Samrådsunderlag. Version 2014-11-12

Samrådsunderlag Ny 132 kv-kraftledning mellan Tidaholm och Gimmene samt ny 33 kv-kraftledning mellan Gimmene och Velinga, Tidaholms kommun, Västra Götalands län. Version 2014-11-12

INNEHÅLL 1 BAKGRUND OCH SYFTE... 3 1.1 LEDNINGARNAS SYFTE... 4 2 TILLSTÅNDSPROCESSEN... 5 2.1 GÄLLANDE LAGSTIFTNING... 5 2.2 SAMRÅD OCH MKB... 5 2.3 PRÖVNINGEN... 6 2.4 MARKUPPLÅTELSE OCH LEDNINGSRÄTT... 6 2.5 ÖVRIGA TILLSTÅND ELLER DISPENSER... 6 3 LOKALISERINGSSTUDIE... 7 3.1 ANALYSMETOD... 7 3.2 RESTRIKTIONER OCH HÄNSYNSOMRÅDEN I LANDSKAPET... 7 3.3 STRÅK UTIFRÅN RESTRIKTIONER OCH HÄNSYNSOMRÅDEN I LANDSKAPET...18 3.4 LANDSKAPSTYPER OCH STRUKTURER...21 3.5 BESKRIVNING AV STRÅK...24 4 TEKNISK UTFORMNING... 27 4.1 LUFTLEDNING...27 4.2 JORDKABEL...29 4.3 132 KV-LEDNINGENS UTFÖRANDE...30 5 ÖVERGRIPANDE KONSEKVENSBEDÖMNING... 32 5.1 KUMULATIVA EFFEKTER FRÅN ANDRA PROJEKT...32 5.2 HÄLSA OCH SÄKERHET...32 6 FORTSATT ARBETE... 34 6.1 FÖRSLAG TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNING I KOMMANDE MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING 34 6.2 VAL AV STRÄCKNING...34 6.3 TIDPLAN...34 1

Sökande Vattenfall Eldistribution AB Österlånggatan 60 461 34 Trollhättan Konsult Ramböll Sverige AB Box 17009 104 62 Stockholm Tel: 010-615 60 00 www.ramboll.se Uppdragsledare: AnnSofie Gustavsson Tillstånd/samråd: Maria Danling Lokaliseringsstudie/GIS: Henrik Olsson Kontaktperson AnnSofie Gustavsson Ramböll Sverige AB Tel: 010-6155267 E-post. annsofie.gustavsson@ramboll.se Niklas Kelvered Vattenfall Eldistribution AB E-post: niklas.kelvered@vattenfall.com 2

1 BAKGRUND OCH SYFTE Vattenfall Eldistribution AB (Vattenfall) har fått i uppdrag att ansluta en planerad vindkraftpark vid Velinga i Tidaholms kommun. För att möjliggöra denna anslutning utreder Vattenfall nu en ny 33 kv-kraftledning mellan planerad vindkraftspark i Velinga och befintlig transformatorstation i Gimmene, en sträcka på ca 7 km. Dessutom utreder Vattenfall en ny 132 kv-kraftledning mellan stationen i Gimmene och transformatorstation Tidaholm, som är under byggnation, en sträcka på ca 15 km, se karta i figur 1. Figur 1. Översiktskarta med transformatorstationer och anslutningspunkten till Velinga. 3

Den anslutande ledningen mellan Velinga vindkraftpark och Gimmene planeras att utföras som jordkabel, medan man för 132 kv-ledningen mellan Tidaholm och Gimmene utreder både luftledning och jordkabelförbindelse i detta skede, se även vidare under avsnitt 4.3. Anslutningen av vindkraftparken via 33 kv-ledningen till det överliggande nätet är beroende av att även 132 kv-ledningen byggs eftersom nätet i området i dagsläget är fullt och inte kan ta emot mer kapacitet, för ytterligare förklaring av ledningarnas syfte se vidare under avsnitt 1.1 nedan. Vattenfall kommer att ansöka om två separata nätkoncessioner för linje, en för den nya 132 kv kraftledningen samt en för den nya 33 kv kraftledningen. Detta samrådsunderlag behandlar både 132 kv-kraftledningen och 33 kv-kraftledningen. Det interna elnätet mellan vindkraftverken ingår inte i koncessionsansökningarna och behandlas således inte heller i samrådsunderlaget. Eftersom transformatorstationer inte är koncessionspliktiga sköts tillståndshantering för dessa i separat ärende. I närområdet kring transformatorstationen vid Tidaholm planeras och byggs för närvarande två andra ledningar; en 130 kv luftledning mellan Tidaholm och Korsberga och en 130 kv luftledning mellan Tidaholm och Falköping. För Tidaholm-Falköping planeras ansökan om koncession lämnas in till våren 2015 och Tidaholm-Korsberga byggs under hösten 2014. Ledningarna nämns endast övergripande i detta samrådsunderlag, men hänsyn till kumulativa (samlade) effekter kommer att tas vid beskrivning av miljökonsekvenser i det fall ledningarna lokaliseras så nära varandra att sådana kan uppstå. Detta kommer att göras i de miljökonsekvensbeskrivningar som tas fram för de här aktuella ledningarna. Faktaruta benämning av spänning för kraftledningar För kraftledningar finns det flera olika sätt att ange dess spänning. Man pratar dels om ledningarnas nominella spänning, vilket är den spänning man anger när man benämner ledningarna i dagligt tal (t ex 130 kv resp 30 kv), dels om driftspänning, dvs. den spänning som nätet drivs på och som koncession söks för (i detta fallet 132 kv resp 33 kv). Sedan finns även ett begrepp som heter konstruktionsspänning, vilket är den spänning som ledningen konstrueras för att klara av (för en 130 kv-ledning är 145 kv konstruktionsspänningen och för en 30 kvledning är 36 kv konstruktionsspänningen). I det fortsatta dokumentet benämns de ledningar som samråds här och som koncession kommer att sökas för med sina driftspänningar. När kraftledningar och ledningsnät behandlas mer generellt i dokumentet används den nominella spänningen. 1.1 Ledningarnas syfte Syftet med 33-kV ledningen är att ansluta den planerade vindkraftparken i Velinga till det överliggande elnätet. Vindkraftparken är planerad att omfatta maximalt 16 vindkraftverk och tillståndsansökan för anläggningen lämnades in i slutet av maj 2012. Vattenfall har fått in flera förfrågningar om att ansluta vindkraftverk till elnätet i området mellan Tidaholm och Mullsjö. Det befintliga elnätet i området har dock inte kapacitet nog att 4

ansluta de volymer som förfrågats och därför måste detta förstärkas för ändamålet. Nedan redogörs i korthet för syftet med 132 kv-ledningen. Det nuvarande regionnätet i området är byggt för och drivs med spänningsnivån 40 kv. Detta är en spänning som ur tekniskt perspektiv är lämplig för att ansluta medelstora vindkraftseffekter. De effektvolymer som finns förfrågade i området överstiger dock vida vad som är möjligt att ansluta till ett 40 kv-nät och därför behöver området förses med en anslutning till det överliggande elnätet som har spänningsnivån 130 kv. Till ett 130 kv-nät går det på grund av den högre spänningen att ansluta betydligt större effekter än vad som är möjligt till ett 40 kv-nät. Som tidigare nämnts behöver en nätförstärkning ske redan när den planerade vindkraftparken i Velinga ska anslutas, se ovan under avsnitt 1. Den närmaste punkten där det finns möjlighet att ansluta till 130 kv-nätet är i transformatorstationen Tidaholm strax väster om Tidaholm, varför det är lämpligt att den här aktuella 132 kv-ledningen får denna station som startpunkt. Vattenfall ser det även som lämpligt att slutpunkt för ledningen blir den befintliga transformatorstationen vid Gimmene. Detta för att en helt ny station inte skall behöva etableras i närområdet runt Gimmene. Den befintliga stationen Gimmene kommer dock att behöva byggas ut för att ansluta 132 kvledningen. Att den befintliga stationen Gimmene väljs som slutpunkt innebär även att det blir möjligt att dra nytta av den nya 132 kv-ledningen som ny inmatning från 130 kv till det befintliga 40 kv-nätet i området och på så vis göra detta nät mer robust och tillförlitligt än vad det är idag. En sådan uppstärkning skulle innebära förbättrad elnätsmatning till hela området som matas från 40 kv-stationerna i Mullsjö, Kyrkekvarn, Gimmene och Kättilstorp. Huvudsyftet med 132 kv-ledningen är dock att möjliggöra anslutning av de förfrågade vindkraftsvolymerna till 130 kv-nätet. 2 TILLSTÅNDSPROCESSEN 2.1 Gällande lagstiftning För att få bygga och nyttja en starkströmsledning krävs tillstånd enligt ellagen (1997:857), så kallad nätkoncession för linje. I en ansökan om nätkoncession ska enligt ellagen en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingå. Samrådsförfarandet och kraven på MKB regleras i miljöbalken (1998:808), se vidare nedan. Ansökan om nätkoncession prövas av Energimarknadsinspektionen. 2.2 Samråd och MKB Inför ansökan om nätkoncession ska samråd genomföras i enlighet med 6 kap 4 miljöbalken. Detta ska enligt miljöbalken i första hand ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan, vilket beslutas av länsstyrelsen, ska samrådskretsen utökas. Eftersom Vattenfall anser att det redan tidigt i projektet är viktigt att inhämta synpunkter från alla samrådsparter kommer samråd kring stråken att ske med länsstyrelsen, kommunen och enskilda, men även med övriga statliga myndigheter, organisationer och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten. Efter genomfört samråd kring stråken kommer analys av stråken att ske, baserat på inkomna synpunkter, befintliga natur- och kulturvärden etc., 5

befintlig markanvändning och bostäder, ekonomi och byggbarhet för att finna lämpligaste stråk. Inom detta utarbetas ett förslag till sträckning kring vilken ytterligare samråd sker, bland annat med berörda fastighetsägare, för att slutligen utmynna i en sträckning för vilken koncession söks. Syftet med samrådet är framför allt att informera om det föreslagna projektet och att inhämta samrådsparternas synpunkter. De synpunkter som inkommer under samrådsprocessen ska beaktas i det fortsatta arbetet med koncessionsansökan och MKB. Efter genomfört samråd upprättas en MKB som biläggs tillståndsansökan vid inlämnandet till Energimarknadsinspektionen. Syftet med MKB:n är i huvudsak att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade ledningen och dess uppförande kan få på; Människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö Hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt Annan hushållning med material, råvaror och energi Syftet är vidare att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön. 2.3 Prövningen När ansökan är komplett och innefattar de övriga handlingarna, utöver MKB, som krävs enligt ellagen sänds ansökan in för prövning till Energimarknadsinspektionen. När Energimarknadsinspektionen tagit emot tillståndsansökan inhämtar myndigheten yttranden från bl.a. Försvarsmakten, berörd länsstyrelse, kommun, fastighetsägare samt övriga berörda sakägare innan tillstånd till verksamheten kan medges. 2.4 Markupplåtelse och ledningsrätt För att få påbörja byggnationen av en kraftledning krävs förutom tillstånd enligt ellagen även tillträde till berörda fastigheter. Tillträde fås vanligtvis genom tecknande av markupplåtelseavtal mellan fastighetsägare och nätägare. Avtalet reglerar fastighetsägarens och ledningsägarens rättigheter och skyldigheter. Vattenfall har som målsättning att, så långt det är möjligt, träffa frivilliga överenskommelser med berörda fastighetsägare. Fastighetsägaren ersätts för det intrång som sker på den mark som tas i anspråk för ledningen och Vattenfall får genom den frivilliga överenskommelsen rätt att på fastigheten bygga, driva och underhålla ledningen. Detta avtal kan sedan ligga till grund för den ledningsrätt som Vattenfall i framtiden kan komma att ansöka om. Ledningsrätten beslutas av Lantmäterimyndigheten. I samband med att sträckningen för ledningarna arbetas fram kommer också förundersökningsmedgivande att sökas av Vattenfall. Detta innebär en rättighet att beträda fastigheterna för t.ex. fältundersökningar. 2.5 Övriga tillstånd eller dispenser Utöver nätkoncession för linje enligt ellagen och de bestämmelser som berörs i 6 kap. miljöbalken kan tillstånd eller dispenser även krävas enligt andra kapitel i miljöbalken eller enligt annan lagstiftning. Det kan t ex bli aktuellt att ansöka om tillstånd för eller anmäla vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken eller tillstånd/dispens enligt bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken. Även bestämmelserna i kulturmiljölagen ska beaktas. För det fall prövning enligt andra bestämmelser kommer att bli aktuella görs detta i behörig ordning skilt från aktuell ansökan om nätkoncession. 6

3 LOKALISERINGSSTUDIE I det skede som projektet nu befinner sig har en lokaliseringsstudie genomförts för att finna ett antal alternativa stråk inom vilka ledningarna kan lokaliseras. Eftersom utförandet av 132 kv-ledningen i nuläget inte är bestämt, har stråken för 132 kv-ledningen utformats för att kunna hysa en ledning med utförande som både luftledning och jordkabel. Den anslutande 33 kv-ledningen från Velinga planeras dock att utföras som jordkabel. Lokaliseringsstudien behandlar det geografiska sammanhanget, vilket motsvarar det område som finns med i kartutsnitten i kommande kapitel. Det område som varit styrande för utarbetandet av möjliga stråk benämns utredningsområdet och motsvarar området mellan de givna stationerna Tidaholm och Gimmene samt anslutningspunkt för Velinga vindkraftpark, med ett visst omland, se figur 1. 3.1 Analysmetod Analysen som använts för att utforma stråk för 33 kv- och 132 kv ledningarna har skett med hjälp av GIS (geografiska informationssystem), i vilket man sammanställer data från många olika källor i kartor med gemensamt koordinatsystem. I detta skede har alltså analysen skett huvudsakligen genom kartstudier av befintligt GIS-underlag från länsstyrelse och kommun. Inga natur- och kulturinventeringar har skett inom ramen för lokaliseringsstudien. Vid utarbetandet av stråken har landskapet och dess registrerade intresseområden studerats på en relativt grov och övergripande skala. Detta eftersom syftet i detta skede är att identifiera större korridorer/områden inom vilka en ledning kan lokaliseras. Inom dessa korridorer kommer sedan detaljstudier och anpassningar att ske vilket innebär att sträckningen som slutligen blir föremål för ansökan anpassas så att tillräckliga avstånd till bostäder och andra lokaler där människor stadigvarande vistas hålls osv. Analysen som utmynnat i förslag på stråk har i huvudsak skett i följande steg: Först genomfördes en grundläggande kartering där områden med registrerade intresseområden kartlades. Dessa områden beskrivs i avsnitt 3.2. Skyddade områden eller områden som bedöms kräva särskild hänsyn valdes bort som olämpliga för att anlägga kabel eller luftledning. Utifrån detta identifierades områden där anläggning av en ledning bedöms kunna ske utan att skada de mest grundläggande känsliga områdena i landskapet. Inom eller i anslutning till dessa områden arbetades stråk fram utifrån kriterier som beskrivs i avsnitt 3.3. Även en karta i vilken det aktuella området delats in i landskapstyper togs fram för att beskriva landskapet och lokalisera stråken. Stråken beskrivs sedan utifrån skydd, hänsynsområden, befintlig markanvändning och landskapsbild som de korsar. Utifrån detta underlag kan stråken nu samrådas och värderas så att ledningarna kan utformas på ett sätt som passar in och skadar landskapet så lite som möjligt. 3.2 Restriktioner och hänsynsområden i landskapet I den första analysen sammanställs olika typer av intressen från länsstyrelse och kommun, t ex riksintressen samt olika naturvärden och kulturmiljöer i landskapet. Informationen sammanställs för att ge en sammansatt bild av var restriktioner och områden för särskild hänsyn finns i landskapet. 7

3.2.1 Riksintressen Kulturmiljövård Ett större område som är riksintresse för kulturmiljövård finns väst om utredningsområdet. I anslutning till detta finns även ett mindre område som täcker in Suntak by, bymiljö med representativ bebyggelse från järnåldern till 1800-talets gårdsflyttningar och Kymbo tall, fornlämningsmiljö med ett av landets största hålvägssystem (http://www.tidaholm.se/byggabomiljo/kulturhansyniplaneringen.4.62d6c54d12eb462459480 008859.html), se figur 2. Naturvård Ca 3 km väster om riksväg 26 finns ett område som är riksintressant ur naturvårdssynpunkt. Det ligger nära området för riksintresse kulturmiljövård. Även ca 5 km öster om stråken för de planerade kraftledningarna finns ett större område som är riksintresse för naturvård Svedmon Hökensås, se figur 2. Natura 2000, art och habitatdirektivet Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden inom EU. I Sverige skyddas Natura 2000- områden genom miljöbalkens lagstiftning. Samtliga Natura 2000-områden är riksintressen och de skyddas dessutom i 7 kap. miljöbalken. I utredningsområdet finns primärt två områden, kring Tidan och Grimmestorp, som är Natura 2000 och därmed riksintressen för naturvård, se figur 2. Det förekommer även ett mindre område väst om riksväg 26 nära Vättak by. Friluftsliv och Rörligt friluftsliv Öster om utredningsområdet finns områden för riksintresse friluftsliv och riksintresse rörligt friluftsliv med ungefär samma utbredning som riksintresset för naturvård, se figur 2. 8

Figur 2. Riksintressen 9

3.2.2 Kulturmiljö Fornlämningar I utredningsområdet förekommer fornlämningar i form av ytor (t ex fossil åkermark), linjer (vilket oftast är historiska vägsträckor) och punktobjekt (t ex stensättningar), se figur 3. Oftast ligger dessa fornlämningar i kluster kring dagens vägar, vilket visar att dessa varit i bruk länge. Fornlämningar skyddas av kulturmiljölagen (1988:950) och får inte skadas. Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram Länsstyrelsens egna kulturmiljövårdsprogram täcker mindre områden kring äldre bebyggelse och byar som Sjogerdala, Vättak, Ettak, Torp, Suntak, Baltak och Täppan, se figur 3. Bevarandeplan odlingslandskapet Äldre odlingslandskap finns utpekade i länets bevarandeplan för odlingslandskap, främst i ett sammanhängande stråk från Bosarp till Hadäng, se figur 3. I området finns även äldre bevarandevärda jordbruksmiljöer kring byarna Madäng och Suntak. Ängs- och betesmarksinventeringen Mönstret av skyddade kulturmiljöer och fornlämningar sammanfaller ofta med förekomsten av ängs- och betesmark, dvs. äldre kulturmiljöer som fortfarande är hävdade och brukas, vilket visar att just förekomst av ängs- och betesmark många gånger har ett kulturhistoriskt värde. Landskapsbildskydd Utanför utredningsområdet, norr om Folkabo, förekommer ett par områden som har skyddad landskapsbild, se figur 3. Dessa ligger i anslutning till områden med riksintresse kulturmiljövård, länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram och bevarandeplan för odlingslandskapet. 10

Figur 3. Kulturmiljö 11

3.2.3 Naturvärden Skyddad natur Öster om riksväg 26 finns det i och kring utredningsområdet tre naturreservat, varav två även utgör Natura 2000-områden, se figur 5. Det ena är längs Tidan vid Ettaks strömmar, vilket är naturreservat och Natura 2000 enligt habitatdirektivet, där kvaliteterna består i ett representativt vattendrag med mycket högt skyddsvärde samt rikt växt- och djurliv. Det andra är naturreservatet Grimmestorp som även är Natura 2000-område enligt habitatdirektivet och beskrivs som ett område med gammal skog som genomkorsas av Grimmestorpaån. Området är artrik skogmark och mycket kuperat. Längre öster ut ligger naturreservatet Aplagårdsskogen/Hadängs lövskog som gränsar mot Hökensås. Ytterligare ett litet naturreservat finns nordväst om Vättak. (http://skyddadnatur.naturvardsverket.se/). Även skogliga biotopskydd förekommer i mindre omfattning i utredningsområdet. Dessa representerar värdefull skogsmark som är skyddad enligt 7 kap. miljöbalken. Övriga naturvärden Utöver naturområden som står under någon form av skydd i lagstiftningen finns det områden i landskapet som har viktiga naturvärden. Genom att inkludera länsstyrelsens inventeringar av våtmarker, ängs- och betesmarker, lövskogar och sumpskogar i kartan framträder ett mönster av naturmiljöer där det med stor sannolikhet finns höga naturvärden och känsliga ekosystem. Ofta utgörs dessa av vattenmiljöer eller områden med historiskt långt men lågintensivt bruk. Länsstyrelsens bevarandeplan för odlingslandskapet fångar upp en del av det mönster som finns av äldre kulturmarker med höga naturvärden. Ofta förekommer lövskog som inte brukas som skogsproduktion tillsammans med ängs- och betesmarker eller vattenmiljöer som vattendrag och våtmarker. Sådana platser har ofta både många och sällsynta arter varför de i möjligaste mån undviks för anläggande av kabel och kraftledning. I utredningsområdet förekommer också Skogsstyrelsens naturvärdesobjekt och nyckelbiotoper främst i ett stråk som i huvudsak täcks in av bevarandeplan för odlingslandskapet från Bosarp till Ekeberget strax sydost om Tidaholm, se figur 5. Öster om Sjogerdala ligger några områden med naturvårdsavtal enligt Skogsstyrelsen. Figur 4. Karta från Tidaholms kommuns naturvårdsprogram som visar landskapsekologiska områden. Kommunalt naturvårdsprogram Tidaholms kommun har ett kommuntäckande Naturvårdsprogram som antogs av kommunfullmäktige 2010-03-28 12

(http://www.tidaholm.se/download/18.7788d62d13cf31083ef4e1/1361967750247/naturv%c 3%A5rdsprogram.pdf.). I Naturvårdsprogrammet delas kommunen in i landskapsekologiska områden, se figur 4. Området där kraftledningarna kan komma att anläggas sammanfaller till del med Södra Tidandalen, Västra Hökensåsbygden och till viss del med Hökensås urbergsområde. Södra Tidandalen (nr. 3 i kartan från Naturvårdsprogrammet) beskrivs enligt följande; Ån Tidans södra del karaktäriseras av en hög andel forssträckor vilken den längsta, Ettaks strömmar, idag är skyddat som naturreservat. Området omfattar även närliggande strandskogar, översilningsskogar och mader. Västra Hökenåsbygden (nr. 5 i kartan från Naturvårdsprogrammet) karaktäriseras enligt naturvårdsprogrammet av en stor variation av naturtyper som ofta uppträder i en mosaikartad struktur. Talrika bäckdalar, fuktstråk och källflöden, vilka i dag ofta är igenvuxna med alskog, varvas med ädellövskogar och varierande betesmarker. Hökenås urbergsområde (nr. 6 i kartan från Naturvårdsprogrammet) utgörs av de delar av Hökensås som inramas av de väldiga isälvsavlagringarna i öster och de lövskogsrika sluttningarna i väster. Karaktäristiskt är den rika förekomsten av myrar och sumpskogar. Utöver dessa landskapsekologiska områden finns till programmet knutet ett digitalt material som redovisar naturvärdesområden som är klassade enligt klasserna 1-3, där klass 1 betyder unika naturvärden, klass 2 höga naturvärden och klass 3 naturvärden. Dessa områden är redovisade i kartan i figur 7. I tabellerna i avsnitt 3.5 som beskriver stråken nämns de områden som berörs. 13

Figur 5. Naturvärden 14

3.2.4 Samlade restriktioner och hänsynsområden Figur 6. Samlade restriktioner och hänsynsområden 15

3.2.5 Övriga kommunala planer Tidaholm kommuns gällande översiktsplan är från 1990. Det finns även en fördjupad översiktsplan för Tidaholms stadsbygd antagen 2009 samt en vindbruksplan som antogs 2010. Enligt 2 kap 8 Ellagen får en nätkoncession för linje inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. I området för de planerade ledningarna finns enligt uppgift från Tidaholms kommun inga detaljplaner eller områdesbestämmelser. I utredningsområdet finns även objekt som ingår Tidaholms kommuns egna naturvårdprogram, beskrivna under del 3.2.3. Utbredningen av dessa framgår i figur 7. Tematisk översiktsplan för vindbruk, 2010 I vindbruksplanen anges att en förutsättning för att kunna bygga ut vindkraft är att det befintliga elnätet kan ta emot den producerade energin. Vidare konstateras att det befintliga nätet inom kommunen behöver byggas ut för att kunna ansluta all den vindkraft som planeras. Vindbruksplanen pekar ut områden som är olämpliga respektive prioriterade för vindkraftsetablering. I området som utreds för anläggande av kraftledningar finns bara områden som är olämpliga för vindkraftsetblering, dock är stora delar av landskapet varken angivna som olämpliga eller prioriterade för vindkraft. Vattenfalls vindkraftspark i Velinga ligger i det östra prioriterade området uppe på Hökensås, se figur 7. 16

Figur 7. Kommunala planer, inklusive kommunalt naturvårdsprogram 17

3.3 Stråk utifrån restriktioner och hänsynsområden i landskapet I nästa steg har stråk tagits fram, se figur 8, med utgångspunkt i analysen av de restriktionsoch hänsynsområden som presenterades i föregående avsnitt. Vid utarbetandet av stråk har också faktorer så som byggbarhet, inklusive avstånd till bostäder, och teknik tagits hänsyn till, men i detta skede på en övergripande nivå. I fortsatt arbete med ansökan och MKB kommer därför ledningens sträckning att detaljstuderas med hänsyn till befintlig markanvändning och landskap. Hänsyn till befintlig bebyggelse tas också vid detaljplaneringen av ledningens sträckning. 3.3.1 Urval av 33 kv stråk Grundkriteriet för utformandet av 33 kv-stråken har varit att ta sig från Gimmenestationen till anslutningspunkten för vindkraftparken vid Velinga. Följande urvalsmetod har använts för att utforma de olika stråkalternativen för 33 kv kabel: I så liten utsträckning som möjligt dra kabel genom områden med skydd eller höga kultur- eller naturvärden så som platser med äldre bebyggelsemiljöer, fornlämningar, lövskogsbestånd, eller betesmarker. Genhet, dvs. sträckan från vindkraftparkens anslutningspunkt till transformatorstation ska vara så kort som möjligt för att minska kostnader. Välja bort kuperad terräng och höjder då sådan mark måste röjas från både marktäcke och sten då kabeldike grävs. Hellre dra kabel genom åkermark än skogsmark då den förra redan är bruten och öppen mark. Detta innebär att det är billigare och enklare att gräva kabeldike, att markanvändningen lätt kan återställas samt att framtida kostnader minimeras då kabelgatan inte behöver röjas som i skogsmark (vilket innebär minskad kostnad på sikt). Man undviker även att skära genom skogen med den röjda kabelgatan vilket skulle ge en påverkan på landskapsbilden. Längs befintliga skogs- och landsvägar i så stor utsträckning som möjligt då detta generellt innebär minskad byggkostnad och mindre påverkan på landskapet. 3.3.2 Urval av 132 kv stråk Start- och slutpunkt för dessa stråk ges av de två transformatorstationerna Tidaholm och Gimmene. Stråken för 132 kv kraftledning har formats genom följande urval: Skapa så raka och gena, dvs. korta, stråk som möjligt för att minska kostnader och komplexitet i anläggandet. Samtidigt undvika de delar av landskapet som har restriktioner eller är hänsynsområden i form av skydd, naturvärden eller kulturmiljöer så långt det går. I viss mån utforma stråken så att ledningarna kan anpassas till att i största möjliga mån passa in i landskapstypernas struktur och inte påverka markanvändning och landskapsbild negativt. Exempel på detta är att följa befintliga vägar, att sträva efter att skogspartier inte delas i små delar som blir svåra att bruka och att undvika att dela större sammanhängande skogar eller öppna landskap på mitten. Stråken ska i möjligaste mån kunna hysa både luftledning och kabel där det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. 3.3.3 Motiv till framtagna stråk På kartan i figur 8 visas de framtagna stråken. Dessa är mellan ca 400 och 700 meter breda, vilket innebär att den slutliga förläggningen av ledningarna endast kommer att påverka en del av stråkets bredd. 18

Utgångspunkten vid framtagandet av stråk har som tidigare beskrivits varit att i möjligaste mån undvika kända restriktions- och hänsynsområden i landskapet samtidigt som ett tekniskt byggbart stråk ska tas fram som för 132 kv kan innefatta både en luftledning och en kabel. 132 kv-stråk Den genaste vägen mellan Tidaholm och Gimmene är utmed riksväg 26, stråk 1a. Detta stråk kan nås antingen genom att gå rakt västerut från Tidaholm och ansluta i höjd med Tomten eller genom att gå utmed de befintliga 40 kv- och 10 kv-ledningarna söderut från Tidaholm (stråk 1b) och sedan ansluta riksvägen i höjd med Ängatorpet. Om den västliga sträckningen ut från Tidaholm väljs kommer ledningen på denna sträcka att gå parallellt med ledningen mellan Falköping och Tidaholm. Förläggning av ledningar utmed befintlig infrastruktur har fördelen att intrånget i omgivande marker och påverkan på landskapsbilden ofta kan minskas i förhållande till förläggning i helt obanad terräng. Eftersom det utmed stråk 1a bitvis finns potentiella svårigheter i form av t.ex. parallellförläggning med andra ledningar, bebyggelse och telemast så har även andra alternativa stråk tagits fram. I den östra delen av utredningsområdet har ett stråk identifierats som följer stråk 1b inledningsvis men sedan går öster om Baltak och Madängsholm för att undvika samhällen och områden med kända värden (stråk 3a). För att möjliggöra alternativa korsningspunkter med Tidan har även stråk 3b tagits fram. Detta östliga huvudstråk går till stor del i obanad terräng och följer inte befintliga vägar eller annan infrastruktur, något som eftersträvas framförallt vid förläggning av kabel, men ger även en minskad påverkan på landskapet med ny infrastruktur i form av luftledning. I östra delen av utredningsområdet har inte några stråk som följer befintliga vägar kunnat identifieras. Som alternativ till stråk 1a har även stråk väster om riksväg 26 studerats. Dessa har lokaliserats väster om våtmarker (stråk 2b) respektive väster om Vättak och de betesmarker som finns norr därom (stråk 2a). Detta stråk ansluter till Gimmenestationen över en våtmark vid Byåsen. 33 kv-stråk Utgångspunkten för 33 kv-stråken har som tidigare beskrivits varit att i möjligaste mån följa befintliga vägar. För 33 kv-kabeln har två alternativa huvudstråk utarbetats, ett som ansluter riksväg 26 i höjd med Kungsgården (stråk 4a) och ett som ansluter i höjd med Kullen och Solhem (stråk 5a). Vid Kullen/Solhem har dessutom två alternativa stråk tagits fram för passagen av Tidan, ett söder om vägen och ett norr om. Stråk 4a korsar genom Natura 2000- området vid Tidan, men där stråket går är passagen genom området relativt smal och en befintlig bro finns över vattendraget. Stråk 4 och 5 sammanfaller norr om Sjogerdala eftersom förläggning längs denna väg anses vara det enda genomförbara alternativet. Öster om Sjogerdala delar sig stråken åter och 4b tar en nordligare väg genom delvis obanad terräng och kulturmiljöområde vid Berga. Stråk 5b följer istället en skogsväg söder om Berga. För mer detaljerad beskrivning av respektive stråk och dess intresseområden se avsnitt 3.5. 19

Figur 8. Stråk, restriktioner och hänsynsområden 20

3.4 Landskapstyper och strukturer För att beskriva de olika stråken mellan Velinga och Tidaholm delas kartutsnittet in i olika landskapstyper (se figur 9). En landskapstyp är ett område som är relativt homogent och står i kontrast till sin omgivning, exempelvis åkerlandskap och skogslandskap. I begreppet landskapstyp ryms både markanvändning (landskapets funktion) och landskapsbild (landskapets visuella struktur). Det förra kan exemplifieras med skogsbruk, jordbruk, industri, trafik, boende, dvs. samhällsfunktioner som kan vara svåra respektive möjliga att kombinera med kabel eller luftledning. Landskapsbilden är synonym med det visuella intrycket av de olika markanvändningarna. Det vi ser när vi vistas i ett landskap är dess uppbyggnad med olika typer av funktioner; byggnader, vägar, skogar, vatten, industrier, åkrar och så vidare. Termerna struktur, skala och funktion används här för att beskriva uppbyggnaden och bilden av landskapet. Landskapet mellan Velinga och Tidaholm är så kallad mellanbygd där jord- och skogsbruk blandas om vartannat. Utredningsområdet består främst av skogsmark, men även öppen mark med åker och betesmark, samt kluster av bebyggelse förekommer. Större skogspartier och kuperad mark De större barrskogspartierna är storskaliga och med en relativt homogen struktur eftersom det är resultatet av hur skogen brukas. Skogen har även en funktion som plats för friluftsliv. Skogen är en sluten landskapstyp vilket gör att det som anläggs i skog till viss del kan döljas i vegetationen. Den röjda gata som krävs för anläggning av kabel eller luftledning i skogsmark innebär alltid ett ingrepp i dess markanvändning och landskapsbild. För drift och underhåll av en luftledning krävs en permanent skogsgata. Större barrskogspartier i projektområdet finns i ungefär nord-sydliga stråk parallellt med riksväg 26, söder om Tidaholm. Åker och öppna marker De större åkermarkerna är storskaliga och har en homogen struktur. Detta är ett resultat av det moderna jordbrukets krav på rationella och effektiva brukningsmetoder. Till skillnad från skogspartier är inte åkermarkerna allemansrättsligt tillgängliga och är därmed inte en plats för aktiv rekreation. Däremot kan betesmarker utgöra värdefulla rekreationsområden. Anläggande av kabel i åkermark utgör ingen större påverkan på markanvändningen eftersom marken kan brukas efter att kabeln är förlagd. Kabel i åkermark ger heller ingen påverkan på landskapsbilden. Anläggande av luftledning över åkermark ger påverkan med stolparnas fundament och eventuella stag på markanvändningen och kan ge en långväga påverkan på landskapsbilden. Större åkermarker finns i sammanhängande områden söder om Tidaholm. Mosaik av småskaliga jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd Mosaiken av jordbruksmarker, gårdar och lövskogsbestånd har en mycket småskalig och varierad struktur och är ofta miljöer från hur samhället såg ut innan jord- och skogsbruk mekaniserades. Mosaiken rymmer ofta, till skillnad från de ovan beskrivna landskapstyperna, en rad olika funktioner som bete, åker, bebyggelse, vatten och lövskogsbestånd. Till skillnad från skogspartier eller åkermarker rymmer dessa miljöer oftare historiska- såväl som naturvärden. Dessa miljöer återfinns många gånger längs vattendrag och äldre landsvägar. Mosaiklandskapet är känsligt för både förändringar i markanvändning och storskaliga ingrepp med infrastruktur. Orter De större orterna i utredningsområdet är Tidaholm och Madängsholm. Dess sammansättning består i huvudsak av bostadsbebyggelse, infrastruktur, grönområden och olika typer av 21

verksamheter som handel eller industriområden. Orternas skiftande markanvändning och landskapsbild spänner från storskaliga nya industri- och handelsområden till småskalig äldre bebyggelse eller grönområden för rekreation. Det gör att delar av orterna kan vara lätta att kombinera med kraftledningar och andra delar svårare. Mindre byar ingår i landskapstypen Mosaik av småskaliga jordbrukmarker, gårdar och lövskogsbestånd. Landmärken och infrastruktur Utöver de ovan fyra beskrivna landskapstyperna finns även andra storskaliga strukturer i form av landmärken och linjeelement i landskapet som kablar och luftledningar behöver förhålla sig till i så stor utsträckning som möjligt. Landmärkena är oftast kyrkor eller master. Gemensamt för dessa är att de behöver ligga relativt fritt och ostört; kyrkan för att bibehålla sin historiska position i landskapet och masten av tekniska skäl. Linjeelementen är oftast vägar, järnvägar eller befintliga kraftledningar. I utredningsområdet finns ett relativt väl utvecklat vägnät, där riksväg 26 löper i nord-sydlig riktning. Längs riksväg 26 finns enligt uppgift från Trafikverket planerade sidoområdesåtgärder, det vill säga röjning av vegetation, borttagning av hinder (stenar, träd, farliga slänter) mm längs sidorna av vägen. Riksväg 26 är en nationell väg och det kan inte uteslutas att den kan byggas om/ut till 2+1 väg i framtiden men det finns ingenting sådant planerat i dagsläget. Det ska göras en åtgärdsvalsstudie på hela riksväg 26 som kommer att utreda och ge förslag på om åtgärder behövs och i så fall vad och var. Det är ofta gynnsamt att förlägga ledningar parallellt med större väg- och järnvägsstråk eftersom båda är storskaliga strukturer och ofta har en skyddszon mot bebyggelse som kan nyttjas. 22

Figur 9. Stråk, landskapstyper 23

3.5 Beskrivning av stråk Nedan beskrivs de olika stråken utifrån restriktioner och hänsynsområden samt landskapstyper, se kartorna under 3.3 och 3.4. 3.5.1 Stråk 1a - 132 kv Längd 14,8 km Riksintressen - Naturvärden Tangerar ett par våtmarker samt korsar ett fåtal lövskogsbestånd, ängs- och betesmarker. Kulturmiljö Med tanke på sin längd korsar stråket ett fåtal fornminnen, samt ett område för länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram vid Täppan. Kommunala planer Överlappar i viss mån områden som är olämpliga för vindkraft. Landskapstyp Övervägande större barrskogspartier. Följer riksväg 26 i ett landskap som redan präglas av infrastruktur. Mindre delar mosaik- och åkerlandskap. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk, mindre delar jordbruk, samt trafik. Passerar mast nära Gullstiga. Landskapstyp: landskapsbild Mestadels slutet skogslandskap. Mindre delar öppet åkerlandskap eller småskaliga mosaiklandskap. 3.5.2 Stråk 1b - 132 kv Längd 1,9 km Riksintressen - Naturvärden Passerar över en mindre våtmark. Täcker en liten del av Nolängen, område av klass 3 i naturvårdsplanen. Kulturmiljö Täcker några fornlämningar. Kommunala planer - Landskapstyp I gränsen mellan större barrskogspartier och öppet åkerlandskap. Följer befintliga 40- och 10 kv ledningar. Landskapstyp: markanvändning Skogs- och jordbruk. Landskapstyp: landskapsbild Övergång mellan sluten skog och öppen åker. 3.5.3 Stråk 2a - 132 kv Längd 5 km Riksintressen - Naturvärden Korsar våtmark söder om Vättak. Tangerar ett objekt för kommunens naturvårdsprogram vid Vättak och överlappar med område olämpligt vindkraft. Korsar område vid Mossagården av klass 2 som ingår kommunens naturvårdsprogram. Kulturmiljö Tangerar länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram för Vättak. Korsar ett antal fornminnen. Kommunala planer - Landskapstyp Huvudsakligen större barrskogsparter, men korsar även större öppet åkerlandskap mitt på vid Mossagården. Landskapstyp: markanvändning Mestadels skogsbruk, men även jordbruk. Landskapstyp: landskapsbild Mestadels slutet skogslandskap, men även större öppna 24

åkermarker som korsas av tänkt luftledning. 3.5.4 Stråk 2b - 132 kv Längd 4,6 km Riksintressen - Naturvärden Tangerar våtmark och lövskog mellan Hillstorp och riksväg 26. Kulturmiljö Korsar och tangerar ett mindre antal fornminnen. Kommunala planer - Landskapstyp Större barrskogspartier och kuperad mark. Stråket följer befintliga mindre vägar. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk. Landskapstyp: landskapsbild Slutet skogslandskap. 3.5.5 Stråk 3a - 132 kv Längd 11,8 km Riksintressen - Naturvärden Långt stråk som korsar (för sin längd) ett mindre antal ängs- och betesmarker, lövskogsbestånd och våtmark. Korsar även Tidan. Korsar naturvårdsplanens områden Berget klass 2, Törnet klass 2, tre områden kring Nolängen av klass 3 och L. Strängshemmet klass 3. Kulturmiljö Passerar bara ett par fornminnen. Kommunala planer Går i stort genom område som är olämpligt för vindkraft. Landskapstyp Mestadels genom större barrskogspartier, korsar även och tangerar tre mosaiklandskap. Korsar också kortare sträckor med öppet åkerlandskap. Följer inte väg eller annan befintlig infrastruktur i landskapet. Landskapstyp: markanvändning Övervägande skogsbruk, men även mindre del jordbruk. Landskapstyp: landskapsbild Mestadels genom sluten skog, men går även genom småskaliga mosaiklandskap och passerar relativt nära kyrkan i Baltak. Tidan korsas. 3.5.6 Stråk 3b - 132 kv Längd 2,8 km Riksintressen - Naturvärden Tangerar naturreservatet och natura 2000 området Ettaks strömmar. Tangerar kommunens naturvårdsprogram vid naturreservatet Ettaks strömmar av klass 1. Kulturmiljö Tangerar ett fornminne. Kommunala planer I sin helhet inom område som är olämpligt för vindkraft. Landskapstyp Större barrskogspartier, men korsar i mindre utsträckning även småskaligt mosaiklandskap där Tidan korsas. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk. Landskapstyp: landskapsbild Mest slutet skogslandskap, men även korsning av Tidan och småskaligt mosaiklandskap i anslutning till denna. 3.5.7 Stråk 4a - 33 kv Längd 6,4 km 25

Riksintressen Korsar natura 2000 området Ettaks strömmar vid befintlig bro i höjd med Ågården. Naturvärden Utöver korsandet av Tidan vid naturreservat och natura 2000 Ettaks strömmar överlappar stråket i viss del lövskogar samt ängs- och betesmark strax söder om Ettak. Korsar område för kommunens naturvårdsprogram för Tidan/Ettak strömmar av klass 1. Kulturmiljö Stråket täcker ett fåtal fornminnen, samt överlappar södra änden av länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram för Ettaks by. Ett av fornminnena som stråket täcker är förmodligen en äldre vägsträcka vid Tullstugan. Kommunala planer Går i huvudsak genom område som är olämpligt för vindkraft. Landskapstyp Större barrskogspartier och kuperad mark. Stråket täcker i mindre utsträckning öppet jordbrukslandskap. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk, område för naturvård, trafik längs riksväg 26. Landskapstyp: landskapsbild Längs vägar i slutet skogslandskap. 3.5.8 Stråk 4b - 33 kv Längd 2,9 km Riksintressen - Naturvärden Täcker en del lövskogsbestånd strax norr om Sjogerdala samt vid Berga. Stråket täcker även in en del av område för naturvårdsavtal vid Norrbacken. Kulturmiljö Börjar inom länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram för Sjogerdala samt korsar även dess område för Berga. Stråket inkluderar en fornlämning. Halva stråket täcks av bevarandeplan för odlingslandskapet. Kommunala planer Möter område prioriterat för vindkraft vid anslutningspunkten på Hökensås. Landskapstyp Mest större barrskogspartier, men stråket går även i stor del genom mosaiklandskap med gårdar, öppna marker och spridda lövskogsbestånd. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk, jordbruk. Landskapstyp: landskapsbild Både sluten skog, men även småskaligt mosaiklandskap. 3.5.9 Stråk 4+5-33 kv Längd 1,1 km Riksintressen - Naturvärden Sumpskogar, lövskogar samt ängs- och betesmarker. Täcker in en del område i kommunens naturvårdsprogram för Sjogerdala av klass 2. Kulturmiljö Nästan hela stråket täcks av länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram. Stråket täcker en och tangerar ett antal fornlämningar. Mer än hälften av stråket täcks av bevarandeplan för odlingslandskapet. Kommunala planer - Landskapstyp Nästan hela stråket ligger inom mosaiklandskap. Landskapstyp: markanvändning Jordbruk. Följer vägen genom Sjogerdala. 26

Landskapstyp: landskapsbild Småskaligt mosaiklandskap. 3.5.10 Stråk 5a - 33 kv Längd 6 km Riksintressen - Naturvärden Täcker några sump- och lövskogsbestånd samt ängs- och betesmark. Korsar Tidan antingen norr eller söder om bebyggelsen vid Solhem och Bronan. Kommunens naturvårdsprogram täcks av stråket vid norra alternativet för korsande av Tidan, Skräddarekvarn klass 2, och tre områden av klasserna 2 och 3 vid Äbbarp. Kulturmiljö Stråket korsar några fornminnen. Kommunala planer Stor del av stråket ligger inom område som är olämpligt för vindkraft. Landskapstyp Mestadels mosaiklandskap, men även större barrskogspartier och kuperad mark. Landskapstyp: markanvändning Jordbruk, skogsbruk, trafik längs de vägar som stråket följer. Landskapstyp: landskapsbild Mestadels småskaligt mosaiklandskap. Följer riksväg 26 samt i stort vägarna till Sjogerdala. 3.5.11 Stråk 5b - 33 kv Längd 3,6 km Riksintressen - Naturvärden Täcker i viss del ängs- och betesmark och lövskogsbestånd. Vid Berga täcker stråket i viss del ett område för naturvårdsavtal. Ett mindre område av klass 2 vid Sjogerdala som ingår i kommunens naturvårdsplan täcks till viss del av stråket. Kulturmiljö Passerar tre olika områden som ingår i bevarandeplan för odlingslandskapet samt tre fornlämningar. Kommunala planer - Landskapstyp Mestadels större barrskogspartier och kuperad mark. Söder om Sjogerdala går stråket genom mosaiklandskap. Landskapstyp: markanvändning Skogsbruk, jordbruk, trafik längs de vägar stråket följer. Landskapstyp: landskapsbild Mest slutet skogslandskap. 4 TEKNISK UTFORMNING Inom de ovan beskrivna stråken ska framtida luftledningar och kablar kunna anläggas. Detaljarbetet med att landskapsanpassa dessa kan göras när stråk är valt. De tekniska förutsättningarna för anläggning och drift är redovisade i korthet nedan. Efter det följer ett avsnitt som beskriver de tekniska förutsättningarna för utförande av 132 kv-ledningen som luftledning respektive kabel. 4.1 Luftledning I de stråk där 132 kv-luftledning skulle bli aktuellt finns flera alternativ för utformning av stolpar. Dessa kan bestå av t.ex. betong, komposit, trä eller stål, för exempel på stolpar se 27

figur 10. Stålstolpar kan vara fackverksstolpar, rörstolpar eller s.k. gitterstolpar. Stolphöjden kommer normalt att var i spannet 20-28 meter, och kan variera något beroende av konstruktionstyp. Spannlängden, det vill säga avståndet mellan stolparna, är beroende av terräng, natur- och kulturvärden, stolptyp etc. och kommer i de flesta fall att vara 180-250 m. Figur 10. Exempel på olika stolptyper gitterstolpe, kompositstolpe och trästolpe. Byggnation av en luftledning inleds med att sträckningen stakas ut, dvs. den exakta placeringen av ledningen bestäms. Värdering av intrånget sker varefter större träd och buskar i skogsgatan avverkas och skogsgatan röjs fri från sly. Arbetet med att placera ut stolpar inleds med grundläggning, på vissa ställen utförs en markundersökning först. Därefter reses stolparna och slutligen dras själva faslinorna och topplinan på plats mellan stolparna. Under byggnation kommer det att förekomma transporter samt eventuellt helikopterflygning i och i anslutning till ledningsgatan. En luftledning på 132 kv behöver en 36-40 meter bred trädfri skogsgata, beroende på konstruktionstyp. I sidoområdena utanför skogsgatan tillåts endast träd som är så höga att de inte kan falla på ledningen, se figur 11. Efter att ledningen färdigställts görs en inventering av farliga så kallade kantträd inom sidoområdet. De träd som bedöms farliga för ledningen kommer att stämplas ut, värderas och avverkas. Figur 11. Principskiss över normal ledningsgata med en trädfri skogsgata samt sidområden. 28

4.2 Jordkabel För 132 kv-ledningen utreds både luftledning och kabelutförande medan det för 33 kvledningen som ska ansluta Velinga vindkraftsanläggning endast planeras för kabelutförande. I det följande beskrivs det principiella tillvägagångssättet för kabelförläggning. Det som skiljer förläggning av 132 kv och 33 kv är bland annat schaktdjup och därmed mängden schaktade massor. Förläggning av kabel sker genom att ett schakt grävs där kabeln läggs ner. Kabeln transporteras ut på kabeltrummor och läggs på plats i schaktet varefter schaktet fylls igen och marken återställs. Vid förläggningen krävs ett arbetsområde om ca 15 meter. Efter förläggning och under kablarnas drift behöver en 4-6 meter bred skogsgata hållas fri från högväxande vegetation. För 132 kv-ledningen utreds, i kabelutförande, ett eller två kabelförband med tre enledarkablar i varje förband. Två förband kan komma att behövas för att öka överföringskapaciteten och tillgängligheten, se även avsnitt 4.3.2 nedan. Figur 12. Principskiss av schakt för 132 kvkabelförband. Varje fasledare ligger i en separat kabel. Förbanden placeras i samma schakt med 1 meters mellanrum. Kablarna kommer att förläggas på ett djup av minst 0,9 meter. Schaktets bredd kommer att bli ca 1,5 meter i botten med ca 2 meters dagöppning med två kabelförband, se figur 12. För 33 kv kabeln planeras två eller tre förband, beroende på vindkraftparkens effekt. Dessa förläggs i samma schakt på ett djup av ca 0,6 meter. Varje kabel består av en treledare, dvs en kabel med tre faser i, se figur 13 för principskiss. Under byggnation kommer arbetsområdet att uppgå till ca 15 meter där maskiner kan köra och massor tillfälligt läggas upp. Vid känsliga passager kan detta att minskas till ca 7 meter. Figur 13. Principskiss av schakt för 33 kvkabelförband. 29

4.3 132 kv-ledningens utförande Den planerade ledningen skulle rent tekniskt kunna utföras som antingen luftledning eller jordkabel eller en blandning av de båda. Nedan förs ett resonemang kring för- och nackdelar med de olika möjliga utförandena. 4.3.1 Luftledning En luftledning av det slag som är aktuellt för 132 kv-ledningen mellan Tidaholm och Gimmene består förenklat av tre faslinor och en topplina upphängda i stolpar. Faslinornas uppgift är att transportera el och topplinans uppgift är förenklat att hjälpa till att skydda ledningen mot åska. Den vanligaste orsaken till driftstörningar på en luftledning är åska, men även andra mer ovanliga störningar kan inträffa. Störningar till följd av åska är oftast av övergående karaktär, dvs. störningen blir vanligen kortvarig eftersom automatisk återinkoppling av ledningen kan tillämpas. Eftersom en luftledning av det slag som är aktuellt här ansluts till utomhusställverk i ledningens båda ändar och löper ovan jord i sin fulla sträckning innebär detta att den är förhållandevis enkelt att felsöka och reparera även vid mer sällan förekommande fel, som inte kan lösas med automatisk återinkoppling av ledningen. En annan aspekt att ta hänsyn till vid val av utförande är hur stor effekt som behöver överföras i ledningen. De faktorer som i första hand begränsar hur stor effekt som kan överföras på en luftledning är hur grova faslinorna är samt vilken drifttemperatur som ledningen byggs för, detta då faslinorna expanderar vid högre temperaturer och därmed hamnar närmare marken. Av elsäkerhetsskäl finns det krav på lägsta höjd över mark som faslinorna måste hålla, för en 130 kv-ledning minst 7,5 meter. Generellt kan konstateras att en grövre faslina kan överföra en högre effekt än vad en klenare faslina kan och därmed är ett effektivt sätt att öka kapaciteten på en luftledning att välja grövre faslinor. Vidare medför högre tillåten drifttemperatur högre tillåten överföringskapacitet, där den tillåtna drifttemperaturen bl.a. beror på stolparnas höjd och högre stolpar generellt medför en högre tillåten drifttemperatur. För den här aktuella ledningen kan en kombination av dessa åtgärder utföras så att ledningen, om den utförs som luftledning, får en tillräckligt hög kapacitet för att kunna hantera överskådliga framtida effekter utan att riskera att ledningen blir för klent dimensionerad, till liten merkostnad. 4.3.2 Jordkabel En 132 kv-jordkabel består förenklat av tre separata fasledare, motsvarande faslinorna i en luftledning. För att fasledarna skall kunna grävas ner i marken är var och en av dessa inkapslade i ett flertal lager isolerande material som förhindrar att ledaren kommer i direkt kontakt med jorden den förläggs i. När kablarna förläggs i marken sker detta normalt genom att de tre fasledarna placeras i triangelposition, tillsammans bildar de då ett kabelförband. Av förlängningstekniska skäl måste kablar skarvas med intervall om 0,5-1 km. I de båda ändpunkterna förses kablarna med så kallade kabelavslut. För kablar förekommer det i princip inte kortvariga, övergående störningar. På ledningar som helt eller delvis består av kabel tillämpas på grund av detta inte automatisk återinkoppling. De vanligaste störningsorsakerna på kablar är istället yttre åverkan (t ex avgrävning, körskador i samband med skogsavverkning) samt fel på kabelskarvar och kabelavslut, som alla normalt leder till kvarstående fel. På grund av att kablar är förlagda under jord är det relativt tidskrävande att felsöka dessa. Efter att felkällan hittats tar det även lång tid att laga en skadad 30