Tågolyckor med barn inblandade: Orsaker, följder och förebyggande åtgärder.

1 Tågolyckor med barn inblandade: Orsaker, följder och förebyggande åtgärder. Slutrapport, 2007. Valdimar Briem 1 Sammanfattning Järnvägsolyckor där barn skadas eller dör väcker sorg och bestörtning hos samtliga inblandade. Dessa olyckor är vanligare än många tror. Således har 29 barn och ungdomar mist livet eller blivit svårt skadade på de svenska järnvägarna under de senaste tre åren. I projektet kartläggs och klassificeras olyckor som barn och ungdomar råkat ut för i anslutning till tåg och järnväg. Olyckorna beskrivs, frågor kring dem diskuteras och förslag beträffande hur olyckorna eventuellt ska kunna förhindras läggs fram. Granskningen baseras på en kritisk genomgång av svenskt och internationellt material om barns olycksfall som inträffar i samband med järnvägstrafiken samt om följderna av dessa olyckor. Genom att identifiera de vanligaste orsaksfaktorerna och jämföra dem med de förbättringar av säkerheten som redan gjorts i syfte att att förebygga sådana olyckor, blir det möjligt att ta fram förslag till ytterligare förbättringar av barns säkerhet på järnvägarna. Tack Jag vill tacka alla de som har bidragit med stöd och upplysningar som möjliggjort detta arbete. Först av allt Banverket som bidrog med de nödvändiga finansiella resurserna för projektets genomförande, i synnerhet forskningschef Nils Edström, projektets handläggare, Jan Björkström, och Lars Nilsson, som bidragit med olycksstatistik och experthjälp. Också Eva-Lotta Högberg, Järnvägsstyrelsen, och Niklas Kristiansson, Statens institut för kommunikationsanalys, som sänt mig olycksstatistik och annan viktig information. 1 Adress: Institutionen för psykologi, Lunds universitet, Box 213, 221 00 Lund Telefon: 046 24 86 63 E-post: Valdimar.Briem@psychology.lu.se

2 Tågolyckor med barn inblandade: Orsaker, följder och förebyggande åtgärder. Inledning Bakgrund Järnvägen är många avseenden ett viktigt färdsätt i Sverige, och järnvägsspåren sträcker sig längs och tvärs genom hela riket. Det händer därför ofta och är faktiskt oundvikligt att barn kommer i närheten av järnvägsspår där tåg susar förbi i hög fart. Om barnen kommer för nära är faran betydande för att de ska komma till skada. Barnen måste därför hållas på behörigt avstånd och i tidig ålder lära sig att tåg under vissa förhållanden kan utgöra fara för liv och hälsa. Det får räknas bland Banverkets viktigaste målsättningar när det gäller dess framtida utveckling av järnvägstrafiken i Sverige att lära barn att umgås med tågtrafiken på ett tryggt och säkert sätt. Detta asvser både att skapa bättre förutsättningar för barnen att effektivt använda tåg som ett färdmedel och att senare kunna ta med sig sådana färdvanor in i vuxenlivet. I början kommer barnen att resa i sällskap med vuxna, men senare ska barnen själva både kunna vistas tryggt i dessa omgivningar och på egen hand kunna färdas med tåg. Barnen ska känna sig trygga och säkra i sitt umgänge med järnvägstrafiken (Banverket, 2005a). För att detta ska kunna bli verklighet är det nödvändigt att både barn och vuxna har en god förståelse av de eventuella faror som tågen och järnvägen kan utgöra. Under ett antal år har nu Banverket informerat barn och föräldrar om dessa saker, främst på internet och genom skolan. Samtidigt har det utvecklats läromedel för dessa ändamål, samt informationsmaterial som andvänds i denna verksamhet (Banverket, 2007c). Det är underförstått i dessa resonemang både att barnen inte intuitivt förstår de faror som tåg och järnväg eventuellt kan utgöra för deras säkerhet och att denna information behöver överföras till dem på ett kvalificerat sätt. De undervisningsmetoder som visat sig vara effektiva för sådana ändamål är dock inte alltid självklara, särskilt när det gäller yngre barn, och man kan inte utan vidare anta att det buskap som man vill förmedla till barnen alltid går fram. Man kan dock utgå ifrån att samma principer för överföring av kunskap om säkerhet gäller här som vi tidigare har visat att gäller för kunskap om och förståelse av säkerhet i annan fordonstrafik. Här har det tydligt kunnat demonstreras att barn till en början har en mycket ofullständig förståelse av trafikens faror och vad som utgör säkra förhållanden, och att utvecklingen av denna kunskap kräver mycket noggrann och välgrundad träning (Briem & Bengtsson, 2000). Det är viktigt för barn att tidigt lära sig säkra färdvanor för att senare under sitt livslopp effektivt kunna tillämpa dessa (Briem, 2004). Barn lär sig under uppväxten vilka trafikmiljöer som är säkra och vilka som är farliga, och det är viktigt att de lär sig noga att inte vistas i de senare. Tidigare forskning har visat att barn så tidigt som vid 4 6 års ålder inte har några problem att tillägna sig säkert beteende i farliga trafikmiljöer, under förutsättning att de får rätt träning (Rothengatter, 1981). Den positiva effekten av denna undervisning kvarstår, vilket visade sig i en ytterligare studie med uppföljningstest fyra månader efter den ursprungliga träningen (Rothengatter, 1984). Problemet för barn i denna ålder är att de vanligtvis har begränsad förmåga till att överföra sina nya färdigheter till andra situationer än den där inlärningen ägde rum, att konsekvent tillämpa denna kunskap eller förena den med nya omständigheter, samt att de inte inser vikten av att bete sig säkert när vuxna inte längre tittar på (van der Molen, 1983).

Andra forskare (Ampofo-Boateng et al., 1993; Briem & Bengtsson, 2000) har publicerat forskningsresultat som indikerar att att barns förståelse av faror i trafiken ökar tämligen långsamt med åldren under barndomen, och det är först vid ca 10 års ålder som barn någorlunda konsekvent på ett säkert sätt kan förflytta sig som fotgängare i trafikerade miljöer på egen hand. Detta har även bekräftats i annan forskning på området, som dessutom indikerar att det endast är med kvalificerad och målmedveten trafikträning som barns beteendeprestation i trafikmiljöer kan förbättras (Duperrex, Roberts, & Bunn, 2006; Englund, 2004). Det kan av många anledningar vara livsfarligt för barn att leka eller t.o.m. vistas i närheten av järnvägsspåren. Därför är detta strängt förbjudet, och Banverket har satt in stora resurser för att förhindra sådan tillgänglighet. Men trots det dör eller skadas alltför många barn och ungdomar i olyckor i järnvägsspåren varje år. Järnvägsarbetare och lokförare rapporterar ofta om barn som vistas på eller i närheten av spåren, och lek på plattformar och bangårdar rapporteras också.. Förutom att barnen i sin lek ibland kan uppehålla sig nära järnvägsspåren, behöver många barn komma över spåren varje dag på väg till skolan eller till fritidsaktiviteter. Då kan det ibland vara lättare att ta en genväg till målet genom att krypa under bommarna vid järnvägen och korsa spåret på fel ställe. Järnvägen ingår som sagt i den vardagliga miljön för många barn, och de känner sig ofta trygga i denna miljö. Det är också fullt möjligt, och förekommer bevisligen, att barn som inte vet bättre leker på järnvägsrälsen. De räknar då inte med att ett tåg, tyst och plötsligt, ska kunna dyka upp med en hastighet av uppåt 200 km i timmen. I den hastigheten behöver tåget mer än en kilometer för att bromsa in. Sådana situationer bör inte få lov uppstå. Ett barn som står nära kanten av perrongen när ett tåg plötsligt kommer in på stationen eller susar förbi i hög hastighet kan också känna sig tryggt, men det är vår uppgift att se till att barnet inte kommer för nära och dras under tåget. För detta krävs bättre information till föräldrar och utbildare om hur barn föreställer sig dessa miljöer och sina egna handlingar där. Det behövs också undervisnings- och träningsmetoder som försäkrar att barnen faktiskt förstår vad som det här är fråga om. Hos Banverket har man relativt nyligen börjat informera barn, föräldrar och skolpersonal om hur barnen ska kunna anvånda tåg som kommunikationsmedel, om vilka faror som kan vara förknippade med sådana resor, samt om järnvägen i allmänhet (Banverket, 2007c). I detta sammanhang används förutom direkta samtal med barnen på deras nivå också filmmaterial och lekar ägnade för att fånga barnens intresse. Ibland har anledningen till informationsträffar i skolorna varit att en järnvägsolycka med barn inblandade inträffat i regionen. Mycket och bra information om olyckshändelser och annat som sker i anslutning till järnvägen finns på Banverkets hemsida på internät (Banverket, 2007b). I detta arbete såsom i annat informationsarbete är det viktigt att framföra det som kan hjälpa barn och vuxna att utveckla kunskap och beteende som leder till bättre vanor och ökad säkerhet. Projektets syfte Grundläggande för detta projekt är att hitta och sammanställa relevant material om järnvägsoyckor i Sverige och utomlands, att analysera detta material och utvärdera de olyckor som barn haft på järnvägen. Detta är nödvändigt för att kunna finna orsakerna till olyckorna, för att de eventuellt ska kunna förebyggas. Projektets mål är också att identifiera bra lösningar på existerande problem, och utifrån dem beskriva hur barn tryggt och utan fara ska kunna umgås med tågtrafiken som färdsätt, bl.a. på väg till eller från skolan eller på fritiden. I samtliga dessa hänseenden sammanfaller projektets mål med Banverkets mål. 3

4 Metod Material En stor del av undersökningen avser inventering av information som finns lagrad i tillgängliga databaser om barns tågolyckor de senaste åren och omständigheterna under vilka olyckorna ägde rum. Dessa databaser har tills ganska nyligen varit förhållandevis fragmentariska och föga samordnade. Fyra myndigheter har huvudsakligen förvaltat materialet, Banverket, SIKA, Räddningsverket, samt, sedan drygt två år tillbaka, Järnvägsstyrelsen. Den sistnämnda myndigheten har nu uppgiften att samordna olycksdatan från övriga aktörer. Den andra delen av undersökningen avser inventering av tillgänglig litteratur om barns järnvägs- och tågolyckor. Främst är detta information som finns i vetenskapliga litteraturdatabaser på internet, då i första hand PubMed, PsychInfo och SCOPUS. Relevant information har också hämtats på internät, från Banverkets, Socialstyrelsens och många andra myndigheters hemsidor. Genomförande Projektet inleddes år 2005 med orientering på området och insamling av data, och fortsatte ut år 2006 med ytterligare datainsamling och analyser. Det analyserade materialet inhämtades dels i litteratursökningar, och dels genom korrespondens med ansvariga personer hos olika myndigheter. Material som inhämtats från olycksregistren har granskats, ordnats och analyserats, och statistiska beskrivningar och analyser har gjorts i den mån som detta har varit möjligt. Kritiska analyser och sammanställningar av allt materialet har följt därpå. Litteratursökningenarna avser en 40-års period fram till dags datum. Det publicerade material som upptäckts är förhållandevis sparsamt och i många fall något specialiserat. Det täcker många olika aspekter av barns järnvägsolyckor, såsom olycksbeskrivningar och statistik, skador och ingrepp, orsaker, förebyggande åtgärder och vård av överlevande. Flertalet rapporter är utländska, men några av de rapporter som upphittats är nordiska. Den icke-medicinska forskningslitteraturen om personskador och dödsfall som följd av järnvägsolyckor och påkörningar där barn förekommer, både nationell och internationell sådan, visar sig dock vara mycket begränsad. En avsevärd del består av tidningsrapporter. Resultaten har i största möjliga utsträckning ställts upp med hänsyn till svenska förhållanden och intressen. Denna etapp i projektet avslutas i och med innevarande rapport. Förutom beskrivningar och jämförelser av befintligt olycksmaterial innehåller rapporten avvägda slutsatser angående tänkbara förbättringar av barns säkerhet med hänsyn till den information som analyserats och sammanfattats.

Referenser 19 Agalar, F., Cakmakci, M., & Kunt, M. M. (2000). Train-pedestrian accidents. European Journal of Emergency Medicine, 7(2), 131-133. Ampofo-Boateng, K., Thomson, J. A., Grieve, R., Pitcairn, T., Lee, D. N., & Demetre, J. D. (1993). A developmental and training study of children's ability to find safe routes to cross the road. British Journal of Developmental Psychology, 11(1), 31-45. Banverket. (2005a). Årsredovisning 2004. Borlänge: Banverket. Banverket. (2005b). Bandata 2003. Retrieved 17. december, 2005, from http://www.banverket.se/templates/standardmth 6189.asp Banverket. (2007a, 2. februari). Plankorsningar. Retrieved 30. mars 2007, from http://www.banverket.se/templates/standardtth 2064.asp Banverket. (2007b). Pressmeddelanden. Retrieved 28. mars, 2007, from http://www.banverket.se/templates/mediastart 2258.asp Banverket. (2007c). Skolinformation. Retrieved 28. mars, 2007, from http://www.banverket.se/templates/standardtthlink 10716.asp Blazar, P. E., Dormans, J. P., & Born, C. T. (1997). Train injuries in children. Journal of Orthopaedic Trauma, 11(2), 126-129. Briem, V. (2004, 3 June). Road user education: a life-long continuum. Paper presented at the Colloque sur invitation, French Ministry of Transportation (INSERR), Paris. Briem, V. (2007, 11. januari). Lokförare och dödsolyckor på spåret. Paper presented at the Banverkets Presskonferens, Transportforum, 10. - 11. januari 2007, Linköping. Publicerad på Banverkets hemsida: http://www.banverket.se/templates/standardtth 14603.asp. Briem, V., & Bengtsson, H. (2000). Cognition and character traits as determinants of young children's behaviour in traffic situations. International Journal of Behavioral Development, 24(4), 492-505. Briem, V., de Lima, S., & Siotis, C. (2004). Lokförare och dödsolyckor på spåret: Psykologiska och säkerhetsmässiga aspekter. Del 1. Borlänge: Banverket. Briem, V., de Lima, S., & Siotis, C. (2005, 21st 23rd November). Train drivers and fatal accidents on the rails: Psychological aspects and safety. Paper presented at the Second European Conference on Rail Human Factors, 1 Whitehall Place, London. Briem, V., Siotis, C., & de Lima, S. (2007). Lokförare och dödsolyckor på spåret: Psykologiska och säkerhetsmässiga aspekter. Del 2. Borlänge: Banverket. Caneira, E., Serafim, Z., Duarte, R., & Leal, M. J. (1996). Queimaduras electricas na crianca. Casuistica de 3 anos. [Electrical burns in children. 3 years of case histories]. Acta Medica Portugesa, 9(10-12), 325-330. Duperrex, O., Roberts, I., & Bunn, F. (2006). Safety education of pedestrians for injury prevention (No. Issue 4): The Cochrane Collaboration, John Wiley and Sons, Ltd. Elsäkerhetsverket. (2007, 19. juli). Elolyckor. Retrieved 29. mars, 2007, from http://www.elsakerhetsverket.se/ Englund, A. (2004, November). Trafiksäkerhetsutbildning, [Personal communication].

European_Commission. (2005). ROSE-25. Inventory and Compiling of an European Good Practice guide on road safety education targeted at young people, from http://europa.eu.int/comm/transport/road/publications/projectfiles/rose- 25_en.htm Goldberg, B. A., Mootha, R. K., & Lindsey, R. W. (1998). Train accidents involving pedestrians, motor vehicles, and motorcycles. American Journal of Orthopedics, 27(4), 315-320. Hansen, O. N., & Baldursson, E. B. (1995). Konsekvenserne af el-chock, Elundersogelsen. Herning: Herning Centralsygehus, Danmark. Hellberg, A. (2004, 29. februari 14:27). Nioårig pojke omkom i tågolycka. Retrieved 14. september, 2004, from Dagens Nyheters nätupplaga, http://www.dn.se Högberg, E.-L. (2007a, 19. mars 16:38). Händelsebeskrivningar 1991-2006, [E-post + Excel filer]. Högberg, E.-L. (2007b, 16. mars 09:48). Järnvägsolycksstatistik 1991-2006, [E-post + Excel filer]. Hundenski, R. J. (1992). Public transport passenger accidents: an analysis of the structural and functional characteristics of passenger and vehicle. Accidident Analysis and Prevention, 24(2), 133-142. Järnvägsstyrelsen. (2006). Järnvägsstyrelsens årsredovisning 2006. Borlänge: Järnvägsstyrelsen. Järnvägsstyrelsen. (2007). Föreskrifter om rapportering av olyckor (BV-FS 1997:3) med kommentarer (No. Utgåva 2007-01-01). Borlänge: Järnvägsstyrelsen. Kallenberg, A. (2005, 15. december 21:25). Två ungdomar döda i tågolycka vid Ornäs. Retrieved 17. januari, 2006, from Expressens nätupplaga, http://www.expressen.se Koller, J. (1991). High-tension electrical-arc-induced thermal burns caused by railway overhead cables. Burns, 17(5), 411-414. Kristiansson, N. (2005). Olyckshändelser vid järnvägsdrift 1991-2003, [Excel tables]. Lawrie, G. (2002). Developing a Safety Culture Should Start with Children. Paper presented at the SPE Western Regional/AAPG Pacific Section Joint Meeting. Lindstrom, R., Bylund, P. O., & Eriksson, A. (2006). Accidental deaths caused by electricity in Sweden, 1975-2000. Journal of Forensic Sciences, 51(6), 1383-1388. Murphy, G. K. (1976). Death on the railway. Journal of Forensic Sciences, 21(1), 218-226. Nilsson, L. (2005, 13. december). Rapporterade olyckor med barn, regitrerade i Banverkets register. Avser händelser på Banverkets spåranläggningar, [E-post + Excel filer]. Nilsson, L. (2007, 8. mars). Banverkets olyckor med barn dödade eller allvarligt skadade, [E-post + Excel filer]. Rådbo, H. (2007, 11. januari). Självmord och självmordsprevention i samband med järnvägstrafik. Paper presented at the Banverkets Presskonferens, Transportforum, 10. - 11. januari 2007, Linköping. Radbo, H., Svedung, I., & Andersson, R. (2005). Suicides and other fatalities from train-person collisions on Swedish railroads: a descriptive epidemiologic analysis as a basis for systems-oriented prevention. Journal of Safety Research, 36(5), 423-428. 20

Rothengatter, J. A. (1981). Traffic safety education for young children. Groningen, the Netherlands: University of Groningen, Traffic Research Centre. Rothengatter, T. (1984). A behavioural approach to improving traffic behaviour of young children. Ergonomics, 27(2), 147-160. Schmidt, P., Muller, R., Dettmeyer, R., & Madea, B. (2002). Suicide in children, adolescents and young adults. Forensic Science International, 127(3), 161-167. Schmidtke, A. (1994). Suicidal behaviour on railways in the FRG. Social Science and Medicine, 38(3), 419-426. SIKA. (2001a). JÄRNVÄGAR 1998. Stockholm: Statens institut för SIKA. (2001b). JÄRNVÄGAR 1999. Stockholm: Statens institut för SIKA. (2003). BANTRAFIK 2000-2001. Stockholm: Statens institut för SIKA. (2004). BANTRAFIK 2002-2003. Stockholm: Statens institut för Socialstyrelsen. (2007, 8. mars). Dödsorsaksregistret. Retrieved 28. mars, 2007, from http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistik_amne/dodsorsaker/dodsorsaksre gistret.htm Sörbring, G. (2004a, 9. januari 20:44). Fyra döda i kollision med tåg. Retrieved 14. september, 2005, from Dagens Nyheters nätupplaga, http://www.dn.se Sörbring, G. (2004b, 28. januari 22:15). Pojke sögs ur tåg och omkom. Retrieved 14. september, 2004, from Dagens Nyheters nätupplaga, http://www.dn.se SVT. (2004a, 7. juni 22:56). Två pojkar döda efter tågolycka. Retrieved 14. september, 2004, from SVTs hemsida, http://www.svt.se SVT. (2004b, 6. mars 01:51). Utredning om tågolycka läggs ned. Retrieved 14. september, 2004, from SVTs hemsida, http://www.svt.se van der Molen, H. H. (1983). Pedestrian Ethology. Groningen: University of Groningen, Traffic Research Centre. Veiersted, K. B., Goffeng, L. O., Moian, R., Remo, E., Solli, A., & Erikssen, J. (2003). Akutte og kroniske skader etter strømulykker [Acute and chronic injuries after electrical accidents]. Tidsskrift for Den norske lægeforening, 123(17), 2453-2456. 21