Handlingsplan för krisarbete vid Dalbackens friskola 2015-2016

Handlingsplan för krisarbete vid Dalbackens friskola 2015-2016 0

Innehåll Allmänna anvisningar... 2 Telefonlista... 3 Allvarlig sjukdom hos ett barn/elev... 4 Allvarlig olycka/dödsfall under barnets/elevens vistelsetid... 5 Allvarlig olycka/dödsfall under barnets ledighet... 7 Vid akut sjukdom/allvarlig olycka/dödsfall av barns anhörig... 8 Allvarlig olycka/dödsfall under personalens arbetstid... 9 Allvarlig olycka/dödsfall under personalens ledighet... 10 Vid akut sjukdom/allvarlig olycka/dödsfall av personalens anhörig... 11 Omhändertagande av människor i kris... 12 Information om Krisförlopp... 13 Sorg och krisreaktioner hos barn... 15 Råd vid dödsfall... 18 Bombhot... 19 Brand... 20 Miljöolycka... 21 Policy vid barns försvinnande/ rymning... 22 Bilaga 1... 23 Bilaga 2... 24 Bilaga 3... 25 1

Allmänna anvisningar 1. Varje höst aktualiseras krisplanen i samband med planeringsdagarna. Ansvar: Rektor 2. All kontakt med media ska gå via rektor 3. Information ska ges om vem som hanterar telefonförfrågningar vid krissituationer. Ansvar: Rektor 4. När krisplanen har använts ska den följas upp och revideras, alternativt när erfarenheter gör att den ska revideras 5. Vid alla utflykter/lägerskolor ska en kopia på anhöriglista finnas med samt en mobiltelefon 6. Denna krisplan, samt Rädda Barnens beredskapsplan ska finnas på känd plats 7. Rädda Barnens Beredskap för skolan barn i sorg ska finnas som stöd/komplement vid användning av denna plan 8. Om denna krisplan behöver användas, kan aktuell rektor kontakta övriga rektorer på friskolorna som ett stöd till enhetens krisgrupp 9. Kontinuerlig fortbildning i Första hjälpen ska genomföras minst vartannat år 10. Varje höst ska följande info ut efter planeringsdagarna: o Samtliga barns och personals anhöriglistor ska revideras med aktuella telefonnummer. o Maillistor till samtliga föräldrar ska också finnas. o Listorna ska förvaras på en känd plats för all personal. o Krisplanen ska läsas igenom av alla innan höstens första arbetsplatsträff 2

Telefonlista Namn: Telefon: Mobil: Akut: 112 Ambulans, brandkår, polis, jourhavande präst, giftcentral Polis Piteå 11414 Vxl POSOM 112 Sjukvårdsrådgivning 1177 Rektor Krister Johansson 0911-257853 072-080 22 10 Krisgrupp 2015-2016 Krister Johansson, rektor 0911-25 78 53 072-080 22 10 Linda Nilsson, personal 070-314 77 48 070-314 77 48 Eva Lindbäck, skolsköterska 0911-697388 070-690 03 81, 070-368 77 71 Marie Wennberg, vik. Ass. i förs.arb. 0911-78798 070-233 92 72 Anna Andersson, kyrkoherde 0911-78783, 0911-23 94 77 070-352 87 83 Anette Vikström, styrelse rep. 0911-33109 073-058 54 41 Nycklar till skolan Per Vesterlund, Ordförande 0911-332 51 070-523 32 51 Richard Marklund, fastighet 0911-330 66 070-679 82 63 3

Allvarlig sjukdom hos ett barn/elev Personalen har ansvaret för att barngruppen på bästa sätt, får en möjlighet att anpassa sig känslomässigt i takt med det drabbade barnets sjukdomsutveckling. Efter samråd med det sjuka barnets förälder/vårdnadshavare ges information (av mentor) till övrig personal och eventuellt barn i klassen/barngruppen. Personalen (pedagogerna) samtalar med varandra och det sjuka barnets föräldrar om hur man ska ta upp det inträffade tillsammans med avdelningens barn. I vilken omfattning andra avdelningars barn och föräldrar samt personal ska informeras avgör det sjuka barnets förälder/vårdnadshavare. Personal och barn håller regelbunden kontakt med sin sjuke kamrat genom t ex brev, kort, teckningar och besök, efter samråd med förälder/vårdnadshavare. Om barnet avlider se Råd vid dödsfall" 4

Allvarlig olycka/dödsfall under barnets/elevens vistelsetid Akuta åtgärder på olycksplatsen Ge första hjälpen Tillkalla ambulans/polis/brandkår ring 112 Kontakta barnets/elevens vårdnadshavare/förälder, eller annan nära anhörig Håll obehöriga borta från olycksplatsen Trösta och lugna Se till att någon vuxen som känner barnet/eleven och vet vad som hänt följer med till sjukhuset. Ta särskilt hand om de som kan känna skuld till händelsen Vid dödsfall underrättas anhöriga av polis Information till rektor Ansvarig rektor meddelas omedelbart. Information till anhöriga Informera om olyckan samt förse föräldrarna/vårdnadshavarna med upplysningar de behöver, Plats, där barnet/eleven befinner sig Namn på läkare eller kontaktperson Telefonnummer, t.ex. sjukhuset Kom överens med föräldrarna/vårdnadshavarna om ev. information till syskon. Ta reda på om någon bekant, annan anhörig kan ta hand om syskonen. Krisgruppen Ansvarig rektor sammankallar krisgruppen Ansvarig rektor tillsammans med krisgruppen ansvarar för övriga kontakter med barnets/elevens föräldrar/vårdnadshavare. Lärare och krisgruppen ansvarar för dokumentation av och omsorg om barn/elever som varit inblandade/vittne till olyckan. Kamratstöd - debriefing till de inblandade, (se bilaga 3) ej samma dag Information till barnen/eleverna Läraren samlar respektive klass och informerar om vad som hänt, (se bilaga 2) Var saklig. Säg hellre att du inte vet om du är osäker på en uppgift. Håll klassen samlad under resten av skoldagen. Krisgruppen ordnar så att elever som vill, har möjlighet att stanna på skolan för att prata. Om möjligt, ordna fika. Läraren kontaktar vårdnadshavare så barnen ges möjlighet att mötas upp av någon vuxen hemma. Information till föräldrar Personalen ansvarar att övriga barns föräldrar/vårdnadshavare får den information de behöver. Det kan vara bra med ett föräldramöte någon av de närmaste dagarna. 5

Övrigt Ansvarig rektor samlar personalgruppen för information och diskussion om ytterligare åtgärder. Ansvarig rektor ansvarar för ev. mediekontakt Anmälan till arbetsmiljöverket och styrelsen görs av rektor. Krisgruppen samt kontaktpersonerna samlas vid dagens slut. Uppföljning Morgonen efter samlar ansvarig rektor personalen för uppföljning och information Läraren följer upp barnens frånvaro noga de närmaste dagarna efter olyckan. Läraren diskuterar åter igenom olyckan med klassen, (se bilaga 2). Barnen bör få tydlig information om vad som hänt. Bjud in polis eller annan person vid behov. Vid skador som leder till längre sjukhusvistelse eller en längre tids frånvaro från skolan håller läraren eller annan utsedd kontaktperson kontakt med hemmet och sjukhuset (se avsnitt när elev blir allvarligt sjuk) Vid dödsfall: Se Råd vid dödsfall". 6

Allvarlig olycka/dödsfall under barnets ledighet Den som fått information om olyckan/dödsfallet av föräldrarna kontaktar rektor. Rektor Kontaktar krisgruppen Krisgruppen En person i krisgruppen utses och kontaktar all personal för information Informerar den berörda avdelningens barn/elever och föräldrar, muntligt och skriftligt. (I vilken omfattning avgör barnets/elevens förälder/vårdnadshavare) Informerar därefter barn/elev och föräldrar/vårdnadshavare på andra avdelningar. (I vilken omfattning avgör barnets förälder/vårdnadshavare) Vid dödsfall: Se Råd vid dödsfall". 7

Vid akut sjukdom/allvarlig olycka/dödsfall av barns anhörig Den personal som fått information om olyckan/dödsfallet kontaktar rektor. Rektor Kontaktar krisgruppen Krisgruppen Fördelar och utser den som ska ha en fortsatt kontakt med föräldrar Var inte rädd att ringa hemmet för att få information om det som hänt. Ta dig tid att visa barnet/eleven uppmärksamhet kring det som händer. Prata med föräldrarna om hur barnet/eleven mår. Det är betydelsefullt för barnet/eleven att känna att personalen vet och förstår Med föräldrarnas medgivande kan vi informera övrig personal och eventuellt andra föräldrar. Vid allvarlig olycka eller dödsfall informeras det drabbade barnet/eleven i första hand av förälder eller nära anhörig. Om detta inte är möjligt, kontakta rektor och ev. krisgruppen Samråd med den drabbade familjen om hur informationen till övriga kamrater ska genomföras. Det är en fördel om kamraterna får reda på vad barnet/eleven vill att de ska säga eller göra när han/hon kommer tillbaka. Tänk på Barn som mist nära anhörig mår oftast bäst av att börja skola så fort som möjligt Sorgearbete hos barn tar också tid, och kan ta sig många olika uttryck Det är viktigt att vara öppen i kontakten med barnet kring det som hänt. Ta några minuter då och då för att fråga och lyssna. Visa att du inte har glömt. Starka sorgeupplevelser ger koncentrationssvårigheter under mycket längre tid än man tror. Det kan handla om år. 8

Allvarlig olycka/dödsfall under personalens arbetstid Akuta åtgärder på olycksplatsen Ge första hjälpen Tillkalla ambulans/polis/brandkår ring 112 Kontaktar närmast anhörig Person som vet vad som hänt följer med i ambulansen Håll obehöriga borta från olycksplatsen Trösta och lugna Ta särskilt hand om de som kan känna skuld till händelsen Polis underrättar anhöriga vid dödsfall Kontakta rektor Rektor Kontaktar krisgruppen Krisgruppen Planerar fortsatt handläggning av det inträffade. Informerar personalen vad som har hänt. Planerar ev. stängning av skola hel- eller del av dag. Bedömer och tar kontakt om annan hjälp behövs, t ex kyrkan. Samlar/informerar föräldrarna/vårdnadshavarna i elev/barngruppen om vad som har hänt. Samråd med anhöriga innan. Information till barnen/eleverna Läraren samlar respektive klass och informerar om vad som hänt, (se bilaga 2) Vid dödsfall: Var saklig. Säg hellre att du inte vet om du är osäker på en uppgift. Håll klassen samlad under resten av skoldagen. Krisgruppen ordnar så att elever som vill, har möjlighet att stanna på skolan för att prata. Om möjligt, ordna fika. Läraren kontaktar vårdnadshavare så barnen ges möjlighet att mötas upp av någon vuxen hemma. Se Råd vid dödsfall". 9

Allvarlig olycka/dödsfall under personalens ledighet Den som fått information om olyckan/dödsfallet kontaktar rektor. Rektor Kontaktar krisgruppen Krisgruppen Kontaktar all personal för information. Informerar den berörda avdelningens föräldrar/vårdnadshavare och barn Skriftlig information skickas ut till föräldrar/vårdnadshavare på andra avdelningar/andra klasser. (Se bilaga 1) Vid dödsfall: Se Råd vid dödsfall". 10

Vid akut sjukdom/allvarlig olycka/dödsfall av personalens anhörig Den personal som fått information om olyckan/dödsfallet kontaktar rektor. Rektor Kontaktar krisgruppen Krisgruppen Fördelar och utser den som ska ha en fortsatt kontakt med den drabbade. Ta dig tid att visa den drabbade uppmärksamhet kring det som händer. Med den drabbades medgivande informeras eventuellt övrig personal, föräldrar/vårdnadshavare och barn. 11

Omhändertagande av människor i kris Försök inte trösta. Ord som det är inte så farligt blir lätt till hån i en sorg. Hjälp den sörjande att sörja, istället för att försöka trösta. Var nära och närvarande. Visa att du finns, att du ställer upp och att du deltar. Våga visa din egen sorg och bestörtning. Lyssna aktivt. Det finns inga, aldrig så välmenande råd som hjälper. Men lyssna, ta in och bekräfta känslan. Var delaktig. Sök gärna kroppskontakt. När du inget kan säga, räcker det långt med att hålla en hand eller kramas. Var inte rädd för gråten. Det är kroppens eget sätt att uttrycka en stark känsla. Håller du tillbaka den stoppar du känslan, och den dyker upp senare ibland efter många år. Ge hjälp med orden. Fråga försiktigt hur det var, vad som hände, hur det kändes. Ett sätt att bearbeta sorgen är att klä den i ord. Samtidigt är det första steget till en bearbetning, som senare hjälper en vidare. Svik inte. Se till att du finns tillgänglig. Lämna ditt telefonnummer och visa att du är beredd att fortsätta samtalet. Lova inte att du ska ringa. Kom igen. Ta ansvar för att höra efter hur det är. Om det inte går att träffas, skriv gärna ett litet kort tack för samtalet senast. Jag tänker på dej. I och med att du skriver finns tanken där i konkret form. Var dig själv. Försök inte vara psykolog, läkare eller diakon om du inte är det. Vi gömmer oss ofta bakom våra yrkesroller, här finns det bara medmänsklighet, medkänsla och inlevelseförmåga som gäller. 12

Information om Krisförlopp Man brukar säga att vi hamnar i kris när vi utsätts för extrema yttre påfrestningar som försätter oss i en situation som vi varken kan hantera eller fly från. Det rör sig om plötsliga händelser och då våra tidigare erfarenheter inte räcker till för att vidmakthålla en känsla av trygghet. Våra reaktioner är individuella, men det finns också mycket som gäller de flesta människor. Vi går igenom samma faser när vi hamnar i kris: chockfas, rektionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas. Dessa har ett enhetligt förlopp oavsett utlösande faktorer, men är olika beroende på person och situation. Det är t ex skillnad på reaktioner hos vuxna, tonåringar och mindre barn. I mötet med människor i kris är det viktigt att ha kunskap om krisers olika faser: 1. Chockfas Den första fasen brukar kallas chockfas och kan vara från en kort stund till flera dygn. Den utsatta människan har inte möjlighet att ta in, förstå och införliva det som hänt. Allt blir overkligt. Den vanligaste reaktionen är apati, man blir bedövad. En del blir förvirrade och förtvivlade. Den inre smärtan är så outhärdlig att människan försöker stänga ute den från sitt medvetna. Man mobiliserar alla sina krafter och allt sitt försvar för att klara situationen. Detta leder även till kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, snabb puls och spända muskler. Man darrar, svettas, kräks, blir matt och yr, kan kanske inte hålla urin och avföring. 2. Reaktionsfas Efter chockfasen kommer reaktionsfasen som kan pågå någon eller några månader. Den inträffar när den drabbade inte kan blunda för det som hänt eller kommer att hända. Man drabbas av sorg och depression. Att i denna fas förneka verkligheten är inte ovanligt, man har en skev tidsuppfattning. Svåra minnesbilder tränger sig på och känslorna blir starka. Man har svårt att sova, koncentrera sig och minnas. Många känner stark ångest, blir rädda för nya olyckor och grubblar över existentiella frågor. Skuldkänslor och självförebråelser är vanliga. Den drabbade försöker stegvis att se den smärtsamma verkligheten och hon tar det i den takt som är möjlig för henne. När inre och yttre påfrestningar blir för svåra för en människa, när erfarenheter och förmåga att hantera situationen inte räcker till, tar det som kallas försvarsmekanismer vid. Dessa tjänar till att lindra upplevelsen av att mitt jag är i stor fara. Försvarsmekanismerna är: Regression En människa som regredierar beter sig och tänker som hon har gjort i tidigare utvecklingsskeden. Hon blir barnslig dvs. inte ansvarstagande, vill att andra ska bestämma, hänger sig åt magiskt tänkande ( om jag gör så här, blir det så här ) och kan få okontrollerade affektutbrott. Alkohol och tabletter kan vara en typ av regression. Förnekande En människa lägger märke till det som hotar, men förnekar och accepterar inte vidden av hotet. Förnekandet som försvarsmekanism kan ofta förekomma vid kroppsliga sjukdomstillstånd som har klangen obotlig/dödlig t ex cancer. Förnekandet har inte något samband med bristande kunskap om sjukdomens art. 13

Rationalisering Genom förnuftsmässiga och kloka argument försöker en människa minska upplevelsen av hot och eventuell skuld i situationen. Människans dödliga cancerväxt blir rationaliserad till ischias eller någon annan behandlingsbar sjukdom. Isolering Vårt vanligaste försvar mot smärtsamma upplevelser är att isolera våra känslor. En som gått i försvar upplevs ofta som fantastisk, omogen, tar det som en man osv. Egentligen är det frågan om ett förnekande och förträngning av de aktuella känslorna. Isolering kan vara ett fiffigt skydd, det kan också vara en livshållning, som ofta senare i livet ger ångestattacker eller panikkänslor. Undertryckande Skillnaden mellan isolering och undertryckande är att vid isolering fungerar försvarsmekanismerna så effektivt att den drabbade inte vet att känslorna finns. Undertryckande är ett medvetet försök att ofta, utifrån omgivningens förväntningar, behärska sig, ta sig samman för att inte skapa oro hos andra. 3. Bearbetningsfas Det akuta skedet ersätts med en fas där en människa åter tänker på sin framtid och inte är låst i den krisframkallande händelsen. Det psykiska försvaret börjar släppa och människan återgår till ett mera utåtriktat förhållningssätt. 4. Nyorienteringsfas När man börjar känna att livet går vidare trots det som hänt, är men inne i det som brukar kallas nyorienteringsfasen. Det som förutsatte människan i kris har bearbetats och finns inom henne som en smärtsam erfaren het, men det hindrar henne inte längre från att nyorientera sig och se möjligheter i det fortsatta livet. 14

Sorg och krisreaktioner hos barn Det råder stora individuella skillnader mellan barns krisreaktioner. De reaktioner som beskrivs nedan är vanligtvis förekommande i samband med extrema händelser. Barns förståelse av döden: Barn, i de yngre åldrarna, kan ha svårt att förstå att livet tar slut och att alla livsfunktioner upphör. Deras syn på döden är mycket konkret. Deras frågor är direkta och konkreta och de är rädda för att bli separerade från sina föräldrar och andra de älskar. Barn, i skolans högre klasser, har större insikt i att livet tar slut. De förstår också de långsiktiga konsekvenserna av ett dödsfall, de grubblar över orättvisan i det som hänt. I tonåren liknar reaktionerna mer de vuxnas, men har ofta inslag av mycket intensiva känsloutbrott. Omedelbara reaktioner: De vanligaste akuta reaktionerna består i chock och misstro rädsla och protester apati och förlamning fortsättande av normala aktiviteter Särskilt äldre barn reagerar med chock och misstro, och ofta med yttranden som det kan inte vara sant, det känns som en dröm och det känns overkligt. Chockreaktionen är en skyddsmekanism som gör det möjligt för barnen att ta till sig situationen gradvis. Det händer inte sällan att barn, liksom för att hålla smärtsamma fakta från sig, förnekar dödsfallet. Vuxna förvånar sig ofta över att barn inte reagerar starkare än vad de gör, men det är då viktigt att minnas att barn tar till sig det inträffade stegvis, och att de också har kortare sorgeperiod än vuxna. Somliga barn reagerar omedelbart med rädsla och protester, en reaktion som kan vara särskilt uttalad hos tonåringar. Allt från apati till porslinskrossning kan förekomma. Tidsuppfattningen förändras i en krissituation, minuter blir till timmar. Efterreaktioner Reaktionerna förstärks när det inte går att hålla det inträffade på avstånd, när betydelsen av det som har hänt börjar sjunka in. Några av de vanligaste förekommande sorg- och krisreaktioner som uppträder är: ångest och sårbarhet levande minnesbilder sömnstörningar sorg och saknad irritabilitet och vrede skuldkänslor, självförebråelse och skam. problem i förskolan/skolan kroppsliga symtom problem i relationen till kamraterna 15

Ångest och sårbarhet är en vanlig reaktion efter en krishändelse. Barnen kan bli klängiga och krävande och det kan hända att de vägrar att gå i skolan. De kan också oroa sig för att något ska hända dem själva. En del barn reagerar med lättskrämdhet. De utvecklar en hög beredskap att möta eller upptäcka fara även ofarliga situationer kan tolkas som hotfulla. De kan bli skrämda av starka ljud eller förändringar i omgivningen. Om denna psykiska beredskap kvarstår, kan det leda till huvudvärk, muskelspänningar och smärtor. Barn som överlevt eller varit närvarande vid en krishändelse, kan utveckla en rädsla som uppträder varje gång de konfronteras med stimuli som uppträtt vid den ursprungliga händelsen, t ex röklukt, ljud från skottlossning eller ljud från skrikande bromsar från en bil. I krissituationer öppnas våra sinnen mer än normalt, och vi blir ytterst mottagliga för sensoriska stimuli. Denna form av superminne skapar mycket starka minnesbilder. Händelseförloppet liksom etsar sig fast i minnet och de bilder eller minnen som fastnar kan repeteras som en videofilm i barnets inre. Det är som om hjärnan står vidöppen för inlärning och det som lärs in är svårt att avlägsnas i efterhand. Ibland produceras även minnen i fantasin t ex fantasier om hur en person som dödats i en fruktansvärd olycka kan ha sett ut. Sådana fantasiminnen kan leda till sömnstörningar, beroende på att de lättare tränger fram till medvetandet vid sängdags. Upplevelserna kan också återupprepas i form av mardrömmar. De påträngande bilderna kan ge upphov till koncentrationssvårigheter om de ständigt bryter de normala tankebanorna. Sorg och saknad manifesterar sig på olika sätt. Barnen kan isolera sig. En del barn gråter ofta, andra sällan. Barn har en kortare sorgeperiod än vuxna, och kan därför uppfattas som oberörda trots att de periodvis är mycket ledsna. Sorgen kan förstärkas av att se andra människor lyckliga. Barns saknad efter en person kan bl. a. ta sig uttryck i ett sökande efter honom eller henne, i ett överdrivet grubbel över minnen eller i upplevelser av att den döde fortfarande är närvarande. Känslor av att den döde personen finns i rummet, av att se honom eller henne framför sig eller höra rösten, kan upplevas som skrämmande för barn speciellt om de är oförberedda på det. Är man medveten om denna reaktion behöver inte tankar som jag håller på att bli knäpp eller detta måste vara farligt uppstå. Vrede och utagerade är vanliga reaktioner bland sökande och krisdrabbade barn. Vreden kan ta sig olika uttryck bl. a. vrede mot döden vrede mot gud för att han lät det ske vrede mot de vuxna för att de inte förhindrade det som skedde vrede mot polis, ambulansförare, läkare eller andra som man upplever inte gjorde tillräckligt. vrede mot personer som man betraktar som ansvariga för dödsfallet vrede mot sig själv för att man inte förhindrade det som hände vrede mot den döde för att hon eller han svikit och därmed förorsakat smärtan Pojkar har normalt svårare än flickor att uttrycka sina känslor och minnes bilder i ord. Däremot tycks vrede vara en mer acceptabel reaktion hos pojkar. Olika former av skuld, självförebråelse och skam kan förekomma som reaktioner efter krishändelser. Yngre barn kan med sin egocentriska och magipräglade världsbild lätt tro att deras tankar orsakat olyckan. Liknade tankar kan förekomma även hos tonåringar och vuxna. Man ska vara medveten om att barn ofta grubblar över saker som de underlåtit sig att göra, saker som de hoppats få tid att göra och saker de önskat ogjorda. Om en kamrat dör kan barn t ex känna självförebråelse över sista mötet med den döde 16

(man kanske var osams eller att situationen på något sätt var negativ), eller över att de aldrig fick chansen att säga kamraten något de hade velat säga. Skam kan utlösas av tankar på hur man har uppfört sig eller vad man tänkt, barn kan exempelvis känna lättnad över att det överlevde en olycka där andra omkom. Räddningsfantasier, vad man kunde ha gjort för att förhindra olyckan kan också utlösa skamkänslor. Detta förstärks om barnet varit närvarande då olyckan inträffade. Problem i förskolan/skolan med bristande koncentrationsförmåga orsakas ofta av påträngande minnesbilder. Bristande energi och en känsla av meningslöshet i tillvaron kan också leda till försämrad prestationsförmåga. Dagdrömmar och tankeflykt förekommer även. Problemen vara ofta längre än vad personalen förväntar sig. I samband med en närstående persons död kan det dröja både ett och två år innan arbetskapaciteten återgår till normal nivå. En del barn drömmer sig bort från arbetsrummet, andra uteblir helt och hållet, ibland utan att meddela orsaken. Kroppsliga symtom i form av huvudvärk, magbesvär eller muskelsmärtor kan uppträda efter ett dödsfall. Problem i kamratrelationerna förekommer också. Barn och ungdomar i kris kan genomgå en mognadsprocess som får de att uppleva sina kamrater som barnsliga, upptagna av bagateller och oförstående. Vänskapsbanden hotas, vilket kan leda till undandragande och isolering. De beskrivna reaktionerna är inte de enda. Barn kan reagera med regression, personlighetsförändring och social isolering, de kan utveckla en pessimistisk framtidssyn och de kan börja grubbla över orsaker och mening. Reaktionerna varierar med ålder, mognad, personlighet, kulturell bakgrund, den hjälp som barnet får eller hur snabbt de dagliga rutinerna i hemmet och förskolan/skolan återupprättas. Man bör vidare vara uppmärksam på att könsskillnader generellt kan sägas att flickor har lättare att acceptera och uttrycka sina reaktioner. Pojkar finner det svårare att klä sina känslor i ord. De behöver ofta hjälp i form av konkreta aktiviteter och ritualer för att uttrycka sina reaktioner. Posttraumatiska stresstörningar Om ett barn drabbas av efterreaktioner som kvarstår mer än en månad efter händelsen och dessa reaktioner bildar ett visst mönster kan barnen sägas ha utvecklat ett posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Den utlösande krishändelsen måste vara extraordinär, t ex allvarligt hot mot eget eller närstående personers liv (gäller även vänner) Plötslig ödeläggelse av bostad eller samhälle, att se någon annan person vara eller bli svårt skadad eller dödad genom olyckshändelse eller våld. PTSD kännetecknas av tre grupper av reaktioner: 1. Ständiga återupplevelser i tankar eller drömmar. 2. Varaktigt undvikande av stimuli (situationer, tankar, aktiviteter, föremål mm) som påminner om händelsen.) 3. Tecken på ökad fysiologisk aktivitet i kroppen, som om kroppen ständigt vore beredd att kämpa eller fly. T ex sömnstörningar, irritabilitet eller vredesutbrott, koncentrationssvårigheter, hyperverksamhet. Kvarstår detta reaktionsmönster i mer än en månad behöver barnen hjälp av en psykolog. 17

Råd vid dödsfall Öppen och ärlig kommunikation: Ge förklaringar som passar för olika åldrar. Undvik abstrakta förklaringar. Minska förvirring och oklarhet. Använd inte omskrivningar som resa eller sömn för döden. Ge tid för tankemässig hantering av problem: Tillåt frågor och samtal, det behövs troligen flera samtal, helst i mindre grupper. Var beredd på att samtalen kan bli korta. Det kan vara bra att besöka kyrkogården. Gör förlusten verklig: Visa egna känslor. Efter samråd med föräldrarna kan klasskamraterna ev. vara med på begravningen. Låt minnen av den döde få vara framme, låt bänken stå kvar Markering i skolan, t.ex. flagga på halv stång (personal och barn/elev), foto. Markering i arbetsrummet, t.ex. ljus. Besök på platsen vid olycka. Besök den dödes föräldrar efter samråd. Markera minnet på lång sikt, t.ex. efter 1 år (ex. plantera en växt). Uppmuntra känslomässig bearbetning: Låt skolan fungera så långt det är möjligt Bevara kontinuitet i hem och skola. Undvik onödiga separationer. Prata med barnen om rädslan för att de själva eller föräldrarna ska dö. Prata med barnen om deras eventuella skuldkänslor. Minnesstund Arrangerar (i samråd med föräldrar/vårdnadshavare) vid lämplig tidpunkt och lokal en för skolans personal och barn gemensam minnesstund/andakt. Dödsannons och begravning Planlägger den fortsatta hanteringen av det inträffade. Ev. representant/stöd från skolan medverkar vid begravning. Rektor ansvarar för eventuell dödsannons/minnesruna Eventuella bidrag till minnesfonder och liknande bekostas inte av arbetsgivare Vid dödsfall av personal ansvarar rektor för blomkrans från Dalbackens friskola Krislåda Finns placerat i bokhyllan i personalrummet. Innehåller bland annat ljus och tändstickor, duk, fotoram, CD med lämplig musik, diktbok, kontaktlistor. 18

Bombhot Ta hotet på allvar. Meddela rektor I första hand ringer rektor 112, larmcentralen kallar på polis och brandförsvar. I samråd mellan rektor och polis vidtas fortsatta åtgärder Vid eventuell utrymning: Personalen ansvarar för att samla barnen på lämplig plats: o ute (se samlingsplatser vid brand) o annan evakueringslokal o kom ihåg aktuell närvaro- och anhöriglista Meddela föräldrarna så att de kan vara ett stöd för sitt barn på evakueringsstället. Väntan kan bli lång. Ge barnen dryck och ev. något att äta till. 19

Brand Rädda Larma 112 Följ utrymningsplanen, ta med telefon, närvaro- och anhöriglista Var förtrogen med din brandutrustning släck om möjligt Kontakta rektor Rektor kontaktar krisgruppen Krisgruppen, pedagoger, huvudman och övriga kontakter ordnar vid behov alternativa lokaler (ex övriga enheter inom området, bönhuset, Hifton) samt ev. transport av barnen. Rektor går ut med information till föräldrar/vårdnadshavare via lokalradion, pressmeddelande. Kontakta föräldrarna/vårdnadshavare. 20

Miljöolycka Olyckor som till exempel, utsläpp i luft och mark eller kärnkraftsutsläpp. Rektor kontaktas. Rektor leder och fördelar arbetet. Kontaktar krisgruppen Akuta åtgärder Ring giftinformationen: 08-33 12 31, vid brådskande larm ev 112. Alla barn ta in och samlas under uppsikt Fastighetsskötaren kontaktas som stänger all insug- ventilation, dörrar och fönster. Lyssna på radio, tv och andra media Information till barnen Ta upp närvaron. Informera om vad som hänt. Låt barnen/eleverna tala om sina tankar och känslor. Notera hur barnen mår. Om inte andra direktiv ges, fortsätt verksamheten som vanligt inomhus. Information till föräldrarna/vårdnadshavare Ansvarig personal meddelar barnen/elevernas föräldrar/vårdnadshavare. Samråd med räddningstjänsten sker innan eventuell evakuering. 21

Policy vid barns försvinnande/ rymning Fördela letandet både ute och inne Börja letandet i närområdet Inne: Börja i barnets huvudsakliga klassrum, därefter de andra klassrummen, övriga utrymmen och angränsande utrymmen (ex bönhuset) Ute: Leta i förråden Leta på övriga gården, multiarenan, Krokofanten och i skogen Övriga barn på skolan samlas framför bönhuset. 2-3 personer börjar sökandet utanför gården inom 15 minuter. Leta först i närområdet där faror finns, t.ex. bilvägarna. Därefter efter barnets färdväg till och från skolan. Avsätt direkt 1 person som åker till barnets hem, tills kontakt upprättats med föräldrar eller annan vuxen. (OBS Ta med mobiltelefon) Föräldrarna kontaktas i ett tidigt skede. När letandet börjar utanför gården tas kontakt. Denna tidpunkt kan variera mellan förskola och skola. Polis kontaktas i samråd med förälder Håll koll på tidpunkten när letandet börjat. Kontakta rektor Rektor skriver ev. pressmeddelande om det som inträffat. Gäller om kontakt tagits med polis Vid utflykt Ha alltid med mobiltelefon och aktuell närvaro- och anhörighetslista vid utflykter. Om ett barn försvinner avdelas en i personalen som ansvarar för övriga barn, en som börjar leta och en som ansvarar för kontakt med föräldrar och för att skaffa hjälp. Om detta inte är möjligt, ring genast efter hjälp från övriga skolan. Föräldrarna kontaktas om ett barn inte återfunnits inom senast 15 minuter. I samråd med föräldrarna kontaktas polisen. Informera rektor som skriver ett eventuellt pressmeddelande 22

Bilaga 1 BREV (som innehåller besked om att något sorgligt hänt i klassen) Klass har idag mottagit det sorgliga beskedet att har avlidit. Detta är något som vi alla barn i barngruppen/elever i klassen, pedagoger/de lärare som har undervisat och andra som haft kontakt med... berörs starkt av. I klassen har vi ägnat ordentligt med tid åt att samtala om det som har hänt. Vi har talat mycket om hur.. var som person och vad vi främst kommer att minnas för. Om någon i familjen vill tala med någon av oss är ni naturligtvis välkomna att ringa följande telefonnummer. Med vänlig hälsning rektor tel: 0911-25 78 53 23

Bilaga 2 Samtal med klassen I alla krissituationer är en av de allra viktigaste uppgifterna att informera. Den som informerar skall ha skaffat så mycket information som möjligt och inleda samtalet med att berätta vad som hänt. Dispositionen av ett sådant samtal kan se ut så här: I. Inledning 2. Fakta 3. Tankar 4. Reaktioner 5. Avslutning När man samtalar med barngruppen/klassen när något svårt inträffat finns det några saker man speciellt bör tänka på. Det är viktigt att man är två personer som leder samtalet, varav minst en är en person som är känd för barnen/eleverna. Man bör i förväg bestämma samtalsregler: o "Det som sägs här stannar mellan oss i klassen." "Alla olika reaktioner är tillåtna." "Ingen är tvingad att yttra sig." "Var och en skall tala för sig och få prata till punkt." Berätta så konkret som möjligt om det som inträffat. Ge barnen/eleverna gott om tid och möjlighet att prata om sina känslor och tankar. Samla avslutningsvis ihop intrycken och rekommendera barnen/eleverna att fortsätta samtala med varandra. Förbered barnen/eleverna på att det kan komma olika reaktioner efter en tid och att detta är fullständigt normalt. Erbjud dig att finnas till hands när så behövs. Erbjud samtal med kurator eller skolsköterska. Var under en tid observant på olika reaktioner hos barnen/eleverna 24

Bilaga 3 Kamratstöd - debriefing Debriefing är när en grupp samlas för att gå igenom de intryck och reaktioner som man upplevt om man varit inblandad vid t.ex. dödsfall, olyckshändelse eller någon annan traumatisk händelse. Vid debriefing bör man tänka på följande: Alla inblandade skall vara med. Samtalet skall ske i nära anslutning till händelsen (dock ej samma dag). Samtalet måste få ta den tid som behövs. Ofta tar det 2 till 4 timmar. Alla som är närvarande skall kunna lita på att det som sägs inte förs vidare till någon annan. Samtalet kan ledas av en lämplig person på skolan som har en god kännedom om hur ett sådant samtal genomförs. Representant från krisgruppen kontaktar denna person. 25