En kortfattad beskrivning av bakgrund, syfte och uppläggning

Skolprojektet 2001 En kortfattad beskrivning av bakgrund, syfte och uppläggning Hur mycket rör sig barn egentligen? Vilka motoriska grundfärdigheter klarar barn av att utföra idag? Vilken är deras fysiska och hälsomässiga status? Vilka samband finns mellan livsstil, fysisk prestationsförmåga och upplevd hälsa? Hur ser dagens undervisning i idrott och hälsa ut och vilka förändringar har skett över tid? Vad får barnen lära sig? Detta är exempel på frågor som vi försöker besvara inom Skolprojektet 2001 och 2002. Lars-Magnus Engström Projektledning Idrottshögskolan i Stockholm har under åren 2000 till 2002 finansierat forskningsprojektet Idrott och hälsa under skolåren. Projektet har kommit att få benämningen Skolprojektet 2001 eftersom datainsamlingen genomfördes detta år. Lars-Magnus Engström har varit vetenskapligt huvudansvarig tillsammans med Björn Ekblom, Jan Lindroth och Per Renström. Projektledare har varit Suzanne Lundvall (Söderström) och i planeringen och genomförandet av datainsamlingen medverkade bl a Stina Almkvist, Örjan Ekblom, Anna Jansson, Åsa Liljekvist, Jane Meckbach, Marie Nyberg, Kristjan Oddsson, Björn Sandahl, Gunilla Sundblad, Anna Tidén, och Karen Westerfeld. År 2002 erhölls forskningsmedel från Vetenskapsrådet för en fortsatt bearbetning av insamlad information samt en förnyad datainsamling. Detta projekt Fysisk aktivitet i skola och på fritid. Lärandeprocesser i skilda miljöer, som benämns Skolprojektet 2002, har till viss del en annan projektledning. Lars-Magnus Engström är vetenskaplig ledare och ansvarig för den pedagogiska och samhällsvetenskapliga delen medan Per Renström är ansvarig för den medicinska delen. Projektet är ett samverkansprojekt mellan Lärarhögskolan i Stockholm, Idrottshögskolan i Stockholm och Karolinska Institutet. Övriga projektledare är Erik Backman (LHS), Anna Jansson (KI), Jane Meckbach (IH), Marie Nyberg (IH), Kristjan Oddsson (IH), Karin Redelius (LHS och IH), Anna Tidén (IH) och Britta Thedin Jakobsson (IH), samtliga delvis finansierade med medel från Vetenskapsrådet. Till denna forskningsgrupp är också Örjan Ekblom (KI och IH), Gunilla Sundblad (KI) och Håkan Larsson (LHS) knutna. Flera av de ovan nämnda personerna återfinns som författare till artiklarna i denna skrift. Artiklarna är sammanfattningar av vad som muntligen presenterades vid den konferens som arrangerades av Centrum för Idrottsforskning den 11-12 juni 2002 och utgör den första publiceringen av resultat från ovannämnda projekt. Fler rapporter och artiklar kommer successivt att ges ut. Bakgrund och syfte Barns och ungdomars fysiska aktivitet, fysiska prestationsförmåga och hälsotillstånd är i fokus för denna studie. Det finns flera viktiga skäl för ett sådant kunskapssökande. Fysisk aktivitet och motorisk träning utgör en viktig del i barns totala utveckling med betydelse inte bara för den motoriska och fysiska utvecklingen utan också 4

för den sociala och personliga. Fysisk aktivitet är dessutom viktig för barnens aktuella och framtida hälsotillstånd. Kroppsövning i form av idrott och lek är också en av de mest populära fritidssysselsättningarna och utgör ett viktigt livsinnehåll för många barn och ungdomar. Trots dessa konstateranden kan man påstå att forskningsområdet är förhållandevis outforskat. Vi har hittills inte haft säkra kunskaper om hur fysiskt aktiva barn är och hur denna aktivitet är kopplad till fysisk prestationsförmåga och hälsa. Samhällsutvecklingen i västvärlden, och inte minst i Sverige, har inneburit att den fysiska aktiviteten totalt sett har minskat. Detta gäller även för barn och ungdom. En sådan utveckling är inte utan problem. Vi behöver i allt mindre utsträckning använda oss av våra kroppskrafter i vårt dagliga liv, men samtidigt måste vi röra oss regelbundet för att må bra. Det fysiologiska och medicinska behovet av kroppsrörelse har således inte minskat, men möjligheterna att få detta behov tillgodosett har blivit allt mindre. Detta konstaterande gäller också barn och ungdom. Barns möjligheter till utelek har begränsats, bl a beroende på den ökade biltrafiken, och förbättrade kommunikationer har inneburit att inte heller barn och ungdomar förflyttar sig med hjälp av egen maskin i samma utsträckning som tidigare. S k skärmbundna aktiviteter som är knutna till TV, video, datorer och dataspel kan fascinera många, men ställer inga krav på fysisk ansträngning. Kunskaperna om betydelsen av fysisk aktivitet för god hälsa och livskvalitet ökar, men omsättningen av dessa insikter i praktiken varierar högst avsevärt. Senare års forskning har visat på ett starkt samband mellan omfattning av fysisk aktivitet och hälsotillstånd bland vuxna. Fysisk inaktivitet är tydligt relaterad till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, icke insulinberoende diabetes, benskörhet och vissa cancerformer. På goda grunder kan således konstateras att för mycket stillasittande under ungdomsåren kan få negativa konsekvenser för den framtida hälsan. Det har med andra ord uppstått en egendomlig paradox; ju säkrare kunskaper vi får om den fysiska aktivitetens hälsomässiga betydelse, desto angelägnare tycks vi vara att minska våra fysiska ansträngningar såväl i hemmet som under arbete. Vi har varit väldigt uppfinningsrika med att ta hjälp av teknologin så att vi ska slippa att använda vår muskelkraft. Inte heller Vi måste röra på oss för att må bra. Stillasittande i ungdomsåren kan få negativa konsekvenser för den framtida hälsan. Foto Leif Carlson har man inom skolans värld kompenserat för denna minskade fysiska aktivitet. Utvecklingen har snarare gått åt motsatt håll. Ämnet Idrott och hälsa har, bortsett från en mindre ökning av tiden för grundskolan i mitten av 1990-talet, fått vidkännas en tidsmässig reducering av den obligatoriska tiden. Det finns dock ökade möjligheter för den enskilda skolan liksom för individen att i viss utsträckning välja till ytterligare tid för fysisk aktivitet av något slag. Friluftsverksamheten har också kraftigt reducerats och dess omfattning varierar i hög grad mellan olika skolor. Mot bakgrund av denna utveckling finns det starka skäl att studera ämnets aktuella utformning, dess framväxt, vilka motiv för förändringar som framförts och vilka maktkamper som förts när det gäller ämnets innehåll och omfattning. För många barn är skolans idrottsundervisning deras första och, för vissa, kanske enda erfarenhet av regelbunden fysisk träning. Särskilt för dessa barn blir skolämnet idrott och hälsa av stor betydelse för det aktuella liksom för det framtida hälsotillståndet och välbefinnandet. Ämnet idrott och hälsa ger också kunskaper om hur man ska sköta och träna sin kropp på bästa sätt, samt möjligheter till inlärning av olika idrotter och friluftsaktiviteter, som långt ifrån alla barn får på annat sätt. Idrottsundervisningen är också av central betydelse för individens självbild och lust att delta i lek, idrotts- och motionsaktiviteter under fritid, både som barn och vuxen. Det finns med dessa utgångspunkter en rad mycket väsentliga skäl att rikta fokus mot skolans idrottsundervisning ur såväl ett pedagogiskt som historiskt perspektiv. Då fysisk aktivitet och motorisk träning är en viktig del av barns totala utveckling och av stor medicinsk och social betydelse är det ytterst angeläget att ha goda kunskaper om barns och ungdomars totala fysiska aktivitet. Hur aktiva är dagens barn och ungdomar? Den obligatoriska tiden för ämnet kan knappast ur medicinsk och fysiologisk synvinkel ge tillräcklig fysisk träning. Den anslagna obligatoriska tiden räcker till ca två lektioner i veckan där långt ifrån all tid kan disponeras till regelrätt fysisk träning. Här måste också ges plats för teoretisk undervisning, instruktion m m. Det blir därför av största vikt att kartlägga omfattning och innehåll vad gäller barns och ungdomars totala fysiska aktivitet, dvs. den fysiska aktivitet som bedrivs under skolans idrottslektioner, i idrottsföreningar, som fritidssysselsättning, på raster, till och från skolan etc. Ur hälsomässig synpunkt är det den sammantagna tiden, och innehållet, som är av intresse och inte bara den verksamhet som sker i hägnet av en idrottsförening eller i skolan. Mot denna bakgrund är det också av allra största betydelse att studera barns och ungdomars fysiska prestationsförmåga och hälsotillstånd. Hur många barn är det som har så låg fysisk aktivitet och kapacitet att de befinner sig i eller riskerar att hamna i en hälsomässig riskgrupp? Vilken 5

grovmotorisk förmåga har barn och hur är deras förmåga att utföra enklare motoriska färdigheter? Hur står det till med barnens styrka, rörlighet och kondition? Hur ser barnens fysiska status och hälsostatus ut och hur är dessa relaterade till fysisk aktivitet, social bakgrund och livsstil? Projektet omfattar således skilda forskningsområden och representerar de vetenskapliga disciplinerna historia, pedagogik och medicin (traumatologi och fysiologi). Avsikten med detta flervetenskapliga angreppssätt är att så fullödigt som möjligt kartlägga villkoren för barns och ungdomars kroppsrörelse samt belysa omfattning, inriktning och konsekvenser av olikheter i barns fysiska aktivitet. Synergieffekterna med en sådan forskningsdesign är uppenbara. Studiens huvudsyften är således att beskriva utvecklingen av ämnet idrott och hälsa under 1900-talet beskriva nuvarande omfattning, innehåll och uppläggning av ämnet idrott och hälsa beskriva omfattningen och inriktningen av barns och ungdomars totala fysiska aktivitet relatera denna omfattning och inriktning till skolans idrottsundervisning samt till olika omgivningsoch bakgrundsfaktorer kartlägga barns och ungdomars motoriska kapacitet, fysiska prestationsförmåga och hälsotillstånd i några väsentliga avseenden analysera sambanden mellan fysisk aktivitet, fysisk kapacitet och hälsotillstånd. I de följande artiklarna presenteras de olika delstudiernas syften och metodik mer utförligt. Uppläggning och genomförande Ett slumpmässigt urval av skolor, med klasser i år 3, 6 och/eller 9, från hela Sverige genomfördes. Avsikten var att få ett representativt urval av ca 2000 barn i nämnda årskurser. Barnens ålder var ungefär 9, 12 och 15 år vid undersökningstillfället. Urvalet fick som väntat till resultat att skolor från skilda delar av landet, såväl från Norrbotten som från Skåne, medverkade. Genom det slumpmässiga urvalsförfarandet kom de mest tätbebyggda områdena, som Stockholm, Göteborg och Malmö, att bli mest representerade. Endast ett fåtal skolor avböjde medverkan. Sammantaget deltog 48 klasser och 1975 barn. Tabell 1. Deltagare och bortfall bland eleverna. Procentuella andelar Deltog År 3 Flickor N=300 Pojkar N=342 År 6 Flickor N=390 Klasserna erbjöds att utan kostnad få resa till Stockholm och Idrottshögskolan för att där svara på frågeformulär och genomgå olika test. På detta sätt säkerställdes att testförfarandet blev så likvärdigt som möjligt. För några skolor i västra och södra Sverige genomfördes undersökningen i Göteborg respektive Malmö. Varje elev fick med hjälp av försöksledare besvara två frågeformulär, ett om levnadsvanor - och då särskilt omfattning och inriktning av fysisk aktivitet - samt ett om skador, sjukdomar och allmänt hälsotillstånd. Därefter testades barnens fysiska kapacitet (styrka, kondition, balansförmåga samt rörlighet), motoriska kapacitet (enklare former av basala motoriska färdigheter där utförandet och inte resultatet bedömdes) samt medicinska status (bentäthet, rörlighet i leder samt fot- och benställningar). Samtliga test genomfördes på ett sådant sätt att alla kunde genomföra övningarna utifrån sina egna förutsättningar. Några skador har heller inte inrapporterats. En mer utförlig beskrivning av testförfarandet ges av respektive artikelförfattare. De 70 lärare som undervisade de aktuella klasserna i idrott fick besvara ett frågeformulär. 16 av dessa intervjuades. Totalt deltog 970 flickor och 1005 pojkar, dvs. 1975 barn i år 3, 6 och 9 i grundskolan. Bortfallet var som synes störst i år 9. Sammantaget deltog 87 procent av flickorna och 89 procent av pojkarna i alla eller i något av testen, dvs. 88 procent av hela urvalet. Bortfallet uppgick således till 12 procent. Avsikten är att efter några år återkomma till samma barn och ungdomar för att kunna studera förändringar i såväl vanor, fysisk kapacitet som hälsotillstånd. Vetenskapsrådet har anslagit medel till fortsatta analyser av insamlat material samt till en ny datainsamling som rör delar av den undersökta gruppen som var mycket respektive lite Pojkar N=385 År 9 Flickor N=424 Pojkar N=408 Avstod 1 2 1 1 3 3 Ledig 0 1 2 1 1 1 Sjuk 3 2 3 4 4 6 Ej närv. av 6 2 4 2 10 10 okänt skäl Deltog 89 93 90 93 83 81 TOTALT 100 100 100 100 100 100 fysiskt aktiva. Här är skolans idrottsundervisning och lärprocesser i fokus. Avslutningsvis Som nämnts ovan är detta den första publicerade redovisningen av projektet och dess resultat. Vissa resultat har dock presenterats vid olika konferenser. Omfattningen av projektet innebär att delresultaten successivt kommer att presenteras i såväl svenska som internationella tidskrifter. Vi planerar också att ge ut en rapportserie på svenska från projektet. I föreliggande nummer av Svensk Idrottsforskning ges en mycket kortfattad redovisning från de olika delar av projektet som presenterades på CIF`s konferens i juni 2002. Vad gäller Skolprojektet (2001 och 2002) så återfinns sex artiklar. I den första, som strax följer, tar jag upp barnens idrottsvanor och fysiska aktivitet. Nästa artikel, av Björn Sandahl och Pia Lundquist Wannerberg (anställda vid IH och doktorander i historia vid Stockholms universitet) behandlar utvecklingen av ämnet idrott och hälsa för att sedan följas av en artikel om ämnets nuvarande omfattning och innehåll, som författats av Suzanne Lundvall (Söderström), Jane Meckbach och Britta Thedin Jakobsson. Barnens motoriska förmåga redovisas av Marie Nyberg och Anna Tidén och deras fysiska prestationsförmåga av Örjan Ekblom, Kristjan Oddsson och Björn Ekblom. Slutligen behandlar Gunilla Sundblad och Anna Jansson den medicinska statusen hos barnen där bl a skador, allmänt hälsotillstånd respektive rörlighet berörs. Avslutningsvis vill jag rikta ett varmt tack till våra finansiärer av Skolprojektet 2001 och 2002, till alla försöksledare, studerande och anställda vid IH och KI, utan vars hjälp projektet inte kunnat genomföras, och till alla elever som deltog med liv och lust. 6

Skolprojektet 2001 Lars-Magnus Engström: Hur fysiskt aktiva är barn och ungdomar? Ett viktigt syfte med Skolprojektet 2001 är att kartlägga barns fysiska aktivitet och relatera olikheter i omfattning och inriktning till skilda bakgrundsfaktorer och till fysisk kapacitet och hälsostatus. I nedanstående artikel belyses i vilken omfattning barn och ungdomar är fysiskt aktiva - i föreningar och spontant, i skolans idrottsundervisning och på vägen till och från skolan eller kompisarna. Vidare redovisas de mest populära idrottsaktiviteterna. Några utgångspunkter Det här kapitlet har till syfte att redovisa omfattningen av barns fysiska aktivitet och på vilket sätt de är aktiva. Avsikten är således inte bara att undersöka hur många barn som ägnar sig åt idrott utan att också försöka belysa några vanliga former av fysiska aktivitet. Detta är ingen lätt uppgift då man av praktiska och etiska skäl inte kan följa och observera tillräckligt många barn i deras dagliga liv under någon längre tid, utan är hänvisad till att ställa frågor till barnen via enkäter eller i intervjuform. Sedan slutet av 1960-talet har man i olika undersökningar kartlagt hur många barn som är medlemmar i idrottsföreningar. Ibland, men inte alltid, har kriteriet varit att man skulle vara aktiv medlem. Urvalsgrunderna har också skiftat. Studierna är med andra ord svåra att jämföra, men visar sammantaget att andelen medlemmar ökat under senare delen av 1900-talet. Särskilt gäller detta flickorna. Flera av de senast genomförda studierna visar att mer än hälften av alla barn i skolåldern är medlemmar i idrottsföreningar. I vissa åldrar rör det sig om ca två tredjedelar. Andelen medlemmar kan dock i högsta grad variera med bostadsort, vilket innebär att bakgrunds- och omgivningsfaktorer påverkar benägenheten att ägna sig åt idrott. Medlemskap i en idrottsförening indikerar att man är fysiskt aktiv men det finns också många andra sätt att vara fysiskt aktiv på. Jag ska i det följande, vid sidan av aktivt medlemskap i förening, redogöra för hur mycket barnen enligt egna utsagor totalt rör sig på skolans idrottstimmar, på väg till och från skolan, när de besöker kompisar, i spontan verksamhet etc. Vidare kommer de mest populär idrottsaktiviteterna att redovisas. Aktivt medlemskap i idrottsförening Intresset för idrott i organiserad form är fortfarande mycket stort. Idrott är i särklass den vanligaste fritidsaktiviteten utanför hemmet. I figur 1 redovisas andelen aktiva medlemmar i idrottsföreningar. Kriteriet har satts till träning en gång per vecka. Långt mer än hälften av alla pojkar, i år 6 omkring två tredjedelar, var aktiva medlemmar i idrottsföreningar. Bland flickorna var variationen mellan årskurser större. I år 6 och 9 var nästan lika många flickor som pojkar aktiva medlemmar, dock inte i år 3 där endast var tredje flicka var medlem. De regionala skillnaderna var dock mycket stora. Det finns skolor där endast var tionde flicka och pojke är medlem och andra där åtta av tio är aktiva medlemmar. Vilka är de vanligaste föreningsidrotterna? I tabell 1, där även ridning och scouting i organiserad form medtagits, framgår att det finns stora variationer mellan såväl årskurser som kön. Ridning och fotboll var de populäraste föreningsidrotterna bland de yngre flickorna, medan dans och gymnastik (aerobics etc.) var vanligare bland de äldre. Bland pojkarna domi- Fig. 1. Andel aktiva medlemmar i idrottsföreningar. Kriterium: Aktiv minst en gång per vecka. nerade fotboll och innebandy i samtliga årskurser. Andelen fotbollsspelande flickor och pojkar sjönk kraftigt från år 6 till år 9. Spontan idrottsutövning Hur många var det som ägnade sig åt idrott i någon form utanför en idrottsförenings eller annan organisations regi? I figur 2 redovisas omfattningen av den verksamhet som uppgavs ske året om. För enkelhetens skull kallar Fig. 2. Andel aktiva med någon form av idrott eller sport utanför förening minst en gång per vecka året om 7

Tabell 1. De fem populäraste idrotterna som bedrivs i organiserad form År 3 Flickor Andel Pojkar Andel 1. Ridning 21% Fotboll 43% 2. Fotboll 17% Innebandy 12% 3. Dans 13% Ishockey 10% 4. Scouting 7% Scouting 6% 5. Tennis 5% Kampidrotter 5% År 6 1. Fotboll 22% Fotboll 43% 2. Ridning 13% Innebandy 16% 3. Dans 12% Ishockey 13% 4. Handboll 7% Handboll 7% 5. Gymnastik 5% Bordtennis 6% År 9 1. Dans 14% Fotboll 26% 2. Gymnastik 12% Innebandy 15% 3. Ridning 11% Ishockey 7% 4. Fotboll 5% Golf 5% 5. Simning 5% Kampidrotter 3% Tabell 2. De fem populäraste idrotterna som bedrivs spontant året om eller under vissa årstider År 3 Flickor Pojkar 1. Simning 49% Fotboll 34% 2. Cykling 31% Simning 33% 3. Skidåkning 24% Cykling 27% 4. Skridskoåkning 22% Inlines 20% 5. Inlines 21% Skridskoåkning 15% År 6 1. Simning 29% Inlines 28% 2. Skidåkning 23% Cykling 24% 3. Inlines 20% Fotboll 23% 4. Cykling 20% Simning 18% 5. Skridskoåkning 18% Skidåkning 15% År 9 1. Simning 23% Styrketräning 24% 2. Skidåkning 21% Inlines 15% 3. Cykling 16% Fotboll 14% 4. Styrketräning 16% Cykling 12% 5. Promenad 16% Golf 12% jag denna form för spontan verksamhet. Som framgår uppgav dryga 40 procent i alla åldrar att de ägnade sig åt någon form av spontan idrottsverksamhet eller sport året runt. Vilka aktiviteter ägnade man sig åt utanför en förening? I tabell 2 redovisas de fem mest populära aktiviteterna som man ägnar sig åt året om eller under vissa årstider. Simning stod högt i kurs bland flickorna i alla åldrar. Skidåkning var också mycket populärt liksom cykling. De yngre flickorna ägnade sig också åt skridskoåkning och inlines. De yngsta pojkarna föredrog fotboll och simning. Inlines fanns med bland de fem populäraste sporterna i alla åldrar när det gällde pojkarna. Bland de äldsta pojkarna var den vanligaste aktiviteten styrketräning. Denna form av träning var också bland de tre vanligaste aktiviteterna bland flickorna i samma ålder. Det bör också uppmärksammas att golf återfanns som den femte mest populära sporten bland de äldsta pojkarna. Sammanlagd idrottsträning Hur många barn var det då som sammantaget, organiserat eller spontant, ägnade sig åt någon idrottslig verksamhet minst två gånger per vecka? Av figur 3 framgår att så gott som alla barn som var idrottsligt aktiva på denna nivå tränade i hägnet av en förening eller i någon annan organiserad form. Många var aktiva både i en förening och spontant. Mycket få barn, ett av tio, kom upp till den här nivån genom att uteslutande träna spontant. Omkring 60 procent av de yngsta barnen uppgav sig vara regelbundet aktiva minst två gånger i veckan. Detta uppgav också mellan 70 och 80 procent i år 6 samt 60 till 70 procent av ungdomarna i år 9. Resultatet tyder på att en majoritet av barnen tränar eller är på annat sätt fysiskt aktiva minst två gånger i veckan. Å andra sidan måste framhållas att nära hälften av 9-10 åriga flickor, en fjärdedel av 12-13- åringarna och mer än en tredjedel av 15-16-åringarna inte når upp till denna nivå. Ansträngning under skolan idrottslektioner Enligt vad som redovisas från Skolprojektet av Suzanne Lundvall (Söderström) m fl i en annan artikel i detta nummer av tidskriften hade de flesta klasser två lektionstillfällen per vecka i ämnet idrott och hälsa. De yngre barnen hade något färre lektioner än de äldre. I vilken omfattning deltar barnen och hur mycket anstränger de sig under lektionerna? Den stora majoriteten av alla barn deltar oftast och rör sig enligt egen utsago mycket under lektionerna. Figur 4. Cyklar och går Hu mycket går och cyklar barnen till skolan, kompisar och fritidsaktiviteter? Här har jag gjort en skala som går från 0 till 4, där 0 betyder att barnen går eller cyklar mindre än 10 minuter per dag. Poängen 1 betyder att barnen går eller cyklar ca10 minuter, 2 innebär 20 minuter eller mer per dag, 3 motsvarar 30 minuter eller mer och 4 motsvarar 40 minuter eller mer per dag. Omkring två tredjedelar av alla barn i 9-årsåldern (år 3) går och cyklar högst 10 minuter enligt egen uppgift. I år 6 och 9 råder det omvända förhållandet. Här påstår två av tre barn att de går och cyklar minst 20 minuter per dag. Figur 5. Fysisk aktivitet Om man så lägger samman alla former 8

Fig. 3. Idrottsligt aktiv minst två gånger i veckan i eller utanför förening eller annan organisation Fig. 4. Deltagande och ansträngning under skolans idrottslektioner Fig. 5. Antal minuter gång + cykling varje dag av fysisk aktivitet - idrottsutövning i förening och spontant, ansträngning under idrottslektionerna och hur mycket man går och cyklar - hur ser då aktivitetsmönstret ut? Finns det barn som är fysiskt inaktiva inom samtliga områden eller är det så att barn som inte deltar i idrott kompenserar detta genom att träna intensivare på skolans idrottstimmar och cykla och gå mer än andra barn? För att kunna göra en sådan analys summerade jag den uppgivna ansträngningen under idrottstimmarna (skala 0-2) med föreningsaktivitet (0-6) och spontanidrott (0-3) samt cykling och gång (0-4). Utan att gå in på några statistiska förklaringar innebär denna sammanslagning att föreningsaktiviteten kom att väga tyngst, följt av gång/cykling, spontanidrott och skolidrott. Summan kan således inta värden från 0 till 15. Jag har därefter gjort en indelning i kategorier och placerar dem som erhållit mellan 0 och 3 i den första kategorin (mycket låg fysisk aktivitet), 4 och 5 i nästa kategori (låg fysisk aktivitet), mellan 6 och 8 i den därpå följande (medel), 9 och 10 i den näst högsta (hög fysisk aktivitet och slutligen de som hade mellan 11 och 15 poäng i den högsta (mycket hög fysisk aktivitet). För att ge en illustration av innebörden av denna kategorisering innebär 3 poäng att man t ex är med på skolans idrottsundervisning men rör sig inte särskilt mycket, att man gör något spontant en gång i veckan samt går och cyklar högst 10 minuter per dag. En sådan mycket låg fysisk aktivitet uppgav ett till två barn av tio i år 3 och ett av tio i år 9, men betydligt färre i år 6. Låg aktivitet (4 eller 5 poäng) innebär t ex att barnet deltar och rör sig mycket på skolans idrottstimmar (dvs. två tillfällen per vecka), därtill ägnar sig åt någon idrott en gång i veckan samt cyklar eller går högst 10 minuter per dag. För att komma upp i sex poäng krävs t ex att man är med aktivt i skolans idrottsundervisning, ägnar sig åt idrott på fritiden två gånger i veckan samt går eller cyklar ca 20 minuter per dag. För att bedömas ha en mycket hög fysisk aktivitet krävs t ex aktivt deltagande i skolans idrottsundervisning, idrottsträning sex gånger i veckan samt cykla eller gå minst 30 minuter per dag. Hur barnen fördelar sig på dessa kategorier i olika åldrar framgår av figur 6. Bland 9-åringarna rapporterade ungefär hälften av alla barn att de har en låg eller mycket låg fysisk aktivitet, bland 12-åringarna uppgav två till tre 9

idrottslektioner tränade genomsnittligt en halvtimme mer i en idrottsförening än de som inte alls eller sällan deltog. Något kompensatoriskt förhållande tycks således inte gälla generellt - snarare det motsatta. Fig. 6. Sammanlagd fysisk aktivitet Figur 7. Vem liknar du mest? A: Rör sig ganska lite B: Rör sig en hel del men aldrig så han/hon blir andfådd och svettig C: Rör sig en hel del och blir svettig och andfådd någon gång ibland D: Rör sig så att han/hon blir svettig och andfådd flera gånger i veckan E: Rör sig så att han/hon blir svettig och andfådd varje dag eller nästan varje dag av tio barn samma sak och bland 15- åringarna, tre till fyra av ungdomarna. Det måste också uppmärksammas att inget sägs om ansträngningsnivån när det gäller idrottsutövning eller cykling. Att uppge att man är aktiv minst två gånger i veckan är ingen garanti för att den fysiska ansträngningen är hög. När barnen själva fick ange vilken av nedanstående personer de själva mest liknade framgår att endast ungefär hälften av alla barn ansträngde sig flera gånger i veckan så att de blev andfådda och svettiga. Flickor tycks vara mindre aktiva än pojkar. Lägst andel aktiva på denna nivå eller högre återfinns bland flickor i åk 3, endast 30 procent. Barnens bedömning av vilken person de liknade mest har ett högst samband med den ovan redovisade aktivitetsskalan (r =.46). Aktivitetsskalan kan sägas vara ett uttryck för omfattningen av fysisk aktivitet medan den egna bedömningen av vilken person man liknar mest indikerar intensitet. Figur 6. Skalorna kan därför inte förväntas överensstämma helt. Relaterar man uppgifter om hur aktiva barnen är på idrottslektionerna med idrottslig aktivitet i olika former och med omfattning av cykling och gång finner man överlag positiva samband, vilket innebär att om barn är aktiva i ett sammanhang, så är de oftast aktiva i ett annat. De som ansträngde sig mycket under skolans Diskussion Från 1960-talets slut och fram till slutet av 80-talet och början av 90-talet har andelen medlemmar i idrottsföreningar ökat och då särskilt bland flickor. Därefter har en stagnation och en viss tillbakagång ägt rum. Fram till mitten av 80-talet minskade idrottsverksamheten utanför föreningar. Under 60- och 70-talet var det den vanligaste formen av idrottslig verksamhet. Under 90-talet tycks en viss ökning av spontanidrottandet ha ägt rum, nu också i andra former som inlineåkning och styrketräning bland tonåringar men oftast, liksom tidigare, genom att cykla, simma och liknande. Resultaten från föreliggande studie visar att många barn och ungdomar i år 6 och 9 i grundskolan ägnade sig åt en ganska omfattande fysisk aktivitet om man tittar på den sammanslagna tiden av olika aktivitetsformer. Ser man till den genomsnittliga aktiviteten verkar situationen inte vara alarmerande, men ser man till variationen - olikheterna mellan barn vad gäller fysisk aktivitet och ansträngning - framträder en annan bild. Två till fyra barn av tio i de äldsta åldersgrupperna rapporterade en låg eller mycket låg fysisk aktivitet. Bland 9-åringarna uppgick de med låg eller mycket låg aktivitet till fler än hälften. Intrycket förstärks då en majoritet av barnen i 9-årsåldern, enligt egen utsago, uppgav att de inte ansträngde sig så mycket att de blev svettiga och andfådda flera gånger i veckan. Det gällde drygt varannan pojke och nästan sju flickor av tio. Om samma krav ställs på barnen och ungdomarna i år 6 och 9 finner vi att andelen aktiva ökar. Mer än varannan flicka i år 6 och 9 och sex till sju pojkar av tio uppgav sig vara aktiva på denna nivå. Huruvida skillnaden i aktivitet i år 3 jämfört med år 6 har med stigande ålder att göra eller om förklaringen är relaterad till en förändrad livsstil bland de yngre barnen, genom att mer s k skärmbundna aktiviteter tagit över, går inte att besvara förrän en uppföljning av barnen genomförts. En sådan studie skall genomföras under höstterminen 2002. Många barn är uppenbarligen fysiskt inaktiva. Den stora majoriteten av 10

Den dominerande ungdomsidrotten i organiserad form är fotboll. Foto Artur Forsberg dessa barn är inte medlemmar i idrottsföreningar. Bland de minst aktiva var, enligt vad de själva uppgav, endast 12 procent aktiva medlemmar i idrottsförening. Bland de mest aktiva var motsvarande andel 77 procent. Idrottsrörelsen bär således upp mycket av barns och ungdomars fysiska aktivitet. Ett tydligt mönster framträder: Det är de som är medlemmar i idrottsföreningar som är fysiskt aktiva. Mycket få barn som står utanför en organisation förmår att på egen hand träna flera gånger i veckan. Visserligen förekommer spontan idrottsverksamhet på olika sätt, men merparten av utövarna är dessutom aktiva i en förening (se fig. 3). Har barnens fysiska aktivitet förändrats under de senaste decennierna? Då, som tidigare redovisats, det mesta av den fysiska aktiviteten äger rum i form av idrottsutövning i eller utanför förening kan en jämförelse göras med en studie som genomfördes 1968 bland ca 2000 slumpmässigt utvalda barn i 15-årsåldern. Om man jämför aktivitetsnivån hos skolprojektets 15-16 åringar (år 9 i grundskolan 2001) med 14-15-åringar (år 8 i grundskolan) 1968 kan flera intressanta iakttagelser göras även om aktivitetsnivån angavs i timmar per vecka 1968 och antalet gånger per vecka 2001. Även om jämförelsen måste göras med försiktighet, då kriteriet var något olika och då olika årskurser jämförs, kan dock utan tvekan slås fast att andelen idrottsligt inaktiva har ökat markant. I Skolprojektet 2001 uppgav en femtedel av ungdomarna att de överhuvud taget inte sysslar med idrott på sin fritid om krav på regelbundenhet ställs. Motsvarande andelar i slutet av 60-talet uppgick endast till några få procent. Det bör också uppmärksammas att det numera är så gott som endast de, som är anslutna till en idrottsförening eller motsvarande, som är aktiva. Endast hälften av pojkarna och mindre en femtedel av flickorna var medlemmar i idrottsföreningar 1968. En mycket stor del av idrottsträningen i slutet av 1960-talet skedde på eget initiativ tillsammans med kamrater i eller nära hemmiljön. Här har det tydligen skett en mycket stor förändring. Till detta kan också läggas att barn och ungdomar i slutet av 60-talet med stor sannolikhet cyklade och gick i betydligt större utsträckning än vad barn och ungdomar gör nuförtiden. Dessutom hade eleverna i år 8, 1968, tre lektioner i gymnastik, som var dåtidens benämning, jämfört med ca två som nu är fallet. Sammantaget pekar dessa indikatorer på att det idag finns betydligt fler ungdomar i 15-16-årsålderna som är fysiskt inaktiva än i slutet av 1960-talet. En tydlig trend är också att det numera finns fler flickor i traditionella pojkidrotter, men inte omvänt. Som exempel på denna utveckling kan nämnas att i slutet av 60-talet var det knappast någon flicka som spelade fotboll. Nu tillhör fotboll de mest populära idrotterna bland de yngre flickorna. Få pojkar ägnar sig åt traditionella flickidrotter som ridning och gymnastik. I den fortsatta analysen av materialet kommer den ovan redovisade variationen i fysisk aktivitet att relateras till bakgrundsfaktorer och uppväxtvillkor liksom till den hälsomässiga och fysiska statusen. Frågor som är av stort intresse att belysa är om det redan under barna- och ungdomsåren går att koppla fysisk inaktivitet till ohälsa och om barns aktivitetsnivå är knuten till uppväxtförhållanden, skolmiljöer, uppläggning av skolans idrottsundervisning mm. Endnotes 1 Engström, L.-M. Idrott under fritid. Pedagogiska institutionen. Lärarhögskolan i Stockholm, 1972 11