Underlag från Samhällsmedicin till Psykiatriutredningen inom Landstinget Gävleborg

PM Patrik Bergman och Lotta Östlund 2011-02-10 (1) Underlag från Samhällsmedicin till Psykiatriutredningen inom Landstinget Gävleborg Befolkningsstruktur, förekomst av psykisk ohälsa och vårdkonsumtion i länet Postadress Besöksadress Telefon Telefax Bankgiro E-post 801 87 Gävle Gävle sjukhus 026-155027 026-155021 50 31 97 71 ola.westin@lg.se Ingång 9A

( 2) Innehållsförteckning 1. Inledning...3 2. Utbildningsnivå i riket, länet och länets kommuner...4 3. Samvariation mellan socioekonomi och självrapporterad psykisk ohälsa i rikets befolkning...5 4. Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning...6 5. Levnadsvanor med betydelse för psykisk ohälsa...7 6. Självrapporterad psykisk ohälsa i Gävleborgs län...9 7. Förekomst av psykisk sjukdom...11 8. Vårdkonsumtion inom specialiserad psykiatrisk vård...15 9. Dödlighet relaterad till psykisk ohälsa...21 10. Sammanfattning...23 11. Referenser...25

( 3) 1. Inledning Landstingsstyrelsen har beslutat att en utredning av psykiatrin inom Landstinget Gävleborg ska genomföras under 2010 och 2011. Utredningen ska identifiera utvecklingsbehovet för psykiatrin inom specialistvård och primärvård för att möta befolkningens behov av vård. Arbetet består av tre faser: Kartläggning, Analys och Handlingsplan. Arbetet ska vara slutfört i april 2011. Samhällsmedicin har fått uppdraget att sammanställa befolkningsuppgifter, uppgifter om psykisk ohälsa och uppgifter om vårdkonsumtion för länet och länets kommuner. Underlaget ska användas i kartläggningsfasen. I föreliggande PM har de uppgifter som Samhällsmedicin har tillgång till, och som kan utgöra relevanta underlag i kartläggningsfasen i den pågående Psykiatriutredningen i länet, sammanställts. Områden där det aktuella läget beskrivs listas nedan. Där det är möjligt beskrivs också utvecklingen över tid. Socioekonomisk struktur i länets befolkning mätt med utbildningsnivå (i riket, länet och länets kommuner) Samvariationen mellan socioekonomi och självrapporterad psykisk ohälsa i rikets befolkning Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning: - Valdeltagande - Utbildningsnivå - Förvärvsarbete - Kontantmarginal - Barnfamiljer med låg inkomst - Behörighet till gymnasiet - Ohälsotal Levnadsvanor med betydelse för psykisk ohälsa: - Riskabla alkoholvanor bland vuxna - Använt cannabis senaste året - vuxna - Högkonsumtion alkohol bland ungdomar - Använt droger bland ungdomar Självrapporterad psykisk ohälsa: - Förekomst av självrapporterad psykisk ohälsa bland vuxna Nedsatt psykiskt välbefinnande Ett eller flera symptom på psykisk ohälsa (svår ångest, svåra sömnbesvär, mycket stressad, svår trötthet) Haft självmordstankar senaste året Försökt ta sitt liv senaste året - Förekomst av självrapporterad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar (Barns psykiska hälsa) Psykisk sjukdom: - Förekomst av psykisk sjukdom i riket - Vårdkonsumtionsuppgifter för Gävleborg Dödlighet relaterad till psykisk ohälsa

( 4) - Självmord - Psykiska sjukdomar - Alkoholindex 2. Utbildningsnivå i riket, länet och länets kommuner Arbetsmarknad och utbildningsnivå speglar en regions socioekonomiska struktur, vilken har stor betydelse för hälsoläget i befolkningen. På arbetsmarknaden i Gävleborgs län finns en lång tradition av efterfrågan på industriarbetare och lägre tjänstemän, vilket gjort att många skaffat sig den typen av kompetens. Efterfrågan på arbetskraft med längre utbildning har därmed inte varit lika stor som i många andra regioner. Ju längre utbildning desto färre riskfaktorer i form av ohälsosamma levnadsvanor och desto bättre hälsa. I Gävleborgs län är andelen med eftergymnasial utbildning lägst i landet, vilket framgår i tabellen ovan. Nedan redovisas utbildningsstrukturen som helhet i länet jämfört med strukturen i riket. Figur 1. Utbildningsstruktur i länet och riket 2007 i åldersgruppen 16-74 år. Andelar i procent. 60 50 40 30 20 10 0 Folk- och grundskola Gymnasium Högskola och universitet Länet Kvinnor Riket Kvinnor Länet Män Riket Män Källa: Statistiska centralbyrån. Bearbetning: Samhällsmedicin Gävleborg Nästan 60 procent av länets befolkning har enbart folkskola eller grundskola. Andelen i riket är 45 procent. Gävleborgs län har en lägre andel med gymnasium, och en lägre andel med eftergymnasial utbildning. I Gävleborgs län är det en lägre andel som har högskoleutbildning, jämfört med riket. Vid en kommunjämförelse visar sig också betydande skillnader inom länet.

( 5) Figur 2. Andel i befolkningen 16-74 år med någon form av högskoleutbildning 2007, åldersstandardiserad procent. 40 Åldersstand. andel i procent 35 30 25 20 15 10 5 Män Kvinnor 0 Riket Länet Hofors Ockelbo Sandviken Gävle Bollnäs Ovanåker Söderhamn Hudiksvall Nordanstig Källa: Utbildningsregistret, Statistiska centralbyrån. Bearbetning: Samhällsmedicin Gävleborg I riket har 34 procent av kvinnorna och 28 procent av männen högskoleutbildning. I Gävleborgs län har 28 procent av kvinnorna och 19 procent av männen högskoleutbildning. Gävle kommun ligger över länsgenomsnittet och är den kommun där andelen för både kvinnor och män är högst; 34 procent för kvinnor och 26 procent för män. Hudiksvall, Sandviken, Bollnäs och Söderhamn ligger nära länsgenomsnittet medan Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker, Ockelbo och Hofors ligger på en lägre nivå. Det är framförallt andelen bland män som är låg i dessa kommuner mellan 11 och 13 procent har någon form av högskoleutbildning. 3. Samvariation mellan socioekonomi och självrapporterad psykisk ohälsa i rikets befolkning Det finns en samvariation mellan socioekonomi och nedsatt psykiskt välbefinnande i riket (HLVenkäten 2009, www.fhi.se). Grupper som står utanför arbetsmarknaden de som är arbetslösa, har sjukpenning eller annan ersättning från Försäkringskassan rapporterar i större utsträckning nedsatt psykiskt välbefinnande. Grupper som varit i ekonomisk kris, saknar kontantmarginal respektive har låg inkomst rapporterar i större utsträckning nedsatt psykiskt välbefinnande. Socioekonomi mätt i yrke visar att grupper med arbetaryrken rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande i större utsträckning än grupper med tjänstemannayrken (a.a.). Ljusdal Liknande skillnader finns när det gäller självrapporterad svår ångest där grupperna med kort utbildning, arbetslösa, med ersättning från Försäkringskassan, i arbetaryrken respektive med svag ekonomi är mest utsatta (a.a.). Liknande skillnader finns även när det gäller variabeln haft suicidtankar där grupperna ovan rapporterar en högre förekomst. Utbildningsnivå respektive yrke är dock inte en faktor för kvinnor men för män. Det tyder på att social position är en mindre betydelsefull faktor för kvinnor när det gäller att ha haft suicidtankar, medan social position har betydelse för mäns förekomst av detta. Ekonomi har alltjämt betydelse för både kvinnors och mäns förekomst av suicidtankar (a.a.). Självmordsförsök är vanligare bland grupperna med kort utbildning, bland arbetslösa, bland de med ersättning från Försäkringskassan, bland arbetare respektive bland de med svag ekonomi (a.a.).

( 6) Dessa samvariationer mellan socioekonomi och självrapporterad psykisk ohälsa gäller alltså riket som helhet. 4. Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning Figur 3. Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning. Målområde 1 och 2. Målområde 1 och 2 Riket Länet Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Källa: Statistiska centralbyrån; Nationella folkhälsoenkäten. Procent Procent 20,6 22,7 Diagrammet ovan visar hur Gävleborgs län ligger till i förhållande till riksgenomsnittet på ett antal strukturella bestämningsfaktorer för hälsa i den nationella folkhälsopolitiken. Målområde 1 och 2 handlar om delaktighet och inflytande i samhället respektive ekonomiska och sociala förutsättningar. Dessa faktorer har visat sig ha ett samband med hälsa. Diagrammet visar att det i länet är ett lägre valdeltagande, en större andel i befolkningen med enbart förgymnasial utbildning, en större andel kvinnor som inte förvärvsarbetar samt en större andel män och kvinnor med svag ekonomi. Det finns skillnader inom länet (se Bilaga 1). Valdeltagandet är lägre än i riket i Ockelbo, Hofors, Nordanstig, Ljusdal, Gävle, Söderhamn, Bollnäs och Hudiksvall. Ovanåker och Sandviken har lika stort valdeltagande som riket. I samtliga kommuner är det en större andel än i riket som enbart har förgymnasial utbildning. Kvinnorna i Sandviken, Söderhamn och Nordanstig har svagare ekonomi än kvinnorna i riket. 20,5 25,1 16,9 20,3 20,1 19,2 24,2 25,6 15,9 18,1 24,1 26,8

( 7) Figur 4. Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning. Målområde 3, 4 och 8. Målområde 3, 4 och 8 Riket Länet Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 11,4 12,5 14,9 10,4 10,6 31,4 37,5 46,9 55,5 24,7 26,1 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Källa: Rädda Barnen; Skolverket; Försäkringskassan; Socialstyrelsen (EpC). Målområde 3 handlar om barns och ungas uppväxtvillkor, Mål 4 om hälsa i arbetslivet och mål 8 om sexualitet och reproduktiv hälsa. För denna PM:s syfte är det intressant att konstatera att andelen barnfamiljer med låg inkomst är större i länet än i riket, att andelen pojkar som inte är behöriga att söka till gymnasiet är större i länet än i riket, samt att ohälsotalet är större i länet för både män och kvinnor. Det finns skillnader inom länet. En större andel barnfamiljer med låg inkomst än i riket finns i Nordanstig, Söderhamn och Hudiksvall. Gävle har en större andel pojkar som inte är behöriga till gymnasiet, jämfört med riket. Ohälsotalet är högt bland kvinnor i Hofors, bland män i Gävle och för både kvinnor och män i Nordanstig, Ljusdal, Söderhamn, Bollnäs och Hudiksvall. 5. Levnadsvanor med betydelse för psykisk ohälsa Gävleborgs län ligger på samma nivå som riket när det gäller andel i befolkningen med riskabla alkoholvanor. Så är även fallet med variabeln berusningsfrekvens. De flesta kommuner ligger som länet och riket, men det finns undantag. Bland Sandvikens män är det en större andel som har riskabla alkoholvanor, och också en större andel som varit berusade två gånger i månaden eller mer (se Bilaga 2). Andelen som använt cannabis senaste året ligger på en lägre nivå än riket. När det gäller ungdomar har andelen alkoholkonsumenter bland gymnasieelever i länet sjunkit. Andelen högkonsumenter av alkohol ligger på samma nivå som riket ungefär 35 procent av pojkarna och ungefär 25 procent av flickorna i gymnasiets år 2 är högkonsumenter. Med högkonsument menas att man dricker alkohol motsvarande minst en liter 40-procentig sprit eller 16 burkar starköl per månad.

( 8) Figur 5. Andelen högkonsumenter av alkohol. Gymnasiet årskurs 2 år 2010. Gävleborg. Källa: Samhällsmedicin och CAN. Andelen på gymnasiet som har använt narkotika har ökat och ligger nu på samma nivå som riket 19 procent av pojkarna och 12 procent av flickorna i länet har använt narkotika. Andelen som haft möjlighet att prova narkotika ligger konstant över tid på cirka 30 procent bland både pojkar och flickor. Lusten att prova är betydligt lägre 6 procent bland de som inte använt narkotika. Figur 6. Andelen som använt narkotika. Gymnasiet årskurs 2 år 2010. Gävleborg. Källa: Samhällsmedicin och CAN.

( 9) Det finns skillnader inom länet när det gäller levnadsvanor bland ungdomar. Hembränt är vanligare i Nordanstig, Ljusdal och Hofors. Narkotika har vissa år varit vanligare bland pojkar på gymnasiet i Gävle och Hofors, än i övriga länet (se Bilaga 1). I årskurs 9 är 59 procent av pojkarna och 66 procent av flickorna alkoholkonsumenter (se Bilaga 1). Andelen har gått ned över tid vilket är en trend också nationellt. Cirka 15 procent av pojkar och flickor i årskurs 9 är högkonsumenter av alkohol, en andel som varit relativt konstant över tid. 7 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna i årskurs 9 har använt narkotika, även det en andel som varit relativt konstant över tid. 6. Självrapporterad psykisk ohälsa i Gävleborgs län Tabellen nedan visar förekomsten av självrapporterad psykisk ohälsa i länet (andelar i procent). Tabell 1. Förekomsten av självrapporterad psykisk ohälsa i Gävleborg Kvinnor Gävleborg Män Gävleborg Nedsatt psykiskt välbefinnande 20 14 Ett eller flera symptom på psykisk ohälsa (svår ångest, svåra sömnbesvär, mycket stressad, svår trötthet) 15 10 Självmordstankar senaste året 6 4 Försökt ta sitt liv senaste året 1 1 Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor 2010. Bearbetning: Samhällsmedicin Gävleborg När det gäller självupplevd psykisk ohälsa bland vuxna ligger länet i nivå med riket. Det finns några skillnader inom länet där man ligger bättre till än riket. Den enda negativa avvikelsen på kommunnivå för variablerna i tabellen ovan är kvinnor i Ljusdal där en större andel försökt ta sitt liv senaste året 3 procent jämfört med 1 procent i riket och länet. När det gäller självrapporterad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar genomfördes hösten 2009 en stor nationell kartläggning av barns psykiska hälsa bland samtliga elever i årskurs 6 och årskurs 9. Resultat och fakta om undersökningen finns presenterad på Folkhälsoinstitutets hemsida tillsammans med så kallade rosdiagram över utfallet för samtliga kommuner samt skolor. Fem dimensioner på psykisk hälsa presenteras där tillsammans med mått på mobbning, alkoholkonsumtion och tobaksrökning. Här redovisas svaren på frågorna om hur man mår rent allmänt i länet, andel och beräknat antal i länet med psykisk ohälsa, samt andel i årskurs 9 som ofta eller alltid har olika psykosomatiska besvär. På den senare variabeln redovisas även ett jämförelsematerial från 2002. Där inget annat står avses Gävleborgs län.

( 10) Figur 7. Hur mår du rent allmänt? Andel i procent, hösten 2009. 60 50 utmärkt mycket bra bra ganska bra dåligt 40 30 20 10 0 Flickor Pojkar Flickor Pojkar Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Årskurs 6 Årskurs 9 Det är några enstaka procent i länet som uppger att de mår dåligt i årskurs 6 respektive årskurs 9. Andelarna är något större i årskurs 9 än i årskurs 6. Nedan redovisas psykisk ohälsa inom fem olika dimensioner. Figur 8. Psykisk ohälsa i åk 6 och åk 9, Gävleborgs län och riket. Procent och beräknat antal, hösten 2009. Källa: Samhällsmedicin Gävleborg

( 11) Diagrammet ovan visar andel och antal barn (pojkar och flickor) i årskurs 6 respektive 9 som har psykisk ohälsa av olika slag i länet och riket. Redovisningen görs efter fem olika dimensioner på psykisk ohälsa (se Bilaga 1). Diagrammet visar att det är omkring 13-14 procent av niondeklassarna i länet som mår psykiskt dåligt. Det motsvarar cirka 450-500 barn i länet. Andelen barn med koncentrationssvårigheter är statistiskt säkerställt större i länet än i riket. På övriga dimensioner är nivån som i riket. Omkring 6-8 procent av barnen i årskurs 6 har psykisk ohälsa. En begränsning är att alla kommuner inte finns med i samtliga dimensioner för årskurs 6, på grund av för litet antal svarande. Plustecknet (+) i marginalen innebär att det är ett lägsta-antal som redovisas. Antalen som anges för årskurs 6- eleverna är därmed något i underkant. Andelarna motsvarar cirka 170-200 barn i länet. Länet har en statistiskt säkerställt större andel barn med bristande välbefinnande respektive med nedstämdhet. Övriga dimensioner ligger på samma nivå som riket. Diagrammet nedan visar andelen niondeklassare i länet som alltid eller ofta har olika psykosomatiska besvär 2002 respektive 2009. Figur 9. Andel som uppgett att de alltid eller ofta har besvär (procent). dålig aptit spänd magont huvudvärk svårt att sova koncentrationssvårigheter Källa: Samhällsmedicin Gävleborg yr i huvudet 2009 2002 ledsen 0 5 10 15 20 25 Andelen som upplever yrsel, är ledsna, har dålig aptit, är spända, har ont i magen, huvudvärk respektive svårt att sova tycks ha ökat mellan undersökningsåren. Detta bekräftar den nationella utvecklingen där man konstaterat att andelen unga med psykiska besvär ökat på senare år (Socialstyrelsen 2009, s 79). 7. Förekomst av psykisk sjukdom Psykisk sjukdom bidrar starkt till sjukdomsbördan i befolkningen, framförallt genom att orsaka nedsatt funktion för människor. Det finns ett samband mellan självupplevd psykisk ohälsa och risken för att utveckla psykisk sjukdom (Socialstyrelsen 2005). Om man själv upplever psykisk ohälsa finns en ökad risk att också insjukna i psykisk sjukdom. Det gör det angeläget att följa utvecklingen av självupplevd psykisk ohälsa i befolkningen.

( 12) Socialstyrelsen uppskattar att 10-15 procent i rikets befolkning har en psykisk sjukdom (Socialstyrelsen 2005, s 131). I enkätundersökningar uppger 20-40 procent i befolkningen att de lider av psykisk ohälsa i någon grad (Socialstyrelsen 2005). I detta stycke görs en ansats att skatta förekomsten av psykisk sjukdom/ohälsa. Svårigheterna att mäta sjukdomsförekomst i en befolkning är dock särskilt framträdande inom just detta område. Vissa studier med detta syfte har dock gjorts och man kan därvid i princip ange fyra tillvägagångssätt för datainsamling. 1. Läkarundersökning av hela befolkningsgrupper, då man i princip träffar alla invånare i en kommun eller ett samhälle. Den så kallade Lundby-studien är ett sådant exempel. Denna typ av undersökning ger tillförlitliga resultat med hög detaljeringsgrad men är mycket resurskrävande. 2. Registerstudier, då man utifrån befintliga register av vårdkonsumtion försöker uppskatta förekomsten av psykisk sjukdom i befolkningen. Behov föreligger av data från både öppen och sluten vård. Svagheten med denna typ av registerstudier är att de snarare mäter utnyttjandet av sjukvårdsresurser än sjukdomsförekomst. 3. Postenkät. Med enkätteknik har man försökt mäta livskvalitet men även psykisk ohälsa. Svagheten med denna metod är dels att det är svårt att skilja mellan låg livskvalitet och psykisk ohälsa, dels att svårt psykiskt sjuka individer sällan besvarar enkäter, vilket på ett allvarligt sätt snedvrider resultaten. 4. Syntetisk estimering (Dever 1980). Med denna metod använder man sig av tidigare gjorda uppskattningar av sjukdomsförekomst i representativa urval av befolkningen i ett område och tillämpar dem på en annan befolkningsgrupp i ett annat område, t.ex. ett län eller dess kommuner. Svagheten med denna metod är att den bortser från regionala variationer i sjuklighet. Av de här redovisade fyra metoderna kan den första sägas ha den bästa precisionen, men är så resurskrävande att den knappast kan komma ifråga i vårt fall. I samråd med projektledningen för landstingets psykiatriutredning bestämdes att förekomsten av psykisk sjukdom i Gävleborg skulle skattas dels genom att studera befintlig vårdkonsumtion, dels genom syntetisk estimering som trots brister kan genomföras med en måttlig arbetsinsats. I datakällor som redovisar psykisk ohälsa använder man sig av några inom epidemiologin vanligt förekommande mått, som här kortfattat skall beröras. Man talar om risken att få ex. en depression under sin livstid, om incidensen av depressioner med vilken man menar antalet nya fall per år och om (punkt)prevalensen som anger den andel (här vanligen i procent) individer i en befolkning som vid en viss tidpunkt har en depression. Alla tre måtten är av intresse i sammanhanget men om man skall uppskatta sjukdomsförekomsten i befolkningsgrupper med ambitionen att fördela vårdresurser är prevalensmåttet att föredra. En ansats att skatta prevalensen av psykisk sjukdom utifrån observerad vårdkonsumtion har gjorts inom ramen för Nysam-samarbetet. I tabell 2 nedan redovisas antalet individer som under 2009 diagnossatts med minst en diagnos (huvuddiagnos) som avser psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. Diagnosen kan ha satts vid läkarkontakt alternativt vårdtillfälle inom såväl den specialiserade vården som inom primärvården. Som framgår av tabellen hade nära 5 procent av

( 13) Gävleborgs befolkning en sådan vårdkontakt under år 2009, vilket motsvarar någonstans mellan 13000 och 14000 individer. Tabell 2. Andel av befolkningen med läkarkontakt och /eller vårdtillfälle som diagnossatts med en huvuddiagnos från kapitel F i ICD-10. 2009. Landsting Individer med psykiatrisk diagnos (F00-F99), andel av befolkningen Gävleborg 4,9% Jämtland 5,7% Kronoberg 5,8% Sörmland 4,9% Stockholm 5,7% Västra Götaland 6,7% Källa:Nysam (2010) I prevalensskattningen i tabell 2 ovan saknas några av de diagnoskoder som projektledningen för landstingets psykiatriutredning angett som relevanta, nämligen Alzheimers sjukdom (G30), problem som har samband med svårigheter att kontrollera livssituationen (Z73), person med befarad sjukdom där ingen diagnos ställs (Z71.1), problem som har samband med andra psykosociala förhållanden (Z65) och symtom och sjukdomstecken som avser känsloläget (R45). Samhällsmedicin har därför gjort en prevalensskattning där dessa diagnoskoder inkluderats. Till skillnad från skattningen i tabell 2 har beräkningarna gjorts indelade på den tvåställiga nivån för diagnoskoderna i kapitel F 1 i ICD-10, och på tre- respektive fyrställig nivå för övriga diagnoskoder. Samtliga individer som besökt läkare i öppenvård (specialiserad vård eller primärvård) och/eller varit inskrivna i slutenvård med någon av de aktuella diagnoskoderna som huvud- eller bidiagnos har inkluderats. Observera att antalet individer i inte bör summeras, eftersom samma individ kan förekomma i fler än en diagnoskategori. I bilaga 3 återfinns kommuntabeller med samma struktur som i tabell 3. Av dessa kommuntabeller kan man utläsa att den skattade prevalensen för vissa av de vanligare diagnoskoderna är lägre än länets genomsnitt i Ockelbo, Hofors och Ovanåker. Så är även fallet i Bollnäs och Söderhamn, men i dessa kommuner finns troligtvis ett relativt stort bortfall inom primärvården varför man bör tolka siffrorna försiktigt. Den skattade prevalensen för vissa av de vanligare diagnoskoderna är högre än länets genomsnitt i Nordanstig, Ljusdal, Gävle, Sandviken och Hudiksvall. Det tål i sammanhanget att återupprepas denna typ av registerstudier snarare mäter utnyttjandet av sjukvårdsresurser än sjukdomsförekomst. Tabell 3. Andel av befolkningen som haft läkarkontakt/vårdtillfälle med en psykiatrisk huvud- eller bidiagnos. Beräkning baserad på 2009 års befolkning. Gävleborg. Diagnoskod Antal individer Andel av befolkningen Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar (F00-F09) Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser (F10-F19), exklusive orsaken tobak (F17) 1120 0,4% 1541 0,6% 1 Uppgifter om vårdtillfällen i slutenvård och läkarbesök i specialiserad öppenvård har hämtats från de filer som Landstinget Gävleborg rapporterat in till Patientregistret vid Socialstyrelsen. Uppgifterna från primärvården har hämtats från datalagret LADA. Notera att diagnosuppgifter helt saknas från Bollnäs HC, Ljusne HC, Gävle HC samt Brynäs HC. Även uppgifter från de, under 2009 aktiva, privata familjeläkarna som hade avtal med landstinget saknas.

( 14) Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) Diagnoskod Antal individer Andel av befolkningen 691 0,3% Förstämningssyndrom (F30-F39) 5086 1,8% Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (F40-F48) Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer (F50-F59) Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna (F60-F69) 5367 1,9% 1622 0,6% 430 0,2% Psykisk utvecklingsstörning (F70-F79) 335 0,1% Störningar av psykisk utveckling (F80-F89) 308 0,1% Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (F90- F98) 1148 0,4% Ospecificerad psykisk störning (F99-F99) 292 0,1% Alzheimers sjukdom (G30) 231 0,1% Problem som har samband med svårigheter att kontrollera livssituationen (Z73) Person med befarad sjukdom där ingen diagnos ställs (Z71.1) Problem som har samband med andra psykosociala förhållanden (Z65) Symtom och sjukdomstecken som avser känsloläget (R45) 235 0,1% 3191 1,2% 168 0,1% 45 0% När det gäller uppskattningar av sjukdomsförekomst med hjälp av syntetisk estimering har prevalensuppgifterna i huvudsak hämtats från de senaste upplagorna av två, av verksamhetsföreträdare rekommenderade, läroböcker i psykiatri; Ottosson (2009) och Herlofson m.fl. (2009). I de fall där prevalensuppgifter saknas i dessa källor har andra källor konsulterats; två olika SBU-rapporter, slutbetänkandet från den Nationella psykiatrisamordnaren (Socialdepartementet 2006) och, i fallet med ätstörningar, från en kunskapsöversikt från Folkhälsoinstitutet (Swanberg 2004). Det är naturligtvis inte optimalt att plocka prevalensuppgifter från så många olika källor. Man får således se de uppgifter som anges som tämligen grova uppskattningar. Önskemålet från projektledningen för landstingets psykiatriutredning var att syntetisk estimering skulle genomföras för bipolära tillstånd, agorafobi, social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom (GAD), posttraumatiskt stressyndrom, obsessiva-kompulsiva syndrom, psykiska utvecklingsstörningar, schizofrena syndrom, demenser, aspergers syndrom, hyperkinetisk störning, anorexi, bulemi, alkohol- och drogmissbruk samt personlighetsstörningar. I samtliga fall, förutom när det gäller posttraumatiskt stressyndrom, har syntetisk estimering kunnat genomföras, vilket redovisas i tabell 4 nedan. Kommuntabeller redovisas i bilaga 3. Som framgår av tabell 4 uppskattas antalet individer med social fobi till hela 41410. Det kan därför vara på sin plats att återge källans resonemang kring den använda prevalensuppgiften: social fobi är ett mycket vanligt, men underdiagnosticerat syndrom. Enligt både europeiska och amerikanska studier ligger prevalensen på mellan 10 och 15 procent. Därmed är social fobi det vanligaste ångestsyndromet, och ett av de i

( 15) populationen vanligaste syndromen över huvud taget. Flertalet av dem som lider av social fobi kommer inte under vård, bl.a. eftersom de undviker sociala kontakter, inklusive vårdkontakter (Herlofson m.fl. 2009, s 356). Tabell 4. Uppskattat antal individer med specificerade psykiatriska tillstånd. Syntetisk estimering baserad på 2009 års befolkning. Gävleborg. Diagnos Prevalens Källa Uppskattat antal individer Egentliga depressioner (män) 3% SBU (1999) 4135 Egentliga depressioner (kvinnor) 7% SBU (1999) 9675 Bipolära tillstånd 1-2% Herolfson m.fl. (2009) 5521 Agorafobi 3% Ottosson (2009) 8282 Social fobi 10-15% Herolfson m.fl. (2009) 41410 Paniksyndrom 2,6% SBU (2005) 7178 Generaliserat ångestsyndrom 1,9% SBU (2005) 5245 Posttraumatiskt stressyndrom. Obsessiva-kompulsiva syndrom 3% Ottosson (2009) 2761 Psykiska utvecklingsstörningar 0,6% Ottosson (2009) 1656 Schizofrena syndrom 0,2-0,5% Ottosson (2009) 1380 Demenser (60-w år) Ottosson (2009) 3945 Aspergers syndrom 0,04% Ottosson (2009) 1104 Hyperkinetisk störning (7-19 år) 2-5% Ottosson (2009) 2120 Anorexi (kvinnor 12-25 år) 0,2-0,4% Swanberg (2004) 92 Bulemi (kvinnor 12-25 år) 1% Swanberg (2004) 230 Alkohol- och drogmissbruk 5% Socialdepartementet (2006) 13803 Personlighetsstörningar 10% Herolfson m.fl. (2009) 27606 Sammanfattningsvis kan konstateras att de två ovan använda metoderna ger skilda bilder av förekomsten av psykisk sjukdom/ohälsa i Gävleborg, vilket inte är förvånande utifrån metodernas konstruktion. Slutsatsen som kan dras är således att de använda metoderna endast ger mycket grova uppskattningar av antalet sjuka. 8. Vårdkonsumtion inom specialiserad psykiatrisk vård I följande stycke redogörs, i huvudsak, för vårdkonsumtionen inom den specialiserade psykiatriska vården i Gävleborg. De uppgifter som redovisas är hämtade från de filer som Landstinget Gävleborg rapporterat in till Patientregistret vid Socialstyrelsen. Till skillnad från de skattade prevalensuppgifterna i föregående stycke redovisas här antal vårdtillfällen respektive antal läkarbesök istället för antalet individer. När det gäller konsumtionen av psykiatrisk slutenvård i Gävleborg kan konstateras att antalet vårdtillfällen låg mellan 1800 och 1900 per år 2008-09. För mellan 90 och 95 procent av dessa vårdtillfällen fanns en angiven huvuddiagnos.

( 16) Tabell 5. Antal inrapporterade vårdtillfällen från psykiatrisk slutenvård i Gävleborg och riket. Landsting År Antal vårdtillfällen Andel med Diagnos (%) Gävleborg 2008 1 821 95,2 2009 1 852 89,7 Riket 2008 92 309 94,8 2009 i.u. i.u. Källa: Socialstyrelsen (2010); Samhällsmedicin Gävleborg I tabell 6 nedan redovisas hur vårdtillfällena inom den psykiatriska slutenvården i Gävleborg fördelar sig efter diagnos. Som framgår av tabellen är det förstämningssyndrom (F30-F39) följt av schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) som är de vanligaste diagnoskoderna inom slutenvården. Tabell 6. Antal inrapporterade vårdtillfällen från psykiatrisk slutenvård efter diagnoskod (huvuddiagnos). 2008 2009 Diagnos Antal Procent Antal Procent Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar (F00-F09) Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser (F10-F19), exklusive orsaken tobak (F17) Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) 31 1,7% 29 1,6% 250 13,7% 292 15,8% 316 17,4% 321 17,3% Förstämningssyndrom (F30-F39) 439 24,1% 437 23,6% Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (F40-F48) Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer (F50-F59) Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna (F60-F69) 312 17,1% 268 14,5% 23 1,3% 11 0,6% 228 12,5% 189 10,2% Psykisk utvecklingsstörning (F70-F79) 16 0,9% 9 0,5% Störningar av psykisk utveckling (F80-F89) 18 1% 19 1% Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (F90- F98) 21 1,2% 30 1,6% Ospecificerad psykisk störning (F99-F99) 10 0,5% 6 0,3% Alzheimers sjukdom (G30) 1 0,1% 2 0,1% Problem som har samband med svårigheter att kontrollera livssituationen (Z73) Person med befarad sjukdom där ingen diagnos ställs (Z71.1) Problem som har samband med andra psykosociala förhållanden (Z65) Symtom och sjukdomstecken som avser känsloläget (R45) 2 0,1% 1 0,1%...... Annan diagnos 67 3,7% 47 2,5%

( 17) 2008 2009 Diagnos Antal Procent Antal Procent Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Diagnos saknas 87 4,8% 191 10,3% SUMMA 1821 100% 1852 100% Av tabell 7 framgår att antalet som vårdats inom psykiatrisk slutenvård per 1000 invånare är flest i Gävle kommun och minst i Ovanåkers kommun. Vidare framgår att antalet som vårdats inom psykiatrisk slutenvård per 1000 invånare är flest i åldersgruppen 20-39 år och minst i åldersgruppen 0-14 år. Slutligen är det vanligare att kvinnor vårdas inom psykiatrisk slutenvård i Gävleborg jämfört med män. Tabell 7. Antal inrapporterade vårdtillfällen från psykiatrisk slutenvård efter hemkommun. 2008 2009 Kommun Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Antal Antal per 1000 invånare Antal Kommun utanför Gävleborg 61 84 Antal per 1000 invånare Ockelbo kommun 37 6,2 36 6 Hofors kommun 41 4,1 38 3,8 Ovanåkers kommun 38 3,2 32 2,8 Nordanstigs kommun 66 6,8 34 3,5 Ljusdals kommun 99 5,2 98 5,1 Gävle kommun 734 7,9 727 7,7 Sandvikens kommun 239 6,5 278 7,5 Söderhamns kommun 168 6,4 199 7,7 Bollnäs kommun 104 4 105 4 Hudiksvalls kommun 197 5,3 183 5 Uppgift saknas 37 38 SUMMA 1821 1852 Tabell 8. Antal inrapporterade vårdtillfällen från psykiatrisk slutenvård efter ålder. 2008 2009 Ålder Antal Antal per 1000 invånare Antal Antal per 1000 invånare 0-14 år 6 0,1 5 0,1 15-19 år 110 5,5 130 6,6 20-39 år 655 10,8 673 11,1 40-59 år 745 9,9 707 9,5 60-79 år 249 4,1 296 4,8

( 18) 2008 2009 Ålder Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Antal Antal per 1000 invånare Antal Antal per 1000 invånare 80-w år 56 3,3 41 2,4 SUMMA 1821 1852 Tabell 9. Antal inrapporterade vårdtillfällen från psykiatrisk slutenvård efter kön. 2008 2009 Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Kön Antal Antal per 1000 invånare Antal Antal per 1000 invånare Män 822 6 868 6,3 Kvinnor 999 7,2 984 7,1 SUMMA 1821 1852 När det gäller konsumtionen av läkarbesök i psykiatrisk öppenvård i Gävleborg kan konstateras att antalet besök låg på ungefär 12 500 år 2008 och nära 14 000 år 2009. För över 95 procent av dessa läkarbesök fanns en angiven huvuddiagnos. Tabell 10. Antal inrapporterade läkarbesök från psykiatrisk öppenvård Landsting År Antal vårdtillfällen Andel med Diagnos (%) Gävleborg 2008 12 464 (12 573 2 ) 99,3 2009 13 996 96,5 Riket 2008 718 044 82,0 2009 i.u. i.u. Källa: Socialstyrelsen (2010); Samhällsmedicin Gävleborg I tabell 11 nedan redovisas hur läkarbesöken inom den psykiatriska öppenvården i Gävleborg fördelar sig efter diagnos. Precis som i fallet med slutenvården är det förstämningssyndrom (F30- F39) följt av schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) som är de vanligaste diagnoskoderna. Till skillnad från slutenvården är den tredje vanligaste diagnoskoden beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (F90-F98). 2 I de filer som Samhällsmedicin förfogar över finns totalt 12573 besök registrerade för 2008, vilket är 109 besök fler än vad som redovisas av Socialstyrelsen. Andelen med diagnos är densamma oavsett källa.

( 19) Tabell 11. Antal inrapporterade läkarbesök från psykiatrisk öppenvård efter diagnoskod (huvuddiagnos). 2008 2009 Diagnos Antal Procent Antal Procent Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar (F00-F09) Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser (F10-F19), exklusive orsaken tobak (F17) Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) 44 0,3% 71 0,5% 480 3,8% 746 5,3% 1030 8,2% 1232 8,8% Förstämningssyndrom (F30-F39) 4405 35% 4477 32% Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (F40-F48) Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer (F50-F59) Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna (F60-F69) 2806 22,3% 2982 21,3% 439 3,5% 308 2,2% 614 4,9% 791 5,7% Psykisk utvecklingsstörning (F70-F79) 80 0,6% 89 0,6% Störningar av psykisk utveckling (F80-F89) 227 1,8% 216 1,5% Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (F90- F98) 1585 12,6% 1732 12,4% Ospecificerad psykisk störning (F99-F99) 255 2% 192 1,4% Alzheimers sjukdom (G30) 1 0%. Problem som har samband med svårigheter att kontrollera livssituationen (Z73) Person med befarad sjukdom där ingen diagnos ställs (Z71.1) Problem som har samband med andra psykosociala förhållanden (Z65) Symtom och sjukdomstecken som avser känsloläget (R45) Källa: Samhällsmedicin Gävleborg 7 0,1% 5 0% 3 0% 2 0% 2 0% 3 0% 5 0% 4 0% Annan diagnos 498 4% 662 4,7% Diagnos saknas 92 0,7% 484 3,5% SUMMA 12573 100% 13996 100% Av tabell 12 framgår att antalet som besökt läkare i psykiatrisk öppenvård per 1000 invånare är flest i Gävle kommun. Vidare framgår att antalet som besökt läkare i psykiatrisk öppenvård per 1000 invånare är flest i åldersgruppen 15-19 år och minst i åldersgruppen 80-w år. På samma sätt som när det gäller slutenvården är det vanligare att kvinnor besökt läkare i psykiatrisk öppenvård i Gävleborg jämfört med män.

( 20) Tabell 12. Antal inrapporterade läkarbesök från psykiatrisk öppenvård efter hemkommun. Kommun Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Antal 2008 2009 Antal per 1000 invånare Antal Kommun utanför Gävleborg 243 274 Antal per 1000 invånare Ockelbo kommun 173 28,8 193 32,1 Hofors kommun 320 32,1 359 36,3 Ovanåkers kommun 326 27,8 367 31,7 Nordanstigs kommun 490 50,1 456 47,1 Ljusdals kommun 855 44,6 979 51,2 Gävle kommun 4685 50,3 5641 60,1 Sandvikens kommun 1533 41,6 1604 43,4 Söderhamns kommun 915 35,1 768 29,7 Bollnäs kommun 838 32 1205 46 Hudiksvalls kommun 2103 57 2046 55,5 Uppgift saknas 92 104 SUMMA 12573 13996 Tabell 13. Antal inrapporterade läkarbesök från psykiatrisk öppenvård efter ålder. 2008 2009 Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Ålder Antal Antal per 1000 invånare Antal Antal per 1000 invånare 0-14 år 1160 27,3 985 23,4 15-19 år 1812 90,6 1769 89,1 20-39 år 4281 70,7 5026 82,8 40-59 år 3865 51,5 4471 60,1 60-79 år 1338 22 1580 25,4 80-w år 117 7 165 9,8 SUMMA 12573 13996 Tabell 14. Antal inrapporterade läkarbesök från psykiatrisk öppenvård efter kön. 2008 2009 Källa: Samhällsmedicin Gävleborg Kön Antal Antal per 1000 invånare Antal Antal per 1000 invånare Män 5587 40,6 6205 45 Kvinnor 6986 50,6 7791 56,4 SUMMA 12573 13996

( 21) 9. Dödlighet relaterad till psykisk ohälsa Dödligheten i sjukdomsgruppen Skador där självmord ingår är större bland män i länet än bland män i riket. Länets män har legat på en högre nivå än riket under en längre tid. Det är också en tydlig könsskillnad i dödlighet i skador. Det är betydligt vanligare att män dör i förtid på grund av skador än att kvinnor gör det. Figur 10. Död i skador. Riket och länet, 15-74 år. Femårsperioden 1988-1992 till 2003-2007. Vart tredje årtal angivet som mittår i femårsperioderna. SR-tal per 10 000 15 12 9 6 3 Riket Män Länet Män Riket Kv Länet Kv 0 1990 1993 1996 1999 2002 2005 Källa: Samhällsmedicin Gävleborg; Socialstyrelsen (EpC). Glidande femårsperioder Dödligheten i självmord bland män är högre i länet än i riket. Det är ett mönster som iakttagits under en längre tid och som består. Figur 11. Död i diagnosen självmord samt ovisshet. Riket och länet, 15-74 år. Femårsperioden 1988-1992 till 2003-2007. Vart tredje årtal angivet som mittår i femårsperioderna. Heldragna kurvor motsvarar länet, streckade motsvarar riket. Rött motsvarar kvinnor, blått motsvarar män. Källa: Samhällsmedicin Gävleborg; Socialstyrelsen (EpC).

( 22) I länet är det framförallt Nordanstig som den senaste femårsperioden avviker med en dödlighet i skador som är dubbelt så stor som riket. Mer än hälften av dessa fall är självmord. Självmorden i Nordanstig har ökat. Figur 12. Död i diagnosen självmord samt ovisshet. Riket och Nordanstig, 15-74 år. Femårsperioden 1988-1992 till 2003-2007. Vart tredje årtal angivet som mittår i femårsperioderna. Heldragna kurvor motsvarar länet, streckade motsvarar riket. Rött motsvarar kvinnor, blått motsvarar män. Källa: Samhällsmedicin Gävleborg; Socialstyrelsen (EpC). Dödligheten i psykiska sjukdomar bland kvinnor är högre i Gävle än i riket. Figur 13. Död i diagnosen psykiska sjukdomar. Riket och Gävle, 15-74 år. Femårsperioden 1988-1992 till 2003-2007. Vart tredje årtal angivet som mittår i femårsperioderna. Heldragna kurvor motsvarar länet, streckade motsvarar riket. Rött motsvarar kvinnor, blått motsvarar män. Källa: Samhällsmedicin Gävleborg; Socialstyrelsen (EpC).

( 23) När det gäller Alkoholrelaterad dödlighet ligger länet på samma nivå som riket för både män och kvinnor. Alkoholrelaterad död är fem gånger så vanligt bland män som bland kvinnor. Figur 14. Död i diagnosen alkoholindex. Riket och Länet, 15-74 år. Femårsperioden 1988-1992 till 2003-2007. Vart tredje årtal angivet som mittår i femårsperioderna. Heldragna kurvor motsvarar länet, streckade motsvarar riket. Rött motsvarar kvinnor, blått motsvarar män. Källa: Samhällsmedicin Gävleborg; Socialstyrelsen (EpC). 10. Sammanfattning Det finns en samvariation mellan socioekonomi och självrapporterad psykisk ohälsa i rikets befolkning. Grupper med svag socioekonomi mår psykiskt dåligt i större utsträckning än andra. Självmordsförsök är vanligare i grupper med svag socioekonomi. Det finns även ett samband i riket mellan självupplevd psykisk ohälsa och risken för att utveckla psykisk sjukdom. Gävleborgs län har en lägre utbildningsnivå än riket med en större andel invånare med enbart grundskola eller gymnasium. Det finns skillnader i utbildningsnivå inom länet. I Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker, Ockelbo och Hofors är utbildningsnivån lägre än i övriga kommuner i länet. Det är framförallt männen i dessa kommuner som har en låg utbildningsnivå. Gävle har högst utbildningsnivå. Svag ekonomi är vanligare i Nordanstig, Söderhamn och Hudiksvall. Trots att befolkningen i Gävleborgs län har svagare socioekonomiska resurser än rikets befolkning, är inte den självrapporterade psykiska ohälsan större än i riket. Detta kan ha många olika förklaringar, till exempel olika former av skyddsfaktorer i länet som trots en svagare socioekonomisk situation ändå skyddar mot förhöjd psykisk ohälsa. Sådana faktorer skulle kunna ha att göra med att befolkningen är relativt homogen och inte uppvisar lika stora skillnader i inkomst och social position som riket som helhet. Detta är en hypotes, det kan finnas fler och att klargöra frågan skulle kräva ytterligare fördjupning. När det gäller levnadsvanor med koppling till psykisk ohälsa som till exempel riskabla alkoholvanor och narkotikaanvändning ligger Gävleborgs län på samma nivå eller bättre än riket. Bland 15-åringar respektive 18-åringar är konsumtionen ungefär på rikets nivå. Andelen 18-åriga pojkar som använt narkotika har ökat. Andelen 18-åriga pojkar och flickor som är högkonsumenter av alkohol ligger konstant kring 35-40 procent för pojkar och kring 20-25 procent för flickor. Ingen

( 24) minskning har skett sedan 1998. I vissa glesbygdskommuner i länet är problemen med alkohol större, medan narkotika är vanligare i Gävle. 20 procent av kvinnorna i länet och 14 procent av männen uppger att de har nedsatt psykiskt välbefinnande. Detta är i nivå med riket. Bland femtonåringar i länet har andelen med psykosomatiska besvär ökat det senaste decenniet. Det är en nationell trend. 20-40 procent av rikets befolkning uppger att de har psykisk ohälsa av något slag. Socialstyrelsen uppskattar att 10-15 procent i rikets befolkning har en psykisk sjukdom. Statistik över förekomst av psykisk sjukdom i befolkningen finns inte tillgänglig. Två olika metoder för att skatta förekomsten av psykisk sjukdom i Gävleborgs län har därför använts i denna PM. De båda tillvägagångssätten ger skilda bilder av förekomsten av psykisk sjukdom/ohälsa i Gävleborg, vilket inte är förvånande utifrån metodernas konstruktion. Slutsatsen som kan dras är att de använda metoderna endast ger mycket grova uppskattningar av antalet sjuka. När det gäller konsumtion av vårdtillfällen inom den psykiatriska slutenvården i Gävleborg är det förstämningssyndrom (F30-F39) följt av schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) som är de vanligaste diagnoskoderna. I förhållande till befolkningens storlek konsumeras flest vårdtillfällen av invånare i Gävle kommun och minst i Ovanåkers kommun. Antalet som vårdats inom psykiatrisk slutenvård per 1000 invånare är flest i åldersgruppen 20-39 år och minst i åldersgruppen 0-14 år. Det vanligare att kvinnor vårdas inom psykiatrisk slutenvård i Gävleborg jämfört med män. När det gäller konsumtionen av läkarbesök i psykiatrisk öppenvård i Gävleborg är det, precis som i fallet med slutenvården, förstämningssyndrom (F30-F39) följt av schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom (F20-F29) som är de vanligaste diagnoskoderna. Till skillnad från slutenvården är den tredje vanligaste diagnoskoden beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid (F90-F98). Flest läkarbesök i psykiatrisk öppenvård per 1000 invånare konsumeras av invånare i Gävle kommun. Antalet som besökt läkare i psykiatrisk öppenvård per 1000 invånare är flest i åldersgruppen 15-19 år och minst i åldersgruppen 80-w år. På samma sätt som när det gäller slutenvården är det vanligare att kvinnor besökt läkare i psykiatrisk öppenvård i Gävleborg jämfört med män. Dödligheten i självmord är större bland män i länet än bland män i riket, vilket är ett mönster som iakttagits under lång tid. Dödligheten i självmord bland män i Nordanstig är större än i riket, och har också ökat. Dödligheten i psykiska sjukdomar bland kvinnor i Gävle är större än i riket. Länet avviker inte från riket när det gäller alkoholrelaterad dödlighet. Gävleborgs län har således en socioekonomiskt svagare befolkning men med liknande levnadsvanor som i riket för de levnadsvanor som har en koppling till psykisk ohälsa. Den självrapporterade psykiska ohälsan är på samma nivå som i riket, men i vissa kommuner ligger självmorden högre.

11. Referenser Dever, G. (1980). Community Health Analysis. Germantown: Aspen Systems Corporation. Herlofson, J., Ekselius, L., Lundh, L.-G., Lundin, A., Mårtensson, B. & Åsberg, M. (2009). Psykiatri. Lund: Studentlitteratur. Nysam (2010). Nyckeltal 2009 - Rapport vårdkonsumtion. Nedladdad den 11/1 2011 från http://mk.quicknet.se/220986/upload/bilder/0/v_rdkonsumtion_09_rapport.pdf Ottosson, J.-O. (2009). Psykiatri - 7:e upplagan. Stockholm: Liber. SBU (1999). Evidensbaserad omvårdnad vid behandling av personer med depressionssjukdomar. (Vit rapport nr 3). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). SBU (2005). Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Socialdepartementet (2006). Ambition och ansvar - Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder. (SOU nr 2006:100). Stockholm: Fritzes. Socialstyrelsen (2005). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2010). Mot ett system för verksamhetsuppföljning på psykiatriområdet - Lägesrapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen. Swanberg, I. (2004). Prevention av ätstörningar - kunskapsläget idag. (Rapport nr 2004:40). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. ( 25)

PM Patrik Bergman och Lotta Östlund 2011-02-10 ( Underlag från Samhällsmedicin till Psykiatriutredningen inom Landstinget Gävleborg Befolkningsstruktur, förekomst av psykisk ohälsa och vårdkonsumtion i länet BILAGA 1

Bilaga 1 Strukturella bestämningsfaktorer med betydelse för psykisk ohälsa i länets befolkning - uppgifter för kommunerna: Målområde 1 och 2 Riket Ockelbo Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Valdeltagande: Källa SCB Utbildning: Källa SCB Förvärvsarbete: Källa SCB Kontantmargnal: Källa Nationella folhälsoenkäten Procent Procent 20,6 22,9 20,5 31,0 16,9 23,5 20,1 16,1 24,2 21,6 15,9 20,1 24,1 24,9 Målområde 3, 4 och 8 Riket Ockelbo Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 7,9 12,5 17,0 10,4 14,3 31,4 39,5 46,9 55,9 24,7 31,9 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Barnfamiljer med låg inkomst: Källa Rädda Barnen Behöriga till gymnasiet: Källa Skolverket Ohälsotal: Källa Försäkringskassan Tonårsaborter: Källa EpC

Bilaga 1 Målområde 1 och 2 Riket Hofors Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Valdeltagande: Källa SCB Utbildning: Källa SCB Förvärvsarbete: Källa SCB Kontantmargnal: Källa Nationella folhälsoenkäten Procent Procent 20,6 23,9 20,5 29,6 16,9 24,2 20,1 17,7 24,2 24,8 15,9 20,6 24,1 31,4 Målområde 3, 4 och 8 Riket Hofors Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 11,4 12,5 18,2 10,4 9,1 31,4 35,3 46,9 58,8 24,7 23,7 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Barnfamiljer med låg inkomst: Källa Rädda Barnen Behöriga till gymnasiet: Källa Skolverket Ohälsotal: Källa Försäkringskassan Tonårsaborter: Källa EpC

Bilaga 1 Målområde 1 och 2 Riket Ovanåker Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Valdeltagande: Källa SCB Utbildning: Källa SCB Förvärvsarbete: Källa SCB Kontantmargnal: Källa Nationella folhälsoenkäten Procent Procent 20,6 21,2 20,5 36,7 16,9 23,8 20,1 12,8 24,2 21,2 15,9 13,7 24,1 27,7 Målområde 3, 4 och 8 Riket Ovanåker Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 10,8 12,5 15,7 10,4 6,1 31,4 35,2 46,9 55,0 24,7 14,4 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Barnfamiljer med låg inkomst: Källa Rädda Barnen Behöriga till gymnasiet: Källa Skolverket Ohälsotal: Källa Försäkringskassan Tonårsaborter: Källa EpC

Bilaga 1 Målområde 1 och 2 Riket Nordanstig Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Valdeltagande: Källa SCB Utbildning: Källa SCB Förvärvsarbete: Källa SCB Kontantmargnal: Källa Nationella folhälsoenkäten Procent Procent 20,6 24,6 20,5 31,7 16,9 22,4 20,1 18,4 24,2 26,1 15,9 20,1 24,1 34,5 Målområde 3, 4 och 8 Riket Nordanstig Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 12,7 12,5 18,4 10,4 11,9 31,4 47,3 46,9 66,7 24,7 27,3 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Barnfamiljer med låg inkomst: Källa Rädda Barnen Behöriga till gymnasiet: Källa Skolverket Ohälsotal: Källa Försäkringskassan Tonårsaborter: Källa EpC

Bilaga 1 Målområde 1 och 2 Riket Ljusdal Ej deltagit i val M o Kv Enbart förgymn. utb. Män Enbart förgymn. utb. Kvinnor Ej förvärvsarbetande Män Ej förvärvsarbetande Kvinnor Saknar kontantmarginal Män Saknar kontantmarginal Kvinnor 0,0 20,0 40,0 Valdeltagande: Källa SCB Utbildning: Källa SCB Förvärvsarbete: Källa SCB Kontantmargnal: Källa Nationella folhälsoenkäten Procent Procent 20,6 26,9 20,5 26,7 16,9 20,3 20,1 18,6 24,2 25,0 15,9 17,6 24,1 27,8 Målområde 3, 4 och 8 Riket Ljusdal Barnfamiljer med låg inkomst % Ej behöriga till gymn. Pojkar % Ej behöriga till gymn. Flick. % Ohälsotal Män Dagar/individ Ohälsotal Kvinnor Dagar/individ Tonårsaborter Promille 10,9 11,7 12,5 14,2 10,4 8,2 31,4 44,3 46,9 61,4 24,7 22,4 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Barnfamiljer med låg inkomst: Källa Rädda Barnen Behöriga till gymnasiet: Källa Skolverket Ohälsotal: Källa Försäkringskassan Tonårsaborter: Källa EpC