40 PORSCHEMAG TEXT: THIN BOMAN FOTO: THIN BOMAN/JOHN BISTER MYTOMSPUNNEN, FRUKTAD OCH ÄLSKAD. PORSCHE MAGAZINE HÄNGDE MED ETT GÄNG SVENSKA RINGRÄVAR TILL VÄRLDENS BÄSTA BANA. NÜRBURGRING NU ÄR LJUSET SLÄCKT VA? Eriks kommentar får all annan konversation att upphöra. Det är söndagmorgon och klockan visar 08:00. Stoppljuset vid startbommen har slocknat, men samtidigt har ett annat ljus tänts. De i ögonen på skaran med svenskar som otåligt väntat på den lilla parkeringen vid Grüne Hölle. Alla får bråttom iväg till sina bilar. Hjälmar och handskar åker på och luften fylls snart av muller. Från terrassen på restaurangen ovanför liknar området myrstigar fulla av flitiga arbetare, eller i detta fall entusiastiska chaufförer. Alla med samma mål i sikte - dagens första varv på Nürburgrings nordslinga. På låga, hotfullt mullrande, varv glider bilarna och motorcyklarna fram mot bommarna som slussar ut alla trafikanter på denna vanliga, men ändå så ovanliga, tyska landsväg.
1925 drogs bygget av denna världsunika företeelse igång och på försommaren 1927 stod resultatet av 3000 mans kraftansträngningar färdigt att invigas. Detta gick av stapeln den 18 juni med, ursäkta uttrycket, en riktig rivstart. Då hölls nämligen den första motorcykeltävlingen och dagen efter körde bilarna sin jungfrutävling på Tysklands första bergstävlingsbana. Vid denna tid bestod banan egentligen av tre banor: Nordschleife, Südschleife och Testschleife. Av de två sistnämnda finns inte mycket kvar, åtminstone inte som racingbanor. Däremot ingår delar av dessa sträckningar i den nuvarande infrastrukturen i området kring banan. Nordschleife, eller Nordslingan som vi säger, var och är än idag Nürburgrings själ. Med sin längd, då 22,8 km idag 20,8, och sin unikt dynamiska kurvkaraktär har den trollbundit och satt skräck i fler racingförare än någon annan bana i världen. Listan på legender som framfört motorfordon på banan och deras bragder skulle kunna fylla hela tidningen, men får jag välja en blir det nog F1-föraren Jackie Stewart som efter en fantastisk insats i otroligt dåligt väder, lika med noll sikt, lyckades knipa sin första seger på banan 1968. Segermarginal, håll i er nu - över fyra minuter! Stewart lär efteråt ha sagt att han aldrig tidigare varit så rädd i en racingbil. Inte så konstigt att det var samme man som en gång gav banan sitt smeknamn - Die Grüne Hölle, Det Gröna Helvetet. PORSCHEMAG 41
START/MÅL Drygt 30 år efter Stewarts klassiska seger sitter jag i passagerarstolen på en Cayenne S. Bakom ratten sitter Ulf Karlsson och pratar om att köra i regn. Han påstår att han gillar det. Det blir en annan sorts körning, men minst lika rolig menar han. Själv har jag precis fattat hur praktiska handtagen i Cayennens mittkonsol faktiskt är. Alla ni som suttit med i en Porsche på bana förstår vad jag menar. Vi befinner oss i början av Nordschliefes "turistslinga", närmare bestämt i Hatzenbach, en av de första riktigt skarpa kurvorna på banan. Ulf, som är en av det mest meriterade svenska amatörchaufförerna på Nürburgring, har lovat att ta ut mig på en liten tur kring banan för att testa Cayennens racingegenskaper. Dessa går med all tydlighet inte av för hackor. Ulf pratar obehindrat om de olika sträckorna på banan och jag kämpar med att hålla upp den lilla bandspelaren som ska dokumentera allt. Det finns få paralleller att dra mellan den här banan och andra racingbanor. För det första är det egentligen ingen bana, utan en allmän tysk väg. Detta medför att allmänna tyska trafikregler gäller. Där Nordslingan går genom byn Adenau finns till exempel skyltar med hastighetsbegränsningar uppsatta. 70 km/h gäller när du passerar utkanten av byn. Snacka om guldgruva för en trafipax! Jämför man ändå med en vanlig avlyst bana så är Nordslingan smalare, ojämnare och har extremt små avåkningszoner, och den är lång, väldigt lång. Det är dessa egenskaper som gör den så unik, åtråvärd och farlig. Trots detta känner jag mig ändå ganska säker när vi susar fram genom ett av banans snabbaste partier, förbi Quiddelbacher Höhe och Flugplatz. Jag sitter ju med en förare som kört banans 24timmarslopp i Podiums racingteam två gånger. Framför oss ligger en svag vänsterkurva, Schwedenkreuz, där det sägs ligga en svensk officer begravd i närheten. Ulf bromsar in och svänger kraftigt höger. Från denna punkt går det brant neråt genom Fuchsröhre som är några mjuka höger- och vänsterkurvor som man i praktiken kan köra nästan rakt fram i. Här går det riktigt fort utför för att sedan vända tvärt uppåt. 42 PORSCHEMAG
Kroppen trycks ihop av kompressionen. Det gäller att vara beredd, för sedan kommer en lurig kombination som börjar med en vänsterkurva. Efter den fortsätter färden i rasande tempo mot blinda kurvor, krön, hopp och betongplattor. Jo, du läste rätt. Det ligger faktiskt vinklade betongplattor i den klassiska kurvan Karusellen eller Caracciola-Karussel som är det officiella namnet. Uppkallad efter Rudolf Caracciola som vann banans första tävling 1927. Med akut handsvett och förmodligen ganska ljus ansiktsfärg hos undertecknad, närmar vi oss äntligen slutet av banan som är en lång raka som åter leder fram till bommen. Ett varv till? frågar Ulf med förhoppningsfull röst. Ulf har nämligen inte någon egen riktig bil att åka, i väntan på sin nya GT3 RS, utan har sin vardagsmercedes med sig till banan. En svag nick räcker till svar för att vi åter ska köra fram till bommen och stoppa årskortet i automaten. Väl ute på andra varvet börjar jag känna mig bättre till mods och kan njuta av åkturen genom detta fantastiska landskap. Banan ligger väldigt naturskönt, ungefär 600 meter över havet. Landskapet är kraftigt kuperat, klätt med ängar och skogar. Solen står högt på himlen och det är relativt lite trafik. Under dessa förhållanden har jag inga som helst problem att förstå att man kan bli kär i den här banan. Många har genom åren blivit bitna och för den grupp svenskar som vi fick nöjet att träffa har det blivit tradition att samlas och köra ner till "Ringen". Vissa har till och med sina bilar parkerade här nere och åker ner för att "motionera" sina älsklingar flera gånger per år. För några är det dock första gången. Ulf Tolérus som tidigare klagat på hur svårt det är att lära sig köra här skiner som en sol när vi träffar honom på parkeringen vid av- och påfarten. Jag börjar hitta! Nu är det ju superkul! Peter Vestergren som också är "ringrookie" och som körde slut på sina bromsbelägg i går, är fortfarande ute på banan och nöter. Man missade ju några timmar i morse och det måste man ta igen, är hans självklara kommentar. Där Nordslingan går genom byn Adenau finns skyltar med hastighetsbegränsningar uppsatta. 70 km /h gäller när du passerar utkanten av byn. PORSCHEMAG 43
NÜRBURGRING Byggd: 1925-1927, ungefär 3000 människor var involverade i bygget. Öppnades: 18:e Juni 1927 Kostnad: cirka 15 miljoner Reichsmark Längd: 20,8 km (Nordschleife), 4, 56 km (Grand Prix-banan) Antal kurvor: 73 (33 vänster, 40 höger) Incline: max. 17 % Fallhöjd: ca. 300 m VÄRT ATT VETA 1925: Banan börjar byggas den 27 september. 1927: Invingning. Tyska Grand Prix, 18-19 juni. 1971: Nordschleife modifieras på grunda av bojkott från grand prix-förare året innan. 1977: NBR-GmbH tar beslutet att bygga en kortare bana som komplement. 1984: Nya Südschleife blir klar den 12 maj. Banrekord: Innehas av Stefan Bellof som 1983 satte tiden 6,11 minuter med sin Porsche Grupp C på träning. PROVA KÖRA PÅ NÜRBURG RING! BESÖK NÜRBURG RINGS EGNA SAJT, WWW.NUERBURGRING.DE, FÖR ALLMÄN INFORMATION. LÄS ANDRA ENTUSIASTERS SIDOR OM DERAS BESÖK PÅ RINGEN, HTTP://ADAC.24H-RENNEN.DE /, WWW.BENLOVEJOY.COM, HTTP://JWHUB.XTDNET.NL /RING /, WWW.SCUDERIA-HANSEAT.DE / INNAN JAG SOMNAR KÄNNER JAG ÄNDÅ GANSKA TYDLIGT EN LÄNGTAN EFTER ATT ÄNNU EN GÅNG FÅ SE DET RÖDA LJUSET SLOCKNA OCH BOMMARNA ÖPPNAS FÖR EN NY DAG PÅ RINGEN. Bromsbeläggen bytte han på Ringracing, cirka tjugo minuters bilväg från banan. På kvällen finns många intryck att smälta. Jag har fått åka allt från 968 Club Sport med Peter som var nybörjare till att sitta bredvid när veteraner som Erik Woode och Peter Calås rattar sina 911 (993) RS i hisnande farter runt banan. Jag har även fått en skön distans till det hela genom att själv köra ett förödmjukelsens första varv. Men som de säger alla är vi barn i början och jag tog mig ju faktiskt helskinnad i mål. Riskerna är ju en aspekt som inte bör förringas. Ringen ger och ringen tar. Innan jag somnar känner jag ändå ganska tydligt en längtan efter att ännu en gång få se det röda ljuset slockna och bommarna öppnas för en ny dag på Ringen. 44 PORSCHEMAG