Rådet till skydd för Stockholms skönhet Verksamhetsberättelsee Sida 1 (12) 2014-01-13 Handläggare e Monica Hector Telefon: 08-50829765 RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKH OLMS SKÖNHETT överlämn nar härmed redogörelse för verksamh hetsåret 2013 Rådet till skydd för Stockholms skönhet (Skönhetsrådet) består av tretton ledamöter. Tolv av ledamöterna utses av kommunfull lmäktige efter att ha nominerats avv utvalda institutioner och partier, dessa tolv utser i sin tur den trettonde ledamoten. Sammansättn ningen under 2013 harr varit följande: Anderss Bodin (Statens Fastighetsverk) k), Magnus Olausson O (Kungliga Vitterhets- Historie- ochh Antikvitetsakademien), Erling Norrby (Kungliga Vetenskapsa akademiens miljökommitté), Fredrik von Feilitzen (Samfundet S:t Eriks styrelse), Anders Jönssonn (Sveriges Arkitekter), Cajsa Holmstrand (Kungliga Akademien för de fria konsterna), Iréne Vestman (Kungliga Akademien för de fria konsterna), Mia Torpe (Svenska Naturskyddsföreningens styrelse), Henrik Nerlund (M), Ingemar Josefsson (S), Eie Herlitz (MP),( John Chrispinsson n (FP) samt Inga Vargg (fr.o.m. mars, utsedd av de övriga). Anders Bodin har varit rådets ordförande och Henrik Nerlund vicee ordförande. I enlighet med reglementet utsågs också i början av verksamhetsåret tre delegationsgrupper med uppgift att närmare studera eller förbereda omfattande ärenden. Rådet till skydd för Stockholms skönhet Hantverkargatan 3L 105 35 Stockholm Telefon 08-50829765 Växel 08-508290000 Fax 08-50829769 monica.hector@stockholm.se stockholm.se Under året har 418 ärenden diarieförts av Skönhetsrådets kansli (jmf 2012:435). I huvudsak kan dessa indelas i planärenden, bygglov samt inkomna skrivelser. Rådet R har granskat 90 planärenden i program-, besvarat 114 bygglov. Skönhetsrådet har sammanträttt vid 11 ordinarie sammanträden ochh 9 delegationssammanträden. Till dessa sammanträden har som tidigare t kallats, förutom rådets samråds- och/eller o utställningsskede samt behandlat och ordinarie ledamöter, även de adjungerade: stadsbyggnadsdirektören, stadsarkitekten, distriktscheferna och bygglovschefer vid stadsbyggnadskontoret, vidare stadsträdgårdsmästaren, stadsantikvarien och slottsfogden vid v Kungl. Djurgårdenss förvaltning. Rådet har även fått ta del d av föredragningar i aktuella ärenden av särskilt inbjudna, som tjänstemän från kommunala och statliga förvaltningar, arkitektkontor m.fl.
Sida 2 (12) Sekreterare och kanslichef för Skönhetsrådet har varit Martin Rörby. Vid rådets kansli har förutom sekreteraren även två handläggare tjänstgjort, Monica Hector och Cecilia Skog, den senare även protokollförare under rådets sammanträden, samt Jan Hyllengren som assistent på halvtid. Kansliet representerar dessutom rådet i olika referens- och samrådsgrupper, t.ex. samrådsgruppen för stadsmiljö som trafikkontoret leder samt den grupp för granskning inför start-pm som stadsbyggnadskontoret sammankallar. Arbetet vid Skönhetsrådets kansli har under året särskilt präglats dels av arbetet med den processorienterade informationsredovisningen, som utmynnat i en ny klassificeringsplan med arkivbeskrivning och hanteringsanvisningar som godkänts av Stadsarkivet, dels av arbetet med anslutning av rådets diarium till E-arkivet. Rådets sidor på stockholm.se besöks i snitt av ca 500 personer i månaden, men emellanåt söker så många som 150 personer om dagen information om rådet och dess arbete där. Särskilt intresse under året har den nya station- och hotellbyggnaden i kvarteret Orgelpipan 6 och olika studentbostadsprojekt rönt. Tendenser 2013 Bostadsproduktion Under 2013 har Skönhetsrådets arbete, som vanligt under senare år, dominerats av detaljplaneärenden avseende nya bostäder. Det har handlat om projekt omfattande totalt ca 9520 bostäder, varav 2500 varit studentbostäder. Rådet har i sin granskning tillstyrkt 7870 av dessa, dock ibland med synpunkter. Resterande har rådet avstyrkt då de uppvisat alltför låg gestaltningskvalitet och/eller inneburit lösningar som står i direkt konflikt med intentionerna i Stockholms stads översiktsplan Promenadstaden. Med en annan arkitektonisk utformning och respekt för översiktsplanens uttalade mål att skapa nya och bättre samband inom staden anser dock rådet att de flesta även av de avstyrkta bostäderna är möjliga att få till stånd. Som ett led i Skönhetsrådets arbete med att bidra till att kvalitetssäkra nya byggnader och miljöer i Stockholm, inte minst då för bostadsändamål, anordnade rådet den 21 mars ett stort seminarium på temat QIMBY quality in my backyard. Särskilt inbjudna var, som vid tidigare liknande evenemang arrangerade av
Sida 3 (12) rådet, politiker och tjänstemän från de facknämnder och förvaltningar som arbetar med stadens fysiska utveckling. Det senmodernistiska arvet Skönhetsrådet har under året behandlat ett antal detaljplane- och bygglovsärenden som berört enskilda hus eller byggnadskomplex som ingår i det som arkitektoniskt sett är del av det senmodernistiska arvet. Det finns ofta en konsensus vad gäller synen på stadens äldre bebyggelse om vilka värden som ska värnas och hur. Det är dock alltid den arkitektoniska epok som ligger närmast vår egen tid som löper störst risk att förändras på ett sätt som äventyrar de faktiska värden som finns. Distansen i tid saknas för att den allmänna kunskapen om dessa objekt ska ha hunnit sätta sig, trots att många av dessa byggnader och miljöer i Stockholm numera redan är kulturhistoriskt klassificerade. Nedan följer exempel på viktiga hus och större komplex från denna tidsperiod som berörts av olika förändringsförslag. Trollhättan 29, 30, 31, 32 & 33 Detaljplanen omfattade till-, på- och ombyggnader av Galleriankvarteret. Trollhättan 31, ursprungligen ritad av Malmquist & Skoogh som en av tre arkitektbyråer för centrumanläggningen, är trots senare ombyggnader fortfarande i sin grundkaraktär välbevarad. Rådet ansåg dock inte att det är det kulturhistoriska värdet som är det viktigaste när man ser på förutsättningarna för en ombyggnad av denna kvartersdel, utan den goda arkitektoniska kvaliteten. De gestaltningsproblem i den långa fasaden i Trollhättan 33 och dess monotona inverkan på platsbildningen Brunkebergstorg finns inte här och därmed inte heller samma behov att ändra grundstrukturen för att erhålla stadsmässiga vinster. För Trollhättan 31 gäller att byggnaden som sådan har en tydlig gestaltning som skulle kunna bära en påbyggnad som tillför kvarteret yta ovan befintlig takfot utan de okänsliga ingrepp i ursprungsbyggnaden som föreslogs. För rådet stod det klart att det grundläggande analysarbetet som förelegat planförslaget landat i fel slutsatser. Gallerian-kvarteret tål påbyggnader men det bör vara tillägg som med hänvisning till de höga exploateringsnivåerna man godtar också tillför Stockholmarna värden. Skönhetsrådet såg det som en stor brist att projektet inte knutits till det visionsarbete som pågår gällande stadsmiljön i City i allmänhet och behovet av förändringar av Brunkebergstorg i synnerhet. Det var enligt rådet beklagligt att möjligheten att påverka rörelsemönstret och den sociala närvaron i miljöer som tenderar att bli bakgator inte utnyttjas.
Sida 4 (12) Brädstapeln Stadsbyggnadskontoret återkom med ett nytt planförslag för Trygg Hansa-huset vid Fleminggatan där planområdet utvidgats och skyddsbestämmelser för de delar som inte berörs av rivning inkluderats. Rådet ansåg att det var positivt att stadsbyggnadskontoret prövade frågan i en ny process, men påpekade att skälen som rådet anfört för att avstyrka det tidigare förslaget fortfarande till stor del var giltiga. Till platsen föreslogs ett högre, glasat hus. Placeringen innebär att parken, som i det tidigare förslaget ianspråktogs, kan hållas öppen och till stor del bevaras. Rådet betonade i sitt remissvar att förslaget i många delar förbättrats och nu uppvisade ett skickligt utformat kontorshus men att det, oavsett den höga kvaliteten i projektet, är säkerställandet av anläggningen som en ensemble som måste vara det överordnade. Rådet ansåg också att bolagets brist på kontorsytor för eget bruk måste kunna lösas genom att Trygg-Hansa återtar de ytor inom anläggningen som tidigare försålts alternativt hyrts ut. Universitetsbiblioteket Universitetsbiblioteket i Frescati ritades av Ralph Erskine och stod färdigt 1982. Tillsammans med det några år äldre Allhuset som Erskine också skapade, förde biblioteksbyggnaden in en ny, mjukare och varmare arkitektonisk anda på campusområdet i medveten kontrast till David Helldéns strama och lite kyliga komplex för humaniora och samhällsvetenskap, det så kallade Södra huset. Bygglovsansökan avsåg ändringar i exteriören föranledda av att vissa invändiga ytor skulle disponeras om i samband med den tekniska upprustning som byggnaden efter 30 år måste genomgå. Bibliotekets exteriör är i horisontalled uppdelad i tre tydliga register och rådet ansåg att det först inlämnade förslaget till ändring med nya, våningshöga glaspartier i fasaden mot väster utan egentligt ramverk inte kunde accepteras då det i allt för hög grad gjorde våld på den för byggnadens uttryck bärande grammatiken. Efter möte på plats med arkitekten, projektets antikvariskt sakkunniga, representanter för beställaren och stadsbyggnadskontorets bygglovshandläggare kunde en ny lösning, som tog fasta på de ursprungliga gestaltningsprinciperna, utarbetas. Sergels torg Rådet sekreteraren har under året varit involverad i arbetet med Sergels torgs upprustning. Han har ingått i den grupp som under SL:s/Spårväg Citys ledning och i samarbete med trafikkontoret utarbetat ett fördjupat gestaltningsprogram för torget och Klarabergsgatan avseende markbeläggning, armaturer och gatumöblering så som de ska återställas efter den nu pågående
Sida 5 (12) tätskiktsrenoveringen. Likaså har han tillsammans med bl.a. trafikkontoret och Stockholm konst varit engagerade i renoveringen av den superellipsformade fontänen på Sergels torg, där bottnen nu rensas från missprydande rördragningar och får en infärgad grågrön yta i slipad betong. Sekreteraren har dessutom varit konsulterad i fråga om nya belysningsanordningar för lanterninerna i fontänens botten, vilka tillsammans med uppgraderad ljusteknik i Edvin Öhrströms kristallpelare ska bidra till att öka torgets upplevelseoch stämningsvärden. Branddörren 2 Skolkomplexet i kvarteret Branddörren 2 i Högdalen ligger i gränszonen till det som kan betraktas som senmodernism men har inte desto mindre ett mycket stort arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde som helt bortsetts ifrån i den process som sedan något år pågått. Skönhetsrådet avstyrkte 2012 med skärpa en ansökan om rivningslov för delar av den befintliga skolanläggningen som stod färdig 1959, ritad av Carl Nyrén (1917-2011), en av sin generations mest namnkunniga svenska arkitekter. Stadsbyggnadskontoret återkom med ett detaljplaneförslag som inte fick Skönhetsrådet att i grunden ändra ståndpunkt, snarare tvärt om. Av planhandlingarna gick det utläsa att man i området så småningom, bl.a. som en följd av den ny aktuella bostadsexploateringen, kan komma att behöva skapa nya skollokaler. Vid dragningen av ärendet framgick också att den befintliga förskolan i det angränsande kvarteret sökt och fått tillfälliga bygglov för komplettering med baracker för att klara barntillströmningen. Uppgifterna stärkte bara Skönhetsrådets tidigare uppfattning om att Nyréns skolanläggning bör bevaras och (åter) tas i anspråk för förskole-/skolverksamhet. Behovet av nya bostäder i området borde istället kunna tillgodoses genom att t.ex. ta den överstora parkeringsytan vid centrumanläggningen i anspråk. Skönhetsrådet tyckte att det i sammanhanget också fanns skäl att ifrågasätta den process som lett fram till planförslaget. Syftet med plan- och bygglagens olika steg är ju att säkerställa att så många aspekter som möjligt på den befintliga miljön satt i relation till det som föreslås komplettera och/eller ersätta denna tas till vara som grund för ett ställningstagande. I detta fall hade staden dock föregripit en sådan mer förutsättningslös process genom att tidigt ha sålt skolanläggningen för rivning till aktörer som enbart varit intresserade av marken för att kunna uppföra bostäder och handel. Det var således inte möjligt för stadsbyggnadskontoret att i planarbetet pröva alternativ där skolbyggnaden kunnat tas tillvara samtidigt som nya bostäder och handelsytor kunnat tillskapas på ett
Sida 6 (12) annat sätt inom området. Detta ser Skönhetsrådet som mycket allvarligt. Industri- och kontorsmiljöer I några av de detaljplaner och bygglov rådet granskat under året har stadsbyggnadskontoret velat pröva möjligheten att omvandla tidigare industrilokaler till bostäder. Några av stadens större, och arkitektoniskt sett viktiga, kontorskomplex har också varit föremål för förändringar av olika slag. Isbrytaren 50 Vid Igeldammsgatan ligger ett kvarter med industribyggnader från sekelskiftet 1900, däribland Cyrillus Johanssons byggnad för AB Pump-Separator. Tillsammans utgör husen en välbevarad fabriksmiljö med gemensamma gårdsutrymmen även om den underbyggda gården är ett betydligt senare tillägg. Planförändringen möjliggör ca 170 lägenheter, förskola samt lokaler för verksamheter och fabriksbyggnadernas kulturhistoriska värden värnas genom skydds- och varsamhetsbestämmelser i planen. Skönhetsrådet bedömde att de föreslagna förändringarna inte kommer att förvanska industrikvarterets arkitektoniska och kulturhistoriska värden allvarligt. Rådet skulle dock gärna se att lite fler verksamheter ryms inom fastigheten, dels för att behålla mer av den karaktär som så länge präglat denna del av kvarteret, dels för att få en bättre balans mellan bostäder och lokaler för olika ändamål. Förändringen av gårdshuset, hus III, blir relativt omfattande. Rådet betonade att en förutsättning för ett förverkligande av denna del av planen är att man verkligen kan få till goda bostäder trots det stora husdjupet. Enligt rådets mening uppvisade den nya norrfasaden goda kvaliteter som också samspelar med industrimiljön i övrigt. Dykärret Mindre 12 Fastigheten utgör delar av ett gammalt bryggeri, etablerat på platsen redan på 1600-talet och sedan 1860-talet verksamt under namnet Nürnbergbryggeriet. Idag rymmer fastigheten restaurang, konferens och hotell. I en bygglovsansökan som remitterades rådet önskades ändring till bostäder och lokal samt till- och påbyggnad. Skönhetsrådet hade i grunden inget att invända mot att det aktuella komplexet får en ny användning i form av bostäder. Med tanke på de många förändringar kvartersdelen tidigare genomgått och den förhållandevis fria tolkning av historien som byggnadernas gestalt idag representerar efter 1980-talets upprustningsarbeten var rådet heller inte främmande för att relativt stora tillägg och förändringar görs. Dock måste de kärnvärden som konstituerar att komplexet fått den högsta kulturhistoriska klassningen blått respekteras,
Sida 7 (12) särskilt som den fastighet som bygglovsansökan avser enbart utgör en del av en större helhet bestående även av Dykärret Mindre 10. Sökanden hade valt ett anslag som innebär att förändringar och tillägg görs på ett sätt som relaterar till anläggningens industrikaraktär och tidigare utseende utan att för den skull göra anspråk på att återställa ett äldre skede. Tvärt om präglades projektet av en frimodig attityd som mycket tydligare än 1980-talets lite ängsliga hantering av miljön manifesterar att det faktiskt handlar om ett nytt kapitel i kvarterets historia. Rådet ansåg att många av förändringarna och tilläggen motiverats väl, vilket parat med en hög gestaltningsambition vad gäller såväl nya element som omhändertagandet av befintliga delar kunde borga för ett gott slutresultat. Skönhetsrådet ansåg dock att alla de olika föreslagna åtgärderna sammantaget innebar så stora ingrepp i anläggningen att det kulturhistoriska värdet trots allt skulle äventyras och var därför inte berett att tillstyrka bygglovsansökan i den redovisade formen. Träsket 17 Ett ärende som krävt mycket tid och engagemang från rådet såväl som kansliet har varit det nya bostadshus som ska uppföras intill Skandias f.d. huvudkontor på fastigheten Träsket 17. Rådet ansåg att de förändringar som skett sedan byggnaden redovisats i planskedet, enligt uppgift av besparingsskäl, inneburit en allvarlig försämring av byggnadens arkitektoniska kvaliteter. Rådet hade förståelse för att det kan behöva ske förändringar från det att en byggnad först presenteras i ett detaljplaneskede tills dess att man återkommer med bygglovsansökan men ansåg att omdaningen inte får innebära en försämring av byggnadens arkitektoniska kvaliteter. Formspråket med en massiv fasad av 60- talssnitt präglad av upprepning i kombination med vita, bågformade smidesdetaljer som avsågs spela med den intilliggande jugendbyggnadens formspråk var enligt rådets uppfattning inte rätt lösning för platsen. Särskilt tydligt var detta i takvåningen där den smått tivoliartade arkitekturen blev en lustifikation snarare är en integrerad del av byggnadens gestalt. Rådet såg gärna en byggnad med ett modernt uttryck som talade för sig men den förändring huset står för bör samtidigt ta avstamp i sin närmiljö och de hus av god kvalitet som finns i omgivningen. Läget en hörntomt borde utnyttjas till fullo och byggnaden borde bli så intressant att man ger sig in från Sveavägen för att titta. Skönhetsrådet önskade därför se en total omarbetning av husets gestalt. Sökande återkom med ett reviderat förslag som rådet inte heller fann godtagbart. Efter en dialog mellan stadsbyggnadskontoret, byggherren, arkitekten och
Sida 8 (12) Skönhetsrådet utarbetades ytterligare ett förslag. Fasaderna fick då den vertikala resning som gestaltningsprogrammet visat utan att hamna i konflikt med den inre disposition som huset fått under projektets gång. Den redovisade lösningen svarade emot de önskemål som rådet framfört i sitt ursprungliga yttrande över bygglovet varför rådet slutligen tillstyrkte ansökan. Uggleborg 12 Bygglovsansökan avsåg omfattande förändringar av det f.d. Esseltehuset mitt för Centralstationen genom på- och tillbyggnader, fasadändringar, rivning av trapphus, ändrad planlösning såväl som ändringar av VA, ventilation och bärande konstruktioner. Huset uppfördes 1928-34 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom och hans kontor. Ursprungligen rymde huset ett antal olika verksamheter men sedan länge har kontorslokalerna upplåtits till endast en hyresgäst. Byggnaden har idag ett mycket högt arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde som ett av den svenska funktionalismens genombrottsverk. Byggnadens värde motsvarar fordringarna på byggnadsminne och frågan om byggnadsminnesförklaring var aktuell när huset förvaltades av Statens fastighetsverk. I underlaget ingick flera dokument där byggnadens stora värden fastställs ett PM från Statens fastighetsverk från 2005, två antikvariska förundersökningar från 2006 respektive 2009 samt en antikvarisk konsekvensbeskrivning avseende de nu aktuella åtgärderna daterad 2013.03.25. Mot den bakgrunden ansåg Skönhetsrådet att många av de förändringar som redovisades överhuvudtaget inte var möjliga att acceptera. Enligt rådets bedömning borde byggnaden hanteras som ett byggnadsminne och alla förändringar nogsamt prövas om de kan utföras utan att arkitektoniska- och kulturhistoriska värden skadas. Skönhetsrådet ansåg vidare att sökande inte förstått att uppskatta f.d. Esseltehusets betydenhet och den värdeökning byggnaden skulle få om den hanterades rätt. Byggnaden har redan nu mycket effektiva och stora kontorsytor med bra takhöjder och det centrala läget måste göra lokalerna lätta att hyra ut även utan tillbyggnader. Skönhetsrådet avstyrkte därför med skärpa de föreslagna förändringarna av byggnadens inre struktur, tillbyggnad, höjning och ändrad fönstersättning mot gårdar och tillbyggnad av hisstopp. Vad gäller övriga delar av bygglovsansökan avstyrkte rådet bifall till ansökan i föreliggande utformning och uppmanade sökande att i dessa delar återkomma med ett reviderat förslag. Blästern 14 Den i planförslaget aktuella delen av kvarteret bebyggdes 1930-31 för Svenska Philips. Anläggningen, som egentligen planerades mer
Sida 9 (12) än dubbelt så stor i förhållande till vad som verkligen uppfördes, bestod ursprungligen av ett kontorshus mot gatan och en fristående magasinsbyggnad i vinkel mot detta på gården. Arkitekt var Sigurd Lewerentz och komplexet med sin radikalt sakliga och framåtsyftande hållning var ett av de viktigaste bidragen till den tidiga svenska funktionalismen. På 1950-talet byggdes kontorshuset till efter ritningar av Lennart Tham och i samband med detta förändrades även fasaden på Lewerentz hus genom bl.a. fönsterbyten för att det gestaltningsmässigt skulle uppfattas som en helhet tillsammans med tillägget. Åren 1989-91 renoverades komplexet och 1930-talsdelen av kontorshuset lyftes då fram som en egen arkitektonisk individ igen genom att fönstren åter byttes ut mot nya med en delning liknande Lewerentz original. Något återställande av byggnaden i egentlig mening handlade det dock inte om. Vid samma tid gjordes också magasinsbyggnaden om till kontor och då togs en stor ljusgård upp och fasaderna tilläggsisolerades för att åstadkomma en rimlig energiprestanda. Huvudnumret i det tidiga 1990-talets omdaning av denna kvartersdel var dock ett helt nytt kontorshus på gården, ritat av Alenius-Silfverhielm-Åhlund arkitekter. Huset har en svängd huvudfasad som kröns av en kraftigt utskjutande takfot. Fasaden karaktäriseras i övrigt av betongelementskarvar, stora, välproportionerade fönster, en kraftig portal som sträcker sig över tre våningar och originella detaljer som snedskurna fönsteromfattningar. I det planförslag som stadsbyggnadskontoret presenterades restaureras Sigurd Lewerentz gathus till det skick det hade utvändigt vid färdigställandet 1931. Vidare ändras användningen för den tidigare magasinsbyggnaden och 1990-talets kontorshus till bostäder. För Lewerentz-byggnadens del innebär det att fasaden mot norr förändras med större ljusinsläpp och nya balkonger. För Alenius-Silfverhielm-Åhlund-husets del att nya balkonger tillförs samt att huset byggs på med två hela våningar samt ytterligare en mindre volym på den nya takterrass som föreslås högs upp. Skönhetsrådet tillstyrkte varmt den del av planförslaget som avser gathuset, i synnerhet som Lewerentz idag åtnjuter högsta internationella intresse och kontorshuset för Svenska Philips är ett av de mest betydande verken i hans produktion från den här perioden. Lewerentz magasinsbyggnad äger naturligtvis också stora värden, men Skönhetsrådet gjorde ändå bedömningen att de föreslagna åtgärderna var möjliga att acceptera. Vad gällde Alenius- Silfverhielm-Åhlunds hus fann Skönhetsrådet planförslaget alltför vårdslöst i förhållande till de stora kvaliteter byggnaden äger. Rådet var visserligen inte främmande för bostadsanvändning, och inte
Sida 10 (12) heller en påbyggnad, men då måste en lösning utarbetas som på ett helt annat sätt än som redovisas i planförslaget respekterar och kanske t.o.m. förstärker byggnadens befintliga arkitektoniska värden. Därför avstyrkte Skönhetsrådet bestämt denna del av planförslaget i den form det förelåg. Skolor och förskolor Skönhetsrådet ser det som sin uppgift att i bygglovs- och planärenden försöka bevaka hur staden planerar barn och ungdomars miljöer, såväl det byggda som de möjligheter till lek och rekreation som bör finnas på rimligt avstånd från bostäder, skolor m m. Stockholm har tidigare haft en generös attityd till de yngres behov men rådet upplever att klimatet för barnen blivit, och blir, allt kärvare när staden växer. Det tar sig t.ex. uttryck i att många bollplaner som kunnat användas för spontanidrott försvunnit då nya bostäder byggts. En annan och tyvärr mycket tydlig tendens är att man avsätter mycket lite lekytor vid nya skolor och förskolor. Liljeholmen 1:1 Stadsbyggnadskontoret remitterade ett detaljplaneförslag som medger uppförande av en ny skola och förskola vid sjön Trekanten samtidigt som planen har som syfte att också bevara det rekreationsområde som ligger kring sjön, bl.a. genom avgränsningar och en vegetationszon. Rådet konstaterade att behovet av en skola i området är stort och det är en fantastisk miljö staden kan erbjuda eleverna men det krävdes mer av förslaget för att det ska bli ett tillskott i stadsdelen. Enligt rådets uppfattning borde skolbyggnaden minskas, detta av flera skäl. Byggnaden är för stor platsen; för lång för gatusträckningen och för hög för miljön den blir del av. Rådet ansåg vidare att volymen borde varieras i sin sträckning, följa gatans mjukare form, kanske med en trädplantering, och tillåta fler blickar mellan Lövholmsvägen och Trekanten vilket kan lösas genom en omfördelning av volymerna och andra arkitektoniska grepp. Rådet ansåg också att skolan måste uppföras i en variant för färre elever, möjligtvis utan de sex avdelningarna för förskola, för att öka skolgårdsytan från de oacceptabla 9 kvm per elev till minst 15, vilket kan jämföras med SISAB:s egna rekommendationer på 25-60 kvm per elev. I yttrandet framhöll rådet också att det krävs långt mer av skolbyggnaden vad gäller kvalitet. En skola är en märkesbyggnad som med sin plats i stadsrummet medför ett symbolvärde som ska motsvaras i arkitekturen. Ett slitstarkt material, i det här fallet föreslaget tegel, och en gestaltning som tål att åldras är ett minimum en byggnad för allmänt innehåll ska ha förutsättningar att bli så mycket mer. Skönhetsrådet slutsats var att det är möjligt att bygga en skola på den värdefulla naturmarken men
Sida 11 (12) endast om det gäller en välgestaltad byggnad och en skoltyp av mindre storlek. Skönhetsrådet avstyrkte planförslaget i den utformning som förelåg. Isbrytaren 50 I det tidigare beskrivna planförslaget för kvarteret Isbrytaren ingår en förskola med sex avdelningar, ca 100 barn. Förutom två små utsläppsgårdar i direkt anslutning till lokalerna ska verksamheten även ska ha möjlighet att utnyttja bostadsgården. Rådet konstaterade att denna förskola får ett mycket lågt antal kvm/per barn att leka på och att de s.k. utsläppsgårdarna också har ett ofördelaktigt norrläge. Enligt rådets uppfattning border antalet avdelningar därför också minskas till fyra. Skönhetsrådet påtalade vidare att staden bör tillse att någon form av kompensation utgår för den förtätning som sker i och med att industrikomplexet omvandlas till bostäder. Lämpligt vore att den att den lilla parken i Fleminggatans förlängning upprustas och utrustas till att bli lekpark för områdets barn, förskolebarnen inkluderade. Stjernströms väg I planförslaget för ny bostadsbebyggelse i område vid Stjernströms väg i Hägersten ingick en ny friliggande förskola. Förskolan hade enligt rådet fått en intressant gestaltning och den enda synpunkt gällande byggnaden som rådet framförde var att den något för slutna gestaltningen mot gården. Rådet var mer kritiskt till den njugga inställningen till barnens möjligheter till utelek i direkt anslutning till förskolan. Enligt uppgift är gården 950 kvm, d.v.s. ca 8 kvm per barn miniminivån brukar räknas till 15 kvm/barn. Med tanke på de topografiska förhållandena på platsen blir gården dessutom svåranvänd och flera gradänger måste anläggas. Som så ofta i projekt av det här slaget hävdas att bristen på gårdsyta kan vägas upp av närheten till naturmark och en allmän lekplats, men det kräver resurser i form av mer personal att tvingas gå iväg med barngrupperna för att leka. Den aspekten, som borde vara intressant för Stockholms stad av samhällsekonomiska skäl, vägs dock i princip aldrig in, inte heller i detta fall. Ekonomi De slutgiltiga siffrorna för 2013 visar att Skönhetsrådet har förbrukat 5 % mer än de anslagna medlen om 2.700 tkr. Avvikelsen är att hänföra till det av Kommunfullmäktige beslutade kravet på anslutning till E-arkivet redan under 2013, som inte var känt när Skönhetsrådets budget upprättades. De tillkommande kostnaderna har dels utgjorts av en obligatorisk anslutningsavgift om 80.000 kr
Sida 12 (12) som Stadsarkivet tagit ut, dels externa konsultkostnader om ca 55.000 kr avseende anpassning och dockning av rådets befintliga diarieföringssystem till E-arkivets digitala plattform. De konsultkostnader Stadsarkivet i normala fall också tar ut har rådet däremot lyckats förhandla bort. Skönhetsrådet flaggade redan i maj för att medel till detta inte fanns i rådets budget, som med tanke på dess förhållandevis ringa storlek inte heller kunde omfördelas för att täcka summor av denna storleksordning. Efter underhandskontakter med chefen för administrativa avdelningen vid Stadsledningskontoret överenskoms dock att kontoret skulle skjuta till de medel utöver budget som behövdes för att täcka de med E- arkivet förenade kostnaderna, vilka ganska exakt motsvarar det ovan redovisade överdraget. Skönhetsrådet har med det extra stödet kunnat fullfölja sitt uppdrag under 2013 i enlighet med reglementets föreskrifter, kommunfullmäktiges mål samt den egna verksamhetsplanen. Stockholm som ovan RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Anders Bodin Ordförande Martin Rörby Sekreterare