Jältsten. fiskeguide & fiskegalning FISKEPROFILEN:

Transkript

1 : Jältsten fiskeguide & fiskegalning Han jobbar med TV, syns ofta i»rutan«och är dessutom en av Sveriges mest meriterade fiskeguider. Bakom skrattet och 08-dialekten döljer sig en driven entreprenör och en mycket skicklig sportfiskare. Möt Jean Jältsten, fiskeguide sedan 13 år tillbaka. Text: John Zafaradl Foto: Jean Jältsten och Thomas Søbirk 29

2 Men framsidan är naturligtvis större än baksidan och Jean lyfter gång på gång fram glädjen med sitt yrke, tillfredställelsen när man lyckas bra.»den randiga krigaren«ligger Jean varmt om hjärtat och allt fler kunder efterfrågar ett bra abborrfiske. Jean är orolig för det stagnerande gäddfisket i Skärgården, fisketrycket är hårt på många platser, men han ser ändå ljust på framtiden. Familjefar, inspelningsledare på TV och fiskeguide. I mer än tio år har Jean Jältsten kombinerat de olika rollerna. Erfarenhet och lokalkännedom är A och O om du ska lyckas som guide. Dagens sista vik bjöd på något varmare vatten, vilket blev helt avgörande för slutresultatet. Ett decennium har gått sedan jag gjorde bort mig i den statliga televisionen Vildmark Fiske och lät mig förnedras av en Stockholmare med mössan utanpå kepsen. Nåväl, riktigt så illa var det inte, vi hade riktigt kul och så vitt jag vet var det första gången jerkfiske filmades i Sverige. Faktum är att jag har sett fram emot att ännu en gång få fiska tillsammans med Jean Jältsten. Nu med något mer erfarenhet i bagaget och fler än sju jerkbeten i min betesbox. Vad jag vill minnas så hade vi ett riktigt skitväder sist vi sågs och varför tumma på traditionen? Väl på bryggan stirrar vi ut över en upprorisk skärgårdsvik och regnet är precis så kallt, påträngande och vasst som det bara blir i hård vind. Jag skruvar på mig och tänker den förbjudna tanken»det här kommer att bli tufft«. Tankarna skingras dock när den välbekanta dialekten och ett ljudligt skratt bryter tystnaden: Schysst, nu kör vi! Jean garvar, startar motorn, sätter spöna i hållarna på pulpeten och tuffar ut från bryggan. Det är inte bara ett välbekant skratt, frågan är om han inte har samma jävla mössa utanpå kepsen? Vissa saker förändras aldrig omöjligt uppdrag. Jeans positiva sinnelag smittar som vanligt av sig, men jag är sliten efter en utdragen gäddsatsning på hemmaplan och gör mitt yttersta för att trycka ner humöret på fiskegalningen genom att banna vädret och gnälla i allmänhet. Efter en stund kniper jag käft. När»Big Boss«sitter i samma skuta Thomas Søbirk, fiske-febers ägare och min högste chef, finns i båten tillsammans med vår filmare Peter Christensen bör man kanske ha lite bättre inställning. Jag börjar se över min noga utvalda betesarsenal. Medan vi gungar oss över fjärden pekar Jean på några intressanta platser, berättar historier om grisgäddor och storgösar. När ett tiotal havs- och kungsörnar plötsligt cirklar över oss vaknar jag så sakteliga upp ur fiskekoman. Fukten och kylan glöms bort. Egentligen älskar man det, ibland vill man bara inte erkänna det för sig själv: naturen, fåglarna, lukten av storgädda och ljudet av vågorna fiskelivet. Jag börjar så smått att förstå varför Jean i alla dessa år har orkat kombinera familjeliv och ett jobb som inspelningsledare i TV med guideyrket. Några tunga timmar senare har naturromantikern i mig långsamt kuvats och åter lämnat plats åt bitterheten och dess beska eftersmak. Vi har hamrat ett flertal platser och inte haft så mycket som en stöt. Jag dammsuger bottnen med mina favoritjiggar och tailar, medan Jean rycker träbitar lite högre upp i vattnet. Jag tycker faktiskt synd om honom, kan man ha sämre förutsättningar? Jag tjatar oförtrutet på om skitväder och otur. Danskarna fotar, äter mandelkubb och putsar kameralinser, men guiden själv har ett orubbligt självförtroende: Jag har ett ställe vi borde testa i den här vinden, det är en bit att åka, men vattnet är nog lite varmare där, säger han. Jag undrar direkt om det handlar om traditionellt peptalk. Kan det verkligen vara bättre just där? Nej, vi är fan körda! 30

3 I början var det som Jean uttrycker det»lite High Chaparral«, men med tiden gick det upp för honom att guidningen var så mycket mer än ett bra fiskepass. Jean Jältsten är visserligen mångfacetterad i sitt yrke, men ser sig först och främst som en havsöringsguide vägen till guideyrket. Som finnig tonåring började Jean och hans fyra år äldre bror att jaga Utö runt i hopp om att fånga blanka havsöringar. Snart hade de unga entusiasterna blommat ut till fullfjädrade öringfanatiker, de fiskade hela tiden och bisysslor som flugbindning, planering av fiskeresor och ett konstant sökande efter nya platser, upptog allt mer av brödraparets tid. Men det tog ändå många år innan man övervägde att ta steget ut i sportfiskebranschen. 80-tal hann bli 90-tal, men 1996 bestämde de sig för att satsa på fiskeguidning och då främst efter havsöring i hemmavattnen. Entreprenörskapet tilltalade Jean, han tog kontakt med Utö Värdshus och presenterade en idé som skulle gynna båda parter. De tände på alla cylindrar och 1997 sjösattes Utö Skärgårdsguide, som fokuserade på företagsgrupper, i mångt och mycket delegerade av värdshuset. I mars samma år införskaffades två nya båtar och i slutet av samma månad tog man hand om sina första kunder. Vår ambition var från första början att bli stora. Fokus låg hela tiden på att kunna leva upp till kundens önskemål och leverera en upplevelse av hög kvalitet. Företagsgrupperna var stora och att samla ihop ett team av skickliga fiskare som kunde guida åt oss var en naturlig, men väntad del av utvecklingen, säger Jean. I början var det som Jean uttrycker det»lite High Chaparral«, men med tiden gick det upp för honom att guidningen var så mycket mer än ett bra fiskepass. Redan efter några säsonger blev utbildning och marknadsföring två viktiga och primära delar av guideyrket. I början av 2000-talet tog han fartygsbefälsutbildning klass 8 och allt mer tid spenderades på kundrelationer, att bygga upp en bred kundbas. Nöjda gäster återkom, ibland flera gånger Jiggfiske i olika former är synnerligen effektivt och Jean fiskar både vertikal, spinn, och dropshot under årets isfria period. per säsong, och nya kunder tillkom, varav en hel del internationella. Deras produkt finslipades och utbudet breddades: flugfiske, trolling, flytringsfiske och jerkfiske tillkom. Det hade tagit tid, men de hade fått snurr på verksamheten. ingen dans på rosor. Hur är det då att vara fiskeguide, är det lika glassigt och glamouröst som en del vill påskina, eller finns det baksidor? Det är ett riktigt tufft jobb, att gå upp tidigt, alltid vara trevlig, ha roligt med kunden och samtidigt bjuda på en kanonupplevelse. Men jag gnäller fan inte, för jag älskar fisket, det är den andra biten som är mest krävande Jean berättar om att ragga kunder och om marknadsföring. Det tog honom fem år att få ihop en stabil kundkrets och just marknadsföringsbiten är nästan ett heltidsjobb än idag. Numera finns det en hel del guider, men hur många arbetar ens på deltidsnivå? säger Jean med allvarlig röst. För honom är guideyrket en deltidssysselsättning på heltidsnivå, han jobbar även som inspelningsledare på TV och medger att han varit ute på djupt vatten några gånger, mest för att han brinner så mycket för fisket och entreprenörskapet. Jag är guide och har varit det länge, men jag kan på rak arm säga att jag jobbar 100 % enbart med kundkontakt och marknadsföring, då är inte själva guidefisket eller mitt andra jobb inräknat. Ett tag hade jag även ägandeförhållanden i två olika fiskecamper samtidigt, då blev det kaos. Den biten har jag avsagt mig idag, berättar han. Skärgårdsguiderna Bredden i verksamheten och kapaciteten att ta emot allt ifrån stora företagsgrupper till den enskilda sportfiskaren är Skärgårdsguidernas styrka. Utbudet är stort: sälsafari, fiskeguidning (även från kajak), fiskeresor och tillgång till exklusiva vatten som Sibbofjärden mellan Trosa och Nyköping, känt för stor gädda, gös och abborre. Företaget är väldigt flexibelt och kan skräddarsy arrangemang som passar alla kunder. Mer information om Skärgårdsguiderna hittar du på företagets hemsida: Aldrig ge upp, alltid vara positiv. Efter fem stendöda timmar fortsätter Jean oförtrutet att banka vatten och peppa vissa delar av fiske-febers redaktion 32 33

4 Närheten känns otroligt viktig och kan man tillhandahålla exklusiva, privata vatten, då styr man även över fisketryck och regler. Men framsidan är naturligtvis större än baksidan och Jean lyfter gång på gång fram glädjen med sitt yrke, tillfredställelsen när man lyckas bra, de nöjda kunderna och framförallt att han får göra det han gillar allra mest. Fast han medger att det kan vara slitsamt ute på vattnet, främst mentalt. Det gäller att vara positiv hela tiden så man inte faller igenom. Han berättar om kollegor i branschen, andra guider, som inte kunde hantera ett dåligt fiske. De har hoppat av för att de inte klarar pressen, något som händer när man har för stora krav på sig själv. Ta öringfisket till exempel, idag måste man acceptera pass med kanske bara en följare, eller till och med blankdagar. Då måste man verkligen vara»guide«och försöka hålla både sitt eget och kundens humör uppe, säger Jean. mörka orosmoln. Jag bor nära Vänern och relativt nära Vättern och har följt utvecklingen de senaste åren, hur exempelvis trollingfisket, som varit en stabil resurs för guiderna, sakta stagnerat och då går jag inte ens in på den ökade konkurrensen från oseriösa svartguider. Stockholms Skärgård lider av sina egna problem och jag undrar givetvis hur man som guide känner inför just de tankebanorna. Jean funderar en stund och svarar sedan: Jag ser redan två scenarion: ökad mobilitet och självsanering hade jag kunder som kunde landa öringar på en dag. När jag guidar samma personer idag är det svårt att förklara varför det blivit så mycket sämre och då handlar det inte bara om öringfisket, det gäller gäddan också, berättar Jean och fortsätter: Först och främst, nu talar jag enbart för Stockholmsområdet, kommer det nog att sållas en del bland guiderna. Fisketrycket på gäddan är numera så stort att vissa guider reser mil för att stationera sig på andra platser under de hektiska perioderna, men det stoppar inte där. Man flyttar även utomlands, se på trollingfisket. Idag guidar man efter lax på tyska farvatten med Bornholm som utgångshamn. Dagens guider tvingas vara extremt mobila. Men när det blivit tufft att guida på våra stora insjöar och i Stockholms Skärgård, har Jean valt att tackla problemet på sitt eget sätt, han vill helt enkelt inte resa långt för att jobba. Lösningen har varit att sluta avtal med privata vattenägare i närområdet och att vara flexibel. Närheten känns otroligt viktig och kan man tillhandahålla exklusiva, privata vatten, då styr man även över fisketryck och regler. Vi har lärt oss att förvalta tillgångarna på rätt sätt, påpekar han. yrke i förändring. Trots att Jean har haft en allvarlig ton genom intervjun så ser han ljust på framtiden och vill definitivt inte avråda andra från att bli fiskeguider. Det gäller att hitta en nisch som fungerar och är hållbar, som attraherar kunder. Även om det känns tufft att försörja sig i området kring Stockholm, är Sverige ett stort land med enorma resurser, möjligheterna är oändliga som entreprenör inom sportfisketurismen. Nya metoder och arter, lite nytänk, går ypperligt att införliva i guideyrket. Jean har gjort det mesta; trollat lax, jerkat gädda, vertikalfiskat gös, flytringsfiskat havsöring, listan kan göras lång, men i dagsläget är exempelvis abborren en given favorit: Abborrfiske är skitkul, det behöver inte handla om en art som kan väga tio kilo för att det ska bli spännande. Man anpassar utrustningen och det blir riktig action både för dig och för kun- 34

5 Till höger: Thomas Søbirk med den förlösande krokodilen 114 centimeter och 12,7 kilo! Den magnifika gäddan dyker upp i en av våra framtida dvd-filmer. Ovan: En stolt och lycklig guide väger in den stora jerkgäddan. Det berömda hugget som räddade dagen den. Har man tillgång till fina vatten är abborren ett tacksamt guideobjekt, lägg därtill lite fräscha metoder som dropshot- och vertikalfiske. Sen är vanligt jiggfiske överlag en riktigt effektiv och spännande metod, oavsett om man fiskar efter abborre, gös eller gädda. Jean har alltid sysslat med jiggfiske, men det var inte förrän han fick en djupare inblick i olika tekniker som han uppskattade och till fullo insåg metodens effektivitet. På kontinenten är jiggfisket väldigt utbrett och det är ingen slump att den som lärde honom att bemästra gummibetena till fullo var Tomek Kryziak. De polska influenserna har satt sina spår: Idag jiggfiskar jag året runt, så länge det är isfritt, eftersom man kan vara så innovativ och mångfacetterad. I skuggan av vertikalfisket kommer förmodligen även det vanliga spinnfisket med gummibeten att ta ytterligare några steg framåt i Sverige. Men även om Jean guidar och fiskar efter en lång rad olika fiskarter, är han noga med att klargöra en sak: Jag kommer alltid att räkna mig själv som havsöringsguide. Det var så det började och där finns min själ! dagen är räddad! Dagens timmar har sakta ätits upp av väntan och när vi försiktigt glider in i den stora viken, omgärdad av täta, gula vassbälten, är klockan redan fyra. Här har vi någorlunda lä för vinden och jag håller med om att platsen känns lite het. Jean pekar och dirigerar, ger oss instruktioner om bottenförhållanden. Enligt vår guide är området ett typiskt tillhåll för så kallade»braxnackar«, om än ett svårfiskat sådant. Få, men välväxta gäddor med andra ord. Plötsligt ställer sig Thomas upp, han plockar ihop kameraväskan, börjar riva i en av mina lådor och tar fram en Bandit i färgen skitmört. Betet apteras på ett av mina spön och han häver ur sig en dansk harang om att»jeg skal vise er«. Det oroväckande är att Thomas inte är någon slipsnisse som bara sitter på sitt kontor, han kan fiska också och har bevisligen fångat större gäddor än mig. Jag låter honom hållas. Plötsligt krokar Jean en godkänd fisk äntligen! Skärgårdsgäddorna existerar och de äter. Vi driver en bit, har ytterligare några stötar och snart sopar chefen in ett mothugg. Ännu en respektabel gädda får syna insidan av båten. Min tail får sitta kvar. Jag raggar inte mellanfisk inne vid vassen utan kastar ut mot djupare vatten, där de stora står. Tror jag. Något lättad, en blankdag skulle bara bli för mycket, sneglar jag mot chefen. Han fiskar visserligen fort, men med många spinnstopp och plötsligt gör han ett våldsamt mothugg. En stor virvel syns tio meter från båten. Jag lägger omedelbart ner spöet och skriker på Peter att han ska ta fram kameran. Den här kan vara riktigt bra. Jean skrattar ljudligt, medan jag är tyst. Nervositeten sprider sig när gäddan gör några riktigt tunga rusningar. En åttapannors skulle rädda dagen, tänker jag. Några minuter senare låter guiden håvnätet omsluta en magnifik storgädda. Den smått fantastiska fisken visar sig väga hela 12,7 kilo! Vem som är gladast är omöjligt att säga; guide, fångstman, kameraman eller en ifrånfiskad redaktör? Euforin är total. Fiskeglädje när den är som bäst. Jean ler med hela ansiktet, det»high fivas«och gapas i mun på varandra. Han är i sitt esse. Guide till yrket, men sportfiskare i själen! 36