IT-Pedagogutbildningen Tärna Folkhögskola SUZUKIMETODEN Uppgift 4 Pedagogik Gunilla Hovberg, Marie Bergfjord, Tove Andersson, Karin Hakvinsson 2009-09-17
Innehållsförteckning Inledning... 1 Historia... 2 Fakta och användning... 3 Modersmålsmetoden... 3 Lektioner... 3 Förälderns roll... 3 Spelglädje... 3 Noter... 3 Målet med metoden... 3 Suzukimetodens 13 byggstenar... 4 Förbund och föreningar... 5 Fördelar och Nackdelar med metoden... 5 Fördelar... 5 Nackdelar... 6 Ett studiebesök på ett Suzukiläger... 6 Sammanfattning... 8 Källor... 8
Inledning Vi hade som pedagogisk uppgift att undersöka en pedagogisk metod. Vi valde suzukimetoden. För att göra arbetet lättare delade vi upp arbetet i fem olika delar. 1. Historia 2. Fakta 3. Tillämpning och mottagande 4. I praktiken 5. Sammanfattning/utvärdering Arbetet har skett med egna undersökningar och faktasökande, studiebesök och sammanställning av dokumentet. I Direktsamtal har vi kunnat diskutera sammansättning och innehåll. 1
Historia Shinichi Suzuki var violinist, lärare, filosof, och filantrop. Han föddes den 17 oktober 1898 i Nagoya i Japan. Han var son till en fiolbyggare och fick sin första kontakt med fiolen då han som barn jobbade i sin fars fabrik, som då var den största fiolfabriken i världen. Han började spela fiol först när han var 17 år, efter att ha hört en inspelning av Schuberts Ave Maria, spelad av Mischa Elman, och blivit berörd av hur fiolen kunde låta. Från första början försökte Suzuki lära sig instrumentet via gehör istället för med noter. Hans far tyckte däremot att musicerande var under sonens sociala status, varför han vägrade låta honom studera instrumentet. Efter en tid lyckades dock Suzuki övertala sin far att låta honom studera fiol med en lärare i Tokyo. Vid 22 års ålder reste han till Tyskland för att fortsätta sina studier. Han fick privatundervisning av Karl Klingler, som var violinist i Klingler-kvartetten, men fick inga andra formella intyg än sitt högskolediplom. Det var också i Tyskland som Suzuki träffade sin blivande fru, Waltraud Prange, som var konsertsopran. År 1928 återvände Suzuki med sin fru till Japan, där han började lära och uppträda med Suzuki-kvartetten tillsammans med sina bröder. Efter många års erfarenhet som violinist grundade Suzuki Talent Education-rörelsen i Matsumoto år 1945. Syftet med denna rörelse var att utveckla barns talanger, vilket enligt honom själv är något som alla barn är födda med, men som behöver stimulering och uppmuntran för att kunna utvecklas. Han kom med idén att varje barn kunde lära sig spela, bara utlärningen gjordes i små steg och barnen fick mindre instrument som passade deras storlek. Suzukis förhoppning med utbildningen var att uppfostra en generation av nobla hjärtan, istället för att skapa berömda musikaliska underbarn. Han trodde att barn som uppfostrats på detta sätt, med kärlek, kunde åstadkomma bättre saker med sina liv, än krig. Suzukimetoden, som den kom att kallas, spred sig från Japan till andra asiatiska länder, och sedan vidare till Europa. Senare började metoden också läras ut på flera håll i Afrika. År 1958 visades en film med uppträdande Suzuki-elever för en grupp musiklärare i Ohio. Detta ledde till stor sensation inom musiketablissemanget och fick många amerikanska lärare att vilja lära sig metoden. Sex år senare kom Suzuki själv till USA med några av sina elever för att ytterligare visa upp metoden. Därifrån har Suzukimetoden och Talent Education fortsatt att spridas över hela världen. Från början bestod Suzukimetoden enbart i att lära ut fiol till barn, men allt eftersom metoden spridits och dess popularitet ökat har användningen utökats till att inbegripa fler instrument som t.ex. flöjt, piano och cello. 2
Fakta och användning Modersmålsmetoden Suzukimetoden kallas även för modersmålsmetoden. Suzuki utgick ifrån hur barn lär sig sitt modersmål och ansåg att man på detta sätt även kan lära sig att spela, alltså genom att lyssna, härma och repetera. Suzuki ville utveckla hela människan och ansåg att alla föds med många talanger som måste stimuleras och underhållas för att utvecklas. Eleven ska inte vara bunden till noter eller andra tekniska saker som t.ex. hur ett stycke är uppbyggt, det är den hörda musiken de ska gå efter. Suzukimetoden har en fast repertoar som följer en viss pedagogisk ordning. Inget stycke hoppas över. Alla stycken spelas tills eleven kan dem utantill och med den musikalitet, intonation mm. som är möjligt vid just den elevens ålder. Ett stycke lämnas aldrig utan det fortsätts att jobba med det allt eftersom eleven utvecklas. Lektioner Eleverna har individuella lektioner med sin lärare, men också grupplektioner. Målet är att ha en lektion vardera i veckan. Under lektionerna är det hela tiden det som eleven lärt sig som är utgångspunkten. Barnen får lära sig i sin egen takt i små steg under ständig uppmuntran. Ska något rättas till koncentrerar man sig på en sak i taget. Förälderns roll I Suzukimetoden spelar föräldrarna en väldigt stor roll. De får gå en kurs hos läraren innan barnet får börja med sin utbildning. En förälder är alltid med på de individuella lektionerna för att sedan kunna vara hemmalärare när barnet tränar hemma. Detta sätt att jobba på ger en väldigt personlig kontakt mellan hemmet och läraren. Föräldrarna är också med som stöd och publik på grupplektionerna. Spelglädje Det viktigaste är att barnet inte mister lusten att spela. Grupplektionerna och konserter stimulerar spelglädjen hos eleverna. Eftersom alla spelar samma stycken och alla kan styckena utantill så är eleverna alltid redo för en konsert. De kan alltid spela tillsammans. Det hålls både stora och små konserter. Noter Notläsning kommer in senare i undervisningen. Eleverna ska ha fått ett naturligt förhållande till sitt instrument och kunna spela många stycken först. Målet med metoden Målet är inte att alla ska bli professionella musiker. Musiken är ett medel för att utveckla hela barnet och dess personlighet. Enligt metodens utövare så tränas barnens koncentrationsförmåga, minnet, motoriken och förmågan att lyssna utvecklas. Att samarbeta med andra barn är också en viktig del som de lär sig. Enligt en undersökning som gjorts(saw- Schillen) så är inte den svenska undervisningen i Suzukimetoden renodlat. Den är anpassad till vår kultur. Filosofin som ligger bakom är dock den samma. 3
Suzukimetodens 13 byggstenar Tidig start Då människan förmåga börjar utvecklas redan vid födseln, läggs i Suzukimetoden den största vikt vid en kärleksfull och musikrik miljö från denna tidiga ålder. Detta är förberedelsen till den egentliga undervisningen, som bäst kan påbörjas i 3-5-årsåldern. Lyssnande Noter används inte de första åren, då gehörsinlärningen dominerar helt. Barnet lyssnar och härmar. Lyssnande till musik är en viktig del i övningen. Alla kan På samma sätt som varje barn lär sig tala, kan det lära sig musik. Av största vikt är omgivningens uppmuntran och tilltro till barnets möjligheter att utveckla sin förmåga. Föräldern Undervisningen inleds med en kurs för föräldrarna, som utbildas av läraren till barnets handledare och hjälpare. Barnet imiterar föräldern vid den första inlärningen. Lyssnande och inlärning sker tillsammans med föräldern, som är närvarande vid lektionerna. Individualiserad lektion Varje elev får en individualiserad lektion per vecka. Läraren övertar föräldern roll som förebild och visar bägge parter hur de ska arbeta hemma, samt stimulerar med sin kunskap och entusiasm. Grupplektion Eleverna spelar tillsammans regelbundet. Målet är en grupplektion i veckan. Tonen Tonbildningen är väldigt viktig och finns med redan för de allra minsta. Kallas för Tonalisation. Arbetssätt Alla stycken i Suzukis repertoar är ordnade i pedagogisk följd och innehåller moment som leder elevens spelförmåga vidare till nästa stycke. Således bör man arbeta så länge med varje stycke, att elevens förmåga blir tillräcklig utvecklad för att gå vidare. Repetition Alla stycken i Suzukirepertoaren repeteras ständigt. Elevens repertoar ökar därför hela tiden. Memorering Varje stycke i Suzukilitteraturen lärs in och spelas upp utantill. Notläsning När barnen är symbolmogna och har uppnått viss spelförmåga undervisas de i notläsning och elementär musiklära. Repertoar Suzukis repertoar gäller som en röd tråd och inget stycke hoppas över. I takt med ökade kunskaper och spelförmåga bör annan repertoar spelas jämsides. 4
Konserter Eleverna skall ges tillfälle att framträda inför publik så snart som möjligt. Det kan ske helt informellt i hemmet, inför gruppen eller i större sammanhang med många medverkande. Som publik får eleven meningsfulla tillfällen att lyssna till musik. Förbund och föreningar 1983 startades International Suzuki Association (ISA) i Dallas, Texas, USA. Under den finns sex st. regionala föreningar. Asia Suzuki Association (ASA) Asien (ej Japan) Pan-Pacific Suzuki Association (PPSA) Australien, Nya Zeeland & Stillahavs-öarna Talent Education Research Institute (TERI) Japan European Suzuki Association (ESA) (1980) Europa, Afrika och Mellanöstern Suzuki Association of the Americas (SAA) Nord- och sydamerika Teri English Web Link Japan och International Academy in Matsumoto Den europeiska föreningen ESA har 23 landsförbund, varav Svenska Suzukiförbundet (SSZ) är en. I Sverige finns 40 st. suzukiföreningar. Svenska Suzukiförbundet (SSZ) startades 1983 och sedan starten gick medlemsantalet stadigt uppåt och planade ut runt millenniumskiftet för att nu ha något färre medlemmar än när det var som mest. Samma utveckling i skedde i många länder och troligen delvis beroende på antalet födda barn. För närvarande har SSZ ca 1350 familjemedlemmar, ca 160 lärarmedlemmar och ett 50-tal stödjande medlemmar. Det finns ett betydligt större antal lärare som har under åren tagit minst en av de 5 utbildningsnivåerna inom Suzukilärarutbildningen, men som inte är medlemmar i SSZ. Det unika med Suzukipedagogiken är att den hann spridas praktiskt taget över hela världen redan under Dr. Suzukis livstid, som visserligen var lång han blev 99½ år gammal och avled 1998. Fördelar och Nackdelar med metoden Fördelar Suzukimetoden visar på resultat att barn som lär sig spela enligt metoden avancerar snabbare och når längre är traditionellt lärda barn. Barnet börjar bekanta sig med musik redan innan den formella undervisningen startas så att musik blir lika naturligt som talspråk. Suzukimetoden visar också att alla barn får absolut gehör. Metoden gör att barnen stimuleras till aktivitet i sin mest mottagliga och formbara tid som barn och omges av positiva, hängivna och engagerade människor (föräldrar, lärare och andra barn). (enl. Arne Söderqvist). Föräldrarnas stöd är starkt och kontakten mellan förälder och elev stärks via instrumentet. Föräldrarna behöver inte muta och tjata för att barnet skall öva, eftersom föräldern är med i utbildningen (ofta spelar själv). Gruppundervisning gör att barnen härmar sina jämnåriga. Gruppundervisningen sker ofta så att framträdanden blir samspelta. 5
Utbildningsprogrammet är väldigt väl strukturerat så att barnet gör framsteg utan att behöva uppleva frustration och bakslag. Elevernas framsteg lyfts fram och tävling mellan eleverna uppmuntras inte. Eleverna kan i unga år spela avancerade stycken på sitt instrument med inlevelse, stilfullt och felfritt. Nackdelar Suzukimetoden är så inriktad på gehör att det försvårar inlärningen av noter, vilka menar att det är den naturliga starten i en musikutövning. Metoden bygger på gehör och efterbildning, vilket leder till att tolkningar, variationer, improvisation och eget komponerande inte uppmuntras och försvinner. Allmänna kritiken är att barnen blir påtvingade en sysselsättning som de själva inte har valt. (enl. Arne Söderqvist). Utbildningen följer ett strikt schema, allt är förutbestämt och det innebär även begränsad musiksmak eftersom musiken är enbart västerländs konstmusik från barocken till romantiken. Det krävs mycket tid av barnen som blir på bekostnad av andra intelligenser och stora krav ställs på föräldern som skall vara involverad i övningarna. Ett studiebesök på ett Suzukiläger En solig septemberdag for jag ut till Edane utanför Arvika för att prata med såväl barn, föräldrar och ledare på ett Suzuki-läger. Det visade sig att deltagarna mestadels kom från Värmland, men även en göteborgare hade hittat hit. Ledarna är aktiva i Karlstad och Arvika. De minsta deltagarna var 4-5 år och när jag var där satt de och pysslade med föräldrarna. Jag passade på att fråga föräldrarna lite om hur de hade kommit i kontakt med Suzukimetoden. De flesta som var där hade någon bekant eller ytterligare en familjemedlem som spelade. En mamma hade blivit tipsad av dagis, då hennes flicka hade ett ovanligt gott gehör när det gällde att sjunga olika visor på dagis. Dock verkade det som om de flesta föräldrarna inte spelar aktivt själva, mer än när de ska öva med barnen hemma. I Arvika, där de flesta barnen spelar, får föräldrarna först gå en utbildning på 1 år innan barnen börjar ta lektioner. Barnens lektioner sker både individuellt och i grupp, oftast 2-3 st. Här på lägret var det betydligt större grupper. Det skulle vara fyra olika grupper, men bara två stycken spelade när jag var där på besök. Inne i kyrksalen fanns Annicka med sex elever och de spelade ett stycke helt på gehör i allt snabbare och snabbare takt allteftersom de lärde sig melodislingan. De var väldigt duktiga och det lät väldigt bra. Det visade sig att dessa elever spelat i många år, två av flickor hade spelat tillsammans i 11 år och var nu 15 år. Kul att de håller fast vid den här typen av inlärning. Den andra gruppen som spelade var sju deltagare och de gick runt inne i ett litet lusthus och spelade sin melodi. Här bjöd läraren upp till lite lek samtidigt som de spelade. De gick runt i ring, upp och ner på tå, bytte riktning mm, samtidigt som de spelade en melodi på fiolen. Dessa elever var lite yngre och hade spelat runt 4 år, även här var det fin musik och ingen som spelade falskt, så som jag kan minnas från mina egna barns fiollektioner. Suzukimetoden är inte notlös, även om alla ledare har olika sätt att använda dem på. Jag fick höra att de flesta barnen tycker att noter är lite tråkigt. En av ledarna berättar då att för att man lättare ska lära sig dem när man är liten, gäller det att leka fram kunskapen, bl.a. kan man 6
koppla ihop en viss not med ett visst ljud eller bild. Under en vanlig grupplektion används inga noter, men sedan när man ska öva hemma med föräldrarna är det brukligt att ta hjälp av noter för att hitta melodislingan. Just detta med notläsning var det svåraste momentet i barnets utbildning, något som många föräldrar berättade. Det var kul att spela i gruppen då det lät bra, men mindre kul att traggla detta hemma med en förälder (precis som med all typ av läxor). Dessutom är det ju så mycket annat som lockar hemma med lek och kompisar när man börjar i tidig ålder. En förälder som har två barn som spelar fiol berättar att de efter några år måste komma över den tristess som ofta kommer när man går från de enklare melodierna till de lite mer komplicerade. Många barn upplever då att de stagnerar och att det inte låter lika bra längre och då måste man som förälder vara med och stötta ordentligt så att eleven inte slutar. Kommer man bara över den puckeln så fortsätter många att spela upp i tonåren. Förutom att lära sig att spela på gehör och även att förstå noter, kommer det in teknik i kurserna. De får lära sig om fiolens uppbyggnad, olika typer av fioler och stråkar, men även hur man ska stå eller sitta för att inte trötta ut kroppen för mycket, så att man kan få ett gung i kroppen och följa takten. Det som slår mig när jag lyssnar på den äldsta gruppen är om de som spelar fiol inte får besvär med hörseln, Tinnitus? De spelar ju med fiolen väldigt nära örat och ofta höga toner, men ingen säger sig ha hört det eller ens tänkt på tanken. Till slut verkar det som om alla som är här tycker att det är jättekul att spela fiol på detta vis, speciellt så här på ett läger när man blir större grupper. Många föräldrar säger att de egentligen borde träna mer med barnen men att tiden inte räcker till. Jag har även pratat med två kollegor vars barn har tagit Suzuki-lektioner. I den ena familjen spelar båda föräldrarna olika instrument, även fiol, medan den andra kollegan inte alls hade någon kunskap innan, utan har fått växa in i uppgiften att hjälpa sitt barn med musicerandet. I den första familjen har alla tre barnen slutat spela fiol, men gått över till andra instrument, allt eftersom deras musikintresse skiftat. De har alla passerat tonåren nu. Min kollega säger att det inte beror på ointresset för att spela fiol utan att repertoaren inom Suzuki-metoden har passerat bäst före datum. Musikstyckena som de får spela har inte uppdaterats och det blir då inte lika kul att spela längre. Som motpol till allt detta har jag pratat med en fiollärare, Fredrik, som inte är lär ut enligt Suzukimetoden, utan är vad man kallar folkmusiker och är lärare inom Arvika kommuns skolor. Han lär också ut fiolspelandet på gehör men inte, enligt honom, den strikta Suzukimetoden. Det är ofta som han fått höra att hans metod är en variant på Suzukimetoden, men han hävdar motsatsen. Som han upplever Suzukimetoden så är den väldigt strikt till förebilden och inbjuder inte till improvisation, man gör ett steg i taget och musiken ska spelas precis enligt de riktlinjer som finns. Fredrik vill jämföra sitt lärande och Suzukimetoden med hur man ska referera en artikel som man läst. Antingen kan man referera den som man har uppfattat den eller refererar den ordagrant. Det är det han vill säga om Suzukimetoden att den ibland kan upplevas för strikt till ursprunget. Brinner fortfarande lärarna för en sak som alltid spelas och upplevs likadant? 7
Sammanfattning Suzukimetoden, som bygger på barnets vilja att lära sig i tidig ålder, är väldigt likt Montessori-läran så tillvida att man börjar i samma ålder när barnets kunskapsintresse är som störst, men i detta fall bygger det på musikinlärning och inte traditionell kunskap. Det verkar ett bra sätt att stimulera barnet till utveckling av sitt gehör och ger samtidigt en fin gemenskap med andra gruppmedlemmar och framförallt föräldrarna. Samtidigt kan barnets utveckling avbrytas om det inte har en engagerad förälder, då faller hela utbildningen. Barnen lär sig att uppträda genom trygghet då alla kan samma låtar. Men ger detta utrymme för improvisation och egen tolkning? Vi tror att det är en bra metod för många, där tryggheten ger självförtroende och som i sin tur förhoppningsvis ger modet till individen att själv börja improvisera och prova andra musikstilar. Källor Suzukipedagogik av Arne Söderqvist, members.fortunecity.com/valfrihet/nytt/susuki.htm Svenska Suzukiförbundet (SSF), www.swesuzuki.org Europeiska Suzukiförbundet (ESA), www.europeansuzuki.org Vuxna suzukibarn talar ut - En studie om konsekvenserna av Suzukimetoden i fem vuxnas liv av Adriana Di Lorenzo Tillborg 2008 8