Eksjö kommun Revisionsrapport Kommunens demensverksamhet

Transkript

1 Revisionsrapport Kommunens demensverksamhet Antal sidor: 11

2 Innehåll 1. Sammanfattning 3 2. Bakgrund 3 3. Syfte 4 4. Revisionskriterier 4 5. Ansvarig nämnd/styrelse 4 6. Genomförande/metod 4 7. Organisation 5 8. Insatser/ resurser för personer med demenssjukdom Primärvården Minnesmottagningen Biståndsenheten Hemtjänst och basal hemsjukvård Stöd till anhöriga med demenssjukdom Dagverksamhet Boende Kommentarer 7 9. Allmänt om demensverksamhet Kompetensutveckling och handledning för personalen Utredning och diagnos Registrering i demensregistret Läkemedel - behandling och uppföljning Styrning och uppföljning Kommentarer Implementering av de nationella riktlinjerna Kommentarer 11 2

3 1. Sammanfattning KPMG har av Eksjö Kommuns revisorer fått i uppdrag att göra en granskning om hur kommunstyrelsen säkerställer en god demensvård i. Uppdraget ingår i revisionsplanen för år År 2010 presenterade Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Riktlinjerna omfattar hela vårdkedjan vid demenssjukdom och eftersom en stor del av vården är ett kommunalt ansvar, har riktlinjerna stor bäring på den kommunala nivån. Nedan sammanfattar vi vår granskning Kommunstyrelsen har mål för äldreomsorgen. Det saknas dock specifika mål för demensverksamheten vilket nämnden kan utveckla. Uppföljningen av demensverksamheten har brister. Nämnden bör utveckla uppföljning av genomförandeplaner för att på detta sätt få den enskilde mer delaktig och få en bättre demensvård. Genomförandeplaner påtalas av flertalet intervjuade tjänstemän som ett utvecklingsområde. Vår bedömning är att dessa är av bristande kvalitet och för nämnden bör detta vara ett viktigt utvecklingsområde. De nationella riktlinjerna är inte implementerade i det vardagliga arbetet. Det finns inga kopplingar till lokala handlingsprogram/riktlinjer för demensvård. Detta är en brist för nämnden. Många som arbetar till vardags med äldreomsorgsfrågor har inte tillräcklig kunskap om vad de nationella riktlinjerna innebär. Utbildning bör ges till dem som anses ha behov av denna kunskap. Värdegrundsfrågor bör implementeras i demensarbetet i. 2. Bakgrund KPMG har av Eksjö Kommuns revisorer fått i uppdrag att göra en granskning om hur nämnden säkerställer en god demensvård i. Uppdraget ingår i revisionsplanen för år År 2010 presenterade Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Riktlinjerna omfattar hela vårdkedjan vid demenssjukdom och eftersom en stor del av vården är ett kommunalt ansvar, har riktlinjerna stor bäring på den kommunala nivån. Det finns cirka personer med demenssjukdom i Sverige. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre och nästan hälften av alla som är 90 år eller äldre, har en demenssjukdom. Varje år nyinsjuknar cirka personer i en demenssjukdom i Sverige. Utifrån ovanstående uppskattning beräknas att cirka 250 personer har demenssjukdom och att cirka 40 insjuknar per år i. Typiska tecken på demenssjukdom är att minnet och den intellektuella förmågan hos en person gradvis och stadigvarande försämras, som t ex språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga. Behandling är inriktad på att ge den som är sjuk ett så bra liv som möjligt och bromsa 3

4 sjukdomens utveckling. Risken att drabbas av demens ökar ju äldre man är. Det kan vara svårt att upptäcka de tidiga tecknen på demens. De kan yttra sig genom att en person blir mer glömsk än tidigare, får problem att koncentrera sig och svårare att ta initiativ till olika saker. Det vanligaste symtomet är att närminnet försämras. En person med demens kan ha svårt att minnas vad han eller hon gjorde för några timmar sedan, ibland minuter tillbaka, men minns händelser längre tillbaka i tiden. Demens utvecklas oftast långsamt och det kan ta flera år innan symtomen blir tydliga. Ju längre tid sjukdomen pågår, desto svårare får den demente att kommunicera, hitta i sin omgivning och klara praktiska saker i vardagen. Förändringar i humöret förekommer särskilt i senare sjukdomsstadier som yttrar sig som ökad ängslighet, ilska, oro, sömnstörningar och ibland hämningslöshet. Beteendestörningar kan vara svåra att hantera för närstående. I slutstadiet påverkas musklerna och kroppens hållning så att den demente har svårt att röra sig och behöver hjälp i de flesta praktiska situationer. Somliga drabbas också av inkontinens, ofrivilligt läckage, både vad gäller urin och avföring. Det går som regel inte att bota en demenssjukdom, utan hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionsnedsättningar som personer drabbas av. Syftet är att underlätta vardagen och ge så god livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika skeden. År 2007 beräknades samhällskostnaderna för vård och omsorg till personer med demenssjukdom uppgå till cirka 50 miljarder kronor, varar 85 procent tillföll kommunerna, fem procent landstingen och tio procent de närstående. Det finns inga senare officiella beräkningar men då antalet dementa ökat är denna siffra med stor sannolikhet högre. 3. Syfte Syftet med rapporten är att översiktligt bedöma om hur kommunstyrelsen styr, utformar och följer upp den kommunala demensvården. Ytterligare ett syfte är att bedöma om/hur kommunstyrelsen har implementerat de slutsatser och rekommendationer som de nationella riktlinjerna ger. 4. Revisionskriterier Vi har bedömt om rutinerna/verksamheten uppfyller: Tillämpbara interna regelverk, policys, nationella riktlinjer mm. Politiska beslut 5. Ansvarig nämnd/styrelse Granskningen avser kommunstyrelsen. 6. Genomförande/metod Granskningen har genomförts genom: 4

5 Dokumentstudie av relevanta dokument Intervjuer med tjänstemän och politiker Följande dokument har använts som underlag vid granskningen: Nationella riktlinjer för demensvården 2010 Mål och styrdokument för 7. Organisation Inom Äldreomsorgens särskilda boenden finns en intraprenad och fyra kommunala enheter. Inom hemtjänst reglerar LOV (Lagen om valfrihet) verksamheten. Detta innebär att den enskilde kan välja om den skall ha en privat eller kommunal insats. Dock finns i dagsläget ingen LOV-aktör i. 8. Insatser/ resurser för personer med demenssjukdom 8.1 Primärvården Primärvården i Eksjö ansvarar i första hand för förebyggande vård, tidig upptäckt, basal minnesutredning, medicinsk behandling och uppföljning för de personer som är listade vid respektive primärvårdsenhet enligt vårdvalet. Det är framförallt inom primärvårdsnivån som den initiala basala utredningen vid misstanke om demenssjukdom sker. En god kunskap om demenssjukdomar inom primärvårdsnivån är nödvändig för att tidig upptäckt skall kunna ske. Primärvården är också ansvarig för hemsjukvård vilket bland annat innefattar medicinering och hjälp med detta för de personer som har sådant behov. Likaså ansvarar primärvården för kognitiva hjälpmedel för personer i ordinärt boende. 8.2 Minnesmottagningen Vid Minnesmottagningen finns specialistläkare i geriatrik, demenssjuksköterska, arbetsterapeut och undersköterskor. Minnesmottagningen är ett komplement till primärvårdsnivån. Patienter kan komma till Minnesmottagningen på remiss från primärvårdsnivån. Minnesmottagningen skall också fungera som ett expertstöd inom demensområdet för både kommun och primärvård. 8.3 Biståndsenheten Biståndsenheten ansvarar för social utredning, bedömning av behov av insatser samt för uppföljning. Behovsbedömning ska bygga på en helhetssyn av den enskildes situation, möjligheter och behov. Det saknas lokala riktlinjer till hjälp för bedömningen i demensärenden. Bistånds- 5

6 enheten kan vid behov besluta om insatser enligt SoL (Socialtjänstlagen) som t.ex. hemtjänst, dagverksamhet, korttidsvistelse eller särskilt boende. 8.4 Hemtjänst och basal hemsjukvård Hemtjänsten ansvarar för att biståndsenheten beslut om hemtjänst verkställs. En viktig uppgift är att informera berörd biståndshandläggare om ökade eller förändrade behov av insatser föreligger och att vid behov även slå larm till berörd primärvårdsenhet om behov av kontakt finns. Basal hemsjukvård innebär sjukvård i hemmet upp till sjuksköterskenivå. Behov av dessa insatser bedöms av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Det är berörd primärvårdsenhet som ansvarar för att utföra hemsjukvård. 8.5 Stöd till anhöriga med demenssjukdom I finns en organisation för anhörigstöd. En demenssamordnare är verksam i kommunen. Anhörigstödet erbjuder stöd till personer som vårdar och hjälper en närstående. Exempel på stöd är enskilda samtal. Det finns två anhörigcafé i kommunen som är öppet en gång per månad. Insatserna är kostnadsfria och kan ges både med och utan biståndsbeslut. Tjänstemän påtalar i intervjuer att detta stöd till viss del brister och att det kan utvecklas mycket. Detta är uppskattat men är sällan tillgängligt. 8.6 Dagverksamhet Dagverksamheten är en anpassad dagvård, som kan medverka till ett värdigt liv med struktur och mening i vardagen för personen med demenssjukdom. Under vistelsetiden på dagverksamheten har hälso- och sjukvårdsansvar upp till och med sjuksköterskenivå. Dagvården är öppen fem dagar i veckan och har också en fyra nattöppna platser knutna till sin verksamhet. 8.7 Boende Efter beslut av biståndsenheten kan personer med demenssjukdom erbjudas särskilt boende. Det finns belägg för att hemlika miljöer kan bidra till att minska beteendesymtom, öka välbefinnande och förbättra möjligheten att orientera sig. I finns det fem särskilda boenden. Ett av dessa boenden har speciell inriktning mot demens. Det finns ingen sammanställning över antalet med demenssjukdom i ordinärt boende samt särskilt boende. Kommunala insatser beslutas inte utifrån diagnos utan utifrån behov av insats och därför sammanställs inte sådana uppgifter rutinmässigt. För personer med demenssjukdom som bor i ordinärt boende kan biståndsenheten även besluta om plats på korttidsboende för avlastning av anhöriga eller stimulans för den demenssjuke. 6

7 Figur. Beskrivning av samverkan, vård och omsorg för personer med demenssjukdom Kommentarer Det finns aktiviteter i vardagen för de som är drabbade av demenssjukdom. Både dagverksamhet för enskilda individer och stöd till anhöriga i viss mån. Flera synpunkter framkommer om att detta stöd kan utvecklas. Det finns idag ett specifikt boende för dementa. Skälet till detta uppges att flertalet ärenden inom särskilt boende idag har en demensproblematik varför det är svårt att ha så många platser som i så fall skulle krävas. Vi delar de intervjuades bedömning i detta och vi anser att kunskap i demensfrågor bör vara en självklarhet för alla som arbetar inom äldreomsorgen. Vi anser att kommuner idag helt kan ta bort specifika demensenheter och istället med kunskap på området ge dem med denna problematik aktivering i vardagen. Inom biståndsbedömningen finns (förutom demenssamordnaren) ingen som har specialinriktning mot demensfrågor. För att få till stånd ett bättre samarbete med primärvård och minnesmottagning anser vi att kommunstyrelsen bör överväga om det skall satsas på enskilda med specialkompetens av demens inom biståndshandläggningsorganisationen. Detta skulle också kunna påverka samverkan mellan biståndshandläggningen och övrig demensorganisation positivt. 9. Allmänt om demensverksamhet 9.1 Kompetensutveckling och handledning för personalen För att uppnå en god vård- och omsorg inom arbetet för personer med demenssjukdom krävs att de som arbetar med dessa personer, har en basal omvårdnadskunskap samt kompetens om demenssjukdomar. 7

8 Eftersom arbete med demenssjukdomar innebär att man ofta ställs inför etiska utmaningar och dilemman krävs att personal erbjuds regelbunden handledning och utbildning, som innebär tid för reflektion och praktisk träning. Vi har i den granskning som vi gjort sett att Eksjö satsar en del medel på utbildning i demensfrågor. En större insats för personal inom äldreomsorgen pågår samtidigt som denna granskning gjordes. 9.2 Utredning och diagnos Basal demensutredning genomförs i första hand inom primärvården. I och med Nässjö Minnesmottagnings tillkomst finns ett komplement och ett stöd till primärvården. Den basala demensutredningens fem viktigaste syften är att: * utesluta behandlingsbara orsaker till symtomen * fastställa diagnos alternativt utesluta en demenssjukdom * ge underlag för medicinsk behandling * ge underlag för en god omvårdnad * ge information till och stödja den drabbade och anhöriga En utvidgad demensutredning genomförs då basal utredning inte ger tillräcklig information för att fastställa diagnos. Våra intervjuer visar att flera tjänstemän i dessa frågor inte anser sig varar tillräckligt insatta. 9.3 Registrering i demensregistret Alla nydiagnostiserade patienter ska, efter patientens godkännande, registreras i det Svenska Demensregistret (SveDem). SveDem är ett nationellt kvalitetsregister som drivs med stöd från Sveriges Kommuner och Landsting. Registret ger möjligheter till nationella jämförelser av vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Registrets data kan också användas som en del i det lokala kvalitetsarbetet. 1 Denna skyldighet ligger främst på primärvården då de diagnosticerar. 9.4 Läkemedel - behandling och uppföljning En viktig aspekt i läkemedelsbehandling för personer med demenssjukdom är att symtomlindrande behandling sätts in i ett tidigt skede. En förutsättning för detta är tidig upptäckt. Regelbunden uppföljning ska göras av läkemedlets effekt och eventuella biverkningar. 10. Styrning och uppföljning Beslut inom särskilt boende och hemtjänst vad gäller demensvården tas av biståndsbedömare. Biståndsbedömningen är helt särskild från de som utför tjänsten dvs. särskilda boenden och hemtjänstorganisationen

9 Kommunstyrelsen har antagit mål för Några exempel på mål är att den enskilde skall ha inflytande över sin situation. För att uppnå detta mål har vi granskat hur rent konkret arbetar med detta. Organisationen bygger på att biståndsbeslut fattas varefter genomförandeplaner på individnivå skall skrivas av utförarna i verksamheten. Enligt de intervjuade biståndshandläggarna saknas flera delar vad gäller utförarnas genomförandeplaner. Enligt de intervjuade tjänstemännen på biståndsbedömarsidan innehåller planerna inte den tydlighet som biståndsbedömarorganisationen vill ha i en genomförandeplan. Praxis enligt socialstyrelsens allmänna råd är att den utförande enheten, vare sig det är en intern eller en extern verksamhet, skall skriva genomförandeplaner. Den bygger på att den insatsen som kommunen fastställer (biståndsbedömning) av den utförande enheten skall beskrivas, av utföraren, i en genomförandeplan. Dessa planer skall innehålla alla de delar som tas upp i ett biståndsbeslut. Det skall vidare redovisas på individnivå hur man avser att arbeta för att hjälpa den enskilde. Där skall också redovisas mål för den enskilde brukaren och hur man vill uppnå dem. Eventuella brister i genomförandeplanerna kan, enligt de intervjuade, få som konsekvens att det blir problem med uppföljning för nämnden på individnivå. Genomförandeplanerna är enligt flera intervjuade tjänstemän av bristande kvalité. Detta påtalas främst av biståndshandläggarna. Chefstjänstemän påtalar å sin sida att det finns genomförandeplaner men att kvalitén kan vara bristande i vissa fall. Socialstyrelsen påtalar i de nationella riktlinjerna behovet av årliga uppföljningar inom demensvården, vad gäller läkemedelsbehandling, kognition och funktionsförmåga samt allmäntillstånd. Det finns ingen specifik uppföljning av demensvården enligt de tjänstemän som intervjuats. Rutiner finns visserligen för att uppföljningen sker utifrån granskning av genomförandeplan tillsammans med personal och anhöriga. Vi har dock inte kunnat verifiera att biståndsbedömarorganisationen deltar i denna uppföljning. Dessutom har flertalet intervjuade påtalat att uppföljningar av genomförandeplaner behöver utvecklas i kommunen. Vad gäller hemtjänst, finns från nämndens sida ingen uppföljning idag. Organisationen för en diskussion om hur en sådan uppföljning skulle kunna se ut. Kommunstyrelsen bör följa upp hur genomförandeplaner hanteras en gång per år. Detta är ett utvecklingsområde för kommunstyrelsen Kommentarer Biståndshandläggarfunktionen är en mycket viktig funktion i den kommunala verksamheten. Här genereras den verksamhet som ska bedrivas och därmed även kostnader. I Eksjö finns en enhet som arbetar med biståndsbedömning inom äldreomsorgen. De intervjuer vi gjort påvisar att genomförandeplaner som finns inom nämndens demensverksamhet, i äldreomsorgen, av flertalet intervjuade bedöms ha bristande kvalitet. Planen enligt Socialstyrelsens riktlinjer skall innehålla mål samt delaktighet för den enskilde. Vår bedömning är att kommunstyrelsen bör göra en djupare interngranskning av detta och att kommunstyrelsen bör arbeta fram rutiner för denna uppföljning. Kommunstyrelsen har ingen specifik uppföljning av kommunens särskilda boenden i demensärenden och således får KS ingen specifik information. Det är vår bedömning att det inte heller finns rutiner för uppföljning inom hemtjänsten för brukare med demensproblematik. 9

10 Vi har inte kunnat hitta någon uppföljning av denna verksamhet och detta behöver utvecklas. Bristen har också verifierats i samtal med chefstjänstemän. Vi bedömer att detta är viktigt för KS då väldigt mycket av äldreomsorgens demensverksamhet finns inom hemtjänst. Vi vill påtala att uppföljningar av biståndsbeslut inom demensverksamheten och uppföljning av genomförandeplaner i demensärenden är områden där det finns brister i. Detta bör kommunstyrelsen följa upp. Vi föreslår vidare att en fördjupning görs vad gäller genomförandeplaner inom demensverksamheten i äldreomsorgen. Genomförandeplaner är grunden för att en bra uppföljning skall kunna göras. Vi anser att biståndsbedömare som fattat originalbeslutet för individen bör delta i uppföljningar av ärenden då man på det sättet kan få synpunkter på när de anser att genomförandeplanerna saknar väsentliga delar. 11. Implementering av de nationella riktlinjerna I intervju med tjänstemän framkommer att det finns enskild kunskap om de nationella riktlinjerna. På kommunens hemsida saknas länk till dessa riktlinjer. De nationella riktlinjerna har lagt fokus vid att grundliga utredningar skall göras vid demensproblematik. Förutom grundliga basutredningar, poängteras de utvidgade demensutredningar som kan göras. Flertalet biståndsbedömare påtalar att man idag inte känner till denna utredningsmetod och man använder sig inte av detta vid utredningar vilket också gäller utvidgade demensutredningar. Vid samtal med tjänsteman med specialistkunskaper dementeras detta delvis och hon påtalar att det delvis används i verksamheten. Utredningstekniken används dock mest inom primärvården. De områden som de nationella riktlinjerna lyfter fram är: Utredning för de med misstänkt demenssjukdom Det multiprofessionella teamarbetet Uppföljning Läkemedelsbehandling Dagverksamhet Vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom Anhörigstöd Man påtalar också i de nationella riktlinjerna behovet av årliga uppföljningar inom demensvården, vad gäller läkemedelsbehandling, kognition och funktionsförmåga samt allmäntillstånd. I de nationella riktlinjerna påtalas också behovet av utredningar och uppföljningar kopplade till beteendemässiga störningar inom demensvården. Värdegrundsfrågor är också en central del i de nationella riktlinjerna. s har inget lokalt vårdprogram/riktlinjer för demensarbetet och har inte heller implementerat dessa delar i verksamheten. En tjänsteman som har specialistkunskap på området uppfattar att många av de saker som poängteras i de nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen används i vardagligt arbete men att det saknas lokala program och riktlinjer som har direkta kopplingar till de nationella riktlinjerna som utformats av Socialstyrelsen. 10

11 11.1 Kommentarer Vår bedömning är att de nationella riktlinjerna som Socialstyrelsen tagit fram inte är implementerade i det vardagliga arbetet och att det inte finns dokumenterat i kommunens styrdokument. Detta innebär att ingen formell politisk koppling finns. Således finns inte styrningen från den politiska organisationen. Samverkan med landstinget i dessa frågor är av vikt. Vi anser att implementeringen av detta är ett viktigt område för i det fortsatta arbetet med demensvård. Vår bedömning är att vissa delar som är centrala i de nationella riktlinjerna används i det vardagliga arbetet. Avlastning till anhöriga finns i olika former t.ex. dagverksamhet. Det finns också i viss mån annat stöd till anhöriga. Kunskapen i kommunen kring vad de nationella riktlinjerna innebär är dock mycket bristfällig för de tjänstemän som inte har någon specialistkunskap på området. Kommunen bör utveckla arbetet med att ge information eller utbildning till dem som jobbar med dessa frågor på vardaglig basis. Speciellt viktigt är det för biståndshandläggare. Vidare är det vår bedömning att det bör upprättas lokala riktlinjer/demensprogram och att de nationella riktlinjerna därmed implementeras i kommunens demensverksamhet. Dessa lokala riktlinjer bör sedan antas av KS. Detta är ett utvecklingsområde för KS. Vad gäller värdegrundsfrågor som påtalas som en viktig del i de nationella riktlinjerna för demensvården så har detta enligt intervjuer inte arbetats igenom i kommunen. Tjänstemän har också påtalat detta som ett utvecklingsområde. Det är vår bedömning att värdegrundsfrågor bör ingå i det framtida lokala demensprogrammet. Dag som ovan Tommy Nyberg KPMG 11