EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT

32 0 0 8 Årgång 61 tredje serien The Journal of the Economic Society of Finland EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT INNEHÅLL Tom Björkroth: Utbyte av information mellan företag hur mycket och hur snabbt? Lise-Lotte Hellöre: Frivillig enkelhet företagsetikens nästa steg? Anna-Greta Nyström: Den finska telekommunikations sektorn i förändring om affärsnätverkens betydelse och teknologisk konvergens som drivkraft FI-ISSN 0013-3183

EKONOMISKA SAMFUNDET I FINLAND (grundat 1894) Samfundets syfte är att underhålla och vidga intresset för den ekonomiska vetenskapen samt arbeta för tillämpningen av denna veten skap i det ekonomiska livet. Samfundet anordnar diskussioner och föredrag om aktuella ekonomiska ämnen med fram trädande personer i närings - livet, den offentliga förvaltningen och den ekonomiska forskningen som inbjudna före dragshållare. Samfundet utger tidskriften Ekonomiska Sam fundets Tidskrift. Medlemmar i Ekonomiska Sam fundet får tidskriften som medlemsförmån. Ansökan om medlemskap riktas till skatt - mästaren. Styrelse 2008 Styrelsemedlemmar: ekon.dr, överlärare Carl-Johan Rosenbröijer (ord- förande), bergsråd Tor Bergman (vice ordförande), professor tf Mats Hans son, verkställande direktör Satu Huber, forskare Edvard Johansson, styrelse ordförande Kim Lindström, professor em. Leif Nordberg, kansler em. Bertil Roslin, avdelningschef Kjell Peter Söderlund och direktör Henrik Winberg. Sekreterare: ekonomie magister Johan Wikström Svenska handelshögskolan PB 479, 00101 Helsingfors Telefon: +358 40 511 6825 E-post: johan.wikstrom@ekonomiskasamfundet.fi Skattmästare: ekonomie magister Carsten Måsabacka Svenska handelshögskolan PB 479, 00101 Helsingfors. Telefon: +358 9 4313 3324. E-post: carsten.masabacka@hanken.fi. Ekonomiska Samfundets hemsida: www.ekonomiskasamfundet.fi EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT (grundad 1913 och åter 1923) Redaktörer: professor em. Leif Nordberg (Åbo Akademi), ED Ralf Eriksson (Åbo Akademi), PD Tom Björkroth (Konkurrensverket) och lektor Henrik Palmén (Svenska handelshögskolan) Ansvarig utgivare: professor em. Leif Nordberg Associerade redaktörer: docent Rita Asplund (Näringslivets forskningsinstitut, ETLA), professor HC Blomqvist (Svenska handels hög skolan), professor Markus Jäntti (Åbo Akademi), professor Martin Lindell (Svenska handelshögskolan), professor Anders Löflund (Svenska handels hög skolan), professor Gunnar Rosenqvist, professor Rune Stenbacka (Svenska handels hög skolan), professor Stefan Sundgren (Svenska handelshögskolan) och professor Lars-Erik Öller (Statistiska central byrån, Sverige). Redaktionssekreterare: Pol.mag. Annica Karlsson (Åbo Akademi) Artikelbidrag sänds per e-post i överenskommet program till någon av redaktörerna. Redaktionens adress: professor em. Leif Nordberg, Åbo Akademi, Institutionen för samhällsekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4163. Telefax: 02-215 4677 E-post: leif.nordberg@abo.fi ED Ralf Eriksson, Åbo Akademi, Institutionen för samhällsekonomi och statistik, Fänriksgatan 3 B, 20500 Åbo. Telefon: 02-215 4529. Telefax: 02-215 4677. E-post: ralf.eriksson@abo.fi. PD Tom Björkroth, Konkurrensverket, PB 332, 00531 Helsingfors Telefon: 09-7314 3350. E-post: Tom.Bjorkroth@kilpailuvirasto.fi Lektor Henrik Palmén, Svenska handelshögskolan, Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik, PB 479, 00101 Helsingfors. Telefon: 09-431 33294. Telefax: 09-43133 393. E-post: henrik.palmen@hanken.fi Manuskripten skall vara utformade i enlighet med Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift som publiceras på omslagets insida. Recensionslitteratur sänds till redaktionssekreteraren, Pol.mag. Annica Karlsson, Åbo Akademi/Nationalekonomi och Statistik, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo. Telefon: 02-215 4587. Telefax: 02-215 4677. E-post: annica.karlsson@abo.fi Prenumeration: Prenumerationspris 2009 (3 nummer): 25 Euro. Prenumerationen kan göras genom alla tidningsombud och bok handlar eller direkt genom redaktions sekreteraren, Pol.mag. Annica Karlsson, adress ovan. Prenumerationen är för ett kalenderår. Lösnummer och äldre årgångar: Lösnummerpris: 10 Euro. Lös nummer och äldre årgångar erhålls av redaktionssekreteraren, Pol.mag. Annica Karlsson, adress ovan. Adressändring: Anmälan om adressändring görs till samfundets sekreterare Johan Wikström, eller genom att skicka e-post till: adresser@ekonomiskasamfundet.fi. Annonser: Redaktionssekreteraren, Pol.mag. Annica Karlsson, adress ovan. Bakpärm 500 Euro, 1/1 sida 330 Euro, 1/2 sida 250 Euro. Ekonomiska Samfundets Tidskrift utges tre gånger om året av Ekonomiska Samfundet i Finland. THE JOURNAL OF THE ECONOMIC SOCIETY OF FINLAND (founded 1913 and again 1923) Editors: Professor em. Leif Nordberg (Åbo Akademi University), Dr Ralf Eriksson (Åbo Akademi Uni versity), Senior research officer Tom Björkroth (Turku School of Economics and Business Admini stration), Lecturer Henrik Palmén (Swedish School of Economics and Business Administration). Editorial Secretary: MSc. Annica Karlsson (Åbo Akademi Uni versity) The articles should be sent in electronic format to one of the editors: Professor emeritus Leif Nordberg, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland. Dr Ralf Eriksson, Åbo Akademi University, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland. Senior research officer Tom Björkroth,Finnish Competition Authority, PB 332, FIN-00531 Helsingfors. Senior lecturer Henrik Palmén, Swedish School of Economics and Business Administration, P O Box 479, FIN-00101 Helsingfors, Finland. Books for review should be sent to: The Editorial Secretary, MSc. Annica Karlsson, Åbo Akademi University/ Nationalekonomi och Statistik, Fänriksgatan 3 B, FIN-20500 Åbo, Finland. Subscription: Subscription Price 2009 (3 issues): 25 Euro. Orders may be sent to any subscription agent or bookseller or directly to the editorial secretary, MSc. Annica Karlsson, address above. Subscript ions are supplied on a calendar year basis. Single Issues and Back Issues: Single Issue Price: 10 Euro. Single issues including back issues are available from the editorial secretary, MSc. Annica Karlsson, address above. The Journal of the Economic Society of Finland is published three times a year by The Economic Society of Finland.

EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT The Journal of the Economic Society of Finland 2008 : 3 Redaktörer: Associerade redaktörer: Redaktionssekreterare: Editors: Editorial Secretary: Professor em. Leif Nordberg ED Ralf Eriksson PD Tom Björkroth Lektor Henrik Palmén Docent Rita Asplund Professor H.C. Blomqvist Professor Markus Jäntti Professor Martin Lindell Professor Anders Löflund Professor Rune Stenbacka Professor Gunnar Rosenqvist Professor Stefan Sundgren Professor Lars-Erik Öller PM Annica Karlsson Professor em. Leif Nordberg Dr Ralf Eriksson Senior research officer Tom Björkroth Senior lecturer Henrik Palmén MSc Annica Karlsson

innehåll 2008:3 LEDARE Ralf Eriksson: Östersjön det nya Döda havet?... 111 ARTIKLAR Tom Björkroth: Utbyte av information mellan företag hur mycket och hur snabbt?... 113 Lise-Lotte Hellöre: Frivillig enkelhet företagsetikens nästa steg?... 123 Anna-Greta Nyström: Den finska telekommunikations sektorn i förändring om affärsnätverkens betydelse och teknologisk konvergens som drivkraft... 131 FÖREDRAG Paul Lillrank: Produktivitet i offentlig sektor... 145 Harald Edquist: (kommentar) IKT och produktivitet... 149 Magnus Henrekson: (kommentar) Ett svenskt perspektiv på varför ökad köpkraft inte alltid ger ökat välstånd... 151 RECENSION Raymond C. Miller: International Political Economy. Contrasting world views. (Per-Erik Lönnfors: Världens ekonomi ur tre doktrinvinklar)... 155 Jan Trost: Kvalitativa intervjuer (Leif Nordberg: Som man frågar får man svar!?)... 157 Ekonomiska Samfundet i Finland: Pris för bästa artikelbidrag... 161 Contents in brief... 162 110 est 3/08

ledare Östersjön det nya Döda havet? Den svala sommar som gått har bevarat oss från de värsta blåalgsnyheterna för Östersjöns del i år. Men detta betyder inte att allt är frid och fröjd. Tvärtom, enligt en färsk rapport publicerad av två forskare (Robert J. Diaz och Rutger Rosenberg) i det senaste numret av den renommerade vetenskapliga tidskriften Science har de döda (syrefria) zonerna i världshaven ökat exponentiellt sedan 1950-talet. Och enligt rapporten har Östersjön den största döda zonen i världen. Att så är fallet kan förklaras med många och komplicerade samband i Östersjöns ekosystem. En del av förändringarna är naturliga, men den viktigaste orsaken härstammar från mänsklig aktivitet, inkluderande växt - huseffekten och användningen av fossila bränslen och konstgödsel. Kort sagt så brän - ner den biologiska processen upp allt syre. De döda zonerna är, som man bra kan föreställa sig, i sin tur klart relaterade till problem med fisket i Östersjön. Forskare Henrik Österblom visar i sin rapport Torskens roll i Östersjön (2007) hur beståndet av säl, rovfisk (torsk) och strömming och skarpsill (vassbuk) (tillsammans med produktionen av plankton) är avhängiga av varandra. I början av seklet var torskbeståndet relativt sett obefintligt, medan sälbeståndet var stort. Sedan decimerades sälbeståndet genom jakt och var i mitten på 1900-talet bara 20 % av omfattningen under glansdagarna. Under 1960 och 1970-talen decimerades beståndet ytterligare av biocider och andra gifter. Den - na minskning gav utrymme för torskbeståndets tillväxt och som en följd av tillväxten också i strömmings- och vassbuksbestånden nådde det en topp kring 1980 (då 20 procent av all torsk i världen i producerades i Östersjön) varefter det snabbt sjönk dels pga. låg salthalt, syrebrist, men främst pga. fiske. I dag är strömming och vassbuk relativt sett de mest allmänna fiskarterna. Som känt är ström mingsätandet något som vi idkar med specialtillstånd från EU, pga. strömmingens dess höga halter av dioxiner och andra supergifter. Förvisso har Östersjön inte i onödan kallats världens mest förorenade hav, och situationen bara förvärras vad beträffar döda zoner: t.ex. i Finska viken har förhållandena under den senaste tiden bara gått mot det sämre. Problemen med överfiske i Östersjön är högst sannolikt kopplade till och en orsak till övergödningen och eutrofieringen. Diskussionen kring fiskbegränsningarna är en ständig diskussion i länderna kring Östersjön, och en känslig fråga, som har flera dimensioner, t.ex. kulturella. I ett läge som det - ta upplever forskarna det som närmast omöjligt att få upp fiskestammen utan drastiska åtgärder i fångstkvoterna. Henrik Österblom argumenterar i sin rapport övertygande för en drastisk minskning av torskfisket i Östersjön. T.ex. så visar han gentemot argumentet att fiskestopp skulle slå ut hela fiskerinäringen att ett fiskestopp på relativ kort sikt kunde innebära en vinst i form av ökade fångster, ökad fisketurism och återskapandet av biosystemtjänster som ett ökat torskbestånd skulle medföra. Ett ytterligare hot mot Östersjön, som inte lika direkt är kopplat till fisket eller ekosystemet, men nog kan leda till katastrofala följder för dessa, är de stora risker som föreligger för Östersjöns mycket känsliga ekosystem i industriprojekt av megaklassen, såsom oljetankers och gasledningar. Man kan förstås säga att en gasledning är säkrare än tankertrafik. Säkert finns det ett visst fog för denna åsikt i Östersjöns steniga vatten. Men sett i termer av Östersjöns överlevnadschanser, så förefaller ett Nord stream överlägset både tankrar och ledningar på sjöbottnen, 111 est 3/08 ralf eriksson

112 eftersom möjligheterna till översyn och kontroll är helt andra än om ledningen är på sjöbottnen. För att återgå till rapporten om de döda zonerna så visar den på en ljuspunkt: Kaspiska havet, där situationen förbättrats i hög grad. Detta beror på att i samband med Sovjetunionens sönderfall blev jordbruket utan subventioner för konstgödsel, vilket dras tiskt drog ned på övergödningen. Vad forskarna föreslår är en klar minskning av användningen av konstgödsel: Vi tror att det är orealistiskt att återgå till förindustriell nivå av näringsinsats, ett lämpligt mål vore att reducera näringsinsatsen till den nivå som rådde i mitten av förra århundradet, före eutrofieringen började och spred döda zoner globalt (översättning RE.) Receptet låter relativt enkelt fastän den tekniska lösningen (anpassningen) säkert inte är så enkel. Men att lösa de tekniska problemen är dock en pipa snus, jämfört med de politiska. I viss mån påminner dock konstel - lationerna i Östersjöregionen och de globala problemen om varandra. Vi har delvis att göra med fripassagerarproblemet, delvis med agenter i helt olika maktposition. Det är med andra ord mycket svårt att få till stånd samarbete om en del av deltagarna i förhandlingar inte alls är intresserade av att lösa problemet (eller låtsas att inte vara intresserade). Å andra sidan kan någon parts maktposition vara så stark att den kan påtvinga andra parter en lösning (eller så inte alls beakta andra parters intressen). När vi har att göra med en gemensam resurs såsom klimatet el - ler Östersjön är dessa tendenser alltid inneboende och kan ta sig uttryck dylika låsta situationer. Lösningarna av denna typs problem försvåras ofta ytterligare av att det finns skillnader i ländernas utvecklingsnivå och kultur. Dessa tillsammans eller skilt för sig tar sig uttryck såsom: ni har råd att skydda naturen, och nu är det vår tur att ta för oss (Och dessa skillnader är reella: det är faktiskt en viss skillnad, säg, i att beklaga sig över alger på stugstranden och att leva i den svarta triangeln i Polen.). När vi talar om och starka (mäktiga) förhandlingsparter både på global nivå och på Östersjönivå talar vi naturligtvis om Ryssland. Om vi tänker på förhandlingar om samarbete för att återställa Östersjön så förefaller sådana som en något svårare nöt att knäcka än de mycket omtalade trätullarna. Det är inte så mycket lilla Finland kan göra. För EU:s kärna är östersjöregionen ett ganska perifert område och EU har andra, ekonomiska, intressen att bevaka i relationerna till Ryssland, som gör att vi inte kan vänta så mycket av EU i denna fråga, speciellt nu när vi tycks få upppleva en muskulös upptrappning av Kalla kriget II och som också vänt Ryssland fokus söderut och bort från Östersjön. När President Halonen i augusti fick WWF:s hederspris för agerande Östersjön till fromma, samtidigt som samtliga östersjöländernas agerande fick underkänt uttalades följande: Östersjöländernas regeringar måste upphöra med Östersjöretoriken och snabbt skrida till praktiska åtgärder för att rädda Östersjön. I detta behövs samarbete mellan olika länder och sektorer samt en stark politisk ledarskap på högsta möjliga nivå. Man kan ju lägga fram dylikt som ett fromt önskemål, men det verkar helt klart att det under de omständigheter som råder idag inte tycks finnas någon återgång till bilaterala förhandlingar på toppnivå som på den gamla goda tiden i dessa frågor. Trots att den akuta situationen i Östersjön skulle kräva omfattande och ganska omedelbara åtgärder så verkar det inte finnas någon annan möjlighet öppen än de små stegens politik. Kanske Östersjörådet, som verkar vara föremål för en omläggning av dess verksamhet, kunde omstöpas till att ta rehabiliteringen av Östersjön som ett av sina huvudsyften. För att uppehålla kontakten med verkligheten borde deltagarna ha fötterna på jorden (i Östersjön) dvs. ha lokal anknytning till Östersjön. Det kunde i detta skede innebära att ta med medborgarorganisationer kring Östersjöområdet i diskussionen och beslutsfattandet. RALF ERIKSSON, Ekonomie doktor est 3/08 ralf eriksson

artikel Tom Björkroth * politices doktor Denna artikel dryftar frågan om när och varför äventyrar utbyte av information företag emellan en sund och fungerande konkurrens? Huvudvikten läggs på att utreda tidseftersläpningens roll och betydelsen av utförligheten i den utbytta informationen. Artikeln belyser de teoretiska aspekterna med en genomgång av en relevant spelteoretisk modell. Den praktiska relevansen understryks med hjälp av kopplingar till rättsfall och konkurrensmyndigheternas beslut. Slutligen lägger artikeln fram idéer om fortsatt forskning kring temat. Utbyte av information mellan företag hur mycket och hur snabbt? INLEDNING Företag är rätt ofta i kontakt med varandra. Det är naturligt att företag kommunicerar på olika plattformer: i samband med affärer, inom ramen för intresseorganisationer och naturligtvis när avsikten är att begränsa konkurrensen genom hemliga avtal. Utbytet av noggrann och relativt ny information anses utgöra en grogrund för sådan samordning eller samarbete (kollusion) mellan företag som syftar till eller varav följer att konkurrensen dem emellan begränsas. Utbyte av information har flera gånger kunnat konstateras ha potential att bryta mot Romfördragets artikel 81(1), i och med att det begränsat konkurrensen mellan två eller flera företag. Om dessa förfaranden inte kan motiveras med sådana effektivitetsfördelar som beskrivs i fördragets artikel 81(3), kan informationsutbytet anses skada konkurrensen på ifrågavarande marknader. Dessa artiklar i Romfördraget utgör en väsentlig del av nationella konkurrenslagstiftningen, varför frågor beträffande informationsutbyte behandlas också på nationell nivå. Artikeln har för avsikt att besvara frågan: När och varför äventyrar utbyte av information företag emellan en sund och fungerande konkurrens? Hur har detta beaktats i teoretisk modellering och vilken roll har detta för den praktiska konkurrenstillsynen är övriga frågor som besvaras i artikeln. 113 * Specialforskare, Konkurrensverket. Åsikterna i denna artikel är skribentens egna och representerar nödvändigtvis inte skribentens arbetsgivares åsikter. est 3/08 tom björkroth

Artikeln är upplagd enligt följande. I nästa avsnitt presenteras i korthet rättsfall där informationsutbytet spelat en central roll. Här presenteras också argument för att informationsutbyte kan anses vara konkur - renshämmande respektive konkurrensbefrämjande. Härefter presenteras en dynamisk spelteoretisk modell av Overgaard & Møllgaard (2005), som tar i betraktande informationsutbytets inverkan på företagets beslut. Samtidigt diskuteras modellens relevans för den praktiska konkurrenstillsynen. En avslutande diskussion sammanfattar artikelns budskap och lägger fram frågor att besvaras av den framtida forskningen. UTBYTE AV INFORMATION OCH KONKURRENS Informationsutbytets potential att förvränga konkurrensen har ansetts vara större på mycket koncentrerade marknader, men en hög marknadskoncentrationen kan inte ensam och som sådant inducera de negativa effekterna. Negativa följder av informationsutbyte är mera sannolika på marknader där det finns risk för förbjudet samarbete (Caffarra & Kühn, 2006; 164 166). Det finns ett flertal rättsfall, där man för att avgöra hur allvarlig lagstridigheten varit ansett det synnerligen viktigt att analysera den utbytta informationens innehåll och natur. Detta framgår av Europeiska kommis - sionens beslut i det sk Fatty Acids målet (Målet IV/31.128) 1 och i COBELPA/VNP målet 2 (Målet IV/312/366-COBELPA/VNP). En rad andra fall utgör också bra exempel på rättsfall där utbytet av information grundligt utretts. Den mest kända är kanske det sk. UK Tractors fallet 3, som bl a kom att utstaka tumregler för hur färsk information som egentligen kan utbytas mellan konkurrenterna. 4 De andra rättsfallen utgörs av Cartonboard fallet (mål T-334/94), Lysinkartellen (Målet 397/03 P) och Steel Beams fal - let (Målet C-194/99 P). I alla dessa fall liksom i de teoretiska kontributionerna framförs övertygande argument för att informationsutbytet kan frambringa samarbete (Overgaard & Møllgaard, 2005; Caffarra & Kühn, 2006; Kühn, 2001; Vives, 2006; Ivaldi mfl, 2003) 5. Detta motiverar att konkur - rensmyndigheterna bör förhålla sig rätt strikta när det gäller att förbjuda dylika förfaranden eller att förhindra deras uppkomst. Vari ligger då informationsutbytets potential att begränsa konkurrensen? För det första handlar det om att den utbytta informationen (om t.ex. priser, sålda kvantiteter eller om marknadsandelar) kan fungera som plattform för framtida överenskommelser. Utöver detta möjliggör utbyte av detaljerad information övervakning av att överens - kommelsen faktiskt följs. Dessa två punkter är i stånd att sätta företagens självständiga beslutsfattande ur spel samt att hjälpa dem att bestraffa parter som avviker från överenskommelsen. För att utgöra ett brott i sig självt bör man kunna påvisa att ett dylikt beroendeförhållande eller en dylik växel - verkan, i t.ex. prissättningen, kan vara en följd av informationsutbytet. Som vi känner till från oligopolteorin tar ju företagen normalt sina beslut utgående från vad konkur - renterna tros göra. Därför måste ett självständigt agerande också kunna inbegripa en möjlighet för företagen att på ett intelligent sätt anpassa sig till nya förhållanden (Levenstein och Suslow, 2006, s. 22):. this right of independence does not deprive traders of the right to adapt themselves intelligently to the existing or anticipated conduct of their competitors, it does, however, strictly preclude any direct or indirect contact between such traders, the object or effect of which is to create conditions of competition which do not correspond to the normal condition of the market in question. 6 114 1 Official Journal No. L 3/17, 141 144 och 146 147. 2 Kommissionens beslut 77/592/EEC. Official Journal L 242, 21/09/1977,10 19. 3 Målen T-34/92, T35/92 och C-7/95. 4 För en sammanfattning över detaljerna i fallet se t.ex. Östberg, J. (2003) 5 En bra sammanställning om informationsutbytets inverkan finns i Nitsche, R. & von Hinten-Reed, N. (2004). 6 Målet C-7/95 stycke 87 och Steal beams målet C-194/99 P, stycke 81. För en mer detaljerad presentation av informationsutbyte i karteller, se tabell 1 (p. 67 78) i Levenstein och Suslow (2006). est 3/08 tom björkroth

Utmaningen ligger förstås i att särskilja detta från koordinerat beteende. Det ovan sagda understryker att allt utbyte av information inte är förbjudet i sig. Det är svårt att motsätta sig ett utbyte om det inte inverkar på företagens självständiga beslutsfattande eller innehåller uppgifter om framtida åtaganden på ett sätt som gör marknaden konstgjort transparent (artificial transparency) på ett sätt som hindrar en fungerande konkurrens. För att precisera, utbyte av information är föga acceptabelt och väcker misstankar om begränsning av konkurrensen om det innehåller information om, kunder, försäljning, beställningar och prissättning. 7 Likaså kan utbyte av information beträffande marknadsandelar, produktionsvolymer, kapacitetsutnyttjandet eller försäljningsvillkor allvarligt förvränga konkurrensen (Caffarra & Kühn, 2006; Kühn, 2001 och Vives, 2006). I det sk. UK Tractors målet, ansåg kommisssionen att utbytet av mycket detaljerad information oligopolister emellan kvävde konkurrensprocessen och stabiliserade mark - nads andelarna. Följande citat komprimerar informationsutbytets effekter på konkurrrensen: On the contrary, the high market transparency between suppliers on the United Kingdom tractor market which is created by the Exchange takes the surprise effect out of a competitor's action thus resulting in a shorter space of time for reactions with the effect that temporary advantages are greatly reduced. Because all competitive actions can immediately be noticed by an increase in sales, the consequences are that in the case of a price reduction or any other marketing incentives by one company the other can react immediately, thus eliminating any advantage of the initiator. 8 Det finns förstås gränser för hur gammal information som ännu kan äventyra en sund konkurrens. Oron gäller närmast relativt ny information. I sin årsrapport 1999, lade Europeiska kommissionen fram principer för utbyte av företagsspecifik information. För det första får inte individuella uppgifter utbytas innan ett år har gått från den händelsen som uppgifterna relaterar till (individual data may not be exchanged earlier than one year after the event to which it pertained.) (Whish, 2001, 447). För det andra, mindre än tolv månader gammal aggregerad information får utbytas om data levereras från minst tre försäljare som tillhör olika industriella eller finansiella grupper. 9 Dessa principer understryker att man inte bara bör fästa sig vid vilken typ av information som byts parterna emellan, utan också vid vad parterna kan dra för slutsatser på basen av den aggregerade informationen. Det vore fel att säga att företagens utbyte av information är enbart skadligt. Leveque (2007, 234) påpekar att enligt statisk teori kan utbyte av information öka konkurrrensen, till exempel genom att benchmarking får en allt större roll. 10 Om den utbytta informationen saknar element som begränsar konkurrensen, kan den anses t.o.m. välfärdshöjande, eftersom den enligt Vives (2006) ger företagen möjlighet att: undvika att framstegen görs på basen av försök och misstag, minska osäkerheten i investerings - beslut och organisationell inlärning, 11 lättare anpassa sin produktion till marknadsfluktuationer, 7 Traditionellt har utbyte av information om kunder inom banksektorn vara samhälleligt skadligt, utan snarare önskvärt. Gehrig & Stenbacka (2007) ifrågasätter denna syn, speciellt i situationer där bankerna har marknadskraft. Transparens i riktning mot konsumenterna har också påvisats påverka konkurrensen. En bra sammanfattning härom samt en vidareutveckling kring temat hittas i Schultz (2005). Denna artikel behandlar enbart följderna av den transparens, som förorsakas av informationsutbyte mellan företag. 8 Kommissionens beslut 92/157/EEC, stycke 37. Official Journal L 68, 13/03/1992, 0019 0033. 9 Ibid. 10 Enligt Leveque (2007) används benchmarking för att positionera företaget i förhållande till konkurrenterna. och harmed motivera åtgärder som höjer effektiviteten. 11 Med detta kan företaget undvika överutbud eller att varor förblir osålda i lager. Informationsutbytet kan dessutom höja distributionsnätets effektivitet. 115 est 3/08 tom björkroth

minska på sökkostnader, 12 förbättra allokeringen av produkter, 13 minska på sk. winners curse. 14 Utöver detta kan utbyte av information befrämja konkurrensen genom att det förbättrar konkurrensläget för effektiva företag. 15 På basen av det ovan framförda kan man få den uppfattningen att utbyte av information är ett relativt svartvitt fenomen, med antingen enbart positiva eller negativa effekter. Verkligheten är dock mera nyanserad och vi har en hel del grå zoner, som utgör en speciell utmaning för konkurrensmyndigheterna och domstolarna. Det är inte alltid enkelt att bedöma huruvida ett visst utbyte är skadligt eller inte. Detta beror på att man måste ta i betraktande alla de effekter, som utbytet av information har på företagens effektivitet. Om parterna som deltagit i informationsutbytet kan påvisa att förfarandet har en effektivitetshöjande verkan som inte kan uppnås på alternativa sätt, måste konkurrensmyndigheterna noggrant avväga huruvida dessa effektivitetsfördelar uppväger de konkurrensbegränsande effekterna. Det är här som nationalekonomisk teori får en framträdande roll. Att föra en argumentation som inte kan ifrågasättas på något håll är svårt och man har även framfört misstankar om huruvida välfärdskalkyler baserade på ekonomisk teori är en bra utgångspunkt för den praktiska konkurrenspolitiken (Kühn, 2001). Problemet ligger många gånger i att vi behöver en noggrann bild av hur det konkurreras på marknaden (Bertrand, Cournot osv) samt kännedom om strukturen på och källorna till osäkerheten på dessa marknader. Dessa är inte alltid lätta att identifiera ens när man arbetar utan tidspress. Kühn (2001, 190) påpekar därför att:..., we cannot use theory for the formulation of competition policy, because the results would depend on conditions which are unobservable to the competition policy authorities. UTBYTE AV INFORMATION I EN DYNAMISK MODELL á la OVERGAARD & MØLLGAARD Trots de dubier som framkastats har man inom den nationalekonomiska teorin utarbetat en relativt enkel modell, som belyser informationsutbytets roll i en dynamisk omgivning. Detta avsnitt presenterar principerna i den av Overgaard & Møllgaard (2005) utarbetade dynamiska spelteoretiska modellen. Avsikten är att knyta modellen till den ovan förda diskussionen och till praktiska fall. Modellen kan också fungera som en utgångspunkt för att även beakta andra faktorer, såsom till exempel konsumenternas byteskostnader i samband med utbyte av information. 16 Det är inte bara den utbytta informationens nyhetsvärde som är avgörande, utan Overgaard & Møllgaard (2005) lägger även stor vikt på hur frekvent information utbyts. Frekvensen står i ett nästan direkt förhål - lande till dess potentiella skadlighet för konkurrensprocessen. 17 Om utbytet av information sker med relativ lång tidseftersläpning (långa interval - ler) och företagens reaktionstider också är relativt långa, kan de positiva effekterna av samarbetet vara dominerande. 18 Å andra sidan kan ett frekvent informationsutbyte göra det lättare att identifiera avvikelser från en överenskommen strategi. 19 Av dessa två alternativ antas det senare i allmänhet vara det viktigare, vilket innebär att det på kon- 116 12 Pristransparens i riktning mot konsumenterna antas sänka konsumenternas sökkostnader 13 Osäker information beträffande efterfrågan kan i fall av auktioner leda till att nyttigheten inte hamnar hos den part som skulle värdesätta nyttigheten mest om alla faktiska detaljer vore exakt kända av alla. 14 Med detta hänvisar man till en situation där utbytet av information gör det möjligt att bilda ett gemensamt väntevärde för nyttigheten. Detta minskar på risken att någon betalar på tok för mycket för nyttigheten i fråga, även om detta höga pris kunde sagas utgöra det sk marknadspriset. 15 Utbyte av information gynnar de mes effektiva konkurrenterna. Ett resultat av detta kan bli att mindre effektiva företag tvingas lämna marknaden. men å andra sidan kan ännu effektivare företag etablera sig på denna marknad, förutsatt att även de har tillgång till denna information. 16 Se Farrell & Shapiro (1988, 1989) samt Klemperer (1987, 1995) om byteskostnadernas roll på oligopolmarknader. 17 Secondly, as suggested in the Introduction, the time horizon plays a crucial role. (Overgaard & Møllgaard, 2005;5) 18 Detta är eventuellt inte särskilt problematisk, eftersom kartellmedlemmarna alltid har incitament att lura varandra. 19 Compte (1998) lägger fram argument för att noggrann information på kort sikt kan underlätta plötsliga prissänkningar. Om detta, se närmare också i Levenstein & Suslow (2006). est 3/08 tom björkroth

centrerade marknader är i aktörernas intresse att förbättra informationsflödet dem emellan. Speedy access to accurate information about the individual past transactions and future intentions of rivals will generally have a strong coordinating potential. (Overgaard & Møllgaard, 2005;3). Overgaard & Møllgaard (2005) har gjort ett försök att mera i detalj förklara tidseftersläpningens betydelse. 20 I deras modell kan företagets payoff (vinst, belöning) av ett visst beteende beräknas som summan av nuvärdet av alla framtida vinster. För att beräkna nuvärdet behövs diskonteringsfaktorn, där 0 1. När diskonteringsfaktorn är nära noll, kan företaget sägas vara otåligt beträffande de framtida vinsterna. Ett värde nära 1, tyder på att företaget är indifferent beträffande i vilken period vinsterna erhålls. I modellen definieras följande vinstbegrepp: π C = företagets vinst under en viss period, om den medverkar i en kartell, π D = företagets vinst under en viss period, om den lurar kartellen genom att sänka på sina priser, π N = företagets vinst under en viss period, om det konkurrerar på en oligopolistisk marknad. 21 Det är rimligt att anta att: π D π C π N För nuvärdet av företagets vinst under samarbete (V C ) och konkurrens (V N ), erhåller vi följande uttryck: (1) V C = π C π C 2 π C = [1/(1 )]*π C = π C [ /(1 )]*π C (2) V N = π N π N 2 π N = [1/(1 )]*π N = π N [ /(1 )]*π N Om företaget lurar en kartell som den ingått i antar man att kartellösningen återgår till en konkurrenslösning i perioden efter att avvikelsen har upptäckts: (3) V D = π D π N 2 π N + = π D [ /(1 )]*π N För att det skall vara lönsamt att lura kartellen bör vinsterna under detta beteende vara åtminstone lika stora som under samarbete, d.v.s. V D V C : 22 (4) π D [ /(1 )]*π N π C [ /(1 )]*π C d.v.s. (5) [ /(1 )]*(π N π C ) π C π D Enligt Overgaard & Møllgaard kan differensen mellan π C och π N tolkas som ett mått på hur avskräckande det är att lura kartellen. Denna avskräckande effekt (deterrence=d). kan då formuleras enligt D = π C π D. Lockelsen eller incitamentet att lura kartellen (temptation = T) är differensen mellan vinsterna från att lura kartellen eller T=π D π C. Enligt detta kan vi nu omskriva (5) till: (6) [ /(1 )]*D T Om vi löser (6) med avseende å diskonteringsfaktorn, får vi fram hur stor diskonteringsfaktorn kan vara för att det skall vara lönsamt att lura kartellen: (7) ( T/(T D) Om ett företags diskonteringsfaktor är störrre än (T/(T D), har företaget incitament att samordna sitt beteende med konkurrenterna. Här märker vi också att otåliga företag har större benägenhet att lura en kartell. Omvänt gäller, att vinsterna av att lura inte behöver vara särskilt stora för att det skall löna sig att lura, om diskonteringsfaktorn är mycket liten. 23 20 En mera allmän presentation av faktorer som underlättar företagens samarbete har sammanställts av Ivaldi, M., Jullien, B., Rey, P., Seabright, P. & J. Tirole (2003). 21 I modellen antas att när avvikelsen upptäckts återgår man i alla kvarvarande perioder till en konkurrens, som resulterar i vinster i enlighet med s.k. Nash jämvikt. (s.k. Nash trigger strategy). 22 I detta avsnitt har uppmärksamheten fästs på incitamentet att lura i en kartell. I övrigt avviker presentationen inte väsentligt från Overgaard & Møllgaards presentation. 23 Det här kan man enkelt testa genom att t.ex. låta π N =10, π C =20 och ge π D olika värden, ändå så att π D >π C. 117 est 3/08 tom björkroth

118 Utbyte av information i modellen Hur väl och snabbt informationen når konsumenterna (i c ) är avgörande för hur mycket vinsterna växer när man lurar kartellen. Om informationen om sänkta priser inte når nya konsumenter (i c =0), blir resultatet att företaget säljer antingen ungefär samma el - ler en större kvantitet åt samma kunder till ett lägre pris. 24 Om information når konsumenterna friktionsfritt (i c 1) och konsumenterna inte kan låsas med stora byteskostnader, kommer en prissänkning att återspeglas som en förskjutning av kunderna och marknadsandelarna. Frestelsen att avvika från samarbetet minskar ju bättre informationen flödar mel - lan företagen (i f ), eftersom detta förkortar den tid under vilken företaget kan samla ihop vinsterna från att ha bedragit kartellen. Om både D och T är beroende av informationsflödet mellan företagen respektive mellan företagen och konsumenter, så kommer även den kritiska diskonteringsfaktorn att vara detta. Betydelsen av tidseftersläpningarna Overgaard & Møllgaard kompletterar den ovan beskrivna modellen genom att lägga till den eftersläpning som råder mellan det att någon lurar kartellen och det att detta upptäcks. Denna tidseftersläpning (detection lag) fungerar så att om konkurrenten lurar kartellen i tidsperioden t, antas detta bli upptäckt i perioden t s. Straffet kommer sedan i period t s 1, när parterna återgår till normal konkurrens. Att någon har lurat kartellen upptäcks desto snabbare, ju bättre informationen flödar mellan parterna. Tiden för kartellmedlemmarna att upptäcka att någon lurat kan skrivas som en funktion av informationsflödet mellan företagen: (8) s = s(i f ) När informationen flödar allt friare mellan företag betyder det att i f 1 och eftersom lim s(i f )=0 då i f 1 betyder det att en avvikelse från överenskommelsen genast upptäcks och straffåtgärderna vidtas i period t 1. Företagets uppgift är att jämföra de vinster som fås genom samarbete (9) med de vinster som erhålls ifall man lurar i kartel - len (10), men upptäcks i period t s och möter normal konkurrens i perioden t s 1 : 24 Detta ökar konsumenternas välfärd i termer av konsumentöverskottet. Hur det påverkar företagets vinster beror på efterfråge- och kostnadsfunktionerna. (9) (10) 1 V C = π C 1 1 s(if)+1 V D = π D (i c ) π D (i c ) π N ) 1 1 I ekvation(10) representerar den första termen de vinster so skulle fås, om man kunde lura i all tid framöver, från dessa bör man ändå dra av den minskning av vinsterna som följer av att man blir fast och utsätts för sanktioner från konkurrenternas sida. Uppenbarligen lönar det sig att samarbeta om V C V D. Om denna olikhet löses med avseende å diskonteringsfaktorn, får vi den kritiska diskonteringsfaktorn _ som upprätthåller samarbete, som en funktion av tidseftersläpningen i upptäckandet av att företaget lurat i kartellen. π D (i c ) π C 1 (11) _ = s(i f)+1 π D (i c ) π N (i c ) Täljaren (T) utgör igen incitamentet att av - vika från samarbetet och nämnaren är egentligen en summa av T och den avskräckande effekten D, eftersom: (12) T D = (π D (i c ) π C ) (π C π N ) = π D (i c ) π N Då får den kritiska diskonteringsfaktorn formen: T T D (13) _ = s(if)+1 1 est 3/08 tom björkroth

En annan detalj som fordrar uppmärksamhet är kvaliteten på den information som utbyts. I termer av övervakning innebär kvalitativt noggranna data, att man med stor sannolikhet upptäcker om någon avviker från kartellöverenskommelsen. Variabeln s anger den tidseftersläpning med vilken den som lurar med säkerhet blir fast. Storleken på s är högst beroende av kvaliteten på det data som utbyts. Sannolikheten för att åka fast efter att ha lurat minskar om det data som utbyts är aggregerat eller annars oprecist. Denna osäkerhet, eller san - nolikhet att bli fast, kan förliknas vid hur informationen flödar mellan företagen i f. Overgaard och Møllgaard har uttryckt saken så, att ju större sannolikheten är att man åker fast, desto närmare 1 är termen i f. När termen inverkar endast på den avskräckande effekten kommer den kritiska diskonteringsfaktorn att kunna formuleras som T T i f D (14) _ = s(i f)+1 Från ekvation (15) ser vi att ju större sannnolikheten för att åka fast efter att ha lurat är, desto mindre blir den kritiska diskonteringsfaktorn, när allt annat är lika. 1 VAD BETYDER RESULTATET I PRAKTIKEN? Om man har grund för att argumentera att ett visst utbyte av information är skadlig för konkurrensprocessen, kan man designa de erforderliga åtgärderna med ovanstående modell som tankemönster. Det handlar alltså om att träffa ett avgörande huruvida situationen bäst kan avhjälpas genom att man i (14) försöker öka på s, d.v.s. förlänga den tidseftersläpning mellan det att någon lurar i kartellen och det att denne blir fast för det (s s*). Om vi antar att s*>s växer den kritiska diskonteringsfaktorn (från a till b i Figur1), varvid sannolikheten för samarbete minskar. Huruvida denna åtgärd har en inverkan på den faktiska konkurrensen, är beroende på företagen effektiva diskonteringsfaktorer. Om vi är i en situation, där ingen vågar bryta kartellen i rädslan för att upptäckas relativt fort, men företagens (åtminstone ett företags) diskonteringsfaktor är belägen mellan a och b, kommer en ökning av s att sannolikt öka konkurrensen på ifrågavarande marknad. Vi kan använda oss av samma resonemang i fråga om kvaliteten av den information som utbyts. Om man har orsak att invända mot ett utbyte av information pga att a b Lurar (s) Samarbete (s) Lurar (s*) Samarbete (s*) _ (s(i f )) _ (s*(i f )) 0 1 Figur 1. Tidseftersläpningens inverkan på sannolikheten för samarbete. 119 est 3/08 tom björkroth

informationen är för detaljerad (av för god kvalitet) så kan vi i enlighet med ekvation (14), tillåta utbyte av sämre information. Det betyder att i f sjunker och att den kritiska diskonteringsfaktorn växer. På detta sätt minskar vi utrymmet för samarbete och ökar sannolikheten för att åtminstone ett företags effektiva diskonteringsfaktor underskrider det kritiska värdet. Den ovan beskrivna modellen och enkla exemplen kan relateras till ett aktuellt fall, där Konkurrensverket utredde det informationsutbyte inom dagligvaruhandeln, som pågått med hjälp av den s.k. ScanTrack servicen som upprätthålls av AC Nielsen. Resultatet av utredningen blev att parterna avbröt utbytet av detaljerad information. I ett framtida utbyte av information får det inte förekomma sådan detaljerad information som möjliggör att snabbt upptäcka ändringar i konkurrenternas strategiska variabler. 25 Beträffande denna service, har konkurrensmyndigheterna i Norge också förutsatt ändringar i den utbytta informationens innehåll. I Sverige kunde konkurrensmyndigheterna inte påvisa att informationsutbytet på marknaden för dagligvaror har konkurrensbegränsande effekter. Detta understryker att förfaranden har olika effekter, beroende på hur den underliggande marknaden gestaltar sig 26. AVSLUTANDE DISKUSSION I denna artikel har i korthet framförts en rad tankar om hur utbytet av information företag emellan kan påverka konkurrensen på en marknad. Idén var att belysa temats relevans för konkurrenstillsynen, men samtidigt ge en inledning i hur ett dylikt fenomen kan modelleras med nationalekonomins metoder. Angreppssättet är teoretiskt men saknar inte empirisk relevans. Konkurrensverket i Finland har varit aktivt i att utreda informationsutbytets inverkan på konkurrensen inom dagligvaruhandeln, och en del av reformerna som härmed åstadkoms, kan motiveras med hänvisning till den ovan beskrivna modellen och de konklusioner som kan dras på basen av den. I verkligheten är enskilda marknader mycket mångfacetterade, och man måste ta hänsyn till en rad olika mark nadsspecifika faktorer. Trots detta kan man hävda att de grundprinciper som utarbetats av framstående nationalekonomer håller och fungerar som värdefulla vägvisare, när det gäller att avvisa de motargument som man kommer med för att med stöd av allt större ekonomiska intressen försöka upprätthålla ofta institutionaliserade former av informationsutbyte. Att något pågått länge eller skaffat sig en status som ger ett sken av integritet skall inte få hindra att konkurrensens ideal och konsumenternas välfärd prioriteras. För att stärka den ovan beskrivna modellens empiriska relevans kunde den med fördel kompletteras med konsumenternas byteskostnader. En första intuitiv idé är att man genom att motverka företagens möjligheter att låsa in sina kunder kan förstärka de konkurrensbefrämjande effekterna av förbudet att utbyta företagsspecifik eller härmed jämförbar information. En annan aspekt som kunde förtjäna uppmärksamhet, är en utarbetning av mera detaljerade regler för hur den utbytta informationen måste vara aggregerad för att den inte skall äventyra en fungerande konkurrens, men ändå gynna effektiviteten. Dessa frågeställningar är viktiga för det praktiska beslutsfattandet i frågor beträffande informationsutbyte, men får förbli en utmaning för den framtida forskningen. 120 25 Den offentliga versionen av Konkurrensverkets beslut finns i sin helhet på ( http://www.kilpailuvirasto.fi/cgi-bin/ suomi.cgi?luku =ratkaisut/ muut-ratkaisut&sivu=ratk/r-2007-61-0154) est 3/08 tom björkroth

REFERENSER Caffarra, C. & Kühn, K.-U. (2006): The cost of simplistic rules for assessing information exchange: The Italian jet fuel decision. I Konkurrensverket (2006) The Pros and Cons of Information Sharing, s. 131 177. Compte, O. (1998): Communication in Repeated Games with Private Monitoring. Econometrica 66, s. 597 626. European Commission (2000): The XXIX:th Report on Competition Policy 1999. Farrell, J. & Shapiro, C. (1989): Optimal Contracts with Lock-in. American. Economic Review 79, s. 51 68. Farrell, J. & Shapiro, C. (1988): Dynamic Competition with Switching Costs. RAND Journal of Economics 19, s. 123 137. Gehrig, T. & Stenbacka, R. (2007): Information sharing and lending market competition with switching costs and poaching. European Economic Review 51, 77 99. Ivaldi, M., Jullien, B., Rey, P., Seabright, P. & Tirole, J. (2003): The Economics of Tacit Collusion. Final Report for DG Competition, European Commission. March 2003. Kandori, M. & Matsushima, H. (1998): Private observation, communication and collusion. Econometrica 66(3), s. 627 652. Klemperer, P. (1987): Markets with Consumer Switching Costs. Quarterly Journal of Economics 102, s. 375 394. Klemperer, P. (1995): Competition when Consumers have Switching Costs: An Overview with Applications to Industrial Organization, Macroeconomics, and International Trade. Review of Economic Studies 62, s. 515 539. Kühn, K.-U. (2001): Fighting collusion by regulating communication between firms. Economic Policy April, s. 169 204. Leveque, F. (2007): UK Tractors, Paris Luxury Hotels and French Mobile Telephony Operators: Are All Oligopoly Information Exchanges Bad for Competition? World Competition 30 (2), s. 231 241. Levenstein, M. C. & Suslow, V. Y. (2006): Cartel bargaining and monitoring. Ingår i: Konkurrensverket (2006) The Pros and Cons of Information Sharing, s. 43 81. Nitsche, R. & von Hinten-Reed, N. (2004): Competitive Impacts of Information Exchange. Charles River Associates. Official Journal of the European Communities No. L 3/17, 6.1. 1987, pp. 141 150. Official Journal of the European Communities No. L 242, 21/09/1977,10 19. Overgaard, P. B. & Møllgaard, H. P. (2005): Information Exchange, Market Transparency and Dynamic Oligopoly. Centre for Industrial Economics Discussion Papers 11 2005. Schultz, C. (2005): Transparency on the consumer side and tacit collusion. European Economic Review 49, 279 297. Vives, X. (2006): Information sharing: economics and antitrust. Ingår i: Konkurrensverket (2006) The Pros and Cons of Information Sharing, s. 83 100. Whish, R. (2001): Competition Law (4 th ed.). Butterworths, London. Östberg, J. (2003: Informationsutbytesavtal och andra brott mot artikel 81. Examensarbete, Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet. 121 26 Se t.ex. Handelsbladet FK 26.3. 2007: Flere gransker ACNielsen (www.handelsbladetfk.no). est 3/08 tom björkroth

122 est 3/08 tom björkroth

Lise-Lotte Hellöre * ekonomie doktor Hållbar utveckling har tagit form bland företag i olika varianter, tidigt talade man om miljöansvar, sedan övergick man till företagens samhällsansvar och företagsetik. Att man starkt poängterar hållbar utveckling idag är en trend som tilltar. Hos individen har denna allestädes närvarande hotbild om en ohållbar framtid skapat nya konsumtionsvanor med bl.a. second hand mode som trendigt. Mer omvälvande livsförändringar märks t.ex. bland de som sadlar om, flyttar ut på landet eller helt enkelt lägger om sin livsstil på ett djupare plan. Artikeln belyser vad detta handlar om och öppnar för frågor kring hur samhället och näringslivet kan möta och förstå dessa känsligaste av samtidens konsumenter, samhällsmedborgare och medmänniskor. Sätter dessa grupper agendan för den framtida företagsetiken? Frivillig enkelhet företagsetikens nästa steg?1 BAKGRUND År 2007 utkom en bok med titeln Simple living: nya vägar till ett meningsfullt liv (Jorgensen 2007). Den är en översättning, originalet är utgett samma år i Danmark. Boken är en av flera nyutkomna verk i samma stil, andra är t.ex. Simplify your life förenkla ditt liv och bli en lyckligare och mer harmonisk människa (Küstenmacher & Seiwert 2007) och Lev enklare: idéer för en hållbar livsstil (Linde 2008). Dessa böcker fångar på ett populärvetenskapligt plan in en trend som verkar förstärkas i vårt samhälle. Människor upplever att de allt mindre får till fredsställelse av det materialistiska samhället. Den materiella konsumtionen förmår inte skapa mening och mål i livet. Allt fler är trötta på jakten, på att försöka leva upp till förväntningar hemma, på jobbet, på statusstressen o.s.v. Man upplever att det ger tomhet och vill söka en mera genuin livsstil. Folk söker sin livsuppgift, utlopp för en inre kreativitet (Jorgensen 2007). I dessa farvatten dyker nya yrken upp som på ett psykologiskt plan vill hjälpa nutidsmän - niskan att orientera sig i livets existentiella stora frågor och man kan allt mera se olika typer av livscoacher både för chefer, konsumenter och för den vanliga människan. Jörgensen (2007, s. 37) påpekar i sin bok att studier visar hur vi i Skandinavien börjar ha uppnått en slags mättnadspunkt där många upplever att nu är det nog. Trots att vi har den nyaste tekniken och en av världens högsta levnadsstandarder känner vi oss inte lyckligare i Norden, utan människor är * Forskare vid Åbo Akademi. Hennes forskningsintresse ligger f.n. på globaliseringens betydelse för en hållbar utveckling, såväl på företagsnivå som på individ- och samhällsnivå. Speciellt intresserad är hon av den kulturella dimensionen av hållbar utveckling och dess betydelse i internationell business. 1 Artikeln baseras på en key note som hölls vid konferensen Dialogues on sustainable paths for the future: ethics, welfare and responsibility 7 8.5.2008, Turun Kauppakorkeakoulu, Åbo. 123 est 3/08 lise-lotte hellöre

124 plågade och känner sig otillräckliga. Man drömmer om närvaro, kärlek och tid att tänka i livet. Det här gäller människor ur alla samhällsklasser. Om tankemönstren hos anställda, konsumenter och chefer drastiskt förändras kan detta medföra förändringar för flera funktioner i företagen. Vi har sett samma slags frågor behandlas på finländskt håll i Kari Nars bok Pengar och Lycka (2006). Han ställer den enkla frågan varför lottomiljonärer inte är lyckligare än alla andra och besvarar den själv med att bl.a. konstatera att psykologerna länge hävdat att människans (äre)girighet är ett av de största hindren för ett lyckligt liv. I vårt nordiska och finländska samhälle kan vi alltså notera ett klart växande behov av att ifrågasätta det (affärs)liv som präglar vårt samhälle. Vad tyder alla dessa nya typer av livscoacher på, denna hunger för livsmening och mål och i dess kölvatten flera nyutkomna populärvetenskapliga böcker som försöker svara på nutidsmänniskans livsfrågor? Man kan skönja en reaktion hos en del individer, kanske de känsligaste i vårt samhälle, som reagerar genom att välja att mera eller mindre omvälvande omforma sitt liv. Nedan skall jag gå in vad denna trend innebär, vilken på engelska kallats voluntary simplicity, d.v.s. frivillig enkelhet. Artikelns syfte är att fånga in: 1. Vad betyder termen voluntary simplicity/frivillig enkelhet? 2. Vad beror den här nya trenden på, vilka är de drivkrafterna bakom? 3. Hur kan vi psykologiskt förstå den frivilliga enkelheten genom Abraham Maslows behovshierarki? Innehållet struktureras genom att först förstå vad som teoretiskt menas med frivillig enkelhet. Därefter tar jag upp Maslows behovs pyramid som en analysram. Med hjälp av denna tolkar jag sedan frivillig enkelhet. Texten avslutas med en diskussion och några öppna frågor kring vad detta uttryck på ett individplan i förlängningen kan ha för betydelse för vårt näringsliv och samhälle. VAD ÄR FRIVILLIG ENKELHET? Amitai Etzioni är av de ihärdigaste forskarna som försökt förstå fenomenet med frivillig enkelhet, som härefter förkortas med FE. I två artiklar (1998, 2004) beskriver han fenomenet så här. I västvärlden har allt flera börjat söka alternativ till konsumtionssamhället. Med FE avser man människor som av fri vilja begränsar sitt användande av konsumtionsvaror och tjänster för att i stället hitta källor till tillfredsställelse och mening som inte är materialistiska. Det här är i sig ingenting nytt, eftersom kritik mot konsumtionssamhället har funnits lika länge som själva kapitalismen, vilket Etzioni också erkänner (2004, s. 408). Det intressanta är ändå frågan om huruvida ekonomisk välfärd skapar lycka eller om det snarare kan nås genom att välja att leva enkelt. Det finns många som hävdar att konsumtion skapar beroende och att överdrivna ambitioner rentav är av ondo, vilket konstaterades redan av Adam Smith (Nars 2007). För att kunna svara på denna tiotusenkronorsfråga, är det centralt att ta fasta på frivilligheten i FE, d.v.s. voluntary = frivillig. Endast den som av fri vilja kan välja att leva enkelt förmår njuta av sitt val, medan den som tvingas leva i enkelhet inte kan förväntas uppleva samma tillfredsställelse. Därför är tanken inte applicerbar på fattiga folk eller de som lever i påtvingad enkelhet av olika orsaker. Etzioni (2004: 407 408) definierar FE i följande ordalag: people choosing out of free will to limit expenditures on consumer goods and services and to cultivate non-materialistic sources of satisfaction and meaning. En intressant aspekt av FE är dess positiva framtidssyn som reaktion på domedagsprofetiorna kring vår ohållbara utveckling. Taylor-Gooby (1998) framhåller att en FE-livsstil de facto erbjuder ett hållbart alternativ som om det omfattades av flera väsentligen kunde bidra till att lösa den ekologiska katastrof som hotar mänskligheten och vår planet. est 3/08 lise-lotte hellöre

Frivillig enkelhet har studerats mera i USA än i Europa, där man har också i någon mån tagit ett ekonomiskt perspektiv på fenomenet (Bekin, Carrigan & Szmigin 2005). Cherrier och Murray (2002) anser ändå att denna nya konsumtionskultur inte är tillräckligt undersökt för att vi skall kunna förstå den ur ett konsumentperspektiv. Trots den amerikanska dominansen, lyfter Etzioni (2004, s. 412) fram att FE som fenomen verkar vara mera utbrett i Europa än t.ex. i USA. Det här syns främst som en del av traditionsmönstret i den europeiska lagstiftningen, som exempelvis bygger på kortare öppethållningstider och stängda helgdagar. Man respekterar fritiden, menar han. Kulturella aktiviteter stöds även mera i Europa och man tillåter utbildningen att ta längre tid, t.o.m. understöder den genom studiemedel. Sådana mönster är i sig ett uttryck för FE, menar Etzioni, d.v.s. att satsa på människans utveckling. I ett globalt perspektiv ser den stora trenden annorlunda ut, eftersom många utvecklingsländer och nyindustrialiserade länder upplever en stor konsumtionsboom när man äntligen får mera pengar att röra sig med. Frivillig enkelhet kan observeras i olika grad. Man kan vara mera eller mindre drastisk i sitt val. Det är inte heller alla som vet att det existerar grupperingar och de flesta kanske inte ens vet att de tillhör vad forskarna kallar för FE. Andra igen ingår medvetet i grupperingar för att hämta stöd av likasinnade för de mera drastiska dragen i en enklare livsstil. Följande tre grupperingar har föreslagits av Etzioni och har allmänt antagits av forskarsamfundet: down - shifters, strong simplifiers och the simple living movement. Svenska motsvarigheter kunde vara t.ex. nedåtbytare, kraftiga förenklare och rörelsen för enkelt liv. Dessa är ändå inte allmänt vedertagna, och jag väljer här att använda de internationella benämningarna som går på engelska. För en mera heltäckande och längre genomgång av FEliteraturen hänvisar jag till Bekin et al. (2005) som gjort en bra översikt av fältet. 1. Downshifters nedåtbytare Denna grupp människor väljer att på ett ytligare plan ommöblera sitt liv för att få mera tid. Man ger upp konsumtionen av typiska lyxprodukter som man nog har råd med, men som man vill avstå från. På det stora hela behåller man ändå en ganska hög levnads - standard med frekventa inslag av konsumtion. Ett typiskt drag är att välja att klä sig enkelt, men ha vissa statussymboler som visar att man har pengar, t.ex. en guldklocka eller dyr läderjacka. Typiskt är att man väljer det enkla på en del områden, men inte på andra. Många väljer att jobba kortare dagar eller färre veckotimmar för att få lägre inkomst och mera fritid. Med lägre levnads - kostnader kan man unna sig att förverkliga sig själv på ett sätt som inte knyts till konsumtion i lika hög grad som tidigare. 2. Strong simplifiers kraftiga förenklare Denna grupp består av dem som på ett mera drastiskt sätt byter jobb, går i pension, elller sadlar om, vanligtvis från ett högstatusjobb med hög inkomst till ett annat slags liv. Man kan t.ex. skola om sig till något mera meningsfullt, stiga av karriärsstegen eller gå i förtidspension. Här är det viktigt att poängtera att den som oönskat förlorar sitt jobb inte hör hit. Om man t.ex. blir arbetsoförmögen, sjuk, får sparken eller av andra lik - nande orsaker inte kan behålla ett högstatus- och höginkomstjobb, är bytet av livsstil inte ett fritt val, utan en påtvingad ny livsstil. Denna andra kategori skiljer sig i övrigt från nedåtbytarna, downshifters, främst genom att man inte bara förändrar sina konsumtionsvanor, utan också omstrukturerar sitt liv på ett mera genomgripande sätt. Man väljer alltså bort en lyxigare livsstil för en som upplevs meningsfullare på ett mera djupgående plan. 3. The simple living movement rörelsen för ett enkelt liv Den här sista gruppen är den som mest inten sivt väljer ett liv enligt FE. Hela män - 125 est 3/08 lise-lotte hellöre

126 niskans liv påverkas och ideologin får snarlikna drag med en religion eller en världs - åskådning. Man flyttar ofta från välbeställda bostadsområden till mindre städer eller ut på landsbygden för att kunna leva ett enklare liv. Ett löst sammanhängande nätverk som kallar sig simple living-movement har bildats kring den här livsstilen, sällskapet har kompletta hur-gör-man-böcker, nio-stegsprogram och nyhetsbrev. Gruppen skiljer sig från de två ovanstående både genom omfattningen på den självvalda enkelheten, som genom den välformade livsfilosofin. En stor källa till inspiration hämtar man från en bok av Duane Elgin som utkom år 1993 med namnet Voluntary Simplicity. Boken hämtar i sin tur influenser från olika religiösa traditioner. Elgin talar för drastiska förändringar över hela linjen i i-världens konsumtionsmönster och lyfter kritiskt fram mediernas roll som imageskapare och påhejare av konsumtion. MASLOWS BEHOFEPYRAMID SOM TEORETISK ANALYSRAM Etzioni (1998, 2004) menar att det är väsent - ligt att förstå vilken motivation som lig ger bakom FE, för att kunna förutse hur trenden utvecklas i nutiden. Bygger FE på en känsla hos människan att hon avstår något väsentligt när hon väljer att leva enklare? Eller är enkelheten och det att man väljer bort snarare en källa till tillfredsställelse? Det centrala är vari individens motivation ligger. Här kan psykologiska modeller vara till hjälp för att förstå om högre inkomst- och konsumtionsnivåer är en källa till lycka, eller tvärtom. Flera FE-forskare har hänvisat till Maslows behovspyramid, vilken jag presenterar kort nedan. Abraham Maslows A Theory of Human Motivation (1943) är en klassisk artikel i psykologins historia. Med denna kontribution till teorin om människans motivation, försökte Maslow kombinera tidigare forskning, vilken gjorts inom separata discipliner såsom inom t.ex. biologisk och maktforskning, för att förklara varför det mänskliga be- teendet ser ut som det gör (Huitt 2004). Kortfattat, kan man säga att Maslows teori rangordnar essentiella behov hos människan i en hierarkisk ordning. Dessa mål styr män - niskans beteende och är visualiserade i Figur 1. 5. Självuppfyllelse 4. Självkänsla 3. Kärlek 2. Trygghet 1. Fysiologiska mål Figur 1: Maslows (1943) behovshierarki. Trots att behoven hos varje människa normalt sett finns i någon mån i varje kategori, menar Maslow ändå att behoven sinsemellan är rangordnade i en trappstegsliknanade modell (som senare har modellerats i en pyramid, t.ex. hos Huitt 2004). När de mest grundläggande behoven är mötta, känner människan en mättnad och upplever inte längre detta behov, utan hennes behov förflyttas då till nästa nivå i pyramiden. När dessa i sin tur är mötta, förflyttas behoven ännu ett steg uppåt. Han skriver: At once other (and higher ) needs emerge and these, rather than physiological hungers, dominate the organism. And when these in turn are satisfied, again new (and still higher ) needs emerge and so on. This is what we mean by saying that the basic human needs are organized into a hierarchy of relative prepotency. (Maslow 1943, onumrerad) Maslow utgår från att människan är en varelse som drivs av vilja och önskningar och att människan i vårt samhälle oftast får sina önskningar delvis uppfyllda i alla kategorier, est 3/08 lise-lotte hellöre