiden inte specificerad då den är beroende av beslut om lagar eller förskrifter. Åtgärder på den legala sidan är att antingen utveckla nya legalt bindande regler eller formellt utgivna rekommendationer och/eller att revidera befintliga dokument. Vilket specifikt instrument som väljs varierar mellan länderna beroende på hur väl utvecklat regelverket redan är. Det står dock klart att reaktorstudien är klart pådrivande för att etablera de delar av regelverken som saknats i flera Wenraländer. De nationella handlingsplanerna framstår som effektiva verktyg för att uppnå målsättningrna med Wenras studie. Detta förstärks av överenskommelsen om att offentliggöra planerna och på så sätt öka insynen i projektet. Wenra kommer varje år fram till och med 2010 att följa upp arbetet med att genomföra planerna. I reaktorgruppen kan problem och svårigheter tas upp och råd ges i enskilda fall mot bakgrund av andra länders erfarenheter. Två uppföljningar har genomförts sedan reaktorstudien publicerades 2006. Samtliga handlingsplaner har också uppdaterats mot bakgrund av justeringar i referensnivåer och genomförda årgärder. Framgångsfaktorer Wenras reaktorstudie är unik med avseende på metodik och omfattning. Många komparativa studier av olika länders regelverk och förhållningssätt till specifika säkerhetsfrågor har gjorts tidigare inom ramen för OECD/NEA, IAEA och EU-kommissionens arbetsgrupper, men ingen annan studie har kunna ge så tydliga inriktningar om vad som behöver göras i respektive land för att harmonisera regelverk och åtgärder. Ingen tidigare studie har heller arbetat med nationella handlingsplaner som beskrivits ovan. En anledning till att studien lyckats och fått detta genomslag är naturligtvis att den initierats och följts av tillsynscheferna själva i de aktuella länderna. Wenras status av informellt nätverk möjliggör också direkt ägarskap till alla upplägg och resultat utan någon politisk eller annan inblandning. 7

Wenra har demonstrerat att det genom frivilligt samarbete går att komma långt när det gäller lärande av varandra och verkande för gemensamma synsätt på säkerhetsfrågor. Reaktorstudien har uppmärksammats i de flesta för sakfrågorna relevanta internationella organisationer och sammanhang. Det goda samarbetsklimatet i reaktorgruppen har också i hög grad bidragit till resultatet. Samtliga deltagande länder har bidragit aktivt och konstruktivt. Deltagarna har efter några års intensivt samarbete lärt känna varandra väl vilket lett till öppenhet och prestigelöshet när det gäller egna nationella förhållanden. Genom studien har omfattande kunskap skapats och tillförts deltagarna om regelverk och förhållanden när det gäller reaktorsäkerheten i Europa. Förvisso har resurser krävts för att genomföra arbetet men det finns en god potential att med mindre resursåtgång hålla referensnivåerna uppdaterade, t.ex. mot bakgrund av utvecklingen av IAEA:s säkerhetsstandarder. Reaktorstudiens betydelse Wenra har demonstrerat att det genom frivilligt samarbete går att komma långt när det gäller lärande av varandra och verkande för gemensamma synsätt på säkerhetsfrågor. Reaktorstudien har uppmärksammats i de flesta för sakfrågorna relevanta internationella organisationer och sammanhang. Inom EU har kommissionen sedan 2002 verkat för gemensam lagstiftning på kärnsäkerhetsområdet. Två förslag till rådsdirektiv (Euratom), ett om säkerheten vid kärntekniska anläggningar och ett om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, lades fram 200 men erhöll inte nödvändig majoritet i rådet. Wenras studie visade på ett icke legalt bindande alternativ att åstadkomma en samordning av regelverken i de olika länderna, utan den byråkratiska överbyggnad som gemenskapslagstiftning innebär. dock europeiska rådet ett direktiv om förutsättningar för säkerheten vid kärntekniska anläggningar där Wenras arbete erkänns men utan att göra referensnivåerna legalt bindande. Det finns dock en farhåga inom Wenra att referensnivåerna kommer att utnyttjas direkt i lagstiftning vilket de inte är avsedda för. Det finns också en farhåga att om Wenras produkter/sammanställningar Storbritannien utnyttjas på detta sätt kommer samarbetsklimatet att påverkas negativt. Däremot, för att öka insynen och legitimiteten inom EU, har nyligen de icke nukleära medlemsländerna i unionen inbjudits att delta i Wenras arbete. Fortsatt arbete Reaktorgruppen har påbörjat en pilotstudie över säkerhetsmål och säkerhetsprinciper för nya reaktorer. Syftet med studien är inte att utveckla nya referensnivåer utan att undersöka möjligheten att ta fram en gemensam position inom Wenra när det gäller krav på säkerheten i nya reaktorer jämfört med existerande. Kvantitativa säkerhetsmål för nya reaktorer ska också undersökas. Pilotstudien kommer att avrapporteras under 2009. Därefter kommer Wenra att besluta om en eventuell fortsättning. Parallellt pågår uppföljning av de tidigare nämnda nationella handlingsplanerna och en bedömning av om de tidigare referensnivåerna behöver uppdateras. Vidare pågår arbete med benchmarking och handlingsplaner i Wenras andra arbetsgrupp för använt kärnbränsle, radioaktivt avfall och avveckling av anläggningar. Erik Jende Referenser [1] Nuclear safety in EU candidate countries, WENRA October 2000. [2] Pilot Study on Harmonisation of Reactor Safety in WENRA Countries, Abstract. WENRA Working Group on Reactor Harmonisation, March 2003. [3] Harmonisation of Reactor Safety in WENRA Countries. Report by WENRA Reactor Harmonisation Working Group, January 2006. [4] WGWD-Waste and Spent Fuel Storage Safety Reference Levels Report (version 1.0) WGWD- Decommissioning Safety Reference Levels Report (version 1.0) [5] WENRA Reactor Safety Reference Levels, January 2008 Referenserna 1-5 är tillgängliga på www.wenra.org Ordlista BWR: kokvattenreaktor, finns i fyra EU-länder samt Schweiz PWR: västkonstruerad tryckvattenreaktor, finns i åtta EU-länder samt Schweiz VVER: ryskkonstruerad tryckvattenreaktor, finns i fem EU-länder AGR: avancerad gaskyld reaktor, finns bara i MAGNOX: äldre gaskyld grafitmodererad reaktor, finns bara i Storbritannien RBMK: ryskkonstruerad stor reaktor med bränslekanaler, finns inom EU bara i Litauen CANDU: kanadensisk tungvattenmodererad reaktor, finns inom EU bara i Rumänien WENRA: nätverk för reaktortillsynscheferna inom EU samt Schweiz ENISS: teknisk samarbetsgrupp för kärnkraftsbolagen i Europa EU: Europeiska unionen IAEA: Internationella atomenergiorganet Foratom: lobbyorganisation för kärnkraftsbolagen i Europa OECD/NEA: kärnergibyrån inom OECD PSA: probabilistisk säkerhetsanalys Euratom: den europeiska atomenergigemenskapen 8