1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid 3-6 Sid 7-8 Sid 9-11 Sid 12-13 Sid 13-15 CIRKUSENS FILOSOFI Dimensionerna bakom cirkusdisciplinerna CIRKUSENS HISTORIA Cirkus Scenkonstens dyrbara krona INTERVJUER MED ARTISTERNA FÖRDJUPNING AV ÖVNINGAR FRÅN LÄRARHANDLEDNINGEN EXTRA ÖVNINGAR KOPPLADE TILL FÖRESTÄLLNINGEN 2
CIRKUSENS FILOSOFI Dimensionerna bakom cirkusdisciplinerna Ekvilibrism/lindans - Balans Ekvilibrism betyder konsten att balansera. Inom cirkuskonsten finns det flera discipliner som bygger på balans. Till exempel handstående i olika former, på olika redskap som stativ, stegar eller staplade stolar, washingtontrapets (en särskild sorts trapets som man balanserar i huvudstående), enhjuling och inte minst lindans som kanske är den disciplin som mest förknippas med balans. Den äldsta varianten av lina är slak lina och man kan föreställa sig hur det började genom att någon helt enkelt riggade ett rep mellan två träd. En annan variant är spänd lina som ofta kombineras med akrobatik, avancerade stegkombinationer och dans, därav namnet lindans. Skywalking är den tredje varianten då linan späns mycket högt. Skywalking kan både ske i föreställningar på scen/i manegen, eller som olaglig aktion utomhus t.ex. fäst mellan hustak, brofästen eller liknande. En mycket känd skywalker är Alain Petit som gick på lina mellan World Trade Centers tak i New York på 1970-talet. Cirkusartister kombinerar ofta de olika formerna av lindans med andra former av balansakter som till exempel enhjuling på lina. Lindanserskan: Balans är en ständig rörelse in och ur balanspunkten. En evig strävan efter att nå den fulländade balansen. Hur man än strävar rör man sig bara hastigt in,och så ur. Så fort man har uppnått balansen kommer man ur balans. Försöker man hålla fast den så faller man. Akrobatik Allt är möjligt Akrobatik betyder enligt uppslagsboken gymnastiska konststycken av hög teknisk svårighetsgrad. Akrobatik kräver styrka, spänst, smidighet och att man har kontroll på sin egen kropp när den befinner sig i rörelse och ibland inte har kontakt med någon fast yta, samt att man har god rumslig orientering. Ett flertal av rörelseteknikerna har akrobatiken gemensamt med gymnastiken, men skiljer sig åt genom stilen, uttrycket och användningsformen. Man kan betrakta akrobatik som en sorts grunddisciplin i cirkus från vilken ett flertal andra discipliner har sitt ursprung. Historiskt sett har akrobatiken stått för en stor innovation inom cirkuskonsten, inte minst i samverkan med olika former av redskap. Till exempel språngbräda där man skjuter upp varandra från en gungbräda för att få höjd, Kinesisk påle som är akrobatik med påle som redskap, Tyskt hjul och Ring Zur som är akrobatik i ring, 3
Rysk gunga, där man använder sig av en gunga för att få upp höjd. Nya former av akrobatik utvecklas konstant, på senare år till exempel hoppstyltor/powerskips och Parkour. Akrobaten: Självklart är jag rädd! Min kropp är mitt arbetsverktyg. Skadar jag mig är det kört. Jag är rädd hela tiden. Men jag har övat mig på att inte vara rädd för att vara rädd. När jag ska göra något svårt brukar jag föreställa mig att jag tar min rädsla i handen och så hoppar jag. Parakrobatik - Samarbete Parakrobatik är som en blandning mellan akrobatik och equelibre/balans. Den är baserad på vad två eller flera kroppar kan göra i samarbete med varandra, och tar därför sitt typiska uttryck i att en kropp lyfter/kastar en annan i olika positioner och figurer, eller att flera kroppar balanserar tillsammans. Kropparna möts ofta kring de centrala kontaktpunkterna: händer, fötter, axlar, huvud. Vanligen är man specialiserad som antingen överman/flygare eller underman/bas men det finns också exempel där parakrobaterna är jämnstora och rollerna skiftar. I parakrobatik är det tvärt emot vad man kanske tror, basen som står för balansen. Flygaren på topp måste träna bort de egna balansreflexerna och helt lita på att basen kan hantera och läsa av balanssituationen. Parakrobatik behöver inte bokstavligen vara i par utan kan utföras i samarbete med ett stort antal personer och bilda olika gemensamma formationer och pyramider. I pyramider handlar det i hög grad om placeringen av den gemensamma tyngdpunkten. Eller banquine där flera personer genom handgrepp skjuter upp en person i luften som sedan landar på någon annans axlar, högst i en pyramid av flera personer eller på andra sätt fångas av andra. Parakrobaten: Vi har en grundtrygghet i vårt samarbete. Vi kan inte ge upp fem års dagligt tränande och en gemensam dröm för en schism eller en svårighet. Vi får inte grotta ner oss i stundens motstånd och låta det skymma sikten. Vi måste hålla blicken högt, annars riskerar vi att missa målet när det uppenbarar sig. Clown - Misslyckas Det är svårt att peka på den exakta historiska utvecklingen av clownen, eftersom clownen har likheter med flera traditioner, bland andra den medeltida narren och den italienska Commedia dell Artetraditionen från 1500-talet. Clownen har liksom narren ofta haft en roll som maktens och människans spegel och har i olika kulturer kallats för helig. Cirkusclownen sägs ha uppstått kring år 1800 ur figurer som hade till uppgift att fylla utrymmena mellan de olika versionerna av hästakrobatik som då var populära i cirkus. Clownen tog dock snabbt sina egna former, som den klassiska vita clownen. 4
I så kallad nycirkus ser man sällan de traditionella cirkusclownerna och istället har något som kallas modern clown, som sällan har röd näsa, tagit plats. Där finns en tendens till att arbeta med en grotesk och socialkritisk form för humor, där det inte handlar om att ramla och göra tricks, utan om en humor som snarare pekar på social utsatthet och allt man inte får göra inom samhällets normativa ramar. En annan tendens inom nycirkus är att man vill visa människan bakom de extrema konsterna och till hjälp används ofta clownens estetik och sätt att förhålla sig till misslyckande och lyckande. Cirque Petit är en annan form där man använder sig av antitrick, dvs. gör trick som egentligen inte är svåra, men levererar och säljer dem som att det vore det svåraste, mest fantastiska i världen! Här används också ofta trick med olika materia för att vända upp och ner på publikens föreställningar av vad som är möjligt eller inte. Clownen: För en clown kan misslyckandet bli en succé! En clowns liv går ut på att vända floppen till en topp. Objektmanipulering/jonglering - Närvaro Objektmanipulering används som en bredare term än jonglering och anger att man kan jonglera med eller manipulera vilka objekt som helst. Till de vanligaste jongleringsredskapen hör bollar, käglor och ringar. Det finns också olika sätt att manipulera objekten som till exempel i kontaktjonglering där man får bollarna att förflytta sig på kroppens yta i stället för att kasta dem. Jongleringen har utvecklats i olika riktningar, och har på ett sätt blivit en konst för sig utanför cirkusen. Det görs ofta föreställningar som är helt baserade på objektmanipulation. Många jonglörer har hittat inspiration i matematik, musik och mera visuella eller grafiska sätt att arbeta och har utvecklat notationssystem för just jonglering. Jonglören: Det är inte fånga som är det primära, det är att kasta. När jag jonglerar är det som att jag lämnar det som har varit och det som ska bli och går in i rummet nu. Det märkliga är att när jag är där i nurummet så upplever jag efter ett tag att jag är i alla tider samtidigt. Som att nuet blir större och rymmer både före och efter. Att samtidigt som jag kastar hinner jag analysera föregående kast och förbereda nästa. Problem o hinder blir inte till stopp utan samspelar med nuet. I nuet växer tiden. 5
Luftakrobatik - Tillit Luftakrobatik är akrobatiska rörelser som försiggår i luften i samverkan med olika redskap som till exempel tyg, rep, straps, creadle (en form av fångstol) eller ring. Det mest kända redskapet i luftakrobatiken är förmodligen trapets, och även här finns det olika uttryck; statisk trapets där en eller två personer utför rörelser i och runt trapetsen, svingande trapets där trapetsen används som gunga och ger fart åt rörelserna, eller flygande trapets där flera artister kastas och flyger mellan olika trapetser och catchers/fångare. Detta betyder också att artisterna har olika roller eller specialiseringar: några är flyers/flygare och kastas och fångas, medan de som fångar dem igen kallas catchers. Trapets-flygaren: När jag väl har släppt taget om min trapets och är i luften finns det ingen återvändo... Då kan jag bara flyga och ha tillit Då måste jag lita på att alla timmar av träning o förberedelser har etsat sig in i mig och att jag gör det jag ska, när jag ska. Ser jag att jag har hamnat snett skriker hela mitt medvetande efter att göra en korrigering. Men det är just det jag inte ska! Cachern korrigerar, jag måste släppa taget och göra allt för att inte göra något alls. Jag överlämnar mig och litar till att catchern parerar rätt och fångar mig... Cirkusdirektör och entreprenörskap - Hängivenhet Innovationen inom cirkusen har varit lika stor i hur man har etablerat sig, skapat mobila arenor, och tagit upp influenser från omvärlden i sina föreställningar, som i hur själva cirkuskonsterna har utvecklats. Entreprenörskapet är således lika centralt inom nycirkusen/cirkusen som cirkusdisciplinerna i sig. Det har kanske inte alltid funnits som en uttalad tanke eller strategi men den finns där som en stark drivkraft. Nycirkusen, som bl.a. utvecklades i Paris förorter under 1970-talet, tog in influenser från andra konstformer och strävade efter att skapa helhetsföreställningar istället för den traditionella cirkusens nummerpresentationer. Nycirkusen tog också steget från den traditionella cirkusens roll som ett samhälle utanför samhället till att bli en aktiv del av samhället. Entreprenörskap definieras enligt Wikipedia som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Det finns stora likheter i drivkraften och kreativiteten hos entreprenörer och konstnärer, och cirkusdirektören har slagit ihop båda rollerna till en. Cirkusdirektören: Ett problem är inte ett problem utan en möjlighet. Ett stopp är inte avslut utan en språngbräda! Man måste välja att vilja det man gör. Välja att vilja vara där man är. Det är att använda disciplinen som lustens och viljans möjliggörare. 6
CIRKUSENS HISTORIA, Cirkus Scenkonstens dyrbara krona Modern cirkus fick sin födelse på stranden av Themsen i London i slutet av 1760-talet. Medeltida cirkusdiscipliner som voltigeridning, djurtämjande, jonglering, clown och lindans samlades ihop och presenterades på en cirkulär arena. Inom bara några få år blev cirkus den mest populära formen av underhållning. Den nya formen expanderade från England över hela Europa samtidigt som hundratals majestätiska cirkusamfiteatrar byggdes upp. Cirkustält uppfanns 1821 i USA. Detta öppnade möjligheter till en ännu större expansion för cirkusen. Under 1920-1930, den gyllene åldern för klassisk cirkus, hade de största cirkustälten mer än fem arenor och 15 000 åskådare! Circus kom till Skandinavien i början av nittonhundratalet. Trupper från Centraleuropa reste med sina hästar, vilda djur och tält hela vägen genom Köpenhamn, Oslo, Stockholm och Helsingfors för att uppträda under påskfirandet i S:t Petersburg. Nordiska artister började lära sig cirkusfärdigheter genom att se och träna, och före slutet av århundradet kunde de skandinaviska huvudstäderna stoltsera med flera egna cirkusbyggnader. Attraktionskraften i cirkusen började försvinna efter andra världskriget. Först tog biografen över cirkusarnas position som den vildaste underhållningen. Sedan kom TV:n som kunde ge människor möjligheter att se de senaste visionerna av världen från sin egen soffa. Den nya början för cirkusen - Cirque Nouveau - startade i början av 1970-talet i Frankrike och USA. Helt nya grupper hittade till cirkusen: teatermänniskor, dansare, musiker, bildkonstnärer. Circus började uppfinna sig själv igen. Teaterregissörer och skådespelare la till berättande till cirkuskonsterna, modern dans förde in ett nytt rörelsevokabulär, musiker komponerade ny musik speciellt för cirkus, bildkonstnärer förnyade cirkusartisternas utseende - cirkus steg upp från dammiga cirkustält till den moderna tidens framträdande scenkonst! Den positiva rörelsen expanderade. Nya skolor för artister etablerades, nya former av framträdanden och akter uppfanns. Den nya generationens cirkusartister etablerade den samtida cirkusen, nycirkus, på 1990-talet*. Efter perioden med det teatrala Cirque Nouveau började de nya cirkusstilarna luta sig mot ett mer abstrakt sätt att berätta. Circus började smälta mer och mer samman med andra konstformer: videokonst, bildkonst, performance och datorkonst. Helt nya former grundades i utkanterna av cirkus. Den andra riktningen var att gå djupare in i varje cirkusdisciplin. Jongleringen var den första att få sin självständighet när artister började göra hela föreställningar där jongleringen var det enda uttrycksmedlet. Clownkonsten följde efter, sedan lindans och andra. I stället för att lägga ihop alla de olika cirkusdisciplinerna för att skapa en föreställning, går den modena cirkusartisten till kärnan av sin egen disciplin, dess språk och uttryck. 7
Under de senaste 40 åren har cirkusen öppnat sig i helt nya riktningar. Cirkusfärdigheter lärs ut för barn i cirkusskolor i de flesta länder. Professionella cirkusartister lär sig sitt yrke vid akademier och universitet. I många länder har cirkusen erkänts som en självständig viktig del av modern konst. Konstnärligt sett är det frihet som är det viktigaste. Varje konstnär gör sin egen typ av cirkus. Han står i korsningen mellan tusentals år av tradition - och de oräkneliga riktningarna av den samtida konsten. Författat av: Tomi Purovaara som är direktör för Finlands cirkusinformationscentrum och för CIRKO, centret för nycirkus. Han har publicerat flera böcker och artiklar om cirkusen. Not*: I Sverige började nycirkusens etablering som egen konstform och rörelse i mitten av 1990-talet genom Cirkus Cirkör som hade sin första föreställningspremiär 1995 på Vattenfestivalen i Stockholm. 8
INTERVJUER MED ARTISTERNA 1. Har du fått med dig något från arbetet med föreställningen som du kan ta med dig i din vardag? Louise: Jag tycker det är svårt att se saker utifrån när jag är mitt i dem. Arbetet med föreställningen är en ständig process även nu när vi är igång och spelar. Men om jag skall försöka välja ut något idag, så känner jag stolthet för det vi har skapat tillsammans och glädje för att få göra det jag vill. Henrik: Eftersom man lever föreställningen både under repetitioner och spelperiod så ja, man får med sig något. Fofo: Jag har tagit med mig att hårt arbete alltid lönar sig och att det oftast blir bra om man får göra som man själv vill, att man står på sig. Fast det har jag alltid vetat. Shannon: Yes. The value of patience and playfulness in life. 2. Ligger din karaktär nära eller långt ifrån dig själv? Louise: Jag har ju hittat henne i mig själv, så visst finns hon där. Men jag tror inte någon jag känner skulle säga att det liknar mig privat ( har inte hört det än i alla fall ). Henrik: Den kommer ju från mej så den är nog jag i vissa situationer eller så känns det i all fall. Fofo: Min karaktär är mig själv. Så den ligger väldigt nära. Shannon: I think we`re pretty similar but she has much more anger. But we are both sensitive and daring and live in the moment 3. Hur kom du på idén till det du gör i föreställningen? Din karaktärs namn? Louise: Den började som ett embryo i Tildes (regissören) huvud och sedan har hon vuxit fram under processens gång. Hon har liksom trevat sig fram för att hitta sin identitet, det 9
händer nog fortfarande att hon utvecklas, hoppas jag. Karaktärernas namn fick vi av killen som har gjort filmerna i föreställningen. Henrik: Vi improviserade otroligt mycket de första veckorna och på så sätt kom sakerna fram. Parakrobatiken repade vi separat på sidan av, själva och med koreograf. Karaktärens namn bestämdes på högre ort. Fofo: Vissa idéer har Tilde haft i sitt huvud och sen har man fått utveckla dom till vad man själv ser. Andra idéer har man kommit på genom att improvisera och att göra om och om och om igen. Ibland får man tänka mycket och ibland bara händer det. Shannon: This was given to us by Tilde and I just developed the character to be something that comes from some part of myself. 4. Hur mycket har du tränat för att klara av det du gör i föreställningen? Louise: Min huvuddisciplin parakrobatik har jag tränat sen 2001. När jag inte har föreställningar så tränar jag 5 dagar i veckan. Fofo: Jag har tränat sedan jag föddes för att kunna göra det jag gör. Allt som har hänt sedan den dagen finns i mig och vill ut till andra. Och jag utvecklas, tränar tills jag inte tycker att det är roligt. Förhoppningsvis tills jag är klar. Shannon: I train 5-7 days a week in the gym or in the pole. I have been doing circus for 5 years. 5. Hur kom det sig att du började med just cirkus? Louise: Jag såg en cirkusföreställning som var så inspirerande. Henrik: Jag visste mycket tidigt att jag ville stå på scenen. Jag ville bli skådespelare men det visade sig att jag var nog mer åt det fysiska hållet. Fofo: Jag har alltid haft mycket energi och en sorts fysisk intelligens. Så vägen var självklar. Balett, gymnastik, cirkus! 10
Shannon: I love training and it just happened that I was good enough to make this my career. 6. Vad är du rädd för? Louise: Ganska mycket. Att misslyckas på scenen tex. Men jag blir bättre och bättre på att inte ta det så hårt. Henrik: Kanske inte rädd men har respekt för mycket. Fofo: Jag har varit rädd för mycket, men jag jobbar ständigt med det. Nu slappnar jag av mer. Men självklart är jag rädd för att mina nära ska dö eller att jag själv ska det. Innan jag hinner göra klart allt jag vill. Shannon: Losing my sense of keeping my life playful and happy and filled with people I love. 7. Har du varit med om att misslyckats med något som ändå blivit bra? Louise: På scenen kan det hända oväntade saker som först känns som om det går lite galet men som till och med kan bli till det bättre och som ingen kunnat tänka ut i förväg. Henrik: Tycker att det mesta är lite så där, det blir lite knasigt men löser sig och får en bra utgång. Fofo: Kanske, men det är inget som jag har tänkt på. Shannon: I try to never see things as failures, only as situations where I need to find another way to succeed. 11
FÖRDJUPNING AV ÖVNINGAR FRÅN LÄRARHANDLEDNINGEN Risker/Misslyckanden och Möjligheter (SVENSKA & DRAMA) Du kan skriva ut bilderna från: Cirkus Cirkörs pressrum på www.pressbild.com/cirkus_c (läs under Wear it like a crown). 1. Dela in dem i de grupper som gjorde övningen tillsammans. Läraren delar ut det material som grupperna gjorde i det tidigare arbetet. Låt dem också läsa intervjuerna ovan. (I programmet till föreställningen hittar du längre intervjuer med artisterna som du också kan använda dig av.) 2. Vilka är artisternas styrkor/rädslor? Är det något som du blir förvånad över? Syfte: att få möta personerna bakom karaktärerna och få exempel på hur de ser på rädslor, misslyckanden och möjligheter. Individuellt arbete (SVENSKA & DRAMA). Obs! Genomförs tidigast en vecka efter att den första uppgiften i inspirationsmaterialet genomförts. 1. Läraren delar ut det skrivna materialet som de gjorde kring sina drömmar. Läs igenom det du skrev innan föreställningen om vilken dröm du skulle vilja leva, vilka talanger du har och vill utveckla, vad du är bra på o.s.v. Är det något du tänker annorlunda kring nu? 2. Skriv färdigt din text. 3. Låt eleverna sitta i mindre grupper och läsa sina texter för varandra. Vill man inte läsa upp sin text så behöver man inte. 4. Låt gruppen sedan ta ett beslut om en text som de vill jobba vidare med. 5. Utgå från texten i gruppen och låt dem göra sin egen Wear it like a crown produktion enligt följande: Gör ett kort bildmanus utifrån din text. Fokusera på att göra ca 5 bilder/scener. Förbered för fotografering/filmning. Behövs rekvisita? Behöver du andra deltagare än dig själv? Vem fotar/filmar? Plats för fotograferingen/filmningen? Fotografera/filma. Använd din mobil eller skolans kameror. Tänk på: hur framställer du det du vill beskriva bäst i bild? Ska du ha närbilder eller ska hela personen synas? Vilken vinkel ska bilden/scenen tas ifrån? 12
Välj musik eller gör egen till din berättelse. Lyssna igen på Rebekka Karijords låt Wear it like a crown. Vilken låt passar till din berättelse? Om du gör egen behöver du antingen en egen inspelningsmöjlighet så du kan göra musiken hemma eller så använder du dig av skolans utrustning. Lägg till musiken till berättelsen. När alla gjort klart sitt arbete redovisar de för resten av klassen! Syfte: att låta sina egna berättelser leva och ta form. Att få skapa och en möjlighet att och få möjlighet att uttrycka sig konstnärligt. EXTRA ÖVNINGAR KOPPLADE TILL FÖRESTÄLLNINGEN Pröva schablonerna Övning 1 1. Dela in alla 2 o 2. Låt dem bestämma vem som är A respektive B i paret. Berätta sedan att A är elev och B lärare. 2. Samla därefter alla elever hos dig och beskriv därefter följande situation: A är jättearg p.g.a. att B precis har ändrat provdatum. När klassen kom till klassrummet för att skriva provet berättade B att hon/han inte hunnit göra det färdigt och därför flyttade hon fram det en vecka. A hade pluggat jättemycket och planerat pluggandet jättenoga. A går fram till B och skäller ut honom/henne för att hon är så dålig på att planera att hon borde ha bättre kontroll. 3. Samla därefter alla lärare hos dig och beskriv följande situation: Ni skulle haft prov idag men du har precis ändrat provdatum för att du inte hunnit göra det färdigt. En elev är mycket arg på dig men du reagerar inte på det alls, du visar inga känslor och tycker att man får stå ut med att saker ändras. Man får vara flexibel helt enkelt. 4. Låt nu paren mötas utifrån förutsättningarna ovan. Låt paren göra detta ca 2-3 min, därefter byter de roller med varandra och gör om uppgiften. 5. Låt dem prata kort i paren om hur det kändes att vara de olika personerna. Vad tycker ni om lärarens respektive elevens reaktion? Vad det innebär det att ha kontroll? 13
Övning 2 1. Byt par igen. Bestäm vem som är A respektive B i de nya paren. I denna uppgift är både A och B elever. 2. A ska hålla ett tal för B om något A tycker väldigt mycket om. Det kan vara precis vad som helst. Låt A tala utan förberedelse i ca 1 min. 3. Låt dem byta roller och göra samma sak och därefter prata, i paren, om hur det kändes att tala helt utan förberedelse. Hur påverkades du av det? Var det lättare eller svårare än att vara förberedd? Varför? Heta stolen Fortsätt diskussionen på följande sätt. 1. Alla sitter på stolar i cirkel. Det ska finnas en stol för mycket. Du läser de olika påståendena, ett i taget, som står nedan. Efter det att du läst påståendet ska eleverna ta ställning till om de håller med eller inte. Berätta att varje påstående kan tolkas på olika sätt, det finns inte heller något rätt eller fel i olika ställningstaganden och därför kommenterar man inte varandra. 2. Om eleven håller med byter den plats, om den inte håller med sitter den kvar. Den tomma stolen finns för att det kan hända att endast en av deltagarna håller med om ett påstående och då måste det finnas möjlighet att flytta på sig. Man får också ändra sig och byta plats igen. 3. Efter varje påstående får några av deltagarna motivera varför de själva flyttat eller inte. Det är bra att börja med något neutralt påstående t ex det är skönt att sova länge på morgonen eller jag tycker det är gott med godis. Som ledare förhåller du dig neutral till det de säger men kan komma med följdfrågor för att nyansera eller problematisera ställningstagandet. Se också till att ordet fördelas mellan deltagarna Du behöver inte hinna med alla påståenden. Det viktiga är reflektionen över sig själv och andra. Du märker var det bränner till i just din grupp och kan då konstruera vidare påståenden utifrån det. 14
Märk! Fyll gärna på, eller byt ut till andra påståenden som passar just din grupp: - Genom förberedelse kan man alltid undvika oordning. - Det finns både bra och dålig kontroll. - Det finns många olika typer av intelligenser. - Kroppsspråket visar om du har kontroll eller inte. - Det är bara människor som gillar ordning som kan uträtta något bra. - Alla människor har förmågan att göra precis det de önskar. - En person som inte visar känslor är farlig. - Människor med makt måste undvika kaos. - Människor med temperament får mer gjort än lugna personer. - Om man får positiv feedback blir man bättre. - Det måste finnas kaos för att något ska kunna utvecklas. - Det är bra att släppa kontrollen. - Tjejer har svårare för att tappa kontrollen än pojkar. - Pojkar är mer logiska i sitt tänkande än flickor. - Alla människor upplever att de har lättare för vissa saker än andra. - En person som bara använder ena hjärnhalvan lever inte ett lyckligt liv. 15