Internationell våldsanvändning Internationell våldsanvändning
Den 11 september förklarar sig USA utsatt för ett terrorangrepp SäkR antar två resolutioner som ger visst stöd för att angreppet ska ses som en väpnad attack USA förklarar krig mot terrorism och inleder OEF i Afghanistan på basis av rätten till självförsvar Visst stöd från flera stater
När har en stat rätt att bruka våld (i en annan stat)? Hur ska en väpnad attack definieras? Måste det vara annan stat som attackerar? Måste attacken ha påbörjats för att en rätt till självförsvar kan aktualiseras? Under vilka förutsättningar kan SäkR auktorisera användningen av våld? Om det varken föreligger en väpnad attack eller auktorisering från SäkR, kan militärt våld användas av en eller flera stater i syfte att stoppa grava kränkningar av mänskliga rättigheter? Rätt till humanitär intervention? Skyldighet att skydda (R2P)?
Huvudregeln: våldsförbud FN-stadgan art. 2(4) förbjuder våldsanvändning och hot om våld stater emellan: All members shall refrain in their international relations from the threat or use of force against the territorial integrity or political independence of any state Även i den internationella sedvanerätten existerar ett våldsförbud.
Som undantag från det generella våldsförbudet i FN-stadgan 2(4) är internationellt användande av våld lagligt: (1) i självförsvar enl. FN-stadgan art. 51 (2) när FN:s SäkR bestämmer att det är lagligt (i det specifika fallet) i en resolution enl. FNstadgan art. 42
Det allmänna våldsförbudet Use of force : förbjuder användningen av militärt våld mellan stater Omfattar även mer indirekta handlingar, t.ex. om en stat understödjer en rebell- eller gerillarörelse (väpnad opposition) Men bara om väpnade oppositionen ägnar sig åt storskaligt våld och att understödet från annan stat uppnår viss dignitet. Ex. USA:s stöd till Contras i Nicaraguamålet. In their international relations : i staters internationella relationer. Våldsförbudet rör endast mellanstatligt våld. Viktigt! Om en stat istället för att stödja oppositionen, stödjer sittande regering kan inte våldsförbudet tillämpas enl. traditionell tolkning.
UNDANTAG från våldsförbudet (1) Rätt till självförsvar enl. FN-stadgan art. 51: Nothing in the present Charter shall impair the inherent right of individual or collective selfdefence if an armed attack occurs against a Member of the United Nations... Även i sedvanerätten som ev. är mer tillåtande än i FN-stadgan
Rätten till självförsvar - art. 51 FN-stadgan An armed attack : Väpnat angrepp innebär mer storskaligt våld ( force ) Vid mindre våld så har stat inte rätt till självförsvar utan ska vända sig till FN:s Säkerhetsråd.
Självförsvarets former 4 krav ska vara uppfyllda för att våld i självförsvar ska betraktas som folkrättsenligt : 1. Våld får bara användas fram till dess att SC vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. 2. Våldet måste vara nödvändigt. Ska vara enda möjliga sättet att avvärja (eller föregripa) väpnat angrepp 3. Våldet måste vara omedelbart. Ska ske i direkt anslutning till det väpnade angreppet som man vill avvärja (eller föregripa) 4. Våldet måste vara proportionerligt. Endast användas i den utsträckning som är rimligt i förhållande till det våld som det väpnade angreppet innebär.
Kollektivt självförsvar (art. 51 FN-stadgan) Alla stater har inte militär kapacitet att försvara sig vid en attack och kan begära assistans Rätt till kollektivt självförsvar kräver: att den kränkta staten förklarat sig utsatt för ett väpnat angrepp, och Att den kränkta staten begär hjälp från den staten som ska intervenera Det räcker alltså inte att den kränkta staten har deklarerat att den har blivit attackerad
If an armed attack occurs : Måste det väpnade angreppet ägt rum? Enligt den engelska ordalydelsen i FN-stadgan art. 51 har en stat inte rätt att använda självförsvar i preventivt syfte. Rätt till preventivt självförsvar enligt internationell sedvanerätt? Ex. Operation Iraqi Freedom
Against a Member : Väpnade angreppet ska riktas mot en stat, oavsett medlem i FN eller inte Måste angriparen vara en stat? Framgår inte av FNstadgan
Operation Enduring Freedom Attacken på WTC och Pentagon den 11 september 2001 SäkR antar resolutionerna 1368 och 1373 USA och UK påbörjar militär operation den 7 oktober 2001 Är OEF laglig? Rätt till självförsvar mot en icke-statlig aktör?
Problematiska frågor Rätt till preventivt självförsvar? Öppnar för missbruk Rätt vidta militära åtgärder mot annan stat som hyser terrorister? Krävs stöd från regering till terrorister? Är sedvanerätten mer tillåtande än FNstadgan? Urholkar FN-stadgans auktoritet Hotar idén om en världsordning baserad på kollektiv säkerhet
SC:s roll Art. 39: SäkR beslutar när (1) hot mot freden, eller (2) brott mot freden, eller (3) agression har skett De kan då besluta om (1) art. 39 rekommendationer (2) art. 40 provisoriska åtgärder, ex. vapenstillestånd (3) art. 41 åtgärder som inte involverar väpnat våld: ekonomiska sanktioner, flygförbud eller sjöfartsförbud i vissa zoner (4) enl. art. 42 besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att återskapa internationell fred och säkerhet detta inkluderar väpnade interventioner: all means necessary
Våld auktoriserat av SäkR enl. art. 42 FNstadgan 2 förutsättningar måste vara uppfyllda för att SäkR ska kunna auktorisera våldsanvändning: 1. SäkR måste ha fastställt existensen av ett hot mot internationella freden, ett fredsbrott eller en aggressionshandling enligt art. 39 FN-stadgan. - Rena inbördeskrig faller inte in under tillämpningsområdet för art. 39, men SäkR har tillämpat art. 39 liberalt 2. Militära åtgärder ska endast användas om åtgärder enl. art. 41 varit otillräckliga, dvs. icke-militära åtgärder som ekonomiska sanktioner. SäkR kan dock redan från början göra bedömningen att icke-militära åtgärder kommer att vara verkningslösa.
SäkR skapar en rätt för medlemsstater att vidta militära åtgärder som staterna kan välja om de vill utnyttja eller inte SäkR kan alltså inte tvinga stater att använda våld.
Operation Allied Force (1999) Kosovo del av Socialistrep. Jugoslavien/FRY med övervägande albansk befolkning Fullskaligt inbördeskrig bryter ut 1997-98 Rysslands veto-rätt i SäkR FN-stadgan art. 27 NATO påbörjar Operation Allied Force (1999) Rätt till humanitär intervention
Ett tredje undantag till våldsförbudet? Against the territorial integrity or political independence: Militärt våld ok om handlar om en humanitär intervention? 2 tolkningar av våldsförbudet: 1. Varje militär intervention som en stat företar på annan stats territorium utan samtycke är en kränkning av våldsförbudet. 2. Ingen kränkning av våldsförbudet så länge staten som företar den militära aktionen inte har som syfte att förvärva eller ta kontrollen av den andra statens territorium eller lägga sig i den politiska makten. Dilemma mellan juridiska principer och politiska åtaganden R2P som ett nytt undantag? Kräver ny sedvanerättslig regel Med jus cogens-status
R2P En idé som introduceras internationellt av The International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS) Utvecklar humanitär intervention Suveränitet som ansvar för befolkningen istället för kontroll över territorium Skyldigheter/ rättigheter knutna till suveränitet Skillnad mellan norm och folkrättslig reglering?
R2P: World Summit Declaration 2005 1. Varje stat har den primära skyldigheten att skydda sin egen befolkning mot folkmord krigsförbrytelser brott mot mänskligheten etnisk rensning 2. Ansvaret faller över på det internationella samfundet när en befolkning är utsatt för svårt lidande, och staten i fråga inte vill eller kan stoppa lidandet
SäkR resolution 1973 Väpnad konflikt i Libyen våren 2011 och SäkR antar resolutionerna 1970 och 1973 SäkR-resolution 1973: Reiterating the responsibility of the Libyan authorities to protect the Libyan population Considering that the widespread and systematic attacks currently taking place in the Libyan Arab Jamahiriya against the civilian population may amount to crimes against humanity Determining that the situation in the Libyan Arab Jamahiriya continues to constitute a threat to international peace and security Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya, including Benghazi, while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory
Ny sedvanerätt? 2005 World Summit Declaration stater enhälligt deklarerar en skyldighet att skydda sin befolkning och redo att agera för att hindra dessa brott om värdstaten misslyckas Enhälligt bekräftat i SäkR Res 1674 (2006) SG:s rapport om implementering av R2P. Tydliggjorde att endast SäkR kan auktorisera militärt våld. SG:s rapport enhälligt antagen av FN:s Generalförsamling (2009). Stort stöd i debatten. Resolutionerna i Libyen där SäkR hänvisar till R2P Ingen stat agerat enbart med stöd av R2P som folkrättslig norm
Sammanfattning: (1) varje stat har monopol på våldsutövning inom det egna territoriet. OK med inbjudan (2) undantag: (a) Rätt till självförsvar enl. art. 51 FN-stadgan och internationell sedvanerätt (b) Våld auktoriserat av SC enl. art. 42 FN-stadgan