RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2012) 385 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om genomförandet av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport SV SV

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om genomförandet av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport Allmän bakgrund Inledning Direktiv 2003/59/EG grunddrag Införlivande av direktiv 2003/59/EG Genomförande av direktiv 2003/59/EG Direktivets tillämpningsområde Artikel Undantag Artikel Kompetens och utbildning Artikel Obligatorisk grundläggande kompetens Alternativet med deltagande i utbildning och genomförande av prov Alternativet med prov Snabbförvärvad grundläggande kompetens Obligatorisk fortbildning Utbildningens organisation Godkännande av utbildningscentrumen Hävdvunna rättigheter Artikel Grundläggande kompetens Artikel Yrkeskompetensbevis om uppnådd grundläggande kompetens Artikel Fortbildning Artikel Yrkeskompetensbevis om fortbildning Artikel Utbildningsort Artikel Gemenskapskod Artikel Minimikrav i fråga om kompetens och utbildning för yrkesförare Bilaga I Slutsatser och rekommendationer Allmän utvärdering av genomförandet av direktiv 2003/59/EG Huvudsakliga aspekter som behöver förbättras samt rekommendationer...14 Bilaga...16 SV 2 SV

3 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om genomförandet av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport 1. ALLMÄN BAKGRUND 1.1. Inledning Enligt artikel 13 i direktiv 2003/59/EG 1 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén överlämna en rapport som innehåller en första bedömning av genomförandet av direktivet, särskilt i fråga om likvärdigheten mellan de olika system för förvärvande av grundläggande kompetens som anges i artikel 3 samt hur effektiva de är. Denna rapport bygger på de svar som EU:s medlemsstater och Norge har lämnat in på ett frågeformulär som delades ut till de nationella myndigheterna i februari De flesta av medlemsstaterna har inkommit med fullständiga svar på de frågor som ställdes. Några av dem hade dock inte tillgång till alla uppgifter som behövdes för att lämna all information Direktiv 2003/59/EG grunddrag Direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av lastbilar eller bussar antogs för att säkerställa en gemensam utbildningsnivå för sådana förare med sikte på att förbättra trafiksäkerheten i Europa. I direktivet fastställs den obligatoriska grundläggande kompetensen och fortbildningen för yrkesförare som är medborgare i en medlemsstat eller som arbetar för ett företag baserat i Europeiska unionen. Dessa krav syftar till att se till att yrkesförare har de kvalifikationer som krävs för att framföra fordon. Den grundläggande kompetensen och fortbildningen intygas genom ett bevis som utfärdas till förare, kallat bevis om yrkesmässig kompetens eller yrkeskompetensbevis. Utbildningen organiseras av utbildningsorgan som godkänts av medlemsstaterna Införlivande av direktiv 2003/59/EG Enligt artikel 14 löpte tidsfristen för direktivets införlivande ut den 10 september Tidsfristen för genomförandet av den grundläggande kompetensen löpte ut den 10 september 2008 för förare med körkort i kategorierna D1, D1+E, D och D+E (bussar) och den 10 september 2009 för förare med körkort i kategorierna C1, C1+E, C och C+E (lastbil). 1 EUT L 226, , s. 4 17, i ändrad lydelse. SV 3 SV

4 Alla medlemsstater har införlivat och genomfört direktivet. 2. GENOMFÖRANDE AV DIREKTIV 2003/59/EG 2.1. Direktivets tillämpningsområde Artikel 1 Direktivet gäller personer som framför fordon och som är medborgare i en medlemsstat eller medborgare i ett tredjeland anställda av ett företag som är etablerat i en medlemsstat, och som använder fordon för vilka det krävs innehav av körkort i kategori C eller D. Direktivet beräknas omfatta förarna av ungefär sex miljoner fordon i Europa 2. Uppgifterna om antalet förare från tredjeländer är ofullständiga eller otillräckliga. I de fall där uppgifter finns är detta antal för det mesta mycket lågt jämfört med den totala mängden förare 3. I de flesta medlemsstater är yrkeskompetensbevis om grundläggande kompetens som utfärdats för körkort i kategorin C mycket vanligare än de som utfärdats för körkort i kategorin D Undantag Artikel 2 I direktivet undantas flera kategorier av förare från dess tillämpningsområde 4. De flesta medlemsstater tillämpar undantagen i artikel 2 fullt ut. Rumänien tillämpar dock inte de undantag som anges i artikel 2 e, f och g. Norge tillämpar alla undantag utom det som anges i artikel 2 f, dvs. fordon som används för icke-kommersiell persontransport eller transport av varor, för eget bruk. Enligt artikel 2 g ska direktivet inte tillämpas på förare av fordon som transporterar material och utrustning som föraren använder i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. Genomförandet av detta undantag har, Enligt konsekvensbedömningen On measures enhancing the effectiveness and efficiency of the tachograph system, SEK(2011) 948, GD Transport och rörlighet. Följande uppgifter har lämnats av de nationella myndigheterna: 510 av i Ungern, av i Polen, 190 av i Portugal, 185 av 9571 i Rumänien, 24 av 9638 i Slovakien, 23 av i Förenade kungariket, inga av totalt 8606 i Bulgarien och 3 av 615 i Litauen. Enligt artikel 2 gäller direktivet inte förare a) av fordon vars högsta hastighet inte överstiger 45 km/h, b) av fordon som används för militära ändamål, av räddningstjänsten, brandväsendet och ordningsmakten eller som står under dessas kontroll, c) av fordon som utsätts för vägprov i syfte att göra tekniska förbättringar, reparationer eller underhåll samt nya eller ombyggda fordon som ännu inte har börjat användas, d) av fordon som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, e) av fordon som används vid trafikskoleutbildning för körkort eller yrkeskompetensbevis enligt artikel 6 och artikel 8.1, f) av fordon som används för icke-kommersiell persontransport eller transport av varor, för eget bruk, g) av fordon som transporterar material och utrustning som föraren använder i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. SV 4 SV

5 för en del kategorier av förare 5 (t.ex. kranförare, mekaniker som kör fordon som transporterar trasiga jordbruksmaskiner etc.), lett till olika tolkningar: de berörda förarna ansöker om undantag men de offentliga myndigheterna vill ändå inkludera dem i direktivets tillämpningsområde. Det vore därför lämpligt att utarbeta riktlinjer för att skapa klarhet i frågan Kompetens och utbildning Artikel 3 Enligt artikel 3 krävs dels grundläggande kompetens, dels fortbildning för att få framföra fordon. I avsnitt 1 i bilaga I till direktivet beskrivs de ämnen som utbildningen ska omfatta. Ämnena är indelade i följande tre huvudområden: Avancerad träning i rationell körning med beaktande av säkerhetsbestämmelserna, Tillämpning av bestämmelser och Hälsa, vägtrafiksäkerhet och miljösäkerhet, service, logistik. Dessa huvudområden är i sin tur indelade i olika mål på grundval av de körkort som de avser Obligatorisk grundläggande kompetens Medlemsstaterna förväntas inrätta ett system för grundläggande kompetens som består av krav på deltagande i utbildning och genomfört prov eller av ett teoretiskt och ett praktiskt prov Alternativet med deltagande i utbildning och genomförande av prov Enligt det första alternativet måste den grundläggande kompetensen omfatta en kurs som täcker alla ämnen som anges i förteckningen i avsnitt 1 i bilaga I. Varje aspirant måste dessutom köra individuellt i minst tjugo timmar med ett fordon som åtminstone uppfyller kraven för testfordon i direktiv 91/439/EEG 6. Längden på utbildningen är 280 timmar. Det bör understrykas att den här utbildningen inte ska kombineras med utbildning för andra typer av kompetens (t.ex. utbildning för transport av farligt gods). När utbildningen avslutats ska de behöriga myndigheterna pröva förarens kunskapsnivå skriftligt eller muntligt. Provet ska omfatta minst en fråga inom varje mål i förteckningen över ämnen i avsnitt 1 i bilaga I Alternativet med prov Enligt det andra alternativet ska de behöriga myndigheterna anordna teoretiska och praktiska prov för att kontrollera om aspiranten har den kunskapsnivå som krävs enligt avsnitt 1 i bilaga I när det gäller de angivna målen och ämnena. Det teoretiska provet består i enlighet med vad som nämns i punkt 2.2 i bilaga I av minst två delar: flervalsfrågor eller frågor med direkta svar, alternativt en kombination av dessa två typer av frågor, samt fallstudier. Minimilängden på det teoretiska provet är fyra timmar. 5 6 Dessa uppgifter kommer inte från de frågeformulär som besvarats av medlemsstaterna utan har lämnats till kommissionen av några nationella myndigheter. EGT L 237, , s SV 5 SV

6 Det praktiska provet består av två delar, dvs. ett körprov på 90 minuter för att bedöma graden av träning i rationell körning och ett praktiskt prov som åtminstone omfattar förmågan att ombesörja en lastning av fordonet (körkortskategorierna C och D), förmågan att kunna säkerställa passagerarnas säkerhet och bekvämlighet (körkortskategori D), förmågan att kunna förebygga brottslighet (körkortskategorierna C och D), förmågan att kunna förebygga fysiska risker (körkortskategorierna C och D), samt förmågan att kunna bedöma krissituationer (körkortskategorierna C och D). Minimilängden på detta prov är 30 minuter. Femton medlemsstater och Norge har valt alternativet med både utbildning och prov, medan elva medlemsstater tillämpar de teoretiska och praktiska proven. Tyskland har infört båda alternativen i den nationella lagstiftningen och föraren kan välja alternativ (tabell 1). Tabell 1 Systemet för grundläggande kompetens i medlemsstaterna och i Norge Enbart prov Österrike, Belgien, Cypern, Grekland, Irland, Lettland, Malta, Nederländerna, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket. Utbildning och prov Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Ungern, Italien, Litauen, Luxemburg, Norge, Polen, Slovakien, Slovenien, Spanien och Sverige. Båda alternativen Tyskland. Medlemsstaterna samarbetar med olika organisationer som förvarar uppgifterna för den grundläggande kompetensen och fortbildningen, som t.ex. nationella och regionala myndigheter 7, förvaltningar 8, verk 9, direktorat 10, ministerier med ansvar för transporter och trafiksäkerhet 11, statliga företag 12 och särskilda centrum som inrättats för detta ändamål Snabbförvärvad grundläggande kompetens Den grundläggande kompetensen kan vara snabbförvärvad, baserad på en obligatorisk utbildning på 140 timmar och ett prov samt styrkt genom ett yrkeskompetensbevis. Varje aspirant måste köra individuellt i minst tio timmar. När utbildningen avslutats ska de behöriga myndigheterna pröva förarens kunskapsnivå skriftligt eller muntligt. Provet ska omfatta minst en fråga inom varje mål i förteckningen över ämnen i avsnitt 1 i bilaga I Österrike, Danmark, Tyskland, Ungern, Irland och Rumänien. Norge. Finland och Sverige. Grekland, Italien och Lettland. Cypern, Tjeckien, Luxemburg och Polen. Litauen. Slovenien. SV 6 SV

7 Den snabbförvärvade grundläggande kompetensen, som fortfarande är frivillig, tillhandahålls i 19 medlemsstater och i Norge (se tabell 2). Tabell 2 Den snabbförvärvade grundläggande kompetensen i medlemsstaterna och i Norge Medlemsstater tillhandahåller snabbförvärvade grundläggande kompetensen som den Bulgarien, Belgien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Litauen, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige och Norge. Medlemsstater som inte tillhandahåller den snabbförvärvade grundläggande kompetensen Österrike, Cypern, Grekland, Irland, Lettland, Malta, Nederländerna och Förenade kungariket. Enligt direktivet får en medlemsstat även ge en förare tillstånd att framföra fordon inom den statens territorium innan föraren har erhållit ett yrkeskompetensbevis Obligatorisk fortbildning Medlemsstaterna förväntas inrätta ett fortbildningssystem baserat på obligatoriskt deltagande i utbildning, vilket ska styrkas genom ett yrkeskompetensbevis Utbildningens organisation Utbildningen tillhandahålls vanligen av körskolor, men den kan även tillhandahållas av organisationer utan vinstsyfte, yrkesskolor, yrkeshögskolor, högskolor 14 eller sekundärskolor 15. I en del medlemsstater 16 är utbildningen delvis finansierad av den offentliga sektorn Godkännande av utbildningscentrumen Enligt avsnitt 5 i bilaga I ska de utbildningscentrum som tillhandahåller utbildning för grundläggande kompetens och fortbildning godkännas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Ett sådant godkännande kan endast erhållas efter en skriftlig ansökan. Till ansökan ska man bifoga bl.a. handlingar om kompetens- och utbildningsprogram, lärarnas kvalifikationer, information om undervisningslokaler och om den fordonspark som används, samt antal deltagare. Den behöriga myndigheten ska skriftligen godkänna utbildningen förutsatt att den genomföras i enlighet med de dokument som bifogas ansökan Detta sker t.ex. i Bulgarien. Detta är fallet för Sverige. Förutom Luxemburg, där den grundläggande utbildningen finansieras av den offentliga sektorn, tillhandahåller de nationella arbetsförmedlingarna i flera medlemsstater en viss finansiering för utbildningen. SV 7 SV

8 Myndigheten ska ha rätt att skicka bemyndigade personer för att närvara vid utbildningarna Hävdvunna rättigheter Artikel 4 Enligt direktivet är förare som innehar ett körkort av kategorin D utfärdat före september 2008 och förare som innehar ett körkort av kategorin C utfärdat före september 2009 undantagna från kravet på grundläggande kompetens. Inga större svårigheter har rapporterats när det gäller tillsynsmyndigheternas erkännande av de hävdvunna rättigheter som innehas av nationella och utländska förare. De nationella förvaltningarna har lämnat information till tillsynssystemet genom att t.ex. sprida direktivet och införlivandelagstiftning, organisera särskild utbildning och möten med polistjänstemän, skicka ut skrivelser och administrativa handlingar, publicera vägledningar på internet osv. I en del medlemsstater har bestämmelserna varit föremål för offentliga samråd där polisen var ett av de organ som deltog i samrådsförfarandet 17. I Rumänien och Norge är dessutom tillsynsmyndigheten även det organ som utfärdar yrkeskompetensbevisen. Tillsynsmyndigheterna får använda sig av flera olika metoder för att kontrollera nationella och utländska förares hävdvunna rättigheter, bl.a. genom att kontrollera det datum då körkortet utfärdades eller dess äkthet. De kan även kontakta den utfärdande myndigheten eller, när en sådan finns, en databas med uppgifter om den grundläggande kompetensen och fortbildningen. Enligt medlemsstaterna ger den här aspekten av direktivet inte upphov till några större problem. En svårighet uppstår dock när körkortet förnyas och inte längre innehåller någon uppgift om det datum då det första gången utfärdades. Det råder även en viss osäkerhet kring hur bestämmelserna ska tillämpas eftersom de olika medlemsstaterna och Norge har nått olika långt med direktivets genomförande. Det här gäller endast ett fåtal förare och kan lätt lösas genom ett direkt informationsutbyte mellan nationella myndigheter Grundläggande kompetens Artikel 5 I direktivet fastställs minimiåldern för förande av fordon avsedda för transport av gods eller passagerare enligt olika kriterier som t.ex. körkortskategori, längden på utbildningen för att uppnå grundläggande kompetens samt körningens längd. 17 Detta är fallet för Malta och Norge. SV 8 SV

9 Tabell 3 Sammanfattning av kraven avseende den grundläggande kompetensen för nya förare (artikel 5) Fordon Körkortskrav Krav på yrkeskompetensbevis Ålder Godstransporter C C+E Normal 18 C1 C1+E Snabbförvärvad 18 C C+E Snabbförvärvad 21 Passagerartransporter D D+E Normal 18 I reguljär trafik och på sträckor som 50 km. Snabbförvärvad 21 Inom territorium. deras D D+E Normal inom deras territorium. Åldersgränsen kan sänkas till 18 när det inte finns några passagerare. Snabbförvärvad 23 D1 D1+E Normal 18 Inom territorium. deras Snabbförvärvad 21 För att uppnå grundläggande kompetens krävs det inte att den sökande redan innehar körkort för motsvarande kategori. I tretton medlemsstater och i Norge 18 kan därför den grundläggande kompetensen kombineras med utbildning för att erhålla körkortet (se tabell 4). 18 Norge kräver att aspiranterna ska ha uppnått en viss nivå i körkortsprogrammet innan de får påbörja utbildningsprogrammet för den grundläggande kompetensen. SV 9 SV

10 Tabell 4 Kombination av utbildning för körkortskategorierna C eller D och grundläggande kompetens i medlemsstaterna och i Norge Medlemsstater som kombinerar utbildningen för körkortskategorierna C eller D med den grundläggande kompetensen Medlemsstater som inte kombinerar utbildningen för körkortskategorierna C eller D med den grundläggande kompetensen Österrike, Belgien, Danmark, Estland, Tyskland, Grekland, Irland, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna (delvis), Norge, Sverige och Förenade kungariket. Bulgarien, Tjeckien, Finland, Frankrike, Ungern, Italien, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Spanien. Några av de medlemsstater som kombinerar körkortsutbildningen med den grundläggande kompetensen har valt att kombinera utbildning för C- och D-körkort med både den grundläggande kompetensen och den snabbförvärvade grundläggande kompetensen, medan andra medlemsstater kräver att aspiranterna ska ha uppnått en viss nivå i körkortsprogrammet innan de får börja med den grundläggande kompetensen. I de flesta medlemsstater är det inte tillåtet att utfärda ett yrkeskompetensbevis innan körkort för motsvarande kategori erhålls. I Belgien är detta dock tillåtet för kombinerad utbildning, medan man i Österrike bara kräver att man ska ha godkänts i det teoretiska provet i förväg. I Litauen krävs endast att föraren innehar ett körkort i kategorin B. I Norge måste man i allmänhet inneha ett körkort innan ett yrkeskompetensbevis kan utfärdas, men det kravet gäller inte för förare som genomgår en yrkesinriktad lärlings- eller praktikutbildning Yrkeskompetensbevis om uppnådd grundläggande kompetens Artikel 6 Medlemsstaterna utfärdar yrkeskompetensbevis till förare som har deltagit i utbildningen och godkänts i provet eller som har godkänts i de teoretiska och praktiska proven, beroende på vilket alternativ som valts. I medlemsstater som har valt det alternativ som består av utbildning och prov, eller den snabbförvärvade grundläggande kompetensen, omfattar utbildningen de ämnen som anges i förteckningen i avsnitt 1 i bilaga I till direktivet. Utbildningen följs av ett skriftligt eller muntligt prov. I medlemsstater som har valt alternativet med endast prov måste förarna godkännas i de teoretiska och praktiska prov som avses i punkt 2.2 i avsnitt 2 i bilaga I. Medlemsstaterna har inte rapporterat några svårigheter när det gäller genomförandet av den här artikeln. SV 10 SV

11 2.7. Fortbildning Artikel 7 Fortbildning ska ge förare möjlighet att uppdatera de viktigaste kunskaperna för yrkets utövande. Den syftar till att fördjupa kunskaperna i och repetera vissa av de ämnen som avses i avsnitt 1 i bilaga I. Längden på fortbildningen är 35 timmar vart femte år och den fördelas på perioder på minst sju timmar, i enlighet med avsnitt 4 i bilaga I. I de flesta medlemsstater är det tillåtet för förare att delta i enstaka utbildningsperioder på sju timmar. Särskilda krav fastställs dock i huvudsak när det gäller den tidsram inom vilken de 35 utbildningstimmarna bör slutföras. I en del medlemsstater kan den här tidsramen vara 12, 6 eller 3 månader, ibland t.o.m. så kort som en vecka 19. Några medlemsstater har dessutom fastställt hur många 7-timmarsperioder som utbildningen ska delas in i, t.ex. två utbildningsperioder på sju timmar, två skilda moduler som omfattar tre utbildningsdagar på sju timmar och två utbildningsdagar på sju timmar, fem utbildningsdagar i rad eller två perioder på tre respektive två dagar 20 etc Yrkeskompetensbevis om fortbildning Artikel 8 Medlemsstaterna utfärdar yrkeskompetensbevis till förare som har slutfört fortbildningen. Nya förare måste genomgå fortbildningen inom fem år efter det att de erhållit yrkeskompetensbeviset om grundläggande utbildning, medan förare som innehar hävdvunna rättigheter ska genomgå fortbildningen enligt en tidsplan som fastställs av deras medlemsstater. I direktivet undantas förare som innehar ett körkort i kategorin D utfärdat före september 2008 och förare som innehar ett körkort i kategorin C utfärdat före september 2009 från kravet på grundläggande kompetens. För förare med sådana hävdvunna rättigheter har medlemsstaterna fastställt nationella tidsplaner för slutförande av den första fortbildningen före slutet av 2015 (körkortskategori D) respektive 2016 (körkortskategori C). En överenskommelse om ömsesidigt erkännande av de övergångsperioder som medlemsstaterna beslutat om har ingåtts 21. Fram till tidsfristens utgång 2015 (fordonskategori D) respektive 2016 (fordonskategori C) kan enligt denna överenskommelse förare inte beläggas med påföljder i någon medlemsstat för att inte ha slutfört fortbildningen. Medlemsstaterna har valt olika kriterier för att fastställa sina nationella tidsplaner för fortbildning av förare som innehar hävdvunna rättigheter. Kriterierna kan till exempel vara baserade på det datum då körkortet utfärdades, på förarens födelsedatum, på körkortets sista giltighetsdag, på förarens ålder eller på körkortets nummer. De nationella tidsplanerna anges i bilagan till denna rapport Danmark, Norge, Frankrike respektive Lettland. Luxemburg, Rumänien respektive Frankrike. En överenskommelse nåddes vid kommitténs möte den 27 maj Ett meddelande utfärdat av kommissionens avdelningar spreds därefter till alla medlemmar i kommittén för kännedom. SV 11 SV

12 2.9. Utbildningsort Artikel 9 Förare som är medborgare i en EU-medlemsstat måste erhålla den grundläggande kompetensen i den medlemsstat där de normalt är bosatta, medan förare som är medborgare i ett tredjeland måste erhålla kompetensen i den medlemsstat där deras arbetsgivare är etablerad eller i den medlemsstat där de erhöll ett arbetstillstånd. Förare måste genomgå fortbildningen i den medlemsstat där de normalt är bosatta eller i den medlemsstat där de arbetar. När det gäller erkännandet av tidigare utbildning för förare som byter bosättningsland eller arbetsland kräver de flesta medlemsstater ett intyg eller bevis om den utbildning som de genomgått 22. Medlemsstaterna har inte rapporterat några svårigheter när det gäller genomförandet av den här artikeln. I några isolerade fall erkänner de dock inte alltid tidigare utbildning som delvis genomgåtts i en annan medlemsstat utan godtar endast utbildning som slutförts inom deras territorium Gemenskapskod Artikel 10 De behöriga myndigheterna ska ange kod 95, som fungerar som bevis om överensstämmelse med utbildningskraven, på körkortet eller på ett separat yrkeskompetensbevis för förare. Tretton medlemsstater har valt att ange koden på yrkeskompetensbeviset för förare och tolv medlemsstater anger den på körkortet. I Finland är båda alternativen möjliga, medan man i Luxemburg anger koden på körkortet och endast för utländska förare även på yrkeskompetensbeviset. Norge anger kod 95 på yrkeskompetensbeviset. I framtiden kommer koden även att anges på körkortet (tabell 5). 22 I Luxemburg fattar transportministern besluten från fall till fall med beaktande av yttrandet från det ansvariga utskottet vid ministeriet för hållbar utveckling och infrastruktur. I Malta gör myndigheterna en kontroll och utbyter uppgifter med den behöriga myndigheten i förarens medlemsstat. SV 12 SV

13 Tabell 5 Kod 95 Medlemsstater som anger kod 95 på körkortet Österrike, Belgien, Tyskland, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen och Slovenien. Medlemsstater som anger kod 95 på yrkeskompetensbeviset Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Frankrike, Ungern, Irland, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket. Finland Luxemburg Norge Båda alternativen är möjliga. Koden anges på körkortet. Endast för utländska förare anges den även på yrkeskompetensbeviset. Kod 95 anges på yrkeskompetensbeviset. I framtiden kommer den även att anges på körkortet Minimikrav i fråga om kompetens och utbildning för yrkesförare Bilaga I Som redan nämnts (avsnitt 2.3) anges i förteckningen i avsnitt 1 i bilaga I de ämnen som medlemsstaterna ska beakta när de fastställer den grundläggande kompetensen och fortbildningen för förare. Enligt avsnitt 2, som gäller den obligatoriska grundläggande kompetensen enligt artikel 3.1 a, ska varje aspirant köra individuellt i minst tjugo timmar åtföljd av en instruktör. Förare av fordon som utför godstransporter och som vill utvidga sin kompetens till att även omfatta persontransporter eller omvänt behöver endast upprepa de delar som är specifika för den nya kompetensen och köra minst fem timmar eftersom de redan innehar ett yrkeskompetensbevis. För den snabbförvärvade grundläggande kompetensen måste aspiranterna köra tio respektive två och en halv timme. Enligt avsnitt 2 (punkt 2.1) i bilaga I kan varje förare genomföra högst åtta av de tjugo timmarna individuell körning på en särskild bana eller med hjälp av en avancerad simulator. För den snabbförvärvade grundläggande kompetensen kan aspiranterna genomföra högst fyra av de tio timmarna på en särskild bana eller med hjälp av en avancerad simulator. I de flesta medlemsstater behöver aspiranterna inte köra på en särskild bana eller med hjälp av en simulator. I några medlemsstater är dock även detta alternativ tillgängligt. Sammanfattningsvis har medlemsstaterna inte stött på några större problem med genomförandet av bilaga I. Österrike och Slovenien har rapporterat vissa problem rörande behovet av praktisk utbildning eller tillräckligheten hos teoretiska lektioner. Det är dessutom värt att notera att Belgien anser att bilaga I är mer riktad till förare som arbetar med internationella transporter än till de som kör kortare sträckor. SV 13 SV

14 3. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER 3.1. Allmän utvärdering av genomförandet av direktiv 2003/59/EG Lagstiftaren har genom att anta direktiv 2003/59/EG bidragit till att säkerställa en gemensam utbildningsnivå för yrkesförare i Europeiska unionen med sikte på en allmän förbättring av trafiksäkerheten. Enligt utvärderingsresultaten finns det flera skillnader mellan de olika medlemsstaternas sätt att genomföra direktiv 2003/59/EG. För det första innebär direktivet att medlemsstaterna har möjlighet att välja om den grundläggande kompetensen ska ha formen av en kurs och ett prov, eller om den endast ska omfatta prov. Även fortbildningen kan ha en varierande struktur, eftersom dess obligatoriska 35 timmar i en del medlemsstater måste genomföras som en enda utbildning medan de i andra kan spridas över flera år. För det andra är utbildningsprogrammen och undervisningsmetoderna inte enhetliga. Innehållet i utbildningarna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och det gäller även det sätt på vilket utbildningen tillhandahålls, i en del medlemsstater är t.ex. användningen av datorbaserade moduler tillåtna parallellt med traditionell undervisning. Dessutom varierar kraven på utbildare och på de lokaler där utbildningarna ges från en medlemsstat till en annan. Slutligen är antalet förare per klass, fordonsparken och tillgången till en avancerad simulator beroende av provcentrumet. Likvärdigheten mellan systemen för förvärvande av kompetens och effektiviteten när det gäller att säkerställa den kompetens som krävs garanteras dock av de nationella utbildningssystemen, som måste uppfylla kraven i bilaga I rörande det minsta antal ämnen som utbildningen ska omfatta och provens struktur. De nationella myndigheternas tillsyn av utbildningscentrumen utgör också ett viktigt bidrag till säkerställandet av att utbildningen överensstämmer med direktivets syften Huvudsakliga aspekter som behöver förbättras samt rekommendationer Utifrån de resultat som gäller direktivets genomförande finns det ett fåtal specifika områden där förbättringar kan behövas. Vad beträffar de undantag som anges i artikel 2 i direktivet kan det faktum att flera medlemsstater tillämpar olika undantag leda till problem för den gränsöverskridande trafiken inom EU. Även om kommissionen än så länge inte känner till några sådana fall, är det ändå i allmänhet lämpligt att yrkesförare och företag är medvetna om skillnaderna i hur medlemsstaterna tillämpar artikel 2 i direktivet. Det kan därför vara nödvändigt för kommissionen att på medellång sikt utfärda vissa riktlinjer för att tydliggöra tillämpningsområdet för de undantag som avses i artikel 2. SV 14 SV

15 När det gäller de nationella skillnaderna i tidsplanerna för fortbildning bör ett utbyte av nationella tidsplaner kunna bidra till att överkomma de eventuella svårigheter som tillsynsmyndigheterna kan mötas av när de kontrollerar utländska förare. Detta kan göras inom ramen för den kommitté som inrättats enligt artikel 12. Eftersom direktivet inte täcker den här frågan är det nödvändigt att upprätthålla ett nära samarbete mellan medlemsstaterna, särskilt inom utbildningskommittén för yrkesförare. Kommissionen har mot denna bakgrund upprättat förteckning över befintliga nationella kontaktpunkter för att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna. Slutligen verkar det vara lämpligt att i framtiden upprätta ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och regelbundet samråda med dessa. SV 15 SV

16 Bilaga Nationella tidsplaner för genomförandet av fortbildning för förare med hävdvunna rättigheter (tidsfrister för att delta i den första fortbildningen) Österrike Belgien Bulgarien Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Körkort av kategorin D utfärdat före : från till : från till : från till : från till : Körkort av kategorin C utfärdat före : från till : från till : från till : från till : Cypern Alla: Tjeckien Alla: Danmark Kategori D: Födelsedatum Tidsfrist 1, 2 eller , 5 eller , 8 eller , 11 eller , 14 eller , 17 eller , 20 eller , 23 eller , 26 eller , 29, 30 eller Kategori C: Födelsedatum Tidsfrist 1, 2 eller , 5 eller , 8 eller , 11 eller , 14 eller , 17 eller , 20 eller , 23 eller , 26 eller , 29, 30 eller Estland Alla: SV 16 SV

17 Finland Frankrike Tyskland Grekland Ungern Irland Italien Lettland Litauen Luxemburg Malta Nederländerna Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Polen Alla: Portugal Kategori D: förare som för närvarande är 30 år gamla: senast mellan 31 och 40 år gamla: senast mellan 41 och 50 år gamla: senast över 50 år gamla: senast Kategori C: Rumänien Slovenien förare som för närvarande är 30 år gamla: senast mellan 31 och 40 år gamla: senast mellan 41 och 50 år gamla: senast år gamla: senast Systemet är genomfört sedan Kategori D: Kategori C: Slovakien Kategori D: Kategori C: SV 17 SV

18 Spanien a) Körkort av kategorin D med slutsiffran Sverige Förenade kungariket 1 eller 2: eller 4: eller 6: eller 8: eller 0: b) Körkort av kategorin C med slutsiffran 1 eller 2: eller 4: eller 6: eller 8: eller 0: Kategori D: Kategori C: Kategori D: Kategori C: Norge Körkort av kategorin D med sista giltighetsdag mellan och : körkortets sista giltighetsdag. Körkort av kategorin D med sista giltighetsdag 2008: : : : fr.o.m : : : : 2014 Körkort av kategorin C med sista giltighetsdag mellan och : körkortets sista giltighetsdag. Körkort av kategorin C med sista giltighetsdag 2009: : : 2014 före : 2012 fr.o.m : : : 2016 SV 18 SV