HUR UPPLEVER DE STATSANSTÄLLDA SIN ARBETSMILJÖ?

Rapportserie 2018 #6 HUR UPPLEVER DE STATSANSTÄLLDA SIN ARBETSMILJÖ? Arbetsmiljörapport 2017 a

HUR UPPLEVER DE STATSANSTÄLLDA SIN ARBETSMILJÖ? Arbetsmiljörapport 2017 Diarienummer: 2018/0986 Använd gärna fakta ur den här rapporten men kom ihåg att ange källa: Arbetsgivarverket (om inget annat anges)

Förord De flesta människor tillbringar en stor del av sina liv med att förvärvsarbeta. Arbetet och dess egenskaper påverkar den fysiska och psykiska hälsan, människors livskvalité och arbetsglädje. Detta i sin tur bidrar till att utveckla organisationerna och dess verksamheter. Ett hållbart arbetsliv kräver ett systematiskt arbetsmiljöarbete där såväl risker för ohälsa och olycksfall som friskfaktorer för att främja hälsa och välmående identifieras och åtgärdas. En välmående organisation kännetecknas av att man där har lyckats integrera arbetsmiljöarbetet och frågan om hälsa och ett hållbart arbetsliv i den dagliga verksamheten och i organisationens långsiktiga strategi. En viktig del av ett hållbart arbetsliv är därför att skapa arbetsmiljöer, arbetsförhållanden och arbetsvillkor som gör att anställda kan utvecklas samt vill och klarar av att arbeta långt upp i åldrarna. Inom den statliga sektorn är verksamheterna diversifierade varför det behövs olika strategier och arbetssätt som kan bidra till hur arbetsplatser med olika förutsättningar kan arbeta för ett hållbart arbetsliv. Erfarenheten av att göra ett gott arbetet tillsammans utifrån verksamhetens uppdrag och mål, leder många gånger till att anställda känner sig nöjda och motiverade samt att verksamheten utvecklas. När de anställda och organisationen har fokus på verksamheten och dess uppgifter kan ökad effektivitet och motivation skapas, där arbetsmiljön blir en viktig del att beakta. Rapporten Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö arbetsmiljörapport 2017 ger såväl en nulägesbeskrivning som ett långsiktigt perspektiv på utvecklingen av arbetsmiljön i statlig sektor. Rapporten belyser fysiska och psykosociala arbetsmiljöförhållanden och förändringar över tid. Förhållandena beskrivs för ett urval kvinnor och män i statlig sektor. Ibland kommer staten även att jämföras med arbetsmarknaden som helhet. Rapporten är författad av arbetsmiljöexperten Tarja Nevala och utredaren Anna Araskog, båda från Arbetsgivarverket. Stockholm, december 2018 Eva Liedström Adler Generaldirektör

Sammanfattning I staten finns verksamheter med varierande förutsättningar när det gäller de olika områdena i undersökningen. Rapporten ger den generella bilden av arbetsmiljön i statlig sektor då resultaten avser hur de statsanställda i genomsnitt besvarat de olika frågorna. Svaren från de statsanställda är hämtade ur Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning av hela arbetsmarknaden. Hela 81 procent av de statsanställda är i det stora hela nöjda med sitt arbete. Generellt visar resultatet från arbetsmiljöundersökningen åter igen att arbetsmiljöförhållandena inom den statliga sektorn ofta upplevs som lika bra eller till och med något bättre än på arbetsmarknaden som helhet. Dock finns det upplevelser och möjliga besvär som de statsanställda erfar i lika stor eller något högre utsträckning än anställda på arbetsmarknaden i sin helhet. Hälften av de statsanställda upplever att annat tar tid ifrån huvudsysslan. Många anställda i staten känner sig också otillräckliga med arbetsinsatsen i högre utsträckning än övriga arbetsmarknaden. Rapporten visar dessvärre på en ökning av såväl fysiska som mentala påfrestningar, där skillnaden mellan kvinnor och män är stor. De statsanställdas svar på frågorna om stress liknar svaren från hela arbetsmarknaden. Vissa faktorer har blivit något bättre under de senaste åren, till exempel att färre behöver dra in på luncher, eller att fler kan ta kortare raster. Så som vid tidigare år fortsätter också de anställda inom statlig sektor, i större omfattning än övriga arbetsmarknaden att oftare kunna bestämma hur och när arbetet ska göras. När det kommer till arbetsförhållanden så som att ha ett meningsfullt, fritt och omväxlande arbete, är det en något större andel inom staten jämfört med totala arbetsmarknaden som upplever detta. Dessvärre upplever fortfarande var femte statsanställd våld eller hot om våld. Inom staten menar 77 procent att de för det mesta får stöd och uppmuntran från chefer och ännu fler, 87 procent, att de får stöd och uppmuntran från arbetskamrater, när arbetet känns besvärligt. Nästan hälften av de statsanställda vet vad arbetsgivaren förväntar sig att man ska uppnå i sitt arbete. Såväl tydlighet som klara mål i arbetet kan ses som hälsofrämjande arbetsmiljöfaktorer. I detta finns förbättringspotential för den statliga sektorn. Sju av tio statsanställda svarar att det pågår ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Systematiskt arbetsmiljöarbete är grunden för en arbetsplats fri från olycksfall och ohälsa, men det räcker inte bara med systematik. Val av åtgärder, uppföljningen av dessa och effektutfallet är av yttersta vikt för att skapa effektiva verksamheter med hälsosamma arbetsplatser.

Innehåll Förord 5 Sammanfattning 7 Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 11 Fysiska besvär 11 Mentala påfrestningar 13 Stress 14 Sömn 15 Sjukarbete och hälsa 15 Organisatorisk och social arbetsmiljö 17 Krav och kontroll 18 Systematiskt arbetsmiljöarbete 19 Ledarskapet i staten 21 Hot och våld, konflikter, mobbning och sexuella trakasserier 23 Hot och våld 23 Konflikter 23 Mobbning 24 Sexuella trakasserier 24 Diskriminering 25 Medarbetarskap 27 Möjligheter att framföra kritiska synpunkter 28 Kontorsmiljö och datoriserat arbete 29 Bakgrund 31

Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 11 Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? Fysiska besvär På arbetsmarknaden som helhet upplever många fysiska besvär. Utvecklingen visar på att det är en ökad andel på arbetsmarknaden som lider av fysiska besvär. Kvinnorna mer än männen. uttröttad i kroppen, ha besvär i övre delen av ryggen eller nacken eller ha huvudvärk. De fysiska besvären har fortsatt att öka sedan undersökningens första mätning år 1991. Hälften av de anställda på hela arbetsmarknaden känner sig uttröttade i kroppen. Andel statsanställda som svarar att de har besvär i kroppen varje vecka har ökat något under undersökningsåren. Fyra av tio säger att de är uttröttade i kroppen varje vecka och nästan lika många har ont i övre delen av ryggen eller nacken. Det besvär som ökat mest de senaste året är huvudvärk. Samma utveckling syns även på hela arbetsmarknaden. I det här avseendet skiljer sig tyvärr inte staten från arbetsmarknaden i stort. Nästan hälften av de statsanställda uppger sig ha fysiska besvär så som att vara Fysiska besvär statsanställda män och kvinnor

Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 12 Liksom på den totala arbetsmarknaden är det även skillnad mellan kvinnor och män i statlig sektor vad gäller de fysiska besvären. Över tid har andelen män som upplever fysiska besvär legat på en någorlunda jämn nivå. För kvinnorna i staten har de fysiska besvären stadigt ökat under de senaste undersökningsåren. År 2017 upplever varannan statsanställd kvinna fysiska besvär så som huvudvärk, rygg- eller nackbesvär och trötthet i kroppen. Skillnaden mellan kvinnor och män avseende fysiska besvär är förhållandevis stor. Andel statsanställda män som upplever fysiska besvär har inte ökat på samma sätt som för statsanställda kvinnor.

Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 13 Mentala påfrestningar Varannan anställd på den totala arbetsmarknaden har svårt att koppla av tankarna från jobbet under fritiden. Vid känslor av olust inför sitt arbete ökar risken för såväl ohälsa som minskat engagemang. På hela arbetsmarknaden upplever var femte anställd olust inför att gå till jobbet. Andelen är densamma i statlig sektor. Även om en liknande utveckling syns på hela arbetsmarknaden, är det vanligare att statsanställda inte kan koppla bort tankarna från jobbet på fritiden. Även känslan av att känna sig otillräcklig med arbetsinsatsen förekommer oftare bland statsanställda än på arbetsmarknaden som helhet. Bland de upplevda mentala påfrestningarna finns det en viss skillnad mellan statsanställda kvinnor och män. 23 procent av männen känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen. Detta är 16 procentenheter lägre än för kvinnorna. Över tid har de statsanställda kvinnorna oftare upplevt sig i högre grad otillräckliga med arbetsinsatsen än de statsanställda männen. Vad avser mentala påfrestningar visar 2017 års undersökning även på att var fjärde kvinna i staten känner olust att gå till arbetet, att jämföra med 14 procent av de statsanställda männen. Över tid har en större andel statsanställda kvinnor upplevt denna typ av påfrestningar i större omfattning än de statsanställda männen. Olustkänslor kan vara ett tidigt tecken på möjlig ohälsa, men även en signal om risk för verksamhetens fortsatta utveckling om medarbetarnas motivation och engagemang minskar. Även vad gäller besvär som att känna sig trött och håglös har kvinnorna i staten över tid upplevt detta i mycket högre utsträckning än männen i staten. Mentala påfrestningar statsanställda män och kvinnor

Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 14 Stress Stressen har under de senaste 26 åren varit på ungefär samma nivå. På hela arbetsmarknaden upplever 32 procent att minst hälften av arbetstiden är så stressig att man inte hinner prata eller tänka på annat än arbetet. Av sektorerna är det lägst andel inom staten som upplever detta. 59 procent av de anställda på arbetsmarknaden upplever sig ha tillräckligt med tid för huvudsysslan. Bland de statsanställda är andelen tre procentenheter lägre. Detta är i nivå med andelen vid förra undersökningen, då frågan fanns med för första gången. Mer än hälften av alla statsanställda tycker att de har alldeles för mycket att göra. Det har varit ungefär lika stor andel sedan mätningarna började, med undantag för en topp vid slutet av 90-talet. Det finns även andra svar i undersökningen som tyder på att andelen som upplever stress har legat förhållandevis still under många år. Stress - statsanställda män och kvinnor Stressfrågorna över tid visar på liknande upplevelser mellan män och kvinnor i statlig sektor. Genom samtliga undersökningsår har ungefär hälften av de statsanställda alldeles för mycket att göra. Andelen statsanställda kvinnor som haft alldeles för mycket att göra har emellertid alltid varit mellan 6-8 procentenheter högre än för männen i statlig sektor. Av det statligt anställda kvinnorna upplever 35 procent och 23 procent av de statsanställda männen att de har så stressigt att de inte hinner prata eller tänka på annat än arbetet minst halva tiden. När det gäller arbetets krav på koncentration och utrymme för att tänka på annat emellanåt finns det skillnader mellan statsanställda kvinnor och statsanställda män. Vid de senaste undersökningarna har nästan tre av tio män haft arbeten som krävt koncentration och uppmärksamhet nästan hela tiden. Bland de statsanställda kvinnorna har istället nästan varannan haft ett sådant arbete. Männen upplever därmed inte att arbetet fullt ut kräver koncentration i samma utsträckning under arbetsdagen som kvinnorna. De statsanställdas svar på frågorna om stress liknar svaren från hela arbetsmarknaden. Vissa faktorer har blivit något bättre under de senaste åren, till exempel att färre behöver dra in på luncher, eller att fler kan ta kortare raster. Det går därmed inte att förklara ökningen av de fysiska och mentala besvären enkelt med att stressen i arbetslivet har ökat.

Hur upplever de statsanställda sin arbetsmiljö? 15 Sömn Sömn är en viktig hälsofaktor. På den totala arbetsmarknaden upplever 37 procent att de har haft svårt att sova minst en dag per vecka under de senaste tre månaderna. Inom den statliga sektorn har nästan varannan kvinna och nästan var tredje man haft svårt att sova. Statsanställda upplevde sig även ha något sämre återhämtning i form av tillräcklig sömn och vila mellan arbetsdagarna jämfört med privat- och kommunanställda. Ökningen av sömnproblem sedan år 2015 som syns i diagrammet beror främst på att själva frågan ändrats från Har du svårt att sova på grund av tankar på jobbet till Har du svårt att sova? Sjukarbete och hälsa Flera arbetar när de är sjuka och egentligen borde ha undvikit att arbeta. Under alla undersökningsår då frågan ställts om man valt att arbeta fast man varit sjuk (två gånger eller mer) har statliga sektorn haft lägre andel sjukarbete jämfört med hela arbetsmarknaden. Andelen i staten som arbetar trots sjukdom har likväl ökat något. I 2017 års undersökning har 57 procent av de statsanställda arbetat fast de varit sjuka, att jämföra med hela arbetsmarknaden, där 54 procent gjort detsamma. Den främsta orsaken till sjukarbete inom statlig sektor skiljer sig åt mellan könen. Kvinnorna svarar att i första hand arbetar man fast man är sjuk för att inte belasta kollegorna medan männen i staten menar att ingen annan kan göra deras jobb. Sjukarbete och hälsa statsanställda män och kvinnor Statsanställda kvinnor har i högre grad än männen en oro för att nuvarande arbete på sikt kan innebära hälsorisker. Att sjukarbeta eller att ha besvär så som till exempel ont i rygg eller axlar, känna sig trött och håglös eller uppleva sig otillräcklig med sin arbetsinsats kan bidra till ökad ohälsa. Dessa företeelser och besvär upplever kvinnorna i högre omfattning än männen i undersökningen. Sett över tid har kvinnorna i högre grad övervägt att sluta sitt arbete av hälsoskäl. Medan männens andel legat någorlunda konstant över tid har kvinnornas andel stadigt ökat sedan år 2009. Nästan var tredje statsanställd kvinna har år 2017 övervägt att byta arbetsgivare av hälsoskäl. Skillnaden mellan män och kvinnor är mindre på den totala arbetsmarknaden. Sammantaget är andelen som övervägt att byta arbetsgivare av hälsoskäl samma i staten som på hela arbetsmarknaden.

Organisatorisk och social arbetsmiljö 17 Organisatorisk och social arbetsmiljö I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) nämns faktorer som är viktiga för att skapa och bibehålla en god organisatorisk miljö. Det handlar till exempel om krav, arbetsbelastning, möjlighet till stöd och hjälp med att prioritera. Ovan redovisas de frågor ur undersökningen som kan beskriva den organisatoriska arbetsmiljön utifrån Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). 36 procent av de statsanställda i undersökningen upplever sig ha en lagom arbetsbelastning. Andelen är i nivå med andelen på den totala arbetsmarknaden. De flesta, 86 procent av de anställda, i staten upplever att det för det mesta finns möjlighet till råd eller hjälp om arbetsuppgifterna känns svåra. Det är en uppåtgående trend i denna andel. Inom staten menar 77 procent att de för det mesta får stöd och uppmuntran från chefer och ännu fler, 87 procent, att de får stöd och uppmuntran från arbetskamrater, när arbetet känns besvärligt. Såväl inom arbetsmarknaden som helhet som inom statlig sektor är det en större andel år 2017 än år 2015 som för det mesta får hjälp med att prioritera arbetsuppgifter. Detta är en positiv utveckling. Hela 73 procent av de statsanställda upplever sig få besked från chefen om vad som ska göras i första hand om det är för mycket att göra. På den totala arbetsmarknaden upplever 68 procent detsamma. Frågan om tydliga mål i arbetet fanns med första gången i undersökningen år 2015. För anställda i staten år 2017 är det nästan hälften (48 procent) som vet vad arbetsgivaren förväntar sig att man ska uppnå i sitt arbete. För hela arbetsmarknaden är siffran 57 procent. Såväl tydlighet som klara mål i arbetet kan ses som hälsofrämjande arbetsmiljöfaktorer. I detta finns förbättringspotential för den statliga sektorn. Sju av tio statsanställda är också nöjda med sina arbetstider, vilket är nio procentenheter högre än för den totala arbetsmarknaden. En ganska låg andel tycker sig ha lagom arbetsbelastning. I tidigare avsnitt om stress visar diagrammen att många statsanställda angav att de har alldeles för mycket att göra. Det är dock ett tillstånd

Organisatorisk och social arbetsmiljö 18 som legat ganska still under de 26 år som mätningarna gjorts. Något tydligt samband mellan hög arbetsbelastning och ohälsa blir därmed svårt att påvisa utifrån undersökningens resultat. Krav och kontroll Utifrån de frågor som finns i arbetsmiljöundersökningen har index skapats som beskriver krav respektive inflytande (kontroll) i arbetet. En kombination av höga krav respektive lågt inflytande i arbetet innebär en negativt stressande situation och benämns som jobb med hög anspänning. Sambanden mellan krav och kontroll visas i modellerna nedan 1. Enligt Karasek/Theorells krav-och-kontroll modell I ett passivt arbete, det vill säga ett arbete med låga krav och lågt inflytande, kan man känna avsaknad av mening och sammanhang. Detta kan innebära ökade risker för ohälsa på sikt. En längre tid av arbeten med höga krav och låg kontroll, det vill säga arbete med hög anspänning kan också leda till ohälsa om till exempel möjligheten till återhämtning inte är tillräcklig. Vad gäller typen passiva arbeten utifrån modellen, är andelen på 13 procent bland statsanställda lägre än för hela arbetsmarknaden och på ungefär samma nivå som vid förra undersökningen. De statliga arbetena med hög anspänning på 22 procent är ungefär i nivå med totala arbetsmarknaden. Nästan vart fjärde arbete i staten är ett så kallat aktivt arbete, likaså i nivå med hela arbetsmarknaden. 1 Kravindex och kontrollindex beräknas utifrån svaren på Kravfrågorna; Så stressigt att man minst halva tiden inte hinner prata om eller ens tänka på något annat än arbetet, Arbetet kräver nästan hela tiden uppmärksamhet och koncentration, Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem, Alldeles för mycket att göra, instämmer helt/delvis samt på kontrollfrågorna; Har som mest halva tiden möjlighet att själv bestämma sin arbetstakt, Kan för det mesta inte/aldrig själv bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras, Upplever att man Andelen arbeten inom statlig sektor med låg anspänning ligger på 41 procent, vilket är den största andelen i jämförelse med de övriga sektorerna. När det gäller skillnader mellan statsanställda kvinnor och män visar 2017 års undersökning att det är en större andel män som har arbeten med låg anspänning, det vill säga, låga krav och stor kontroll medan kvinnorna i större utsträckning har arbeten med höga krav och liten kontroll. Andelen i staten med arbeten som har hög anspänning har varit på nästan samma nivå som på hela arbetsmarknaden för såväl år 2017 som år 2015. Icke desto mindre skiljer det nio procentenheter mellan statsanställda kvinnor och män. Var fjärde kvinna i statlig sektor har år 2017 ett arbete av typen hög anspänning. Lika stor andel av de statsanställda kvinnorna har aktiva jobb det vill säga höga krav och hög kontroll. Andelen är fyra procentenheter högre än andelen på hela arbetsmarknaden. har för lite inflytande, instämmer helt/delvis och Är för det mesta inte/aldrig med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet.

Organisatorisk och social arbetsmiljö 19 Vid en jämförelse med förra undersökningen har andelen anställda som har arbeten med höga krav och låg kontroll inom statlig sektor ökat en aning sedan förra undersökningen. Därmed har statlig sektor fortsatt öka skillnaden till totala arbetsmarknaden med en ökning på nio procentenheter. Statlig sektor fortsätter därmed att ha större andel anställda som har arbeten med låga krav och hög kontroll jämfört med hela arbetsmarknaden. Arbeten med låg anspänning liksom aktiva arbeten kan skapa ökade möjligheter för hälsa jämfört med de två övriga typer av arbeten. Dock bör uppmärksammas att även i aktiva arbeten kan det förekomma risker för ohälsa. Nästan lika stor andel statsanställda som andel av samtliga sysselsatta har som mest halva tiden möjlighet att själv bestämma sin arbetstakt. Var fjärde statsanställd upplever att de har för lite inflytande. Resultatet för anställda i staten motsvarar i denna fråga resultatet för samtliga sysselsatta. Anställda i staten bestämmer däremot oftare över när olika arbetsuppgifter ska göras och över uppläggningen av arbetet. Att känna sig uppskattad på arbetet bidrar till välbefinnande och kan även vara ett stöd i att motverka ohälsa. Ungefär var tredje statsanställd (35 procent) menar att chefen visar uppskattning varje vecka för något man gjort. Ett arbete där de anställda har en hanterbar kravnivå, goda möjligheter att påverka sin arbetssituation samt får stöd, bidrar till en hälsosam arbetsplats. I undersökningen för år 2017 framgår utifrån kravoch kontrollindex att en stor andel hamnar högt på kontrollindex, både inom statlig sektor som inom hela arbetsmarknaden. I modellen finns även en tredje faktor, kallad stöd som inte ingår i detta index. Systematiskt arbetsmiljöarbete Allt sedan år 2001 har en större andel inom den statliga sektorn upplevt att det på arbetsplatsen bedrivits ett systematiskt arbetsmiljöarbete jämfört med övriga sektorer. År 2017 pågår det ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen enligt 71 procent av de statligt anställda. Inom totala arbetsmarknaden upplever 59 procent detsamma. Detta är ett positivt resultat med tanke på den diversifierade verksamhet som bedrivs inom statlig sektor. Systematiskt arbetsmiljöarbete är grunden för en arbetsplats fri från olycksfall och ohälsa, där systematiken är bland det första som bör vara på plats. Det räcker dock inte bara med systematik. Val av åtgärder, uppföljningen av dessa och effektutfallet är av yttersta vikt för att skapa effektiva verksamheter med hälsosamma arbetsplatser. Ett genusmedvetet systematiskt arbetsmiljöarbete kan bidra till en bättre arbetsmiljö för alla. Genusperspektiv är viktigt, men istället för att enbart fokusera på ohälsa utifrån genus behöver arbetsplatser även studeras ur en mer generell synvinkel. Arbeten organiseras olika varför det är relevant att närmare undersöka möjliga bakomliggande strukturer till (o)hälsa.

20 Organisatorisk och social arbetsmiljö

Ledarskapet i staten 21 Ledarskapet i staten Undersökningens frågor som kan anses handla om ledarskap och tillit visar på små skillnader mellan statlig sektor och den totala arbetsmarknaden. Frågan kring om man har tillräckligt med tid att fokusera på huvudsysslan var med första gången i undersökningen år 2017. Det skiljer endast fyra procentenheter mellan andelen i statlig sektor (56 %) och andelen på hela arbetsmarknaden (60 %) som upplever sig ha tillräckligt med tid för sin huvudsyssla. Åtta av tio anställda upplever det vara högt i tak på arbetet. Inom statlig sektor är andelen densamma som för hela arbetsmarknaden. Anställda vågar framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållandena. Nivån har varit ungefär densamma över tid, även om det bland de statsanställda har varit en något lägre andel under åren 2009-2015. Men inom statlig sektor finns det skillnader mellan kvinnor och mäns uppfattning om högt i tak. Se mer under avsnittet om medarbetarskap.

22 Ledarskapet i staten

Hot och våld, konflikter, mobbning och sexuella trakasserier 23 Hot och våld, konflikter, mobbning och sexuella trakasserier Andelen som upplever våld eller hot om våld fortsätter att vara ungefär på samma nivå som tidigare år och omfatta en femtedel av det statsanställda. Hot och våld Det systematiska arbetet med att förebygga hot och våld på statliga arbetsplatser är en ständigt pågående process. Andelen anställda som svarat att de utsatts för våld eller hot om våld är något lägre i staten än inom kommuner och landsting. Inom den privata sektorn är dock den andel som anger sig ha blivit utsatta för våld eller hot om våld allra minst. Andelen som anger att de varit utsatta för våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna totalt på arbetsmarknaden är 14 procent. Andelen bland anställda inom staten som uppger att de utsatts för hot och våld under de senaste 12 månaderna har varit ganska oförändrad under undersökningsåren. Denna andel har varierat mellan den historiskt sett lägsta nivån på 18 procent (år 2013), till högsta på 22 procent år 2015. Andelen bland statsanställda som år 2017 upplevt hot och våld uppgår till 20 procent. En viss ökning har skett för statligt anställda kvinnor från 20 procent år 2015 till 22 procent år 2017. Bland de statligt anställda männen har däremot en minskning skett med åtta procentenheter från förra undersökningstillfället. 17 procent av männen i statlig sektor har blivit utsatta för våld eller hot om våld år 2017. Mot bakgrund av att antalet svarande inom statlig sektor är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa vilka yrkesgrupper som är mest utsatta för våld eller hot om våld. Konflikter Sedan år 1995 ställs frågan om de anställda har haft konflikt med chefen någon gång under de senaste 12 månaderna. År 2003 svarade 33 procent av de statsanställda jakande jämfört med 29 procent av de anställda på totala arbetsmarknaden. År 2017 är andelen statsanställda som haft konflikt med chefen 18 procent. Andelen som svarat ja på frågan har minskat med hela tio procentenheter från förra undersökningen. Denna andel är även den lägsta bland arbetsmarknadens sektorer. Bland statsanställda kvinnor har 19 procent (förra gången 24 procent) och 17 procent (33 procent) av männen svarat att de någon gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen. Över tid har andelen som svarat att de haft konflikt med chefen legat på en mer eller mindre konstant nivå för både män och kvinnor i statlig sektor.

Hot och våld, konflikter, mobbning och sexuella trakasserier 24 Var fjärde man och var tredje kvinna i statlig sektor har varit i konflikt med arbetskamrater under senaste året. Detta är likväl en minskning med sex procentenheter för kvinnorna och en minskning med 18 procentenheter för männen i jämförelse med undersökningen år 2015. Mobbning Andelen anställda på arbetsmarknaden som upplever att de blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer eller arbetskamrater har varit ganska oförändrad. Andelen anställda som upplever sig drabbade av mobbning av chef eller arbetskamrat är ganska lika oavsett kön och arbetsmarknadssektor. Andel anställda som upplever att de blivit utsatta för mobbning har i stort sett legat ganska stadigt mellan 9 till 12 procent inom staten sedan år 1997. Andelen statligt anställda som upplever sig blivit utsatta för mobbning från chefer eller arbetskamrater under de senaste 12 månaderna har minskat till den lägsta andelen (sju procent) sedan undersökningens början.. Statlig sektor har i jämförelse med övriga sektorer lägst andel som upplever mobbning från chef eller arbetskamrat. Möjligen kan uppfyllelsen av kraven i föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö haft en viss påverkan på resultatet. Sexuella trakasserier har varierat marginellt mellan mätperioderna. Andelen har varit runt 3 procent. När det gäller sexuella trakasserier från andra personer har andelen över tid alltid varit en till två procentenheter högre. I den statistik som SCB levererat till Arbetsgivarverket för 2013 och 2015 års rapporter saknas dock statistik om sexuella trakasserier för staten. Frågan om sexuella trakasserier har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år 1995. På arbetsmarknaden som helhet har andelen kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier haft en långsam trendmässig ökning från år 2011. Andelen statsanställda som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater Andelen statsanställda kvinnor som år 2017 angett att de upplevt sig sexuellt trakasserade av chefer eller arbetskamrater under de senaste 12 månaderna är sex procent, samma som inom privat sektor. Andelen bland kvinnor inom de olika sektorerna som upplever sig sexuellt trakasserade av andra personer, som till exempel kunder, patienter, klienter, är 12 procent i privat sektor, 10 procent inom både kommunal- och landstingssektorerna samt 9 procent i statlig sektor år 2017.

Diskriminering 25 Diskriminering Anställda som upplever att de på arbetsplatsen blivit utsatta för diskriminering är på arbetsmarknaden 12 procent. Bland statligt anställda är andelen 15 procent. Anställda som upplever sig diskriminerade på arbetsplatsen uppgår till 23 procent av de statsanställda kvinnorna. Att jämföra med kvinnorna på totala arbetsmarknaden, där 15 procent upplever sig diskriminerade 2. Vad avser andelen kvinnor på totala arbetsmarknaden som upplever könsdiskriminering är andelen 10 procent medan det bland statsanställda kvinnor är 18 procent. Totalt på arbetsmarknaden upplever sex procent att de blivit utsatta för åldersdiskriminering. Inom statlig sektor är andelen två procentenheter högre. Andelen som svarat att de upplevt åldersdiskriminering är bland de statligt anställda kvinnorna högre än bland kvinnor i övriga sektorer. Vad gäller frågan ifall man upplever sig ha blivit diskriminerad på grund av etnisk tillhörighet, är andelen statsanställda en procentenhet lägre än för andelen på arbetsmarknaden, som är tre procent. Anställda som upplever att de på arbetsplatsen blivit utsatta för diskriminering på grund av kön är på arbetsmarknaden 10 procent. Detta är en ökning jämfört med förra mätningen med fem procentenheter. Bland statligt anställda är andelen som upplevt diskriminering på grund av kön också 10 procent. För de övriga diskrimineringsgrunderna, religion eller annan trosuppfattning, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning och funktionsnedsättning saknas uppgifter för de statligt anställda då antalet svar är för få för en redovisning. 2 Frågan i undersökningen lyder; Upplever du att du på din arbetsplats är utsatt för diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Svarsalternativen för respektive diskrimineringsgrund var Ja och Nej.

26 Diskriminering

Medarbetarskap 27 Medarbetarskap Förutsättningarna för medarbetarskap inom statliga sektorn upplevs vara ungefär på samma nivå som för den totala arbetsmarknaden. Hela 81 procent av de statsanställda är i det stora hela nöjda med arbetet, att jämföra med totala arbetsmarknadens 73 procent. Även när det kommer till arbetsförhållanden så som att ha ett meningsfullt, fritt och omväxlande arbete, är det en något större andel inom staten jämfört med totala arbetsmarknaden som upplever detta. Vad avser hur obundet och fritt arbetet upplevs finns det en skillnad mellan de statsanställda kvinnorna och männen. Över tid har männens andel alltid varit över 56 procent medan de statsanställda kvinnornas högsta andel var 60 procent år 2003. Sedan den första undersökningen har männens andel i statlig sektor endast vid tre tillfällen varit lägre än 60 procent. Andelen statsanställda män som upplever sitt arbete obundet och fritt år 2017 är 57 procent, vilket är ett tapp på åtta procentenheter mot förra mätningen. Även för kvinnorna i statlig sektor är andelen år 2017 åtta procentenheter lägre än vid förra mätningen. Det är därmed den näst lägsta andelen sedan undersökningens början.

Medarbetarskap 28 Möjligheter att framföra kritiska synpunkter Att uppleva det som svårt att framföra kritiska synpunkter kan ha bäring på den psykiska hälsan. Var femte statsanställd instämmer i påståendet att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Andelen är i linje med hur det ser ut på arbetsmarknaden som helhet. Statligt anställda kvinnor, 23 procent, upplever i högre grad att det är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden än statligt anställda män, 19 procent. Skillnaden mot förra undersökningen är en minskning med fem procentenheter för kvinnorna och en minskning för männen med tre procentenheter inom statlig sektor.

Kontorsmiljö och datoriserat arbete 29 Kontorsmiljö och datoriserat arbete För mycket stillasittande är en riskfaktor för hälsan. Drygt var fjärde anställd på den totala arbetsmarknaden sitter och arbetar mer än två timmar i sträck under en arbetsdag. Inom staten är motsvarande andel 43 procent. Troligen finns det skillnader på arbetsuppgifter och arbetssätt mellan de 48 procent statsanställda kvinnorna och 36 procent statsanställda män, som sitter mer än två timmar i sträck sysselsatta med datorn. Närmare tre fjärdedelar av de statsanställda upplever att datorprogrammen de har i arbetet är enkla att använda. Av de statsanställda arbetar nio av tio minst en fjärdedel av arbetstiden i kontorsmiljö. Av dessa har 44 procent eget rum, att jämföra med totala arbetsmarknadens andel på 33 procent. Nästan sju av tio statligt anställda har tillgång till tyst rum för ostört arbete, telefonsamtal, mindre spontana möten med mera i tillräcklig utsträckning. Totalt 82 procent av de statsanställda anser att kontoret ger möjlighet till att göra ett gott arbete.

30 Kontorsmiljö och datoriserat arbete

Bakgrund 31 Bakgrund Statistiska centralbyrån (SCB) genomför vartannat år på uppdrag av Arbetsmiljöverket en undersökning av hela arbetsmarknaden med utgångspunkt från de anställdas upplevelse av sin arbetsmiljö. Denna rapport bygger på svaren från de statsanställda i 2017 års SCB-undersökning. Sedan 1989 har Statistiska centralbyrån på uppdrag av Arbetsmiljöverket vartannat år genomfört en arbetsmiljöundersökning. 2017 års undersökning omfattar cirka 130 frågor, ställda genom telefonintervju och postenkät till sysselsatta individer som deltog i Arbetskraftsundersökningarna (AKU) under sista kvartalet år 2017 fram till andra kvartalet år 2018. I Arbetsmiljöundersökningen under år 2017 intervjuades 3 705 personer ur den sysselsatta befolkningen i åldern 16-74 år via telefon och enkäter. Av dessa personer var 351 anställda i staten. De personer inom statlig sektor som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation. Därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga myndigheter eller arbetsplatser utifrån den mer generella bild som rapporten ger. En del statliga arbetsplatser är mans- och andra är kvinnodominerade. I en del diagram presenteras resultatet uppdelat på kön. I vissa fall kan det faktum att resultatet varierar med avseende på kön bero på det rådande förhållandet på arbetsplatsen, det vill säga att situationen i organisationen har ett större förklaringsvärde än kön. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa de bakomliggande orsakerna till variationer. Mot bakgrund av att de flesta statliga myndigheter har generellt en god fysisk arbetsmiljö har redovisning av mer specifika fysiska arbetsmiljöproblem, som till exempel vibrationer, buller, kemikalier eller påfrestande arbetsställningar bortprioriterats i denna rapport. Kraven på signifikans i undersökningen är högt ställda till 95 procent. Det innebär att med 95 procents sannolikhet är skillnaden mellan två andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka individer som råkat få möjlighet att besvara enkäten. Urval och svarsfrekvens för statsanställda är inte tillräckligt hög för att få signifikanta värden överallt. Felmarginalen för svaren från statsanställda är många gånger upp emot 6-7 procent. För hela arbetsmarknaden är felmarginalen runt två procent. Det gör att resultaten behöver tolkas med viss försiktighet.

Rapportserie 2018 #6 Box 3267,103 65 Stockholm, Besöksadress: Sveavägen 44 Växel: 08 700 13 00 www.arbetsgivarverket.se registrator@arbetsgivarverket.se