KOMMISSIONENS REKOMMENDATION. av den

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den C(2012) 9330 final KOMMISSIONENS REKOMMENDATION av den om ändring av rekommendation om inrättande av en gemensam Praktisk handledning för gränsbevakningspersonal (Schengenhandbok) som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska använda när de utför personkontroller vid gränserna (K(2006) 5186 slutlig) SV SV

2 KOMMISSIONENS REKOMMENDATION av den om ändring av rekommendation om inrättande av en gemensam Praktisk handledning för gränsbevakningspersonal (Schengenhandbok) som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska använda när de utför personkontroller vid gränserna (K(2006) 5186 slutlig) EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och av följande skäl: (1) Genom kommissionens rekommendation av den 6 november 2006, K(2006) 5186 slutlig, inrättades en Praktisk handledning för gränsbevakningspersonal (Schengenhandbok) med gemensamma riktlinjer, bästa praxis och rekommendationer om gränskontroll. (2) Kommissionen har förbundit sig att regelbundet uppdatera handledningen för gränsbevakningspersonal. (3) Handledningen bör anpassas till antagandet av rådets beslut 2011/842/EU av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Furstendömet Liechtenstein 1. (4) Handledningen bör klargöra situationen när det gäller giltigheten för uppgifter om barn i föräldrars pass efter utgången den 26 juni 2012 av den övergångsperiod som fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 444/ av den 6 maj 2009 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2252/ om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna. (5) Handledningen bör ge vägledning för verifiering av äktheten hos de uppgifter som lagras i ett biometriskt pass. (6) För att ta hänsyn till EG-domstolens dom av den 19 februari 2009 i mål C-228/06, Mehmet Soysal och Ibrahim Savatli, ändrades genom kommissionens rekommendation av den 29 september 2009 (K (2009)7376 slutlig) den praktiska handledningen för gränsbevakningspersonal och infördes riktlinjer om rörligheten för turkiska medborgare som passerar EU-medlemsstaternas yttre gränser för att tillhandahålla tjänster inom EU. Till följd av en dom av den 14 mars 2012 av Raad van EUT L 334, , s. 27. EUT L 142, , s. 1. EUT L 385, SV 2 SV

3 State (högsta allmänna förvaltningsdomstolen i Nederländerna) bör turkiska medborgare som är bosatta och utövar sin yrkesverksamhet i Turkiet kunna resa in i Nederländerna, på liknande sätt som i Tyskland och Danmark, utan en Schengenvisering för kortare vistelse, i syfte att tillhandahålla tjänster där. Den praktiska handledningen bör därför ändras för att ta hänsyn till denna dom. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE. 1. Att bilagan till rekommendation av den 6 november 2006 (K(2006) 5186 slutlig) ändrad genom rekommendation av den 29 september 2009 (K(2009) 7376 slutlig) ändras i enlighet med bilagan till denna rekommendation. 2. Att medlemsstaterna översänder de ändringar av den praktiska handledningen för gränsbevakningspersonal som anges i denna rekommendation till de nationella myndigheter som ansvarar för personkontroller vid gränserna. Utfärdat i Bryssel den På kommissionens vägnar Cecilia MALMSTRÖM Ledamot av kommissionen SV 3 SV

4 BILAGA (1) I innehållsförteckningen ska punkt 9.3 utgå och de nya punkterna 14 och 15 läggas till: 14 Verifiering av äktheten hos de uppgifter som lagras i ett biometriskt pass 15 Giltighet för uppgifter om barn i förälderns pass (2) I del I ska punkt 1 ersättas med följande: 1. SCHENGENSTATER (stater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och har avskaffat gränskontroller vid de inre gränserna) 4 : 1. Österrike 10. Ungern 19. Norge 2. Belgien 11. Island 20. Polen 3. Tjeckien 12. Italien 21. Portugal 4. Danmark 13. Lettland 22. Slovakien 5. Estland 14. Liechtenstein 23. Slovenien 6. Finland 15. Litauen 24. Spanien 7. Frankrike 16. Luxemburg 25. Sverige 8. Tyskland 17. Malta 26. Schweiz 9. Grekland 18. Nederländerna (3) I avsnitt I i del II ska punkt 9.3 utgå och de nya punkterna 14 och 15 läggas till: 14. Verifiering av äktheten hos de uppgifter som lagras i ett biometriskt pass För att säkerställa effektiva gränskontroller bör äktheten och integriteten hos uppgifter som lagras i mikrochip verifieras vid kontroll av biometriska pass. 4 Bulgarien, Cypern och Rumänien är ännu inte Schengenstater fullt ut, men tillämpar de gemensamma bestämmelserna om gränskontroll vid de yttre gränserna. SV 4 SV

5 För att verifiera att uppgifter på mikrochippet har införts av en behörig myndighet och inte har ändrats bör innehållet i chippet autentiseras med hjälp av passiv autentisering. Dokumenttillverkarens certifikat bör verifieras mot rotcertifikatet för det utfärdande landet. Om möjligt bör chipautentisering användas för att kontrollera att chippet är äkta. 15. Giltighet för uppgifter om barn i förälderns pass Förordning (EG) nr 444/ föreskriver att vid utgången av en treårig övergångsperiod den 26 juni 2012 kommer följande system för innehavare av pass som utfärdas av Schengenstaterna tillämpas: 1. Från och med den 26 juni 2012 måste alla barn, oavsett ålder, ha ett eget pass. 2. Efter detta datum får barn inte resa endast på grundval av att de är inskrivna i föräldrarnas pass. 3. Föräldrarnas pass är fortfarande giltiga för innehavarna själva efter den 26 juni 2012, även om barnens namn finns inskrivna. Förordning (EG) nr 2252/2004 6, ändrad genom förordning (EG) nr 444/2009 är inte tillämplig på Förenade kungariket och Irland. Den ska inte heller tillämpas på pass som utfärdats av länder utanför EU och Schengenområdet. Bestämmelserna i direktiv 2004/38/EG 7 gäller när EU-familjer reser från en medlemsstat till en annan (antingen mellan Schengenländerna utan kontroller när de passerar inre gränser eller mellan Schengen och ett icke- Schengenland), när de åker till ett tredjeland eller när de återvänder från ett tredjeland till en medlemsstat. I enlighet med artikel 5.4 i direktivet ska avsaknad av ett individuellt pass för barn som står införda i sina föräldrars pass inte automatiskt leda till avslag på att lämna eller resa in i en medlemsstat. Om det inte finns rimliga tvivel beträffande identiteten och nationaliteten hos de barn som står införda i sina föräldrars pass, bör förevisande av förälderns pass i princip betraktas som bevis på att de berörda barnen, i egenskap av EU-medborgare, omfattas av fri rörlighet enligt direktivet. Emellertid bör rätten för EU-medborgare, oavsett ålder, att fritt röra sig och uppehålla sig inte användas för att kringgå förordning (EG) nr 444/2009. (4) I del IV: I förteckningen över relevanta rättsakter ska följande punkt läggas till: EUT L 142, , s. 1. EUT L 385, , s. 1. EUT L 158, , s. 77. SV 5 SV

6 Rådets beslut 2011/842/EU av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Furstendömet Liechtenstein (EUT L 334, , s. 27) (5) Riktlinjer om rörligheten för turkiska medborgare som passerar EU-medlemsstaternas yttre gränser för att tillhandahålla tjänster inom EU bör ersättas med följande text: SV 6 SV

7 RIKTLINJER OM RÖRLIGHETEN FÖR TURKISKA MEDBORGARE SOM PASSERAR EU-MEDLEMSSTATERNAS YTTRE GRÄNSER FÖR ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER INOM EU 1 Dessa riktlinjer har till syfte att klargöra läget beträffande skyldigheten att ha visering för kortare vistelse för turkiska medborgare som är bosatta och utövar sin yrkesverksamhet i Turkiet när de reser in på en medlemsstats territorium för att tillhandahålla tjänster där (nedan kallade turkiska medborgare). Detta klargörande är en följd av EG-domstolens dom av den 19 februari 2009 i mål C-228/06, Mehmet Soysal och Ibrahim Savatli, där domstolen fastställer att turkiska medborgare som är bosatta i Turkiet och reser till en medlemsstat i syfte att där tillhandahålla tjänster för ett i Turkiet etablerat företags räkning, inte är skyldig att ha en visering för att resa in på den berörda medlemsstatens territorium om denna medlemsstat inte krävde någon visering vid tidpunkten för ikraftträdandet för dess del av tilläggsprotokollet av den 23 november 1970 till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet av den 12 september Begränsade undantag från viseringskravet I princip måste turkiska medborgare ha en visering för att kunna resa in på en eller flera medlemsstaters territorium för en kortare vistelse (högst tre månader under en sexmånadersperiod). En turkisk medborgare som är bosatt och utövar sin yrkesverksamhet i Turkiet kan emellertid resa in i en medlemsstat utan visering i syfte att tillhandahålla tjänster, under förutsättning att samtliga villkor nedan är uppfyllda: 1. Viseringsfri inresa är endast tillåten i Tyskland, Danmark och Nederländerna 3. Turkisk medborgare som reser in på någon av dessa två medlemsstaters territorium via en eller flera andra medlemsstaters territorium måste ha en visering för transiteringen genom dessa andra medlemsstater. 2. Syftet med besöket faller inom ramen för tilläggsprotokollets frysningsklausul (standstill), dvs. fall där Tyskland/Danmark/Nederländerna vid tidpunkten för ikraftträdandet av protokollet för deras del inte krävde visering för turkiska medborgare som reste in på deras territorium för att tillhandahålla tjänster Dessa riktlinjer kan nås genom den länk som anges i kommissionens rekommendation av den 29 september 2009 (K (2009) 7376 slutlig). Dessa riktlinjer är en preliminär reaktion på domstolens dom. De föregriper inte resultatet av den fullständiga analysen av domstolens dom. De går inte heller i närmare detalj in på frågan om resor i samband med etableringsrätt eller tjänstemottagares resor. De är tillämpliga oavsett om det krävs arbetstillstånd eller inte. Orsaken till detta är att dessa tre medlemsstater vid tidpunkten för protokollets ikraftträdande för deras del inte krävde visering av turkiska medborgare som reste in på deras territorium i syfte att tillhandahålla tjänster (enligt de villkor som anges i punkt 2). SV 7 SV

8 Tyskland: fall där turkiska medborgare som är bosatta och utövar sin yrkesverksamhet i Turkiet reser in på tyskt territorium för en vistelse på högst två månader i syfte att lagligen tillhandahålla tjänster där i egenskap av anställd hos en arbetsgivare som är etablerad i Tyskland, antingen som mobil arbetstagare (chaufför) anställd inom gränsöverskridande passagerar- eller godstransporter (utom ambulerande handel) eller för att utföra monterings- eller underhållsarbete eller reparationer på levererade anläggningar eller maskiner, eller i syfte att lagligen tillhandahålla tjänster där i form av betalda föreläsningar eller uppträdanden av särskilt konstnärligt eller vetenskapligt värde eller betalda idrottsprestationer. För Danmark/Nederländerna: fall där turkiska medborgare som är bosatta och utövar sin yrkesverksamhet i Turkiet reser in på danskt/nederländskt territorium för en eller flera vistelser med en varaktighet på högst tre månader, i syfte att lagligen tillhandahålla tjänster där på tillfällig basis, antingen för egen räkning (en turkisk medborgare som utövar förvärvsverksamhet som egenföretagare) eller för ett i Turkiet etablerat företags räkning (turkiska medborgare som är lagligt anställda av ett sådant företag och som tillfälligt sänts till Danmark/Nederländerna av sin arbetsgivare för att där tillhandahålla tjänster). En turkisk lastbilschaufför som är etablerad i Turkiet och reser till Danmark/Nederländerna för att leverera varor till ett företag etablerat i Danmark/Nederländerna anses till exempel tillhandahålla tjänster i den medlemsstaten. Som tillhandahållare av tjänster anses även turkiska arkitekter, byggnadsarbetare, advokater, systemvetare, handelsagenter, vetenskapsmän, föreläsare, artister, installatörer och instruktörer som installerar eller reparerar maskiner eller ger instruktioner om deras användning, professionella idrottsutövare och tränare osv. som är etablerade i Turkiet och reser till Danmark/Nederländerna inom ramen för ett kontrakt. Turkiska medborgare som anländer till den yttre gränsen utan en visering för den eller de medlemsstater där de avser att tillhandahålla en tjänst måste kunna bevisa att de uppfyller villkoren för undantag från viseringskravet för tillhandahållare av tjänster (se definitionen ovan). De turkiska medborgarna måste kunna bevisa att de är lagligen etablerade i Turkiet (t.ex. genom att uppvisa ett intyg utfärdat av handelskammaren eller något annat bevis för att de faktiskt tillhandahåller tjänster i Turkiet) och, i tillämpliga fall, att arbetsgivaren är etablerad i Turkiet och att de är lagligt anställda av denne, och att de reser för att tillhandahålla en tjänst på tillfällig basis i den berörda medlemsstaten (genom att uppvisa t.ex. ett kontrakt som ingåtts med tjänstemottagaren). Det åligger de enskilda medlemsstaterna att lämna mer detaljerade instruktioner till de behöriga myndigheterna om vilka handlingar tillhandahållare av tjänster ska visa upp. Praktiska instruktioner 4 Fall 1. Inresa till en medlemsstat från ett tredjeland (inbegripet Förenade kungariket och Irland) 4 Denna redogörelse är inte uttömmande utan tar endast upp de vanligaste situationerna. SV 8 SV

9 1.1. Turkiska medborgare som reser till Polen (eller någon annan medlemsstat med viseringskrav) med flygplan eller fartyg, i syfte att tillhandahålla tjänster där. Det krävs visering för resor till Polen (och alla andra medlemsstater med viseringskrav) 1.2. Turkiska medborgare som reser till Tyskland/Danmark/Nederländerna (medlemsstater utan viseringskrav) med flygplan eller fartyg, i syfte att tillhandahålla tjänster där. När det gäller turkiska medborgare som anländer till den tyska/danska/nederländska gränsen utan en Schengenvisering ska de behöriga myndigheterna på grundval av en granskning av de uppvisade handlingarna fastställa om de turkiska medborgarna kan anses uppfylla kraven för befrielse från viseringskravet på grund av resans syfte. Om så är fallet ska gränsbevakningspersonalen tillåta dem att resa in på Tysklands/Danmarks/Nederländernas territorium utan visering. Om de turkiska medborgarna ansöker om visering för kortare vistelse från tyska eller danska konsulära myndigheter ska dessa myndigheter underrätta dem om att de är undantagna från viseringskravet för resor till Tyskland/Danmark/Nederländerna och av denna anledning inte utfärda någon visering till dem. Fall 2. Inresa till en medlemsstat genom transitering genom en eller flera andra medlemsstater 2.1. Turkiska medborgare som reser till Polen (eller någon annan medlemsstat med viseringskrav) genom bland annat Tyskland, i syfte att tillhandahålla tjänster i Polen. Det krävs visering för resor till Polen. En Schengenvisering utfärdad av Polen, såsom varande resans huvuddestinationen, gör det möjligt för dess innehavare att transitera alla andra Schengenstater samt Bulgarien, Cypern och Rumänien (se del II avsnitt I punkt 9.2 i handledningen) Turkiska medborgare som reser till Tyskland/Danmark/Nederländerna (medlemsstater utan viseringskrav) genom Bulgarien, Ungern och Österrike (medlemsstater med viseringskrav) i syfte att tillhandahålla tjänster uteslutande i Tyskland/Danmark/Nederländerna. Även om turkiska medborgare inte behöver någon visering för att resa in på tyskt/danskt/nederländskt territorium i syfte att t.ex. köra lastbil eller leverera varor till ett tyskt/danskt/nederländskt företag så måste de dock ha en visering för att transitera Bulgarien, Ungern och Österrike. Om de turkiska medborgarna ansöker om visering för kortare vistelse från tyska/danska/nederländska konsulära myndigheter ska dessa myndigheter underrätta dem om att de är undantagna från viseringskravet för resor till Tyskland/Danmark/Nederländerna och av denna anledning inte utfärda någon visering till dem. De ska emellertid underrätta dem om att det krävs visering för en del av resan. Eftersom de inte behöver någon visering för att resa in i den medlemsstat som är resans huvuddestination, men däremot för transiteringen genom andra medlemsstater ska de turkiska medborgarna ansöka om visering för kortare vistelse från de konsulära myndigheterna för den medlemsstat i Schengenområdet som de först reser in i (i detta fall Ungern). SV 9 SV

10 Om en turkisk medborgare infinner sig vid t.ex. den ungerska gränsen utan en visering ska gränsbevakningspersonalen neka denne inresa till Schengenområdet 5. I undantagsfall 6 kan de utfärda en visering vid gränsen (se del II avsnitt I punkt 7 i handledningen). Även om Bulgarien och Rumänien inte utfärdar Schengenviseringar så tillåter de innehavare av Schengenviseringar att transitera genom sitt territorium (se del II avsnitt I punkt 9.2 i handledningen). Fall 3. Inresa i en medlemsstat efter en vistelse i en annan medlemsstat Turkiska medborgare som lagligen vistas utan visering i Tyskland (en medlemsstat utan viseringskrav) där de tillhandahåller tjänster och som reser till Danmark eller Nederländerna (medlemsstater utan viseringskrav) eller till Österrike (eller någon annan medlemsstat med viseringskrav) i syfte att tillhandahålla tjänster där. Under dessa omständigheter är de turkiska medborgarna undantagna från viseringskravet för inresan i Danmark/Nederländerna. För inresan i Österrike fordras dock en visering. De turkiska medborgarna ska ha erhållit denna visering innan resan till Tyskland om resan till Österrike redan var planerad, eller åtminstone senast i Tyskland, innan de ankommit till den österrikiska gränsen. Det är den medlemsstat i Schengenområdet som de först reser in till efter vistelsen i Tyskland/Danmark/Nederländerna som ska behandla viseringsansökan (i detta fall Österrike). En turkisk medborgare som reser direkt till Tyskland med flyg utan visering, t.ex. för att ersätta en annan lastbilschaufför som blivit sjuk i Tyskland och köra lastbilen från Tyskland tillbaka till Turkiet, måste ha en visering för att kunna köra lastbilen genom andra medlemsstater på vägen tillbaka till Turkiet. I detta fall kommer ersättningsföraren även att kunna köra lastbilen genom Danmark eller Nederländerna utan visering, under förutsättning att alla övriga villkor är uppfyllda. 5 6 På grundval av artiklarna 5 och 13 i kodexen om Schengengränserna. Rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari 2003 om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit. SV 10 SV