Miljökonsekvensbeskrivning med teknisk beskrivning

PROJEKT VALDEMARSVIKEN Miljökonsekvensbeskrivning med teknisk beskrivning 2008-05-29 Bilaga A till ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till saneringsåtgärder i Valdemarsviken, Valdemarsviks kommun Pär Elander och Elin Pirard Hifab AB, Envipro Miljöteknik Linköping

Icke-teknisk sammanfattning Valdemarsvikens sediment är kraftigt förorenade av krom och i viss utsträckning även av kvicksilver. Föroreningarna härrör från f.d. Lundbergs läder som bedrev garveriverksamhet från 1800-talet fram till 1960. Valdemarsviks kommun och länsstyrelsen Östergötland har i samarbete genomfört en s.k. huvudstudie av föroreningsproblematiken som visar att spridningen av krom i viken alltjämnt är mycket stor. Studien visar också att det är de inre delarna av viken som är källa till denna spridning medan områdena längre ut utgör recipientområden där föroreningar sedimenterar. Trots en omfattande sedimentation i dessa områden är även transporten över Valdemarsvikens tröskel till den egentliga Östersjön stor. Om inga åtgärder vidtas beräknas spridningen komma att fortgå under lång tid. Med anledning av den stora spridningen förbereder Valdemarsviks kommun en sanering av de förorenade sedimenten i de områden vilka identifierats som källområden. Saneringen avses huvudsakligen genomföras som en muddring med efterföljande avvattning av muddermassor, rening av returvatten och slutligt omhändertagande av de förorenade sedimenten som stödfyllning innanför en invallning i Valdemarsviken, se nedanstående kartöversikt. Omfattning och lokalisering av de planerade åtgärderna. Copyright Lantmäteriet. Ur Din Karta TM. Garveri- och läderfabriksverksamheten gav även upphov till avfall som bl.a. användes i en fyllning i strandområdet invid Grännäs. Stabilitetsförhållandena för denna är otillfredsställande och en långsam spridning genom erosion av avfallsmassor pågår. I samband med saneringen av sedimenten kommer även denna fyllning att efterbehandlas genom en kombination av uppgrävning och täckning. Uppgrävda massor avses nyttiggöras inom invallningen på samma sätt som muddrade sediment. De geotekniska förutsättningarna och stabilitetsförhållandena för strandområdena i Valdemarsvikens inre del är generellt besvärliga. Detta medför att vissa grundförstärkningsåtgärder kommer att behöva vidtas för att säkerställa stabiliteten under och efter genomförd sanering. Av denna anledning kan delar av de förorenade sedimenten längs stränderna komma att täckas i stället för muddras, medan suc- Envipro Miljöteknik 314149 2(36)

cessiv återfyllning efter muddring kan tillämpas längs andra delar, exempelvis mot befintliga spontkonstruktioner. Längs minst en och möjligen två delsträckor i Valdemarsviks hamn kommer grundförstärkningen att utföras som en kajkonstruktion. Samtliga planerade åtgärder framgår också av Bilaga D1 till ansökan. Muddringen kommer huvudsakligen att utföras som sugmuddring med inkapslat muddringshuvud särskilt anpassat för muddring av förorenade sediment, med minsta möjliga grumling och spridning av förorenade partiklar vid muddring. Vid sugmuddring blandas sedimenten med vatten och transporteras hydrauliskt i en sluten pumpledning till invallningen. Alternativt kan s.k. frysmuddring komma ifråga, där spridningen begränsas genom att sedimenten först fryses i block av lämplig storlek och sedan lyfts upp till en pråm för borttransport. Med den föreslagna tekniken bedöms att spridningen av partiklar och föroreningar under muddringen begränsas till maximalt 400 ton suspenderat material, 1-4 ton krom och 0,3 kg kvicksilver vilket är i samma storleksordning som den årliga spridningen från källområdet under nuvarande förhållanden. Avvattning av hydrauliskt transporterade sediment kan antingen ske genom sedimentering innanför invallningen efter tillsats av polymer (flockningsmedel) eller som mekanisk avvattning inom intilliggande arbetsområde, varvid fyllning utförs genom utläggning av avvattnade sediment. Vid frysmuddring placeras de frysta blocken innanför invallningen och får tina under vatten. Enligt utförda undersökningar bör reningen av returvatten kunna begränsas till partikelavskiljning. Detta kan ske antingen i ett partikelfilter eller en anläggning för flockning och flotation och/eller sedimentering för avskiljning av partiklar. Utsläppen med returvatten efter en effektiv partikelavskiljning (riktvärde för suspenderat material 35 mg/l) bedöms kunna uppgå till som mest ca 400-500 kg krom och 30-40 g kvicksilver, ackumulerat under hela genomförandetiden. För muddring av strandområden med kraftig rotfilt och andra hinder kan grävmuddring behöva tillgripas. Vid grävmuddring är riskerna för grumling större, liksom vid utläggning av täckning och grundförstärkningar som berör lösa och finkorniga sediment. Omfattningen av sådana arbeten kommer dock att vara liten i förhållande till omfattningen av sugmuddring. När så bedöms erforderligt med hänsyn till arbetenas omfattning och grumlande karaktär ska sådana arbeten utföras bakom skyddsskärm (siltgardin) som avskärmar hela vattenpelaren, alternativt vidtas annan skyddsåtgärd med motsvarande effekt. Den ackumulerade spridningen av förorenade partiklar från sådana arbeten bedöms med dessa skyddsåtgärder bli liten i förhållande till den årliga spridningen i nuläget. Efter avslutad muddring kommer muddermassorna i det invallade området att täckas. Konsolideringsprocesserna hos sedimenterade muddermassor och underlagrande lös gyttja och lera innebär att sättningarna kommer att bli stora och muddermassorna kommer efter en tid att ligga helt under vatten. Preliminärt kommer området bakom invallningen att återställas som ett våtmarksområde. I detta fall kommer minst 1 m rena täckmassor att läggas över de förorenade sedimenten. Ett sådant område innebär gynnsamma förutsättningar som häckningsplats för fåglar m.m. Eventuellt kan även en obruten vattenförbindelse med Valdemarsviken öppnas så att området kan fungera som lekplats för fisk. Alternativt stabiliseras sedimenten och området förses med en mäktigare täckning (minst 2 m) så att invallningen i framtiden kan utnyttjas för friluftsverksamhet. I båda fallen kommer de förorenade sedimenten att ligga permanent under grundvattenytan. Eftersom såväl sediment som underlagrande och angränsande jordlager är täta (har låg hydraulisk konduktivitet) beräknas vattenomsättningen och lakvattenbildningen i fyllningen bli mycket liten. Beräkningsmässigt blir lakvattenbildningen i storleksordningen 10 m 3 per år vilket motsvarar en uttransport av mindre än 1 gram krom per år, med de halter som finns i sedimentens porvatten. Under den inledande konsolideringsperioden kommer uttransporten dock att bli högre eftersom konsolideringsprocessen innebär att överskottsvatten pressas ut till dess att jämvikt mellan porvattentryck och lasten av ovanförliggande massor uppnåtts. Denna process kan, pga. massornas täthet, ta flera tiotals år i anspråk. I förhållande till annan transport av krom i viken kommer läckaget från deponin dock att vara försumbart även under konsolideringstiden. Under arbetstiden kan störningar för omgivningen uppkomma vid arbetsplatsen till följd av lukt, damning, buller och vibrationer. Dessa störningar kommer främst att kunna beröra närboende till invallningen. Avståndet från invallningen till närmaste bostadshus och ett nylighen uppfört äldreboende är Envipro Miljöteknik 314149 3(36)

ca 150 m. Ytterligare bostäder finns på ca 300 m avstånd från invallningen. Även Grännäs campingplats som gränsar till invallningen kan komma att påverkas av sådana störningar under arbetstiden. Luktproblem kan tänkas uppkomma från reducerade svavelföreningar i syrefria sediment. Erfarenheter från andra genomförda projekt visar dock att denna typ av störningar varit små. Även olägenheterna till följd av buller förväntas bli begränsande. Den verksamhet som förväntas ge de största bullerstörningarna är transporter av material till arbetsområdet, främst bergmassor som kommer att användas för utbyggnad av invallningen. De tillfartsvägar som kommer att användas är belagda, de massor som ska användas i huvudsak grovkorniga och riskerna för olägenheter från damning från materialtransporter bedöms som liten. Damning från muddermassorna som ska omhändertas bedöms mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare genomförda projekt som liten. Massorna är finkorniga och bedöms förbli vattenmättade fram till dess att täckning påförs vilket utgör en effektiv spärr mot damning. Arbetet kommer också att medföra störningar för båttrafiken som måste begränsas i de inre delarna av viken under den tid muddring pågår. För att begränsa sådana störningar kommer hindrande arbeten av denna typ inte att bedrivas under turistsäsongen. Genomförandetiden bedöms till 2-4 år, varav ett till två år huvudsakligen är kopplade till uppförande av invallning, kajbyggnader och andra grundförstärkningsåtgärder (täckning) medan de åtgärder som genomförs under de efterföljande ett till två åren omfattar muddring, avvattning och vattenrening, täckning av förorenade sediment i strandområden (alternativt återfyllning i samband med muddring) samt täckning av muddermassor inom det invallade området. Syftet med saneringen är att långsiktigt förbättra miljön i Valdemarsviken genom att isolera källan till spridning av krom. På kort sikt kommer dock växt- och djurliv i källområdet att påverkas negativt eftersom muddringen medför att i princip alla växter och djur bundna till sedimentet inom de områden som muddras kommer att försvinna. Därmed förstör man för en tid också födobasen och lekbottnarna för de fiskar som finns respektive leker i de områden som berörs av åtgärderna. Vilka arter som slutligen kommer att dominera de muddrade områdena efter det att de återhämtats är idag omöjligt att säga med säkerhet. Troligen blir det just de arter som finns där idag (typiskt förekommande arter är abborre och gädda). Oavsett vilka arter som kommer tillbaka och hur fördelningen mellan dem ser ut kommer det sannolikt att ta många år innan muddrade områden återgår till samma successionsstadium som idag. Vilka växtarter som kommer att återkolonisera viken efter saneringen bestäms av vilka som har den effektivaste spridningspotentialen. Även djupet och sedimentstrukturen är avgörande. Slutligen kan innehållet i fröbanken, d v s frön nere i sedimentet, vara avgörande för vilka arter som kommer att kolonisera viken. De biologiska undersökningar som gjordes före och efter saneringen av Örserumsviken visade att ett år efter avslutad muddring hade vegetationssamhället börjat utbreda sig i de inre delarna av viken och vegetationsbältet var som tätast i anslutning till strandkanterna. I den yttre delen av viken var vegetationsförekomsten fortfarande sparsam ett år efter muddringen. Bottenfaunasamhället i den inre delen av viken var i nivå med före saneringen när det gäller den totala djurbiomassan. Sammansättningen av djur skilde sig dock åt. Före muddringen utgjorde filtrerare och växtätare (herbivorer) en större andel av bottenfaunasamhället i viken, medan de funktionella grupperna nedbrytare (detrivorer) och allätare (omnivorer) dominerade stort efter muddringen. Två år efter avslutad muddring hade filtrerarna och herbivorerna börjat öka igen. Fisksamhället i viken hade två år efter avslutad muddring lägre abundans och biomassa än före saneringen. (Lövgren, 2005) Av särskilt intresse är den skyddsvärda havsöringen som under hösten vandrar upp i Vammarsmålaån via Valdemarsviken för att leka vid grunda och måttligt strömmande partier. Öringen har en stark drift att återvända till sitt lekområde. De planerade åtgärderna i Valdemarsviken hindrar sannolikt därför inte öringen från att vandra upp i Vammarsmålaån (Karås, 2008). Åtgärderna kommer också att på kort sikt kunna påverka fågellivet i den inre delen av viken såtillvida att vassområden som utgör häckningsplatser tas bort. Det bedöms att dessa på sikt i huvudsak återkoloniseras och att förhållandena återställs på naturlig väg efter det att åtgärderna är genomförda. I den inre delen av hamnen finns dock ett vassområde där muddringen kan få en sådan omfattning att det är tveksamt om området kommer att återkoloniseras. Envipro Miljöteknik 314149 4(36)

Invallningen i Grännäsviken kommer att medföra viss påverkan på landskapbilden genom att en bank med gång- och cykelväg kommer att etableras i vattenområdet. Det invallade området kommer dock att anta våtmarkskaraktär som grund havsvik och erbjuda häckningsplatser för fågellivet. För det fall området omvandlas till markområde för fritidsaktiviteter blir påverkan större eftersom det befintliga vassområdet försvinner och återetablering förhindras. De alternativ som undersökts omfattar täckning av de förorenade sedimenten i sin helhet, omhändertagande av muddermassor genom utvinning av krom, omhändertagande av muddrade sediment i en konventionell deponi på land samt omhändertagande av förorenade sediment genom dumpning i en djuphåla i Valdemarsviken. Täckning av de förorenade sedimenten bedöms som mindre lämpligt med hänsyn till de begränsningar detta kommer att innebära för båttrafik och andra verksamheter. Kostnaden bedöms också bli högre än för det sökta alternativet. Omhändertagande av förorenade sediment för utvinning av krom är intressant med hänsyn till de höga halterna (medelhalten i de sediment som ska muddras är i storleksordningen 1 %). Utvinning av metaller ur Valdemarsvikens sediment bedöms dock inte vara lönsam utan i stället medföra höga kostnader eftersom investeringen i anrikningskapacitet anpassad till sedimenten blir stor. Det är dessutom troligt att de tekniska möjligheterna att utvinna metallerna är begränsade i så måtto att endast delar av metallinnehållet kan utvinnas. Mot bakgrund av detta bedöms inte utvinningsalternativet som realistiskt. Omhändertagande av sedimenten i en konventionell deponi på land innebär dels att ett avrinningsområde som tidigare inte varit belastas utnyttjas, dels att den framtida lakvattenbildningen kommer att bli större. Därutöver är alternativet sämre med hänsyn till resurshushållningen och behovet av transporter medan det ur kostnadssynpunkt är jämförbart med det valda alternativet. Dumpning av de förorenade sedimenten bedöms kunna genomföras på ett kontrollerat sätt med användning av storsäckar för inkapsling av sedimenten vid dumpning i kombination med avskärmning av dumpningsområdet med geotextilskärmar (siltgardiner). En lämplig djuphåla som skulle kunna användas finns utanför Grännäsfjärden i Valdemarsviken. Den framtida lakvattenbildningen från en sådan undervattensdeponi bedöms motsvara lakvattenbildningen i invallningen. Från miljösynpunkt bedöms det därför som likvärdigt med det valda alternativet, medan det med hänsyn till hushållningen med naturresurser (främst åtgången av jord- och bergmassor) och kostnaderna bedöms som det mest gynnsamma av alternativen. Med hänsyn till att förutsättningarna att övervaka området och förhindra framtida oavsiktliga ingrepp bedöms som sämre än i det valda alternativet och att dumpning inte är tillåten utan särskild dispens har detta alternativ ändå valts bort. Envipro Miljöteknik 314149 5(36)

INNEHÅLL 1 INLEDNING... 7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 GENOMFÖRDA UTREDNINGAR... 8 1.3 RISKBEDÖMNING... 9 1.3.1 Källtermer - föroreningskällor idag och i framtiden...10 1.3.2 Spridningsförutsättningar...10 1.3.3 Skyddsobjekt och exponeringsvägar...11 1.4 PLANERADE ÅTGÄRDER...11 1.5 SYFTE...12 2 OMRÅDESFÖRHÅLLANDEN...12 2.1 TOPOGRAFISKA, GEOLOGISKA OCH GEOTEKNISKA FÖRHÅLLANDEN...12 2.2 HYDROLOGISKA FÖRHÅLLANDEN...13 2.3 FÖRORENADE OMRÅDEN...14 2.3.1 Valdemarsvikens sediment...14 2.3.2 Utfyllnaden vid Grännäs...16 2.4 KARAKTERISERING AV FÖRORENADE MASSOR...17 2.5 SKYDDSVÄRDEN...17 3 FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER...17 3.1 FÖRESLAGET ALTERNATIV...17 3.2 UTFÖRANDE AV INVALLNING FÖR OMHÄNDERTAGANDE AV FÖRORENADE MASSOR SOM STÖDFYLLNING...18 3.3 BORTGRÄVNING AV FÖRORENAD FYLLNING VID GRÄNNÄS...20 3.4 GRUNDFÖRSTÄRKNING GENOM ANLÄGGNING AV KAJ I VALDEMARSVIKS HAMN...20 3.5 MUDDRING AV FÖRORENADE BOTTENSEDIMENT...21 3.6 OMHÄNDERTAGANDE AV MUDDERMASSOR, AVVATTNING OCH VATTENRENING...22 3.7 TÄCKNING OCH SLUTLIG UTFORMNING AV INVALLNING...23 3.8 TÄCKNING AV FÖRORENADE SEDIMENT OCH STÖDFYLLNING UNDER VATTEN...24 3.9 SKYDDSÅTGÄRDER VID ARBETEN I VATTEN...25 4 MILJÖKONSEKVENSER...25 4.1 LÅNGSIKTIGA EFFEKTER...25 4.1.1 Spridning av föroreningar från källområdena...25 4.1.2 Effekter på naturmiljön inklusive vattenmiljön...26 4.1.3 Effekter på kulturmiljö m.m...27 4.2 EFFEKTER UNDER ARBETSTIDEN...27 4.2.1 Allmänt...27 4.2.2 Utsläpp till luft...28 4.2.3 Buller...28 4.2.4 Störningar på båttrafiken och friluftslivet...28 4.2.5 Grumling och spridning av suspenderat material...28 4.2.6 Resurshushållning...29 4.2.7 Transporter...30 4.2.8 Kemikaliehantering och avfallshantering...31 4.3 RISKER FÖR OLYCKOR, HAVERIER M.M....31 4.4 ÖVERENSSTÄMMELSE MED PLANER M.M....31 5 ALTERNATIVA UTFÖRANDEN OCH DERAS MILJÖKONSEKVENSER...31 5.1 EFFEKTER OM SANERING INTE GENOMFÖRS (NOLLALTERNATIVET)...31 5.2 ÖVERTÄCKNING AV FÖRORENADE SEDIMENT I HELA KÄLLOMRÅDET...32 5.3 ALTERNATIVA OMHÄNDERTAGANDEN AV MUDDRADE SEDIMENT...32 5.3.1 Upparbetning och utvinning av krom ur sedimenten...32 5.3.2 Deponering av sediment i en landbaserad deponi...33 5.3.3 Dumpning av sediment i djuphåla...34 6 KONTROLL OCH UPPFÖLJNING...35 7 REFERENSER...36 Envipro Miljöteknik 314149 6(36)

PROJEKT VALDEMARSVIKEN 2008-05-29 1 Inledning 1.1 Bakgrund Valdemarsviken, som är ostkustens enda fjord, är belägen i Valdemarsviks kommun i sydöstra delen av Östergötlands län och sträcker sig från tätorten Valdemarsvik ut till Östersjön, ett avstånd på cirka 11 km. Området är ett mycket populärt fritidsområde, framförallt under sommaren, och utnyttjas frekvent som turistmål och för rekreation. I viken finns flera populära badplatser, varav Grännäsfjärden ligger närmast Valdemarsvik tätort i den inre delen av viken. Längre ut finns bostäder och sommarstugor med egna bryggor och båttrafiken, främst med fritidsbåtar, är omfattande. Valdemarsviken utgör som del av Östergötlands skärgård riksintresse såväl för naturvården som för friluftslivet och i vikens yttre delar finns flera naturreservat. Figur 1 Karta över Valdemarsvik och Valdemarsviken. Copyright Lantmäteriet 2001-04-23. Ur Din Karta. Envipro Miljöteknik 314149 7(36)

Intill Valdemarsviken, i de centrala delarna av Valdemarsvik, ligger f d Lundbergs läder som bedrev garveriverksamhet mellan åren 1873 och 1960. Vid fabriken, som var ett av nordens största garverier, fanns både ett kromgarveri och en kromläderverkstad. Från fabriken leddes processvatten ut orenat till Fifallaån som mynnar i Valdemarsviken. Flera muddringar i den inre delen av viken utfördes under Lundbergs läders driftsperiod. Muddermassorna deponerades på flera olika ställen i Valdemarsviken, bl.a. i Grännäsfjärden. Garveriet och läderfabriken deponerade också en del av sitt avfall på ett antal olika deponier, industritippar runt Valdemarsvik bl.a. Grännäs avfallsupplag, beläget alldeles invid Valdemarsviken cirka 1 km från fabriksområdet. Upplaget vid Grännäs användes från ca 1930 och fram till 1966. På deponin deponerades även en del hushållsavfall, slakteriavfall och byggavfall. Garveriverksamheten har inneburit att Valdemarsviken under en 100-årsperiod har mottagit föroreningar i form av sannolikt både diffusa och direkta utsläpp. Detta har lett till att Valdemarsvikens sediment blivit kraftigt förorenade av främst krom men även i viss utsträckning av kvicksilver. Föroreningarna har spridits utåt i viken och påträffas idag från hamnen längst in i viken och i stort sett hela vägen ut till tröskeln vid Krogsmåla. Länsstyrelsen Östergötland har tillsammans med Valdemarsviks kommun under perioden 2002 till 2006 genomfört flera undersökningar för att utreda miljöstatusen för de områden som förorenats av verksamheten vid f d Lundbergs läder. Dessa undersökningar visar att de huvudsakliga föroreningselementen i Valdemarsvikens sediment utgörs av krom och kvicksilver. Halterna av krom är mycket höga och förhöjda kromhalter kan noteras även utanför tröskeln. De högsta halterna av krom och kvicksilver återfinns inre delen av viken, dvs. i hamnen, mellan hamnen och Grännäsfjärden samt i Grännäsfjärdens grundområden. Mäktigheten på de förorenade sedimenten uppgår till 1-2 m i hamnen och cirka 0,5 m i övriga delar av den inre viken. Undersökningarna visar också att spridningen av framförallt krom från sedimenten är mycket stor, men också att spridningen sker i partikulär form med förorenade sediment som resuspenderas från de grunda områdena i den inre delen av viken. Beräkningar visar att uppskattningsvis 3,5 ton krom årligen frigörs från källområdena i det inre av Valdemarsviken. Cirka hälften av det krom som frigörs återsedimenterar i dessa källområde medan resterande del sprids vidare utåt i Valdemarsviken samt ut till Östersjön. Spridningen från fabrikstomten har däremot bedömts vara liten (cirka 1 kg krom/år). Från upplaget vid Grännäs sker en viss spridning till närområdet genom erosion. Mot bakgrund av den stora spridningen av krom som sker från de grunda områdena i den inre delen av viken (källområdena) avser Valdemarsviks kommun att genomföra en sanering av dessa områden. Saneringen finansieras till 90 % av statliga bidragsmedel som är avsatta för efterbehandling av förorenade områden medan kommunens egeninsats är 10 %. Samråd om efterbehandlingen har genomförts vid sammanträde med länsstyrelsen, med berörda fastighetsägare och allmänheten vid ett offentligt möte i Valdemarsvik och som skriftligt samråd med berörda sektorsmyndigheter. Vid samråden framkomna synpunkter har varit vägledande vid val av tekniska lösningar och plats för omhändertagande av muddermassor m.m. 1.2 Genomförda utredningar Underlagsmaterial för miljökonsekvensbeskrivningen utgörs av ett stort antal undersökningar, utredningar och rapporter vilka huvudsakligen tagits fram inom ramen för huvudstudien för projekt Valdemarsviken, men även tidigare utredningar och kompletterande undersökningar inom ramen för den pågående projekteringen. Följande undersökningar och utredningar har genomförts: Sedimentkartering Valdemarsviken, steg 1 (Henrik Eriksson, Envipro Miljöteknik 2006-09- 28) Kartering av förorenade sediment i Östergötland, steg 2 (Hampus von Post, MiljöManagement i Svenska AB, Ekerö 2006-06-28) Envipro Miljöteknik 314149 8(36)

Modellering av vattenomsättning i Valdemarsviken. Rapport 2005-52 (A Karlsson, J Svensson, SMHI, 2005-11-24) Översiktlig beräkning av vattenutbytet i Valdemarsviken med hjälp av salthaltsdata (Jonny Svensson, Thalassos Computations) Värdering av vattenomsättning i Valdemarsviken (Sture Lindahl, SMHI, Norrköping 2003-08-27) Valdemarsvik 5:1, Grännäs: Utredning deponi, stabilitetsförhållanden. Geoteknisk utredning (J&W 2002-11-08) Valdemarsvik - Utredning 1, f.d. fabrikstomten (Ulf Johansson & David Klemetz, Tyréns AB, Göteborg 2003-11-26) Hovedrapport - Kartlegging av miljøgifter i sediment og vann i Valdemarsviken. Rapport 2003-1121 (Det Norske Veritas, 2003-12-05) Effekter på befruktning och larvutveckling hos blåmussla vid exponering för porvatten från sediment tagna i Valdemarsvik. Rapport 66/04 (Toxicon AB, 2004-07-16) Bottenundersökning av Valdemarsviken 2004. SGU Dnr 08-1222/2004 (Bernt Kjellin, Ingemar Cato, Pär Nordgren & Emma Sellén, SGU, 2004-10-25) Metallhalter i fisk, musslor och sediment samt bottenfaunans tillstånd i Valdemarsviken 2005. En undersökning av biologiska effekter av förorenade sediment (Ulf Ericsson, Robert Andersson & Annika Pettersson, Medins Biologi AB, Mölnlycke 2005-09-30) Utvärdering av sekventiella lakförsök (Henrik Eriksson, Envipro Miljöteknik, Göteborg 2006-09-29) Projekt Valdemarsviken - Riskbedömning av krom- och kvicksilverförorenade områden från verksamheten vid f d Lundbergs läder (Henrik Eriksson & Pär Elander, Envipro Miljöteknik, Göteborg & Linköping 2006-10-10) Åtgärdsutredning - Upptagning, behandling och omhändertagande av förorenade sediment i Valdemarsviken, (Pär Elander, Envipro Miljöteknik, Linköping 2006-10-10) Ansvarsutredning för efterbehandling av Valdemarsviken, Östergötlands län, Länsstyrelsen Östergötland, 2006-10-10) Projekt Valdemarsviken - Sammanfattande huvudstudierapport (Henrik Eriksson & Pär Elander, Envipro Miljöteknik, 2006-10-10) Referensundersökning och provtagningsmetodik - Resultat från referensundersökning samt metodbeskrivning för undersökningar utförda inom ramen för Projekt Valdemarsviken (Henrik Eriksson, Envipro Miljöteknik, Göteborg 2006-10-10) Rapport geoteknisk undersökning - RGeo. (FmGeo AB och GeoVerkstan 2007-12-05). Valdemarsvik, stabilitetsutredning - Lägesbeskrivning. (Ramböll Sverige AB 2008-04-29). Stabilisering av sediment från Valdemarsviken. (Statens geotekniska institut 2008-05-26). 1.3 Riskbedömning Inom den huvudstudie som Länsstyrelsen i Östergötland tillsammans med Valdemarsviks kommun låtit genomföra, har en miljöriskbedömning gjorts där hänsyn tagits till aktuella föroreningar, spridningsförutsättningar, skyddsobjekt och exponeringsvägar m.m. Modellen följer huvudsakligen Naturvårdsverkets MIFO-modell (Naturvårdsverket, 1999b) med den skillnaden att den syftar till en större processförståelse över hur föroreningarna omsätts i systemet d.v.s. en belysning av hela riskperspektivet. Envipro Miljöteknik 314149 9(36)

Slutsatsen från den samlade miljöriskbedömningen är att sedimenten i Valdemarsviken bedöms utgöra en risk, både idag och i framtiden. Riskerna är främst kopplade till effekter i biota samt den stora spridningen av krom som sker från sedimenten. För Grännäsutfyllnaden finns även risker kopplade till den dåliga stabiliteten. Nedan redovisas en kortfattad sammanfattning av de bedömningsfaktorer som denna riskbedömning grundar sig på. 1.3.1 Källtermer - föroreningskällor idag och i framtiden Den huvudsakliga föroreningskällan i Valdemarsviken är sedimenten, som är förorenade med krom och i viss utsträckning med kvicksilver. I den inre delen av viken återfinns sediment med halter av krom som uppgår till som mest ca 5 % av torrsubstanshalten (50 000 mg/kg TS) medan medelhalten i de förorenade sedimenten är närmare 1 % av TS. Den högsta uppmätta kvicksilverhalten i dessa sediment är ca 10 mg/kg TS med medelhalten 0,5 mg/kg TS. Den totala mängden krom i hela viken ligger enligt beräkningarna till ca 800 ton, varav huvuddelen återfinns i de grunda områdena i hamnen och Grännäsfjärden. Två ytterligare tänkbara källtermer finns, dels den f.d. fabrikstomten vid f d Lundbergs läder där vissa saneringsarbeten tidigare genomförts, dels det f.d. upplaget vid Grännäs. Föroreningspotentialen i dessa är dock närmast försumbar i förhållande till de mängder som finns i sedimenten. Enligt Naturvårdsverket (1999a) bedöms farligheten för krom som hög medan farligheten för kvicksilver bedöms vara mycket hög. Farligheten för krom baseras på trevärd krom, vilket är den form som krom främst föreligger i Valdemarsvikens sediment och vatten. 1.3.2 Spridningsförutsättningar Risker för hälsa och miljö är i stor utsträckning beroende på huruvida föroreningar sprids till omgivningen. Idag sker spridning av krom via ytvatten, främst i partikelbunden form genom resuspenderat sediment från de inre, grundare delarna av viken. Viss spridning sker även genom diffusion av krom i löst fas från sedimenten, men denna process har mycket begränsad betydelse för spridningen. Den process som utgör den främsta transportbarriären, d.v.s. fördröjer eller förhindrar spridning, är återsedimentering av resuspenderade partiklar i källområdena. De undersökningar som genomförts visar att resuspension och spridning endast sker i den inre delen av viken, dvs. från hamnen och de utanförliggande grundare områdena i den södra delen av Grännäsfjärden. Beräkningar visar att uppskattningsvis 3,5 ton krom årligen frigörs från dessa källområden. Cirka hälften av det krom som frigörs återsedimenterar också i dessa källområden medan resterande del sprids vidare utåt i Valdemarsviken, varav en del sedimenterar på ackumulationsbottnar inne i Valdemarsviken och en del transporteras vidare till Östersjön. Som jämförelse kan nämnas att den naturliga transporten av krom till Valdemarsviken med de två åar som mynnar i viken inne i Valdemarsvik uppgår till ca 17 kg/år. Även bottnarna i den resterande delen av Valdemarsviken är förorenade med krom i mycket höga halter. Undersökningarna visar dock att dessa områden inte bidrar till spridningen även om förorenade sediment som resuspenderas från källområdena kontinuerligt deponeras här. Spridningen från fabrikstomten bedöms däremot vara liten (cirka 1 kg krom/år). Från upplaget vid Grännäs sker en viss spridning till närområdet genom erosion. Även i framtiden bedöms sedimenten vara den huvudsakliga källtermen. På grund av otillfredsställande stabilitet vid upplaget i Grännäs är det tänkbart att denna kan få en större betydelse som källterm i framtiden genom ett skred. Under förutsättningen att markanvändningen inte förändras bedöms fabrikstomten även i framtiden vara en källterm av mindre betydelse. Envipro Miljöteknik 314149 10(36)

1.3.3 Skyddsobjekt och exponeringsvägar Identifierade skyddsobjekt som skulle kunna utsättas för riskerna kopplade till Valdemarsvikens vatten och sediment är: Människor som badar i viken, människor som äter fisk som har fångats i viken samt miljön i Östersjön och i vikens vatten och sediment. Miljöriskbedömningen konkluderar att direktexponeringen av sediment och vatten inte bedöms utgöra någon humantoxikologisk risk vad gäller krom och kvicksilver. Däremot bedöms risker för människan kopplade till intag av fisk. Riskerna är kopplade till de förhöjda kvicksilverhalterna. Effekter på biota, bland annat förhöjt metallupptag och mundelsskador, har konstaterats och ekotoxikologiska risker bedöms därmed föreligga. 1.4 Planerade åtgärder Mot bakgrund av de konstaterade riskerna planerar Valdemarsviks kommun att genomföra efterbehandlingsåtgärder av sediment i hamnen och i den inre delen av viken som konstaterats vara den stora källan för spridning av krom. De åtgärder som planeras omfattar muddring med efterföljande avvattning av förorenade sediment samt slutligt omhändertagande genom nyttiggörande i en stödfyllning och anlagd våtmark, alternativt utfyllt till landområde, bakom en invallning i Grännäsviken. I dessa åtgärder ingår även bortgrävning av en förorenad fyllning (det f.d. avfallsupplaget) i strandlinjen utanför Grännäs. Figur 2 Preliminär avgränsning av de områden som behöver omfattas av de planerade åtgärderna (källområden som står för väsentliga bidrag till spridningen av krom). I anslutning till muddringen kommer också vissa grundförstärkningsåtgärder i hamnen och i strandområdena att behöva genomföras. Stabilitetsförhållandena är längs flera delsträckor otillfredsställande. För en eller två delsträckor i hamnen planeras en grundförstärkning att utföras genom etablering av en stödkonstruktion i kajlinjen, t.ex. som ett bakåtförankrat påldäck kompletterat med kortare spontplankor eller som hel spontkaj. Längs övriga delsträckor med otillfredsställande stabilitetsförhållanden planeras stödfyllningar utföras, antingen som täckning av förorenade sediment (i stället för muddring) eller som stödfyllning på muddrad botten. Envipro Miljöteknik 314149 11(36)

De områden som preliminärt behöver omfattas av åtgärderna framgår av Figur 2. För närvarande pågår kompletterande undersökningar för att bättre avgränsa de områden som bidrar till spridningen och behöver åtgärdas. Vidare pågår arbete med detaljerad utformning av tekniska lösningar beträffande avvattningsmetoder, stabilitetsförbättrande åtgärder m.m. 1.5 Syfte Denna miljökonsekvensbeskrivning redogör för de olägenheter och den påverkan på människors hälsa och miljö som efterbehandlingen av de förorenade sedimenten bedöms komma att medföra, både kortsiktigt (under genomförandeskedet) och långsiktigt. Väsentliga frågor som behandlas är bl.a. riskerna för ökad spridning av förorenade sediment under genomförandeskedet som en följd av grumling m.m., störningar för omgivningen och riskfaktorer under genomförandetiden samt riskerna för framtida spridning från invallningen där de förorenade sedimenten kommer att nyttiggöras. 2 Områdesförhållanden 2.1 Topografiska, geologiska och geotekniska förhållanden Valdemarsviken ligger i en markerad dalgång som omges av ställvis branta bergspartier. Uppe på bergklackarna är jordtäcket tunt eller obefintligt. I dalgången överlagras berggrunden av morän, som i sin tur överlagras av mäktiga lager av lera och överst gyttja. I Valdemarsviks tätort överlagras de naturliga jordlagren till stor del av fyllning, som lagts ut för att möjliggöra och underlätta utbyggnad av hamnen och centrumbebyggelsen, se principskiss i Figur 3. Figur 3 Principskiss över jordlagerföljden i Valdemarsviks dalgång. Gyttje- och lerlagren i Valdemarsviken är mycket lösa och har låg skjuvhållfasthet. Geotekniska undersökningar av det planerade fyllningsområdet i Grännäs visar att skjuvhållfastheten i de ytliga gyttjelagren i vattenområdet uppgår till 3-4 kpa för att tillväxa med djupet för att på ett jorddjup av ca 10 m vara ca 15 kpa (okorrigerade värden). På landområdet innanför viken är de lösa jordlagren mindre mäktiga och gyttja saknas över leran. Skjuvhållfastheten är också något högre, men leran området närmast vattnet klassas i geotekniskt hänseende som mycket lös. Enligt tidigare utförda geotekniska utredningar för etablering av bebyggelse, hamnkonstruktioner m.m. längre in i viken är de geotekniska förhållandena liknande i hela det aktuella området. Som en följd av detta är stabilitetsförhållandena generellt besvärliga. Hamnen och strandområdena vid samhället har förstärkts så att stabilitetsförhållandena för tätorten i huvudsak är säkrade. För en mindre delsträcka i hamnen är förhållandena dock fortfarande otillfredsställande. Muddringar i vattenområdet Envipro Miljöteknik 314149 12(36)

nära stränderna innebär att stabilitetsförhållandena kan försämras ytterligare varför dessa måste beaktas vid val av åtgärd (muddring respektive täckning) och dimensionering av dessa. 2.2 Hydrologiska förhållanden I Valdemarsvik förgrenas den dalgång som omnämns i avsnitt 2.1. Vardera grenen avvattnas av en å som rinner ut längst in i Valdemarsviken, Vammarsmålaån i öst-västlig riktning och Fifallaån från nordväst mot sydost. Medelvattenföringen i åarna är tillsammans i storleksordningen 0,5 m 3 /s, men kan variera mellan 0,05 m 3 /s och 3 m 3 /s. De karakteristiska vattenstånden för Marviken, som den av SMHI:s mätstationer som är mest närliggande och bedöms mest representativ för Valdemarsviken är i höjdsystemet RH 70: HHW +0,90 MHW +0,55 LHW +0,32 MW -0,05 HLW -0,27 MLW -0,51 LLW -0,81 Landhöjningskoefficienten (apparent landhöjning, dvs. inkluderat vattenståndshöjning) beräknas till 0,28 cm/år. En jämförelse mellan medelvattenstånden i SMHI:s stationer Marviken och Oskarshamn visar att skillnaden är liten (2 cm). Skillnaden mellan Marviken och Valdemarsvikens mynning bedöms utifrån detta vara mindre än 1 cm. SMHI:s mätstationer ligger dock ute längs kusten. Vid kraftig pålandsvind kan vinden medföra uppstuvning av vatten längs viken. Eftersom denna är lång kan detta få signifikant påverkan på vattenståndet längst in i viken. Vid stadig vind på 20 m/s kan uppstuvningseffekten t.ex. beräknas till i storleksordningen 10 cm. Enligt muntliga uppgifter från ortsbor kan den variation av vattenstånd som sammanställningen ovan avspeglar tillfälligtvis överlagras av vågor med lång period(eventuellt s.k. seicher). Sådana förekommer framför allt i samband med väderlekssituationer som genererar höga vattenstånd och kan enligt uppgift medföra en ytterligare vattenståndshöjning med ca 0,5 m. Detta skulle innebära att det högsta högvattenståndet kan nå upp till nivån +1,5. Vattendjupen i Valdemarsviken är längst in i hamnen begränsade till någon till några meter. Längre ut i viken ökar vattendjupen och når i större delen av den centrala viken djup större än 20 m. Som mest är vattendjupen ca 30 m. Vid fjordens tröskel är vattendjupet endast ca 6 m. Vattenomsättningen i Valdemarsviken styrs endast i begränsad omfattning av sötvattentillrinningen och i ännu mindre utsträckning av vattenståndsvariationer. I stället är vinddriven strömning den avgörande faktorn för strömningen i viken och utbytet med Östersjön. Eftersom tröskeln vid Krogsmåla är trång och smal påminner den strömning som genereras av vinden om situationen i en sjö. Vinden (riktad i vikens längdriktning) ger upphov till en ytström som kompenseras av en motriktad bottenström. Den trånga sektionen medför att det utgående ytvattnet stuvas upp och strömningen över tröskeln blir mindre än inne i viken. Den vindgenererade strömningen leder dock till att bruttoutflödet över tröskeln blir mycket större än tillflödet av sötvatten till viken. Veckomedelvärdet varierade under perioden september 2004 till och med augusti 2005 enligt utförda modelleringer mellan 10-20 m 3 /s men var enstaka veckor upp till 40 m 3 /s. Skillnaden mellan sötvattentillrinningen och utflödet över tröskeln kompenseras av inströmmande vatten så att nettoutflödet motsvarar sötvattentillrinningen. Envipro Miljöteknik 314149 13(36)

2.3 Förorenade områden Föroreningarna från f d Lundbergs läder återfinns inom flera områden i Valdemarsvik och Valdemarsviken (se Figur 4). Dessa områden omfattar den f.d. fabrikstomten, ett område vid Grännäs där avfall från bland annat läderfabriken använts för fyllningsändamål samt Valdemarsvikens vatten och sediment. Den genomförda huvudstudien visade att riskerna som föreligger i huvudsak är kopplade till de förorenade sedimenten i viken och i viss mån till den förorenade fyllningen vid Grännäs. Nedan beskrivs föroreningsförhållandena i dessa områden närmare. Några åtgärder för det f.d. fabriksområdet planeras inte. Fabriksområdet till f.d. Lundbergs läder Fyllningen vid Grännäs Grännäsfjärden Figur 4 Karta som visar de områden i inre viken som förorenats av verksamheten vid f.d. Lundbergs läder. 2.3.1 Valdemarsvikens sediment Sedimenten är förorenade av krom i stort sett i hela Valdemarsviken innanför tröskeln. Halterna avtar dock med avståndet från hamnen, där halterna är högst. I Figur 5 redovisas kromhalterna i ytliga sediment, nivån 0-40 cm, från Valdemarsviks hamn ut till Eriksberg som ligger ungefär halvvägs till tröskeln. Generellt förekommer de högsta halterna av krom från hamnen och ut till Grännäs samt i sydvästra delen av Grännäsfjärden. Dessa områden fungerar idag också som källområden för spridning av krom. Mäktigheten på de förorenade sedimenten i dessa områden varierar mellan 50 cm och 120 cm och här återfinns sammanlagt cirka 210 000 m 3 förorenade sediment innehållande i storleksordningen 550-600 ton krom. Även utanför dessa områden finns stora volymer förorenade sediment. Dessa bedöms dock i Envipro Miljöteknik 314149 14(36)

dagsläget inte utgöra någon källa för fortsatt spridning utan fungerar snarare som ackumulationsbottnar där föroreningar som sprids från innerområdena kan sedimentera. Figur 5 Karta över kromhalterna i Valdemarsviken, från hamnen och ut till Eriksberg. Varje punkt redovisar halten på nivån 0-40 cm under sedimentytan. Spridningen och interncirkulationen av krom i viken bedöms vara mycket stor, som framgår av Figur 6. Utredningarna visar på att orsaken till detta sannolikt är en omfattande resuspension av sediment från några källområden. De främsta källområdena är hamnområdet, delar av området mellan hamnen och Grännäs samt sydvästra delen av Grännäsfjärden. En bidragande orsak till resuspensionen i framförallt hamnen bedöms vara båttrafiken. Inom dessa områden beräknas resuspensionen svara för en spridning till vattenpelaren av ca 3,5 ton per år. Av dessa bedöms ca 1,8 ton per år återsedimentera inom källområdet. Sediment som frigjorts genom resuspension från källområdena transporteras också utåt i viken till recipientområden där det sedimenterar. Beräkningar visar att spridningen från källområdena ut till övriga recipientområden (yttre delen av Valdemarsviken och områdena utanför viken) uppgår till cirka 1,5 ton krom/år. Spridningen över tröskeln till övriga Östersjön är ca 250 kg/år enligt de beräkningar som bedöms som mest tillförlitliga. Denna delmängd är svår att beräkna till sin storlek och olika beräkningsmodeller och datauppsättningar ger en spridning som varierar från 50 kg/år upp till 500 kg/år. Envipro Miljöteknik 314149 15(36)

Källområden Recipientområden i Valdemarsviken Via ytvatten: Cr 17-18 kg/år Hg 0,04 kg/år Nettospridning från källområden: Cr 1700 kg/år Sedimentation över recipientområden i Valdemarsviken: Cr 1500 kg/år Hg 1 kg/år Uttransport till Östersjön: Cr 250 kg/år Från fd fabrikstomten: Cr 1 kg/år Sedimentation över källområden: Cr 1800 kg/år Resuspension från källområden: Cr 3500 kg/år Diffusion från hela viken Cr 20 kg/år Totalmängd i källområden: Cr 550 000 kg Hg 35-40 kg Totalmängd i recipientområden: Cr 220 000 kg Hg 20-25 kg Figur 6 Massbalans för krom i Valdemarsviken. Från källområdet i inre delen av viken sker en nettospridning av drygt 1,7 ton krom per år till recipientområdena, varav 1,5 ton sedimenterar i de yttre delarna av viken och 250 kg fortsätter till de utanförliggande skärgårdarna och Östersjön. Därutöver sker en interncirkulation i källområdet som omfattar ytterligare 1,8 ton krom per år. De höga kromhalterna i sedimenten bedöms idag inte utgöra någon humantoxikologisk risk vid direktintag eller hudkontakt i en omfattning som kan anses rimlig med hänsyn till exponeringssituationen. Den humantoxikologiska risk som bedöms kunna ge konsekvenser är vid intag av fisk som fångats i viken. Fisken innehåller höga halter av såväl krom som kvicksilver. Kromhalterna utgör inte någon risk för hälsan vid konsumtion av fisk. Däremot kan kvicksilverhalterna utgöra en risk för hälsan vid stor fiskkonsumtion. Undersökningar av referensområden liksom undersökningar i andra recipienter visar dock att detta inte är unikt för Valdemarsviken och sannolikt inte kan kopplas till de tidigare utsläppen från Lundbergs läder. De förorenade sedimenten utgör däremot en ekotoxikologisk risk med hänsyn till de höga halterna av krom. Sannolikheten för konsekvenser av detta bedöms som stor och sådana effekter har också konstaterats, bland annat i form av förhöjda kromhalter i fisk och musslor och mundelsskador på fjädermygglarver. 2.3.2 Utfyllnaden vid Grännäs Utfyllnaden(det f.d. avfallsupplaget) vid Grännäs har undersökts av SGU (1997) och J & W Samhällsbyggnad (2002). Utfyllnaden är gräsbevuxen och delvis täckt med lerig sandfyllning. Innehållet utgörs av bland annat rivningsrester (tegel m m) samt avfall från f d Lundbergs läder. Volymen på land har uppskattats till cirka 1 700 m 3. Förutom på land har fyllning eroderat/skredat ut i Valdemarsviken. Uppskattningsvis återfinns cirka 1 500-2 500 m 3 ute i vattnet. Fyllnadsmaterialet innehåller enligt SGU (1997) delvis höga kromhalter. Kromhalter upp till nästan 3 400 mg/kg påvisades och medelhalten för krom uppgick till cirka 720 mg/kg. Den underlagrande leran är påverkad ned till cirka 0,5 m djup. Kvicksilver-, zink- och kopparhalterna är inte speciellt anmärkningsvärda i fyllnadsmassorna. Grundvattnet i utfyllnaden innehåller höga krom-, zink- och kopparhalter. Stabiliteten i området och på utfyllnaden är otillfredsställande. Undersökningar visar att skred kan uppstå spontant, exempelvis i samband med snabba vattenståndsförändringar. Risk finns att hela utfyllnaden kan skreda ut i Valdemarsviken. Envipro Miljöteknik 314149 16(36)

2.4 Karakterisering av förorenade massor Efter muddring av sediment i Valdemarsviken kommer muddermassorna att omhändertas och nyttiggöras som en invallad stödfyllning för strandområdena i Grännäsviken. Delar av de förorenade sedimenten klassificeras som farligt avfall enligt avfallsförordningen. Enligt bilagan 3 till förordningen skall bland annat avfall som uppvisar ekotoxiska egenskaper klassificeras som farligt. Enligt Avfall Sveriges rapport 2007:01 bör förorenade massor med kromhalter över 10 000 mg/kg TS klassas som farligt avfall. Denna rekommendation utgår från antagandet att endast totalhalten krom analyserats och att upp till 10 % av kromföreningen kan föreligga som sexvärt krom. Med andra ord avser denna klassificering egentligen avfall som har en halt av krom(vi) som är över 1 000 mg/kg TS. Några prover av Valdemarsvikens sediment har analyserats med avseende på sexvärt krom. Oberoende av totalhalten krom var halten sexvärt krom under rapporteringsgränsen. Med hänsyn till detta är det tveksamt om ens de delar av Valdemarsvikens sedimenten som har högre halter av totalkrom än 10 000 mg/kg ska klassificeras som farligt avfall. En annan slutsats som kan dras av detta förhållande är att det är gynnsamt om sedimenten omhändertas på ett sätt som minimerar tillgången till syre och risken för oxidering till krom (VI). Risken bedöms dock under alla omständigheter som liten eftersom denna reaktion är energikrävande. En grundläggande karakterisering för avstämning mot mottagningskriterierna för deponering enligt kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10 har genomförts. Denna studie visar att även om sedimenten skulle klassificeras som farligt avfall är utlakningen av farliga ämnen inte större än att de kan tas emot vid en deponi för icke-farligt avfall enligt mottagningskriterierna (30 NFS 2004:10). Utlakningen av flertalet ämnen ligger dessutom under mottagningskriterierna för en deponi för inert avfall (22 ). Det är endast utlakningen av klorid (ca 10 ggr), arsenik (ca 2 ggr) och nickel (ca 1,25 ggr) som överskrider dessa kriterier. Utlakningen av krom är liten trots den höga koncentrationen i den fasta fasen. Däremot är innehållet av organiskt material högre än gränsvärdet (5 % mätt som TOC) för farligt avfall som får tas emot som icke-farligt avfall (29 ). Det är dock möjligt att få dispens från detta krav upp till 2 gånger gränsvärdet vilket bedöms som tillräckligt för att de förorenade sedimenten skall kunna deponeras. Utlakningen av organiskt material är nämligen liten (under mottagningskriterierna för mottagning vid deponier för inert avfall). Avfallet i fyllningen vid Grännäs är blandat. Läderrester från f.d. Lundbergs läder förekommer i fyllningen som huvudsakligen består av rivningsrester (sand, silt, grus, matjord, betong och tegel) men även slagg, aska, kol, glas och läder. Med hänsyn till det blandade innehållet och att inget av dessa avfallsslag normalt klassificeras som farligt avfall (utom möjligen läderresterna) bedöms att dessa massor kan tas om hand som icke-farligt avfall. 2.5 Skyddsvärden Valdemarsviken bedöms ha stora skyddsvärden. Valdemarsviken utgör som del av Östergötlands skärgård riksintresse såväl för friluftslivet som för naturvården (Länskartor, 2008). Valdemarsviken är ett populärt fritidsområde sommartid och utnyttjas bland annat av fritidsbåtar, för fritidsfiske och bad. I vikens yttre delar finns flera naturreservat. Viken är även mycket viktig för samhället Valdemarsvik, bland annat genom gästhamnen som genererar en betydande turisttrafik. 3 Föreslagna åtgärder 3.1 Föreslaget alternativ De föreslagna åtgärderna för sanering av Valdemarsviken omfattar: Bortgrävning av den förorenade fyllningen vid Grännäs samt efterföljande täckning/återfyllning. Förorenade massor nyttiggörs i den nedan angivna invallningen i Grännäsviken, alternativt transporteras de till en extern deponi för omhändertagande. Envipro Miljöteknik 314149 17(36)

Invallning av del av Grännäsviken för omhändertagande och nyttiggörande av sediment. Grundförstärkning genom anläggning av en eller två nya kajer i Valdemarsviks hamn. Muddring av förorenade bottensediment och uppumpning av muddermassor till invallningen. Täckning av förorenade sediment, alternativt återfyllning på muddrad botten, i strandområden med otillfredsställande stabilitetsförhållanden och mot kajer i Valdemarsviks hamn. Avvattning av muddrade sediment genom tillsats av polymer och sedimentering inom invallningen, alternativt mekanisk avvattning på land med efterföljande fyllning inom invallningen, samt rening och återledning av returvatten. Täckning av avvattnade sediment. De områden som omfattas av åtgärderna framgår av Figur 7 och redovisas i större skala i Bilaga D till ansökan. Figur 7 Områden som omfattas av åtgärder Den effektiva arbetstiden för genomförande av samtliga åtgärder beräknas till 15-30 månader beroende på val av maskinkapacitet m.m. Eftersom arbeten som hindrar båttrafik till hamnen och det rörliga friluftslivet preliminärt inte ska pågå under turistsäsongen innebär detta att genomförandetiden kan komma att variera från 2 till 4 år. 3.2 Utförande av invallning för omhändertagande av förorenade massor som stödfyllning Muddrade massor avses omhändertas och användas som stödfyllning och för utbyggnad av en våtmark i Grännäsviken. För att detta skall vara möjligt kommer först en invallning att uppföras bakom vilken muddermassorna läggs in. Det ungefärliga läget för invallningen framgår av Figur 8, liksom ett exempel på slutlig utformning av området (se vidare avsnitt 3.7). Det exakta läget, anslutning mot stränder Envipro Miljöteknik 314149 18(36)

m.m. kommer att anpassas till de geotekniska förutsättningarna, behovet av fyllningsvolym m.m. vid detaljprojektering av åtgärderna. Figur 8 Ungefärligt läge för invallningen för utförande av stödfyllning i Grännäsviken. De geotekniska förutsättningarna för grundläggning av vallen är besvärliga med delvis relativt stora vattendjup och mäktiga lager av lös gyttja och lera. Dessa förhållanden är också den bakomliggande orsaken till att en stödfyllning behöver utföras för att säkra stabilitetsförhållandena för landområdet innanför viken. Grundläggning av vallen kan ske på flera sätt. Den förstudie som genomförts visar att såväl grundläggning på stenpelare till fast botten som nedpressning genom de lösa jordlagren till underlagrande friktionsjord, se Figur 9, är möjliga metoder även där vattendjup och djupet av lös jord är som störst. Även konstruktioner som utnyttjar stålspont som del i lösningen kan bli aktuell, under förutsättning att den långsiktiga stabiliteten inte är beroende av spontens beständighet. Figur 9 Exempel på möjliga metoder för grundläggning av invallningen och utformning av denna, till vänster grundläggning på stenpelare, till höger nedpressad bank. Där det sammanlagda djupet av vatten och lös jord till fast botten är mindre kan även andra grundläggningsmetoder, exempelvis stabilisering med kalk-cementpelare, användas. Det slutliga valet av metod eller kombination av metoder avgörs vid detaljprojekteringen. Envipro Miljöteknik 314149 19(36)

Preliminärt uppförs vallen av sprängsten som kläs på insidan med krossmaterial med successivt avtagande kornstorlek så att ett partikelfilter byggs upp mellan vallen och de muddermassor som skall läggas på insidan av denna. Vid val av kornstorlekar och uppbyggnad av filtret utnyttjas filterregler som vid uppbyggnad av filter i dammvallar för vattenkraftsändamål (Vattenfall 1988). Beroende på vilken metod som väljs för grundläggning och fyllning för vallen kommer behovet av avskärmning av arbetsområdet under den tid vallen uppförs att variera. För det fall arbetsmetoder som innebär grumlingsrisker väljs kommer arbetet om så erfordras att utföras bakom skyddsskärm, alternativt vidtas andra grumlingsbegränsande åtgärder, se avsnitt 3.9. 3.3 Bortgrävning av förorenad fyllning vid Grännäs Den förorenade fyllningen ligger i strandlinjen, delvis under och delvis över vatten, mellan viken och en gång- och cykelväg, se Figur 7. Den totala volymen fyllning beräknas till 3 500 m 3 4 500 m 3 varav upp till 2 500 m 3 ligger utanför strandlinjen under vatten. Utförda stabilitetsberäkningar visar att säkerheten mot skred är otillfredsställande, med en beräknad säkerhetsfaktor kring F=1,0. Innan fyllningen tas bort avskärmas området med en skyddsskärm av geotextil som ska förhindra spridning av avfall och partiklar som kan slammas upp i vattenmassan i samband med att arbetet utförs, se avsnitt 3.9, alternativt vidtas annan skyddsåtgärd med motsvarande effekt. Bortgrävning kommer att ske med grävskopa, antingen från pråm ute i vatten, eller stående på land innanför fyllningen. All fyllning över vattenytan kommer att tas bort. Fyllning under vattenytan kommer att tas bort helt eller delvis beroende på hur detta inverkar på stabilitetsförhållandena. Fyllning som inte tas bort kan komma att förses med täckning (minst 0,5 m) av erosionsbeständigt material, som också kan fungera som stödfyllning (tryckbank) för slänten. Även utformningen av återfyllning efter urgrävning kommer att anpassas till stabilitetsförhållandena, men också till områdets användning som gång- och cykelstråk. Den befintliga gång- och cykelvägen ligger enligt de genomförda geotekniska undersökningarna inte på fyllningen och i huvudsak också utanför lerans gräns mot fastmarksområdet och påverkas inte primärt av de dåliga stabilitetsförhållandena. Det bortgrävda avfallet kommer antingen att nyttiggöras som fyllning innanför invallningen i Grännäsviken eller föras bort till en annan anläggning med tillstånd att omhänderta förorenade massor. Bortgrävda massor som läggs in innanför invallningen kommer att täckas av muddrade, förorenade sediment som därefter täcks med 1-2 m rena massor. 3.4 Grundförstärkning genom anläggning av kaj i Valdemarsviks hamn Längs en ca 80 m lång delsträcka i Valdemarsviks hamn kommer en grundförstärkning att behöva genomföras innan området utanför kan muddras. Sträckan utgörs idag av en vall som tätats med en träspont. Spontens nedslagningsdjup är dock begränsat och den beräkningsmässiga säkerheten mot skred låg, varför muddring inte kan utföras utan föregående grundförstärkning. Grundförstärkningen kommer att utföras genom anläggning av en ny kaj. Denna kan exempelvis utföras som en bakåtförankrad spontkaj nedslagen till fast botten, en bakåtförankrad bryggkonstruktion vilande på pålar mellan vilka spontplankor slås ned till begränsade djup eller annan likvärdig konstruktion. Anläggningen innebär att kajlinjen kommer att flyttas ut något i förhållande till den befintliga vallens krön. Otillfredsställande stabilitetsförhållanden har konstaterats längs en ytterligare delsträcka om ca 180 m i den norra delen av hamnen. Även för denna delsträcka kan en grundförstärkning behöva utföras som en kajanläggning på samma sätt. Alternativt genomförs efterbehandlingen här genom täckning eller som muddring med efterföljande utläggning av stödfyllning enligt avsnitt 3.8. Nedslagning av pålar och spontplankor bedöms inte orsaka någon betydande grumling utan bör kunna ske utan att skyddsskärm installeras. För det fall andra arbeten i vatten behöver utföras och dessa ris- Envipro Miljöteknik 314149 20(36)