Livets mittpunkt av Per-Anders Hedlund
Livets mittpunkt Den evigt lyckliga stunden
Innehållsförteckning inledning in i livets mittpunkt.... 4 K apitel 1 övning ger färdighet...13 K apitel 2 prövningar i livet...24 K apitel 3 att acceptera livet som det är...34 K apitel 4 lyck a för stunden och lyck a i grunden...44 K apitel 5 att leva i tillit...56 K apitel 6 k änslomässig trygghet...64 K apitel 7 farväl till det förflutna... 76 K apitel 8 visdom och emotionell intelligens...85
In i livets mittpunkt Där stod vi i källaren min gamla barndomsvän och jag. Vi hade inte sett varandra på många år, och var nu båda i femtioårsåldern. Jag höll på att renovera mitt hus, och skulle byta uppvärmning från olja till pellets. Eftersom jag visste att min gamla barndomsvän hade egen firma, och bland annat installerade pelletsbrännare hade jag anlitat honom. Där stod vi i det sotiga pannrummet, och vi hade mycket att prata om. Han berättade att han nyligen kommit tillbaka efter en sjukskrivningsperiod. På grund av all stress med firman hade han hamnat i en utmattningsdepression och till och med kollapsat innan allt vände. Nu var han tillbaka, men var betydligt försiktigare berättade han. Då jag själv under många år varit intresserad av sambandet mellan kropp och själ frågade jag honom hur han tagit sig tillbaka. Han berättade att förutom sömn, mat och vila hade han också intagit antidepressiva medel. Men den bästa rehabiliteringen trodde han var stunderna i skogen med geväret på axeln. Jaktstunderna i skogen fick honom att känna sig mer levande, fylld av energi, och till och med lycklig korta stunder, trots att han sällan såg och 4
sköt något djur. Jag lyssnade uppmärksamt på honom samtidigt som jag upplevde en känsla av kluvenhet över att min barndomskamrat hade blivit jägare. Själv var jag vegetarian sedan många år, men jag försökte undvika att lägga någon värdering i det. Det var mer betydelsefullt att få bolla och samtala om hur han burit sig åt för att få tillbaka sin mentala hälsa och livsglädje. Jag började ana och nämnde också varför jag trodde att skogen och jakten blev en bra rehabilitering. När han som jägare tvingades skärpa sina sinnen, skingrades för en stund vardagens oro och bekymmer och förde honom spontant in i nuet - in i livets mittpunkt. Det verkar som att när vi inte tänker eller bekymrar oss för nästa stund eller för det som varit tidigare öppnas en dörr till evigheten, det vill säga, känslan av evighet därför att tid och rum upphör och vi kommer in i ett enklare sinnestillstånd. Det tycks vara frågan om ett grundläggande medvetandetillstånd där vi öppet och naket bara Är - antingen för att vi har en skärpt vakenhet och koncentration eller för att vi slappnar av fullständigt. Vi har alltså spontant kommit in i livets mittpunkt - där 5
allting sker. Egentligen är vi alla ständigt mitt i livet, men vi är alltför sällan där med hela vår närvaro. Det är inte så konstigt att vi känner oss mer levande och får också mer livskraft eller energi när inga tankar och olustiga känslor stör och gör oss splittrade, rastlösa och grumliga. Om man liknar vårt sinne eller psyke med en sjö är det ofta vågor och krusningar på ytan. Det är sällan så lugnt och stilla att vi kan se och uppleva livet från en djupare och klarare grund. Ändå vet vi någonstans att det är bara där vi upplever en mer grundläggande lycka, frid och förnöjsamhet i livet. Med andra ord är det först när vi glömmer vårt vardags-jag eller den person vi upplever oss vara med alla tankar, planer, plikter och måsten som vi verkligen kan vila, känna oss mer avspända och nöjda över att vara till. Om vi moderna människor kunde hantera våra sinnesaktiviteter, tankar och känslor, lika bra som vi hanterar våra bilar, tv-apparater och mobiltelefoner skulle vi kunna styra oss själva, stänga av, vila och vara betydligt mer i livets mittpunkt - i vårt enklare, djupare Jag. Det skulle bli lättare att fylla på med livskraft och energi när vi behövde det. 6
Vi skulle också få en klarare tanke om saker och ting, därför att vi skulle hinna med och känna in oss själva och andra bättre. Dessutom skulle vi ha lättare att prioritera det som är mer viktigt i livet. Det som ger livet mening är kanske inte lönearbete, pengar och konsumtion utan att få utvecklas som människor och få vara tillsammans med andra vi tycker om. När livet ställts på sin spets, det vill säga när människor gått igenom svårare kriser - en allvarlig sjukdom, skilsmässa, mist en nära anhörig etc. får relationen (både relationen till sig själv och sina närstående) större betydelse i vardagslivet än konsumtion och materiella ting. Trots allt gott (teknik, praktiska prylar och bekvämligheter) vår moderna kultur har skapat med hjälp av intellektet och en alltmer avancerad fantasi och tankeförmåga, har vi samtidigt när det gäller själslig ro, frid och förnöjsamhet i vardagen blivit experter på att stå i vägen för oss själva. Den nästan ständigt pågående tankeverksamheten gör att vi sällan ser de vardagliga glädjeämnena vi har omkring oss. När vårt tänkande är sysselsatt med det förflutna eller riktat mot framtiden kan vi inte uppleva livet omkring oss fullt ut. Upplevelser som 7
skulle kunna ge oss en rad lyckliga känslor trots att vi är på väg till arbetet, att handla mat eller utföra andra vardagsrutiner rusar vi förbi. Vi hör inte fågelns vackra sång i skogsdungen längs vägen, vi ser inte den blå himlen och regnbågen efter ett doftande och uppfriskande sommarregn. Vi möter inte den värmande vänliga blicken från den leende människan på andra sidan gatan. Däremot brukar vi tänka på vad vi ska göra nästa stund, nästa dag, vart vi ska åka på semestern nästa år. Eller också har vi tankarna kvar i det som hände nyss, i går eller ännu längre tillbaka i tiden. De enda varelser och individer som mer naturligt kan vara i nuet och livets mittpunkt, förutom den upplysta människan (en Buddha, en Jesus eller andra i dag upplysta personer) tycks vara djuren och naturfolken liksom små barn, som ännu inte utvecklat sitt tänkande och sin personlighetsuppfattning. Vi andra får ödmjukt börja träna upp närvaroförmågan igen genom exempelvis meditation, yoga, qi gong. Eller också får vi invänta de få stunder då nuet uppstår spontant eller omedvetet genom någon slags aktivitet. För min barndomsvän var det jakt. För andra är det 8
kanske fiske, fågelskådning, bergsklättring. Eller mer stillsamma aktiviteter som att uppslukas av innehållet i en bok, ett intressant tv-program, ett musikstycke, eller någonting mer socialt, som ett varmt och nära möte med en annan människa - exempelvis genom massage, healing eller en intim kärleksakt. När vi stod i källaren kunde jag ana vad som hade fått min barndomsvän på fötter och i balans igen. Däremot kunde jag inte ana att jag själv tio år senare skulle börja behärska och förstå fenomenet ännu tydligare. Jag hade heller ingen tanke om att jag själv skulle bli utbränd och sjukskriven efter renoveringstiden. Och jag hade absolut ingen aning om att jag skulle flytta från huset och platsen på grund av en skilsmässa och allt vad det innebar av smärta och livsomställning. Att mitt liv dessutom skulle bli ännu rikare, tryggare och stabilare än vad det var före krisen, hade jag definitivt ingen aning om. I mina tidigare böcker (e-böcker) - I samma båt och Mer tid för själen har jag berättat om min livsresa. I den här boken vill jag försöka beskriva hur under- 9
bart det är att vara och betrakta vardagslivet mer från livets mittpunkt. Ju mer vi människor kan vara i vår inre kärna, det vill säga närvarande i själva livsupplevelsen och varat, ju mer kommer vi att upptäcka en livskvalitet vi absolut alla har tillgång till. Men det innebär också regelbunden övning på att vara stilla och mer öppet närvarande för det som Är i stunden. Vi kan inte göra det bara sporadiskt, det är en genomgående erfarenhet. Utan stillhet och närvaro kommer vårt rastlösa sinne, av gammal vana, att fortsätta göra vågor och krusningar på ytan. På så vis kommer vi att fortsätta hindra oss själva från att vara mer levande och klarseende i livet här och nu. Genom mina egna erfarenheter, dikter och betraktelser vill jag på mitt sätt försöka beskriva friden och enkelheten i varandet. Min förhoppning är att du också blir inspirerad så att vi blir fler som kan börja njuta och glädjas åt den lycka vi alla har, ja till och med Är innanför vårt vardags-jag eller vår personlighet. Illustrationerna är gjorda av Lena-Maria Liljefors, som också varit en värdefull samtalspartner om boken. 10