Övervakning: Miljöövervakning på vattenområdet

Övervakning: Miljöövervakning på vattenområdet Ytvatten I kapitel 7 Förordning (2004:660) om förvaltning av kvalitet på vattenmiljön anges att varje vattenmyndighet skall se till att ett sådant program för övervakning av vattnets tillstånd i vattendistrikt som avses i artikel 8 i direktivet 2000/60/EG upprättas och genomförs. Detta kapitel utgår därför från artikel 8 i direktivet (2000/60/EG). Sammanfattningsvis är miljöövervakning direktivets verktyg för att erhålla ett kvalitetssäkrat underlag för arbetet med vattenmiljömålen och åtgärdsprogrammen samt för att följa upp målen. För att göra detta möjligt styr direktivet utformningen av övervakningen. Innehållet i övervakningen görs bindande i artikel 8 och kraven på vad som ska mätas regleras i bilaga V. Genom ramdirektivet för vatten regleras även delvis övervakning enligt andra EG direktiv som omfattar vattenmiljön. Varför övervakning, enligt direktivet Enligt direktivets Artikel 8 och Bilaga V skall länderna se till att det upprättas program för övervakning av vattenstatusen för att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt. Övervakningen skall i form av kontrollerande, operativ respektive undersökande övervakning ske i ytvatten, grundvatten och i skyddade områden (se 6.3). Övervakningsprogrammet skall vara i drift senast december år 2006. Övervakning av ytvatten behövs enligt direktivet för att: klassificera vattenförekomsternas status (alla länder måste för varje vattendistrikt också producera en karta, där det enligt en bestämd färgkod framgår vilken ekologisk respektive kemisk status varje vattenförekomst har), komplettera och bekräfta de riskanalyser som görs enligt direktivets Bilaga II om områdesbeskrivning, utforma framtida övervakningsprogram på ett effektiv och verkningsfull sätt, bedöma långsiktiga förändringar av såväl naturliga förhållanden som förändringar orsakade av mänsklig påverkan, beräkna omfattningen av gränsöverskridande föroreningstransport respektive föroreningsbelastningen i havet, bedöma vilka kvalitetsförändringar som blir följden av vidtagna åtgärder i vattenförekomster som ligger i riskzonen att inte klara miljömålen, i de fall man inte känner till orsakerna till att en vattenförekomst inte klarar miljömålen, försöka utröna vilka dessa orsaker kan vara, när det skett en olycka ta reda på omfattningen av den och vilka effekterna kan bli, bedöma i vad mån man uppfyller de krav som gäller för skyddade områden. Vattenförekomster som klassats som särskilda vatten omfattas inte av begreppen god ekologisk status eller god ekologisk potential, vilket innebär att de faller utanför ramarna för övervakning enligt ramdirektivet för vatten.

Miljöövervakningsprogram ska dokumenteras och resultaten sammanfattas i förvaltningsplaner (enligt artikel 13) och åtgärdsprogram (artikel 11). Åtgärdsprogrammen utvärderas genom den operativa övervakningen. Artikel 8 Miljöövervakningen regleras i artikel 8 i ramdirektivet för vatten. Ur direktivet: Krav på övervakning Artikel 8 Övervakning av ytvattenstatus, grundvattenstatus och skyddade områden 1. Medlemsstaterna skall se till att det upprättas program för övervakning av vattenstatusen för att upprätta en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatusen inom varje avrinningsdistrikt enligt följande: För ytvatten skall dessa program omfatta i) Volym och nivå eller flödeshastighet i den mån det är relevant för den ekologiska och kemiska statusen och den ekologiska potentialen, och ii) Den ekologiska och kemiska statusen och den ekologiska potentialen. För grundvatten skall dessa program omfatta övervakning av kemisk och kvantitativ status. För skyddade områden skall de ovannämnda programmen kompletteras med specifikationerna i den gemenskapslagstiftning enligt vilken de enskilda skyddade områdena upprättades. 2. Dessa program skall vara operationella senast sex år efter tidpunkten för detta direktivs ikraftträdande, om inte annat anges i den berörda lagstiftningen. Övervakningen skall stämma överens med kraven i bilaga V. 3. Tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatusen skall fastställas enligt förfarandet i artikel 21. Ambitionen är att det inte ska finnas några luckor, utan att man ska klassa statusen hos varje enskild vattenförekomst. Detta behöver dock inte innebära att varje vattenförekomst måste övervakas. Det finns möjligheter (stöd för detta finns i CIS Guidance for Monitoring) att slå samman ett antal vattenförekomster med liknande förhållanden, och att därefter välja ut den eller de som anses vara representativ för att övervaka enbart den eller dem. Artikeln anger att programmen ska omfatta volym och nivå eller flödeshastighet, om den är relevant för ekologisk och kemisk status eller den ekologiska potentialen. Naturvårdsverket anser att volym och nivå eller flödeshastighet kan tolkas mer allmänt, så att det likställs med de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna generellt. Detta innebär att en övervakning av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna endast är nödvändig där de kan vara av betydelse för måluppfyllnaden. Enligt direktivet är det nödvändigt att kunna göra en bedömning av när en avvikelse föreligger jämfört med den naturliga variationen. Det är därför nödvändigt att det finns referensstationer som kan ligga till grund för bedömning av status och påverkan i de enskilda vattenförekomsterna.

I artikel 8 anges även kraven på övervakning för skyddade områden. Med skyddade områden menas i detta fall sådana områden som definierats under andra EU-direktiv som omfattas av bilaga IV. Ramdirektivet ger inga möjligheter att peka ut skyddade områden enligt definitionen i artikel 8. För skyddade områden skall övervakningsprogrammen kompletteras enligt den lagstiftning med vilka det enskilda området skyddades. Vilka områden i Sverige som är skyddade områden framgår av Naturvårdsverkets register. I artikel 8 finns den bindande formulering som anger att övervakningen skall stämma överens med kraven i bilaga V (se vidare nedan). Bilaga V I bilaga V beskrivs hur miljöövervakning ska ske under följande rubriker: 1.1 Kvalitetsfaktorer för klassificeringen av ekologisk status 1.2 Normativa definitioner för klassificering av ekologisk status 1.3 Övervakning av ekologisk status och kemisk status för ytvatten 1.4 Klassificering och redovisning av ekologisk status. Vilka kvalitetsfaktorer är aktuella för övervakning Enligt direktivet ska olika kvalitetsfaktorer mätas och redovisas. Rutan nedan sammanställer de olika kvalitetsfaktorerna och hur dessa beskrivs (variabler som skall mätas). Kvalitetsfaktorer som skall mätas Kvalitetsfaktorer Vad mäts Brister i svensk miljöövervakning Biologiska Fysikaliskkemiska Hydromorfologiska Alger, växter, bottenfauna och fisk (fisk mäts ej i kustvatten). Försurningsparametrar (ej kust), syrgashalt, salthalt (ej kust), näringsstatus, temperatur, siktdjup (ej vattendrag), andra förorenande ämnen och prioriterade ämnen Omfattar hydrologi (sjöar och vattendrag), morfologi (inkl. substratförhållanden), tidvattenmönster (kust och vatten i övergångszon) och kontinuitet (endast vattendrag) Övervakning av växtplankton, påväxtalger och makrovegetation f.n. i liten omfattning. Övervakning av syrgashalt i vattendrag samt ffa prioriterade ämnen saknas f.n. Flera av dessa variabler saknas i nuvarande miljöövervakning. De biologiska och de fysikaliskt - kemiska kvalitetsfaktorerna ligger till grund för klassningen av den ekologiska kvaliteten. Flera av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna saknas i svenska bedömningssystemet. Några håller på att utvecklas medan andra som tidvattenmönster är inte en aktuella för Sverige på grund av de små tidvattenvariationerna.

Konstgjorda och kraftigt modifierade vatten Om konstgjorda och kraftigt modifierade vatten säger direktivet följande: Ur direktivet Bilaga V 1.1.5 För konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster skall de kvalitetsfaktorer tillämpas som skall tillämpas för den av de ovan nämnda fyra naturliga grundvattenkategorierna som närmast liknar den konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomsten i fråga. Märk att grundvattenkategorierna är en felöversättning, skall vara ytvattenkategorierna. Innebörden är helt enkelt att om man exempelvis dämmer upp ett rinnande vatten, så ska dammen bedömas som en sjö, och inte som ett vattendrag. I sin bedömning ska man använda sig av de sjöanknutna kvalitetsfaktorerna Normativa definitioner för klassificering av ekologisk status En stor del av bilaga V upptas av normativa definitioner för klassificering av ekologisk status för samtliga kvalitetsfaktorer i de olika ytvattenkategorierna. Det ligger på de enskilda medlemsstaterna att konkretisera definitionerna för sina egna förhållanden. Arbetet med att fastställa referensförhållanden och klassgränser för alla kvalitetsfaktorer för de utpekade vattentyperna inom de tre svenska ytvattenkategorierna pågår. Resultatet i form av rekommendationer kommer att publiceras i de reviderade bedömningsgrunderna. För att detta arbete ska ske på ett likartat sätt inom EU pågår ett interkalibreringsprojekt där klassgränserna ska harmoniseras mellan medlemsstaterna. På detta sätt avser EU att garantera att bedömningarna blir jämförbara. Hur övervakning skall ske Ett krav på övervakningen är att relevanta parametrar för relevanta kvalitetsfaktorer övervakas. Direktivet kräver att de resultat som genereras via miljöövervakningsprogram skall åtföljas av en uppskattning av resultatens tillförlitlighet och noggrannhet. Resultaten och bedömningen ska rapporteras i förvaltningsplanerna. Särskilt viktigt är detta för den operativa övervakningen, eftersom i princip unika övervakningsprogram utformas för enskilda objekt. Detta ställer ökade krav på dokumentation vid val och resultatredovisning av övervakning jämfört med idag. När det gäller programutförande ska de variabler som mäts vara de som bäst indikerar den påverkan som enligt karakteriseringen förväntas ske i en vattenförekomst. Programmen kan alltså utformas så att den effektivaste variabeln mäts mer frekvent medan de övriga kan reduceras till ett minimum. Kontrollerande övervakning Syftet med kontrollerande övervakning är att erhålla en geografiskt representativ bild av tillståndet (status) per distrikt och för hela Sverige sammanvägt. Övervakningen skall utföras inom sexårscykler eller i särskilda fall vart 18 år.

Ur direktivet: Mål för kontrollerande övervakning Bilaga V 1.3.1 Medlemsstaterna skall inrätta program för kontrollerande övervakning för att inhämta uppgifter i syfte att - komplettera och bekräfta det förfarande för bedömning av miljöpåverkan som anges i bilaga II, - kunna utforma effektiva och ändamålsenliga övervakningsprogram i framtiden, - bedöma de långsiktiga förändringarna i naturliga förhållanden, - bedöma de långsiktiga förändringar som orsakas av omfattande mänsklig verksamhet. När det gäller antalet övervakningspunkter föreskriver direktivet att ett så stort antal vattenförekomster skall användas att den allmänna ytvattenstatusen inom varje avrinningsområde eller delavrinningsområde kan bedömas. Detta innebär att vattenförekomster med samma förhållanden avseende status och påverkan kan representeras av en enskild vattenförekomst/mätpunkt. Enligt CIS dokument 2.7 monitoring är det viktigt att mätningar sker i de vattenförekomster som har störst sannolikhet för att detektera påverkan, status och konsekvens med avseende på miljökvalitetsfaktor. Ur direktivet: Val av övervakningspunkter, kontrollerande Bilaga V 1.3.1 [Vid valet av vattenförekomster skall medlemsstaterna där det är lämpligt säkerställa att övervakningen genomförs vid punkter där] vattenflödeshastigheten är betydande inom hela avrinningsdistriktet; inbegripet punkter i stora floder där tillrinningsområdet är större än 2500 km 2, - där vattenvolymen inom avrinningsdistriktet, även stora sjöar och vattenmagasin, är betydande, - betydande vattenförekomster överskrider en medlemsstats gränser, - de stationer identifieras enligt beslutet om informationsutbyte (77/795/EEG), och - vid andra stationer som är nödvändiga för att uppskatta den föroreningsmängd som förs över medlemsstaternas gränser, och som förs ut i havsmiljön Detta innebär att det absoluta antalet stationer som skall omfattas av direktivets kontrollerande övervakning inte är fastslaget och inte heller kan bestämmas med någon formel. Stöd för bedömning utgör endast stora tillrinningsområden, betydande vattenvolymer, betydande gränsöverskridande vatten, direktivet 77/795/EEG om informationsutbyte samt stationer som är nödvändiga för att beräkna uttransporten av föroreningar över gränserna och till havsmiljön. Kontrollerande övervakning omfattar även kraftigt modifierade vattenförekomster. När en kraftigt modifierad vattenförekomst nått god ekologisk potential omfattas det inte av operativ övervakning utan omfattas i kontrollerande övervakning. Ett exempel på detta är en vattenförekomst, en damm, ovan ett dämme. Om dammen visar sig nå god ekologisk potential behöver inga ytterligare åtgärder genomföras om det inte heller föreligger någon risk för försämrad potential kan vattenförekomsten jämställas med en vattenförekomst som har god ekologisk status och omfattas således av kontrollerande övervakning. Vad som skall omfattas av mätningarna anges i bilaga V, se faktaruta nedan.

Ur direktivet: Val av kvalitetsfaktorer, kontrollerande Bilaga V 1.3.1 Kontrollerande övervakning skall för varje övervakningsstation ske under en period av ett år inom förvaltningsplanens tidsram när det gäller - parametrar som indikerar samtliga biologiska kvalitetsfaktorer, - parametrar som indikerar samtliga hydromorfologiska kvalitetsfaktorer, - parametrar som indikerar samtliga allmänna fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer, prioriterade förorenande ämnen som släpps ut i avrinningsområdet eller delavrinningsområdet, och - andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängder i avrinningsområdet eller delavrinningsområdet Prioriterade förorenande ämnen behöver enligt direktivet bara mätas i de vattenförekomster där de släpps ut. Övriga förorenande ämnen mäts i de vattenförekomster där de släpps ut i betydande mängd. När kontrollerande övervakning genomförts och resultaten visat att vattenförekomsten har minst god status och bedömning av mänsklig påverkan i området inte antyder försämringar behöver kontrollerande övervakning ske en gång var tredje förvaltningsplan, det vill säga vart 18:de år. Operativ övervakning Syftet med operativ övervakning är att följa måluppfyllnaden för enskilda vattenförekomster. Detta uttrycks i direktivet enligt faktarutan nedan. Ur direktivet: Mål för operativ övervakning Bilaga V 1.3.2 Operativ övervakning skall genomföras för att - fastställa statusen för de vattenförekomster som bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljömålen, och - bedöma de förändringar av statusen för dessa vattenförekomster som åtgärdsprogrammen resulterar i. Eftersom den operativa övervakningen är relaterad till objekt och dessutom skall säkerställa att målen enligt ramdirektivet uppnås är denna övervakning inte lika bunden till den sexåriga förvaltningscykeln. Detta innebär i sin tur att en operativ övervakning kan avslutas när som helst under en cykel under förutsättning att resultaten från mätningarna indikerar att målen uppnåtts eller att frekvensen kan reduceras om kvaliteten på måluppföljningen bibehålls. Operativ övervakning skall utföras dels i alla de vattenförekomster som, på grundval av antingen en bedömning av miljöpåverkan enligt bilaga II eller kontrollerande övervakning, bedöms ligga i riskzonen för att inte uppfylla miljömålen enligt artikel 4, dels i de vattenförekomster i vilka prioriterade ämnen släpps ut. De prioriterade ämnena, idag 33 stycken, finns angivna i Europaparlamentet och rådets beslut 2455/2001/EG om upprättandet av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område och om ändringar av direktiv 2000/60/EG (ramdirektivet). För övervakningen av dessa ämnen gäller att den skall utföras i enlighet med den lagstiftning i vilken de relevanta miljökvalitetsnormerna fastställts. På samma sätt som för kontrollerande övervakning så behöver inte alla enskilda vattenföre-

komster övervakas, utan förekomster där de naturliga förhållandena och påverkanssituationen är lika kan grupperas och representativa stationer övervakas, framför allt vid diffus påverkan. Direktivet anger följande: Ur direktivet: Val av övervakningspunkter, operativ (1) Bilaga V 1.3.2 När det gäller vattenförekomster som riskerar att utsättas för betydande påverkan från punktkällor: tillräckligt antal övervakningspunkter inom varje vattenförekomst för att kunna bedöma omfattningen och effekterna av påverkan från punktkällorna. Om en vattenförekomst utsätts för påverkan från ett antal punktkällor kan övervakningspunkterna väljas så att den totala omfattningen och de sammanlagda konsekvenserna av denna påverkan kan bedömas. Ramdirektivets begrepp betydande miljöpåverkan tolkar Naturvårdsverket som att påverkan medför en risk för att miljömålen inte uppnås. Operativ övervakning påminner om nuvarande egenkontroll (recipientkontroll) och behöver sannolikt inte förändras särskilt mycket från nuvarande utförande. Vissa egenkontrollprogram och samordnade recipientkontrollprogram kan behöva modifieras så att de uppfyller kraven på att kunna redovisa den totala påverkan/belastningen i ett område. Vidare behöver tillgänglighet till data och kvalitetssäkring kontrolleras så att de stämmer överens med direktivets krav. Ur direktivet: Val av övervakningspunkter, operativ (2) Bilaga V 1.3.2 När det gäller vattenförekomster som riskerar att utsättas för betydande påverkan från en diffus källa: tillräckligt antal övervakningspunkter bland ett urval av vattenförekomster för att kunna bedöma omfattningen och konsekvenserna av påverkan från diffusa källor. De utvalda vattenförekomsterna skall vara representativa för de relativa risker för påverkan från diffusa källor som finns, och för den relativa risken att inte uppnå god ytvattenstatus. Detta medför en utökad skyldighet att mäta påverkan från diffusa källor vilket innebär att det borde bli fler egenkontrollprogram alt fler medlemmar i SRK-programmen för att kunna inkludera dem som bidrar med diffusa utsläpp. För kustvattnen utgör de omgivande havsområdena en betydande diffus källa, som dessutom till största delen inte är påverkbar från det egna avrinningsområdet i respektive vattendistrikt. Ur direktivet: Val av övervakningspunkter, operativ Bilaga V 1.3.2 När det gäller vattenförekomster som riskerar att utsättas för betydande hydromorfologisk påverkan: tillräckligt antal övervakningspunkter bland ett urval av vattenförekomster för att kunna bedöma omfattningen och konsekvenserna av den hydromorfologiska påverkan. Valet av vattenförekomster skall spegla de totala effekterna av den hydromorfologiska påverkan som samtliga vattenförekomster utsätts för.

Denna typ av övervakning saknas normalt i vad som kan jämföras med egenkontroll (recipientkontrollprogrammen). När det gäller de kvalitetsfaktorer som skall övervakas i operativ övervakning är det den som bäst återspeglar den påverkan som skall mätas. Se faktaruta nedan. Ur direktivet: Val av kvalitetsfaktorer, operativ övervakning Bilaga V 1.3.2 För att bedöma konsekvenserna av denna påverkan skall medlemsstaterna i relevanta delar övervaka - parametrar för den biologiska kvalitetsfaktor, eller de biologiska kvalitetsfaktorerna, som är mest känslig(-a) för den påverkan som vattenförekomsterna utsätts för, - alla prioriterade förorenande ämnen som släpps ut, samt andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd, eller - parametrar som indikerar den hydromorfologiska kvalitetsfaktor som är mest känslig för den påverkan som har konstaterats. Detta innebär att för den enskilda vattenförekomsten kan operativ övervakning omfatta ett relativt begränsat antal orsaksrelevanta variabler. När det kan visas att en vattenförekomst har uppnått god ekologisk och kemisk status kan den operativa övervakningen avslutas. Undersökande övervakning Denna undersökning är av utredande karaktär. Direktivet anger när den skall genomföras, se faktaruta nedan. Målet med undersökande övervakning är i princip att ge underlag för fastställande av ett åtgärdsprogram. När åtgärdsprogrammet är fastställt kan den undersökande övervakningen övergå i en operativ övervakning. Utformning och ansvar för utförandet bestäms från fall till fall. Ur direktivet: När undersökande övervakning skall genomföras Bilaga V 1.3.3 Undersökande övervakning skall genomföras - när orsaken till överskridandena är okänd, - när den kontrollerande övervakningen visar att de mål som fastställts enligt artikel 4 för en viss vattenförekomst troligtvis inte kommer att uppnås, och operativ övervakning inte redan har inletts, i syfte att fastställa orsakerna till att en eller flera vattenförekomster inte uppnår miljömålen, eller - för att fastställa omfattningen och konsekvenserna av oavsiktliga föroreningsincidenter.

Övervakningsfrekvens enligt direktivet Under denna rubrik finns en tabell som anger minsta frekvens för mätningar av de olika kvalitetsfaktorerna. För kontrollerade övervakning är egentligen frekvensen bindande men för operativ övervakning styr det aktuella programmet. Ur direktivet: Övervakningsfrekvens Bilaga V 1.3.4 Kvalitetsfaktor Floder Sjöar Vatten i Kustvatten övergångszon Biologiska Fytoplankton 6 6 6 6 Andra vattenväxter 3 år 3 år 3 år 3 år Makroinvertebrater 3 år 3 år 3 år 3 år Fisk 3 år 3 år 3 år Hydromorfologiska Kontinuitet 6 år Hydrologi Kontinuerligt 1 månad Morfologi 6 år 6 år 6 år 6 år Fysikalisk-kemiska Temperaturförhållanden 3 3 3 3 Syresättning 3 3 3 3 Salthalt 3 3 3 Näringsstatus 3 3 3 3 Försurningsstatus 3 3 Andra förorenande 3 3 3 3 ämnen Prioriterade ämnen 1 månad 1 månad 1 månad 1 månad Sammanfattningsvis skall de biologiska kvalitetsfaktorerna mätas två gånger per förvaltningsplansperiod om sex år, utom fytoplankton som bör mätas två gånger årligen. När det gäller hydromorfologiska faktorer skall dessa mätas en gång vart sjätte år utom hydrologin som mäts antingen per månad eller kontinuerligt, detta gäller dock bara sötvatten. De kemiska faktorerna ska mätas var tredje månad under de år då övervakning görs. Prioriterade ämnen ska mätas månadsvis. Naturvårdsverket anser att detta är ett orimligt krav. Vår inställning till övervakning av många av dessa ämnen har baserats på att koncentrationerna är så låga att det är både svårt och dyrt att mäta halterna i vatten. I stället har miljöövervakningen följt ämnena i andra matriser framför allt i ackumulerade matriser som

biota och sediment. Undantaget är pesticider, där det är lämpligt att göra mätningar i vattenfasen, och det görs också i dagens övervakning. Skyddade områden enligt Habitatdirektivet och dricksvattenförekomster Med skyddade områden avses i direktivet olika typer av skydd. Dels de ytvattenförekomster som angivits i artikel 7, vilken avser uttag av dricksvatten, och ger mer än 100 m 3 per dag i genomsnitt, dels sådana områden som skyddats för livsmiljöer och artskydd. Vattenområden avseende uttag av dricksvatten Kraven på en ytvattentäkt omfattar dels de allmänna kraven på god status enligt artikel 4, dels de kvalitetsnormer som fastställs i artikel 16 samt de krav som framgår av rådets direktiv om kvalitet på vatten avsett att användas som dricksvatten, 80/778/EEG, (ändrat genom direktiv 98/83/EG). Enligt artikel 22 kommer bl.a. direktiv 75/440/EEG om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten att upphöra år 2007. Genom Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten SLV FS 1993:34, som anger kvalitetskrav för råvatten från ytvattentäkt, har ytvattendirektivets krav varit införda i svensk lagstiftning. Denna kungörelse ersätts av Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten SLVFS 2001:30 med undantag av kravet på råvatten Frekvensen på denna övervakning varierar beroende på antalet förbrukare och sammanfattas i tabellen nedan. Ur direktivet: Provtagningsfrekvens i ytvattentäkter Bilaga V 1.3.5 Antal förbrukare (X) X <10 000 Frekvens 4 gånger per år 10 000 < X < 30 000 8 gånger per år X > 30 000 12 gånger per år Ansvarig för skyddet av viktiga dricksvattenförekomster är främst en angelägenhet för huvudmannen för vattenverket. Naturvårdsverket har ett central ansvar, och länsstyrelser och kommuner ett regionalt respektive lokalt tillsynsansvar för vattenskyddsområden. Ytvattendirektivet har tidigare varit infört i SLV:s kungörelse om dricksvatten (SLVFS 1993:34) men genom ändring genom SLV:s nya föreskrift för dricksvatten SLVFS 2001:31 är inte ytvattendirektivet infört i svensk lagstiftning. Skyddade områden avseende livsmiljöer och artskydd I bilagan anges följande avseende dessa skyddade områden.

Ur direktivet: Skyddade områden livsmiljö och artskydd Bilaga V 1.3.5 Vattenförekomster som utgör sådana områden skall omfattas av det program för operativ övervakning som anges ovan, enligt vilket de på grundval av miljökonsekvensbedömningen och den kontrollerande övervakningen skall identifieras som vattenförekomster som riskerar att inte uppfylla miljömålen enligt artikel 4. Övervakning skall genomföras för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av all relevant betydande påverkan på dessa vattenförekomster och, vid behov, för att bedöma vilka förändringar i dessa vattenförekomsters status som åtgärdsprogrammen medför. Övervakningen skall fortsätta till dess att områdena uppfyller de vattenrelaterade kraven i den lagstiftning enligt vilken de identifierats och målen enligt artikel 4. Texten enligt vilket de på grundval är en feltolkning av engelskan, ersätts med i de fall de på grundval. Detta betyder att dessa skyddade områden skall ingå i operativ övervakning om detta indikeras i den preliminära karakteriseringen enligt artikel 5 om vattenförekomsten riskerar att inte uppfylla målen i artikel 4. Det medför ingen särskild hantering för dessa vattenförekomster Efter det att all relevant påverkan bedömts skall övervakningen fortsätta enligt kraven i den lagstiftning med vilket skyddet upprättats. Om målen inte uppnås skall den operativa övervakningen utformas så att kraven i den specifika lagstiftningen nås samtidigt som målen nås i artikel 4. Det bör noteras att det kan uppstå en målkonflikt mellan de olika direktiven. Ett exempel kan vara Hornborgasjön. Om målen med en rik fågelfauna nås genom reglerade dämmen och så höga näringsförhållanden i vattnet innebär detta samtidigt att målen i artikel 4 inte nås. Lösningen blir att vattenförekomsten klassas som särskilt vatten, och att övervakningsprogrammet i detta fall inriktas på habitatdirektivet. Övervakning inom Habitatdirektivet (Natura 2000) anger att det är gynnsam bevarandestatus som ska övervakas i de utpekade områdena. Arter anses åtnjuta gynnsam bevarandestatus när: data om populationsdynamik indikerar att arten kommer att fortleva på lång sikt i sin naturliga livsmiljö, och artens naturliga utbredningsområde minskar inte och visar inte heller tecken på kommande minskning, och förekomsten av artens livsmiljö är och bedöms fortsätta vara tillräckligt stor för att upprätthålla livskraftiga populationer på lång sikt. Några viktiga punkter att ha är: särskild hänsyn ska tas till prioriterade livsmiljöer och arter. rapportering ska ske vart 6e år rapporten ska innehålla information om vilka bevarandeåtgärder som vidtagits, och bevarandeåtgärdernas effekter på bevarandestatusen, samt de viktigaste resultaten från övervakningen av arter och livsmiljöer.