Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-7555-104-3 Artikelnummer 2013-11-2 Foto Omslag Matton/Creatas, s. 22 Socialstyrelsen/Cristina Dahlberg, s. 36, 41 och 122 AgeFotostock, s. 70 Matton/Julia Grossi, Corbis, s. 90 och 108 Johnér Sättning Edita Västra Aros Tryck Edita Västra Aros, Västerås, november 2013
Förord Denna grundbok är Socialstyrelsens utbildningsmaterial i BBIC. Här beskrivs grunderna i och arbete enligt BBIC. Detta utbildningsmaterial är avsett att användas i Socialstyrelsens utbildningar för lokala BBIC-utbildare, men även i BBIC-utbildningar på hemmaplan för handläggare och andra personer som ska använda BBIC för utredning, planering och uppföljning. Materialet är också användbart som referens och lathund i det dagliga arbetet. BBIC är resultatet av ett långsiktigt utvecklingsarbete mellan Socialstyrelsen, kommuner och forskare och utgör ett konkret exempel på kunskapsbaserat socialt arbete. Utgångspunkten är att skapa nationell enhetlighet i socialtjänstens arbete med utredning, planering och uppföljning där barn och unga står i centrum. Avsikten är att skapa bättre struktur och systematik i arbetet. I BBIC-systemet finns också en stor potential för att kunna göra lokal verksamhetsuppföljning, men även för regional och nationell sådan. För att skapa förtroende för den sociala barnavården är det nödvändigt att noggrannare följa barnens behov och familjernas situation för att kunna göra relevanta och nödvändiga förändringar. BBIC är ett hjälpmedel för att möjliggöra och underlätta denna systematiska dokumentation och uppföljning. BBIC gör att det blir tydligare för socialtjänsten vad barn och unga behöver men också begripligare för barn och föräldrar vad socialtjänsten gör. Denna publikation utgör en reviderad version av den ursprungliga grundboken som publicerades 2006. Ansvariga för revideringen av grund boken har varit utredarna Gunnel Rönnols och Katarina Munier. Ett antal utredare och jurister inom Socialstyrelsen, professionella i socialtjänsten och forskare har bidragit med värdefulla synpunkter och förslag. Det är Socialstyrelsens förhoppning att BBIC ger fortsatta avtryck genom att bidra till högre kvalitet i den sociala barn och ungdomsvården och att det reviderade utbildningsmaterialet understödjer utbildningen i och användningen av BBIC. Annemarie Danon Avdelningschef 3
Innehåll Förord... 3 1. Inledning...9 Läsanvisningar...10 Att använda grundboken som utbildningsmaterial...11 Definition av några termer i grundboken...12 2. Bakgrund...13 England...13 Looking After Children System (LACS)...13 Framework for the Assessment of Children in Need and their Families (AF)...14 Sverige...16 Dartingtonprojektet (1995 1997)...16 BBIC-projektet (1999 2005)...17 3. BBIC:s grundläggande principer...21 Barn och unga i centrum...22 Barns rättigheter...22 Principen om barnets bästa...23 Tillämpning av barnets bästa...24 Skapa möjligheter för barn att vara delaktiga...24 Barn i centrum under utredning, planering och uppföljning...25 Teoretiska utgångspunkter...26 Utvecklingsekologiskt synsätt...26 Andra teorier om barns och ungas utveckling...28 Likvärdiga möjligheter för alla barn...29 Skillnader kopplade till kön...30 Skillnader kopplade till kulturell bakgrund...31 Samarbete med barn och deras familjer...31 Vikten av relevant information...32 Vikten av ett bra bemötande...32 4 Barns behov i centrum
Samverkan mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser...33 Identifiera resurser och svårigheter...34 Insatser under utredningens gång...34 Utredningen som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser...35 Kunskap och beprövad erfarenhet...35 4. Triangeln kunskapsgrunden...37 Barnets eller den unges behov...38 Hälsa...38 Utbildning...40 Känslo- och beteendemässig utveckling...42 Identitet...45 Familj och sociala relationer...46 Socialt uppträdande...46 Förmåga att klara sig själv...47 Föräldrarnas förmåga...47 Grundläggande omsorg...49 Säkerhet...49 Känslomässig tillgänglighet...50 Stimulans...51 Vägledning och gränssättning...51 Stabilitet...52 Familj och miljö...52 Familjens bakgrund och situation...53 Familjenätverk...54 Ekonomi...54 Boende...55 Arbete...55 Social integrering...56 Lokalsamhällets resurser...56 5. BBIC-formulär och stöddokument...57 Rekommendationer för arbete med formulären...59 BBIC-formulär...59 Grunduppgifter...60 Ansökan...60 5
Anmälan/information på annat sätt...60 Utredningsplan...61 Utredning enligt 11 kap. 1 SoL...61 Vårdplan...62 Genomförandeplan för öppenvårdsinsatser...62 Placeringsinformation...63 Genomförandeplan för placering...63 Uppföljning av pågående insatser...64 Övervägande...64 Omprövning...64 På väg...65 Stöddokument...65 Fördjupningsteman i utredningen...66 Konsultationsdokument Förskola, Konsultationsdokument Förskoleklass och Konsultationsdokument Skola...66 Anvisningar för läkarundersökning...67 Samrådsdokument...67 Samtal med placerade barn och unga...68 Protokoll Uppföljningsmöte...68 På väg Fördjupningsteman...69 6. Arbetsmoment och möten i BBIC...71 7. Att planera utredningen...73 Triangeln som verktyg i planeringen...73 Samarbete med barn och föräldrar...74 Samverkan med andra professionella...74 Utredningsplanen...74 8. Att inhämta information och dokumentera utredningen...75 Utgångspunkter för utredningsarbetet...75 Familj och miljö...75 Resurser och svårigheter...76 Familjens bakgrund och situation...76 Familjenätverk...77 Boende...77 Arbete...77 6 Barns behov i centrum
Ekonomi...77 Social integrering...78 Lokalsamhällets resurser...78 Barnets behov och föräldrarnas förmåga...78 Resurser och svårigheter...79 Hälsa...79 Utbildning...80 Känslo- och beteendemässig utveckling...82 Identitet...83 Familj och sociala relationer...84 Socialt uppträdande...85 Förmåga att klara sig själv...86 Utredningsformuläret ska användas flexibelt...87 Utgångspunkter för att anpassa utredningsformuläret...88 9. Analys, bedömning och beslut...91 Analys av barnets behov...92 Triangeln som pedagogiskt verktyg...94 Bedömning av insatsbehov...95 Besluta och planera insatser... 96 10. Planering och uppföljning av öppenvårdsinsatser...99 Planeringsmöte vid öppenvårdsinsatser...99 Syfte...99 Formulär...100 Deltagare...100 Tid och plats...100 Uppföljning av öppenvårdsinsatser...100 11. Planering och uppföljning av placeringar...101 Utgångspunkter vid placeringar...101 Att engagera föräldrarna i placeringen...101 Barns perspektiv på socialtjänsten...102 Det tredelade föräldraskapet teamet runt barnet...103 Barnets socialsekreterare vid placeringar...103 7
Möten vid placeringar...105 Placeringsmöte...105 Planeringsmöte vid placering...106 12. Uppföljningsmöte...109 Syfte...109 Formulär...109 Deltagare...110 Tid och plats...110 Barnets medverkan...110 Föräldrars, familjehems eller HVB:s medverkan...112 Socialsekreterarens förberedelser...112 Uppföljningsmötets genomförande...113 Socialsekreterarens uppgifter efter mötet...114 Oberoende ordförande...114 Ordförandens uppgifter...115 13. På väg inför och efter avslutad vård...117 Ungas rätt till stöd och hjälp...117 Risk för isolering och att stå utan stöd...117 Vilket stöd kan socialtjänsten erbjuda?...118 På väg...119 Enkäter inför utflyttning...119 Den unge ansöker om bistånd...121 Planering och uppföljning av insats...121 14. Krav och rekommendationer...123 Socialstyrelsens krav för arbete med BBIC...123 Vad är BBIC-konceptet?...123 Rekommendationer för arbete med BBIC...124 Organisering av förändringsarbetet...124 Referenser...125 8 Barns behov i centrum
1. Inledning Inledning 1BBIC bygger på det engelska Integrated Children s System (ICS) som är framtaget efter ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. Systemet vilar på en gedigen teoretisk grund och utifrån denna har en serie formulär utvecklats som följer hela ärendegången i barnavårdsärenden. Socialstyrelsens målsättning med BBIC är att erbjuda alla Sveriges kommuner ett enhetligt system för handläggning och dokumentation. BBIC är även tänkt att fungera för systematisk uppföljning på aggregerad nivå. I denna grundbok beskrivs arbetet med BBIC i utredningar och vid planering och uppföljning av insatser på individnivå. Grundboken är tänkt att användas vid utbildningar i BBIC både på nationell, på regional och på lokal nivå. Här behandlas inte lagstiftning, förarbeten, rättsfall och JO-uttalanden. Man behöver således ta del av Socialstyrelsens föreskrifter, allmänna råd och handböcker, för att få en väl fungerande verksamhet som uppfyller lagens krav. Vi hänvisar till: Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (Socialstyrelsen 2010), Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser (Socialstyrelsen, 2006), Om barnet behöver ny vårdnadshavare (Socialstyrelsen, 2006), Barn och unga som begår brott. Handbok för socialtjänsten (Socialstyrelsen 2009), Barn och unga i familjehem och HVB. Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter (Socialstyrelsen, 2012), Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning Handbok för rättstillämpning vid handläggning och utförande av LSS-insatser (Socialstyrelsen, 2012), 9
Placerade barns skolgång och hälsa ett gemensamt ansvar (Socialstyrelsen och Skolverket, 2013), och Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga (Socialstyrelsen, 2013). Socialstyrelsens krav och rekommendationer för att arbeta med BBIC framgår av Licensavtalet och BBIC-konceptet. BBIC konkurrerar inte med de utredningsmetoder som är aktuella inom socialtjänsten. BBIC anvisar heller inga insatser för hur man ska avhjälpa problem. Vilka insatser som är lämpliga bedömer socialtjänsten tillsammans med familjen. BBIC utmärks av en flexibilitet när det gäller både struktur och innehåll. BBIC ger viss vägledning kring utredning, planering och uppföljning av insatser, som utgår från BBIC:s grundläggande principer och triangeln. Standardiserade bedömningsmetoder kan mycket väl användas inom ramen för BBIC [1]. BBIC bygger på en helhetssyn på barns och ungas utveckling inom en rad områden som fysisk och psykisk hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig utveckling etc. Det kan därför vara viktigt att i detta sammanhang påpeka att det inte är meningen att socialtjänsten fullt ut ska behärska alla dessa kunskapsområden. Kompletterande kompetens finns hos andra professioner utanför socialtjänsten, exempelvis inom förskola/skola, barnhälsovård och barn- och ungdomspsykiatri. Det ingår i socialtjänstens uppdrag att avgöra när det är aktuellt att be andra myndigheter och professionella om hjälp med att bedöma barns och ungas behov för att få fram välgrundade beslutsunderlag och för bedömning av lämpliga insatser. Läsanvisningar Grundboken ger vägledning i hur BBIC ska förstås och användas. Den kan användas både under och efter BBIC-utbildningar och även som en uppslagsbok. I kapitel 2 beskrivs den engelska och svenska bakgrunden. I kapitel 3 13 beskrivs BBIC:s grundprinciper, triangeln, formulären samt hur man kan arbeta med BBIC i utredningar och uppföljningar. Dessa kapitel utgör grunden i BBIC. I kapitel 14 redovisas Socialstyrelsens krav och rekommendationer för arbete med BBIC. 10
Grundboken behandlar översiktligt de teorier och synsätt på barns utveckling som förespråkas i BBIC. Som komplement till denna grundbok finns en informationsfilm, En introduktionsfilm om Barns behov i centrum (BBIC), producerad av Socialstyrelsen, samt en informationsbroschyr en säkrare väg till skydd och stöd. Därutöver finns boken BBIC i praktiken att knäcka koden [2]. Denna är författad av två dåvarande BBIC-utbildare i Göteborg. Detta material, skrivet av praktiker för praktiker, utgör ett bra komplement till Socialstyrelsens utbildningsmaterial och kan ge konkreta och praktiskt användbara uppslag till utrednings- och uppföljningsarbetet. Vidare finns rapporten Analys, bedömning och beslut i utredningar enligt BBIC [3], som Bodil Rasmusson, fil.dr. och universitetslektor vid Lunds universitet, skrivit på uppdrag av Socialstyrelsen. Rapporten beskriver och problematiserar arbetet med att göra kunskapsgrundade analyser och bedömningar och att ta beslut i utredningar enligt BBIC, samt syftar till att ge vägledning och fortsatt kunskapsutveckling i ämnet. Målgrupp är framför allt socialsekreterare, arbetsledare och andra yrkesverksamma inom social barn- och ungdomsvård. Socialstyrelsens webbplats är en viktig informations- och kunskapskälla i arbetet med BBIC. Att använda grundboken som utbildningsmaterial Det tar tid att tillägna sig BBIC:s alla beståndsdelar och behov av kompletterande utbildningsinsatser kan finnas kvar under lång tid efter det att man börjat arbeta med BBIC. Grundboken kan användas på flera olika sätt: Planera för återkommande utbildningsinsatser, inte bara för nyanställda. Varva de teoretiska delarna med beskrivningar av hur formulären ska användas, mötesrutinerna etc. Här finns möjligheter att träna sig i att få ihop teori och praktik, diskutera och reflektera kring innebörden i evidensbaserad praktik inom socialt arbete, barnkonventionens innebörd, egna värderingar osv. Ge förslag på tänkbara fortbildningsbehov, utbildningsplanering och lokala/regionala utvärderingar. Detta kan ske i samarbete med exempelvis socialhögskolor och FoU-enheter. 1. Inledning 11
Definition av några termer i grundboken Barn och unga FN:s barnkonvention anger barn som varje människa under 18 år. Med unga avses personer som har fyllt 18, men inte 21 år. I denna bok används termen barn generellt för barn och unga 0 20 år. Förälder I texten används termen förälder fritt dvs. den kan avse såväl vårdnadshavare som förälder i vid bemärkelse, t.ex. biologisk förälder som ej är vårdnadshavare eller styvförälder. Termen förälder preciseras bara då sammanhanget så kräver, t.ex. biologisk förälder som inte är vårdnadshavare. Vårdnadshavare Termen vårdnadshavare används endast i de sammanhang då det måste framgå att den person som avses är juridiskt ansvarig för barnets vårdnad. Endast vårdnadshavare har partsställning. Insats Med insats avses socialtjänstens insatser, såväl placering utanför hemmet som öppenvårdsinsatser. Insats avser här även andra insatser som görs av andra huvudmän, t.ex. insatser som ges i skolan och av hälso- och sjukvård. Öppenvårdsinsatser Med öppenvårdsinsatser avses här endast sådana insatser som är individuellt behovsprövade av socialtjänsten. Behandlingsansvarig/uppdragstagare Med behandlingsansvarig/uppdragstagare avses person eller verksamhet som är ansvarig för att utföra öppenvårdsinsatser. 12
2. Bakgrund 2Bakgrund England Efter omfattande kritik mot familjehems- och institutionsvården i England sökte myndigheter och socialtjänst efter bättre metoder för att säkra kvaliteten i den sociala barnavården. En debatt om resultaten av vården för placerade barn hade pågått sedan 1980-talet. Kritiken var hård då engelska forskningsresultat visade att barn som placerades i familjehem många gånger kom till en miljö som var sämre än den barnen haft i ursprungsfamiljen. Placerade barn visade sig t.ex. ha större psykiska och fysiska hälsoproblem och fler brister i skolgången än normalpopulationen barn. Som vuxna löpte de större risk att hamna i kriminalitet samt arbetsoch bostadslöshet. Som ett svar på kritiken initierade den brittiska regeringen ett omfattande forsknings- och utvecklingsprogram. Studien Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care blev ban brytande [4]. I studien redovisades vilka faktorer som kan bidra till barns positiva utveckling, baserat på utvecklingspsykologiska teorier. Avsikten var att ta fram kriterier för att bedöma resultatet av vården. Looking After Children System (LACS) En grupp forskare fick i uppdrag att ta fram ett uppföljningsinstrument för barn som placeras i familjehem eller på institution. Kärnan i uppföljningssystemet, som det engelska forskarteamet utvecklade på 13
uppdrag av Department of Health (motsvarande vårt socialdepartement), var sju så kallade behovsområden [4]: Hälsa Utbildning Känslo- och beteendemässig utveckling Identitet Familj och sociala relationer Socialt uppträdande Förmåga att klara sig själv Under arbetets gång testades materialet även på ett stort antal vanliga familjer och man kom fram till att konceptet med de sju behovsområden som forskarna identifierat är universellt. Behovsområdena är användbara för alla barn i den sociala barnavården såväl som i samhället i stort, inklusive etniska minoritetsgrupper och barn med funktionsnedsättning [5]. Engelsmännen utvecklade intervjuformuläret Assessment and Action Records, efter anpassning till svenska förhållanden kallat Samtal med placerade barn och unga, avsett att användas av socialsekreterarna i direkta samtal med placerade barn för att identifiera och bedöma deras behov. Detta intervjuformulär utvecklades för olika åldersgrupper och barnens behov belystes inom de sju behovsområdena. Befintliga vårdoch behandlingsplaner modifierades och strukturerades efter de sju behovsområdena för att bättre överensstämma med bedömnings- och insatsformuläret. Den bärande principen i det som kom att kallas Looking After Children System (LACS) är att socialtjänsten ska kunna visa att den vård som samhället erbjuder är bättre än den vård som barnet får om det stannar kvar i ursprungsfamiljen. Principerna i LACS påverkade även utformningen av den nya barnavårdslag, Children Act, som kom 1989. Det färdiga systemet för uppföljning av placerade barn började introduceras i de engelska kommunerna 1995. LACS väckte stort internationellt intresse och används i dag i många länder, förutom i Sverige också t.ex. Kanada och Australien. Framework for the Assessment of Children in Need and their Families (AF) Den engelska kritiken riktades även mot barnavårdsutredningarna. England har av tradition haft en stark betoning på child protection vilket innebar att man ingrep först när barnet visade tydliga tecken på skada. Department of Health tog under början av 1990-talet initiativ till en rad studier av utredningssystemet [6]. Dessa studier visade bland 14
annat att endast 15 procent av de barn som bedömdes ha behov av skydd blev föremål för insatser. Studierna visade också på handläggningsbrister. Barnavårdsutredningarna saknade systematiska beskrivningar av barns behov, likaså saknades ofta analyser, planer och uppföljningar. Socialsekreterarna intresserade sig för enstaka händelser som kunde påvisa försummelse eller barnmisshandel men förbisåg andra viktiga aspekter gällande barnets totala situation. Socialsekreterarna hade relativt lätt för att identifiera problem hos föräldrarna men hade svårare att förstå och beskriva hur dessa problem påverkade barnen [7]. Familjerna involverades i liten utsträckning och barnen kom sällan till tals. Socialsekreterarna borde enligt de engelska forskarna fokusera mer på familjens styrkor, utan att för den skull försumma problemen. Om man gör så känner sig familjen mer delaktig och mer benägen att medverka till att hitta lösningar på problemen [8, 9]. I kunskapsöversikten Children s Needs Parenting Capacity [10] redovisas forskningsresultat om hur barns utveckling kan påverkas om föräldrarna har psykisk sjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk eller om det finns våld i familjen. Studien blev kunskapsbas för den nya utredningsmodellen Framework for the Assessment of Children in Need and their Families. Utgångspunkten i systemet var de sju behovsområdena i LACS. Dessa kopplades samman med sex aspekter av föräldrarnas omsorgsförmåga och med faktorer i barnets familj och miljö. Dessa tre områden illustrerades med en triangel [11]. 2. Bakgrund BBIC-triangeln Hälsa Utbildning Känslo- och beteendemässig utveckling Identitet Familj- och sociala relationer Socialt uppträdande Klara sig själv Familjens bakgrund och situation Familjenätverk Barnets behov BARNET Föräldrarnas förmåga Familj och miljö Boende Arbete Ekonomi Grundläggande omsorg Social integrering Säkerhet Känslomässig tillgänglighet Stimulans Lokalsamhällets resurser Vägledning och gränssättning Stabilitet 15
Triangeln grundas i en helhetssyn på barnets utveckling. Det övergripande perspektivet utgår från utvecklingsekologisk teori en teori som beskriver barns utveckling i ett interaktions- och samspelsperspektiv. Triangeln med sina tre sidor representerar barns behov, föräldrars förmåga respektive familj och miljö. I praktiken betyder detta att socialtjänsten ska undersöka barnets behov och vilka framsteg barnet gör i sin utveckling, båda föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov samt påverkan från faktorer i familj och miljö. Triangeln är en modell som kan användas av professionella för att tänka kring barns och ungas utveckling. Department of Health har även tagit fram grundprinciper som ska prägla arbete och förhållningssätt. Triangeln och grundprinciperna beskrivs närmare i kapitel 3 och 4. Systemets syften är flera. Det ska underlätta en systematisk dokumentation, stödja socialsekreteraren i att analysera insamlad information och involvera barnet och dess familj i utredningsprocessen. Avsikten var också att utveckla ett enhetligt nationellt system för barnavårdsutredningar och ge underlag för uppföljning av såväl enskilda barn som grupper av barn. Tämligen omgående påbörjades ett arbete med att länka samman LACS med Assessment Framework till ett heltäckande system för utredning, planering och uppföljning av den sociala barnavården, The Integrated Children s System (ICS). Sverige Grunden för det svenska utvecklingsarbetet har stora likheter med det engelska, dvs. kritik riktades mot den sociala barnavården, såväl vad gällde arbetet med placerade barn och utfallet av insatserna som handläggning och dokumentation av barnavårdsutredningar [12, 13]. Dartingtonprojektet (1995 1997) Allvarlig kritik mot familjevården från JO och riksdagens revisorer 1991/92 ledde till att Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att stärka och utveckla familjehemsvården [14, 15]. Kritiken handlade framförallt om att de lagstadgade uppföljningstiderna inte hölls, att barnen sällan kom till tals med sina socialsekreterare under en placering och att det ofta saknades vård- respektive behandlingsplaner för de placerade barnen. Socialstyrelsen beslutade att pröva en del av det material som användes i LACS i England. I det projekt som startade vid årsskiftet 1995/96 och som kallades Dartingtonprojektet översattes och prövades Assessment and Action Records, idag kallat Samtal med placerade barn och unga [16]. Projektets syfte var att se om det engelska formuläret var tillämp- 16
bart i Sverige och hur ett svenskt material i så fall skulle utformas. Fyra kommuner deltog i projektet. Resultaten pekade på att bedömnings- och insatsformuläret var ett bra men tidskrävande hjälpmedel för att tala med barnen och samla in viktig information om barnens situation i vården. Genom intervjuer med barn uppdagades ny och viktig information. Två tredjedelar av barnen hade någon form av hälsoproblem. För flera av dem saknades uppgifter om hälsokontroller och vaccinationer och många av barnens hälsoproblem föreföll vara okända för både familjehemmen och socialsekreterarna. Skolgång och kontakt med ursprungsfamiljen var andra områden där de placerade barnen hade problem [17]. Projektdeltagarna tilltalades av det barnfokuserade och systematiskt upplagda materialet och uttryckte önskemål om att prova LACS i barnavårdsutredningar. De sju behovsområdena i LACS bedömdes lika relevanta i utredningssammanhang och behovet att utveckla och förbättra utredningsarbetet i projektkommunerna ansågs stort. 2. Bakgrund BBIC-projektet (1999 2005) BBIC är ett system för handläggning och dokumentation i utredning, planering och uppföljning. BBIC har utvecklats och anpassats till svensk lag och praxis av Socialstyrelsen i samarbete med sju svenska kommuner/kommundelar. De kommuner som valdes ut var Luleå, Helsingborg, Linköping, Björklinge-Bälinge kommunnämnd (Uppsala), Gunnared SDN och Backa SDN (Göteborg) och Spånga-Tensta SDN (Stockholm). Projektets mål var att utveckla ett enhetligt system för utredning, planering och uppföljning inom den sociala barnavården [1]. Mål och syfte Det visionära målet för BBIC är att ge de barn och unga som är aktuella för socialtjänstens interventioner samma chanser i livet som andra barn i samhället. BBIC syftar till att komma till rätta med tidigare nämnda brister genom att: stärka barnets ställning i den sociala barnavården i enlighet med socialtjänstlagen och FN:s barnkonvention förbättra samarbetet kring barnet med föräldrar och familj, familjehem/hvb och professionellt nätverk skapa struktur och systematik i arbetet så att handläggning och insatser lättare kan följas upp, både på individ- och gruppnivå bidra till ökad kvalitet och rättssäkerhet genom nationell enhetlighet i utredning, planering och uppföljning. 17
Organisering av utvecklingsarbetet Ett viktigt signum för BBIC-projektet var ambitionen att integrera utvecklingsarbetet i den reguljära verksamheten. Detta har sin bakgrund i tidigare erfarenheter som bl.a. handlar om svårigheter att integrera försöksverksamheter i ordinarie verksamheter. Den projektstrategi som valdes hade ett tydligt bottom-up perspektiv med tonvikt på lokal förankring, delaktighet och inflytande. En viktig del i utvecklingsarbetet handlade om att bygga upp långsiktiga strukturer för utveckling och lärande. En förutsättning för deltagande i projektet var ett politiskt beslut i respektive projektkommun. Deltagaröverenskommelser tecknades också mellan Socialstyrelsen och de kommuner som deltog i projektet. Lokala projektteam Projektkommunerna uppmuntrades till att bygga upp lokala projektteam under ledning av lokala projektchefer med uppgift att driva det lokala utvecklingsarbetet. Projektteamen hade bred förankring i sina organisationer. Dessa team bestod av projektchefen, BBIC-utbildare, arbetsledare från olika arbetsgrupper, IT-ansvariga etc. BBIC-utbildarna Idén med BBIC:s utbildare hämtades från England. Projektkommunerna hade i uppdrag att utse särskilda utbildare och att ta fram utbildningsplaner som redskap för att implementera BBIC på hemmaplan. Utbildarna hade en nyckelroll i utvecklingsarbetet med uppgift att informera om och utbilda i BBIC i sin kommun. Det handlade bland annat om att introducera BBIC för nya handläggare och att ge fortsatt stöd till handläggarna i det dagliga arbetet. Möjligheten för utbildarna att fullfölja sina uppgifter visade sig vara starkt beroende av att det fanns mandat för deras uppdrag i organisationen. Socialstyrelsen samlade regelbundet utbildarna för erfarenhetsutbyte och strategisk planering av utbildningsfrågor. Benchmarkinggruppen Socialstyrelsen samlade projektcheferna ett par gånger per termin i den s.k. benchmarkinggruppen. Värdskapet för gruppens möten cirkulerade projektkommunerna emellan. Gruppen hade flera syften. Ett syfte var att den skulle vara ett forum för erfarenhetsutbyte och att projektkommunerna skulle lära av varandra, t.ex. genom att diskutera problem som uppstått i projektet och att hitta lösningar på dessa. Ett annat syfte var att bestämma projektåtaganden, ambitionsnivåer och prestationsmått 18
i BBIC-arbetet och att med utgångspunkt från dessa kriterier jämföra prestationer och resultat. Benchmarkinggruppen hade också inflytande över den strategiska planeringen i utvecklingsarbetet som helhet. 2. Bakgrund Nätverken De nämnda nätverken av projektchefer och utbildare var värdefulla för utvecklingsarbetet. Erfarenheter från fältet, såväl negativa som positiva, kunde härigenom användas som underlag för Socialstyrelsens projektplanering och för viktiga vägval i projektet. Nätverken var också ett forum i vilket kommunerna fick idéer och inspiration till utvecklingsarbetet på hemmaplan. Utvärdering och uppföljning Tre utvärderingsrapporter av externa forskare publicerades av Socialstyrelsen under projektets gång och en undersökning av BBIC genomfördes inom ramen för projektet KUBAS (Kunskapsbaserad socialtjänst) [18 21]. Därutöver genomförde Socialstyrelsen egna uppföljningar, bl.a. om användningen av formulären. Eftersom utvärderingarna och uppföljningarna ägde rum under pågående utvecklingsarbete användes resultaten från utvärderingarna till att anpassa och förbättra projektmaterialet. Tidigt i projektet uppmärksammades bristen på IT-stöd. Därför påbörjades ett arbete med att ta fram ett förslag för IT-stöd i BBIC. Detta arbete genomfördes parallellt med det pågående utvecklingsarbetet. Slutrapport från BBIC-projektet BBIC-projektet beskrivs och summeras i en slutrapport [1]. Bland slutsatserna kan noteras att BBIC hade bidragit till att barnens ställning stärkts och att socialsekreterarna hade fått en ökad medvetenhet och kunskap om barns behov. Familjerna kände sig mer delaktiga och social tjänstens arbete blev mer begripligt. Socialsekreterarna var positiva till BBIC:s ursprung i social forskning, till dess värderingar och kunskapsgrund. BBIC bidrog till en helhetssyn på barn och unga, bättre struktur i dokumentationen samt välgrundade beslutsunderlag. Ur chefernas perspektiv betraktades BBIC som ett kvalitetssäkringssystem som ökade möjligheten till styrning, kontroll och uppföljning. En annan erfarenhet från BBIC-projektet är att förändringsarbete är svårt och tar tid, men att förändring är fullt möjlig. Rapporten vänder sig till professionella och ledning inom den sociala barnavården men även till utredare, forskare och andra som intresserar sig för förändringsarbete i socialtjänstens organisationer. Rapporten avslutas med ett kapitel som handlar om behovet av fortlöpande förvaltning, samordning och utveckling av BBIC. 19
1 För att läsa mer om ICS i Danmark se www.socialstyrelsen.dk 2 http://www.education.gov.uk/ childrenandyoungpeople/social/ socialworkreform/b0071081/intergratedchildren-systems-ics-improvement Internationella erfarenheter BBIC har sin bakgrund i det engelska systemet ICS Integrated Children s System. Det är fler länder än Sverige som i sitt arbete med att utveckla den sociala barnavården, har hämtat inspiration från det engelska systemet. ICS finns idag, mer eller mindre utvecklat och utbrett, i mer än 15 olika länder: Storbritannien (England, Wales, Skottland, Nordirland), Australien (Victoria, New South Wales), Irland, Ukraina, Kanada (Prince Edward Island, Alberta, Québec), Nya Zealand, Frankrike (Haute-Savoie), Grekland, Ungern, Polen, Rumänien, Tjeckien, Ryssland, Finland, Norge, Danmark och Sverige. På vilket sätt man har inspirerats av ICS i ovan länder varierar. Några länder använder det engelska systemet i sin helhet, medan andra använder utvalda delar, exempelvis för barn på barnhem. Några länder har fattat formella beslut för att påbörja implementering och andra är långt inne i utvecklingsarbetet [22]. Några länder, däribland Sverige och Danmark, har i hög utsträckning anpassat den engelska förlagan och och skapat egna system utifrån nationell praxis, organisation och lagstiftning. I Danmark har man behållit namnet ICS. 1 Institutionen för socialt arbete vid universitetet i Montreal genomförde 2010 en meta-utvärdering av ICS, som berör genomförandet i länder utanför Storbritannien. Utvärderingen tyder på att personal som arbetar utifrån systemet gör bättre bedömningar av komplexa situationer, har en mer holistisk syn med barnet i centrum, vilket ger bättre planering av insatser. Man ansåg att tvärprofessionell samverkan ökade, liksom deltagandet av barn och föräldrar [22]. På senare år har kritik framförts mot ICS i Storbritannien. Kritiken härrör från en större utvärdering av skyddet för utsatta barn och gäller hur ICS utformades och hur det implementerades [23]. I utvärderingen framhålls emellertid att kunskapsgrunden i ICS i form av triangeln och grundprinciperna är bra. Att handläggning och dokumentation blir systematiserad lyfts också fram som positivt. För närvarande pågår arbeten i Storbritannien med att avhjälpa bristerna i ICS. 2 Gemensamt för BBIC och ICS är att det är handläggnings- och dokumentationssystem inom den sociala barnavården som bygger på strukturerade formulär med utgångspunkt från triangeln. Grundprinciperna och triangeln, som illustrerar kunskapsgrunden, är gemensamma liksom förekomsten av formulär och stöddokument. Antal formulär och hur dessa är utformade är dock olika. 20