Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Patienters rädsla och oro inför generell anestesi Författare: Anton Linghede Jenny Nordström Handledare: Christine Leo Swenne Examinator: Åsa Muntlin Athlin Examensarbete i sjuksköterskeprogrammet, vårdvetenskap 15 hp VT 2018
ABSTRACT Background: Today most patients know that the risks with general anesthesia are rare but still many of them are considerably worried about the procedure. Preoperative anxiety can have a negative effect on the patients in the postoperative phase. Purpose: The purpose with this study where to examine patients that were staying at three wards in a hospital in the middle part of Sweden and see if they had anxiety about general anesthesia and why. Method: This study was based on a quantitative survey that used a convenience sample. The questionnaires were given to 38 patients at the included wards in the postoperative phase. Results: This study found that half of the participants were a little worried about the general anesthesia. None of the participants were very worried about the general anesthesia. The primary reasons for the anxiety reported by the participants were waking up during surgery, nausea, vomit and postoperative pain. Seventy-nine percent of the participants felt that they had enough information about the general anesthesia. This survey found no significant relationship between well informed patients and the degree of anxiety. Conclusion: There is some anxiety about general anesthesia. The majority of the participants were satisfied with the preoperative information. This study wants to encourage other quantitative and qualitative studies to create a better understanding why patients have this anxiety and how often patients have these emotions. Keywords: General anesthesia, anxiety, fear, communication
SAMMANFATTNING Bakgrund: De flesta patienter vet idag att riskerna med generell anestesi är få och sällsynta, men oroar sig ändå för dessa komplikationer. Preoperativ oro kan ha en negativ påverkan på patienter under den postoperativa fasen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om patienter som vårdas på tre vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige är oroliga inför att sövas med generell anestesi och vad som orsakar den eventuella oron. Metod: En kvantitativ enkätstudie utfördes där ett konsekutivt urval användes. Enkäterna delades ut postoperativt på två ortopedavdelningar och en urologavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Resultat: Studien kom fram till att hälften av de totalt 38 deltagare kände en liten oro inför att sövas med generell anestesi. Det var ingen av deltagarna som kände mycket oro inför att bli sövd. Deltagarna var främst oroliga över att vakna upp under operationen, illamående och kräkningar och postoperativ smärta. Sjuttionio procent av deltagarna kände att de fått tillräckligt med information och studien fann inget signifikant samband mellan mängden information och graden av oro hos patienterna. Slutsats: Studien kom fram till att det finns en liten oro hos patienter inför att sövas med generell anestesi. Majoriteten av deltagarna var nöjda med informationen inför att sövas. Studien vill uppmuntra till större kvantitativa samt kvalitativa studier för att skapa uppfattning hur vanligt förekommande detta är samt att få en större förståelse varför denna oro uppstår. Nyckelord: Generell anestesi, oro, rädsla, kommunikation
INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Kroppens reaktion vid oro... 2 Kommunikationens och informationens betydelse... 2 Teoretisk referensram... 3 Problemformulering... 4 Syfte... 4 Frågeställningar... 5 METOD... 5 Design... 5 Urval... 5 Inklusionskriterier... 6 Exklusionskriterier... 6 Kontext... 6 Datainsamlingsmetod... 7 Tillvägagångssätt... 8 Forskningsetiska överväganden... 9 Bearbetning och analys... 9 RESULTAT... 10 Demografisk bakgrund... 10 Finns det en oro hos patienter inför generell anestesi på de valda avdelningarna?... 11 Finns det ett samband mellan välinformerade patienter och graden av oro?... 12 Vad är patienter oroliga för på de ortopediska och urologiska avdelningarna när de ska sövas med generell anestesi?... 13 DISKUSSION... 14 Resultatdiskussion... 14 Finns det en oro hos patienter inför generell anestesi på de valda avdelningarna?... 15 Finns det ett samband mellan välinformerade patienter och graden av oro?... 17 Vad är patienter oroliga för på de utvalda avdelningarna när de ska sövas med generell anestesi?... 18 Metoddiskussion... 19 Reliabilitet och validitet... 20 Slutsats... 21 REFERENSER... 22 Bilaga 1,...24 Bilaga 2, 25
BAKGRUND Generell anestesi, eller sövning som det kallas i det dagliga språket, används för att hålla patienter omedvetna och smärtfria vid kirurgiska ingrepp. Medvetslöshet, smärtlindring och muskelavslappning är tre komponenter som uppnås vid generell anestesi (Norlén & Lindström, 2014). Detta leder till att cirkulationen kontrolleras och andningen sköts av specialistutbildad personal under ingreppen (Lundberg, 2016). Ordet anestesi betyder känsellöshet och har ursprung från grekiskans aisthesis och innebär i praktiken förlorad funktion av medvetna sinnesintryck. Generell anestesi framkallar medvetslöshet då det påverkar det centrala nervsystemet. Det hämmar även autonoma reflexer och vid ingrepp vid stora muskelgrupper kan fullständig muskelavslappning vara nödvändig (Valeberg, 2013). Det finns tre olika metoder vid användning av generell anestesi. Inhalationsanestesi då läkemedlet inhaleras, intravenös anestesi då läkemedlet förs in via en ven och balanserad anestesi där en kombination av inhalation- och intravenös anestesi används (Eintrei, Enlund, Gupta & Åkeson, 2016). De flesta patienter vet idag om att riskerna med att bli sövda är få och ytterst sällsynta men oroar sig ändå inför den generella anestesin (Lundberg, 2016). En studie utförd av Mitchell (2010) visade att 85 procent av deltagarna hade någon form av oro på operationsdagen. Mitchell (2010) menade att de främsta orsakerna till oro inför generell anestesi är; att inte vakna upp efter operationen, inledningen/administrering av anestesin eller vakna upp under operationen. En annan studie av Mavridou, et al., (2012), kom fram till att patienterna även är oroliga för postoperativ smärta samt att må illa. Lundberg (2016) påstår även att förlusten över kontrollen av sin egen kropp är en orsak till oro. Bailey (2010) utförde en studie med syftet att identifiera interventioner för att minska oro hos patienter i den perioperativa fasen. Den perioperativa fasen är perioden mellan beslut att operation ska genomföras till att operationen är utförd och patienten färdigövervakad (Berntzen, et al., 2011). I studien konstaterades att information till patienter är en viktig del för att motverka oron. Valeberg (2013) har visat att en välinformerad patient ofta klarar sig bättre under den postoperativa fasen. 1
Kroppens reaktion vid oro En studie av Robleda, Sillero-Sillero, Puig, Gich & Baños (2014) visade att det finns en koppling mellan preoperativ oro och postoperativ smärta. Oro är en normal och mänsklig reaktion som uppkommer vid en okänd situation. Oro har även sitt ursprung som ett känslomässigt svar vid fara eller närliggande hot för en själv. Oro och ångest aktiverar det sympatiska nervsystemet vilket resulterar i att psykologiska och fysiologiska stressreaktioner i kroppen aktiveras (Bailey 2010). Dessa stressreaktioner bidrar till att en större mängd energi förbrukas. Exempelvis ökar pulsen, blodtrycket förhöjs samt andningsfrekvensen ökar. Upplevelsen av smärta och obehag ökar även då patienten upplever oro och stress (Skärster, 2014). Tidigare forskning (Bailey, 2010; Kehlet & Wilmore, 2008; Özlu, Tug & Yayla, 2016) visade att det är viktigt att minska stressen och oron hos en patient i den preoperativa fasen. Patienter som har preoperativ oro behöver högre doser av läkemedel i samband med anestesi och mer smärtlindring postoperativt. Berntzen, et al., (2011) menar även att den postoperativa fasen kan bli längre vid preoperativ oro då läkningsprocessen kan fördröjas. Detta kan orsaka onödigt lidande, vilket ur ett etiskt perspektiv missgynnar patienten. Ökat antal dagar på sjukhuset leder till ökad kostnad för kommun och landsting. Att patienter tvingas vara sjukskrivna en längre tid kan även innebära en samhällsekonomisk kostnad. Kommunikationens och informationens betydelse Information om sjukdom och vårdplan bidrar ofta till att patienter känner sig tryggare. Dock kan för mycket information göra patienten mer stressad. Det är därför viktigt att vårdpersonal frågar hur mycket information patienten vill ha istället för att göra ett antagande. Kognitiv förmåga, utbildning samt tidigare erfarenheter bidrar till vilken slags information patienten kan behöva (McCabe & Timmins) Patienter får information om hur operation och anestesi kommer att gå till på öppenvårdsmottagningen, vårdavdelningen samt anestesi- och operationsavdelningen. Den ansvariga sjuksköterskan måste veta vilken information som har getts för att kunna anpassa kommunikationen med patienten (Benrntzen, et al., 2011). Sjuksköterskan måste se patienten och kunna tolka dennes tecken. Under samtal har sjuksköterskan möjlighet att se symptom på oro och identifiera detta. Kommunikationen av information och känslor mellan sjuksköterska 2
och patient skapar en relation och är en viktig del av att utföra en högkvalitativ omvårdnad (McCabe & Timmins, 2015). Enligt (Bailey, 2010; Özlu, Tug & Yayla, 2016) är den största orsaken till oro hos patienter brist på information. Preoperativ information minskar ångest och oro eftersom patienten får en känsla och uppfattning om vad som väntar dem. Patienter som får information om hela perioperativa fasen har en lägre oro innan operation (Bailey, 2010). En god kommunikation mellan patient och vårdpersonal där information ges menar Özlu, Tug & Yayla (2016) bidrar till att oron inför en operation minskar. Studien kom bland annat fram till att den grupp patienter där sjuksköterskor haft ett informativt vårdande var signifikant mindre oroliga än de som inte fick information (Özlu, Tug & Yayla). Teoretisk referensram Patienter har olika erfarenheter och tidigare upplevelser av sjukhus, operationer och narkos. Rädsla, oro och andra känslor kan uttryckas på olika sätt. Detta betyder att omvårdnadsåtgärderna måste individanpassas. Sjuksköterskan har som ansvar att vara uppmärksam och skapa en relation med patienten. Individanpassad preoperativ omvårdnad kan minska oron och ge patienten en mer positiv upplevelse (Rosén, Svensson, Nilsson, 2008). Joyce Travelbees teori grundar sig i en individualistisk människosyn. Hon sätter den enskilda människan i centrum och menar att denne är unik och speciell men även ovärderlig och oersättlig. Travelbee menar att det är viktigare för sjuksköterskan att förstå hur patienten känner sig istället för att endast titta på den medicinska diagnosen (Jahren Kristoffer, Nortvedt & Skaug, 2006). Enligt Travelbee kan människan utveckla allvarligt och intensivt lidande trots att diagnosen är god. Hon anser att hälsa är subjektivt, vilket innebär att patienten är så sjuk eller frisk som hen upplever (Jahren Kristoffer, Nortvedt & Skaug, 2006). Detta kan kopplas till patienter som är oroliga inför generell anestesi. Komplikationer av generell anestesi är få och sällsynta. Patientens diagnos kan se god ut och proceduren kan vara en vardaglig rutin för sjuksköterskan. Det är viktigt att inte glömma bort att det kan vara en stor och livsavgörande process för patienten som kan skapa en stressreaktion. Patienter som tror att de inte kommer att vakna upp efter operationen, vakna upp under operationen eller tappa kontrollen över sin 3
egen kropp ser dessa situationer som en verklighet. Patientens subjektiva verklighet kan, enligt Travelbees teori, bidra till att patienten känner sig sjukare än vad de faktiskt är. Detta kan skapa ett onödigt lidande. Det är viktigt att sjuksköterskan kan se och förstå patienten samt kan bemöta hens känslor. Detta kan göras genom att låta patienten prata om tidigare upplevelser och vad som ligger bakom dessa känslor. Har tidigare operation eller andra sjukhusbesök gett patienten en negativ upplevelse kan sjuksköterskan uppmärksamma detta för att minska patientens lidande (Rosén, Svensson, Nilsson, 2008). Travelbee hävdar att vårdpersonalen ska arbeta för att miljön ska vara så trygg och säker som möjligt för patienten. Sjuksköterskan ska uppmuntra till hopp och värna för patientens hälsa för att hjälpa patienten att hantera lidandet och att förebygga sjukdom (Kirkevold, 2009). Har sjuksköterskan identifierat oro inför den generella anestesin hos en patient och fått patienten att uttrycka sina känslor kan uppmuntrande samtal föras. Sjuksköterskan skall bemöta varje patient som en egen individ där varje patient är unik och har olika behov. Travelbee anser att kommunikationen är sjuksköterskans viktigaste redskap när en relation till patienten ska etableras då tankar, känslor och behov förmedlas. Hon menar att kommunikationen har en stor betydelse då sjuksköterskan lär känna patienten. För att kunna ha en god kommunikation mellan sjuksköterska och patient anser Travelbee att det behövs en god faktakunskap, teoretisk förståelse för situationen och färdigheter i kommunikation (Jahren Kristoffer, Nortvedt & Skaug, 2006). Travelbees mellanmänskliga teori passar in på studien då den fokuserar på det unika och personliga samt att den lägger stor fokus på kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Hon menar att en större förståelse för patienten och dennes situation är väsentligt för att skapa en bra omvårdnad, vilket denna studie vill bidra till. Problemformulering Författarna har under tidigare VFU-placeringar och arbetsplatser uppmärksammat att patienter är oroliga inför generell anestesi. Tidigare forskning har även visat att det finns en oro hos patienter inför en generell anestesi. Oro och rädsla ger en fysiologisk stressreaktion på kroppen och detta kan leda till negativa effekter för patienten, samhället samt högre belastning på vården. Brist på rutiner för information till patienter inför operation, utrymme 4
för patienterna att ställa frågor och kunskap bland personalen om vad patienterna är oroliga för kan vara en del av problemet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om patienter som vårdas på tre vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige är oroliga inför att sövas med generell anestesi och vad som orsakar den eventuella oron. Frågeställningar Finns det en oro hos patienter inför generell anestesi på de utvalda avdelningarna? Finns det ett samband mellan välinformerade patienter och graden av oro? Vad är patienter oroliga för på de utvalda avdelningarna när de ska sövas med generell anestesi? METOD Design En kvantitativ beskrivande enkätstudie. Urval Studien genomfördes på två ortoped- och en urologavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Studien genomfördes med hjälp av bekvämlighetsurval. Datainsamling pågick i nio dagar på de två ortopedavdelningarna och i tre dagar på urologavdelningen i början av december 2017. Patienter som uppfyllde inklusionskriterierna och låg på en av de tre avdelningarna under tiden då studien genomfördes tillfrågades att medverka. Studien hade ett mål att erhålla totalt 60 deltagare där 30 skulle vara från ortopeden samt 30 från urologen. På grund av få patienter inom inklusionskriterierna samt tidsbrist kunde studien ej nå detta mål. Studien bestod av totalt 38 deltagare och hade inget bortfall av de patienter som uppfyllde inklusionskriterierna och tillfrågades att medverka i studien. De tillfrågade patienterna befann sig mellan den första och andra postoperativa dagen där dag noll är operationsdagen. Författarna valde två specifika postoperativa dagar för att optimera den standardiserade datainsamlingen. Dag ett och två valdes för att minska bortfallet då patienter annars kunde ha hunnit lämnat avdelningen. 5
Inklusionskriterier Inklusionskriterier för denna studie var att patienten blivit opererad och sövd under generell anestesi och vårdades på de utvalda avdelningarna. Patienterna var över 18 år, adekvata, förstod det svenska språket och kunde ta till sig informationen för att svara på enkäterna. Patienten skulle även befinna sig på postoperativ dag ett eller postoperativ dag två där utförd kirurgi var dag noll. Exklusionskriterier Exklusionskriterierna för studien var patienter under 18 år, som ej har genomgått generell anestesi samt de patienter som ej var adekvata och inte kunde det svenska språket. Detta för att minska risken för feltolkningar i enkätsvaren. Patienter som hade ett för dåligt allmäntillstånd där ansvarig sjuksköterska avrådde från deltagande valdes även att exkluderas. Kontext De tre avdelningar som studien utfördes på valdes efter att författarna fick mailkontakt med avdelningarnas verksamhetschefer i ett tidigt skede. De två ortopedavdelningarna hade samma verksamhetschef, därav valde författarna att utföra studien på båda ortopedavdelningarna. De tre utvalda avdelningarna hade cirka 25 vårdplatser vardera och de flesta patienter vårdas postoperativt. På ortopedavdelningarna vårdas patienter för smärtor och skador i rörelseapparaten. Urologavdelningen behandlar patienter med sjukdomar i bland annat urinvägarna (Akademiska sjukhuset, 2017). Avdelningarna vårdar patienter som genomgått akut och elektiv kirurgi. Ett stort antal av patienterna opereras under spinalanestesi och sövs därför inte med generell anestesi. De som dock sövs och har en planerad operation får oftast ett brev hemskickat där information om praktiska råd, tid och datum för operation samt vilken typ av operation som skall genomföras. Patienten skrivs in på ortoped- eller urologmottagningen, vilket sker dagen innan eller samma morgon som operationen. När patienten skrivs in har de ett samtal med ansvarig sjuksköterska där kontaktuppgifter till närstående samt grundläggande information om patienten inhämtas. Förberedelserna inför operationen består även av prover, information och samtal med anestesiläkare och kirurg. Informationen om hur anestesin går till får patienten av anestesiläkaren eller anestesisjuksköterskan. Vid en akut operation kan dessa rutiner se annorlunda ut på grund av tidsbrist och den kritiska situationen. 6
Datainsamlingsmetod För att besvara frågeställningarna användes egenkonstruerade enkätfrågor, se bilaga 1. Enkäten innehöll 11 frågor som beräknades ta cirka fem minuter att besvara. Demografisk data samlades in då kön, ålder, avdelning, om det var första gången patienten sövdes, om operationen var planerad eller akut och var patienten sov natten innan operationen efterfrågades. Detta för att få en demografisk förståelse om patienten. Enligt Mavridou, et al., 2012, finns det en skillnad i oro mellan kön, ålder och tidigare erfarenheter. Svarsalternativen var på nominalskalenivå; man/kvinna, ortopeden/urologen, ja/nej, akut/planerad samt sjukhuset/ patienthotell/ hemma/ annat. Med stöd av tidigare forskning, (Bailey, 2010; Mavridou, et al., 2012; Mitchell, 2016; Powell et al., 2016) som visat att patienter är oroliga inför att sövas med generell anestesi ställdes en fråga om patienten kände en oro. Frågan ställdes - Kände du dig orolig inför att bli sövd? (ej inför operationen). Svarsalternativen till frågan var på ordinalskalenivå, de alternativ som valdes var; lugn, varken lugn eller orolig, lite orolig, mycket orolig. Ordinalskala valdes då värdena kunde rangordnas men författarna inte kunde bestämma att det var lika långt avstånd mellan svarsalternativen (Trost & Hultåker, 2016). Enligt Bailey, (2010), samt Powell et al., (2016), var information och utbildning till patienterna en viktig förutsättning för att minska oro och rädsla inför generell anestesi. Travelbee menar även att kommunikation mellan sjuksköterska och patient är en viktig del för att skapa en trygghet hos patienten. Utifrån detta utformades två frågor angående information och kommunikation. Författarna valde att undersöka om det fanns ett samband mellan patienter som var oroliga och som ansåg att de fick för lite information eller hade velat prata mer med sjuksköterskan. Dessa besvarades med nominalskalor; ja/ nej/ vet ej. Studierna av Mitchell, (2016) samt Mavridou, et al., (2012) menar att de vanligaste orsakerna till oro är att vakna upp under operationen, att inte vakna upp efter operationen, själva sövningsmomentet, postoperativ smärta samt illamående och kräkningar. Utifrån detta utformades fasta svarsalternativ där varje orsak var ett värde. Alternativen; något annat alternativ, samt, inget jag var inte orolig, valde författarna även att ha som svarsalternativ. Fler alternativ godtogs och frågan besvarades med nominalskala då värdena inte kan rangordnas. 7
Studien kommer inte kunna appliceras på alla ortoped- och urologavdelningar i hela Sverige, men gav en inblick hur situationen ser ut på de specifika avdelningarna (Trost & Hultåker, 2016). Standardiserad datainsamling skedde i största möjliga utsträckning, förhållandena skulle vara så lika som möjligt och om patienterna hade frågor angående formuläret besvaras dessa på samma sätt (Trost & Hultåker, 2016). Enkäten testades på fem personer, mellan åldrarna 22 och 53 som tidigare sövts med generell anestesi. De fick läsa igenom informationsbladet och sedan svara på frågorna. Efter detta beslutades att frågan med fasta svarsalternativ skulle godtas med fler än ett svar. Fler alternativ godtogs då författarna förstod att man kan vara orolig och rädd för mer än en sak. Tillvägagångssätt Författarna kontaktade verksamhetschefer samt avdelningschefer på de utvalda vårdavdelningarna via e-post. Kontakten med verksamhetscheferna möjliggjordes genom sjukhusets hemsida. Möte bokades in där studien, enkäten samt informationsbladet presenterades för avdelningscheferna. När projektplanen var examinerad inhämtades tillstånd samt underskrift av verksamhetscheferna. Det tog längre tid att få underskrift av verksamhetschefen på urologavdelningen vilket gjorde att tillstånd inhämtades tidigare på ortopedavdelningarna. Detta bidrog till att enkätinsamlingen började tidigare på de två ortopediska avdelningar. Detta resulterade i att insamlingen pågick i nio dagar på ortopedavdelningarna och tre dagar på urologavdelningen. Efter att enkäter och informationsblad var utskrivna började insamlingen av data. Författarna befann sig på de postoperativa avdelningarna på eftermiddagarna. Kontakt togs med en sjuksköterska på avdelningen som rapporterade vilka patienter som uppfyllde inklusionskriterierna. Författarna gick in till patienterna, presenterade sig själva och studien. Patienterna fick läsa ett informationsblad, se bilaga 2, där studien är sammanfattad för att sedan besluta om de ville medverka eller inte. Enkäten presenterades och författarna lät sedan patienten besvara den i lugn och ro. Enkäten samlades in direkt efter att deltagaren besvarat denna. För att kunna bearbeta enkätsvaren på ett enkelt sätt tilldelades varje enkät en siffra. 1, 2, 3 och så vidare. Numret skrevs på enkäten samt i bearbetningsprogrammet. 8
Forskningsetiska överväganden Projektet var förankrat och godkänt av verksamhetscheferna på de tre utvalda avdelningarna. Författarna gjorde ett val att fråga patienter postoperativt, för att inte skapa en ytterligare stress och oro för patienterna i den preoperativa fasen. Dock kan ett stressmoment fortfarande ha skapats för patienterna i den postoperativa fasen då enkäten besvarades. Författarna tog hänsyn till detta och vet att postoperativa patienter kan behöva lugn och ro samt fokusera på att återhämta sig. Fler operationer kan tillkomma och för de patienter som inte kände sig oroliga kan en oro ha uppstått efter att ha svarat på enkäten. Det kan vara ett ämne som de inte har funderat på tidigare. Vissa patienter kanske hade mått bättre av att få svara på enkäten preoperativt då deras oro uppmärksammats och synliggjord i ett tidigare skede. Det positiva med att delta i studien var att de patienter som blir tillfrågade kan uppleva att deras situation blivit uppmärksammad. Eventuellt har de tyckt att oron inte tagits på allvar tidigare och att den nu synliggjorts. De tillfrågade patienterna kan även känna att de var delaktiga och bidragit till förbättrad vård. Den etiska vinsten i denna studie är att den eventuellt synliggör ett lidande och ökar chansen för en förbättrad vård för patienter på ortoped- och urologavdelningarna. Enligt paragraf 16 Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460) säger lagen att alla individer som medverkar i studier skall få information om studiens metod, frivillighet att medverka, syftet med studien och vilka författarna till studien är. Enkäten, se bilaga 1, kompletterades med ett informationsblad, se bilaga 2. Deltagandet var frivilligt och svaren anonyma vilket framgick i informationsbrevet som följde med enkäten. Författarna befann sig på plats för eventuella frågor. Bearbetning och analys Innan insamlad data analyserades konstaterade författarna att studien inte hade något bortfall. Enkätfrågorna och svarsalternativen kodades. Enkätsvaren från varje deltagare skrevs in för att sedan kunna analyseras. Deskriptiv analys genomfördes och presenteras i studiens resultat med tabeller och diagram (Eliasson, 2013). 9
De demografiska frågorna, ett till sex samt tio analyserades mot fråga sju via Chi-två test och presenterades i en tabell för att skapa en förståelse om fördelningen av den demografiska data. Åldrarna delades in i fyra kategorier; 18-29 år, 30-49 år, 50-69 år samt 70-89 år. Kodning av svarsalternativen vid inmatning av fråga sju i statistikprogrammet skedde enligt följande; 1 = Lugn, 2 = Varken lugn eller orolig, 3 = Lite orolig samt 4 = Mycket orolig. Svarsalternativet Vet ej analyserades inte då författarna ej kan placera det på en ordinalskala och det var ingen deltagare svarade detta. Resultatet av fråga sju presenterades i ett diagram där fördelningen mellan svaren visades. Chi-två test användes där fråga sju analyserades mot fråga nio för att undersöka om det fanns ett signifikant samband mellan variablerna. Den valda signifikansnivån var p 0.05 och resultatet presenterades i en tabell. Fråga åtta analyserades där typvärde användes och frågan presenterades i ett diagram där fördelningen mellan svaren visas. (Trost & Hultåker, 2016). Resultaten på frågeställningarna bearbetades i statistikprogrammet SPSS, Statistical package for the Social Science version 22,0. RESULTAT Demografisk bakgrund Studien hade 38 deltagare varav 55% (n=21) var män och 45% (n=17) kvinnor. Av deltagarna var 8% (n=3) mellan 18 och 29 år, 26% (n=10) var mellan 30 och 49 år, 47% (n=18) var 50 till 69 år och 18% (n=7) var mellan 70 till 89 år. För 24% (n=9) var det första gången de blev sövda. Sjuttiosex procent (n=29) hade tidigare sövts med generell anestesi och 22 av dem var i de två äldre ålderskategorierna. Det framkom att 47% (n=18) sov hemma natten innan operationen, 32% (n=12) sov på sjukhuset och 21% (n=8) sov på patienthotell. Sextioåtta procent av deltagarna (n=26) hade inte velat prata mer med sin sjuksköterska innan sövningen, 24% (n=9) svarade vet ej samt 8 % (n=3) svarade de velat prata mer med sin sjuksköterska. Dessa variabler signifikanttestades ej men indelningen och den procentuella skillnaden visas i tabell 1. 10
Tabell 1 Demografisk data samt bakgrunsfakta inför generell anestesi Bakgrundsfrågor Svarsalternativ Lugn n (%) Varken lugn/ orolig n (%) Lite orolig n (%) Mycket orolig Kön Man (n=21) 8 (21%) 5 (13%) 8 (21%) 0 (0%) 55% Kvinna (n=17) 3 (8%) 3 (8%) 11 (29%) 0 (0%) 45% Ålder 18-29 (n=3) 0 (0%) 0 (0%) 3 (8%) 0 (0%) 8% 30-49 (n=10) 1 (3%) 1 (3%) 8 (21%) 0 (0%) 27% 50-69 (n=18) 5 (13%) 6 (16%) 7 (18%) 0 (0%) 47% 70-89 (n=7) 5 (13%) 1 (3%) 1 (3%) 0 (0%) 18% Avdelning Ortopeden (n=27) 7 (18%) 5 (13%) 15 (39%) 0 (0%) 71% Urologen (n=11) 4 (11%) 3 (8%) 4 (11%) 0 (0%) 29% Var det första gången du blev Ja (n=9) 0 (0%) 2 (5%) 7 (18%) 0 (0%) 24% sövd? Nej (n=29) 11 (29%) 6 (16%) 12 (32%) 0 (0%) 76% Vet ej (n=0) 0 (0%) 0 (0%) 0 (0%) 0 (0%) 0% Var din operation Planerad (n=26) 7 (18%) 5 (13%) 14 (37%) 0 (0%) 68% Akut (n=11) 3 (8%) 3 (8%) 5 (13%) 0 (0%) 29% Vet ej (n=1) 1 (3%) 0 (0%) 0 (0%) 0 (0%) 3% Vart sov du natten innan din Sjukhuset (n=12) 2 (5%) 2 (5%) 8 (21%) 0 (0%) 32% operation? Patienthotell (n=8) 3 (8%) 3 (8%) 2 (5%) 0 (0%) 21% Hemma (n=18) 6 (16%) 3 (8%) 9 (24%) 0 (0%) 47% Annat (n=0) 0 (0%) 0 (0%) 0 (0%) 0 (0%) 0% Hade du velat prata mer med Ja (n=3) 0 (0%) 0 (0%) 3 (8%) 0 (0%) 8% din sjuksköterska on din eventuella oro? Nej (n=26) 10 (26%) 7 (18%) 9 (24%) 0 (0%) 68% Vet ej (n=9) 1 (3%) 1 (3%) 7 (18%) 0 (0%) 24% Totalt antal deltagare n=38. Lugn, varken lugn eller orolig, lite orolig och mycket orolig var de olika svarsalternativen på enkätfråga 7, se bilaga 1. n (%) Totalt (%) Finns det en oro hos patienter inför generell anestesi på de valda avdelningarna? Hälften av deltagarna, 50% (n=19) svarade att de var lite oroliga inför att sövas med generell anestesi. Det framkom att 29% (n=11) kände sig lugna inför att sövas med generell anestesi och 21% (n=8) svarade att de kände sig varken lugna eller oroliga. Det var ingen deltagare i studien som svarade att de var mycket oroliga inför generell anestesi. 11
Figur 1. Upplevelser av att sövda med generell anestesi 60% 50% 50% Antal deltagare 40% 30% 20% 29% 21% 10% 0% Lugn Varken lugn eller orolig Lite orolig 0% Mycket orolig Totalt antal deltagare n=38 svarade på fråga 7, se bilaga 1. Finns det ett samband mellan välinformerade patienter och graden av oro? Studiens resultat visade att 79% (n=30) ansåg ha fått tillräcklig med information inför sövning med generell anestesi. Det var 16% (n=6) av deltagarna som svarade att de inte hade fått tillräcklig information och det var 5% (n=5) som svarade vet ej. Av deltagarna som ansåg sig ha fått tillräckligt med information var 43% (n=13) lite oroliga inför att bli sövda med generell anestesi. Deltagarna som ansåg sig ha fått för lite information inför sövningen var 83% (n=5) lite oroliga. Av de 19 deltagare som var lite oroliga inför att sövas ansåg 68% (n=13) att de fått tillräckligt med information samt 26% (n=5) ansåg att de inte fått tillräckligt med information. Av de 11 deltagare som kände sig lugna ansåg 91% (n=10) att de fått tillräckligt med information samt 9% (n=1) ansåg att de inte fått tillräckligt med information. Den valda signifikansnivån var p 0.05. Studien fann inget signifikant samband mellan välinformerade patienter och graden av oro (χ2= 4,824, df=4, p=,306). Studien fick p=,306 efter att Chi-två test användes där fråga sju och fråga nio analyserades mot varandra, se bilaga 1. Resultatet visas i tabell 2. 12
Tabell 2. Beskrivning av samband mellan information och graden av oro Kände du att du fått tillräckligt med information inför sövningen? Totalt antal deltagare n=38 Hur kände du inför att bli sövd? Lugn n (%) Varken lugn/orolig n (%) Lite orolig n (%) Mycket orolig n (%) Totalt n (%) Ja 10 (33%) 7 (23%) 13 (43%) 0 (0%) 30 (100%) Nej 1 (17%) 0 (0%) 5 (83%) 0 (0%) 6 (100%) Vet ej 0 (0%) 1 (50%) 1 (50%) 0 (0%) 2 (100%) Vad är patienter oroliga för på de ortopediska och urologiska avdelningarna när de ska sövas med generell anestesi? Av 38 enkätsvar valde 21 deltagare att svara på frågan om de var oroliga inför att sövas, vad de då var oroliga för, se bilaga 1. Fler svarsalternativ godtogs på denna fråga och fick totalt in 29 svar. De resterande 17 deltagare besvarade denna fråga med; inget, jag var inte orolig. Dessa har ej tagits med i analysen. Enkätsvaren visade att 31% (n=9) var oroliga att vakna upp under operationen. Det framkom att 21%(n=6) var oroliga över att vara illamående och kräkas samt 21%/(n=6) var oroliga över den postoperativa smärtan. Administreringen av den generella anestesin var 14% (n=4) oroliga för och 10% (n=3) var oroliga över att inte vakna upp efter operationen. Resultatet visade att 3% (n=1) var oroliga på grund av någon annan orsak. Resultatet presenteras i figur 2. 13
Figur 2. Orsaker till varför patienterna var oroliga inför generell anestesi 35% 30% 31% 25% 20% 15% 10% 10% 21% 21% 14% 5% 3% 0% Inte vakna upp Vakna upp under efter operationen operationen Illamående och ha kräkningar Postoperativ smärta Administrering av generell anestesi Annat alternativ Totalt antal svar n=29 på fråga 8, se bilaga 1. DISKUSSION Syftet med denna studie var att undersöka om patienter som vårdas på tre vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige är oroliga inför att sövas med generell anestesi och vad som orsakar den eventuella oron. Studien kom fram till att hälften av deltagarna kände en liten oro inför att bli sövda med generell anestesi. Det var ingen av deltagarna som kände mycket oro inför att bli sövd. Studien fann inget signifikant samband mellan välinformerade patienter och graden av oro. Studien kom fram till att 79 % av deltagarna kände att de fått tillräckligt med information. Av de patienter som ansåg att de fått tillräckligt med information kände 43% fortfarande en liten oro inför att sövas. Den huvudsakliga orsaken till oro inför att sövas med generell anestesi var att vakna upp under operation, illamående och kräkningar samt postoperativ smärta. 14
Resultatdiskussion Finns det en oro hos patienter inför generell anestesi på de valda avdelningarna? Hälften av deltagarna i studien uppgav att de kände en liten oro inför att sövas med generell anestesi. Sextiofem procent av de kvinnliga deltagarna samt 38% av männen uppgav att de hade upplevt en liten oro. Tidigare forskning av Mavridou, et al., (2012), visade att kön är den största demografiska faktorn som påverkade rädsla och oro. De kom fram till att 85% av de kvinnliga deltagarna hade en rädsla och oro inför anestesi jämfört mot 75% av männen (Mavridou, et al., 2012,). Den demografiska informationen i denna studie är ej signifikanttestad vilket leder till att inget samband eller skillnader kunde fastställas. Dock kan en liten procentuell skillnad ses mellan könen där det visar att en högre frekvens av de kvinnliga deltagarna hade liten oro inför generell anestesi. En möjlig förklaring till denna skillnad mellan könen skulle kunna vara att männen har svårare att beskriva, förklara och uttrycka sina känslor. Detta kan ha en bakgrund i sociala strukturer och normer där män historiskt sett inte skall visa svaghet. Mavridou, et al., (2012), kom även fram att det finns en skillnad i oro mellan ålder och tidigare erfarenheter av generell anestesi. Haugen et al., (2009) hävdar även detta då de fann en större oro hos yngre patienter, kvinnor och de utan tidigare erfarenheter av anestesi. Studien av Özlu, Tug & Yayla (2016) kom däremot fram till att det inte finns någon skillnad av preoperativ oro mellan till exempel kön, etnicitet, utbildning eller sjukdomshistoria. Denna studie visade att majoriteten i de två yngre ålderskategorierna, 18 till 29 år och 30 till 49 år var lite oroliga. I ålderskategorin 50 till 69 var det en jämn fördelning mellan svaren. I den äldsta ålderskategorin, 70 till 89 år var fem av sju deltagare lugna inför att sövas med generell anestesi. En förklaring till varför tidigare forskning (Mavridou, et al., 2012 & Haugen et al., 2009) visat på att äldre patienter inte har lika stor oro inför generell anestesi kan grundas i att de har mer erfarenheter och kontakt inom sjukvården. Enligt Romoren (2008) är cirka hälften av vårdplatserna på sjukhus upptagna av patienter över 65 år. Detta kan eventuellt vara en anledning till varför även de äldre deltagarna i denna studie var mer lugna än de yngre. Av 29 deltagare som tidigare sövts var 22 stycken i de två äldsta ålderskategorierna. Det var ingen av deltagarna som hade blivit sövd för första gången som kände sig lugn. Tidigare erfarenheter och en annan syn på livet kan bidra till att de äldre i studien kände ett större lugn inför att sövas med generell anestesi. 15
Studien av Mitchell (2010) samt studien av Mavridou, et al., (2012),visade att 85 % respektive 81% hade någon form av preoperativ oro och att den huvudsakliga orsaken var den generella anestesin. Studierna av Mitchell (2010) och Mavridou, et al., (2012), genomfördes preoperativt jämfört med denna studie som utfördes postoperativt. Deltagarna hade då genomgått den generella anestesin, blev tvungna att tänka tillbaka och några var påverkade av morfin och operationens resultat. Detta kan ha påverkat deltagarnas uppfattning om deras känslor inför den generella anestesin. Resultatet i denna studie visade att 50 % av deltagarna kände en liten oro inför den generella anestesin. Det var ingen av deltagarna som hade mycket oro, vilket är ett gott resultat. Jämfört med tidigare litteratur (Mitchell, 2010; Mavridou, et al., 2012) visar denna studie på en lägre andel deltagare som kände en oro inför att sövas med generell anestesi. Författarna ser detta som positivt, men som tidigare nämnts kan detta eventuellt bero på att denna studie genomfördes postoperativt. Trots att studien hade få deltagare skulle resultatet kunna tolkas som att vården på de utvalda avdelningarna är bra på att lindra preoperativ oro hos patienter. Enligt Joyce Travelbee kan oro minskas genom att bygga upp en relation mellan vårdpersonal och patient. En relation kan byggas upp genom att vårdpersonalen använder ett förståeligt och individanpassat språk, där hänsyn till utbildning, intelligens samt tidigare erfarenheter tas. Travelbee anser att hälsa är subjektiv och att patienten är så frisk eller sjuk som hen upplever (Jahren Kristoffer, Nortvedt & Skaug, 2006). Det är viktigt att förstå att även om komplikationer av generell anestesi är få och sällsynta kan det vara en stor och jobbig process för patienten. Enligt Travelbee är det även viktigt att uppmuntra till hopp och hjälpa patienten hantera lidandet. Eftersom de flesta patienter på de valda avdelningarna genomgår operation kan sjuksköterskorna haft bra rutiner och en vana att uppmärksamma och lindra preoperativ oro. När denna oro har uppmärksammats är det av stor vikt att bekräfta patienten och skapa ett utrymme som låter patienten prata om sina känslor. Författarna anser att detta kan ha bidragit till studiens resultat. Författarna anser dock att om hälften av alla patienter som ska genomgå generell anestesi fortfarande är lite oroliga kan etiska problem samt samhällsrelaterade kostnaderna uppstå. Preoperativ oro kan skapa ett lidande för patienten då till exempel den postoperativa smärtan ökar och läkningsprocessen kan förlängas. Detta resulterar i en längre sjukhusvistelse, större mängd smärtlindring och högre doser av anestesi (Berntzen, et al., 2011). Dessa faktorer samt att patienten behöver vara sjukskriven en längre tid bidrar till ökade kostnader för samhället. 16
Med detta i beaktande anser författarna att andelen oroliga patienter på de utvalda avdelningarna ändå är för hög. Finns det ett samband mellan välinformerade patienter och graden av oro? Då denna studie inte fann ett signifikant samband mellan välinformerade patienter och deras grad av oro skiljer sig resultatet från tidigare studier (Bailey, 2010; Powell et al., 2016; Özlu, Tug & Yayla, 2016) som visat att den största orsaken till oro hos patienter är brist på information. Trots att 76% av deltagarna ansåg att de fått tillräckligt med information inför den generella anestesin svarade hälften av alla deltagare att de kände en liten oro. Detta kan bero på att oro och stress är en naturlig reaktion hos oss människor. Trots god information, kommunikation samt bekräftande från vårdpersonalen kan stress och oro vara svår att få bort. Resultatet skulle även kunna bero på att patienterna ansåg att de fått tillräckligt med information, men att relationen mellan vårdpersonal och patient är bristfällig. Studien av Rosén, Svensson och Nilsson (2008) menar att sjuksköterskan måste individanpassa den preoperativa omvårdnaden för att minska patientens oro. Är relationen mellan personal och patienten bristfällig blir det svårare för sjuksköterskan att anpassa omvårdnaden. Författarna anser att detta kan leda till att trots informationen varit god kan patienten ändå känna en oro då hen inte fått den omvårdnad som just hen behöver. Av 26 stycken deltagare som ansåg att de inte hade velat prata mer med sin sjuksköterska uppgav nio att de kände en liten oro inför att sövas. Alla som svarade att de velat prata mer med sin sjuksköterska var lite oroliga att sövas med generell anestesi. Detta kan tyda på att kommunikationen mellan dessa patienter och sjuksköterskan har varit bristfällig. Det kan även vara så att patienter hellre vill prata med läkare än sin sjuksköterska (Puro, Pakarinen, Korttila & Tallgren, (2011) eller att de inte är nöjda med kvalitéten av den tidigare kommunikationen. En studie utförd av Puro, et al., (2011) visar att patienter uppskattar att få information inför generell anestesi men att en tredjedel av deltagarna ansåg att kvaliteten av informationen var otillräcklig. Puro, et al., belyser att kvaliteten av information måste förbättras och individanpassas. Individanpassad vård är enligt Travelbee mycket viktigt och hon menar att en god kommunikation mellan patient och sjuksköterska är ett viktigt redskap för att skapa en relation (Jahren Kristoffer, Nortvedt & Skaug, 2006). Detta är viktigt då patienter har olika erfarenheter och tidigare upplevelser och rädsla och oro kan uttryckas på olika sätt. Denna studie resulterade i att 79 % av deltagarna ansåg att informationen var 17
tillräckligt. Detta behöver inte betyda att resterande andel har fått mindre information, utan att de kanske hade behövt ytterligare samt mer individanpassad information. Det är därav väsentligt att fråga patienten om hen vill ha information, mängden information och vad informationen skall handla om. Mavridou, et al., 2012, visar att det finns en skillnad i oro mellan kön, ålder och tidigare erfarenheter. Författarna anser dock att det är mycket mer än endast dessa tre faktorer som spelar in om hur man känner sig inför att sövas. Utifrån Travelbees teori anser författarna att det är viktigt att inte generalisera patienter utefter deras kön, ålder och tidigare erfarenheter utan se varje patient som en unik individ. Vad är patienter oroliga för på de utvalda avdelningarna när de ska sövas med generell anestesi? Deltagarna i studien var främst oroliga över att vakna upp under operationen, illamående och kräkningar och postoperativ smärta. Att vakna upp under operationen är en ovanlig komplikation men ändå var flest deltagare oroliga för detta. Anledningen kan vara att det är ett av de värsta tänkbara scenarion, att vakna upp under operation utan möjlighet till att kommunicera. Detta kan leda till att man får en känsla att man tappar kontrollen och inte kan hantera situationen. Man överdriver känslan och fokuserar endast på de negativa aspekterna, en så kallad katastrofiering (Mitchell 2010). Författarna anser att det kan vara en av anledningarna till varför att vakna upp under operation var den vanligaste orsaken till oro i denna studie. Mitchell (2010) fick fram att de vanligaste orsakerna till postoperativ oro var att dö under operationen, administreringen av anestesin och att vakna upp under operationen. I studien av Mavridou, et al., (2012), var deltagarna i huvudsak oroliga för postoperativ smärta, att inte vakna upp efter operationen och att må illa. Trots att Mitchel (2010) och Mavridou, et al., 2012 utförde studierna preoperativt och att denna studie genomfördes postoperativt fanns likheter i vad deltagarna var oroliga över. Skillnaden var att denna studie inte hade lika stor andel som var rädda för att inte vakna upp efter operationen. Författarna tror att det kan bero på att deltagarna i denna studie befann sig postoperativt och redan genomgått den generella anestesin. Likheterna mellan denna studie och Mitchell (2010) och Mavridou, et al.,(2012) var att de främsta anledningarna till deltagarnas oro eventuellt grundades i en katastrofiering. Den höga andelen deltagare som hade oro inför att vara illamående, ha kräkningar och smärta kan bero på att patienterna har upplevt detta tidigare och kan relatera. Eftersom denna studie genomfördes postoperativt kan detta resultat bero på att deltagarna befann sig i det skede där dessa komplikationer kan förekomma. 18
Joyce Travelbee anser att varje individ är unik och har olika behov. Denna studies resultat visade att deltagarna var oroliga inför olika postoperativa komplikationer. Till följd av detta måste vårdpersonalen anpassa bland annat kommunikationen för att på bästa sätt förbereda patienten inför den generella anestesin. Metoddiskussion Författarna var själva på plats på avdelningen, förklarade studien och lät patienterna i lugn och ro svara på enkäten. Vid eventuella frågor var författarna i närheten och kunde besvara dessa vilket minskade risken för feltolkningar. En av inklusionskriterierna till denna studie var att patienterna skulle befinna sig postoperativt på dag ett eller två. Författarna ser detta som en styrka för att optimera den standardiserade datainsamlingen. Studien hade inga bortfall av de patienter som blev tillfrågade att delta i studien, vilket ger en minskad risk för ett missvisande resultat. Enkäten innehöll enkla frågor och gick snabbt att besvara, vilket författarna anser bidrog att studien kunde genomföras utan bortfall. Dessa faktorer ger studien en ökad styrka. Att enkäten konstruerades av författarna själva kan dock vara en svaghet då risken för feltolkningar kan öka. Genom att använda fasta svarsalternativ på fråga 8, se bilaga 1, kan författarna ha vinklat studiens resultat. På grund av tidsbrist och få antal patienter inom inklusionskriterierna på de valda avdelningarna hade studien färre antal deltagare än vad som var tänkt. Flertalet patienter opererades med spinalanestesi, vilket gjorde att en stor andel patienter exkluderades. För att ökat antalet deltagare skulle studien med fördel ha utförts på andra avdelningar där majoriteten av patienterna genomgått operation med generell anestesi. Studien skulle även ha gynnats om fler avdelningar studerades. Författarna insåg under insamlandet av enkäter att studien skulle få färre deltagare än som tidigare var väntat. När detta upptäcktes fanns ingen tid för att söka tillstånd hos verksamhetschefer på andra avdelningar. Detta resulterade i att studien endast har 38 deltagare. Färre antal deltagare i studien kan eventuellt ha lett till att inget signifikant samband kunde fastställas mellan information och graden av oro. Författarna ser det låga antalet deltagare som en av studiens svagheter. Resultatet i studien går inte heller att generalisera på grund av det låga antalet deltagare i studien. Studien skulle med fördel ha använt sig av fler avdelningar och pågått under en längre tid för att få ett generaliserbart resultat. Majoriteten av deltagarna var äldre och flertalet var män vilket kan ha påverkat studiens resultat då tidigare forskning (Mavridou, 19
et al., 2012) har visat skillnader mellan grupperna. Författarna signifikanttestade inte den demografiska data då detta inte var studiens syfte. Detta kan ses som en svaghet i studien. Studien genomfördes postoperativt vilket kan ha lett till ett felaktigt resultat. Detta valdes på grund av etiska skäl för att inte skapa ytterligare stress och oro hos deltagarna. Då patienterna redan genomgått den generella anestesin kan detta påverka enkätsvaren. Patienterna kan till exempel ha känt en lättnad över att operationen är över eller påverkats av operationsresultatet. En del av deltagarna kan även ha varit påverkade av till exempel morfin för att lindra den postoperativa smärtan. Morfin ger smärtlindring, lugn samt en känsla av välbefinnande (Norlén & Lindström, 2014), detta kan ha påverkat studiens utfall. Dock var ingen av patienterna som tillfrågades allmänpåverkade då detta var ett exklusionskriterie i studien. Författarna inser att det kan vara svårt att skilja på oro inför operationen och den generella anestesin, vilket även det gör att resultatet kan ha påverkats. Författarna anser att mer forskning inom området krävs för att få en bättre uppfattning om patienters känslor inför generell anestesi. Både kvantitativa och kvalitativa studier behövs för att undersöka patienter preoperativa oro. Reliabilitet och validitet Egenkonstruerade enkätfrågor skapades utifrån studiens frågeställningar. Författarna läste litteratur inom området och utifrån detta skapades enkäten. Detta gjorde att enkätfrågorna besvarar studiens frågeställningar och gav studien en ökad validitet. Eftersom studien genomfördes postoperativt kan dock reliabiliteten ha blivit lägre då frågorna gäller patienternas upplevelse i den preoperativa fasen. Patienternas upplevelser kan ha förändrats över tid. Reliabiliteten stärks genom att studien inte hade något bortfall. Enkäten hade endast fasta svarsalternativ vilket gav studien ett säkrare resultat då risken för misstolkningar vid analysen minimerades vilket gav en ökad reliabilitet (Eliasson, 2013). Validiteten kan ha sänkts då det var en högre andel äldre deltagare i studien samt att de flesta deltagarna hade genomgått generell anestesi tidigare. Detta kan ha påverkat resultatet då denna studie samt tidigare forskning (Mavridou, et al., 2012 & Özlu, Tug & Yayla, 2016) påvisat att dessa faktorer kan ha en betydande roll. 20
Urvalet till studien gjordes via ett bekvämlighetsval. Resultatet går ej att generalisera då deltagarna i studien var för få. För studiens syfte anser författarna att det var rätt metod som användes. Slutsats Studien kom fram till att det finns en liten oro hos patienter inför att sövas med generell anestesi. Majoriteten av deltagarna var nöjda med informationen inför att sövas. Studien vill uppmuntra till större kvantitativa samt kvalitativa studier för att skapa uppfattning hur vanligt förekommande detta är samt att få en större förståelse varför denna oro uppstår. 21
REFERENSER Akademiska sjukhuset. (2017). Urologi. Uppsala: Akademiska sjukhuset. Hämtad den 12 januari, 2018 från http://www.akademiska.se/verksamheter/urologi/ Akademiska sjukhuset. (2017). Ortopedi. Uppsala: Akademiska sjukhuset. Hämtad den 12 januari, 2018 från http://www.akademiska.se/verksamheter/ortopedi/ Bailey, L. (2010). Strategies for Decreasing Patient Anxiety in the Perioperative Setting. AORN Journal. 92 (4). 445-460. doi: 10.1016/ j.aorn.2010.04.017 Eintrei C, Enlund M, Gupta A & Åkeson J, (2016). Generell anestesi. S G. Lindahl, O. Winsö. J Åkesson (red). Anestesi (ss. 260-294). Stockholm: Liber. Eliasson, A., (2013). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentliteratur AB Haugen S, A., Eide E, G., Olsen V, M., Haukeland, B,. Remme R, Å & Wahl K, A (2009). Anxiety in the operating theatre: a study of frequency and environment impact in patients having local, plexus or regional anaesthesia. Journal of Clinical Nursing. 18 (16):2301-10. doi: 10.1111/j.1365-2702.2009.02792.x. Henricson, M. & Billhult, A. (2013). Kvalitativ design. M Henricson (red). Vetenskaplig teori och metod (ss. 139-149). Uppsala: Studentlitteratur AB. Karaman Özlu, Z., Tug, Ö. & Cay Yayla, A. (2016). Inevitable problems of older people: presurgery information effect on anxiety levels in patients undergoing cataract surgery. Journal of clinical nursing, 25(1388-1394). doi: 10.1111/jocn.13233 Kehlet, H. & Wilmore, DW. (2008). Evidence-based surgical care and the evolution of fasttrack surgery. Annals of Surgery, 248(189-198). doi: 10.1097/SLA.0b013e31817f2c1a Kristoffersen, N., Nortvedt, F. & Skaug E-A. (2006). Grundläggande omvårdnad. Stockholm: Liber. Lundberg, D. (2016). Psykologiska och etiska aspekter. S G. Lindahl, O. Winsö. J Åkesson (red). Anestesi (ss. 174-178). Stockholm: Liber. Lundby, T. (2005) Akut anestesi. Ingår i Liv Hovind I. (red.) Anestesiologisk omvårdnad (s. 429-435). Lund: Studentlitteratur. Mavridou, P., Dimitriou, V., Manataki, A., Arnaoutoglou., B. & Papadopoulos, G. (2012). Patient s anxiety and fear of anesthesia: effect of gender, age, education, and previous experience of anesthesia. A survey of 400 patients. J Anesth. 27:104 108. doi: 1007/s00540-012-1460-0. McCabe, C. & Timmins, F. (2015). Grundläggande kommunikation. Lund: Studentliteratur AB Mitchell, M. (2010). General anaesthesia and day-case patient anxiety. Journal of Advanced Nursing. 66 (5), 1059-1071. doi: 10.1111/j.1365-2648.2010.05266.x 22