Motiverande samtal som metod för att stärka egenvården hos barn med övervikt eller fetma

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Motiverande samtal som metod för att stärka egenvården hos barn med övervikt eller fetma Författare Anna Molander Ida Sundin Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2017 Handledare Leif Eriksson Examinator Mariann Hedström

SAMMANFATTNING Bakgrund: Övervikt och fetma hos barn är ett växande problem i samhället med risk för allvarliga sjukdomstillstånd senare i livet. Det är därför av största vikt att detta identifieras och att behandling sätts in i tid. Behandlingen av övervikt och fetma är ett samarbete mellan barn, familj och vårdpersonal och består till huvudsak av egenvård för att förändra levnadsvanor. Syfte: Att undersöka hur motiverande samtal som metod fungerar vid samtal med barn med övervikt eller fetma och deras föräldrar för att uppnå en god egenvård. Metod: En litteraturöversikt baserat på tio kvantitativa artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Motiverande samtal (MI) som metod har generellt sett visat sig ge positiva resultat för att uppnå en hälsosammare livsstil hos barn med övervikt eller fetma och deras föräldrar. MI har lett till att barnen minskat i BMI, blivit mer fysiskt aktiva, fått hälsosammare matvanor samt ökad self-efficacy. När föräldrar har deltagit under MI har det visat sig ge ännu bättre resultat än när barnen fick MI själva. Då MI används som tillägg till ett viktminskningsprogram har detta gett större motivation att utföra programmet. MI har visat goda resultat kortsiktigt efter intervention men resultaten håller inte i sig under en längre tid, det behövs kontinuerliga MI för att bibehålla förändringen. Slutsats: MI är en bra metod för barn med övervikt eller fetma för att stärka egenvården vilket kan generera i livsstilsförändringar. Dock behövs det kontinuerliga MI för att förändringarna ska hålla i sig på längre sikt. Nyckelord: Barn, Övervikt, Fetma, Motiverande samtal, Egenvård

ABSTRACT Background: Overweight and obesity in children is a growing problem in society with risk of having serious illness later in life. Therefore, it s necessary to identify overweight and obesity early. The treatment of overweight and obesity concern the children, family and professionals and consists mainly of self-care in order to change habits. Aim: To examine how motivational interviewing as a method works when communicating with children with overweight or obesity and their parents to achieve a good self-care. Method: A literature review based on ten quantitative articles from PubMed and CINAHL. Results: Motivational interviewing (MI) as a method has generally proven to give positive results to achieve a healthier lifestyle in children with obesity and their parents. MI has led to that children decrease their BMI, become more physical active, eat healthier and increase selfefficacy. MI targeting parents has shown to produce better results than when only targeting the children with MI. When the MI was used in addition to a weight loss program, resulted in increased motivation to carry out the program. MI has shown good results in the short term, but the results don t persist over time, there is a need for continuous MI to maintain the change. Conclusion: MI is a good method for children with overweight and obesity to strengthen selfcare, which can generate positive changes in lifestyle. However, MI need to be continuously performed for the changes to sustain. Keywords: Child, Overweight, Obesity, Motivational interviewing, Self-care

INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Övervikt och fetma hos barn... 1 Barnet och familjen... 2 Sjuksköterskan... 3 Motiverande samtal... 3 Teoretisk ram... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 5 METOD... 6 Design... 6 Sökstrategi... 6 Databaser... 6 Sökord... 6 Inklusions och exklusionskriterier... 6 Tillvägagångssätt... 6 Bearbetning och analys... 7 Kvalitetsgranskning... 7 Resultatanalys... 8 Forskningsetiska överväganden... 8 RESULTAT... 9 Egenvård... 9 BMI... 9 Fysisk aktivitet... 10 Matvanor... 10 Self-efficacy... 10 Motiverande samtal... 11 Med föräldrar och barn... 11 Förändringar över tid... 11 Personalkategorier... 12 Som tillägg... 12 DISKUSSION... 17 Resultatdiskussion... 17 Egenvård... 17 Motiverande samtal... 18 Metoddiskussion... 20 Kliniska implikationer och vidare forskning... 21 Slutsats... 21 REFERENSER... 22 Bilaga 1... 29 Bilaga 2... 30

BAKGRUND Övervikt och fetma hos barn Ett stort och växande globalt folkhälsoproblem är övervikt och fetma hos barn. I världen beräknas 170 miljoner barn under 18 år vara överviktiga (WHO, 2012). I Sverige har andelen överviktiga barn tredubblats de senaste 15 åren och idag beräknas 25 % av alla tioåringar vara överviktiga och av dessa lider 6% av fetma (Börjeson Munk, 2008). Ca 80% av de barn som är överviktiga i 6-7 års åldern är fortfarande överviktiga eller lider av fetma i sena tonåren (BORIS, 2006). Övervikt och fetma hos barn kan leda till betydande konsekvenser för individen senare i livet om åtgärder inte sätts in i tid. Övervikt och fetma innebär en ökad risk för att utveckla typ 2 diabetes, hjärt-kärlsjukdom samt för att drabbas av för tidig död (Walpole, Dettmer, Morrongiello, McCrindle & Hamilton, 2011). Det leder även till en större risk att utveckla ledsjukdomar, cancersjukdomar, astma och flera andra allvarliga tillstånd (Danielsson, 2015). Fetma och övervikt hos barn är inte något som bara påverkar individen, utan innebär också stora kostnader för samhället (Börjeson Munk, 2008). Obalans mellan individens energiintag och den energi individen gör av med kan leda till övervikt och fetma. Orsaker till övervikt och fetma kan till exempel vara genetiska faktorer, ohälsosamma levnadsvanor och sociala faktorer (Rikshandboken, 2014). I dagens samhälle har de flesta människor en mer stillasittande vardag vilket påverkar kroppen negativt eftersom människokroppen behöver röra på sig för att fungera optimalt (Börjeson Munk, 2008). Övervikt innebär att en person väger för mycket i förhållande till sin längd och en person med övervikt löper större risk att utveckla fetma. Fetma klassas som en sjukdom som kräver livslång behandling. Ett mätmått som används för att upptäcka övervikt och fetma är BMI (Body Mass Index). BMI anger förhållandet mellan längd och vikt hos en person och beräknas genom att kroppsvikten i kilo divideras med kvadraten på längden i meter. BMI för barn kallas för IsoBMI och beräknas likadant som BMI, men gränserna varierar beroende på barnets ålder. Gränserna hos barn för att klassas som överviktig är IsoBMI 25 och för fetma IsoBMI 30 (Skolin, 2010). Att bara bedöma ett barn utifrån BMI kan vara missvisande, har barnet exempelvis mycket muskler ger det ett falskt högt BMI. På barnavårdscentralen och hos skolsköterskan mäts och vägs barnet kontinuerligt och där följs barnets tillväxtkurva. På tillväxtkurvan ses en trend över hur barnets vikt och längd sett ut över tid vilket ger en 1

möjlighet för att en övervikt ska identifieras i tid för att kunna behandla den (Bengtsson, 2016). De åtgärder som finns idag för att behandla övervikt och fetma handlar om att ändra levnadsvanor. Det vårdpersonal gör är att ge råd om kost och motion, hjälper till med motivation och delmål, samtalar och får med hela familjen. Lider barnet av kraftig fetma kan barnet behöva mer specialiserad vård på sjukhus och eventuellt en operation (Bengtsson, 2016). Barnet och familjen Psykisk ohälsa är vanligt förekommande hos överviktiga barn och påverkar deras livskvalité negativt (Rankin et al., 2016). Överviktiga barn är ofta stigmatiserade på grund av sin vikt vilket i sin tur kan leda till depression, ångest, låg självkänsla samt missnöje med sin kropp. Låg självkänsla kan göra att barnen presterar sämre i skolan och inte deltar i aktiviteter i samma utsträckning som andra barn (Araujo, Marquezin, Barbosa, Fonseca, Fegadolli & Castelo, 2016). Många överviktiga barn uppger att de inte är nöjda med hur de ser ut, att de inte känner sig bekväma i sin kropp och att de vill vara smalare (Gunnarsson Meriaux, Berg & Hellström, 2010). Det är viktigt att hitta en balans mellan att äta hälsosamt och träna, en övervikt ska inte sluta i en ätstörning (Rankin et al., 2016). Familjecentrerad omvårdnad involverar hela familjen där varje familjemedlem kan bidra till vården. För att kunna behandla en övervikt eller fetma hos ett barn behövs hela familjen och dess resurser. En dialog mellan sjuksköterskan och familjen behövs då medlemmarna i familjen vet vad de kan bidra med och sjuksköterskan kan hjälpa till med sina kunskaper (Svensk sjuksköterskeförening, i.d.). Familjen är viktig för barnet (Gunnarsson Meriaux et al., 2010) och har en central roll i barnets vård (Cullinan & Cawley, 2016). För att uppnå en bra vård behöver barnet, föräldrarna och vårdpersonalen ha en bra relation (Farnesi, Newton, Holt, Sharma & Ball, 2012). Föräldrarna är experter när det kommer till sina egna barn och det är därför viktigt att de är närvarande vid vården av sitt barn (Farnesi et al., 2012). Barn tar ofta efter sina föräldrar när det handlar om levnadsvanor, därför är det av stor vikt att föräldrarna är bra förebilder (Sanders, Han, Baker & Cobley, 2015). Det är också viktigt att föräldrarna har en positiv syn på att vilja förändra familjens levnadsvanor för att barnet ska kunna få ett hälsosammare liv (Holte Steaet al., 2016). Föräldrarna har även en stor roll vad det gäller att förändra matvanor och uppmuntra barnet till fysisk aktivitet. Det har visat sig att familjebaserade insatser inom kost och motion är en effektiv metod när det gäller barnfetma (Colquitt et al, 2016). 2

Sjuksköterskan Sjuksköterskan är ofta den som upptäcker övervikt eller fetma hos barn och har ansvar att samtala med både barnet och föräldrarna angående barnets vikt och levnadsvanor. Att samtala om övervikt och fetma är känsligt för att det lätt inkräktar på barnets och familjens integritet (Walker, Strong, Atchinson, Saunders & Abbott, 2007). Ett ytterligare hinder för sjuksköterskan kan vara att föräldrarna inte inser eller att de inte vill inse att deras barn är överviktigt (Hostgaard Bonde, Bentsen & Lykke Hindehede, 2014; Regber, Mårild & Johansson Hanse, 2013). För att föräldrarna ska kunna förbättra matvanorna och uppmuntra sitt barn till att vara mer fysiskt aktiv behöver föräldrarna dock förstå att barnet är överviktigt (Cullinan & Cawley, 2016). Ämnet behöver lyftas på ett sådant sätt att barnet och föräldrarna inte känner sig skyldiga. Därför är det av vikt att ha en bra metod när ett sådant samtal skall utföras. Det har visat sig att patienter ofta inte lyssnar på vad vårdpersonalen ger för råd angående medicinering eller livsstilsförändringar. Det har också visat att vårdpersonal känner stor frustration av att patienter inte tar deras råd på allvar (Rubak, Sandbeak, Lauritzen & Christensen, 2005). Den traditionella rådgivningen som finns inom sjukvården behöver förbättras (Forsberg, 2006). Hälsolitteracitet är ett kommunikationsbegrepp som innebär förmågan för en person att ha förståelse och använda information för att förbättra sin hälsa (Berkman, Davis & McCormack, 2010). Motiverande samtal som metod anses kunna främja patientens hälsolitteracitet då det är patienten själv som fattar beslut om livsstilsförändringar (Brobeck, 2014). Motiverande samtal Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som används i bland annat missbruksvård och kriminalvård och har börjat tillämpas allt oftare inom hälso- och sjukvård vid livsstilsrelaterade problem (Folkhälsomyndigheten, i.d.). Syftet med MI är att öka motivationen för att förändra ett beteende. Andan i MI bygger på samarbete, framkallande och främjande av autonomi. Rådgivaren ska inte vara auktoritär utan ska sträva efter samarbete och positiv atmosfär under samtalet. Rådgivarens uppgift är att försöka främja förändring utan att vara tvingande, det vill säga genom att försöka locka fram motivation hos personen. Det är viktigt att ansvaret ligger hos patienten till att förändra för att respektera autonomi (Miller & Rollnick, 2010). De fyra allmänna principerna inom MI är empati, 3

diskrepans, rulla med motstånd och självkompetens. Empati handlar om att acceptera patientens åsikter och förhållningssätt. Med diskrepans menas att patienten tar avstånd från exempelvis osunda levnadsvanor för att uppnå en förändring. Patienten kommer utsättas för motstånd vilket rådgivaren inte ska stoppa helt utan låta dessa leda till uppmuntran om förändring och se saker ur ett annat perspektiv. Det är patienten som ska finna lösningar och rådgivaren som ska stötta dessa. Det är av stor vikt att patienten har självkompetens för att kunna genomföra en förändring och att rådgivaren också tror att patienten har potential till att förändra. Det är patienten som har ansvaret för att genomföra en förändring (Miller & Rollnick, 2010). MI har visat sig fungera till att förändra levnadsvanor, det har gett resultat vad det gäller att bli mer fysisk aktiv, minska alkoholkonsumtion eller att sluta använda tobak (Morton et al., 2014; Östlund, Wadensten, Häggström, Lindqvist & Kristofferzon, 2016). MI har också visat sig ge resultat hos överviktiga vuxna vad detgäller minskning av BMI och lägre blodtryck (Rubak et al., 2005). Viljan att göra livsstilsförändringar och autonomin har visat sig öka när personer fått MI (Östlund et al., 2016).Det finns dock studier där man studerat MI som metod för vuxna med övervikt som visat att MI inte gett några positiva resultat avseende kostvanor och fysisk aktivitet. Studierna visade också att MI inte lett till ökad motivation eller beteendeförändringar hos överviktiga vuxna (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering [SBU], 2014). Teoretisk ram Dorothea Orem (2001) lyfter i sin omvårdnadsteori vikten av egenvårdsbalans. Omvårdnaden ska därmed utgå från att hitta en balans mellan de krav på egenvård som ställs på personen och förmågan att bemöta dessa krav. Hon menar också att förmågan till egenvård påverkas av ålder, kön, mognadsnivå, livsstil, socialt nätverk och familjesituation. Orem anser att människan är en kunnig person och har förmågan till att göra förnuftiga beslut trots de krav omvärlden ställer på oss. Hälsa främjar förutsättningar för psykologiskt, fysiskt och socialt välbefinnande. Hälsa är beroende av att varje individ värnar om sig själv (Orem, 2001). Orem betonar vikten av egenomsorg för att uppnå god hälsa vilket är av stor betydelse vad det gäller behandling av fetma och övervikt då det handlar om att förändra levnadsvanor (Bengtsson, 2016). 4

Egenvård handlar om vad personen, i detta fall barnet med hjälp av familjen, kan göra själva för att främja barnets hälsa. Barnet är inte alltid moget nog att ta till sig eller att utföra egenvårdsråd på egen hand och där är familjen viktig. I denna uppsats syftar egenvården främst på förändring av osunda levnadsvanor för att minska övervikt eller fetma hos barn. Fysisk aktivitet och sunda matvanor är av stor vikt för att uppnå en god egenvård i kampen mot övervikt och fetma hos barn (Socialstyrelsen, 2016). Self-efficacy är ett beteendemedicinskt begrepp och innebär En individs tilltro till sin egen förmåga att utföra ett speciellt beteende i en specifik situation (Fysioterapi, 2009, s.17). Self-efficacy ger motivation till att förändra ett visst beteende och är därför viktigt för att kunna uppnå ett hälsosammare liv (Ah ha et al., 2016). Då behandling av fetma och övervikt handlar om att förändra levnadsvanor som att äta hälsosammare och motionera (Bengtsson, 2016) är self-efficacy av stor vikt för att kunna uppnå det (Ah ha et al., 2016). Problemformulering Övervikt och fetma hos barn är ett växande problem i samhället och medför en stor risk för att senare i livet drabbas av hjärt-kärlsjukdom, diabetes eller cancer. Det utgör även en stor kostnad för samhället om åtgärder inte sätts in i tid. Det är barnet och familjen som behöver göra livsstilsförändringar och för att göra livsstilsförändringar krävs det motivation och för att uppnå det kan MI vara en bra strategi. Det finns forskning där MI studerats på vuxna vilket har givit goda resultat på livsstilsförändringar, men det finns även forskning som har kommit fram till att MI inte fungerar. Då MI givit varierande resultat hos överviktiga vuxna så avser denna studie att studera om MI fungerar som metod för barn med övervikt eller fetma. Syfte Att undersöka hur motiverande samtal som metod fungerar vid samtal med barn med övervikt eller fetma och deras föräldrar för att uppnå en god egenvård. 5

METOD Design Metoden som valts för examensarbetet är litteraturstudie vilket är lämpligt för att sammanställa redan befintlig litteratur (Forsberg & Wengström, 2015). Sökstrategi Databaser För studien har databaserna PubMed och CINAHL genom Uppsala universitets fria elektroniska prenumerationer använts. I PubMed finns artiklar inom medicin, omvårdnad och hälso-sjukvårdsadministration samt i CINAHL artiklar inom omvårdnad, nutrition och sjukgymnastik (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011). Sökord Sökorden som användes i litteraturstudien var Child, Obesity och Motivational interviewing. Se tabell 1. Inklusions och exklusionskriterier Inklusionskriterierna var att det skulle vara kvantitativa originalartiklar och att dessa skulle vara skrivna på svenska eller engelska, publicerade från år 2007 och framåt, finnas tillgängliga via Uppsala universitet samt att artiklarna inkluderade barn i åldrarna 2-18 år. Exklusionskriterierna var att inga artiklar om barn under 2 år skulle användas, exkluderades gjordes också artiklar som bedömdes ha låg kvalité. Tillvägagångssätt Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL med ovan nämnda sökord, se Tabell 1. Utfallet på databasen PubMed resulterade i 79 artiklar som sedan studerades och titlarna som stämde överens med studiens syfte valdes ut, 30 artiklar, där samtliga abstract lästes. Ett urval gjordes där 21 artiklar, baserat på abstract, som ansågs relevanta till studien 6

valdes ut och dessa 21 artiklar lästes noga igenom. Efter att ha läst igenom dessa 21 artiklar valdes nio artiklar ut för att kvalitetsgranskas och de övriga 12 artiklarna exkluderades på grund av att de inte passade litteraturstudiens syfte. Utfallet i databasen CINAHL resulterade i 55 artiklar, titlarna lästes och de som stämde överens med studiens syfte valdes ut vilket resulterade i 20 artiklar. Efter att ha läst artiklarnas abstract upptäcktes fem dubbletter och tio artiklar som inte passade för litteraturstudien, dessa exkluderades, övriga fem artiklar lästes noggrant igenom. Av dessa fem artiklar valdes till slut tre artiklar ut för kvalitetsgranskning. Tabell 1: Litteratursökning och granskade artiklar Databas Sökord Utfall Utvalda titlar PubMed Child Obesity Filters: published in the last ten years; Children 2-18 years Child Obesity Motivational interviewing Filters: published in the last ten years; Children 2-18 years Utvalda abstract Lästa artiklar 20239 0 0 0 0 79 30 21 21 9 CINAHL Child Obesity 11864 0 0 0 0 Child Obesity Motivational interviewing 55 20 5 5 3 Kvalitetsgranskade artiklar Bearbetning och analys Kvalitetsgranskning Kvalitetsgranskningsmallar från boken Att göra systematiska litteraturstudier (Forsberg & Wengström, 2015) användes (se Bilaga 1 och 2). Frågorna från kvalitetsgranskningsmallarna modifierades för att stämma överens med studien, därmed exkluderades vissa frågor. Frågor som exkluderats var exempelvis var och när undersökningar genomförts. Utifrån mallarna bedömdes kvalitén med hjälp av ett poängsystem där varje fråga som besvarades med ja genererade ett poäng och där de frågor som besvarades med nej genererade noll poäng. För varje artikel beräknades ett procentuellt resultat ut (poäng/maximal poäng x100). För att 7

artikeln skulle uppnå hög kvalité krävdes det 80-100%, medel 60-79% och låg kvalité 0-59% av maximala poängen (Willman et al., 2011). Totalt kvalitetsgranskades 12 artiklar vilket ledde till att tio artiklar inkluderades i litteraturstudien, varav två erhöll hög kvalité och åtta erhöll medel kvalité, två artiklar exkluderades som hade låg kvalité (Woo Baidal et al., 2013; Flattum, Friend, Neumark-Sztainer & Story, 2009). Artiklarna som ansågs ha låg kvalité berodde bland annat på att designen inte var lämplig, att urvalsgruppen inte var representativ, att resultatet inte besvarade syftet samt att resultatet inte var generaliserbart (Forsberg & Wengström, 2015). Resultatanalys Studierna lästes noggrant igenom flera gånger av två oberoende granskare för att få en god helhetsuppfattning. Därefter granskades och värderades resultaten vilket sammanställdes under två huvudkategorier; Egenvård och Motiverande samtal samt under åtta stycken subkategorier; BMI, Fysisk aktivitet, Matvanor, Self- efficacy, Med föräldrar och barn, Förändringar över tid, Personalkategorier och Som tillägg. Artiklarna som ingår i studien presenteras även i tabellform (se tabell 2) där syfte, design, metod, undersökningsgrupp, resultat och kvalité redovisas (Forsberg & Wengström, 2015). Forskningsetiska överväganden Resultatet som presenterats är objektivt, egna värderingar har inte påverkat resultatet. Artiklarna som ingår i litteraturöversikten redovisas i tabell (Forsberg & Wengström, 2015). Studier som inte innehöll etiska överväganden eller tillstånd från etisk kommitté skulle ha exkluderats från studien (Forsberg & Wengström, 2015), detta var dock tvunget att förbise då två av de tio inkluderade artiklarna inte beskrev sitt etiska godkännande. Dessa artiklar inkluderas ändå i studien eftersom de i övrigt hade god kvalité, besvarade studiens syfte samt att deltagandet var frivilligt (Draxten et al., 2016; Broccoli et al., 2016). 8

RESULTAT Denna litteraturstudie inkluderade 10 kvantitativa artiklar som har undersökt hur MI fungerar som metod mot övervikt och fetma hos barn. Åtta av studierna var randomiserade kontrollerade studier och två var kvasi experimentella studier (Tabell 2). Fyra av studierna var från USA medan resterande studier var från olika länder i världen (Kanada, Iran, Italien, Kina, Australien och Frankrike). Baserat på studiernas resultat skapades två huvudkategorier och åtta underkategorier. Egenvård I samtliga studier framkom det att MI som intervention ledde till positiva resultat som exempelvis ökad motivation, hälsosammare matvanor och ökad fysisk aktivitet hos överviktiga barn (Broccoli et al., 2016; Dawson et al., 2014; Draxten, Flattum&Fulkerson, 2016; Pakpour, Gellert, Dombrowski & Fridlund, 2015; Resnicow et al., 2015; Schwartz et al., 2007; Wong & Cheng, 2013; Gourlan, Sarrazin & Trouilloud, 2013; Walpole, Dettmer, Morrongiello, McCrindle & Hamilton, 2013; Bean et al., 2014). Förutom variationer av de positiva resultaten skilde sig även effekten beroende på vilken typ av MI som genomförts. Dessa faktorer presenteras mer i detalj i kommande kategorier. BMI Det fanns varierande resultat huruvida MI påverkade BMI hos överviktiga barn. Flera studier visade dock att MI var en effektiv metod när det gäller minskning av BMI hos barn med övervikt eller fetma (Wong & Cheng, 2013; Schwartz et al., 2007; Pakpour et al., 2015; Resnicow et al., 2015; Walpole et al., 2013). I en studie av Pakpour et al. (2015) kom de fram till att MI med ungdomar och föräldrar resulterade i ett lägre BMI jämfört med den grupp där MI endast gavs till ungdomar (p=0.032). En signifikant skillnad i minskning av BMI sågs också mellan gruppen MI med ungdomar och deras föräldrar och kontrollgruppen (p=0.01). Det fanns också två studier som visade att MI som metod inte resulterade i ett lägre BMI (Gourlan et al., 2013; Broccoli et al., 2016). Gourlan et al. (2013) studerade om MI som tillägg till ett viktminskningsprogram gav effekt på bland annat BMI. Det var två undersökningsgrupper där båda grupperna deltog i ett viktminskningsprogram varav ena gruppen också fick ett MI i månaden med telefon under sex månader. För MI gruppen ledde 9

det till ökad autonomi, motivation och aktivitetsnivå. Dock var det ingen signifikant skillnad i BMI mellan grupperna (p= 0.17). Fysisk aktivitet I en studie av Pakpour et al. (2015) jämfördes tre grupper, en grupp med ungdomar fick sju MI med sina föräldrar, en grupp där ungdomarna själva fick sex MI samt en kontrollgrupp. Interventionen som pågick under sex veckor resulterade i att den fysiska aktiviteten hos ungdomarna som erhöll MI med föräldrar ökade jämfört med de ungdomarna som fick MI själva (p=0.01). Även en signifikant skillnad i ökning av fysisk aktivitet syntes när ungdomarna fick MI med sina föräldrar jämfört med kontrollgruppen (p=0.004). Det framkom att när föräldrar var engagerade under MI ökade den fysiska aktivitetsnivån hos de överviktiga barnen ännu mer än om föräldrarna inte deltog under MI (Wong & Cheng, 2013). När MI använts som tillägg till ett viktminskningsprogram i jämförelse med om ungdomarna bara hade ett viktminskningsprogram framkom det att efter sex månader utövades fysisk aktivitet i större uträckning hos MI-gruppen som också hade ökat energiförbrukningen i jämförelse med den andra gruppen (p<0.01) (Gourlan et al., 2013). Matvanor I tre av de fyra studier som studerade hur överviktiga barns matvanor förändrades genom att använda MI visade det sig efter interventionernas slut att de som erhållit stöd genom MI åt mer hälsosamt än de som inte erhållit MI (Draxten et al., 2016; Wong & Cheng, 2013; Pakpour et al., 2015). Familjerna som fick MI som intervention rapporterade att de börjat tänka mer på vad de åt och att de börjat äta mer hälsosamt, mindre sötsaker och mer frukt och grönt (Draxten et al., 2016; Pakpour et al., 2015). Överviktiga barn som fick MI minskade intaget av snacks och skräpmat (Schwartz et al., 2007) samt minskade kaloriintaget (Wong & Cheng, 2013). I Schwartz et al. (2007) studie visade det sig att det inte var någon signifikant skillnad i intaget av läsk, frukt och grönt mellan kontrollgruppen och interventionsgruppen. Self-efficacy I en studie av Walpole et al. (2013) var det två grupper av ungdomar där en grupp fick sex MI och den andra gruppen fick sex samtal om hälsoråd under sex månader. Efter interventionen visades en signifikant ökning av self-efficacy och minskning av BMI i båda 10

grupperna. Pakpour och medarbetare (2015) visade att MI som gavs till överviktiga ungdomar och deras föräldrar hade en signifikant ökning i self-efficacy jämfört med kontrollgruppen utan intervention. Motiverande samtal Med föräldrar och barn De barn som hade föräldrar som var involverade under MI tenderade att få positiva livsstilsförändringar (Wong & Cheng, 2013; Pakpour et al., 2015; Draxten et al., 2016). Exempelvis, i en studie där ungdomar som fick MI med sina föräldrar jämfördes med kontrollgruppen som inte fick MI påvisades en signifikant skillnad i ökad energiförbrukning och fysisk aktivitet samt att de åt hälsosammare (Pakpour et al., 2015). I Dawson et al. (2014) studie undersöktes det om ett MI kunde ge positiv inverkan på att vilja förändra levnadsvanor. I studien deltog två grupper, en grupp fick MI som återkoppling gällande barnets vikt och den andra gruppen fick vanlig återkoppling. Efter två veckor följdes det upp och föräldrar som deltagit under MI uppgav att de var mer oroliga och engagerade i barnets hälsa än gruppen som fick vanlig återkoppling (Dawson et al., 2014). Förändringar över tid Beteendeförändringar hos barn som fått MI uppmärksammades en kortare tid efter interventionen men inget som varade på längre sikt (Broccoli et al., 2016; Resnicow et al., 2015). Exempelvis i Broccoli och medarbetares (2016) studie som pågick under två år, fick barn i åldrarna 4-7 år och deras föräldrar fem MI första året vilket resulterade i en signifikant lägre ökning av BMI efter första året av studien gentemot barnen i kontrollgruppen som fick sedvanlig vård (0.46 respektive 0.78; skillnad -0.32; p=0.005). Det andra året gavs inga MI vilket resulterade i att det inte kunde påvisa någon skillnad i BMI mellan barnen i MI gruppen och barnen i kontrollgruppen (1.52 respektive 1.56; skillnad -0.04; p=0.986). Studien påvisade att MI förlorade sin effekt efter två år och att, kontinuerliga MI behövs för att upprätthålla motivationen till en hälsosammare livsstil. Det visades dockefter två år en liten ökning vad de gällde fysisk aktivitet och hälsosammare matvanor hos barnen som tidigare fått MI (Broccoli et al., 2016). När MI gavs kontinuerligt under två år i en annan studie visade det sig att barnens BMI var lägre i MI-grupp än i kontrollgruppen (Resnicow et 11

al., 2015). När överviktiga barn och deras föräldrar endast fick ett MI visade det sig inte ge någon effekt i att vilja förändra levnadsvanor (Dawson et al., 2014). Personalkategorier Det visade sig att MI utförda av både dietist och vårdpersonal gav bättre långsiktiga resultat vad det gäller minskning av BMI hos överviktiga barn än MI som enbart utförts av vårdpersonal (Schwartz et al., 2007). I studien av Resnicow et al. (2015) där barn fick MI av både vårdpersonal och dietist visades signifikant lägre BMI än hos barn som fick sedvanlig vård (p=0.02). I studien av Schwartz et al. (2007) minskade BMI hos alla deltagare, men störst minskning i BMI var det i gruppen då MI utfördes av barnläkare och dietist jämfört med en grupp där MI enbart utfördes av en barnläkare samt en kontrollgrupp. Dock visades ingen signifikant skillnad i BMI mellan grupperna (p=0.85). Föräldrarna rapporterade att när en dietist och vårdpersonal utförde MI resulterade det i att barnen åt hälsosammare (Schwartz et al., 2007). Som tillägg MI som tillägg till ett viktminskningsprogram eller hälsoprogram för överviktiga ungdomar medförde en ökning av fysisk aktivitet, motivation samt att ungdomarna blev mer autonoma. På längre sikt sågs det dock ingen skillnad i motivation eller BMI hos ungdomarna som fick MI som tillägg till viktminskningsprogram och hälsoprogram (Gourlan et al., 2013; Bean et al., 2014). Bean et al. (2014) visade dock att överviktiga ungdomar som deltog i ett hälsoprogram och hade MI som tillägg var mer följsamma till programmet än de ungdomar som inte fick MI som tillägg. Exempelvis, hade ungdomar som fick MI högre närvaro i aktiviteter än ungdomar som inte hade MI (89% respektive 81% p=0.04). Det som fick MI hade även en större motivation. När överviktiga ungdomar fick MI gentemot samtal om hälsoråd tenderade ungdomar som fick MI att vara mer följsamma med interventionen (Walpole et al., 2013). 12

Tabell 2 Översikt över inkluderade artiklar Författare, år, land Bean et al., 2014, USA Broccoli et al., 2016, Italien Dawson et al., 2014, Australien Syfte Design, Metod Deltagare, bortfall Att undersöka hur MI Randomiserad kontrollerad studie 99 som tillägg till ett där alla deltagarna var med i ett överviktiga hälsoprogram för hälsoprogram, hälften av ungdomar, överviktiga ungdomar deltagarna fick ett tillägg av fyra mellan 12- fungerar. MI under tio veckor och den 15 år. andra hälften var kontrollgrupp. Bortfall redovisas ej. Att undersöka om MI som ges under en kortare period även har effekt på längre sikt. Att undersöka om MI fungerar när det ges vid ett tillfälle för återkoppling om barns övervikt och om det i sin tur engagerar föräldrar till att förändra levnadsvanor. Randomiserad kontrollerad studie bestående av två grupper varav en grupp fick fem MI första året medan kontrollgruppen fick sedvanlig vård, detta följdes upp efter ett respektive två år. Randomiserad kontrollerad studie där en grupp fått ett MI som feedback gällande barnets vikt vid ett tillfälle och där en annan grupp fått vanlig återkoppling. Uppföljningen skedde efter två veckor. 372 överviktiga barn i åldrarna 4-7 år. Bortfall 35 barn. 271 överviktiga barn i åldrarna 4-8 år och deras föräldrar. Bortfall 20 deltagare. Resultat Resultatet visade att det inte var någon skillnad i BMI mellan grupperna efter interventionen. Dock förbättradesföljsamheten av hälsoprogrammet vad gäller kost och fysisk aktivitet av deltagarna som var med i MI gruppen. Deltagarna i MI gruppen hade högre närvaro i aktiviteter under programmet än gruppen som bara hade hälsoprogrammet (89% respektive 81% p=0.04). Efter ett år hade barnen i MI gruppen lägre ökning av BMI än barnen i kontrollgruppen (0.46 respektive 0.78; skillnad -0.32; p=0.005). Efter två år var det inte längre någon skillnad i BMI hos interventionsgruppen och kontrollgruppen (1.52 respektive 1.56; skillnad -0.04; p=0.986) Slutsats: MI ansågs fungera på kort sikt. Efter två veckor uppmärksammades ingen skillnad mellan MI-gruppen och kontrollgruppen avseende att förändra levnadsvanor. Dock uppmärksammades ett större engagemang och oro bland föräldrarna till barnen i MI-gruppen. Kvalitet Medel Medel Medel 13

Draxten et al., 2016, USA Att studera hur MI kan användas för att uppnå en beteendeförändring för att äta hälsosamt och förebygga barnfetma. Randomiserad kontrollerad studie som bestod av två grupper varav en fick ett hälsomagasin per månad och den andra fick fem MI varannan månad per telefon och ett MI i grupp, interventionen varade i tio månader. 81 familjer där barnen var i åldrarna 8-12 år. Bortfall redovisas ej. Föräldrarna i MI-gruppen rapporterade att barnen börjat äta mer hälsosamt, mindre sötsaker, mer frukt och grönt. Familjerna tenderade att äta mindre skräpmat och barnen hjälpte i större utsträckning till med maten i jämförelse med gruppen som fick hälsomagasin. Medel Gourlan et al., 2013, Frankrike Pakpour et al., 2015, Iran Att utvärdera effekten av MI som ett tillägg till ett viktminskningsprogram för överviktiga ungdomar. Att utvärdera och jämföra hur föräldrars medverkan påverkar överviktiga ungdomar under MI. Randomiserad kontrollerad studie med två grupper varav en grupp endast deltog i ett viktminskningsprogram och den andra gruppen deltog i viktminskningsprogrammet och fick dessutom sex MI per telefon under sex månader. Randomiserad kontrollerad studie som bestod av tre grupper, en där ungdomar själva fick ett MI i veckan under sex veckor, en där ungdomar och deras föräldrar hade sju stycken MI under sex veckor samt en kontrollgrupp utan intervention. 62 överviktiga ungdomar mellan 11-18 år. Bortfall 8 deltagare. 357 överviktiga ungdomar 14-18 år. Bortfall 11 deltagare. MI var ett bra tillägg till viktminskningsprogrammet för att MI ledde till ökad motivation, autonomi och en ökad fysisk aktivitetsnivå hos deltagarna. Ingen skillnad i BMI kunde ses mellan grupperna i slutet av interventionen (p=0.17). Ungdomarna i gruppen MI med föräldrar fick minskat BMI, åt hälsosammare samt var mer fysiskt aktiva. Ungdomarna i MI med föräldrar minskade signifikant i BMI jämfört med kontrollgruppen (p=0.01). Gruppen där ungdomar med föräldrar fick MI sågs också en signifikant minskning i BMI jämfört med gruppen där endast ungdomar fick MI (p=0.032). Hög Hög 14

Resnicow et al., 2015, USA Att undersöka hur MI kan ge effekt på BMI när den ges av dietister eller annan vårdpersonal till föräldrar av överviktiga barn. Randomiserad kontrollerad studie med tre grupper varav en fick sedvanlig vård, en grupp fick fyra MI med vårdpersonal och den tredje gruppen fick fyra MI med vårdpersonal och sex MI med dietist under två år. 645 överviktiga barn i åldrarna 3-7 år. Bortfall 188 deltagare. Efter två års uppföljning tenderade båda MI grupperna att ha lägre BMI än kontrollgruppen. MI gav bäst resultat på BMI i gruppen där MI utfördes av både vårdpersonal och dietister. Barnen som fick MI av både vårdpersonal och dietist visade signifikant lägre BMI än barnen som fick sedvanlig vård (p=0.02). Medel Schwartz et al., 2007, USA Att undersöka hur barnläkare och dietister kan använda sig av MI som metod för prevention mot övervikt hos barn. Kvasi experimentell studie. Där två grupper fick tre MI av barnläkare under sex månader och en av dessa grupper fick också MI av en dietist och tredje gruppen var en kontrollgrupp utan intervention. 91 överviktiga barn och deras föräldrar barnen var i åldrarna 3-7 år. I alla tre grupper minskade barnens BMI men störst skillnad var det i gruppen där både en dietist och barnläkare höll i MI. Dock var det ingen signifikant skillnad mellan grupperna (p=0.85). I MI grupperna rapporterade föräldrarna att barnen börjat äta mer hälsosamt. Medel Bortfall 30 deltagare. Walpole et al., 2013, Canada Att undersöka effekten av MI för att främja self-efficacy och viktminskning av överviktiga ungdomar. Randomiserad kontrollerad studie som bestod av två grupper varav en grupp fick sex MI och den andra gruppen fick sex samtal om hälsoråd under en sex månaders period. 40 överviktiga ungdomar mellan 10-18 år. Bortfall 2 deltagare. Det var ingen skillnad mellan interventionsgrupperna, båda grupperna minskade i BMI och ökade i selfefficacy. Det var dock svårt att avgöra hur stor del av resultatet som kan förklaras av just MI. Medel 15

Wong & Cheng, 2013, Kina Att undersöka effekten av MI för att främja viktminskning hos överviktiga barn Kvasi experimentell studie. Tre grupper varav en kontrollgrupp utan intervention, två grupper fick MI totalt 55 samtal under en 11 månaders period. I en av MI grupperna fick dessutom föräldrarna till barnen råd om hur man underlättar barnets viktminskning. 185 överviktiga barn i åldrarna 9-11 år samt föräldrar. Bortfall redovisas ej. För barnen som ingick i MI interventionerna resulterade det i minskat BMI, hälsosammare matvanor och ökad fysisk aktivitet medan de barn som ingick i kontrollgruppen hade negativa resultat. Medel 16

DISKUSSION MI som metod har generellt sett visat sig ge positiva resultat för att uppnå en hälsosammare livsstil hos barn med övervikt eller fetma och deras föräldrar. MI har lett till att barnen minskat i BMI, blivit mer fysiskt aktiva, fått hälsosammare matvanor samt ökad self-efficacy. När föräldrar deltagit under MI har det visat sig ge ännu bättre resultat än när barnen fått MI själva. Då MI använts som tillägg till ett viktminskningsprogram har detta gett större motivation att utföra programmet. MI har visat goda resultat på kortsikt, dock håller resultaten inte i sig under en längre tid, MI behöver ges kontinuerligt för att bibehålla förändringen. Resultatdiskussion Egenvård Resultaten i denna studie visade att MI som metod vid övervikt och fetma hos barn gav ökad motivation, ökad fysisk aktivitet och hälsosammare matvanor (Broccoli et al., 2016; Dawson et al., 2014; Draxten et al., 2016; Pakpour et al., 2015; Resnicow et al., 2015; Schwartz et al., 2007; Wong & Cheng, 2013; Gourlan et al., 2013; Walpole et al., 2013; Bean et al., 2014). Tidigare forskning styrker även att MI är en fungerande metod för livsstilsförändringar då det gett resultat på övervikt, alkoholproblematik och nikotinberoende hos vuxna (Rubak et al., 2005; Morton et al., 2014; Östlund et al., 2016). Sjuksköterskan ska använda sig av bästa tillgängliga kunskap och arbeta hälsofrämjande i alla situationer (Berglund, Fassih, Holmqvist, Nygren & Thor, 2015). Det innebär att kunna samtala med barn med övervikt eller fetma och deras föräldrar om levnadsvanor för att förändra dessa, då är det av stor vikt att ha en bra samtalsmetod. MI är en metod som har börjat användas i allt större utsträckning under de senaste åren inom hälso och sjukvård för livsstilsförändringar (Håkansson, 2016). I flera av studierna har MI påverkat BMI positivt (Wong & Cheng, 2013; Schwartz et al., 2007; Pakpour et al., 2015; Resnicow et al., 2015; Walpole et al., 2013). Det styrks även av tidigare forskning som visat att MI som metod hos vuxna har lett till minskning av BMI (Rubak et al., 2005). För att kunna påverka BMI krävs det livsstilsförändring i form av att motionera och att äta hälsosamt (Bengtsson, 2016). En övervikt eller fetma hos barn kan leda 17

till allvarliga tillstånd senare i livet, exempelvis risk för att utveckla typ 2-diabetes, hjärtkärlsjukdom och risk för en för tidig död, därför är det av stor vikt att göra livsstilsförändringar i tid (Walpole et al., 2011). Resultaten i denna studie visar att de barn som fått MI i högre utsträckning var mer fysiskt aktiva än de barn som inte erhållit MI (Pakpour et al., 2015; Wong & Cheng, 2013; Gourlan et al., 2013). Studiens resultat visade också att de barn som fått MI började äta mer hälsosamt, exempelvis mindre sötsaker och mer frukt och grönt (Draxten et al., 2016; Wong & Cheng, 2013; Pakpour et al., 2015). Self-efficacy, som innebär en persons tilltro till att kunna förändra ett visst beteende i en särskild situation (Steen Vivianco, 2009), är viktigt för att kunna uppnå ett hälsosammare liv (Ah ha et al., 2016). Dorothea Orem betonar i sin teori vikten av egenvård för att uppnå en god hälsa (Orem, 2001). För att behandla en övervikt eller fetma krävs det egenvård i form av fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor (Socialstyrelsen, 2016). Resultatet i denna litteraturstudie visade att MI ledde till ökad self-efficacy (Pakpour et al., 2015; Walpole et al., 2013). Dessa resultat tillsammans med de studier som visat att MI haft en gynnsam påverkan av barns fysiska aktivitet (Pakpour et al., 2015; Wong & Cheng, 2013; Gourlan et al., 2013), matvanor (Draxten et al., 2016; Wong & Cheng, 2013; Pakpour et al., 2015) och BMI (Wong & Cheng, 2013; Schwartz et al., 2007; Pakpour et al., 2015; Resnicow et al., 2015; Walpole et al., 2013) framhåller MI som ett viktigt instrument att påverka egenvården hos barn med övervikt och fetma. Motiverande samtal När MI gavs till både föräldrar och barn resulterade det i positiva livsstilsförändringar (Wong & Cheng, 2013; Pakpour et al., 2015; Draxten et al., 2016). Resultaten visade dessutom att föräldrar som medverkade under MI blev mer oroliga för och engagerade i barnets hälsa (Dawson et al., 2014). Tidigare forskning styrker att familjen har en stor roll vid barnets livsstilsförändringar (Colquitt et al, 2016) och att barnen ofta tar efter sina föräldrar när det gäller levnadsvanor (Sanders et al., 2015). Orem (2001) menar att ålder och mognadsnivå påverkar förmågan till egenvård, därav har föräldrarna ett stort ansvar när det gäller vården av deras barn (Cullinan & Cawley, 2016) och att inkludera föräldrarna i MI tycks vara av stor vikt. Familjecentrerad vård är viktigt när en övervikt eller fetma ska behandlas hos ett barn då hela familjen med dess resurser behövs för att hjälpa barnet (Svensk sjuksköterskeförening, i.d.). 18

När MI användes som tillägg till ett hälsoprogram resulterade det i att ungdomarna rörde på sig mer, fick större motivation och blev mer autonoma. Ungdomarna blev även mer följsamma till hälsoprogrammet (Gourlan et al., 2013; Bean et al., 2014; Walpole et al., 2013). Detta är helt i linje med vad Miller och Rollnick (2010) framhåller runt MI som metod, det vill säga att MI kan leda till ökad motivation, ökad autonomi och beteendeförändringar. Detta styrks även av tidigare forskning från Sverige där personer som fått MI har ökat sin vilja att göra livsstilsförändringar och sin autonomi (Östlund et al., 2016). Tidigare forskning har också visat att MI kan ge motivation till att främja hälsolitteracitet vilket behövs för att kunna förstå vikten av att göra livsstilsförändringar (Brobeck, 2014). Resultaten i denna studie visade att MI gav positiva effekter på kort sikt, men att dessa resultat inte varade under en längre tid. Det visade sig behövas kontinuerliga MI för att bibehålla de positiva effekterna (Broccoli et al., 2016; Resnicow et al., 2015). Om barn och deras föräldrar endast fick ett MI sågs ingen effekt på levnadsvanor som till exempel fysisk aktivitet och matvanor (Dawson et al., 2014). Däremot, om en dietist och vårdpersonal utförde MI resulterade det i bättre och mer långsiktiga resultat vad det gäller BMI (Resnicow et al., 2015) och hälsosamma matvanor (Schwartz et al., 2007). Tidigare forskning har visat att MI fungerar hos vuxna för att förändra levnadsvanor (Morton et al., 2014; Östlund et al., 2016). Denna litteraturstudie bekräftar att detta även är möjligt för barn med övervikt och fetma, men påvisar även att det är viktigt att tänka igenom hur man ger och utformar en MI intervention, exempelvis så det finns en kontinuitet i givandet av MI. Sjuksköterskan har ett stort ansvar över barn som är överviktiga eller har fetma, därför är det av stor vikt att det finns en bra metod för att främja egenvård. Egenvård är en stor del i vården av barn med övervikt eller fetma vilket stöds av Orems omvårdnadsteori (Orem, 2001). MI ger motivation för att kunna utföra egenvård och att ta itu med sin hälsa. De grundläggande ansvarsområden en sjuksköterska har är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Därför behöver det sättas in åtgärder mot övervikt och fetma i tid för att minska risken för sjukdomar senare i livet och lidandet det medför. I samhället kan det betyda att antalet överviktiga minskar vilket leder till en bättre folkhälsa och mindre vårdkostnader. 19

Metoddiskussion Litteraturstudie valdes som metod för att det ansågs vara lämpligt med tanke på studiens syfte samt tidsramen för arbetet. Artiklar med kvantitativ metod valdes till studien då det passade bäst för att besvara studiens syfte (Forsberg & Wengström, 2015). En styrka var att artiklarna var publicerade från 2007 och framåt, därmed har den senaste forskningen studerats. Att endast tio vetenskapliga artiklar erhöll en god kvalité och inkluderades i studien var en svaghet, vilket påverkar tillförlitligheten av resultatet. Ett inklusionskriterium var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska, endast artiklar skrivna på engelska hittades. Ett annat inklusionskriterium var att barnen skulle vara mellan 2-18 år gamla, vilket kan ses som en styrka då studien inkluderat ett stort åldersspann bland barn. Det kan också ses som en svaghet då ingen specifik åldersgrupp hos barn har kunnat undersökas mer noggrant, vilket gör att det inte går att se hur MI fungerar i en viss ålder. Det kan även ses som en svaghet att vissa barn var väldigt unga, då MI främst måste ges till föräldrarna. Att artiklarna som inkluderades i studien var från hela världen är en styrka då det ger en generell bild från olika länder. Alla studier har använt Miller och Rollnick (2010) som utgångspunkt för att utöva MI vilket ses som en styrka då det var de som grundade MI. Att ha i åtanke är att MI utförts av olika personer som haft varierande grad av utbildning i MI och det gör att samtalen troligtvis skilt sig från varandra. Det kan vara en svaghet, dock kommer samtalen alltid att se olika ut beroende på individerna som har MI. Kvalitetsbedömningen gjordes utifrån en modifierad mall av Forsberg och Wengström (2015) och ett poängsystem av Willman et al. (2011) användes. Även om alternativa kvalitetesbedömningssystem finns tillgängliga (Forsberg & Wengström, 2015) ansågs detta vedertaget och lämpligt att använda här och hjälpte till att tydliggöra vilka artiklar som fick hög kvalité och medel kvalité. I kvalitetsbedömningen gav alla frågor samma poäng, dock kanske vissa frågor borde ha värderas tyngre än andra. Om intervallet mellan kvalitetsnivåerna hade varit annorlunda skulle det kunnat innebära en annan fördelning mellan vilken kvalitet studierna fick och hur många studier som blev inkluderade eller ej. En styrka med denna litteraturstudie är att alla studier kvalitetsgranskades objektivt av två olika 20

granskare som därefter diskuterade sina bedömningar innan studierna fick sin slutgiltiga kvalitetsbedömning. Dock kan de studier som bedömts ha låg kvalitet bero på brister hos granskarna som har begränsad erfarenhet av att läsa och granska vetenskapliga artiklar. Kliniska implikationer och vidare forskning Det finns många studier om övervikt och fetma hos barn dock inte lika många där MI studerats som metod. Resultaten från den här studien visar att MI är en fungerande metod hos barn med övervikt eller fetma vilket kan ge klinisk implikation. Men det behövs mer forskning för att utvärdera hur MI används på bästa sätt. Det är svårt att säga om resultatet från denna studie kan vara applicerbart i Svensk sjukvård, då ingen av de inkluderade artiklarna som studerats är gjorda i Sverige. Därför skulle det behövas mer forskning i Sverige om MI som metod mot övervikt och fetma hos barn, då det visat sig vara en bra metod i andra länder. Slutsats Denna litteraturstudie framhåller att MI är en bra metod för barn med övervikt eller fetma för att stärka egenvården vilket kan generera i livsstilsförändringar. Dock behöver MI ges kontinuerligt för att förändringarna ska hålla i sig på längre sikt. 21

REFERENSER Ah ha, S., Yeon Lee, S., A Kim, K., Sook Seo, J., Min Sohn, C., Ryun Park, H. & Won Kim, K. (2016). Eating habits, physical activity, nutrition knowledge, and self-efficacy by obesity status in upper-grade elementary school students. Nutrition research and practice, 10(6), 597-605. doi: 10.4162/nrp.2016.10.6.597 Araujo, D.S., Marquezin, M.C.S., Barbosa, T.S., Fonseca, F.L.A., Fegadolli, C. & Castelo, P.M. (2016). Assessment of quality of life, anxiety, socio-economic factors and caries experience in Brazilian children with overweight and obesity. International journal of Dental Hygiene. doi: 10.1111/idh.12248 Bean, M.K., Powell, P., Quinoy, A., Ingersoll, K., Wickham III, E.P. & Mazzeo, S.E. (2014). Motivational interviewing targeting diet and physical activity improves adherence to paediatric obesity treatment: results from the MI Values randomized controlled trial. Pediatric Obesity, 10(2), 118-125. doi: 10.1111/j.2047-6310.2014.226.x Bengtsson, K. (2016). Övervikt och fetma hos barn. Stockholm: Vårdguiden 1177. Hämtad 8 november, 2016, frånhttp://www.1177.se/vastra-gotaland/fakta-ochrad/sjukdomar/overvikt-och-fetma-hos-barn/ Berglund, M., Fassih, N., Holmqvist, G., Nygren, U. & Thor, Y. (2015). Nationell målbeskrivning för sjukskötersketjänstgöring inom Barnhälsovården. Stockholm :Rikshandboken. Rikshandboken. Hämtad 16 december, 2016, från http://www.rikshandboken-bhv.se/texter/malen-for-yrkesforeningarna/nationellmalbeskrivning-for-sjukskotersketjanstgoring-inom-barnhalsovarden/ Berkman, D N., Davis, C T. & Mc Cormak, L. (2010). Health literacy: what is it? Journal of health communication, 15(2), 9-19. doi: 10.1080/10810730.2010.499985 22