Myologiska Dissectioner eller Afhandling om Musklerne i Menniskokroppen med Med. Facultetens Samtycke och under inse ende af MEN B. WILH. ROMANSON Anatom, et Chirurg. Professor Ledarn, af Kongl. Wetenskaps Societet. i Upsala Intendent öfver Sätra Hälso-Brunn Jem te bifogade Chirurgico-practiska Aphorismer För Medicinska graden Till offentelig granskning utgifrte af NILS EKWURZEL Kongl. Stip., af Smålands Nation. Få Medicinska Lärosalen den 30 Maj i855, p. v. t. X. St. Upsala Palmblad et C.
73 Kommer med en "kort och tunn sena frän den bakre hvalfda ytan pä ossis liamati bakutskott; är i början hopväxt med den följande, och nedtill med föregående muskel; den fäster sig pä senbenet, och till större delen på den b fre uinarknölen på lillfingrets första led. Den böjer lillfingrets Adductorossis metacarpi Dig. Mlnitni, Lillfin grets ätkdaret ligger under de 2 föregående muskleme, pa lillfingrets handlofsben och på den stdje interosseus internus; ibland betäc* kes den af en aponeuros från ulnaris externus. Den kommer från liganientum commune carpi volare och den bakre hvalfda ytan af hakbenets hakutskott, går med sina fibrer snedt nedåt och.bakåt och fäster sig på uinarytan och ulnarvinkeln af lillfingrets handlofsben. Vid sitt ursprung på bakbenet är den klufven för den genomträngande ramus profundus nervi ulnaris. Den drar lillfingrets handlofsben emot tummen, och bi drar derigenom till handlofvens starkare ingröpning, '"V ' ' ~ i Musculi In teros se i Exter ni, THirt Handlofsmuskter. Fyra sådana muskler ligga emellan handlofsbenen; de <fxo bicipltes och tillhöra pek- lång- och ringfingrarney det H
74 caput, som kommer Ifrån det handlofsben, till hvars finger det hör, kallas det inre hufvudet, och det andra, som kom mer från det bredvid liggande handlofsbenet, är det yttre; detta ser man vid de tre sidsta handlofsmusklerne blott på liandryggen, och det inre hufvudet så väl i handlofven som på handryggen; under hvarje yttre hufvud af dessa tre musk. ler ligger en interosseus internus. Båda capita förena sig med hvarandra såsom fibrerne af en musculus pennatus, Alla öfverenskomma deri, att livar och en förenar sig med capselmembranen på första ledgången af sitt finger; deras insertion uppgifves särskildt vid hvar och en. Den första, för pekfingret, (abductor -indicis) kommer med sitt yttre caput starkt tendinös frän tubereuluin volare på os multangulum majus och från ulnarvinkeln på tummens handlofsben; dess inre hufvud uppkommer från radialytan på pekfingrets handlofsben: båda capita förena sig, och fästa s g med en kort, stark sena på öfre radialknolen på pekfingrets första led. I handlofven betäckes den af flexor brevis och adductor pollicis; emellan dess båda capita tränger en dorsalgren af arteria radialis till handlofven. Den drar pekfingret framåt. Den andra, för långfingret, kommer med sitt inre från caput radialytan på långfingrets handlofsben, och från en smal aponeuros emellan detta och pekfingrets handlofsben, dess yttre hufvud kommer från ulnarvinkeln af pekfingrets hand lofsben; den fäster sig på den öfre radialknolen af långfin. grets första led och förenar sig på denna med den andra lumbricalis och extensor communis digitorum. Den drar långfingret framåt, och lijelper till att utsträc» ka det.
Den t redje, för långfingret, kommer med slit yttre hufvud från radial vinkeln och öfre delen af radial ytan på ring fingrets handlofsben, och med sitt inre hufvud från ulnarvinkeln och ytan på långfingrets handlofsben; den fäster sig på öfre ulnarknölen af långfingrets första led, och förenar sig på denna med extensor communis digitorum medelst en stark, bred sena. sion. Den drar långfingret bakåt, och bidrar till dess exten«den fjerde, för ringfingret, kommer med sitt yttre hufvud från radial-vinkeln och till en del äfven från radiatytan på lillfingrets handlofsben, och med sitt inre hufvud från ulnar- och volar vinkeln, och ulnarytan på ringfingrets handlofsben; den fäster sig på öfre ulnarknölen af ringfitefs första led, och förenar sig på denna med extensor communis digitorum. Den drar ringfingret bakåt och bidrar att utsträcka det. Musculi Interossei Intern!, Inre Handlofsmuskkr. De äro tre, och tillhöra pek- ring- och lillfingren; de ligga emot volarsidan, hvar emellan sitt fingers handlofsben och det inre caput af de tre sidsta interossei externi, emot handryggen betäckas de af dessas yttre capita. Deras tendi«nes förena sig sarskildt med de första ledgångar nes capselmembran och tenacula lata. Den första, för pekfingret, kommer från volarvinkeln och ytan på detta fingers handlofsben, äfven med en smal fa* scikel från öfre ändan af långfingrets handlofsben* den fäster sig på den öfre ulnartuberkeln på pekfingrets första Iedi Den drar pekfingret bakåt, och bidrar till dess extensioh.
7S Den andra, for ringfingret, kommer frän volar- och radial vinkeln och radial-ytan på detta fingers handlofshen ' «och fäster sig med sin svagaste del på den iifte radiatknölen, på ringfingrets första led; till det mästa förenar denvsig med den 3'dje iumbricadia, och med extensor communis digitoxum. det. Den drar ringfingret framåt, hjelper ock att utsträcka Den tredje, for lillfingret, kommer från volar och xadlal-vinkeln och radialytan af detta fingers handlofsben, och med en smal fascikel från ofre ändan af ringfingrets hand lofsben; och fäster sig till största delen på den öfre radialknölen på lillfingrets första led, och förenar sig på denna med en mindre del med extensor communis digitoruni Drar lillfingret framåt, och bidrar till dess extension, VII D i s s e c t i o n. innefattar alla de muskler, som ligga tätt invid hufvudskålen, Öronen, ansigtet* på halsen emellan nedre käken och brö stet, vid linningarne och angulus maxillse. inferior i#. Hufvudskålsmusklerne äro: Occipitalis och Frontalis; de yid Öronen liggande: Attollens auricuiara, Anterior auriculas och Ret ra bentes auriculam; Ansigtets musk ler äro: Orbicularis palpebrarum, Corru gator siiperc i 1i i, Le v a to r Labil au p e r i or i s a 1 aeq u e na si, Le vat r Lab ii superio ris proprio s, Gom p ressor nazisy Depr essor A1 se n a s i(anomal us m a x i 11 ae s u- perioria) Zyg omaticus minor, Zygomaticu s major, Deyator angull oris, Depr easor Anguli oris, De«
77 pressoi Iahii inferior!», Buccinator, Orbiculari» oris och levator men t i; de som höra till tinningen och angulüs maxillas, äro: Masseter, Temporal is, Pterygoideus internus, och Pterygoideus extetnus. (Sedan huden varsamt blifvit klufve» medelst en korsarr* de incision från pannan till nacken och frän det ena Örat till det andra». updissekeras först huden fran hufvudskålens och de vid Öronen liggande musklerne och från galea aponerotica y derefier blottas och renas först de yttre, och sedan de inerp djupt liggande ansigtsmuskleme, allt eftet närmare an visning vid dissectionen). > öcci pi talis, NockbensmusMn; fibrer från öfre nackbågen (ärcus upkommer med korta, seniga occipi(alis superior ossis occipitis), dess köttaktiga del, som ar mera bred, än lång och tunn, består af platta, tätt bred* vid och Öfver hvarann liggande fibrer, af hvilka de yttre sti«1 ga snedt utåt emof örat, men de Öfriga rätt upp; den öfvecgår i galea aponeurotka, Ofver den samma ligger en ganska fast och tät celtuio» sa, och många nerver, som komma från a:ra och 3 'je nackparen. Frontalis, Pannmn tkettt, kommer med en inre smal köttfascikel (dock icke alltid), från öfre delen af näsbenets yttre, yta, med en yttre fascikel från öfre käkens näsutskott och från corrugator supercilii, stiger såsom en bred, tunn muskel snedt upåt och utåt på hufvudet, och förenar sig med galea aponeurotica. Dess köttfibrer
78 äro inåt kortast^ utåt-emot tinningen blifva de allt längre och längre. Ofver Pannbenets kindutskott forstärkes denna mus kel af fina, upstigande köttfibrer ifrån orbicularis palpebra rum, också betackes den af nu nämnde muskel vid öfre ran. den af orbita, och förenar sig der med denne. Bada pannmusklerne förena sig på glabella med hvarandra. På dorsum nasi afger den en köttfascikel, hvars fibrer utbreda sig mera på näsbrosket, och antingen omedelbart eller genom en aponeuros förena sig med compressor narium; en annan kött fascikel öfvergår på ligam-entum palpebrarum internum till levator lahii superioris alaeque ngsi. Med de allmänna be täckningarna sammanhänger den gmom en kort och fast, och med galea aponeurotica genom en lösare cellulosa. Sä väl inunder som öfver den ligga flere nerver, som komma ifrån 5:te hjemnervparets första gren. Galea Aponeurotica Capitis, Kalotten, Ofver benhinnan, som sitter ganska tätt intill och fast vid hufvudskåls hvalfvet, ligger denna tunna, men fasta om klädande membran, som kallas galea aponeurotica, kalott, och hvaruti nackbens och pannmusklerne öfvergå; vid midten af pannan går den lägst ned emellan båda pannmusklerne, och kommer med sin smalaste del nästan intill glabella; med sin bakre, bredare del stiger den emellan båda nackbensmusklerne ned ända intill den öfre nackbågen, men sluter sig, redan förr än den upnir denna linie, så fast till benhinnan, som denna är förenad med hufvudskålen; den öfriga delen af kalotten är blott ganska löst förenad med h,ufvudskålens benhinna, så att den med lätthet kan skjutas fram och tillba ka. Den består af starka tendinöea fibrer, som komma från occipitalis, och blifva emot pannmuskeln tunnare.. På hjessan är den äfven försedd med fina tvärfibrer. Vid bakre de-
len af tinningarne, nemligen krlngom öfre delen af Örat, de lar den sig i 2Jne lameller, som innesluta attollens och arterior auriculae, såsom i en slida, och fästa sig slutligen på örbrosket; emot arcus Jugalis blir den ganska tunn, och förlorar sig i cellulosan. Med de allmänna betäckningarne är kalotten ganska starkt förenad. Nackben? och Pannmusklerne, tillika m$d kalotten, kal las äfven med ett ord musculus epfcranius. När Frontalis ensam verkar, så drar den huden öfver pannan och ögonbrynen framåt och nedåt, och rynker huden öfver ögonbrynen; när occipitalis verkar tillika med den, så blifva ögonbrynen och huden i pannan upat dragne, och den sednare tillika rynkad, När occipitalis verkar allena, så dra gés hela kalotten, och med den huden från pannan, hjessan och sidodelarne bakåt. Attollens Auriculam, öfre Ö-i muski ln är en ganska tunn muskel, som upkomtner bred, med ströd da fibrer från galea aponeurotica, nedstiger emellan dess båda lameller till Örbroskets inre yta, och fäster sig, sedan den blifvit något smalare 1 och tjockare på uphöjningen emellan crura anthelicis. Ibland afger den också en f«seikel till belieis trubbiga utskott. Den drar Örat uppåt Anterior Auricul^, Främre Örmuskeln ligger djupare emellan lamellerne af galea aponeurotica, på ett litet afstånd från den förra muskeln framåt, och år mycket Jiurtar^ och smalare än den; öfver densama gå arteria och
So vena temporalis. Den upkommer från galea aponeurotlea, sllger snedt bakåt och nedåt, blir litet smalare och tjockare, och fäster sig på inre ytan af helix, straxt bakom dess trub biga utskott. Sällan är den så stor, att den uppnår pann- «nuskeln. Den drar örat framåt och upåt. Het ra hen tes Aui-iculam, Bakre Örmttsjtlerne. Det ges 2 till 3, mången gång 4 sådana muskler; de fleste äro ganska smala, långa j de betäckas af en tunn apo. neuros. De upkomma från roten af processus mastoideus, och fästa sig på örbroskets hvälfda yta. Den största sf dem lig ger näst intill occipitalis ursprung. De draga Örat bakåt, och kunna äfven understödjas af occipitalis i sin verkan. När jerote dessa muskler äfven attollens och anterior auricul verka, så draga de örat när mare intill hufvudet. (De mindre musklerne vid örat och i cavitas tympani förekomma i splanchnologien). Orbicuiaris Palpebrarum, Ögonlockens ringmuskel. Den ligger under allmänna betäckningarne framför och kringom ögongropen; kommer köttig från ligamentum palpebrale internum, från öfverkäkens näsutskott och från den in re trubbiga delen af pannbenets margo orbitalis, stiget snedt upåt och utåt med sina spädare och blekare fibrer öfver ögon locket, och med sina något tjockare fibrer öfver öfre ögon gropsranden» blandar sig med frontalis, och med den under liggande
APHORISMI OHIRURGICO-PRACTICI de Intestini Ilei in Coecum intussusceplione. I. Caussa praccipua, cur imprimis ill» Intussusceptiones intestinorum, qua; in ipso transitu ilei in coecum oriuntur, plerumque necessario exitiales evadant, ampiitudini hujus intestihi ab auctoribus tribui solet (e. c. Langstoß\ Edinb. Med. and. Surg. Journal N:o XI.). Verum hane interpretationen! niinime süflicere vel inde intelligimus, quod illa struetura omnibus communis est, volvulus autem letifer rarius occurrit. Aliud igitur a solita conformatione alienutn oportet simul accedar, quod involutionein Intestini Ilei in coecum promovet, regressum vero impedir. Hoc forte a laxiori Intestini coeci cum partibus adjacentibus nexu derivandum est. In omnibus saltem, quos Cel. Prsesidi occasio fuit examinandi Casibus funestis, intestinum coecum non, ut plerumquo solet, tela cellulosa et expansione peritonei musculis Psoas et Iliaco interno arete adnectebatur, sed adeo solute his partibus adhassit, ut saccus coecus inter intestina tenuia plus minusve huc illuc vagaretur. Nemo vero non videt, in hoc situ partium, intussuseeptionem facile oriri posse, et ubi semel orta est, motu peristaltico progressiva ilei irrepentis eo magis increscere et augeri, cum et retrogradus coli adscendentis niotus eandem potius accelerare quam cohibere videatur. Sympfömara simillima esse illis, quas herniam, obstruetiones et inflsmmationes intestinorum comitantur, Auctores referunt; nos tarnen, cum Cel. Pracses in illo,
quem effecerat volvulus, tumore abdominis, motum perspicüum, per intervalla recurrentem et asgrotanti molestissimum observavit, eundem huic morbo proprium esse et, ab aegrotante saltem, numquam non percipi posse suspicamur. Obstructio autem alvi perpetua non est; nam hujus generis volvulum etiam cum diarrhoea conjunctum CeJ. Prasses semei vidit. II. Cum ars medica ad hunc morbum toijendum huc fere usque nihil efkcece potuit, dubia vero spes certa desperatione potior est, non omnino rejiciendum videtur consilium an'tiquorum, qui, integunientis abdominis incisis, intestina convoluta digitis explicare suadent. Audax certe inceptum, sed quod tarnen aliquam salutis restituendae spem prasbet. Docet sciiicet experientia, vulnera abdominis fortuita et cum prolapsu intestinorum conjuncta saspius felicissime sanari; neque metus erit hamiorrhagia?, si lassio arterias epigastricas attente evitetur, neque aeris atmosphatrici, qui, si purus est et brevi excluditur, minus, quam vulgo creditur, aut nihil omnino nocet. Exemplum hujus operationis etiam recentiori tempore semei quidem cum successu peractas narrat C. P. Velse, in diss. de mutuo intestinor. ingressu. Lugd. Bat. 1742. Ceterum peritiori Chirurgo forma et ambitus tumoris locum incisionis, cognitio autem situs viscerum, quo loco explicationein intestinorum aggrediatur, indicabunt. Sed ha?c quoque operatio quam primum instiiuenda est, nam strata membranas scrosas in volvulo contigua cito coalescunt, et solidas formant adhassiones, quas sine dubio maxima impedimenta prosperö eventui offerunt.