Kvalitet på Dina villkor RSMH:s verktyg för granskning av vård och samhällsservice tredje upplagan
Dokumentets tillkomst Initiativet till detta dokument togs av RSMH:s förbundsstyrelse. Därefter har det behandlats och diskuterats på en mängd möten runt om i landet med brukare av psykiatrisk vård och kommunala insatser. Första upplagan med namnet Kvalitet ur ett brukarperspektiv antogs på RSMH:s förbundsråd den 17 november 2012. Andra upplagan antogs på förbundsrådet den 25 maj 2013. Ett komplementerande kapitel Rätten till ett eget hem antogs på förbundsrådet den 24 november 2013. Tredje upplagan antogs på förbundsrådet den 17 maj 2014 och bytte då namn till Kvalitet på Dina villkor RSMH:s verktyg för granskning av vård och samhällsservice. 1
Innehåll Dags att flytta fram positionerna... 3 Varför kvalitetsmått?... 4 Kvalitetsmått... 5 1. Information... 5 2. Brukarinflytande... 5 3. LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård inklusive öppen psykiatrisk tvångsvård... 6 4. Personligt ombud... 9 5. Psykofarmaka, ECT (elektrokonvulsiv behandling eller populärt kallat elchocksbehandling ) och biverkningar... 10 6. Övriga behandlingsfrågor... 11 7. Hälsokontroll... 12 8. Hjälpmedel... 14 9. Boende... 15 10. Heldygnsvård... 16 11. Kompetensutveckling... 18 12. Arbete/sysselsättning... 18 13. God man... 19 Dina rättigheter... 21 a) Rätten till ett eget hem... 21 b) Rätten till en meningsfull sysselsättning 22 c) Rätten till en god levnadsstandard..23 Viktiga begrepp....25 Vill du lära dig mer?.. 26 2
Dags att flytta fram positionerna RSMH har under många år arbetat med inflytande för brukare och deras närstående. Vi har under ett decennium upplevt en ständigt ökande efterfrågan på medverkan i brukarråd och andra samverkansformer med vårdgivare, kommuner, landsting och myndigheter. Vårt mål är att människor ska få mer kontroll och inflytande över sina liv. Men det kan ifrågasättas om det omfattande arbete som brukarorganisationer som RSMH lagt ned på att samverka har gett bättre vård och stöd för personer med psykisk ohälsa. Att det faktiska resultatet av brukarinflytandet är magert kan till en del förklaras av huvudmännens bristande intresse eller brist på metoder för att arbeta med inflytande för brukare och deras närstående. Detta trots att flera dokument och rapporter, utgivna av Socialstyrelsen, SKL (Sveriges kommuner och landsting) eller dåvarande Psykiatrisamordnaren, slår fast vikten av att samverka med brukare och till och med ge oss direkt inflytande. Forskningsgenomgångar har också visat att brukarinflytande har positiva effekter i rehabiliteringsprocessen. Det mesta av den samverkan vi möter handlar om ett passivt mottagande av information och leder sällan till att brukarna får mer makt över sina egna liv. RSMH vill se ett mer aktivt brukarinflytande. Vi har därför tagit fram kvalitetsmått för att brukarrepresentanter ska kunna ställa krav på psykiatriska verksamheter och få fram underlag som går att följa upp. Kvalitetsmåtten är också viktiga för att vi ska kunna samordna våra krav så att brukarinflytande blir ett verktyg för att åstadkomma utveckling och förändring. Men det går inte att göra allt på en gång. Börja med att välja de kvalitetsmått som är mest angelägna och driv dem. Forskning visar att även människor med svår och långvarig psykisk ohälsa återhämtar sig, speciellt om hjälp finns i ett tidigt skede. Kvalitet är därför att införa ett återhämtningsinriktat arbetssätt i all psykiatrisk verksamhet. En självklar utgångspunkt är att individen ska stå i centrum för sin egen återhämtningsprocess. Detta innebär att den psykiatriska verksamheten ska stödja brukaren att ta makten över sitt eget liv. Det är hög tid att vi flyttar fram våra positioner. Jimmie Trevett Förbundsordförande, RSMH 3
Varför kvalitetsmått? För RSMH är det en självklarhet att alla människor har lika värde och därför ska ha samma möjligheter till ett bra liv. Så är det inte idag. Kvalitetsmåtten i detta dokument syftar till att ringa in faktorer inom vård och stöd som påverkar livskvaliteten för personer med psykisk ohälsa. Dokumentet måste återkommande utvecklas, kompletteras och revideras. Ett uppseendeväckande mått är till exempel livslängden. När vi undersöker människors livslängd visar den på skrämmande skillnader i de grundläggande livsvillkoren för människor. Många människor med allvarlig psykisk ohälsa lever 15-20 år kortare liv än övriga befolkningen. För att livslängden för personer med psykisk ohälsa ska förlängas krävs kraftfulla åtgärder. I brukarråden ska vi därför kräva att kommunen eller landstinget/regionen har kartlagt överdödligheten för att de ska kunna sätta upp adekvata mål. Till detta ska dessutom läggas att de åren av livstid människor med psykisk ohälsa har, ofta är år av mycket lägre kvalitet än för andra grupper även jämfört med personer med fysiska funktionsnedsättningar. Det handlar om kvaliteten på centrala livsområden som bostad, arbete, sysselsättning, ekonomi, utbildning samt hälso- och sjukvård. RSMH arbetar för en situation i samhället som jämställer personer med psykisk ohälsa med andra grupper i samhället. Boende för människor med psykisk ohälsa är till exempel idag inte likvärdigt med andra människors. Högst var tionde person med psykiska funktionsnedsättningar har ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utbildningen är eftersatt och den kroppsliga (somatiska) vården är sämre än för andra grupper. Genom att formulera vad som är kvalitet i verksamheter för personer med psykisk ohälsa kan vi förändra situationen till det bättre. Målet är återhämtning som gör oss till samhällsmedborgare som alla andra med lika lång livslängd och lika god kvalitet på levnadsåren, något som är förenligt med FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Kvalitetsmåtten finns som ett stöd för dig som representerar RSMH i brukarråd och samverkansforum eller som diskuterar med beställarorganisationer i kommuner eller landsting och regioner. Använd dem och återkom med dina synpunkter på hur vi kan utveckla dem vidare till: RSMH, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten Tel: 08-120 080 40 Epost: rsmh@rsmh.se 4
Kvalitetsmått 1. Information Erbjuds alla brukare och anhöriga skriftlig information om befintliga intresseorganisationer inom området psykisk ohälsa? Kommentar: I de flesta fall informeras inte patienter i psykiatrin om de ideella organisationer som finns lokalt eller i länet. Organisationerna kan erbjuda en kamratstödjande insats med betydelse för patientens återhämtning och informera patienten om rättigheter. Informationen ska aktivt av personal erbjudas patienten, inte bara finnas tillgänglig i en bokhylla, väntrum eller liknande. Hur många av patienterna är i behov av tolk? I hur stor andel av kontakterna med vården har tolk använts för dessa patienter? Kommentar: Att inte få uttrycka sig på sitt modersmål vid psykisk ohälsa kan bli ytterligare en belastning för individen. Alla ska ha rätt till tolk om de anses behöva det. 2. Brukarinflytande Finns det permanent inrättade brukarråd, som täcker verksamheterna i den psykiatriska organisationen? Kommentar: Sveriges kommuner och landsting, SKL, skriver om brukaren som medskapare och som en aktiv deltagare i utveckling, utformning och utvärdering/uppföljning av bland annat vårdprocesserna (Patient- och brukarmedverkan 2010). Socialstyrelsen har kommit till slutsatsen att brukarinflytande knappast finns i verkligheten (Metoder för brukarinflytande och medverkan inom socialtjänst och psykiatri en kartläggning av forskning och praktik, Socialstyrelsen, december 2011). Vem utser representanterna i brukarrådet? Kommentar: Det förekommer att vårdgivare och andra intressenter själva utser representanter i brukarråd. Men för att åstadkomma bra brukarsamverkan krävs att brukarorganisationerna utser sina egna företrädare. Endast då går det att säkerställa att brukarrepresentanten för fram medlemmarnas samlade åsikter och erfarenheter. De har dessutom stöd från sina organisationer i kontakten med intressenterna. 5
Arvoderas brukarrepresentanterna när de deltar i brukarrådets arbete? Kommentar: Personer som lider av psykisk ohälsa utgör den grupp i samhället som är ekonomiskt mest utsatt. Många i gruppen är långtidssjukskrivna, arbetslösa eller har sjukersättning. Brukarrepresentanter har genom egna och andras erfarenheter ofta en unik kunskap om vårdens goda sidor och om dess tillkortakommanden. Inte sällan har de tvångsvårdats. Det är orimligt att brukarrepresentanterna inte får ekonomisk ersättning då de deltar i brukarrådsarbete. Brukarrepresentanterna ska ha skäligt arvode för de kunskaper och livserfarenheter som de bidrar med. Hur kommer brukarrepresentanternas synpunkter in i den psykiatriska organisationens beslutsprocesser? Kommentar: Strävar verksamheten efter att få brukares synpunkter vid till exempel omorganisationer, nedläggningar, inrättande av nya lokaler, minskning av personalstyrka, utförande av kompetensutvecklingsprogram för i synnerhet mentalskötare och vid verksamhetens interna utbildningar? Hur påverkar samrådet verksamheten? Kommentar: Samrådet mellan brukarrepresentanter och verksamheter leder inte alltid till konkreta förändringar. Ett sätt att undersöka om brukarrådets arbete ger några effekter är att följa upp och fråga hur förra mötets synpunkter har åtgärdats. Får brukarrepresentanterna tillgång till relevant skriftlig information och underlag i god tid innan mötestillfället? Får brukarrepresentanterna reseersättning? Kommentar: Det är inte rimligt att det ska kosta pengar för den enskilde brukaren att delta i brukarråd, i synnerhet som brukare av psykiatrisk vård många gånger har mycket dålig ekonomi. 3. LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård inklusive öppen psykiatrisk tvångsvård Finns en folder som på ett enkelt sätt informerar patienten och närstående om lagen om psykiatrisk tvångsvård? Kommentar: Erfarenheter har visat att många läkare, men kanske i synnerhet övrig personal, har bristfälliga kunskaper om tvångsvårdslagstiftningen. Om lagen är svårtolkad för läkare och specialister är det sannolikt ännu svårare för en patient att förstå tvångsvårdslagstiftningen. Enligt artikel 15 i FN:s konventioner om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar får ingen utsättas för grym, 6
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Detta gäller även då patienter vårdas under tvång. Hur många procent av LPT-patienterna har stödperson? Kommentar: Ett fåtal av de patienter som vårdas under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), både i sluten och öppen vård, har stödperson. En majoritet av patienterna får inte heller information om möjligheten att få stödperson. I bästa fall förs journalanteckning om att patienten fått information om möjlighet att få en stödperson, men journaldokumentationen är ofta bristfällig, även i de fall då patienten inte har visat intresse av att få en stödperson. Att ha en stödperson underlättar för personer med psykiska funktionsnedsättningar att åtnjuta likhet inför lagen, något som är en rättighet enligt FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, artikel 12. Får alla LPT-patienter rutinmässigt och så snart det är möjligt muntlig och skriftlig information om behandlingsvillkor och rättigheter? Kommentar: Många patienter som vårdas under lagen om psykiatrisk tvångsvård i öppen och sluten form vet inte att de vårdas under tvång. En väsentlig del av de patienter som står under öppen psykiatrisk tvångsvård vet inte vilka särskilda villkor de har att förhålla sig till. LPT begränsar rätten att åtnjuta frihet och personlig säkerhet, en rättighet som står i FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Dessutom kan tillämpningen strida mot förbudet mot godtyckligt frihetsberövande. Det är därför extra viktigt att tydlig information finns, så att alla kan se att LPT tillämpas på rätt sätt. Har alla tvångsvårdade patienter en vårdplan? Kommentar: Det finns en lagstadgad skyldighet att upprätta en vårdplan när patienten är intagen enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det är viktigt att även frivilligt långtidsvårdade patienter får erbjudande om vårdplan. Hur många av de patienter som vårdas under öppen psykiatrisk tvångsvård har en samordnad vårdplan med kommunen? Kommentar: En samordnad vårdplan inbegriper både psykiatriska och kommunala insatser i samråd med den enskilde. En samordnad vårdplan är obligatorisk enligt lagen. När det gäller att få boende och sysselsättning tillgodosett har den samordnade vårdplanen en viktig betydelse. Tyvärr har det istället fokuserats på om patienten tar eller inte tar de föreskrivna medicinerna. Patienterna ges lätt intrycket, att om de inte tar sina mediciner kommer de återigen att bli intagna i slutenvården, vilket för närvarande inte stämmer med gällande lag. 7
Erbjuds patienter, som återkommande vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, möjligheten att skriva ett nätverkskontrakt? Kommentar: Ett nätverkskontrakt är ett dokument som upprättas mellan patienten och närstående. Det möjliggör samverkan mellan patienten, familjen, närstående och vårdpersonal. Åtgärder kan vidtas för att förebygga att patienten drabbas onödigt hårt av sitt tillstånd. Ett nätverkskontrakt kan upprättas till exempel när en patient som är välkänd av en enhet och som vårdats upprepade gånger i slutenvården under tvång, i akuta tillstånd ställer till problem för sig själv och för omgivningen. Patienten kan även utgöra vad vården ibland benämner som ett vårdtekniskt problem det vill säga personalen får svårt att hantera patienten i det akuta tillståndet. Erbjuds ett nätverksmöte vid in- och utskrivningen? Kommentar: Vid in- och utskrivningen kan det vara bra att ha ett möte med alla de kontakter som brukaren anser vara viktiga i sin vardag utanför institutionen. Hur många av de patienter som blivit utsatta för tvångsåtgärder erbjuds debriefing/eftersamtal? Kommentar: Att bli utsatt för tvång är kränkande och upplevs ofta som ett trauma för patienten och många gånger även för personal. Målet med eftersamtalet är att återupprätta förtroendet mellan patient och personal samt att undvika nya tvångsåtgärder. Genomförs fokusgrupper där man undersöker patienternas upplevelser av att utsättas för tvångsåtgärder? Kommentar: Det kan vara svårt för brukarrepresentanter i brukarråd att föra någon annans än sin egen talan angående upplevelser av tvångsvård. Fokusgrupper kan ge ett mer tillförlitligt underlag för hur tvångsvård på en enhet fungerar. Fokusgrupper är en intervjumetod som används när man vill veta hur intervjupersonerna upplevt en situation. Hur många patienter under 18 år vårdas med tvång i vuxenpsykiatrin? Kommentar: Enligt barnkonventionen är det inte tillåtet att barn vårdas inom vuxenpsykiatrin. 8
4. Personligt ombud Hur många personliga ombud finns per 1000 invånare i kommunen? Kommentar: Cirka en person av 1000 invånare är i behov av personligt ombud. Dåvarande psykiatrisamordnaren Anders Milton, kom fram till att cirka 20 000 personer i Sverige var i behov av personligt ombud (det vill säga ungefär två personer per 1000 invånare). Enligt Meddelandebladet 14:2000 från Socialstyrelsen är omkring 9000 personer i behov av personligt ombud. Man antar att varje ombud kan arbeta med ungefär 10-15 aktiva ärenden samtidigt. Informeras alla brukare i målgruppen om möjligheten att få personligt ombud? Är brukarorganisationer representerade i ledningsgruppen för personligt ombud? Kommentar: Enligt förordningen för personligt ombud (SFS 2013:522) ska det finnas en ledningsgrupp för personligt ombud. Patient-, brukar-, och anhörigorganisationer ska erbjudas att delta i ledningsgruppen. Hur ofta har brukarrepresentanter varit delaktiga i rekryteringen av personliga ombud? Kommentar: Systemet med personligt ombud har byggts upp i nära samarbete med brukar- och anhörigrörelsen. Det är en av de mest uppskattade och lyckade psykiatriska reformerna som genomförts under senare år. När personliga ombud nyrekryteras ska brukarrepresentanter delta. Hur tillmötesgår kommunen kravet om att det ska finnas personliga ombud? Kommentar: Ofta har kommunen alldeles för få personliga ombud för att möta behovet. De som ansöker om personligt ombud för första gången har ofta svårt att få hjälp. 9
5. Psykofarmaka, ECT (elektrokonvulsiv behandling eller populärt kallat elchocksbehandling ) och biverkningar Erbjuds patienterna och deras närstående skriftlig information om psykofarmaka som exempelvis neuroleptika, antidepressiva och litium, samt om preparatens biverkningar? Kommentar: Information om de medicinska preparatens verkningar och biverkningar är aldrig överflödig. Biverkningar kan medföra starkt obehag men även skapa metabola sjukdomar (som till exempel diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar) samt tandskador. I allvarliga fall kan den genomsnittliga livslängden förkortas med så mycket som en tredjedel hos människor med långvarig psykisk ohälsa. Erbjuds skriftlig information om biverkningar av ECT? Kommentar: Socialstyrelsen kräver i sina föreskrifter att utförda ECT-behandlingar registreras. Det finns även ett ECT-kvalitetsregister, men bara knappt hälften av behandlingarna rapporteras dit. Alla ECT-behandlingar ska självklart rapporteras oavsett om det är läkare eller annan personal som utför dem. Flertalet psykiatriska verksamheter har inte heller skriftlig information om biverkningar eller rutiner för uppföljning/utvärdering av ECT. Får patienten muntlig information om biverkningar av behandlande läkare? Hur många avvikelserapporter finns angående psykofarmaka och ECT? Kommentar: En avvikande händelse är allt som inte stämmer med normal rutin och förväntade vårdförlopp. Detta ska personal alltid rapportera till sin närmaste chef. Vården är skyldig att rapportera de allvarligaste avvikelserna till de nationella myndigheterna, vilka inom hälso- och sjukvården i första hand är Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Hur många rapporter har gjorts om biverkningar av medicin och ECT? Hur många patienter ordineras neuroleptika? Vilken andel av de patienter som står på neuroleptika har två eller flera olika preparat? 10
Hur många patienter har tvingats till ECT? Kommentar: Det händer att läkare försöker övertala brukare att genomgå ECT, genom att till exempel hota om tvångsinläggning i fall patienten inte tackar ja. Ingen form av utpressning får ske när det gäller ECT, enligt bland annat FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar, artikel 15. Om så ändå sker kan du anmäla till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. De granskar felaktigheter i vården. Anser du att bemötande dessutom var dåligt kan du även anmäla till Patientnämnden. 6. Övriga behandlingsfrågor Hur stor andel av de patienter som får neuroleptika får vid behov eller önskemål också recept för fysisk aktivitet (FAR)? Kommentar: När FAR-recept skrivs ut leder det sällan till ökad fysisk aktivitet på grund av svårigheter att komma ur den passivitet som många försätts i. Inte minst är det en ekonomisk fråga då många gym och friskvårdsanläggningar som tar emot personer med FAR-recept tar fullt eller delvis betalt. Varken Försäkringskassan eller landstinget subventionerar dessa recept på motsvarande sätt som läkemedel. Den medicinska behandlingen ger ofta metabola syndrom (ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar) och motverkar därmed syftet med den förskrivna motionen. Möjligen borde man mäta hur stor andel kostnaden för fysisk aktivitet utgör av de totala vårdkostnaderna. Alternativt borde varje psykiatrisk verksamhet anställa en hälsopedagog så att psykiatrin kan driva friskvård i egen regi, vilket också skulle vara en kvalitetsåtgärd. Erbjuds alla patienter i slutenvården möjlighet till fysisk aktivitet, individuellt och/eller i grupp? Hur stor andel av behandlingsinsatserna sker utifrån patientens egna önskemål? Hur frekvent får patienter i öppen och sluten vård särskilt avsatt tid att samtala om sin vård och livssituation med sina behandlare? Hur stor andel av de patienter som får neuroleptika får vid behov eller önskemål remiss till sjukgymnast? Hur mycket personal i genomsnitt har varje patient under sin behandlingstid? Kommentar: En person som får behandling inom psykiatrin har ofta många behandlare. Det kan vara läkare, sjuksköterskor, terapeuter och personal inom 11
socialtjänsten. Ofta finns ingen samordning mellan behandlare vilket kan försämra förutsättningarna för en trygg kontinuerlig vård och därmed även för återhämtning. Hur stor andel av patienterna känner sig klara och nöjda med behandlingen, när den avslutas? 7. Hälsokontroll Hur många av de patienterna som söker vård på vårdcentralen för depression, ångest eller annan psykisk ohälsa får genomgå en hälsoundersökning? Kommentar: 70-80 procent av de som söker vård för depression och/eller ångest får behandling inom primärvården. Primärvården är också ofta den plats där personer med annan typ av psykisk ohälsa söker hjälp för första gången. Enligt Socialstyrelsen bör vårdcentralerna göra kroppsliga hälsokontroller såsom mätning av midjemått och blodtrycket på personer med psykisk ohälsa, eftersom denna grupp är överrepresenterade när det gäller kroppsliga sjukdomar. Till exempel är högt blodtryck och metabola sjukdomar dubbelt så vanligt bland personer med psykisk ohälsa jämfört med hela befolkningen, enligt rapporten VIP i vården som getts ut av myndigheten Vårdanalys. Hjärtsjukdomar, lungsjukdomar, tarm- och magsjukdomar och neurologiska sjukdomar är mer än dubbelt så vanligt. Har landstinget eller kommunen kartlagt överdödligheten hos befolkningen i området? Kommentar: Det är viktigt att landstingen och kommunerna kartlägger överdödligheten för att vården ska kunna sätta upp adekvata mål. Har de patienter, som genomgår långtidsbehandling med psykofarmaka, erbjudits minst en kostnadsfri, årlig, medicinsk hälsokontroll hos en oberoende läkare? Kommentar: En del psykofarmaka har allvarliga biverkningar och personer med psykisk ohälsa har en avsevärt kortare medellivslängd än övriga medborgare, vilket strider mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, artikel 25. Det är etiskt oacceptabelt att de patienter, som inte sällan tvingas att ta dessa mediciner mot sin vilja, inte medicinskt följs upp på ett korrekt sätt. Hur många av de patienter som medicineras med preparat som förorsakar tandskador har erbjudits minst en kostnadsfri, årlig tandhälsokontroll? 12
Kommentar: Det är vanligt med tandskador orsakade av mediciner som också ges patienten under tvångsvård. Det är rimligt att sådana skador orsakade av vården rättas till. Hur många patienter i landstinget får tandvård inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd? Kommentar: Den 1 januari 2013 infördes tredje steget i tandvårdsreformen Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning som innebär att personer med psykiska funktionsnedsättningar har möjlighet att få tandvården inräknat i högkostnadsskyddet, så kallat blått kort eller F1-kort. Det som krävs är att du har ett läkarintyg som visar upp att du har stora svårigheter att sköta din munhygien eller att genomgå tandvårdsbehandling. Intyget skrivs av till exempel behandlande läkare och skickas sedan in till den enhet som ansvarar för tandvården i landstinget eller regionen där man bor. Ibland kallas det för tandvårdsenheten, men det kan skilja beroende på var man bor. Sedan tidigare finns så kallad Nödvändig tandvård, ett grönt eller gult kort som också ger tandvård inom ramen för högkostnadsskyddet, men det beviljas i dag endast till personer som bor i särskilt boende, har LSS eller mycket stort behov av vård och service i sitt hem och till exempel hemtjänst. Hur många av de patienter som fått tandskador har erhållit ekonomiskt stöd från socialtjänsten så att tandskadorna åtgärdats? Kommentar: För de patienter med psykisk ohälsa som inte har beviljas tandvård inom hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd går det att söka särskilt tandvårdsbidrag genom Försäkringskassan. Men tandvårdsbidraget är bara på 600 kronor per halvår, och går inte att spara. Det är också villkorat med salivprov och läkarintyg eller läkemedelsförteckning. För en person som har låg inkomst och vars tandläkarbesök kostar tusentals kronor återstår att be om avbetalningsplan, lån eller att gå till socialtjänsten. Detta ska göras innan behandlingen påbörjats. Om många får tandvård betalad via socialtjänsten visar det att tandvårdsreformen inte fungerar för våra medlemmar. RSMH anser att dagens tandvårdssystem fortfarande missgynnar de fattigaste och mest utsatta och kräver därför att föreskrifterna skrivs om. 13
8. Hjälpmedel Hur många av patienterna med kognitiva svårigheter har erbjudits hjälpmedel? Kommentar: Neuropsykiatriska patienter har traditionellt fått huvuddelen av de hjälpmedel som förskrivits. Det är uppenbart att även andra patienter med kognitiva svårigheter kan ha stor nytta av kognitiva hjälpmedel. Det är också viktigt att det redovisas i hur stor utsträckning så kallade boll- eller kedjetäcken förskrivs till dem som önskar sådana. De förbättrar ofta sömnen och vilan för människor med långvarig psykisk ohälsa och har ofta en bättre effekt än andra behandlingsformer. Önskvärt vore att det gick att följa förskrivningen av hjälpmedel inte bara totalt, utan uppdelat i kategorierna neuropsykiatriska patienter och övriga och för typ av hjälpmedel. Har patienterna möjlighet att prova olika hjälpmedel? Kommentar: Det finns stora variationer mellan landstingen när det gäller förskrivningen av kognitiva hjälpmedel. Hur patienterna får ta del av vilka hjälpmedel som finns och hur de kan vara till hjälp varierar kraftigt. Den information som finns på nätet är ofta otillgänglig. Går det av informationen att förstå vad det finns för hjälpmedel, hur de kan provas ut och hur processen från information till att verkligen få ett hjälpmedel förskrivet går till? Får brukaren hjälpmedlen avgiftsfritt? Kommentar: På senare år har landsting och ibland kommuner börjat ta alltmer betalt för hjälpmedel, det vill säga subventioneringsgraden minskar. Extra vanligt tycks detta vara för hjälpmedel som har tillkommit på senare tid, till exempel hjälpmedel som är baserade på It-teknik och som kan vara viktiga för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Dessa hjälpmedel som i hög grad behöver användas av den absolut fattigaste gruppen brukare, de med psykiska funktionsnedsättningar, måste självfallet vara kraftigt subventionerade, och normalt tillhandahållas avgiftsfritt. Hur många av patienterna får prova ut hjälpmedel (till exempel bolltäcke) när de vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård? Hur många av patienterna har erbjudits hjälpmedel under tiden för LPT? Kommentar: Kunskapen om att tekniska hjälpmedel väsentligt kan förbättra situationen för människor med långvarig psykisk ohälsa/funktionsnedsättningar är ojämnt fördelad inom landstingen, kommunerna och de psykiatriska verksamheterna. Bolltäcken och motsvarande produkter kan bidra till ett förbättrat 14
allmäntillstånd och andra hjälpmedel av kognitiv karaktär kan lindra kognitiva svårigheter. 9. Boende Hur många brukare med långvarig psykisk ohälsa har ett boende som kan betraktas som normalt med sådan standard som andra människor har? Hur många av dessa brukare har förstahandskontrakt? Kommentar: RSMHs utgångspunkt är att ett hem är en plats där man känner sig trygg, där man har sin utgångspunkt. Hemmet är den goda bostaden men vilken bostad som helst upplevs inte självklart som ett hem. RSMH verkar för att människor med psykisk ohälsa ska ha rätt till ett hem. Hur många brukare bor i särskilda boenden insprängda i vanlig bebyggelse? Hur många brukare bor i gruppboenden av olika slag? Hur många brukare bor i enklare eller tillfälliga boenden? Hur många brukare har inte ett människovärdigt boende eller är bostadslösa? Kommentar: Ett bra, stabilt och säkert hem är en grundläggande förutsättning för att en god behandling av en psykisk ohälsa ska kunna genomföras i öppna vårdformer. Kommunen har skyldighet att åstadkomma ett boende för den som har psykisk ohälsa, som är så likt de boenden som andra människor har som möjligt. Boendet måste kunna anpassas till brukarens situation och behov av stöd från socialtjänsten och psykiatrin. Det är viktigt att vårdplaner eller samordnade vårdplaner tar upp hur boendefrågan ska lösas efter en slutenvårdsepisod, oavsett om slutenvården varit frivillig eller med tvång. Det kan aldrig accepteras att människor som vårdats av samhället i psykiatrin får kastas ut i hemlöshet. Det är mycket vanligt att människor som har en psykiatrisk diagnos inte kan få ett eget hem med förstahandskontrakt. Skälen till det kan vara kommunala regler, dålig samordning mellan kommunens socialtjänst/socialpsykiatri och dess bostadsbolag eller andra bostadsbolag, svårigheter att hantera sin privata ekonomi eller en bakgrund av betalningsproblem. Vilka rättigheter har brukaren i sitt eget hem? Kommentar: Är till exempel husdjur tillåtet? Är den boende tvingad att avstå från alkohol? Får han eller hon låta en kompis sova över? 15
10. Heldygnsvård Finns det tillräckligt med vårdplatser för att tillgodose det behovet och patienternas efterfrågan? Tillgodoser vårdplatsernas fysiska placering behovet av geografisk närhet och tillgänglighet? Kommentar: RSMH önskar en ökad decentralisering där slutenvårdsplatserna finns i närområdet. Motsatsen är en ökad centralisering med större avdelningar och utan ett geografiskt områdesansvar. Har man försökt undvika inläggningar i sluten vård genom att inrätta sviktplatser eller någon form av sviktboende? Kommentar: Ett sviktboende är ett tillfälligt, kortvarigt boende med stöd när behov finns. Vårdas LRV-patienter tillsammans med frivilligt vårdade patienter eller LPTpatienter? Kommentar: Behovet av slutenvårdsplatser ska vara väl avvägt i förhållande till hur utbyggd öppenvårdsorganisationen för psykiatrin är och hur väl det kommunala omhändertagandet fungerar. Det betyder att ju bättre öppenvården är utbyggd och ju bättre den fungerar, desto mindre är behovet av slutenvård. Det måste dock finnas slutenvård som kan klara att ta emot de patienter som kommer akut eller råkar ut för en svårartad kris och där en heldygnsvård är nödvändig för att rädda liv eller skydda personer från skada. Det behöver också finnas platser för tvångsomhändertagande som är utformade så att allmänpsykiatriska patienter inte behöver vårdas tillsammans med patienter som har rättspsykiatrisk vård. Hur många platser har varje enskild slutenvårdsenhet? Kommentar: Slutenvårdsenheter ska vara små enheter med fyra till sex enkelrum. Det ökar tryggheten inte enbart för patienten utan även för personalen. Kommunikationen mellan medlemmar i personalgruppen förbättras. Personalen får tid att lära känna patienten och patienten blir bemött som en unik individ med egna behov och får färre personer att förhålla sig till. Möten blir mer personliga och ändamålsenliga. Antalet hot och hot om våld-situationer blir färre. Motsatsen är stora sjukhus med 80 till 100 platser och med stora avdelningar där patienten är mer anonym och inte får tillräckligt med uppmärksamhet. 16
Hur arbetar vårdenheterna för att förhindra att vålds- och tvångssituationer uppstår? Kommentar: Det finns många studier om, och exempel på, att våld och tvång inom psykiatrin i stort sett kan förebyggas helt med rätt metoder och bemötande av patienterna. Hur hanteras våldssituationer, hot om våld och bältesläggningar? Kommentar: Vid våldssituationer och hot om våld samt vid bältesläggningar och andra tvångsmetoder ska personalen och patienten samlas för eftersamtal. Hur organiseras brukarinflytande på avdelningsnivå? Kommentar: Ett ökat brukarinflytande borgar för en god kvalitet på slutenvården. Så kallade patientforum ska finnas där en brukarföreträdare åker till slutenvårdsenheterna och lyssnar på vad patienterna har för åsikter om slutenvårdsavdelningen och ser till att synpunkterna protokollförs. Någon från avdelningens ledning ska vara närvarande och föra upp synpunkterna till ledningen. Brukarinflytandesamordnare (BISAM) är en lämplig funktion för att ta hand om patientforum. Brukarråden ska få ta del av patientforum som en del i förbättringsarbetet. Vilka aktiviteter för patienter finns det i slutenvården? Kommentar: En patient inom slutenvården har olika strategier för att klara av vardagen. Vissa vill ha en dialog, andra vill bli lämnade ifred och andra vill ha aktiviteter. Under en slutenvårdsvistelse kan patienten växla mellan dessa strategier. Aktiviteter efterfrågas dock ofta av patienter inom slutenvården och de blir besvikna om aktiviteterna ställs in. Finns det internetuppkoppling inom slutenvården? Kommentar: Om det finns internetuppkoppling på slutenvårdsavdelningen kan patienter betala räkningar, kolla mailen och surfa på sidor som kan vara till hjälp vid inläggning. Bemöter personalen patienterna på slutenvården på ett respektfullt och människovärdigt sätt? Kommentar: För att patienter som vårdas inom psykiatrisk heldygnsvård ska börja må bättre är det viktigt att bli behandlad med respekt och få ett bra bemötande, det visar flera forskningsstudier. Personalen ska vara personlig men inte privat. Speciellt uppskattat är det när personalen gör något extra för patienten som inger hopp. 17
11. Kompetensutveckling Hur får personalen kompetensutveckling? Kommentar: Handledning och skriftligt kompetensutvecklingsprogram ska finnas för personalen i slutenvården. Det minskar risken för slentrian och gör personalen uppdaterad om de senaste rönen. Både fackliga, brukares och brukarrådens synpunkter ska beaktas i utformningen av dessa program. 12. Arbete/sysselsättning Erbjuds sysselsättning för alla med psykisk ohälsa som inte kan arbeta? Kommentar: Att leva ett självständigt liv och delta i samhället är en rättighet, enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 19. Men denna rättighet har varit kraftigt beskuren för personer med psykiska funktionsnedsättningar, och det finns många inskränkningar i gruppens möjligheter att välja och ta del av samhällets service, även om situationen har förbättrats på senare år. Vilka typer av sysselsättning erbjuds eller planeras för brukare som inte bedöms kunna återhämta sig så att de kan komma i reguljärt arbete eller arbete med någon form av samhällsstöd? Finns träffpunkter för människor med långvarig psykisk ohälsa? Kommentar: Förutom en bostad av god kvalitet är en målmedveten satsning på att komma i arbete eller återkomma i arbete en viktig faktor för återhämtning. Ett sådant systematiskt arbete innebär rehabilitering, utbildning och arbetsträning. Detta är ett arbete kommunens socialtjänst ska organisera och ta ansvar för. Idag kommer endast en mycket begränsad del av människor med långvarig psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Det beror mycket på ett alltför passivt synsätt hos framför allt kommunerna och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen. Vi måste kräva en helt annan och mer systematisk planering av varje enskild individs inträde eller återkomst till arbetsmarknaden. Som ett komplement till detta måste varje kommun ha ett rimligt utbud av sysselsättning och träffpunkter för människor med långvarig psykisk ohälsa. Prövas brukarnas ansökan om sysselsättning? Kommentar: Socialnämnden ska medverka till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får en meningsfull sysselsättning. Det står i Socialtjänstlagen 5 kap. 7. Den som inte har beviljats meningsfull sysselsättning genom kommunen har alltid rätt att ansöka om det, så kallat bistånd i form av 18
sysselsättning. För att vara säker på att ansökan handläggs på rätt sätt ska det framgå vad som söks och vem som söker. Därefter sker en utredning. Den ska innehålla en beskrivning av funktionshindren, aktuell situation, behov av insatser, vad som föranleder ansökan, vilka insatser som söks, sökandes egna önskemål och resurser och även ett förslag till beslut. Utredningen ska inledas snart efter att ansökan har lämnats in och ska genomföras inom en månad, bara undantagsfall längre tid. När beslutet är klart ska det innehålla vad som sökts, vem som fattat beslutet, enligt vilken paragraf, vad som beviljats eller avslagits, tillsammans med en motivering. Om beslutet blir ja ska sysselsättningen komma i gång senast efter en månad. Om du inte är nöjd med beslutet kan du överklaga. I beslutet står hur du går till väga. Om har nekats sysselsättning kan du även samtidigt skicka in nya ansökningar med nytt underlag och få dem prövade. Är sysselsättningen anpassad för brukarna? Kommentar: Sysselsättning som ges genom kommunen ska ha ett mål och en tydlig planering, som bygger på brukarens egna uppgifter om sin situation och sina behov och förutsättningar. Dessutom ska dessa uppgifter följas upp regelbundet, minst en gång per år (4 kap 1 SoL, 7 SoL, 9 p. 9 LSS, 10 LSS, 15 p. 1 LSS, SOSFS 1998:8). Brukarens egna val och prioriteringar ska vara utgångspunkten för alla insatser. (SOU 1992:73 sid. 20, 1 kap. 1 SoL, 5 kap. 8 SoL, 6 LSS, SOSFS 1998:8) Den individuella planeringen ska också noteras i socialtjänstens journal. Hur stor andel personer med psykisk ohälsa som fyllt 65 år erbjuds daglig sysselsättning? Kommentar: Många gånger är det svårt för personer med psykisk ohälsa att ta plats inom det föreningsliv som riktar sig till äldre och den sysselsättning som man eventuellt hade tidigare avslutas vid 65. 13. God man Hur många brukare i kommunen är nöjda med sina gode män? Har kommunen rutiner för hur de informerar personer som ska få en god man? Hur ser den informationen ut? Kommentar: Det är viktigt att brukaren får ordentlig information om vad det innebär att ha en god man för att undvika överraskningar som till exempel begränsad tillgång till pengar. Det är också viktigt att få information om hur man gör om en god man brister i sitt uppdrag, eller om samarbetet av andra anledningar inte fungerar. Det ska också framgå hur man går till väga om man vill byta god man. 19