Pojkar som slåss
Utagerande är en form av experimentell hågkomst Utagerandet har sitt ursprung i spädbarnets impulsiva akt att tillkalla hjälparen. Impulsen och en frustrerande omgivning betraktas som utagerandets föräldrar. Kungsvägen till barnets omedvetna är leken Om man inte utvecklas uppstår panikreaktionen som ett handlande med syfte att tillkalla räddaren.
Den psykiska apparaten utvecklas 1 omedelbar behovstillfredsställelse En form av problemlösning i form av en omedelbar impulsurladdning äger rum i ett symbiotiskt förhållande. Modern används som hjälpjag, som inte bara svarar för behovstillfredssällelse och förbud utan som också tänker för barnet. Barnets tankar kommer till uttryck genom impulshandlingarna
2 Allteftersom den psykiska apparaten utvecklas växer mer komplexa former för problemlösning fram och impulshandlandet kompletteras bland annat med rollekar. 3 Denna förändring åtföljs av att ett mer avancerat tänkande utvecklas i form av det talade språket. Medan handlandet utgör ett försök att bemästra verkligheten omedelbart i syfte att nå behovstillfredsställelse, utgör leken i själva verket ett sätt att uppskjuta handlandet. Leken utgör ett sätt att försöka bemästra separationen från modern.
Den mentala utvecklingens stadier handling utan fördröjning, rollekar, rena fantasier, rollspel, realitetsorienterat sekundärprocesstänkande bör inte ses som åtskilda från varandra utan som faser under vilken en form av tänkande dominerar medan de andra spelar en underordnande roll. Utagerande experimentell hågkomst Rollek- en mer avancerad form av tänkande som undan för undan ersätter impulsivt och inadekvat handlande Rollspel början till en identifikation med ett fantiserat objekt i syfte att experimentellt bemästra framtiden. Fantasin en högre form av lek där behovet att handla ges upp. Rena icke-hallucinatoriska fantasier kan ses som mellanformer mellan lek och sekundärprocesstänkande. Utagerande kan betraktas som detets dominans över jaget, till skillnad från sekundärprocessens tänkande som innebär jagets dominans över detet.
Barn som lär sig språket av föräldrar de inte kan lita på i grunden, kommer inte att förlita sig på talet som ett sätt att orientera sig i tillvaron. Och därför kommer det att vara benäget att regrediera till preverbala kommunikationsformer. Rollekar kan bli så stimulerande, så kraftfulla, att de hotar att övergå i ett genuint utagerande eller impulshandlande. Den omedvetna konflikten kommer då inte till uttryck i leken utan tenderar att spelas upp i verkligheten.
Som om en skådespelare skulle leva sin rollfigur Tankar ersätts av att leka ut eller att agera ut utagera. Lek och utagerande håller den omedvetna konflikten bortträngd, men gör det möjligt för patienten att avslöja sin omedvetna konflikt på en regredierad nivå. Terapeuten kommer till insikt om konflikten genom att notera mönstret i lekfantasin, rolleken, och de tendenser till utagerande som finns i terapisituationen.
Terapeutens förståelse av P och hans sätt att konfrontera P. gör att P känner sig förstådd. Hos neurotiska patienter leder ökad ångest till mer rationellt men hämmat beteende, vilket är mer adaptivt. En mer mogen jagorganisation domineras av neutraliserad energi, är mindre benäget att hemfalla till utagerande som ett sätt till problemlösning. Primitiv jagorganisation är laddad med deneutraliserad energi sexualitet aggressivitet. Den som stjäl från någon i avsikt att bli upptäckt kommunicerar sin oro för sitt kriminella beteende. Terapeuten riskerar att mot-agera ut genom att delta i kriminella handlingar. In i form av repressiva förbud.
Utvecklingsaspekter neurotiska ungdomar Konflikttema i huvudsak Oidipal konflikt Pappa finns För mycket laddad, inte för lite Latensen ofta fungerat ok, adolescensen sätter den unge i utvecklingskris. Beroendeproblematiken laddas upp
Utvecklingsaspekter neurotiska ungdomar Våldet blir en lösning på en inre beroendekonflikt Faran är att totalt beroende rädslan att kastreras att tappa identitet gällande kön och sexualitet
Utvecklingssaspekter ungdomsborderline Bristpatologi i huvudsak Preoidipal problematik Ingen pappa För lite laddad, brist på inre hållande objekt Latensen ofta dominerats av mycket konflikter med omgivning, lärare, skolkamrater, inlärningssituationer etc.
Utvecklingsaspekter ungdomsborderline Våldet blir ett sätt att skapa kontakt, att tvinga den andre att ha mig i sig. Man vill bli till Faran att inte finnas, att förlora känslan av att existera, en rädsla att gränserna mot andra luckras upp Att slåss blir tillfredsställande, helande
Utvecklingsaspekter När puberteten slår till måste aggressiviteten laddas upp. All frigörelse kräver ett visst mått av av våld. Våldets derivat aggressiviteten. sexualitet - aggressivitet - paranoia
Diagnostiska aspekter 1. Beteende - en kommunikation av känslor 2. Handlande - den medvetna lösningen på en konfliktsituation 3. Agerande - första formen av problemlösning av en omedelbar urladdning 4. Utagerande - omedveten upprepande av en inre konflikt 5. Destruktivitet - attack på det projicerade inre objektet
Motivationsaspekter Rädd att slå ihjäl. Någon eller något. Vilket förstör möjligheten att den andre finns kvar. Försvar i gungning. Rädd att bli galen. Ångest. Gör du mig till bög slår jag ihjäl dig. Rädsla för svaghet. All kraft försvinner.
Terapi Första möte/ Förhållningssätt Rädsla Makt Maktlöshet Vi måste tåla våld Vi måste tåla rädsla Att orka se berättelser som terapeutiskt material Svalkande likgiltighet Pendla passiv aktiv Härbärgera affekter för att kunna vara osentimentala
Centrala aspekter i det terapeutiska arbetet. Det är viktigt att komma ihåg att att den våldsamme patienten : Inte är rädd för att misslyckas, inte är rädd för att bli lämnad och sviken igen, Han är rädd för att lyckas Det är inte fruktan att misslyckas, utan det stränga inre förbudet att lyckas som utgör motivet för agerandet
Att lyckas är att exponera sig att utsatta sig för starka känslor av skam. Skammen över den förnekade bristen Offret för kumulativa traumatiska erfarenheter förvandlas i små steg, via en rad välkända försvarsmekanismer, som en vändning till motsatsen och identifikation med förövaren, till en aktiv förvaltare av det våldsamma arvet. Ondskan
Det finns en terapeutisk poäng med att gå igenom våldsamma utageranden för att identifiera och tillerkänna de projektiva mekanismerna. Det våldsamma agerandet: 1. Förövaren känner sig laddad. 2. Det växer till att bli som en bomb inombords. 3. Söker en legitimering för att lätta på trycket, droger alkohol. 4. Detta ger inte lättnad utan förvagar de jag aspekter som lyckats undertrycka det primitiva utagerandet.
5. Själva våldshandlingen, upplevs som ett trancetillstånd, där alla överjagsfunktioner har tappat inverkan och personen befinner sig närmast i primärprocess. All medkänsla med den andre och all empati är som bortblåst Den annars, med dissociativa försvar, avspjälkade delen av personen träder fram och man visar vem man egentligen är; innerst inne Det väsentliga i terapin är att få kontakt med den onda sidan inom patienten. Detta för att kunna göra det han känner, men inte står ut med, meningsfullt
För att vi ska få ta del av de sidor som patienten gör allt för att dölja och försvarar sig emot är det viktigt att tänka på: Terapeuten får inte vara rädd, rädda människor mentaliserar dåligt och tänker mest på sin egen säkerhet. Rädsla skapar en känsla av farlighet i patienten, vilket ökar risken för utageranden. Man ska inte vara rädd för att benämna det värsta. Patientens inre värld är ännu smärtsammare.
Att få patienten att tala om sig själv och känns sig accepterad stärker anknytningen. Att stå ut med att lyssna på hemskheter är centralt. Det är viktigt att inte vara pedagogisk och förklarande eller tröstande. Det förmedlar att jag inte orkar lyssna på det smärtsamma. Att normalisera och moralisera är andra fällor man kan falla i. Det är att liera sig med patientens försvar av förnekande.
Behåll det terapeutiska förhållningssättet när den våldsamma negativa överföringen kommer. Den kommer som ett skydd mot det beroende man längtar efter men är livrädd, eller snarare dörädd för. När beroendet får finnas och bristen kan erkännas närmar vi oss den depressiva positionen. Då kommer en kris i behandlingen som riskerar hela kontaktens existens. Det är vanligt med agerande från terapeutens sida i detta skede.