Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Mauretanien 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna En statskupp ägde rum i augusti 2005. Parlamentet är upplöst och det militära råd som tagit makten har utlovat att allmänna val skall förberedas och hållas inom en tvåårsperiod. FN har blivit ombedda att övervaka valen. Fortsatta brister i respekten för mänskliga rättigheter (MR) kan noteras inom flera områden. Rapporter om olagliga frihetsberövanden och tortyr har förekommit. Efter statskuppen i augusti utlystes en generell amnesti för politiska brott och flertalet personer som satt fängslade för tidigare kuppförsök har försatts på fri fot. Diskriminering av kvinnor utgör alltjämt ett omfattande problem. Kvinnlig könsstympning och polygami förekommer; handel med kvinnor och barn likaså. Vissa etniska grupper är fortsatt utsatta för diskriminering. Uppgifter om att slaveri förekommer rapporteras alltjämt. Under 2004-2005 har Mauretanien ratificerat tre av FN:s centrala konventioner för mänskliga rättigheter (MR); konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt konventionen mot tortyr. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna Mauretanien har ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), men ej något av tilläggsprotokollen. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR). - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD).
2 - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). - Konventionen mot tortyr (CAT), men ej dess tilläggsprotokoll. - Konventionen om barnets rättigheter (CRC), men ej något av tilläggsprotokollen. - Flyktingkonventionen. - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Mauretanien har lämnat allmänt formulerade reservationer till CEDAW samt CRC med hänvisning till sharialagstiftning och islam. Bland annat Sverige har invänt mot reservationerna. Rapporteringen till konventionskommittéerna har varit oregelbunden och skett med eftersläpning. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr. Nationella och internationella enskilda organisationer uppger att tortyr av fångar och frihetsberövande förekommer och utförs av säkerhetstjänst och poliskår. Säkerheten i vissa fängelser har förbättrats, men situationen påverkas på det hela taget av omoderna anstalter samt undermåliga humanitära förhållanden. Till följd av överbeläggning är sanitetsförhållandena bristfälliga. Sjukdomar som tuberkulos är vanligt förekommande. Mediciner är en bristvara och i den mån de förekommer tillhandahålls de av enskilda organisationer. Flera fängelser ligger också i avlägsna delar av landet vilket i vissa fall ytterligare bidrar till isolering genom att försvåra t.ex. släktbesök. Omkring 200 personer arresterades 2003-2004 för brott mot nationens säkerhet i form av tre kuppförsök. Av dessa dömdes ett 100-tal till fängelse i februari 2005. Bland annat Amnesty kritiserade dels rättegångarna, dels behandlingen av fångarna samt de sanitära förhållandena i fängelset. En månad efter statskuppen i augusti 2005 utlyste den nya militärregeringen en generell amnesti för politiska brott, vilken bl.a. omfattade de fångar som fängslats för tidigare kuppförsök. Ett 20-tal fångar, vilka fängslats för terrorism genom samröre med SGPC (Salifist Group for Preaching and Combat) undantogs dock från amnestin. Trots att slaveri varit förbjudet enligt lag sedan 1981 förekommer fortfarande uppgifter om slaveri samt diskriminering av tidigare slavar. Uppgifterna kommer bland annat från Amnesty International, SOS Esclaves och FN:s kommitté mot etnisk diskriminering. Regeringen har förnekat existensen av slaveri och uppges vidare inte vilja vidta nödvändiga åtgärder eller ställa ansvariga till svars för att få ett slut på straffriheten inom detta område.
3 4. Dödsstraff Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet, våldtäkt av minderårig samt för homosexualitet. En person dömdes till döden 2001 men straffet har senare omvandlats till livstids straffarbete. Senaste avrättning ägde rum 1987. 5. Rättssäkerhet Sharialagstiftning utgör basen för det mauretanska rättssystemet och spelar en avgörande roll framförallt inom familjerätten. I praktiken utsätts domstolssystemet och domare för påtryckningar och otillbörlig påverkan från flera håll. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter har kritiserat rättsväsendet, som trots garantier i konstitutionen om oberoende från den exekutiva makten, i praktiken är underställt densamma. Från regeringens sida framhålls de utbildnings- och informationsprogram som genomförts för att komma till rätta med dessa problem. Brott har i vissa fall beivrats. Skillnader finns i domstolarnas behandling av män och kvinnor, som en konsekvens av kvinnans ställning i samhället. Ärenden rörande brott begångna av barn mellan 12 och 18 år behandlas sedan år 2000 av en specialdomstol. I stället för fängelsestraff utdöms vistelse på ungdomsanstalt. Det förekommer emellertid uppgifter om att barn döms till fängelsestraff. Regeringen inrättade 1998 ett kommissariat för mänskliga rättigheter, Commissariat aux Droits de l'homme à la Lutte contre la Pauvreté et à l'insertion, (CDHLPI). Detta kommissariat kritiseras hårt av interna organisationer för mänskliga rättigheter såsom inrättat uteslutande för att tjäna som alibi gentemot den internationella opinionen. 6. Personlig frihet Uppgifter förekommer om godtyckliga arresteringar såväl av polis som av säkerhetsstyrkor. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter hävdar att de är vanligt förekommande. Det förekommer att vägspärrar upprättas i landet för kontroll av resande. Det uppges att gendarmer vid dessa tillfällen begär mutor. 7. Straffrihet I början av 1990-talet slog regeringen fast att de som lämnat landet under oroligheterna 1989-1991 kunde återvända. Samtidigt utfärdades allmän amnesti för de handlingar som vidtagits av de militära och paramilitära styrkorna under denna tid. Sistnämnda förfarande kritiseras av nationella och internationella
organisationer för mänskliga rättigheter, som anser att åtgärden har tillkommit för att dölja de övergrepp som skedde under denna period. Armén anklagas för att bland annat ha arresterat, torterat och utfört summariska avrättningar av hundratals svarta mauretanier åren 1990 och 1991. Krav har ställts på inrättandet av en oberoende undersökningskommission för att utreda händelserna under denna period. Uppgifter gör gällande att anmälningar rörande slaveri regelmässigt ignoreras av domstolarna. Straffrihet i detta sammanhang har lyfts fram av Amnesty International. 8. Yttrande- och mediafrihet Den mauretanska konstitutionen garanterar yttrandefrihet. I praktiken begränsas dock denna genom att myndigheterna och inrikesministeriet utövar förhandscensur över den media man inte direkt kontrollerar. Alla tidningar måste registreras hos inrikesministeriet. Kritik mot såväl regering som opposition förekommer i viss mån i den privatägda pressen Regeringen kontrollerar direkt eller indirekt tre dagstidningar samt all etermedia. Även om föreningsfrihet och mötesfrihet är garanterade i konstitutionen måste organisationer och politiska partier officiellt godkännas och registreras hos inrikesministeriet, något som enligt nationella organisationer för mänskliga rättigheter sker på diskriminerande grund. Det hävdas att ingen av de godkända organisationerna inom områdena ekonomi, kultur eller mänskliga rättigheter är oberoende. Myndigheterna har anklagats för att systematiskt begränsa mötesfriheten, tillgripa våld mot fredliga demonstrationer samt trakassera dess organisatörer. Konstitutionen slår fast att Mauretanien är en islamisk republik och att alla dess medborgare är muslimer. De få kristna som finns i landet kan emellertid fritt utöva sin religion. Att bedriva mission för andra religioner betraktas som ett försök att undergräva samhällsstrukturen och är förbjudet. 2003 godkändes en ny lag innebärande att alla moskéer utgör offentliga miljöer och därmed står under direkt kontroll av regeringen. Lagen innehåller bland annat straff mot användande av moskéer för spridning av politiska budskap som är "respektlösa" inför islam. Regeringen har lagstadgad rätt att begränsa distribution, framställning och import av religiös litteratur som inte är muslimsk. 9. De politiska institutionerna Genom en statskupp den 3 augusti 2005 avsattes Maaouya Ould Sid'Ahmed Taya, som innehaft presidentposten sedan 1984 då han själv tog makten genom statskupp. Allmänna val har tidigare genomförts 1992, 1997 och 2003 men vid 4
5 samtliga val har anklagelser om valfusk samt arresteringar av oppositionspolitiker förekommit. Presidenten har enligt konstitutionen en stark ställning. Nuvarande konstitution, som delvis upphört att gälla efter statskuppen, är från 1991. Ett militärt råd styr sedan den 3 augusti 2005 Mauretanien under ledning av Ely Ould Mohamed Vall, tidigare chef för nationella säkerhetstjänsten. Genom tillägg till konstitutionen har parlamentet upplösts och all lagstiftande makt övergått till det militära rådet. Enligt kuppmakarna avser detta en övergångsperiod på högst två år, till dess att allmänna val har förberetts och kan genomförs. FN har tillfrågats om stöd för att genomföra valen och en process har påbörjats för att fastställa en tidtabell för valprocessen. Vall har annonserat att varken han själv eller någon medlem i det militära rådet har rätt att ställa upp i de allmänna val som skall hållas inom två år. Oppositionspartier i Mauretanien har i de flesta fall välkomnat den nya regimen, samt dess löften om att allmänna val skall hållas inom två år. Landet är indelat i 13 regioner (wilaya), 53 län (moughata) samt 216 kommuner. Regeringen utser guvernörer (wali) och prefekter (hakem). 10. Rätten till arbete Mauretanien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. Tillämpningen av konventionerna ifrågasätts dock bland annat utifrån uppgifter om att slaveri alltjämt förekommer. ILO:s expertkommitté har kritiserat arbetslagstiftningen för att den inte lever upp till villkoren i ILO:s konvention 87 beträffande föreningsfrihet. Vidare har ILO: s expertkommitté uppmanat regeringen att utöka lagstiftningen mot slaveri till att också omfatta förbud mot all form av tvångsarbete och i juni 2004 antogs ny lagstiftning om förbud mot tvångsarbete. Rätten till facklig anslutning samt strejkrätten är fastställda i lag. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter anklagar emellertid regeringen för att i praktiken begränsa den fackliga verksamheten samt för otillbörlig kontroll av de olika organisationerna. Att endast arabiska är officiellt språk har kritiserats av nationella människorättsorganisationer, vilka anser detta vara en lagstadgad diskriminering i arbetslivet av dem som inte behärskar detta språk. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Landets sjukvårdssystem uppvisar stora brister. Antalet sjukhus och vårdcentraler är otillräckligt framförallt på landsbygden. Bristerna på
kvalificerad personal och adekvat utrustning är stora. Det finns endast en läkare per 10 000 invånare och cirka 40 procent av befolkningen har mer än 5 km till närmsta hälsostation. Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor, varför tillgången till olika former av vård ändå ökat under den senaste 10-årsperioden. Av barnen beräknas drygt 30 procent ha fått en heltäckande vaccinering mot de mest spridda sjukdomarna Mödradödligheten har visserligen sjunkit men tillhör fortfarande en av de högsta i Västafrika. Samma gäller för spädbarnsdödlighet som de senaste åren sjunkigt från 12 procent till drygt 7 procent. 12. Rätten till utbildning Sedan 2003 är grundskolan obligatorisk för barn upp till 16 år. Kvalitén på den offentliga skolan anses dock låg och stadsbor som har finansiella möjligheter sätter sina barn i privata skolor. Många barn hamnar dock helt utanför utbildningssystemet. Under senare år uppges 80 procent av barnen ha börjat skolan men andelen elever som slutar sin grundskoleutbildning i förtid är stor. Analfabetismen uppskattas till ungefär 53 procent. Antalet studeranden vid landets universitet är omkring 10 000. Reformer genomfördes 1999 för att så långt möjligt undvika en tidigare uppdelning av utbildningen för arabisk/berbiska morer respektive de svarta (franskspråkiga) folkgrupperna pular, soninké och wolof. Inom ramen för "Education for all" genomförs med stöd från bland annat FN och Världsbanken en större insats för att reformera utbildningssystemet och utrota analfabetismen. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Enligt officiell statistik (2000) lever 46 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. I stad respektive landsbygd uppges motsvarande andel vara 25 procent och 61 procent. Regeringen har deklarerat sin avsikt att bekämpa den utbredda fattigdomen. Vissa framsteg kan noteras (bland annat mödradödlighet och spädbarnsdödlighet) men mycket återstår för att Mauretanien skall ha en chans att nå upp till FN:s millenniemål. Tre fjärdedelar av landets invånare bor i städerna, främst i Nouakchott. På grund av en omfattande flykt från landsbygden av främst yngre män ökar den urbana befolkningen kraftigt. Drygt 40 procent av befolkningen är under 15 år. Mauretanien har under de senaste åren drabbats av såväl gräshoppsinvasion som torka. Detta har fått konsekvenser för skördarna i vissa delar av landet och livsmedelsdistribution från FN är nödvändigt för många familjers överlevnad. En tredjedel av alla barn uppskattas lida av undernäring. procent 6
7 14. Kvinnans ställning Diskriminering av kvinnor i Mauretanien förekommer i politiken, inom flera områden i lagstiftningen och socialt. Vissa rättigheter för kvinnan vad gäller egendom och vårdnad av barn finns reglerat i lag, vilket erkänns i praktiken i stadsområden mer än på landsbygden. I rättsliga ärenden krävs två kvinnliga vittnesmål för att uppväga en mans vittnesmål. Månggifte är tillåtet enligt lagen. En man kan välja att gifta sig med ytterligare kvinnor utan medgivande från sin hustru. Skilsmässa är möjlig och förekommer, men nationalförsamlingen röstade under 2004 mot ett förslag om att ge kvinnor lika rättigheter som män vid skilsmässa. Våldtäkt och andra övergrepp rapporteras sällan till myndigheterna. Könsstympning av flickor förekommer alltjämt inom alla etniska grupper. Efter omfattande kampanjer i samarbete med enskilda organisationer har företeelsen minskat. Andelen kvinnor mellan 15 och 49 år som utsatts för könsstympning uppgick 2001 till ungefär 75 procent. Tvångsmatning av unga kvinnor innan giftermål förekommer fortfarande inom vissa etniska grupper men uppges minska. Handel med kvinnor och barn utgör ett problem. Mauretanien utgör ett transitland för smuggling av kvinnor och barn från Afrika söder om Sahara till bland annat Europa. Handel med flickor inom Mauretanien förekommer också. Exempelvis finns uppgifter om unga kvinnor från avlägsna byar som säljs för slavarbete i hushåll i städerna. Dessa flickor/kvinnor utsätts för våld och våldtäkter. Analfabetismen är högre bland kvinnor än bland män. Lönen för en kvinna ligger ofta lägre än för en man med motsvarande arbetsuppgifter, trots att principen om lika lön för lika arbete slås fast i lag. 15. Barnets rättigheter Av landets befolkning är 50 procent under 18 år. Lägsta ålder för att ingå äktenskap är numera 18 år enligt den lagstiftning som nyligen antagits. Enligt lagstiftningen får barn under 16 år inte yrkesarbeta. Det är dock vanligt att även yngre barn arbetar bland annat inom jordbruket. "FN:s barnkommitté" har uppmärksammat problemen med barnarbete. Gatubarn förekommer, främst i Nouakchott. Handel med barn förekommer (se ytterligare under rubrik 15) både inom landet och internationellt. 2003 antogs lagstiftning som kriminaliserar handel med människor. Mauretanien deltar i regionalt samarbete för att bekämpa handel med barn. Tillsammans med Mali försöker regeringen stärka
8 gränskontrollen mellan länderna i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera) Uppgifter om befolkningens etniska sammansättning varierar. En arabiskberbisk grupp (benämnd morer), som talar olika dialekter, torde utgöra majoriteten. Befolkningen kan grovt indelas i morer och övriga som tillhör svarta folkgrupper som pular, soninke och wolof. Arabiska, pular, soninké och wolof är nationella språk, men arabiska urskiljs som enda officiella språk. Social diskriminering av etniska minoriteter förekommer. Etniska grupper som pular, soninké och wolof är underrepresenterade i politiken, inom polis och militär samt näringslivet. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter anklagar regeringen för systematisk diskriminering av den svarta befolkningen. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Homosexualitet är förbjuden enligt sharialagstiftningen och är belagt med dödsstraff. 18. Flyktingars rättigheter Lagstiftningen har inga föreskrifter om asyl eller flyktingstatus i enlighet med 1951 års flyktingkonvention. I praktiken följer dock regeringen UNHCR:s rekommendationer och beviljar såväl asyl som flyktingstatus. Regeringen samarbetar såväl med UNHCR som med andra organisationer inom flyktingområdet. Det finns inga rapporter om att flyktingar tvingats återvända till länder där de riskerar förföljelse. 19. Funktionshindrades situation I Mauretanien finns ingen särskild lagstiftning med syfte att förbättra de funktionshindrades situation. Visst stöd i form av rehabilitering är tillgängligt, men det föreligger brist på kvalificerad personal med mera. Enskilda organisationer har börjat engagera sig i dessa frågor. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Ligue Mauritanienne des Droits de l Homme (LMDH) är den enda oberoende människorättsorganisation som erkänns av regeringen. Association Mauretanienne des Droits de l Homme (AMDH), som är medlem av Fédération Internationale des Droits de l Homme (FIDH), arbetar på ett mera allmänt plan. Denna organisation har bl.a. kritiserat regeringen för att den inte ha utrett de övergrepp som skedde vid oroligheterna 1989 1991.
Det finns vidare ett antal organisationer som arbetar med specifika frågor. Dit hör bland annat SOS Esclaves, Collectif des Employés och Travailleurs victimes des Evénements de 1989. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området rörande mänskliga rättigheter Myndigheter samarbetar bl.a. med UNHCR och Internationella Rödakorskommittén (ICRC) samt Röda halvmånen. Utbildning och seminarier anordnas främst inom internationell humanitär rätt. 9