Tillsyn Miljökvalitetsnormer Vatten

Transkript

1 Tillsyn Miljökvalitetsnormer Vatten

2 Huvudmän Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Jordbruksverket samt Havs- och vattenmyndigheten Webbplats Grupparbetsplats Projektledare Ingela Höök telefon e-post Biträdande projektledare Carina Lif telefon e-post

3 Innehållsförteckning 1. FÖRORD INLEDNING PROJEKTETS SLUTSATSER VATTENFÖRVALTNING Förvaltningsplan Lagar, förordningar och föreskrifter samt direktiv Statusklassificering och miljökvalitetsnormer för vatten Ekologisk kvalitetskvot (EK) Bedömningsgrunder Principer för statusklassificering av ytvatten- ekologisk status 19 Ekologisk potential Ekologisk status - Särskilt förorenande ämnen Kemisk ytvattenstatus Statusklassificering av grundvatten Undantag och sänkta krav Skyddade områden enligt vattenförvaltningen ÅTGÄRDSPROGRAM Åtgärder riktade till länsstyrelsen enligt åtgärdsprogrammet Hur man använder VISS ÅTGÄRDSUNDERLAG Underlagsdokumentens struktur och innehåll MILJÖKVALITETSNORMERNA I DET ENSKILDA TILLSYNSÄRENDET Icke-försämringskravet Bördefördelning Verksamheter med tillstånd enligt 9 och 11 kap. i miljöbalken 41 Gränsvärdesnormer

4 Blandningszoner Vilka bedömningar behöver tillsynsmyndigheten göra? Verksamhetsutövarens ansvar Tillsynsmyndigheten och beredningssekretariatet Vägledning från naturvårdsverket OMPRÖVNING Hur görs en omprövning enligt miljöbalken? UTVECKLING Underlagsmaterial som behövs för tillsyn Rundabordssamtal VERKTYGSLÅDA Checklistor Intressanta exempel på skrivningar från myndigheter Frasarkiv Domar och beslut Goda exempel Aktuell lagstiftning (januari 2013) Ordlista

5 1. Förord Miljösamverkan Sverige har inom ramen för projektet Tillsyn MKN vatten , tagit fram detta handläggarstöd för dem som arbetar med tillsyn miljöfarlig verksamhet, tillsyn vattenverksamhet samt beredningssekretariaten. Målgruppen är i första hand länsstyrelserna men vi hoppas att till exempel även kommunerna kan ha nytta av handläggarstödet. Projektets syfte har varit att arbeta fram ett handläggarstöd hur miljökvalitetsnormerna för vatten kan användas i länsstyrelsens tillsynsarbete, underlätta kunskapsöverföring och skapa möjligheter för samsyn i frågan. Följande personer har deltagit i projektgruppen: Pia Almbring, Havs och vattenmyndigheten Therese Carlsson, Länsstyrelsen i Dalarnas län (tom mars 2012) Sofie Palmquist, Länsstyrelsen i Östergötlands län Anna Roxell, Länsstyrelsen i Stockholms län (from maj 2012) Helena Segervall, Vattenmyndigheten Norra Östersjön Anna Åhr Evertsson, Länsstyrelsen i Stockholms län (tom 31 dec 2012, nu Upplands Väsby kommun) Carina Lif, Miljösamverkan Sverige Initialt deltog även: Maria Renberg, Vattenmyndigheten Bottenviken Anders Skarstedt, Länsstyrelsen i Jönköpings län Till projektet har funnits en referensgrupp. Referensgruppen utgjordes av: Elisabeth Andersson, Skogsstyrelsen Tove Göthner, Sveriges Kommuner och Landsting Rasha Ishaq, Länsstyrelsen i Dalarnas län Peter Sörngård, Svenskt Vatten Klas Köhler, Länsstyrelsen i Västerbottens län Peder Eriksson, Länsstyrelsen i Örebro län Håkan Johansson, Länsstyrelsen i Stockholms län Per Andersson Naturvårdsverket Projektgruppen riktar ett stort tack till referensgruppen som bidragit med sin kunskap. Klas Köhler har dessutom hjälpt oss komplettera handläggarstödet ur perspektivet förorenad mark. 5

6 2. Inledning Detta handläggarstöd är tänkt att vara till hjälp för att miljökvalitetsnormer vatten ska bli en naturlig del i det ordinarie arbetet med tillsyn av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Projektet har tagit fram en verktygslåda med blandat innehåll för detta ändamål. I verktygslådan finns checklistor, frasarkiv, sammanställning av beslut med mera. Tillsynsmyndigheterna har alltid arbetat med vattenrelaterade frågor, däremot är miljökvalitetsnormerna för vatten är ett relativt nytt verktyg för oss. Projektgruppen har haft en bred sammansättning. Där fanns följande kompetenser handläggare miljöfarlig verksamhet respektive vattenverksamhet, samordnare beredningssekretariat respektive vattenmyndighet, tillsynsvägledare Havs och vattenmyndigheten. En erfarenhet från vårt arbete är att projektgruppen har lagt mycket tid på att försöka förstå varandras roller och hur vi arbetar med miljökvalitetsnormerna för vatten. Ramen för arbetet är miljöbalken och ramdirektivet för vatten (implementerat i framförallt vattenförvaltningsförordningen). Vattenförvaltninsförordningen innehåller målsättningar som ibland inte upplevs helt samstämmigt med arbetet med tillsyn av 9 och/eller 11 kap. miljöbalken. Till det kommer andra mål (t.ex. de svenska miljökvalitetsmålen) som behöver synkroniseras i tillsynsmyndighetens arbete. Miljöbalken är ett av de styrande verktyg som ska förverkliga arbetet med dessa olika målsättningar. Det är viktigt att få en samsyn kring hur miljökvalitetsnormerna för vatten och åtgärdsprogrammen kan användas i ärendehanteringen och vice versa. Diskussioner om ovanstående är nödvändiga i en arbetsgrupp och vi har haft möjlighet till detta inom projektets ram. Utifrån denna erfarenhet rekommenderar vi Rundabords-samtal som metod för ökad intern samverkan och effektivare arbetssätt. Diskussioner är värdefulla och kan vara en del av arbetet med att öka förståelsen mellan till exempel handläggare på miljöskyddsenheten och beredningssekretariatet. Det är viktigt att diskussionerna förs på en konkret nivå utifrån konkreta ärenden. Under drygt det år projektet pågått har projektgruppen upplevt att länsstyrelsernas arbete med miljökvalitetsnormer vatten utvecklats. Vårt handläggarstöd är ett försök att stötta den utvecklingen och utgår från läget i januari Handläggarstödet är långt ifrån heltäckande, mycket återstår att göra. Projektet har identifierat och listat ett antal områden där ytterligare tillsynsvägledning/handläggarstöd behöver tas fram. I texterna skriver vi genomgående vattenförvaltningsförordningen och syftar då på förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Vi skriver likaså vattendirektivet och syftar då på ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). Projektet har haft regelbundna kontakter med Miljösamverkan Västra Götaland som parallellt har tagit fram handledningen Vattenförvaltningen och tillsyn enligt 6

7 miljöbalken med målgrupp kommunerna. Vi hänvisar till denna handledning på ett antal ställen i våra texter. Projektet har också använt Naturvårdsverkets vägledning om tillämpning av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för vatten inom tillsynsarbetet, Handläggarstödet finns sedan mars 2013 som ett webbaserat verktyg på Miljösamverkan Sveriges projektwebb. I den webbaserade versioner finns aktiva länkar, möjligheter att anpassa och skriva ut olika delar av verktygslådan med mera. Vi kommer att försöka uppdatera innehållet i webbversionen i viss mån. Du hittar den på adressen Handläggarstödet finns även i rapportform sedan september Den skriftliga rapporten är anpassad efter den webbaserade versionen. För aktuella länkar hänvisar vi till webbversionen. 7

8 3. Projektets slutsatser Projektgruppen har punktat ned 12 stycken slutsatser. Det finns inte någon inbördes prioritering. Sammanfattningsvis kan sägas att vi som arbetar med tillsyn blir allt bättre på att använda oss av miljökvalitetsnormerna eftersom de är viktiga och väldigt ofta relevanta som stöd och underlag till våra beslut. Samverkan är ett nyckelord, såväl internt på länsstyrelsen som mellan myndigheter. Använd dig av åtgärdsprogrammen och de kvalitetsfaktorer som ligger till grund för det. På så sätt kan åtgärdsprogrammen utvecklas. Kom ihåg icke-försämringskravet och ta vara på möjligheterna inom egenkontrollen. 1. En slutsats är att tillämpningen av miljökvalitetsnormerna för vatten fortfarande utvecklas och att det ännu inte finns någon klar och tydlig rättstillämpning. Det positiva är att många beslut beaktar miljökvalitetsnormerna för vatten. 2. Samverkan inom länsstyrelsen och med andra aktörer behövs för att det enskilda tillsynsärendet ska bidra till att nå vattenförvaltningens mål, dvs. god vattenkvalitet i vattenförekomsterna i ett avrinningsområdesperspektiv. Istället för att titta på den enskilda verksamhetens direkta påverkan behöver de kumulativa effekterna av olika verksamheters totala bidrag ses över. 3. Det är viktigt att myndigheter bistår varandra med kunskap och underlag för att nå miljökvalitetsnormerna. Analys av bördefördelning kan göras i samverkan med andra verksamheter och myndigheter runt avrinningsområdet. 4. Tillsynsmyndigheterna behöver arbeta med att ta med miljökvalitetsnormer för vatten i alla beslut där det är relevant. Mer rättspraxis behövs och därför är det viktigt att driva lämpliga ärenden vidare till högre instans. Även grunderna för vattenförvaltning kan behöva förklaras tydligt i yttranden och vid förhandlingar, se till exempel Trälshults kraftverk, för att höja kompetensen hos alla parter. 5. Det har visat sig att domar har fastställts utan att tillräckliga uppgifter har funnits tillgängliga vid prövningen (t.ex. att miljökvalitetsnormerna varit otillräckligt utredd i MKB). Verksamhetsutövaren är skyldig att ta fram uppgifter om verksamhetens miljöpåverkan. Om detta inte sker måste tillsynsmyndigheten i yttranden begära att sådan komplettering sker. 8

9 Tillsynsmyndigheten kan behöva vara behjälplig med skälighetsavvägning, uppgifter om bördefördelning och påverkanskällor för vattenförekomsten. Detta gäller även uppströms och nedströms i ett avrinningsområde eller flera tillflöden till en kustvattenförekomst. 6. Åtgärdsprogrammet ska utgöra ett underlag vid prioritering av tillsynsinsatser. Åtgärdsprogrammen behöver utvecklas och vara så konkreta att det går att referera till dem. I nuläget bör hänsyn tas till den aktuella vattenförekomstens status och utifrån miljökvalitetsnormerna prioritera insatser. Projektgruppen menar att utökade krav på verksamhetsutövare kan ställas med hjälp av åtgärdsprogrammet. För att detta ska vara möjligt behöver nästa generations åtgärdsprogram utvecklas med mer detaljerade åtgärder till exempel utifrån en bördefördelning eller genom specifika krav på fysiska åtgärder för en typ av påverkanskälla eller vattentyp. 7. Även om normen ska följas först från och med 2015 så behöver åtgärder vidtas i god tid för att effekt ska uppnås till målåret. Tillfälliga försämringar kan godtas om åtgärder som helhet leder till eller inte motverkar att god vattenkvalitet uppnås i vattenförekomsten. 8. Verksamhetsutövaren behöver redovisa påverkan på vattenmiljön i varje enskilt ärende samt bedöma om verksamheten leder till en tillfällig eller permanent försämring. Det är viktigt att redogöra för vilken typ av norm (till exempel kemisk eller ekologisk status) och vilken/vilka kvalitetsfaktorer som kan påverkas. Generellt kan sägas att ju större miljöpåverkan desto större krav kan ställas på redovisning. 9. Tillsynsmyndigheten behöver titta på kvalitetsfaktornivå för att förstå vad det är som är utslagsgivande för statusen för just den aktuella vattenförekomsten. Hjälp kan behövas från beredningssekretariatet att tolka resultatet. 10. En viktig slutsats är att icke-försämringskravet gäller för alla typer av miljökvalitetsnormer för vatten som t.ex. kvantitativ, ekologisk och kemisk status. För att kunna genomföra tillsyn enligt vattenförvaltningsförordningen behöver icke-försämringskravet gälla per kvalitetsfaktor, på parameternivå. Beslutet för miljökvalitetsnormen sätts i regel utifrån den parameter som visar på sämst resultat ( sämst styr ). Om mätvärden visar på förbättring av status, kan detta ändra t.ex. den ekologiska klassificeringen för en vattenförekomst. På samma sätt, ifall värdena på parameternivå visar på en försämring (t.ex. för fosfor i en redan övergödd sjö) så kan det innebära att den ekologiska statusen försämras, med andra ord att det kan sänka en vattenförekomst från god till måttlig status. Icke försämringskravet behöver alltså gälla redan på parameternivå. Tillsynsmyndigheten behöver föra fram icke-försämringskravet som ett starkt argument för åtgärder och försiktighetsmått i samband med skälighetsbedömningen. 9

10 11. Egenkontrollen ska möjliggöra bedömning av verksamhetens inverkan på den aktuella vattenförekomstens kemiska, ekologiska och kvantitativa status. Egenkontrollen ska bland annat visa att verksamheten följer de villkor som föreskrivs för verksamheten. Vad gäller kemisk status (prioriterade ämnen+8 andra) och ekologisk status (särskilt förorenande ämnen, SFÄ) så behövs adekvata utredningar och aktuella mätvärden inför prövningar och utveckling av nya villkor som adresserar dessa substanser. 12. Under drygt det år projektet pågått har projektgruppen upplevt att länsstyrelsernas arbete med miljökvalitetsnormer vatten utvecklats. Vårt handläggarstöd är ett försök att bistå den utvecklingen. Mycket finns dock kvar att göra. Projektet har identifierat och listat ett antal områden där ytterligare tillsynsvägledning/handläggarstöd behöver tas fram av olika aktörer. Listan är troligen inte komplett. Aktuella områden är: Blandningszoner Bördefördelning Egenkontroll, hur utveckla den så att miljökvalitetsnormer vatten inbegrips? Kompensationsåtgärder Provtagningar, var ska provtagning ske för att utreda en verksamhets påverkan på en vattenförekomst? Underlag, vilka krav är rimliga att ställa på verksamhetsutövaren? 10

11 4. Vattenförvaltning I detta avsnitt gör vi ett försök att kortfattat beskriva hur vattenförvaltningen är uppbyggd samt förklara de centrala begreppen inom systemet. Förvaltningsplan Alla vatten ska ha god status och vattenkvaliteten får inte försämras. Det är målsättningen med EU:s ramdirektiv för vatten, som syftar till ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av våra vattenresurser. Sexåriga cykler Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler som innefattar ett antal återkommande moment. Den första cykeln avslutades i december Den innevarande cykeln sträcker sig fram till slutet av år Målet är att alla Sveriges vatten ska ha uppnått minst god status år I de fall detta inte är möjligt av olika skäl kan tiden förskjutas till som längst En vattenförvaltningscykel omfattar en rad olika arbetsmoment som delvis bedrivs parallellt. Cykeln börjar med att alla vatten ses över och avgränsas i så kallade vattenförekomster. Samtidigt samlas data in på vattnets kvalitet. Denna del av vattenförvaltningen kallas för kartläggning och analys. Efter det fastställs miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna. En miljökvalitetsnorm uttrycker den kvalitet som en vattenförekomst ska ha uppnått vid en viss tidpunkt. Åtgärdsprogrammet talar sedan om vad som krävs för att bevara eller förbättra vattnets kvalitet så att normerna uppnås. Genom en övervakning kan ny uppdaterad information om vattnets kvalitet samordnas. Varje cykel sammanfattas i en förvaltningsplan som även rapporteras till EU-kommissionen. Vattenförekomst Den minsta enheten inom vattenförvaltningen benämns vattenförekomst Vattenförekomster avgränsas så att de är homogena och överstiger en viss storlek: sjöar yta över 1,0 km² vattendrag avrinningsområde över 10 km² grundvatten magasin med uttag över 10 m³/dygn eller uttag av dricksvatten för fler än 50 personer 11

12 kustvatten en sjömil (1 852 m) från kustens och skärgårdarnas yttersta skär och kobbar (baslinjen) Figur 1: Vattenförvaltningens cykler, från Vattenmyndighetens översikt väsentliga frågor, samrådshandling) Vattendelegation Det är vattenmyndighetens vattendelegation som tar beslut om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning och förvaltningsplan. Delegationen består av representanter från samhället såsom näringsliv, forskning, etc och sakkunniga företrädare för länsstyrelser. Beredningssekretariat Alla länsstyrelserna hjälps åt inom vattenförvaltningsarbetet. Varje länsstyrelse ska ha ett beredningssekretariat som biträder vattenmyndigheterna. Vattendelegationen har delegerat arbetet med att bereda underlag åt Vattenmyndigheten till beredningssekretariaten. Det är beredningssekretariaten som genomför kartläggning och analys, miljöövervakning samt tar fram underlag till nästa förvaltningsplan. Publikationer I vattenmyndigheternas publikationsdatabas hittas beslutade dokument vilka omfattar miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplan beslutade i december Samrådsmaterial innehåller samrådsmaterial, förslag till beslut och sammanställning av remissvar. Andra publikationer är protokoll från vattendelegationen, nyhetsbrev och informationsmaterial som faktablad och foldrar. Publikationsdatabasen finns på vattenmyndigheternas gemensamma websida, 12

13 Vem gör vad? Många olika aktörer är aktiva inom vattenförvaltningen. Nedanstående översikt kommer från Miljösamverkan Västra Götalands rapport Vattenförvaltning och tillsyn enligt miljöbalken. Den finns på Där finns även en utförligare beskrivning av respektive aktör. Fig. 2 Översikt aktörer inom vattenförvaltning. Från Miljösamverkan Västra Götalands rapport Vattenförvaltning och tillsyn enligt miljöbalken 13

14 EU parlamentet och Rådet beslutar bindande rättsakter Kommissionen beslutar bindande rättsakter samordnar EU vägledningsarbetet (CIS) Riksdagen Stiftar lagar, delegerar ansvar genomför EG rätt till svensk lagstiftning Regeringen beslutar förordningar och delegerar ansvar Miljödepartementet samordnar nationellt och representerar Sverige HaV meddelar föreskrifter(ytvatten) vägleder rapporterar till EU samornar vattenmyndigheterna genomför åtgärder i åtgärdsprogram genomför övervakning i övervakningsprogram Domstolar prövning SGU meddelar föreskrifter(grundvatt en) vägleder genomför åtgärder i åtgärdsprogram Andra centrala myndigheter vägleder genomför åtgärder i åtgärdsprogram Kommunen bidrar med kunskapsunderlag, tillhandahålla expertkompetens, prövning, tillsyn och planläggning genomför åtgärder i åtgärdsprogram genomför övervakning i övervakningsprogram tillämpar miljökvalitetsnormer vid prövning och tillsyn i alla län Länsstyrelser genomför åtgärder i åtgärdsprogram genomför övervakning i övervakningsprogr am Beredningssekretariat biträder vattenmyndighete rna med att ta fram kunskapsunderlag tillhandahålla expertkompetens Prövning och tillsyn tillämpar miljökvalitetsnorm er vid prövning och tillsyn i varje vattendistrikt Vattendelegationer beslut inom vattenmyndighetern as ansvarsområden beslutar om miljökvalitetsnorme r, förvaltningsplaner och åtgärdsprogram Vattenmyndigheter förvaltning av vattenkvaliteten, t.ex. genom att ta fram förslag på miljökvalitetsnormer, övervakningsprogra m, förvaltningsplaner och åtgärdsprogram Verksamhetsutövare (inkl. kommuner och myndigheter), allmänhet m.fl. vidtar åtgärder, genomför egenkontroll. Samhällsnytta och bättre miljö Samverkan Vattenråd lokal samverkan SamVat nationell samverkan mellan myndigheter Övrig samverkan t.ex. mellan sektorer allmänhet och vattenråd Lagar, förordningar och föreskrifter samt direktiv 14

15 I första hand regleras vattenförvaltningens arbete genom bestämmelser om indelning av vattendistrikt och inrättande av vattenmyndigheter i 5 kap miljöbalken och genom Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660), vattenförvaltningsförordningen, som i huvudsak beskriver det svenska genomförandet av ramdirektivet för vatten (2000/60/EG ). Hur vattenmyndigheterna ska vara organiserade finns reglerat i länsstyrelseinstruktionen (SFS 2007:825). Grunden för hela vattenförvaltningen är EU:s ramdirektiv för vatten tillsammans med dotterdirektiven om grundvatten och prioriterade ämnen. Numer finns dessutom miljökvalitetsnormer kopplade till havsmiljödirektivet, se Havsoch vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön. Vattenförvaltningen handlar om att få ett helhetsgrepp om vattenfrågorna och att arbeta med vatten inom ett avrinningsområde snarare än inom ett politiskt avgränsat område, till exempel en enskild kommun. Handböcker Havs- och vattenmyndigheten, och Sveriges geologiska undersökningar, SGU, har ett ansvar att ta fram föreskrifter och vägledningar för bland annat klassificering av vattenförekomster och övervakning av vatten. Därigenom blir också deras föreskrifter, handböcker och riktlinjer viktiga delar i såväl genomförande och tillämpning av vattenförvaltningen. 15

16 Statusklassificering och miljökvalitetsnormer för vatten Statusklassificeringen är ett viktigt moment som ligger till grund för vilka miljökvalitetsnormer som vattenmyndigheten senare fastställer. Vattenmyndigheterna ska klassificera: ekologisk status/potential kemisk ytvattenstatus kemisk grundvattenstatus och kvantitativ grundvattenstatus Figur 3 Beskrivning av hur processen från kartläggning (där statusklassificeringen ingår) till vilka miljökvalitetsnormer för vatten som ska gälla. Bild från Vattenmyndigheten. För att veta vad som behöver göras för att behålla eller förbättra vattenkvaliteten, görs en så kallad statusbedömning. Det är ett mått på tillståndet i miljön i förhållande till hur det borde vara, alltså vilken status vattnet har. Detta görs genom en bedömning av olika parametrar (bland annat kemiska ämnen och förekomst av växt- och djurarter) avvägt mot ett så kallat referenstillstånd, det vill säga någorlunda opåverkade sjöar, vattendrag, kustområden. Referensvattnen finns med i den nationella långsiktiga 16

17 miljöövervakningen. För grundvatten bedöms utöver kemiska ämnen även vattentillgången. Samhällsekonomisk bedömning Ett beslut om miljökvalitetsnormer föregås av en samhällsekonomisk bedömning av huruvida det är möjligt att nå normen till Det innefattar dels en konsekvensanalys där det analyseras vilka stora förändringar, till exempel stora verksamheter eller stora infrastrukturprojekt som kommer att ske i framtiden och hur det kommer att påverka möjligheten att följa normen. Sedan analyseras ekonomisk och teknisk rimlighet i en så kallad ekonomisk konsekvensanalys. Detta är förstadiet till en analys om vilka undantag som kommer att behöva införas; till exempel undantag i form av tidsfrist eller teknisk omöjlighet eller ekonomisk orimlighet. I Sverige finns fortfarande en stor utvecklingspotential för den samhällsekonomiska konsekvensanalysen för att få fram konkreta åtgärder och rimliga mål för kommande förvaltningscykel ( ). Vägledning finns i Naturvårdsverkets handbok 2008:4 om samhällsekonomisk konsekvensanalys av miljöåtgärder. Bedömning av påverkan För att tillsynsmyndigheten ska kunna ta ställning till hur verksamheter påverkar miljökvalitetsnormerna är det viktigt att känna till hur de är uppbyggda. Konstruktionen följer vissa föreskrivna principer. För en bedömning av verksamhetens påverkan i det enskilda fallet behövs ett konkret underlag för att värdera om miljökvalitetsnormerna kan följas eller inte. Olika typer av verksamheter innebär olika slags påverkan, vilket gör att bedömningen av verksamhetens inverkan på status och miljökvalitetsnormerna behöver anpassas till den aktuella situationen. Vattenkraftsverksamhet har till exempel ofta en betydande påverkan på biologiska kvalitetsfaktorer som fisk och bottenfauna. Det är också viktigt att ta hänsyn till inverkan på de kvalitetsfaktorer som har ingått i statusklassificeringen, och som har varit utslagsgivande för statusklassificering och normsättning. Statusklassificeringens underlag finns att hitta i VattenInformationSystem Sverige, VISS. Ekologisk kvalitetskvot (EK) I Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (tidigare NFS 2008:1) finns begreppet EK (ekologisk kvalitetskvot) Ecological Quality Ratio (EQR) som är en gemensam nämnare för resultaten från olika klassificeringar inom ekologisk status. Begreppet motsvarar förhållandet mellan observerade värden för en viss ytvattenförekomst och de referensvärden som är tillämpliga för denna ytvattenförekomst. Beräkning av ekologisk kvalitetskvot EK är ett värde mellan 0 och 1 som representerar status eller potential. Beräkningen av EK varierar beroende på hur parametern svarar på förändringar i vattenkvalitet. I det fall då det absoluta värdet ökar med bättre vattenkvalitet (till exempel djuputbredning för 17

18 makroalger i marin miljö) så beräknas EK genom att dela det observerade värdet med referensvärdet. I det fall då det absoluta värdet för parametern minskar med förbättrad vattenkvalitet beräknas EK genom att dela referensvärdet med det observerade värdet. Det senare är till exempel fallet för klorofyll och biovolym i marin miljö. Det säkerställer att EK-värdet 1 alltid representerar referensförhållande och värden nära 0 representerar dålig status. Då parametervärdet ökar med förbättrad vattenkvalitet: EK = observerat värde/referensvärde Då parametervärdet minskar med förbättrad vattenkvalitet: EK= referensvärde/observerat värde Ekologisk kvalitetskvot för varje kvalitetsfaktor EK beräknas för en kvalitetsfaktor eller parameter i en specifik vattenförekomst. Intervallet mellan 1 och 0 delas sedan in i klasserna hög, god, måttlig otillfredsställande och dålig status. Varje parameter har sin egen EK-klassindelning för vad som är måttlig, god och hög status då det representerar avvikelsen från referensvärdet. Det innebär att gränsen mellan till exempel hög och god inte alltid går vid till exempel 0,8 utan varierar mellan de olika parametrarna eller kvalitetsfaktorerna Bedömningsgrunder Klassificering av aktuell ekologisk status och fastställande av framåtsyftande miljökvalitetsnorm för ekologisk status följer samma bedömningsgrunder. För att underlätta tolkningen av miljödata har särskilda bedömningsgrunder för miljökvalitet tagits fram. Med hjälp av dessa går det att bedöma om uppmätta värden är låga eller höga jämfört med genomsnittet för landet eller jämfört ursprungliga nivåer (bakgrundsvärden). Föreskrifter Dessa bedömningsgrunder finns rättsligt reglerade i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. (Den ersätter Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2008:1) och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten). Klassificeringen av kemisk och kvantitativ grundvattenstatus sker genom Statens geologiska undersöknings (SGU-FS 2013:2) föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten. SGU-FS 2013:2 beslutades 6 augusti Expertbedömning Vid brist på data kan en så kallad expertbedömning göras som ett komplement till bedömningsgrunderna. Expertbedömningarna finns redovisade i VISS. 18

19 Principer för statusklassificering av ytvatten- ekologisk status Vid klassificering av aktuell ekologisk status och fastställande av framåtsyftande miljökvalitetsnorm för ekologisk status eller potential ska ett visst mönster följas (se HVNFS 2013:19). En mer detaljerad beskrivning ges i Naturvårdsverkets handbok 2007:4). För naturligta vattenförekomster (de som inte förklarats modifierade eller konstgjorda) ska ekologisk status klassificeras. Klassificeringen av ekologisk status omfattar klasserna: hög god måttlig otillfredsställande dålig Figur 4 Sambandet mellan statusbedömning och miljökvalitetsnorm för ekologisk status. Bild från Vattenmyndigheten. Kvalitetsfaktorer Vid statusklassficeringen används ett stort antal kvalitetsfaktorer. Varje kvalitetsfaktor består av en eller flera parametrar, för exempel se tabell 1. Kvalitetsfaktorerna varierar beroende på om det är en sjö, ett vattendrag, kust- eller grundvatten som bedöms. Det finns biologiska, fysikalisk-kemiska samt hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Dessa vägs samman och resulterar i en statusklassificering. 19

20 Kvalitetsfaktorernas inbördes ordning Enligt vattendirektivet väger biologiska kvalitetsfaktorer tyngst, följt av fysikaliskkemiska faktorer och slutligen hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Först ska alltså de biologiska kvalitetsfaktorerna klassificeras. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential för de biologiska faktorerna har klassificerats som god eller hög status respektive god eller maximal potential. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential för såväl de biologiska som de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna har klassificerats som hög eller maximal potential. Biologin väger tyngst De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst då syftet med vattenförvaltningen är att framförallt biologin ska vara bra. Om biologin är måttlig eller sämre spelar det ingen roll vad de fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna visar eftersom man ändå på grund av biologin måste upprätta ett åtgärdsprogram för att uppnå god status. Då eventuella åtgärder behöver riktas mot de faktiska problemen kan det spela stor roll vad de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna visar. För att klassificera en vattenförekomst som god eller hög status behöver även de stödjande fysikalisk-kemiska respektive hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna uppvisa samma status. Sämst styr Om ingen av kvalitetsfaktorerna har ett miljötillstånd som klassificeras sämre än till hög status i en ytvattenförekomst klassificeras den ekologiska statusen till hög. Om de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna har ett miljötillstånd som klassificeras till sämre än hög status när statusen för övriga kvalitetsfaktorer bedöms som hög i en vattenförekomst klassificeras den ekologiska statusen istället till god. Om de fysikaliskkemiska kvalitetsfaktorerna klassificeras som sämre än god status när statusen för biologiska kvalitetsfaktorer klassificeras som hög eller god klassificeras den ekologiska statusen till måttlig. Detta följer principen för sämst styr. Vattenverksamhetens påverkan på hydromorfologin En vattenverksamhet påverkar i princip alltid de hydromorfologiska förhållandena men kan även ha en direkt eller indirekt påverkan på de kemiska och ekologiska kvalitetsfaktorerna. Till exempel om verksamheten leder till att en viktig lekplats för fisk försvinner eller om en muddring utförs på olämpligt plats eller metod som gör att kontinuerlig grumling uppstår som försämrar förutsättningarna för till exempel bottenfauna. I båda dessa exempel kan den biologiska statusen försämras. Det är därför viktigt att kartlägga den hydromorfologiska påverkan även om hydromorfologiska statusen inte har bedömts för den aktuella vattenförekomsten. Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat arbetet (våren 2013) med att utvärdera och se över bedömningsgrunderna för hydromorfologi. 20

21 Kvalitetsfaktor och parameter/index Tabellen nedan visar hur kvalitetsfaktorer, parametrar och index ingår vid klassificeringen av ekologisk status för sjöar. Motsvarande tabeller finns för vattendrag, kust och vatten i övergångszonen i Naturvårdsverkets Handbok 2007:4. Sjöar Kvalitetsfaktor Parameter/index Biologiska faktorer Växtplankton Totalbiomassa Trofiskt planktonindex Andel cyanobakterier Artantal Klorofyll Fysikalisk-kemiska faktorer Hydromorfologiska faktorer Makrofyter Bottenfauna Fisk Näringsämnen Siktdjup Syrgas Försurning Särskilda förorenade ämnen Kontinuitet Hydrologisk regim Morfologiska förhållanden Trofiindex ASPT MILA BQI EQR8 Tot-P Siktdjup Syrgas MAGIC-bibliotek De ämnen som släpps ut i betydande mängd Förekomst av artificiella vandringshinder Föreskriven regleringsamplitud Markanvändning i närmiljön Markanvändning i delavrinningsområdet Död ved (antal vedbitar) Förändrad litoralzon Antal diken per km Tabell 1 Exempel på kvalitetsfaktorer och parametrar/index för ekologisk status för sjöar. 21

22 Brist på data De olika kvalitetsfaktorerna ska klassificeras genom att deras parametrar/index beräknas och uttrycks som EK, ekologisk kvalitetskvot, se mer om detta nedan. Parametrar för kvalitetsfaktorn växtplankton är till exempel totalbiomassa, trofiskt planktonindex, andel cyanobakterier, artantal, klorofyll. För många vattenförekomster har det inte funnits, och kommer inte att finnas, tillräckliga övervakningsdata för att genomföra en statusklassificering på det sätt som beskrivs ovan. För att ändå kunna genomföra den nödvändiga statusklassificeringen behöver expertbedömningar göras. I brist på tillräckliga data innebär expertbedömningar ofta att avsaknad av ett biologiskt dataunderlag tills vidare behöver ersättas med fysikalisk-kemiska data och/eller hydromorfologiska uppgifter. Det är viktigt att påpeka att de praktiska svårigheterna att göra en formellt fullständig statusklassificering inte får leda till att normerna inte tillämpas eller att relevanta åtgärder inte genomförs. Ekologisk potential För vattenförekomster som förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda är det i stället för ekologisk status den ekologiska potentialen som ska klassificeras. Klassificeringen är i stora drag densamma som för klassificeringen av ekologisk status, men benämningarna skiljer sig åt. I stället för hög potential används begreppet maximal ekologisk potential (MEP). I övrigt är benämningarna samma som för ekologisk status, fast med status utbytt mot potential - hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig ekologisk potential. Ekologisk status - Särskilt förorenande ämnen Toxiska kemiska ämnen i vattenmiljön ska beaktas inte bara vid kemisk statusklassning utan även vid ekologisk statusklassning. Vid ekologisk status, som en av de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna, ska så kallade särskilda förorenande ämnen klassificeras. Vilka ämnen detta är kan variera mellan vattenförekomster beroende på olika typ av påverkan. I bilaga V i Vattendirektivet anges att medlemsländerna ska inkludera de förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd i bedömningen av ekologisk status. Betydande mängd tolkar Naturvårdsverket vara en sådan mängd av ett ämne att det kan hindra att den biologiska statusen/potentialen uppfylls. Vilka ämnen ska bedömas Det är vattenmyndigheterna och vattendelegationerna som beslutar om vilka ämnen som ska bedömas i respektive vattenförekomst och vilka gränsvärden som ska gälla för dessa ämnen. Detta görs med hjälp av det underlag som tas fram vid påverkansbedömningen. Det är alltså först efter att ett gränsvärde har fastställts till följd av att ett ämne släpps ut i betydande mängd som det benämns som ett särskilt förorenande ämne. Särskilt förorenande ämnen utgörs inte av en lista på speciella substanser, som de ämnen som ligger till grund för kemisk statusbedömning, utan det är ämnen som har 22

23 vissa farliga egenskaper till exempel cancerogena, mutagena eller hormonstörande eller substanser som tillhör en viss grupp av ämnen (se bilaga VIII till 2000/60/EG). Bedömningsgrunder saknas Biologiska bedömningsgrunder för särskilt förorenande ämnen saknas idag. Varje medlemsland ska ta fram egna bedömningsgrunder för särskilt förorenande ämnen. Förslag på bedömningsgrunder finns i Naturvårdsverkets rapport 5799, Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Där redovisas förslag till gränsvärden för ett antal ämnen som kan tänkas vara miljöproblem i olika delar av landet. Listan omfattar 31 olika ämnen eller ämnesgrupper (3 metaller, 2 biocider, 18 växtskyddsmedel och 8 andra ämnen). För varje ämne har ett gränsvärde tagits fram för en eller flera av följande kategorier beroende på möjlighet och relevans: inlandsvatten, andra vatten (kust, hav och vatten i övergångszon), sediment och biota. Ämnena som det har föreslagits gränsvärden för har valts ut utifrån följande underlag: Ämnen vars inneboende egenskaper utgör en risk för vattenlevande organismer eller predatorer eller människor som tar sin föda från vattenmiljön. Ämnen som via miljöövervakning uppvisar halter över riktvärden/gränsvärden där sådana är satta. Resultat från den screening som görs inom ramen för den nationella miljöövervakningen. Lista över ämnen prioriterade att åtgärda inom HELCOM. Genomgång av vilka förorenande ämnen som tagits med i motsvarande sammanhang i våra grannländer. Beräkning av klassgränser Beräkningen av klassgränser för förorenande ämnen ska utföras enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten och med de metoder man inom EU kommit överens om att använda. De framtagna klassgränserna är baserade på ekotoxikologiska effektstudier på olika trofinivåer och tar hänsyn till den känsligaste organismen. Dessa metoder är inte heltäckande och till exempel tas inte hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter. På grund av detta kan man inte garantera att det inte kommer att uppstå effekter på biota till följd av exponering av farliga ämnen trots att inga klassgränser är överskridna. Sådana effekter bör dock upptäckas genom att de biologiska kvalitetsfaktorerna alltid ska bedömas. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna ska bedömas då de biologiska kvalitetsfaktorerna påvisar god eller hög status eller om biologiska data saknas. Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer kan endast sänka statusen till måttlig. Vattenmyndigheternas hantering Fyra av fem vattenmyndigheter valde i förra förvaltningscykeln att inte beakta särskilt förorenande ämnen i samband med statusklassningen bland annat på grund av knapphändig vägledning. Detta har lett till att det förekommer stora skillnader mellan hur olika län genomfört klassningarna. Eftersom det råder brist på övervakningsdata har en del län använt sig av äldre data eller uppskattningar i samband med klassningen. 23

24 Andra har varit mer restriktiva och enbart sänkt statusen i de fall man har haft tillgång till data av god kvalitet. Enligt VISS har vattenmyndigheterna i riskbedömningen i cirka 200 vattenförekomster tagit hänsyn till särskilt förorenande ämnen och då metallerna krom, zink och koppar. Arbetet med särskilt förorenande ämnen går trögt i Sverige trots att det finns data, vi har fått kritik från EU för detta. Använd VISS Mycket information kring statusklassningen finns i VISS. Där sker återkommande kompletteringar och uppdateringar. Ta gärna kontakt med beredningssekratariatet på din länsstyrelse om du behöver veta mera. Arbete pågår hos Vattenmyndigheten Det pågår ett projekt, som vattenmyndigheterna driver, med syfte att ta fram nationella gränsvärden för särskilt förorenande ämnen. Projektet kommer att vara färdigt i april Vattenmyndigheterna har även påbörjat en hjälpreda ( kokbok ) för klassificering av kemisk ytvattenstatus och ekologisk status avseende särskilt förorenande ämnen. Detta arbete beräknas vara klart 2013 och läggs då ut på vattenmyndigheternas hemsidor. Mer att läsa Naturvårdsverkets Handbok 2007:4 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon, bilaga A kapitel 16 Särskilt förorenande ämnen i sjöar och vattendrag. Kemisk ytvattenstatus Den kemiska statusen grundas på halter av ett antal prioriterade ämnen eller ämnesgrupper samt ytterligare åtta andra substanser. Ämnena och ämnesgrupperna finns redovisade i dotterdirektiv (2008/105/EG) till vattendirektivet. Kemisk ytvattenstatus klassificeras som god uppnår ej god status. Prioriterade ämnen De 33 prioriterade ämnena samt de 8 övriga förorenande ämnena som regleras är i februari 2013 följande: 1. Alaklor 2. Antracen 3. Atrazin 4. Bensen 5. Brominerad difenyleter 6. Kadmium och kadmiumföreningar 7. Kloroalkaner C10-13 (klorparaffiner) 8. Klorfenvinfos 24

25 9. Klorpyrifos 10. 1,2-Dikloretan 11. Diklorometan 12. Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) 13. Diuron 14. Endosulfan 15. Fluoranten 16. Hexaklorbensen 17. Hexaklorbutadien 18. Hexaklorcyklohexan 19. Isoproturon 20. Bly och blyföreningar 21. Kvicksilver och kvicksilverföreningar 22. Naftalen 23. Nickel och nickelföreningar, 24. Nonylfenol (4-nonylfenol) 25. Oktylfenol (para(tert)oktylfenol) 26. Pentaklorbensen, 27. Pentaklorfenol 28. Polyaromatiska kolväten,benso(a)pyren,benso(b)fluoranten, Benso(g,h,i)perylen, Benso(k)fluoranten, Inden(1,2,3-cd)pyren 29. Simazin 30. Tributyltenn föreningar (tributyltenn-katjon) 31. Triklorbensener (1,2,4-triklorbensen) 32. Triklormetan (kloroform) 33. Trifluralin Andra förorenande ämnen 1. DDT totalt, para-para-ddt 2. Aldrin 3. Dieldrin 4. Endrin 5. Isodrin 6. Karbontetraklorid 7. Tetrakloretylen 8. Trikloretylen Mer information om vad respektive ämne används till/förekommer finns i en sammanställning gjord av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, se hänvisning i avsnitt Goda Exempel, kap 10 i denna rapport. EU-gemensamma gränsvärden Dessa ämnen är EU-gemensamma och de uppmätta halterna jämförs med EU:s gemensamma gränsvärden, så kallade EQS värden (Environmental Quality Standards). För tre av dem kvicksilver, hexaklorbensen och hexaklorbutadien anges också högsta 25

26 tillåtna halt i biota. EQS-värdena grundas på ekotoxikologiska data och är satta utefter att de bedöms skydda vattenlevande organismer för negativa effekter. Gränsvärden får ej överstigas EU har alltså fastställt högsta halter som ska få finnas i vatten av prioriterade ämnen. De gemensamma bedömningsgrunderna är främst satta som halter i vatten, enskilda medlemsländer får använda matriser för biota och sediment men då ska samma skyddsnivå uppnås. Halterna av de prioriterade ämnena plus 8 andra ämnen får inte överstiga gränsvärdena. Halterna i sediment eller biota får inte heller öka. Metaller Det ges även möjlighet för medlemsländer att ta hänsyn till naturlig bakgrundskoncentration och biotillgänglighet för metaller. För metallerna bly, kvicksilver och kadmium kan dock vatten utan lokala utsläpp inte betraktas som opåverkade. Halterna av dessa metaller i miljön är generellt och tydligt påverkade av luftutsläpp och långdistansspridning i atmosfären. Mer information om hur bakgrundshalter kan bedömas samt hur det går att ta hänsyn till biotillgängligheten finns i bilaga A kapitel 16 och bilaga B kapitel 8 i Naturvårdsverkets Handbok 2007:4, Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon Kvicksilver Kemisk status förekommer såväl inklusive som exklusive kvicksilver (Hg). I VISS under miljöproblem presenteras miljögifter inklusive och exklusive kvicksilver. Det är också viktigta att uppmärksamma att god kemisk status (exklusive Hg) i VISS i många fall är ett resultat av avsaknad av mätdata. Miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten Även andra ämnen som har EU-gemensamma gränsvärden ska användas vid klassificeringen och bestämmandet av miljökvalitetsnormer för kemisk ytvattenstatus. Det gäller de ämnen och ämnesgrupper som regleras i EG:s fiskevattendirektiv och skaldjursdirektiv vilka är genomförda i och med förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. De kemiska ämnen som finns reglerade i dessa bestämmelser är nitriter, fenolföreningar, mineraloljebaserade kolväten, ammoniak, ammonium, restklor, organiska halogenföreningar samt krom, zink och koppar. Ytterligare ämnen EU-kommissionen ska vart fjärde år se över listan med prioriterade ämnen. I januari 2012 lades ett förslag på ytterligare 15 ämnen som man vill prioritera. En litteraturstudie har tagits fram för dessa ämnen. Förslaget innehåller även ändringar av vissa miljökvalitetsnormer för redan existerande prioriterade ämnen. Gränsvärdesnorm Miljökvalitetsnormen för kemisk ytvattenstatus är en så kallad gränsvärdesnorm. Mer om detta finns beskrivet i avsnitt 7 Miljökvalitetsnormer i det enskilda tillsynsärendet. 26

27 Använd VISS Ytterligare information finns i VISS och den kommer att ytterligare kompletteras och utvecklas. Ta gärna kontakt med beredningssekratariatet på din länsstyrelse om du behöver veta mera. Mer att läsa: Naturvårdsverket Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Vattendirektivet. Rapport Naturvårdsverkets handbok 2007:4 Status potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon 27

28 Figur 5 är hämtad från Naturvårdsverkets handbok 2007:4 och visar ett övergripande flödesschema över vad som ingår i proceduren kring klassificering av ekologisk status eller potential och kemisk ytvattenstatus. H, G, M, O och D står för hög, god, måttlig, otillfredsställande respektive dålig ekologisk status. G och EG står för god respektive uppnår ej god kemisk ytvattenstatus. 28

29 Statusklassificering av grundvatten Klassificeringen av kemisk och kvantitativ grundvattenstatus baserar sig på Statens geologiska undersöknings föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten (SGU-FS 2013:2). Påverkan på ekosystem Vid klassificeringen av kemisk och kvantitativ status ska grundvattenförekomstens påverkan på anslutna terrestra och akvatiska ekosystem vägas in. Klassificering av status görs också på själva grundvattnet i förekomsten även om det inte sker en påverkan på anslutna terrestra och akvatiska ekosystem. En förekomst kan kassas som otillfredsställande även om inte ekosystem påverkas. Kunskapen om vilka akvatiska och terrestra system som är anslutna respektive direkt beroende av en viss grundvattenförekomst är bristfällig i dagsläget och har därför inte kunnat vägas in i bedömningarna i denna förvaltningscykel. Riktvärden i SGUs föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusbedömning för grundvatten grundar sig huvudsakligen på tjänlighetsvärdena för dricksvatten och att den därför inte med säkerhet bedömer påverkan på andra organismer. Kemisk grundvattenstatus Klassificering av den kemiska statusen i grundvatten baseras på de riktvärden som anges i bilaga 1 i SGUs föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten för följande parametrar; nitrat, bekämpningsmedel, klorid, konduktivitet, sulfat, ammonium, arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, trikloreten + tetrakloreten, triklormetan, 1,2-dikloretan, bensen, benso(a)pyrene och summa PAH. Undantag från detta kan göras för de grundvattenförekomster där underlag saknas genom att utföra en expertbedömning. Kemisk grundvattenstatus klassificeras: god otillfredsställande. Kvantitativ grundvattenstatus Grundvattenförekomster där de sammanlagda uttagen överstiger den långsiktiga grundvattenbildningen, eller där det har konstaterats att salt grundvatten eller föroreningar sugs in på grund av pumpning av vatten ur grundvattenförekomsten, ska klassificeras till otillfredsställande kvantitativ status. Informationen om uttag är bristfällig för många grundvattenförekomster. Grundvattenförekomsterna har klassificerats till god kvantitativ status om det inte funnits anledning att misstänka motsatsen. Kvantitativ grundvattenstatus klassificeras antingen som god eller uppnår ej god status. 29

30 Undantag och sänkta krav För många vattenförekomster innebär normen att undantag har medgetts från att uppnå god status eller god potential till Tidsfrist kan ges till 2021 och som längst till Ett undantag är motiverat om det är tekniskt omöjligt eller orimligt dyrt att vidta de åtgärder som krävs för att nå god status till Undantag kan också motiveras om det av naturliga skäl inte är möjligt för vattenmiljön att återhämta sig trots att åtgärder sätts in. Kraftigt modifierade vatten Vissa vattenförekomster särbehandlas redan från början och omfattas därför av lägre krav. Det gäller vatten som är fysiskt förändrade så att de inte kan nå god ekologisk status om man inte genomför mycket stora förändringar av befintliga samhällsnyttiga verksamheter som skulle påverka vårt samhälle. Under den gångna förvaltningscykeln har endast ett fåtal vattenförekomster pekats ut som kraftigt modifierade vatten, i princip bara vattenförekomster med storskalig vattenkraft och hamnar. Försämring av befintlig status är bara tillåtet i samband med vissa typer av nya, samhällsnyttiga verksamheter, under förutsättning att Vattenmyndigheterna ger sitt godkännande i förväg. Stränga villkor för undantag Gemensamt för dessa undantag är att det finns stränga villkor som skall uppfyllas och att en motivering till undantaget ska ingå i förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet. Resultatet redovisas även i VISS. Tillsynsmyndigheten behöver känna till såväl undantagen som skälen till undantagen. Myndigheten behöver då även veta vilken eller vilka av parametrarna/ämnena som varit utslagsgivande för undantaget. Generellt sänkt krav för kvicksilver För kvicksilver och kvicksilverföreningar finns ett generellt sänkt krav, vilket innebär att Sverige inte kommer att nå miljökvalitetsnormen god kemisk ytvattenstatus för kvicksilver. Dock ska halterna av kvicksilver inte öka. De villkor och den process där undantag kan medge har implementerats i 4 kap förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön 30

31 Skyddade områden enligt vattenförvaltningen Skyddade områden enligt vattenförvaltningen är dricksvattenförekomster, fiskevatten, musselvatten, rekreationsvatten, badvatten, nitratkänsliga områden, områden känsliga för utsläpp av avlopp, skyddsområden för livsmiljöer eller arter och vattenrelaterade Natura 2000 områden. Det finns flera områden som har skydd i Sverige men som inte omfattas av särskilda bestämmelser enligt vattenförvaltningsförordningen. Det gäller till exempel strandskydd, naturreservat och miljöskyddsområden. Beslut om miljökvalitetsnormer innefattar även skyddade områden enligt vattenförvaltningsförordningen. Detta innebär att skyddet måste beaktas som en del av beslutad miljökvalitetsnorm. Skyddade områden enligt vattenförvaltningen är särskilt skyddsvärda i ett EUperspektiv och skyddsarbetet för dessa områden ingår som en del av vattenförvaltningen. De miljökvalitetsnormer som fastställs för dessa områden måste först uppfylla de krav som följer av direktiven för skyddade områden, sedan i den mån de inte motverkar kraven enligt gällande skydd, uppfylla de kvalitetskrav som följer av vattenförvaltningsförordningen. Det innebär att det är skyddet som är det strängaste kravet. De skydd som finns enligt vattenförvaltningen står beskrivna i beslutet om miljökvalitetsnormer för de vattenförekomster som har ett sådant skydd. Mer att läsa: Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om ändring i Naturvårdsverkets (NFS 2006:1) föreskrifter om kartläggning och analys av ytvatten enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Naturvårdsverket handbok 2007:4 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. HVMFS 2013:19 ersätter NFS 2008:1 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. SGU-FS 2013:2 Statens geologiska undersöknings föreskrifter om statusklassificering och miljökvalitetsnormer för grundvatten. 31