Växtpressen Nr 1 januari 213 Årgång 42 Tema: N-effektivitet sid 3 16 Ge rapsen tillräckligt med svavel sid 17 Höga skördar i maltkorn sid 18 19
Ledaren Ett grönare lantbruk för en blåare Östersjö Runt Östersjön lever 85 miljoner människor. Många har långt till kusten, men regnvattnet där de bor når förr eller senare Östersjön. I denna del av världen är befolkningstillväxten begränsad, men regionens jordbruk kommer trots detta att få en allt viktigare roll för att mätta en växande världs befolkning. Inte minst viktig är den rollen med tanke på de klimatförändringar som redan är verklighet. Endast ett konkurrenskraftigt, lönsamt och produktivt lantbruk kan långsiktigt tillfredställa samhällets behov. Resurseffektivitet är för mig ett nyckelord i detta sammanhang. Vi ska använda insatsvaror som t.ex. växtnäring på ett optimalt sätt. Då kan vi ta en hög skörd av god kvalitet, samtidigt som förlusterna till miljön blir minimala. Vi på Yara är övertygade om att det går att kombinera en hög produktivitet med en långsiktigt god miljökvalitet. Den kombinationen av hög produktivitet och hänsyn till miljön har Sveriges jordbrukare redan visat prov på. Flera rapporter visar att mängden kväve och fosfor som läcker till havet minskar. Det totala näringsläckaget till Östersjön ligger idag på samma nivå som för 6 år sedan alltså åter på 5-talsnivå. Men det tar tid innan det syns i havet, eftersom det finns gamla lager på botten som påverkar havsmiljön under många år framöver. Icke desto mindre är ett grönare lantbruk på väg att ge en blåare Östersjö. För att fortsätta den positiva utvecklingen gäller det för alla att fokusera på bästa lantbrukarpraxis. Vi måste arbeta för att bygga upp och behålla en bra markstruktur, odla i en varierad växtföljd, gödsla balanserat med rätt gödselmedel och vid rätt tidpunkt, hantera stallgödseln optimalt, använda hjälpmedel som t ex Yara N-Sensor och mycket annat. Teknik och kunskap når hela tiden nya, högre nivåer och vi kommer att lära oss mycket mer framöver för att ytterligare begränsa växtnäring på villovägar. Jag tror inte att vi kan nå ett långsiktigt uthålligt och lönsamt jordbruk genom ensidig politisk styrning med restriktioner från myndigheter. Däremot är det politikens roll att på olika sätt stödja utvecklingen av bästa lantbrukarpraxis. Vi på Yara gör detta och vi fortsätter att satsa på försök och utveckling. Vi kommer också att ytterligare stärka vårt samarbete med organisationer som arbetar i denna riktning som t.ex. Odling i Balans. Mogens Erlingson, marknadsdirektör Växtpressen nr 1 JANUARI 213 Årgång 42 TEMA: N-EFFEKTIVITET 3 16 God N-hushållning minskar förlusterna 3 Råd ger resultat 4 Stor skillnad på Gropjordarnas N-leverans 8 Odling i Balans utnyttjar kvävet väl 1 Yara N Prognos kan vägleda gödslingen i höstvete 12 Innehåll Mätningar bekräftar : Minskad utlakning i åar 15 Vill du ta riktigt höga rapsskördar? Ge då tillräckligt med svavel! 17 Höga skördar gav låga proteinhalter i maltkorn 18 YaraMila Raps också på våren 2 Bra spannmålspris och ökad gödselproduktion 22 Yara AB Box 516, 261 24 Landskrona Tel: 418-761 Fax: 418-583 46 E-post: yara.sverige@yara.com Internet: www.yara.se Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Mogens Erlingson, Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius, Hans Jonsson, www.hansjonsson.se Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Linda Clarin, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 141. ISSN 346-4989 Omslagsfoto: Jens Blomquist 2 Yara Växtpressen 1/213
bild Ett vasst vapen för att förbättra kväveeffektiviteten i jordbruket är Yara N-Sensor. Den ger skördeökning och samtidigt mindre kväveutlakning. Varje kilo N ger högre utväxling genom högre av kastning samtidigt som fotavtrycket i miljön blir mindre. Det är god N-hushållning. God N-hushållning minskar förlusterna Greppa Näringens rådgivning ger förbättrade kvävebalanser och på Odling i Balans pilotgårdar ökar kväveeffektiviteten. Samtidigt visar mätningar i åar och bäckar att näringsläckaget minskar. De ansträngningar som görs runt om i Sverige för att minska kväveförlusterna till miljön ger faktiskt resultat visar detta temanummer om kväve. Av Gunilla Frostgård, Yara Det är ett viktigt mål att växtnäringsförlusterna från svenskt lantbruk ska mini meras. Många olika projekt pågår och ett stort antal åtgärder är genomförda på gårdsnivå. Vi är på god väg och med gemensamma ansträngningar kan vi komma ännu längre. Det är glädjande att se bevis på att växtnäringsförlusterna minskat och att åtgärderna haft effekt. Greppa Näringen ger resultat I artikeln på sidorna 4 7 beskrivs de förändringar i kväve- och fosforbalanser som Greppa Näringens rådgivning bidragit till. Störst positiv effekt ser man på djurgårdarna, men även de rena växtodlingsgårdarna har uppnått större effektivitet i växtnäringsanvändningen. Goda råd ger handfasta resultat. Odling i Balans visar vägen Ökad kväveeffektivitet går också att läsa om på sidorna 1 11 där Helena Elmquist och Lars Törner bidrar med balansberäkningar från pilotgårdarna inom Odling i Balans. Genom den omfattande dokumentation som finns för pilotgårdarna kan man följa hur kväveeffektiviteten har ökat efterhand som olika åtgärder vidtagits. Faktiska mätningar bekräftar Beräkningar i en växtnäringsbalans ger en tydlig fingervisning om färdriktningen, men är trots allt inte en faktisk mätning. Sådana mätningar i åar och bäckar redovisas i en rapport som getts ut av SLU. Den refe reras på sidorna 15 16. Där konstateras att de teoretiska beräkningar som visar på förbättrade växtnäringsbalanser också gett effekt i verkligheten. Yara N-Prognos greppar årets N-läge Högre kväveeffektivitet är ett vackert lösenord som innebär att man får god utväxling av insatta medel. Ju mer av tillfört kväve som tas upp och blir högre skörd eller ökad proteinhalt, desto högre effektivitet och desto mindre förlust. Det är det som god hushållning handlar om. Åtgärderna för att uppnå målet att utnyttja kvävet på bästa sätt är flera och bygger på kunskap och anpassning efter årsmån och markens egenskaper. På sidorna 12 14 beskrivs årets resultat av Yara N-Prognos, som är ett sätt att få grepp om hur årsmånen påverkar markens mineralisering. Frivilliga insatser Mål för rådgivare inom Jordbruksverk och Greppa Näringen är ju att minska förlusterna, men för lantbrukarna är ekonomin det viktigaste. Här finns inget motsatsförhållande. Det går att kombinera hög skörd och bra kvalitet med hög kväveeffektivitet. Medlen är planering, delade givor, anpassning och precision. I dagsläget är det omöjligt att värdera effekten av de olika åtgärder som vidtagits, men kanske räcker det med att konstatera att de börjar ge effekt. Det viktigaste att slå fast är att det går att uppnå goda resultat utan tvingande och produktionsbegränsande lagstiftning. / Yara Växtpressen 1/213 3
Råd ger resultat Rådgivning i stället för gödselräken skaper enligt dansk modell blev start signalen för Greppa Näringen. Den första utvärderingen visar minskade överskott av N och P genom högre skördar, bättre stallgödselutnyttjande och lägre foder förbrukning. Rådgivning gör nytta. Text: Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord I början av 2-talet sjösattes de 16 nationella miljökvalitetsmålen i Sverige och ett av dessa mål heter Ingen övergödning. För att inte överskott av N och P från jordbruket ska nå vattendrag och hav diskuterades lagstiftning som en väg framåt. En förebild var det danska systemet med N-kvoter på gårdsnivå. Där har varje gröda en maximerad N-giva som baseras på geografiskt område, växtföljd och tillgång på stallgödsel. Fokus i Danmark var att genom lagar och regler tvinga lantbruket att utnyttja kvävet och fosforn i all stallgödsel bättre. Danmark avskräckte Det har genomförts i Danmark, men i Sverige där inte lika stora volymer av stallgödsel är i cirkulation avskräckte danska kostnader och byråkrati. Så i stället för lagstiftning och tvång samlades lantbruksnäringen till en frivillig insats mot övergödning. Den frivilliga insatsen döptes till Greppa Näringen som 213 går in på sitt 12:e verksamhetsår (faktaruta A). Greppa Näringen är den största enskilda rådgivningssatsning som genomförts i Sverige som kombinerar de båda perspektiven miljö och odlingsekonomi på gårdsnivå. Ja, det unika med Greppa Näringen är just det dubbla syftet både miljömål och bondenytta, förklarar Stina Olofsson på Jordbruksverket som projektleder hela Greppa Näringen. Nu visar en första utvärdering att Greppa Näringen har gett resultat. Tidsserie ger facit En central ingrediens i Greppa Näringen är de växtnäringsbalanser som beräknas av rådgivare på medlemsgårdarna. Växtnäringsbalansen är en s.k. Farmgate-modell och visar flödet in och ut av NPK över gårdsgränsen. Skillnaden mellan in- och utförsel blir ett över- eller underskott. Ett överskott av N eller P kan men behöver inte betyda en risk för miljön (faktaruta B). Vid första rådgivningsbesöket inom Greppa Näringen görs alltid en 1:a växtnäringsbalans. Den utgör starten och där fångar man utgångsläget på gården. I den utvärdering som gjorts är underlaget de drygt 2 1 gårdar där 4 Yara Växtpressen 1/213
Faktaruta A Greppa Näringen Organisation: Samarbete mellan Jordbruksverket, LRF, länsstyrelser och rådgivningsföretag Finansiering: Landsbygdsprogrammet och återförda miljöskatter Start: 21 Täcker: 17 av totalt 2l län nordgräns är Dalarnas och Gävleborgs län Rådgivningsmedlemmar: 1 Rådgivningsbesök: 42 Rådgivningshektar: 85 ha Omsättning: ca 35 miljoner per år Faktaruta B Växtnäringsbalanserna Växtnäringsbalanserna inom Greppa Näringen genomförs med Jordbruksverkets beräkningsprogram STANK IN MIND som är en s.k. Farmgate-modell. Modellen visar flödet in och ut av N, P och K över gårdsgränsen, men kan inte användas till att studera interna flöden på gården t.ex. från fält via foder till djur och sedan åter till fält via stallgödsel. Skillnaden mellan in och ut blir ett överskott eller ett underskott. På införselsidan finns t.ex. mineralgödsel, foder och utsäde medan bortf örsel från gården utgörs av framförallt sålda vegetabilier och animalier. Ett överskott av N indikerar en risk, men betyder inte automatiskt att detta kväve är förlorat till miljön. I stället kan kvävet omsättas och bindas i jordens organiska substans. Ett underskott av t.ex. P visar att man genom odlingsåtgärderna tullar på jordens P-förråd. det också utförts en 2:a växtnäringsbalans (faktaruta C). På så sätt finns både en startpunkt och en kontrollstation längs vägen. Därmed finns också ett facit av de åtgärder som satts in över tiden på dessa 2 1 gårdar. Riskzon på toppen Detta facit visar på minskade överskott av N mellan den första och den Lägre N-överskott över tiden N-överskott, kg N/ha 16 14 12 1 8 6 4 2-2 -4 Figur 1. Jämförelsen av den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen visar minskande överskott av N på alla gårdstyper. På djurgårdarna där vegetabilier förädlas till animalier är omsättningen av N per hektar mycket större än på rena växtodlingsgårdar. Det är också på mjölk- och grisgårdar som de mest betydande reduktionerna har nåtts med minskade överskott på nästan 1 respektive 13 kilo per hektar. Faktaruta C Utvärderingen Första balans Bakom analysen finns gårdar som gjort minst 2 växtnäringsbalanser en 1:a vid start och en 2:a under vägen. Med 2 balanser över tiden finns möjlighet att spåra en förändring. Bakom siffrorna i figur 1 4 finns 919 växtodlingsgårdar (<,2 d.e./ha) på sammanlagt drygt 13 hektar, 145 mjölkgårdar (>,2 d.e./ha och > 75 procent mjölkkor + rekrytering) på nästan 1 hektar och 193 grisgårdar (>,2 d.e./ha och > 75 procent grisar) på nästan 3 hektar. Greppa Näringen startade i Skåne, Halland och Blekinge och av det skälet finns ca 7 procent av gårdarna i utvärderingen i detta område. (d.e. =djurenheter) senaste växtnäringsbalansen (figur 1). För växtodlingsgårdar minskade överskottet med drygt 5 kilo N per hektar, medan mjölk- och grisgårdar minskade sina överskott med 1 respektive 13 kilo per hektar. Det har skett en betydande minskning av överskotten på en hyfsat kort tid på ca 4 5 år, konstaterar Hans Nilsson vid Länsstyrelsen Skåne som Senaste balans Förändring -5,4-1,4-13, Växtodling Mjölk Gris är en av dem som gjort utvärderingen. Det konstaterar han med glädje. Ett överskott av N i en växtnäringsbalans behöver visserligen inte betyda att kvävet förloras från marken och rinner ut i havet. I stället kan kvävet bakas in i jordens mull där det gör nytta eller avväpnas genom att avgå som kvävgas (N 2 ) till luften. Men risken ökar trots allt ju fler kilo som är i omlopp i växtnäringsbalanserna. Man kan tycka att några kilo här och där inte spelar någon roll, men det är kilona på toppen som är allra mest i riskzonen för utlakning, säger Hans Nilsson. Högre skörd en förklaring Orsaken till att överskotten minska de har också analyserats i 7 olika poster (figur 2). På växtodlingsgårdarna rör det sig framför allt om att lägre överskott eftersom mer växtnäring fördes bort med grödorna. Det handlar helt enkelt om högre skördar på växtodlingsgårdarna, noterar Hans Nilsson. Högre skördar är också en orsak till minskningen på grisgårdarna, men den viktigaste orsaken där är lägre inköp av foder till grisarna i stallet. Grunden till detta är en tuff verklighet med pressad lönsamhet i grisbranschen tror Hans Yara Växtpressen 1/213 5
Högre skördar gynnar miljön Förändring av N-balansen, kg N/ha 5,, -5, -1, -15, -2, Växtodling N-fixering Mineralgödsel Strömedel Vegetabilier Animalier Mjölk Org. gödsel Foder Svin Figur 2. I figur 2 visas förklaringen till förändringen i figur 1 d.v.s. förklaringen till de gröna staplarna i figur 1. Figur 2 ska tolkas på följande sätt: Minskningen för t.ex. grisgårdarna på 13, kilo N per hektar är en summa av 2 plusposter (animalier och organiska gödselmedel ligger ovan -linjen) och 5 minusposter. Av de 5 minusposterna står högre skörd i vegetabilier och lägre foderinköp för de största minskningarna. Nettot av plus och minus blir en minskning på totalt 13, kilo N per hektar. På växodlingsgårdarna är större bortförsel med högre skördar huvudor saken till att N-överskottet minskat. Mjölkgårdarna har köpt mindre mineralgödsel som ett resultat av att kvävet i stallgödseln utnyttjas bättre tack vare övergång från fast- till flytgödsel. Nilsson och det stålbadet är inget att glädjas åt. Men att grisgårdarna har tvingats vända på alla stenar och jaga kostnader har åtminstone fört med sig att överskotten av N minskat. På mjölkgårdarna är minskade foderinköp också en bidragande post, men där är det framför allt inköpen av mineralgödsel som man drog ner på. Sannolikt för att många mjölkgårdar gått från fast- till flytgödsel. Det minskar förlusterna och ökar effektiviteten av kväve, menar Hans Nilsson Fördubblat P-underskott Växtnäringsbalanserna för fosfor ger en liknande bild över tiden (figur 3). Den största förändringen skedde på grisgårdarna där P-överskottet minskade ganska dramatiskt med dryga 6 kilo, från ca 8 till enbart 2 kilo P per hektar. Mjölkgårdarna visar samma mönster men på en lägre nivå. Det finns dock en viktig skillnad mellan å ena sidan dessa djurgårdar och å den andra sidan de rena växt odlingsgårdarna. På mjölk- och grisgårdarna visar den 2:a växtnäringsbalansen fortfarande ett överskott av P. Växtodlingsgårdarna däremot hade redan ett underskott från start som sedan fördubblades mellan den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen. Bättre anpassning måste till Underskottet kan vara på sin plats på gårdar med höga P-AL-nivåer i marken. Men någon sådan koppling mellan P-AL och växtnäringsbalans går inte att hitta i materialet, för klarar Hans Nilsson. P-balanserna visar med andra ord Hans Nilsson arbetar på Länsstyrelsen Skåne och är också engagerad i Greppa Näringen på central nivå. Tillsammans med kollegor har han utvärderat effekten av Greppa Näringens rådgivningsarbete och kunnat konstatera att överskotten av N och P i växtnäringsbalanserna minskade mellan 1:a och 2:a balansen. Foto: Christian Törnqvist. ungefär samma underskott oberoende av om växtodlingen bedrivs på en jord i P-AL-klass V där markkartan är djupt mörkblå eller om markkartan visar orange varningsflagg i klass II. Det är inte någon speciellt bra anpassning efter förutsättningarna. I stället hade gärna Hans Nilsson sett en större justering och variation för att verkligen utnyttja den information som markkartan ger. Underskotten av P på växtodlingsgårdarna förklaras liksom för N av högre skördar, men också av minskade inköp i mineralgödsel (figur 4). Mjölkgårdarna minskade sina foderinköp och det gjorde också grisgårdarna. Det är huvudförklaringen till att P-balanserna visar ett lägre överskott på djurgårdarna. NP inte prio 1 Det går att skala upp alla siffror på minskade överskott i växtnäringsbalanserna från hektaren på gårdsnivå till en sammanlagd pott på hela den areal analysen bygger på alltså gårdar som fått både en 1:a och en 2:a växtnäringsbalans till och med utgången av 21 och som gått att kategorisera som ren växtodlingsgård, mjölkgård eller svin gård. Gör man en sådan (se faktaruta D) hamnar den samlade mängden N som överskotten i växtnäringsbalanserna minskat med på ca 2 1 ton. Motsvarande siffra för P är drygt 5 ton. Observera att detta alltså bara gäller ca 2 1 gårdar som varit med en längre tid i projektet. Detta utgör 21 procent utav medlemmarna 6 Yara Växtpressen 1/213
P-balans i obalans P-överskott, kg P/ha 1 8 6 4 2-2 -4 Första balans Senaste balans Förändring Växtodling Mjölk -1,6-1,4 Gris Figur 3. Överskottet av P minskade dramatiskt på grisgårdarna och också på mjölkgårdarna. På växodlingsgårdarna ökade underskottet med i medeltal 1,6 kilo P/ha mellan 1:a och 2:a balansen. Där kör man i runda slängar varje hektar med ett underskott på drygt 3 kilo P per hektar och år. Djurgårdar fyller alltså fortfarande på sitt P-förråd i marken medan växtodlingsgårdarna tömmer sitt P-skafferi. Större handel med stallgödsel mellan gårdar med och utan djur kan vara en lösning på skevheten. -6-8 -6,1 Foder är förklaringen Förändring av P-balansen, kg P/ha 1,, -1, 2, -3, -4, -5, -6, -7, -8, Växtodling Mineralgödsel Strömedel Vegetabilier Animalier Org. gödsel Foder Mjölk Svin Figur 4. Figur 4 är byggd på samma sätt som figur 2 och ska tolkas på samma sätt. Förklaringen till minskade P-överskott på mjölk- och grisgårdar är framför allt lägre inköp av foder. På växtodlingsgårdarna är det i första hand lägre inköp av mineralgödsel som ligger bakom underskottet av P i växtnäringsbalansen. i dagsläget. På övriga gårdar har det också skett större eller mindre förändringar beroende på hur länge man varit med, men vad som hänt och vad som händer på samtliga dessa gårdar vill Hans Nilsson ogärna spekulera i. Däremot delar han gärna ut högsta betyg åt de lantbrukare som har visat att det går att minska överskotten i N- och P-balanserna. Lantbrukarna har ju knappast minskade överskott av N och P som högsta prioritet utan gårdens ekonomi. Att då i ett läge med kärv ekonomi samtidigt minska överskotten av växtnäring är ett bra resultat och ett gott betyg åt Sveriges lantbrukare. Det visar att man kan komma långt på frivillig väg om goda krafter hjälps åt. / Faktaruta D Stora mängder N och P Överskottet av N och P har minskat under de 4 5 år som förflutit mellan 1:a och 2:a växtnäringsbalansen. Skalar man upp hektarsiffrorna till den areal som analyserats blir det stora mängder N och P som inte längre är i omlopp i marken. Notera att tabellen endast visar 21 % av Greppa Näringens totala areal. Inriktning Växtodling Gårdar antal Areal (cirka) hektar 2:a N-balans, skillnad mot 1:a kg N/ha Summa N (cirka) ton 2:a P-balans, skillnad mot 1:a kg P/ha Summa P (cirka) ton 919 13-5,4 7-1,6 21 Mjölk 145 1-1,4 14-1,4 14 Gris 186 3-13, 39-6,1 18 Summa 213 53 Yara Växtpressen 1/213 7
Stor skillnad på Gropjordarnas N-leverans I Gropen på Borgeby Fältdagar 212 fanns 4 olika jordarter att studera. En stor skillnad mellan dem var deras kvävelevererande förmåga. Redan i mitten av juni hade den mycket mullrika mojorden mineraliserat 6 kilo mer kväve per hektar än sandjorden. Av Gunilla Frostgård, Yara Dagens rekommendationer för kvävegödsling är skörde relaterade. Ju högre skörde förväntningarna är, desto mer kväve måste grödan ha. Ett viktigt bidrag till grödans kväveförsörjning kommer från markens eget förråd, men det svåra är alltid att få grepp om hur stor denna leverans är. Färskt och omsatt N Den mängd kväve som marken kan bidra med varierar nämligen mellan fält och mellan år. Markkvävet kommer från jordens organiska pool. Genom mineralisering av det organiska materialet levereras kväve dels från färska skörderester (förfruktseffekter) och dels från det äldre mer omsatta organiska materialet (mullen). Men inte bara den totala mängden organiskt material i jorden avgör hur mycket kväve som levereras. Också markens fuktighet och temperatur har stor betydelse för hur mycket kväve som blir tillgängligt det enskilda året. Olika jordar på samma plats I Gropen på Borgeby Fältdagar kunde I Gropen på Borgeby Fältdagar 212 jämfördes 4 olika jordarter. Genom att mäta kväveupptag i ogödslade rutor kunde man konstatera att de olika jordtyperna skiljde sig mycket från varandra vad gäller leverans av kväve. Att mängden växttillgängligt kväve skiljde mellan jordarna syns tydligt på bilden om man jämför bestånden av vårvete och vårraps till vänster på den mycket mullrika mojorden med vårvete och vårraps längst till höger som växte på en något mullhaltig lerig sandjord. vi år 212 på ett illustrativt sätt visa hur stora skillnaderna i kväveleverans kan vara mellan olika jordtyper, men också mellan olika förfrukter. Jordarten på Borgeby är en lättlera, men genom att skrapa bort matjordslagret ner till ca 2 cm på en bit och ersätta detta med 3 andra jordarter kunde 4 olika jordar med olika texturer och mullhalter (se tabell) jämföras under samma betingelser på samma plats. Redan blotta ögat kunde se på grödan hur stora skillnaderna var i kväveupptag. Det vårvete och den vårraps som växte på sandjorden var betydligt glesare, klenare och ljusare än motsvarande grödor som fått mer kväve levererat från den mullrika mojorden eller från lerjordarna. Jordart avgör N-leverans Det som ögat noterade bekräftades sedan som mätbara skillnader med hjälp av Yara Handsensor. Den ger ett bra mått på antal kilo kväve som tagits upp i grödan. I diagrammet ser man att det skiljer upp till ca 6 kilo per hektar i kväveleverans mellan de olika jordtyperna. Då ska man 8 Yara Växtpressen 1/213
komma ihåg att det endast är det översta jordlagret som skiljer. Alven är densamma i de olika exemplen, d.v.s. Borgebys ursprungliga lättlera. Mer N efter höstraps Denna lättlera bar också två parceller med höstvete där förfruktseffekterna av höstvete och höstraps kunde jämföras. Här kunde ögat inte uppfatta några skillnader. Den handburna sensorn visade dock vid tre mättillfällen att kväveupptaget efter oljeväxter var ca tio kilo högre än efter höstvete. Parcellerna i Gropen på Borgeby Fältdagar 212 visar att det är viktigt att anpassa kvävegivan både efter jordart och efter förfrukt. / Inga skillnader kunde ses för blotta ögat vad gäller kväveupptag i höstvete efter höstvete (t.v.) jämfört med höstvete efter höstraps (t.h.). Men med hjälp av Yara Handsensor uppmättes ca 1 kg högre upptag efter oljeväxtgrödan. Foto: Jens Blomquist Mest N mineraliserat på mullrik mo Upptaget kväve (kg/ha) 16 14 12 1 8 6 4 2 14 61 77 25 95 74 Ogödslad Ogödslad Ogödslad Ogödslad nmh mo LL mmh SL mkt mr I Mo nmh I Sa 23 7 99 8 37 38 1:a mätning 21253 Stad 37 2:a mätning 21266 Stad 41 3:e mätning 212612 Stad 45 Kväveupptaget i ogödslad ruta i vårvete mättes vid tre olika tidpunkter. Vid 1:a mätningen hade mineraliseringen inte kommit igång och skillnaderna mellan de olika jordarterna var inte så stora. Men redan vid det 2:a mättillfället bara 1 vecka senare hade skillnaderna mellan jordarna förstärkts. Vid den 3:e mätningen ytterligare 6 dagar senare skiljde det så mycket som ca 6 kilo per hektar i kväveupptag mellan det vårvete som växte på sandjorden och det som växte på den mullrika mojorden eller på den styva leran. 4 jordar i Gropen 212 Mullhalt (%) Sand + grovmo (%) Silt (finmo + mjäla) (%) Ler (%) 1. nmh moig lättlera (Borgebys egen jord) 2,4 51 32 17 2. mmh styv lera 4,2 2 33 47 3. mkt mullrik lerig mo 13, 52 34 14 4. nmh lerig sand 2,7 76 18 6 De 4 jordarterna i Gropen skiljde sig åt genom olika textur, men också genom att mullhalten varierade från som lägst 2,4 procent upp till 13 procent på den mycket mullrika leriga mojorden. Yara Växtpressen 1/213 9
Odling i Balans utnyttjar kvävet väl Inom projektet Odling i Balans är ledstjärnan effektiv och lönsam odling med minimal miljöpåverkan. Fokus har lagts på att öka växtnäringseffektiviteten. Genom att följa näringsbalanserna på gårdsnivå kan man se att detta i många fall lyckats genom att utnyttjandegraden ökat. E Växtskydd V ä x K Biologisk mångfald tnä r in g O N Bördighet + O Växtföljd K l M t ima hållning I Energihus- Av Gunilla Frostgård, Yara Inom Odling i Balans samsas energi, klimat, utlakning, växtskydd, biodiversitet, produktivitet etc. på agendan samtidigt. Det är en stor fördel. Cirkeln visar på betydelsen av att greppa helheten. Lars Törner, före detta verksamhetsledare inom Odling i Balans, har genom åren skapat en omfattande databas, som bland annat innehåller information om kväveeffektivitet på de olika gårdarnas skiften. Helena Elmquist som efterträtt Lars Törner ser spännande möjligheter till uppföljning och utvärdering av materialet. Foto: Jens Blomquist Odling i Balans är ett unikt projekt, eftersom man årligen följt upp och utvärderat kvävetillförseln, beräknat upptag i gröda samt skattat kväveförluster. En grundlig och noggrann dokumentation på skiftesnivå har resulterat i ett intressant material. Förre verksamhetsledaren Lars Törner har under åren gjort ett idogt arbete genom att samla och dokumentera åtgärder på de 17 pilotgårdarna. Högre över tiden Helena Elmquist, ny verksamhetsledare för Odling i Balans, gillar att vända och vrida på dessa siffror. Hon har beräknat det genomsnittliga N-utnyttjandet per hektar för fyra av gårdarna inom Odling i Balans (diagram 1). N-utnyttjandet är ett nyckeltal för att beräkna hur stor del av tillfört kväve som utnyttjas i produktionen. Det framgår tydligt att det är variationer mellan åren. Men ännu större är skillnaderna i kväveeffektivitet beroende på om det finns stallgödsel eller inte på gården. Västraby är en mjölkgård och på Broby används mycket stallgödsel i form av hönsgödsel. Egonsborg och Wiggeby däremot är idag båda växtodlingsgårdar där N-utnyttjandet blivit betydligt bättre med åren. Ett kväveutnyttjande på över 8 procent som både Wiggeby och Egonsborg haft under några av de senaste åren är ett bra resultat, menar Helena Elmquist. Kilo bättre än procent Wiggeby Gård på Färingsö utanför Stockholm drivs av Håkan och Teri Lee Eriksson. Håkan är ordförande i Odling i Balans och har trimmat kvävegödslingen under flera år. Det har resulterat i ett förbättrat N-utnyttjande. Diagram 2 visar kväveöverskottet per hektar och hur det har förändrats över tid på Wiggeby. Kväveöverskott uttryckt som kg N per hektar är ett mer intressant nyckeltal än kväveutnyttjandet i procent. När man använder kväveutnyttjande i procent, ser man inte storheter, d.v.s. hur mycket mer kväve som riskerar att förloras vid låg utnyttjandegrad, säger Helena Elmquist. I diagram 2 ser man tydligt att de åtgärder som Håkan Eriksson vidtagit gett goda resultat. Användning av Yara N-Sensor samt ökad andel vall 1 Yara Växtpressen 1/213
i växtodlingen är viktiga bidragande orsaker till förbättringen. Helena Elmquist citerar gärna Håkan Eriksson som säger att en insparad krona är lika mycket värd som en intjänad. Det gäller i synnerhet kvävet. Arbetet med miljöfrågor ledde till att Wiggeby fick WWF:s miljöpris år 21. Nästan 1 procent Egonsborg i Skåne är också en gård som länge varit med i Odling i Balans och arbetat med anpassad gödsling. Gården har mycket gynnsamma förutsättningar och höga skördenivåer. Eftersom skördarna är höga behövs också mycket kväve för att tillfredsställa grödornas behov. Men trots höga kvävegivor är antal kilo överskottskväve mycket lågt (diagram 3). Ett år med gynnsamma betingelser, små förluster genom utlakning och denitrifikation, samt hög skördenivå uppnåddes ca 95 procent kväveeffektivitet på Egonsborg. Det är en svårslagen nivå. / N-utnyttjande (%) Stora skillnader mellan år och driftsinriktning 1 8 6 4 2 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 211 År Egonsborg Västraby Broby Wiggeby Diagram 1. N-utnyttjande på fyra gårdar inom Odling i Balans. Utnyttjandegraden varierar över åren beroende på årsmån och skördenivå. Även driftsinriktningen har stor betydelse. Västraby och Broby, som använder stallgödsel, har ett lägre kväveutnyttjande beroende på att förlustvägarna är fler samt att det är svårare att styra och förutse mineralisering och tillgänglighet av kväve från organiska gödselmedel än från mineralgödsel. På de två rena växtodlingsgårdarna Egonsborg och Wiggeby kan man se att N-utnyttjandet blivit bättre under den tid mätningarna pågått och ofta klättrar över 8 procent. Kraftig förbättring på Wiggeby 7 6 Kväveöverskott (kg/ha) 5 4 3 2 1 Diagram 2. N-överskott uttryckt som kilo N per hektar åren 1996 211 på Wiggeby i Mälardalen. Anpassning av kvävegivan med hjälp av N-Sensor i kombination med ökad andel vall i växtodlingen har lett till att antal kilo överskottskväve minskat över åren. 1996 1998 2 22 24 26 28 21 År Kväveöverskott (kg/ha) Låga kväveöverskott på Egonsborg 4 35 3 25 2 15 1 5 24 25 26 27 28 29 21 211 Diagram 3. N-överskott utryckt som kilo N per hektar åren 24 211 på Egonsborg i Skåne. Höga skördenivåer och allmänt goda förutsättningar för växtodling ger låga överskott av kväve i marken. År 29 utmärkte sig speciellt. Då utnyttjades hela 95 procent av tillfört kväve (figur 1). År Yara Växtpressen 1/213 11
Yara N Prognos kan vägleda gödslingen i höstvete Att kväveupptaget startade sent på flera platser och att markens egen mineralisering var svag i början av säsong en konstaterades vid de mätningar som gjordes med Yara Handsensor i de regionala höst veteförsöken 212. Trots detta och trots att höstvetebestånden ibland var glesa, uppnåddes höga skördar tack vare grödans förmåga att kompensera och ta upp mer kväve senare under säsongen. Av Gunilla Frostgård, Yara Oftast svagt samband mellan optimal kvävegödsling och skörd 29 21 12 12 1 1 8 8 6 6 4 4 2 2 4 8 12 16 2 24 28 4 8 12 16 2 24 28 Optimal kvävegiva (kg N/ha) Optimal kvävegiva (kg N/ha) Skörd vid optimum (kg/ha) Skörd vid optimum (kg/ha) 12 1 8 6 4 2 211 4 8 12 16 2 24 28 Optimal kvävegiva (kg N/ha) Diagram 1-4. Normalt är överensstämmelsen mellan optimal kvävegiva och skördens storlek inte så bra. Men enstaka år när markens egen kväveleverans är ovanligt liten beroende på torka eller kyla blir sambandet bra. 211 var markens egen leverans liten, vilket innebar att största delen kväve som grödan tog upp kom från gödseln. Skörd vid optimum (kg/ha) Skörd vid optimum (kg/ha) 14 12 1 8 6 4 2 212 4 8 12 16 2 24 28 Optimal kvävegiva (kg N/ha) Under namnet Yara N- Prognos har vi den gångna säsongen kontinuerligt redovisat kväveupptaget i ett antal regionala höst veteförsök som legat i Skåne, Västergötland, Östergötland, Mälardalen och på Öland. Försöken bestod av kvävestegar med led från noll till 28 kilo N per hektar. Stöd för beslut om komplettering Syftet med mätningarna var att ge en bild av hur mycket av tillfört kväve som grödan tagit upp och hur mycket som fortfarande fanns kvar i marken. Dessutom kunde man genom att mäta i den ogödslade rutan (nollrutan) få en uppfattning om markens egen kväveleverens. Denna information kan förhoppningsvis ge vägledning vid beslut om och när en kompletteringsgiva skall läggas. Försöken låg på olika jordtyper och på gårdar med och utan stallgödsel i växtföljden. Resultaten av mätningarna redo- visades till alla som prenumererade på våra nyhetsbrev, vilka skickades ut med e-post under växtsäsongen. Såväl rådgivare som lantbrukare tog del av resultaten. På sidan 13 14 ges exempel på mätvärden och skörderesultat från några av platserna. Markens kväveleverans är grunden För en viss skörd behövs en viss mängd kväve. Denna tillfredsställs genom markens leverans plus kväve tillfört genom gödsling. Markens kvävebidrag är grunden. För att kunna bestämma hur mycket kväve som ska tillföras med mineral gödsel är det därför viktigt att känna till hur mycket jorden bidrar med. Markens kvävebidrag beror främst på hur mycket organiskt material som finns färskt material i form av skörderester och äldre mer omsatt material i form av mull. Årsmånen har stor betydelse Mineraliseringen sker med hjälp av mikroorganismer och hur snabbt dessa arbetar beror på årsmånen. Om det är kallt och torrt går frigörelsen av kväve långsamt, men vid god markfukt och vid hög jordtemperatur kan mycket kväve frigöras på kort tid. Normala år är det stora skillnader i optimal kvävegiva mellan olika platser. Överensstämmelsen mellan skördens storlek och hur mycket kväve som behöver tillföras är därför dålig. Diagram 1 4 visar detta samband de fyra senaste åren. År 211 var vintern kall och våren torr. Då kom markens leverens av kväve (mineraliseringen) igång sent och blev totalt sett liten. Detta ledde till att överensstämmelsen mellan optimal N-giva och skördens storlek blev bättre än normalt. Det är alltså viktigt att veta om mineraliseringen det aktuella året ger mer eller mindre kväve än vanligt och också när leveransen startar. En vägledning om detta kunde ges i prognoserna 212. 12 Yara Växtpressen 1/213
Exempel från 3 försöksplatser Yara Handsensor användes för att mäta kväveupptaget. Under 212 varierade upptaget stort över landet. Några exempel på upptagskurvor från olika delar av Sverige ges nedan. Där presenteras också sammanställningar över skördar och kväveoptimum. Mätningarna fortsätter 213, och resultaten kommer att redovisas löpande i Yaras nyhetsbrev och på vår hemsida. Anmäl dig till nyhetsbreven på www.yara.se, klicka på Växtnäring så hittar du där en länk till Nyhetsbrev. 1. Klagstorp, Skåne: Svagt bestånd, sen N-leverans, men bra kompensation Upptaget kväve kg N/ha 25 196 197 26 2 18 161 137 15 125 kg 1 58 5 3 kg 4 8 12 16 2 24 28 Stad. 57 Stad. 47 Stad. 41 Stad. 33 Stad. 32 12 juni 4 juli 28 maj 22 maj 14 maj Mycket glest bestånd i Klagstorp på våren. Försöket i Klagstorp var typiskt för västra delen av Skåne 212. Beståndet var glest och dåligt under våren. Kväveupptaget startade sent och markens egen leverans var ganska låg. Men ändå kunde vetet kompensera och ge en förvånansvärt bra skörd. Länge kunde man se att tillfört kväve inte utnyttjades. Om man till exempel går in på tillförd mängd 16 kg N, utnyttjades kvävet inte förrän ganska sent. I stadium 41, när man normalt vill kompletteringsgödsla, hade grödan bara tagit upp 125 kg av de sammanlagt 19 kilo (16 som mineralgödsel + 3 från markens kväveleverans) som borde finnas tillgängliga. Detta ger en kväveeffektivitet på cirka 65 procent. Kväveupptaget fortsatte sannolikt Skörd (kg/ha) 12 1 8 892 96 124 N Optimum 116 159 6 77 4 572 2 392 4 8 12 16 2 24 28 Optimal kvävegiva (kg N/ha) efter avslutade mätningar, och ett stort antal kärnor per ax gjorde att skörden blev över 1 ton och optimum hamnade på 225 kg N per hektar. Det var svårt att tro att det dåliga beståndet faktiskt skulle kunna ge Kvävegiva (kg N/ha) över 1 ton vete. Det krävdes mycket kväve, men höstvetet visade god kompensationsförmåga och återhämtade sig väl. Det glesa beståndet gav få ax, men dessa innehöll istället ovanligt många kärnor. Yara Växtpressen 1/213 13
2. Örsundsbro, Uppland: Stallgödsel sänkte kväveoptimum Platsen är ett intressant exempel på hur stor betydelse markens egen leverans kan ha om stallgödsel funnits med i växtföljden under längre tid. Mineralisering och kväveupttag kom visserligen igång sent på grund av den kalla våren, men under perioden 21/5 till 12/6 levererades cirka 6 kilo kväve från marken. När man jämför upptagskurvan med tillförd mängd kväve ser man tydligt att kväveeffektiviteten är låg för de högre kvävegivorna. I praktiken skulle man i ett fall som detta avråda från kompletteringsgödsling. Optimum blev lågt, 13 kilo N vid en skörd på 9,2 ton per hektar, på grund av markens eget kvävebidrag. Skörden i nollrutan blev hela sju ton! Upptaget kväve kg N/ha Skörd (kg/ha) 25 6 kg 2 168 168 176 177 174 145 15 13 1 ) 57 57 61 59 58 59 55 5 31 3 34 33 31 31 3 4 8 12 16 2 24 28 Kvävegiva kg N/ha 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 789 885 N-optimum 98 938 931 942 922 5 1 15 2 25 3 Kvävegiva kg N/ha Stad. 41 Stad. 37 Stad. 37 Stad. 31 Stad. 31 Stad. 23 Stad. 22 12 juni 4 juni 28 maj 21 maj 14 maj 7 maj 3 april 3. Järpås, Västergötland: Låg N-leverans hela säsongen Försöket är ett bra exempel på resultat från Mellansverige. Kväveupptaget på denna mellanlera kom igång ganska sent. Markens egen leverans under mätperioden var minimal och startade sannolikt inte förrän efter avslutade mätningar i mitten av juni. Trots att gården enligt uppgift är en stallgödselgård togs endast ca 3 kg N upp i nollrutan. Optimum i detta försök blev 232 kg N/ha vilket gav en skörd på drygt 11 ton/ha. 25 218 2 2 186 171 144 15 97 1 59 3 kg 5 32 34 35 36 34 35 35 4 8 12 16 2 24 28 Upptaget kväve kg N/ha Skörd (kg/ha) 12 1 8 6 4 3 473 693 Kvävegiva kg N/ha 94 19 N-optimum 172 1127 113 Stad. 49 Stad. 41 Stad. 41 Stad. 32 Stad. 31 Stad. 3 Stad. 23 Stad. 21 12 juni 5 juni 29 maj 22 maj 15 maj 8 maj 2 maj 25 april 5 1 15 2 25 3 Kvävegiva kg N/ha 14 Yara Växtpressen 1/213
Mätningar bekräftar Minskad utlakning i åar Provtagning i Klingavälsån ett jordbruksdominerat vattendrag i den Natio nella miljöövervakningen. Resultaten från 65 åar visar att läckaget av kväve och fosfor från jordbruket till vattendragen har minskat betydligt de senaste tjugo åren. Foto: Lars Hult I närmare 3 år har lantbruket systematiskt arbetat för att minska växtnäringsläckaget. För första gången har nu mätningar gjorts på bred front i svenska vattendrag. SLU-forskare har mätt och analyserat näringsläckaget i 65 mindre åar i södra och mellersta Sveriges jordbruksområden. Resultaten är mycket uppmuntrande! Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara Många beräkningar har under åren gjorts på näringsläckage från jordbruket. Men i beräkningar finns alltid ett visst mått av osäkerhet. Därför är den rapport som forskare på SLU publicerat efterlängtad (Källa 1). Rapporten grundar sig på omfattande provtagningar i vattendrag under 2 år (1991-21). Bäckarna och åarna ligger i områden med mycket liten påverkan från annan verksamhet än jordbruk. Nästan en halvering av kväveläckaget Vår analys pekar på att lantbrukarnas åtgärder för att minska läckaget av näringsämnen från jordbruksmark har gett bra effekt. Läckaget av kväve och fosfor från jordbruket har minskat betydligt de senaste tjugo åren i sydvästra Sverige, säger Jens Fölster, en av författarna till rapporten. Minskningarna av kväve och fosfor i vattendragen är störst i de regioner där olika åtgärder varit mest omfattande. Tydligast var trenderna med minskat näringsläckage i Västerhavets vattendistrikt. Här minskade jordbrukets läckage av kväve till vattendragen med mellan 35 och 6 procent på tjugo år. För fosfor förekom minskningar främst i södra Östersjöns vattendistrikt. Fånggröda och höstsådd positivt I rapporten ingår en grov analys av vilka enskilda åtgärder som varit mest effektiva. Här visar det sig Yara Växtpressen 1/213 15
att den minskade mängden oorganiskt kväve, som transporteras från land till hav, främst kan kopplas till en ökad andel fånggröda i kombination med vårplöjning. De minskade halterna av totalfosfor i vattendragen förklarades i sin tur bäst av åtgärden minskad andel vårgröda (vårspannmål och våroljeväxter). Analysen visar också att anslutning till rådgivningsprojektet Greppa Näringen sammanfaller med den positiva utvecklingen för både kväve och fosfor. Vi vill gå vidare med en fördjupad analys för att kunna se vilka åtgärder som fungerar bra och är kostnadseffektiva för att minska näringsläckaget i större regioner, det vill säga i olika avrinningsområden, säger Katarina Kyllmar, som också författat rapporten. Halverat kväveöverskott på åkern 16 14 12 1 8 6 4 2 Kilo kväve per hektar Effektivitet, % 55% 65% 66% 6% 61% 64% 68% 72% Överskott Bortförsel 1995 97 99 1 3 5 7 9 Diagrammet visar att vi lägger allt mindre kväve per hektar samtidigt som bortförseln av kväve med skörden är relativt konstant. Det betyder att kvävet används effektivare. Överskottet av kväve har under perioden halverats (jämför höjden på de gröna staplarna). (Källa 2) Högre kväveffektivitet på åkern En annan aktuell rapport Hållbarhet i svenskt jordbruk 212 som getts ut av SCB i samarbete med Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF visar på en ytterligare förklaring till att näringsförlusterna från jordbruket minskat (Källa 2). Av rapporten framgår att kväveöverskottet på svenska åkrar nästan har halverats under perioden 1996 29. Det beror på att vi använder mindre kväve samtidigt som bortförseln med skörden varit ganska konstant. Det betyder att kväveffektiviteten har ökat, från 55 procent till 72 procent under perioden (se diagram). Svenska lantbrukare har alltså blivit bättre på att använda både stall- och mineralgödsel mer effektivt. En del av överskottskvävet hamnar så småningom i vattendragen och når havet. Därför är det viktigt att fortsätta arbeta med åtgärder som leder till ännu lägre förluster från åkermarken. Stor betydelse har exempelvis balanserad näringstillförsel, radmyllning, användning av precisionshjälpmedel som Yara N-Sensor, dränering och minskad markpackning. Även fosforläckaget från åkermarken har minskat enligt rapporten. Under perioden 1995 till 29 beräknas åkermarkens läckage av fosfor ha minskat med 9 procent. Idag läcker varje åker i medeltal cirka,5 kilo fosfor per hektar. Men variationen är mycket stor mellan år och fält. Förlusterna av fosfor sker främst genom erosion och ytavrinning på markytan samt genom att partikelbunden fosfor följer med vattnet genom sprickor och porer i marken. Storleken på fosforförlusterna varierar därför kraftigt beroende på regn, snabb snösmältning, fältets lutning, markstruktur etc. En tumregel säger att 9 procent av fosforförlusterna sker från 1 procent av arealen under 1 procent av tiden. Effekt på sikt i Östersjön 1 forskare från Sverige, Finland och Tyskland har försökt rekonstruera Östersjöns tillstånd från 185-talet till våra dagar (Källa 3). Tillförseln av näring före 195 har fått beräknas eftersom mätningarna startade först senare. Rapporten visar att tillförseln av kväve och fosfor accelererade kraftigt från 195-talet och nådde sina högsta nivåer runt 198. Därefter har tillförseln minskat stadigt och idag ligger vi på samma nivå som på 5-talet. Detta är en stor framgång och mycket glädjande! Inte minst med tanke på att befolkningen ökat och att odlingen intensifierats under denna tid. Främst beror minskningen på att länderna runt Östersjön investerat i reningsverk. Men även närings ämnen som transporteras med vattendragen beräknas ha minskat med nästan 1 procent. Finns det då några tecken på att Östersjön är på väg att tillfriskna? Tecken finns säkert, men de flesta forskare tror att det kommer ta tid, kanske 25 5 år. Bland annat beror det på att det finns ett stort fosforförråd på botten av Östersjön. Förrådet läcker fosfor och kan driva på algblomningen under ganska lång tid. Det pågår dock forskning som syftar till att Östersjön ska tillfriskna snabbare. Bland annat försöker man hitta metoder som gör att fosforn på botten stannar där den är genom att till exempel pumpa syre till botten. Man undersöker också metoder för att ändra ekosystemet så att mängden djurplankton ökar. Ju mer djurplankton, desto klarare vatten och mindre algblomning. / Källor 1. Jens Fölster, Katarina Kyllmar, Mats Wallin och Stefan Hellgren (212). Kväve- och fosfortrender i jordbruksvattendrag. Har åtgärderna gett effekt? Rapport 212:1. Institutionen för vatten och miljö, SLU. 2. SCB, Jordbruksverket och LRF, Hållbarhet i svenskt jordbruk 212. Kapitel Växtnäring och övergödning, sid 24-34. 3. B G Gustafsson, F Schenk, T Blenckner, K Eilola, H E M Meier, B Müller-Karulis, T Nermann, T Ruoho- Airola, O P Savchuk, E Zorita (212). Reconstructing the Development of Baltic Sea Eutrophication 185-26. AMBIO 212, 41:534-548. 16 Yara Växtpressen 1/213
Vill du ta riktigt höga rapsskördar? Ge då tillräckligt med svavel! Svavelbrist kan ge stora skördesänkningar, se parcellen till vänster. Både höst- och våroljeväxter behöver mycket svavel för att inte tappa skörd. I förhållande till kväve behövs dubbelt så mycket som till stråsäd och vall. Därför rekommenderar vi Sulfan i stället för Axan till oljeväxter. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara Oljeväxter har ett mycket stort svavelbehov och är den gröda som är känsligast för brist. Våra försök visar en genomsnittlig skördeökning för svavelgödsling i höstoljeväxter på 5 kilo per hektar och i våroljeväxter på 25 kilo per hektar. Skördeökning på upp till 1 5 kilo har noterats. Men hur mycket svavel behövs egentligen och ger extra svavel någon skördeökning? Dubbelt så mycket som stråsäd För vart 5:e kilo kväve som läggs behöver oljeväxter 1 kilo svavel för att inte tappa skörd (N:S-kvot 5). Det är dubbelt så mycket som de flesta andra grödor behöver. Stråsäd och vall behöver bara 1 kilo för vart 1:e kilo kväve (N:S-kvot 1). Sulfan ger tillräckligt Vår- eller höstoljeväxter som får en kvävegiva på 1 kilo på behöver alltså 2 kilo svavel, dvs. en femtedel av kvävegivan. Axan och liknande kväveprodukter ger inte tillräckligt med svavel. Det gör däremot Sulfan som innehåller 24 % kväve och 6 % svavel. Använd Sulfan som enda gödselmedel eller i kombination med YaraMila Raps om grödan behöver fosfor och kalium (se artikel sid 2-21). 5 % högre skörd En försöksserie visar att när svavelgivan på våren dubblas i höstraps så ökar skörden med 5 procent (se diagrammet). Vid en skördenivå på 4 ton per hektar ger detta 2 kilo i merskörd, motsvarande 7 kronor vid ett rapspris på 3:5 kronor per kilo. Hos flera av våra återförsäljare är merpriset för 16 kilo N som Sulfan jämfört med Axan i storleksordningen 17 kronor per hektar. Det behövs alltså bara 5 kilo merskörd för att Sulfan ska löna sig. Så varför chansa? 4 kilo mer raps i årets försök Under 212 lade vi ut två orienterande försök i höstraps där vi bland annat jämförde Sulfan med Axan. Båda låg i Skåne. Resultatet från det ena försöket visade på 4 kilo merskörd för Sulfan jämfört med Axan, dvs. en skördeökning på 8 procent. I det andra försöket fanns inga skillnader mellan produkterna. I försöken fanns även ett led utan 5% högre skörd vid tillräckligt med svavel på våren 12 +15% 115 +1% 11 Rel. skörd % 15 1 95 9 Inget svavel 16 kg svavel 32 kg svavel I en försöksserie fick höstrapsen 16 kilo kväve på våren. Optimala svavelgivan var därmed 32 kilo, dvs. 1/5 av kvävegivan. 16 kilo svavel på våren gav i genomsnitt 1 % skördeökning (N/S-kvot = 1). Höjdes givan till 32 kilo ökade skörden med ytterligare 5 % (N/S-kvot = 5). Källa: Försök S-9331C, 1994-96, 9 försök. svavel (N27). Båda försöksplatserna visade stora skördeökningar för svavelgödsling. Jämfört med ledet utan svavel (N27) så ökade skörden vid Sulfangödsling med 1 3 kilo i försöket där Sulfan var bättre än Axan och med 6 kilo i det andra. / Yara Växtpressen 1/213 17
Höga skördar gav låga proteinhalter i maltkorn Höga proteinhalter ger ibland problem i malt korn et. 212 var problemet i många områden istället att den undre gränsen för proteinhalt inte uppnåddes, vilket är minst lika illa. De lantbrukare som vågade kompletterings gödsla utifrån Yara N- sensors rekommendationer, kunde ofta skörda maltkorn av god kvalitet. Av Gunilla Frostgård, Yara Skörd kg/ha Kurvorna pekar uppåt 212 8 7 6 5 4 3 2 1 23 24 25 26 27 28 Skördeår 29 21 Skördeutfall i kilo per hektar från 23 till 211 och preliminära siffror för 212 211 212 Höstvete Vårvete Höstraps Gynnsamma betingelser för spannmålsodling 212 gjorde att stråsädes skördarna i många områden blev höga. På många sätt har det varit ett ovanligt intressant år, menar Torben Kudsk, Lantmännens expert på växtnäring. I genomsnitt blev årets skörd högre än femårsgenomsnittet även om vissa områden fick svårt att bärga skörden pga. regn. Bakom genomsnittsvärden gömmer sig ofta en stor variation. Det gäller också årets skörd. Medeltalen visar att många kan glädjas över något högre hektarskördar än vanligt. I Skåne var skördenivån för de flesta högre än normalt. Extra nöjd är nog den gotländske bonden, som fått stora skördar. I norra delen av landet har man däremot fått skördar som ligger under snittet för området. I delar av Mellansverige blev potentiellt högavkastande fält stående alltför länge pga. regn. Kväveupptaget påverkar kvaliteten Torben Kudsk berättar vidare hur kvaliteten i årets skörd varierade. Höstrapsen hade generellt höga skördar och bra oljehalt. För höstvete och korn kan vi konstatera att med de högre skördarna följde låga proteinhalter. Speciellt i maltkornet hamnade många på alltför låga proteinnivåer. En stor del av det maltkorn som kom in till Lantmännen höll så låg proteinhalt att det inte kunde klassas och betalas som maltkorn. Ett annat kännetecken för 212-års skörd var en relativt hög andel grön- Knud Nissen, Lantmännens produktchef för precisionsodling, berättar att en stor del av det korn som levererades till Lantmännen 212 höll för låg proteinhalt för att kunna klassas som maltkorn. För de odlare som vågade kompletteringsgödsla efter behov och tog hjälp av Yara N-Sensor, hamnade proteinhalten inom rätt intervall. skott, återigen speciellt i maltkornet. Torben har räknat lite extra på kväveupptaget och hittade där enkelt förklaringar till de låga protein- 18 Yara Växtpressen 1/213
Torben Kudsk, produktspecialist växtnäring på Lantmännen, säger att det varit ett spännande skördeår med höga stråsädesskördar i många områden. halterna. Att till exempel gå från optimala 1,5 procent i maltkorn till 9,5 procent vid samma skördenivå innebär en skillnad på endast 15 kilo kväveupptag i kärnan. Om maltkornskörden ökar med ett ton innebär även detta ungefär en skillnad på just 15 kilo kväve i kärnan. Med tanke på att grödan inte enbart förändrar halten i kärnan, utan även måste ta upp kväve i rötter och bladmassa och inte är 1 procent effektiv, kan man i runda slängar räkna på en kväveeffektivitet på 5 procent, menar Torben. För att bibehålla en proteinhalt på 1,5 procent när skörden ökar med till exempel 2 ton krävs alltså runt 6 kilo extra kväve. Årets proteinhalter i maltkorn ligger i snitt en bit under 9,5 procent och man kan konstatera att det saknades en hel del kväve i årets odling. Kvävetillgången varierade Historien om årets kvävetillgång börjar egentligen redan 211, då en blöt höst gav en viss ut lakning. När vi sedan kom till våren var tillgången på kväve antagligen något lägre än normalåret. Den tidiga mineraliseringen var på de flesta ställen moderat, på grund av låga temperaturer och/eller torra förhållanden. Utöver en torrperiod i vissa delar av landet var vattentillgången och därmed även tillgången på växtnäring bra. Även temperaturnivåerna var generellt sett lagom. Häri ligger nog mycket av hemligheten bakom årets goda skördar, säger Torben. Sensommaren gav oss sedan varmt och fuktigt väder, vilket innebar en ökad sen mineralisering. Effekten av detta kunde bland annat konstateras i det höga antalet grönskott. Yara N-Sensor räddade proteinhalterna! Under några år har det pågått ett utvecklingsarbete för att använda Yara N-Sensor även i maltkorn. Denna strategi förutsätter att man delar kvävegivan och inte väntar alltför länge med att lägga andra givan. Knud Nissen, produktchef för precisionsodling på Lant männen, berättar att den stående frågan under 212 från användarna av Yara N-Sensor var om man verkligen vågade lita på de höga kväverekommendationer som gavs. Dessa låg ju långt över vad man tidigare vågat lägga. Med facit i hand så fick de som följde sensorns råd en hög skörd med rätt proteinhalt konstaterar Knud. Intresset för att använda Yara N-Sensor ökar i maltkorn och utvecklingen av sensorns maltkornskalibrering fortsätter. / Yara Växtpressen 1/213 19