Att möta person med demenssjukdom. Dokumentation. från konferensen fredag 15 november 2013 på Radisson Blu Scandinavia, Göteborg

Transkript

1 Att möta person med demenssjukdom Dokumentation från konferensen fredag 15 november 2013 på Radisson Blu Scandinavia, Göteborg 1

2 Att möta person med demenssjukdom Dokumentation från konferensen i Göteborg 15 november Ett arrangemang i samarbete mellan Göteborgsregionens kommunalförbund och Västra Götalandsregionen personer i Sverige är drabbade av en demenssjukdom. Man kan alltså med fog tala om demenssjukdomar som en folksjukdom. Dessvärre har långt ifrån alla drabbade en diagnos. Med en korrekt diagnos skulle man både kunna behandla och bemöta den demenssjuke på ett bättre sätt. Om detta och den senaste forskningen inom demensområdet berättade Sebastian Palmqvist, med. dr och leg. läkare vid Neurologiska kliniken i Lund och Minneskliniken, Malmö. Det blev en dag med bemötande som gemensam nämnare och de mest påtagliga exemplen på temat spelades upp av teatergruppen ETIKetterna från Jönköping. Via korta scener fick vi en inblick i bemötandet av såväl patient och anhörig som personal och chef. Scenerna väckte många tankar och efteråt reflekterade publiken gemensamt över det vi sett och hört. Konferensen inleddes med att moderator Pernilla Holmgren-Larsson, journalist med ett förflutet i vården, hälsade alla välkomna och betonade vikten av bemötande i vården. Det som skiljer oss åt är nyckeln, sa hon och refererade till hur en patient hon mött inom psykiatrivården träffande beskrivit förhållandet mellan patient och vårdare. Under dagen fick vi också ta del av hur Närhälsan i Floda och Öckerö kommun arbetar med förbättringsarbete inom demensvården i Västra Götaland och hur Svenskt demenscentrums interaktiva utbildningar Demens ABC och Demens ABC+ kan bidra till att öka kunskapen hos personal som arbetar med demenssjuka. Tove Ahner från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum presenterade checklistor som ett verktyg för demensteam och arbetsgrupper att arbeta med de nationella demensriktlinjerna på arbetsplatsen. Ett femtontal utställare från kommuner, föreningar, organisationer och företag fanns på plats för att berätta om sin verksamhet. Det handlade om allt ifrån minneskorgar och anhörigstöd till kvalitetsregister och vidareutbildning. n 2

3 3 Konferensen Att möta person med demenssjukdom hölls fredagen den 15 november 2013 på Radisson Blu Scandinavia. Moderator för dagen var Pernilla Holmgren-Larsson.

4 Senaste nytt om demenssjukdomar, vård och behandling Att demenssjukdomar är en folksjukdom framgår tydligt av de data Sebastian Palmqvist presenterade. I Sverige är personer drabbade av någon slags demenssjukdom. Av dessa har cirka Alzheimers sjukdom. Långt ifrån alla demenssjuka har fått någon diagnos, vilket innebär stort lidande för både patienter och anhöriga och blir också svårt att hantera för vårdpersonalen. Men det är också en belastning för samhället. Kostnaderna för demenssjukdomar är idag lika stor som för stroke, hjärt-kärlsjukdomar och cancer tillsammans, det vill säga ungefär 51 miljarder kronor per år. Till skillnad från andra sjukdomar läggs förvånande lite på utredning, behandling och specialistvård. Den stora kostnaden är boende och hemtjänst. Det måste få kosta mer att utreda, vi måste utreda mer och vi måste behandla mer. Lägger vi krutet där, så att patienten får sin diagnos i tid och kan lotsas rätt i sjukvården, så kan man skjuta upp tiden tills man behöver ett särskilt boende, berättade Sebastian Palmqvist. I takt med att vi lever längre ökar också antalet demenssjuka. År 2050 räknar man med att det kommer att finnas ungefär hundrasextio miljoner personer med demenssjukdom i världen. Sebastian Palmqvist berättade vidare om reservkapacitetshypotesen, som något förenklat handlar om att hjärnan i det friska åldrandet klarar av att stå emot de försämringar av hjärnans kapacitet som kommer naturligt med ökande ålder. Vid Alzheimers sjukdom bryts kapaciteten ner långsamt och utan att det märks under lång tid. När man ställer en Alzheimerdiagnos kan sjukdomen ha pågått i år. Sjukdomen har tärt på hjärnans reserver, men i och med att hjärnan har så stora reserver märks detta inte förrän i slutet av sjukdomsförloppet. De första tecknen på Alzheimers sjukdom uppmärksammas ofta av omgivningen. Vardagen fungerar i allmänhet bra, men man har svårt att komma ihåg saker. Allt eftersom sjukdomen fortgår blir vardagen mer besvärlig att hantera och man Kostnaderna för demenssjukdomar är idag lika stor som för stroke, hjärt-kärlsjukdomar och cancer tillsammans 4 Sebastian Palmqvist, med. dr och leg. läkare, neurologiska kliniken, Lund och Minneskliniken, Malmö berättade initierat för en intresserad publik om de senaste rönen kring demensforskning. får problem med att exempelvis betala räkningar och svara i telefon. Det är först nu, i slutstadiet av sjukdomen, men i början av demensstadiet, som sjukvården kopplas in och ställer en diagnos. Sebastian Palmqvist talade också om vikten av att ta reda på vad som orsakar demenssjukdomen: Demens är ren symtomdiagnos, som smärta eller yrsel, det säger inte vad vi har för sjukdom. Vi fångar upp ett tillstånd, men det är väldigt viktigt att gå vidare för att få reda på vad som orsakar tillståndet, sa Sebastian Palmqvist. Den vanligaste orsaken till demenssjukdom är Alzheimers sjukdom, med cirka procent av alla fall. Cirka procent är vaskulär demens och ungefär 10 procent är Lewy Body-demens. Tyvärr finns allt för många exempel på patienter som åker in och ut på sjukhus där man inte förstår varför

5 behandlingen inte hjälper. Ofta beror det på att man inte ställt rätt specifik diagnos. Det innebär inte bara ökat lidande och förkortad livslängd för patienten, det belastar också vården i onödan, vilket leder till ökade kostnader för samhället. Det är därför mycket viktigt att man ställer rätt diagnos för att kunna ge rätt behandling. Mycket av dagens forskning är fokuserad på Alzheimers sjukdom och en viktig sjukdomsmekanism man känner till är att proteinet beta-amyloid klibbar ihop och bildar plack i hjärnan istället för att brytas ner och transporteras bort. En annan orsak till Alzheimers sjukdom är att järnvägssystemet i nervcellerna i hjärnan, så kallad mikrotubuli, vittrar sönder och cellerna faller samman och bildar tangles. Det märkliga är att det finns personer som har båda dessa processer men aldrig utvecklar Alzheimers demens. Här funderar forskarna kring om det krävs till exempel inflammatoriska komponenter för att kombinationen av dessa sjukdomsmekanismer ska ge ett kliniskt uttryck som Alzheimers demens. Forskningen är intensiv men man har än så länge inte någon lösning på varför vissa får Alzheimers sjukdom och andra inte. För att så tidigt som möjligt upptäcka demenssjukdomar finns i dag olika tester. Analys av ryggvätska (likvor) och användning av PET-kamera (kan liknas vid virtuell obduktion där man ser amyloid-placken) är de metoder som med procents säkerhet kan förutsäga vem som kommer att drabbas av Alzheimers sjukdom 5 10 år innan. Det har kommit tester i form av blodprov, men då är säkerheten endast procent. Det är viktigt att kunna göra enkla diagnoser i framtiden men inget kan ersätta en bra anamnes och kognitiv testning, enligt Sebastian Palmqvist. Viktigt med bra utredning vid BPSD (Beteende- och Psykiska Symtom vid Demens) Som personal är det viktigt att tänka på att det är en hjärnskada som orsakar beteendeförändringar, och inte något den demenssjuke gör för att vara besvärlig eller bråkig. Det är upplevelser av obehag som kan vara svåra att förklara och kommunicera, och behov som inte blir tillgodosedda, som uttrycks på olika sätt. Olika typer av hjärnskador ger dessutom olika besvär. Vid exempelvis frontallobsdemens uppkommer ofta ett ohämmat beteende eftersom frontalloben är den del av hjärnan som bromsar impulser. Den personcentrerade vården handlar om att sätta patienten fokus och hjälpa patienten att få ett sammanhang utifrån individens tidigare erfarenheter, och omvårdnad är viktigt för att kunna tillgodose patientens behov. För att kunna göra detta vid BPSD behövs en behandlingsstrategi, och man behöver analysera situationen som triggar BPSD. Vad vill pa- 5

6 tienten? Vilka behov ger han eller hon uttryck för? Har patienten exempelvis smärta eller infektion? Man bör också se över patientens läkemedelsanvändning så att det inte är en medicinsk påverkan på kognition eller beteende. Om genomgången inte gett tillfredsställande svar börjar man om och analyserar situationen igen för att kunna få svar på vad som orsakar obehag och oro för patienten. Vad gäller icke-farmakologisk behandling har fysisk aktivitet en positiv påverkan på exempelvis vandringsbeteende och aggressivitet. Även djurterapi har en lugnande inverkan och har visat sig öka livskvaliteten hos patienter med demenssjukdom. Det viktigaste är dock att göra en bra utredning och utbilda personalen: Studier har visat att om man gör en bra kartläggning av vad patienten har för symtom och utbildar personalen så mår patienterna bättre, sa Sebastian Palmqvist. Kan man förebygga Alzheimers sjukdom? Forskningen har visat att det finns ett antal friskfaktorer vid Alzheimers sjukdom. Hög utbildning och intellektuella sysselsättningar ökar på reservkapaciteten, och gör att motståndskraften ökar. Även måttligt med alkohol har en positiv effekt. Styrketräning och motion är viktiga friskfaktorer, och påverkar kognitionen positivt hela livet ut. Medelhavskost, med mycket nötter, frukt, grönsaker och olivolja, och ett rikt socialt nätverk har i studier visat att man bygger upp bättre reserver mot Alzheimers sjukdom. Vilka är riskfaktorerna? Det finns ett antal riskfaktorer kopplat till Alzheimers sjukdom. Ålder, kön (kvinnor har nästan dubbelt så hög förekomst av Alzheimer som män), ärftlighet, högt blodtryck, diabetes, depression, rökning och fetma är några av de riskfaktorer Sebastian Palmqvist talade om. Glädjande nog har England och Sverige lyckats vända prognosen vad gäller antalet insjuknade i demenssjukdomar visar två nyligen publicerade studier. Förklaringen kan vara att vi är duktiga på prevention. En genomgång som Socialstyrelsen gjort visar att endast 6 fyra av tio får läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom. Denna andel måste öka och så länge medicineringen ger effekt bör man fortsätta, enligt Sebastian Palmqvist. Mycket av den forskning som pågår handlar inte så mycket om att försöka bota Alzhei- Det viktigaste är dock att göra en bra utredning mers sjukdom som om att bromsa och förlänga tiden innan insjuknande. Dessutom är och utbilda personalen en framgångsfaktor att fortsätta jobba med risk- och friskfaktorer. Kan man skjuta upp sjukdomsdebuten tio år har man tagit bort 95 procent av alla fall med Alzheimers sjukdom, avslutade Sebastian Palmqvist. n Friskfaktorer vid Alzheimer Hög utbildning/intellektuella sysselsättningar Måttligt med alkohol Motion Medelhavskost Rikt socialt nätverk riskfaktorer vid Alzheimer Ålder Kvinnligt kön ApoE E4-genen Högt blodtryck Högt kolestorol Diabetes Depression Ökat homocystein/lågt B12 Rökning Fetma

7 Två goda exempel på förbättringsarbete i demensvården i Västra Götaland En del i utbildningen Fördjupad kunskap inom demensområdet, som är ett samarbete mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgsregionens kommunalförbund, var att deltagarna skulle påbörja ett förbättringsarbete. Projektledare Helena Johansson på Västra Götalandsregionen var ansvarig för den delen i utbildningen och det kom in 25 förbättringsarbeten. Av dessa valdes två ut som fick presentera sina arbeten på konferensen. Alla erbjöds att ha en poster angående sina förbättringsarbeten vid dagens konferens. Lena Janmarker och Karin Ingeström, Närhälsan Brämaregården och Britt-Marie Karlsson, Närhälsan Ekmanska valde detta redovisningssätt. Kajsa Quitz och Christel Åberg berättade om två goda exempel. Kajsa Quitz, biträdande vårdcentralchef, Närhälsan Floda och Anna Carlström, demenssjuksköterska, Lerums kommun Inom ramen för utbildningen har Kajsa Quitz arbetat fram ett flödesschema som ska underlätta utredningar vid misstankar om demenssjukdom. Det har tidigare varit problem för såväl patienter som anhöriga och personal att veta vart man ska vända sig när det gäller demensutredning. Schemat följer de regionala riktlinjerna Basal utredning och uppföljning vid demenssjukdom och tydliggör vad respektive instans ska göra. En av många fördelar med schemat är också att samarbetet mellan kommun och vårdcentral har förbättrats. Det i sin tur innebär fler nöjda anhöriga och tryggare patienter, eftersom man många gånger kan möta patienten i sin hemmiljö. Vill du ta del av flödesschemat finns det att ladda ner från www. grkom.se/sociala. En av många fördelar med schemat är också att samarbetet mellan kommun och vårdcentral har förbättrats Christel Åberg, demenssjuksköterska, Öckerö kommun På Öckerö bedrivs ett aktivt förbättringsarbete inom demensvården och för detta har man satt upp ett flertal mål. Ett av målen är att all omsorgspersonal i kommunen under 2013 skall genomgå webbutbildningen Demens ABC med handledning av demenssjuksköterska. Ett annat mål är att implementera BPSD-registret i verksamheterna. Resultatet för hemtjänst och särskilt boende är att samtlig ordinarie personal (130 st.) genomgått Demens ABC i storgrupp och 86 gjort det avslutande provet. För särskilt boende med demensinriktning har man under året haft fem reflektionstillfällen kring Demens ABC. När det gäller implementeringen av BPSD-registret kommer samtliga verksamheter att vara igång med registret i december Dessutom innebär förbättringsarbetet att man tagit fram fram lokala riktlinjer för vård och omsorg för demenssjuka i kommunen. Riktlinjerna är antagna och under 2014 kommer de att presenteras för primärvården. I ett samarbete mellan Svenska kyrkan, demenssjuksköterska och hemsjukvården startade under 2013 ytterligare en satsning inom demensområdet i Öckerö kommun, som innebär att man erbjuder samtalsgrupper för anhöriga som vårdar eller stödjer närstående. Behovet är stort och vi har kommit en bra bit på väg. Nu är det framåt som gäller, avslutade Christel Åberg. n 7

8 Interaktiva utbildningar Helle Wijk, docent i omvårdnad vid Göteborgs universitet, inledde sin presentation med att berätta om Svenskt Demenscentrum, som är en stiftelse med uppdrag att vara ett nationellt kompetenscentrum för demensfrågor. Man har satsat mycket på tillgänglighet och på webbplatsen finns rikligt med information för såväl brukare och anhöriga som vårdpersonal och forskare, bland annat faktablad på olika språk, böcker, filmer och mycket annat som rör demensområdet. Svensk Demenscentrum har tagit fram en interaktiv webbutbildning som heter Demens ABC. Utbildningen, som bygger på Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer, riktar sig mot personal inom demensvården men används också i en del undersköterskeutbildningar. Demens ABC innehåller tio kapitel med praktiska fall, kunskapstest och reflektionsfrågor. Reflektionsfrågorna inbjuder till diskussion på arbetsplatsen och bidrar till att få en naturlig implementering av riktlinjerna i verksamheten. Varje kapitel tar ungefär en halvtimma att genomföra. Hittills har cirka personer registrerat sig och cirka har slutfört utbildningen. På webbplatsen finns också en topplista över de län och kommuner med flest genomförda utbildningar lanserade Svenskt Demenscentrum Demens ABC plus 2012 lanserade Svenskt Demenscentrum Demens ABC plus. Det är en fördjupningsutbildning som är skräddarsydd för specifika målgrupper inom demensvården. I dag finns Demens ABC plus för primärvårdspersonal och biståndshandläggare och i december 2013 lanseras utbildningen för hemtjänstpersonal. Under 2014 kommer Demens ABC plus att lanseras för personal på särskilt boende, för anhöriga och för sjukhuspersonal. Utbildningen är upplagd på liknande sätt som Demens ABC och innehåller tre kapitel samt en verktygslåda med checklistor. I utbildningen finns också moment med koppling till Svenska Demensregistret (SveDem). Demens ABC och Demens ABC plus är båda kostnadsfria och webbaserade utbildningar, vilket betyder att man kan genomföra dem från valfri plats. Det som krävs är en dator med internetuppkoppling. Vill du veta mer om Svenskt Demenscentrum och utbildningarna, besök n Helle Wijk, docent i omvårdnad, Göteborgs universitet. 8

9 Sedan bjöds det på god lunch och möjlighet att besöka utställningarna. 9

10 10

11 11

12 Workshops och reflektioner med hjälp av teatergruppen ETIKetterna Demenskonferensen bjöd inte bara på ny och nyttig kunskap, det blev också tid för reflektion och eftertanke. Med hjälp av teatergruppen ETIKetterna från Jönköping fick vi, fördelat på tre tillfällen under dagen, uppleva verklighetsnära inblickar i hemtjänsten. Medlemmarna i ETIKetterna är eller har varit verksamma som vårdpersonal i Jönköpings kommunala vård och omsorg och spelade med stor realism. Vi fick se scener ur den demenssjukes, anhöriges, personalens och enhetschefens perspektiv. Efter varje scen ställde en diskussionsledare från ETIKetterna frågor till publiken, som fick resonera kring bland annat misstag som begåtts, bemötande och hur man kan lösa de problem som uppstått. I den första scenen fick vi se hur två personer från hemtjänsten står och pratar om hur helgen varit och skämtar om en brukare som enligt dem äter för mycket. Därefter förflyttas vi till demenssjuka Elsas lägen- 12

13 het. Elsa är klädd i nattlinne och plockar bland sina saker när dottern kommer in. Dottern blir upprörd över att hemtjänstpersonalen inte varit hos hennes mamma än, trots att de redan borde varit där. Dottern skäller på personalen när de kommer, men de menar att det inte är deras fel. Personalen skyller på att någon missat att planera in besöket hos Elsa, och de erbjuder dottern en klagomålsblankett när hon påtalar brister i rutiner och uppträdande. Den efterföljande diskussionen handlade om personalens bemötande och publiken var överens om att personalens bemötande varit dåligt och att det gick att förstå dotterns reaktioner. Scen två börjar med att dottern besöker enhetschefen för hemtjänsten. Hon beklagar sig över mammans situation men när chefen föreslår demensboende vill inte dottern att mamman ska flytta. Hon är bara lite glömsk, enligt dottern. De diskuterar morgonens händelse och personalens bemötande. Samtalet mellan dotter och chef slutar med att dottern rekommenderar en lex Sarah-anmälan. Enhetschefen pratar sedan om morgonens händelse med de två ur personalen som varit hos Elsa. Chefen berättar om dotterns klagomål men personalen beklagar sig för sin chef, skyller ifrån sig och tycker att det är dottern som bemött dem dåligt. Scenen avslutas med att chefen gör en lex Sarah-anmälan. Diskussionen med publiken rörde dotterns reaktioner och att chefen borde visat större förståelse för den anhöriges frustration och oro. Publiken menade också det saknades eller fanns för få skriftliga rutiner, som kunde varit till hjälp för både chef och personal. Det konstaterades att det inte går att skylla på enskilda individer, det är gruppens ansvar att rutiner följs och fungerar. I den avslutande scenen fick vi se ett möte mellan dottern och enhetschefen ett halvår senare. Dottern berömmer enhetschefen och säger att mamman mår bättre och att personalen är duktig och trevlig. Chefen berättar då att man efter en lex Sarah-anmälan ändrat rutiner och schema. Därpå såg vi ett samtal mellan de två kollegorna Medlemmarna i ETIKetterna är eller har varit verksamma som vårdpersonal i Jönköpings kommunala vård och omsorg och spelade med stor realism i hemtjänsten, som konstaterar att arbetssituationen blivit bättre efter anmälan. De har fått utbildning och det ändrade schemat gör att de har möjlighet att sitta ner och prata under arbetsdagen. Efteråt var publiken enig om att dottern blivit mer positiv för att hon nu såg att mamman mådde bättre och att personalen gjorde ett bra jobb, men också för att dottern fick ett bra bemötande. Det fanns också en samsyn kring att för att få en kvalitetshöjning på arbetsplatsen är det viktigt med kontinuerlig utbildning och att man tar till vara den kompetens som finns i arbetsgruppen. Hur gick det för Elsa, då? Diskussionsledaren berättade att Elsa mår bra och har träffat en man på sin dagverksamhet, vilket möttes av skratt och applåder. n ETIKetterna tar emot publikens applåder! Från vänster: Tina Antonijev, Anna Holmgren Ramstedt, Mariette Cronborg, Karin Dahlberg och Kristina Jonsson. 13

14 Checklistor demens Tove Ahner, utvecklingsledare från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, presenterade checklista demens, som är ett samarbete mellan Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, Svenskt Demenscentrum och Svenska Demensregistret (SveDem). Checklista demens är framtaget för att vara teamets eller arbetsgruppens redskap och stöd i det dagliga arbetet för att kunna följa de nationella riktlinjerna. Målet är att ge personer med demenssjukdom en personcentrerad vård och omsorg. I dag finns checklistan för arbetsgrupper inom hemtjänsten och för det multifunktionella teamet på särskilt boende. Under presentationen kom frågan varför den inte tagits fram för dagverksamhet och Tove Ahner svarade att det finns ett behov och att det kanske kommer. Checklistan består av ett häfte med instruktioner och ja eller nej-frågor inom tio områden. På en del nej-svar ställs frågan Varför inte och syftet är att hjälpa arbetsgruppen eller teamet att reflektera kring frågan. Man använder en checklista per vårdtagare och svarar bara på de frågor som är aktuella för vårdtagaren. När teamet eller gruppen fyllt i checklistan för man över resultatet till den ordinarie dokumentationen. Rekommendationen är att fylla i en ny checklista var sjätte månad eller vid behov, som exempelvis vid en försämring av tillståndet eller om man behöver uppdatera genomförandeplanen. Tove Ahner berättade också om ett verklighetsbaserat exempel. Det handlade om Maja som bor på ett äldreboende och har Alzheimers sjukdom. Genom att fylla i checklistan blev personalen uppmärksammad på att det var för mycket fokus på rutiner istället för på personen. Bland annat upptäcktes att Maja är känslig för ljud och att man inte kartlagt Majas BPSDsymtom. Personalen på boendet är mycket positiva till checklistan. De upplever att den är ett hjälpmedel som bland annat ökat lärandet, stärkt teamet och underlättar arbetet med genomförandeplanen. Man ser den också som en påminnelse om att det i vissa fall saknas rutiner och att checklistan hjälper teamet att arbeta personcentrerat. Det negativa som kom 14 Tove Ahner, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Man använder en checklista per vårdtagare och svarar bara på de frågor som är aktuella för vårdtagaren. När teamet eller gruppen fyllt i checklistan för man över resultatet till den ordinarie dokumentationen fram var att det tar tid att fylla i checklistan. De samlade erfarenheterna av att arbeta med checklistan på boendet i exemplet är att Varför inte -frågorna är en bra väckarklocka, att den ibland fylls i på olika sätt att all personal inte är med när checklistan fylls i och att alla frågor inte besvaras vilket kan vara en falsk kvalitetssäkring och att det krävs förberedelser i form av uppdaterad genomförandeplan. Chefen på boendet tycker att checklistan är ett bra stöd och som ett tredje öga på verksamheten. Avslutningsvis gav Tove Ahner några tips när man ska komma igång med checklistan. Det är viktigt att ha chefens stöd, att hitta eller skapa ett lämpligt mötesforum för att arbeta med listan, att utse huvudansvariga personer, att se över dokumentationen innan man börjar och att ha en struktur för hur planerade åtgärder ska följas upp. Checklistan finns att ladda ner från www. aldrecentrum.se och n

15 Ledning och styrning av äldreomsorgen i Kungsbacka Om man inte har mål så vet man inte vart man ska styra Sist ut av talarna under dagens demenskonferens var Marianne Kierkemann från Kungsbacka kommun. Hon är ordförande i nämnden för äldreomsorg i Kungsbacka och har en bakgrund som undersköterska. På rubriken ledning och styrning av äldreomsorgen i Kungsbacka talade hon vikten av att ha tydliga och uppföljningsbara mål för verksamheten: Om man inte har mål så vet man inte vart man ska styra, verksamheten går inte att följa upp och resurserna går inte till det de ska, sa Marianne Kierkemann. När man införde kvalitetsdeklarationer i äldreomsorgen möttes Marianne Kierkemann av en, som hon tyckte, konstig reaktion. Hon förväntade sig att personalen skulle reagera negativt, men det visade sig att de tyckte att det var bra. Nu vet ju vi vad ni förväntar er av oss, menade man. Hon tycker också att det är politikernas ansvar att sätta upp rimliga och mätbara mål och pekade på några saker behövs för att nå målen: visioner, ambitioner, engagerad personal, en förvaltning som drar åt samma håll och tillräckliga ekonomiska resurser. En av hennes egna visioner för äldreomsorgen i Kungsbacka är att ge god demensvård, så att den demenssjuke så långt det är möjligt upplever lugn, trygghet och glädje samt ett stöd så att den anhörige orkar vara anhörig. En annan av hennes visioner är att Kungsbacka ska bli bäst i landet på äldreomsorg, demensvård och anhörigstöd. För att omsätta visionerna till praktisk handling lyfte hon fram fyra faktorer: Slutrapport Kompetenscentrum demens, som är en handbok i hur man ska utveckla god demensvård i Kungsbacka kommun. Demensteam med specialistkompetens, som utför hemtjänst. En engagerad demenssjuksköterska. Anhörigstödsteamet. I Kungsbacka styr man efter BITT, som står för Bemötande, Inflytande och Tillgänglighet som ger Trygghet. Ett uttryck för detta är bland annat att man satsar på träffpunkter för de äldre. I dag finns 14 träffpunkter med totalt besök per år, och enligt Marianne Kierkemann är de en fredad verksamhet. Det sitter så många gamla hemma som inte har någon att prata med överhuvudtaget. Träffpunkterna är jätteviktiga för den sociala gemenskapen, avslutade Marianne. n 15 Marianne Kierkemann (M), ordförande i nämnden för äldreomsorg, Kungsbacka.

16 Vad tar du med dig från den här dagen? Susanne Claesson, undersköterska, Kungälv Det Sebastian Palmqvists föreläste om väger tungt i mitt arbete. Det är viktigt med forskning och också bra att bemötande får plats i forskningen. Det han sa bekräftar att vi arbetar på rätt sätt. Lennart Stålarm, Demensföreningen Lerum Det har varit många intressanta föredrag, till exempel att checklistor är bra för att utveckla och förbättra vården. Pamilla Bill, undersköterska Ale Det har varit intressant. Sebastians föreläsning var något lång men Etiketterna var bra! Roliga och verklighetsnära sketcher. Jobbet är precis så som de visade. Anita Josefsson, leg. arbetsterapeut, Göteborg Jag har fått påfyllning av kunskap och ny energi. Maria Palm, enhetschef, Kungälv Det har blivit många bra möten som skapar kontakter och en inblick i hur andra jobbar. 16

17 Moderator Pernilla Holmgren- Larsson avslutade dagen och visar här upp den fina ljuslykta som de deltagande föreläsarna fick. Ljuslyktorna i keramik är gjorda av Forma, som är en daglig verksamhet inom vårdoch omsorgsförvaltningen i Mölndal. Utställare och kontaktperson Anhörigcenter i Väst elin.ljungqvist@vastra.goteborg.se BPSD-registret Jenny.E.Bengtsson@skane.se Dagverksamhet Ranrikegården i Kungälvs kommun maria.palm@kungalv.se Dans & rörelse projekt Lerums kommun anna.carlstrom@lerum.se Demensföreningen Hisingen n.lennart.andersson@telia.com Demensteamet Härryda Kommun camilla.silverflod@harryda.se katrine.hertram@harryda.se Glöstorpshöjden carina.lundgren@norrahisingen.goteborg.se innature West Gert Olsson info@innature.eu Kompetenscentrum för patient- och närståendeutbildning i Västra Götalandsregionen pia.nordstrom@vgregion.se Kompetensnätverk demens i Göteborgs Stad margareta.larsson.backstrom@vastrahisingen.goteborg.se gun.holmgren@ostra.goteborg.se Minneskorgar nya varvets äldreboende Göteborg margitha.andreasson@vastra.goteborg.se Novartis läkemedel bitti.reuterberg@novartis.com mia.loejdahl@novartis.com Pfizer maria.wanen@bredband.net Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldrevård bohusella@hotmail.com SveDem trine.johansson@stromstad.se Se bilder på utställarna på sidorna och

18 18

19 19

20 Mer dokumentation från Värdig demensvård hittar du på: Aktuella kurser och konferenser hittar du på: Arbetsgrupp: Ann-Sofie O Dwyer, silviasyster/vårdutvecklare, Västra Göteborg Helene Karatas, samordnare anhörigstöd, Göteborgs Stad Pernilla Edström, silviasjuksköterska/enhetschef, Härryda kommun Lena Janmarker, demenssjuksköterska, Brämaregårdens VC Helena Johansson, projektledare demens, Västra Götalandsregionen Susanne Lundin, demenssjuksköterska, Kungsbacka Karin Westberg, utbildningsledare, GR Goda GRannar. Göteborgsregionens kommunalförbund Besök Gårdavägen 2 Post Box 5073, Göteborg Tel Fax e-post gr@grkom.se Text: Mathias Stenback, GR Välfärd. Foto och layout: Tony Dahl, GR Info. 20