FFC:s medlemsundersökning 2005 Rapport om svenska verksamheten. René Lindqvist Vi är många, vi är svenska

Transkript

1 FFC:s medlemsundersökning 2005 Rapport om svenska verksamheten René Lindqvist Vi är många, vi är svenska

2 FFC:s medlemsundersökning 2005 Rapport om den svenska verksamheten Februari 2006 René Lindqvist Vi är många, vi är svenska

3 SAMMANDRAG Rapporten baserar sig på data om svenska medlemmar från en undersökning som genomfördes bland FFC:s medlemmar, såväl finsk- som svenskspråkiga, i början på Sammanlagt togs 467 svar från svenska medlemmar med i undersökningen. Svarsprocenten uppgick till 45,1 %. Av de svenska medlemmarna bor relativt sett fler i Österbotten i jämförelse med hur finlandssvenskar överlag är fördelade i regionerna, och klart sett färre i Mellannyland. Av de svenska medlemmarna är 80 % i arbete, medan 72 % av alla FFC:s medlemmar är det. 15 % av alla FFC-medlemmar är arbetslösa medan 8 % av de svenska medlemmarna är det. Allmänt sett är medlemmarna bättre på passiva färdigheter i finska, dvs. att förstå och läsa finska. Mest problem med finskan har medlemmarna med de skriftliga färdigheterna, men framför allt med att skriva finska. Tre av tio uppger att de inte alls behärskar finska skriftligt, medan klart mindre än en tiondel uppger att de inte alls förstår, talar eller läser finska. Det finns stora regionala variationer i hur väl man behärskar finska. Speciellt på Åland har man svårt med finska, men även i Österbotten. På Åland kan 38 procent av medlemmarna inte alls läsa finska och två av tre läser finska knaggligt eller inte alls (65 %). I Österbotten läser två av fem (40 %) finska knaggligt eller inte alls, medan denna andel är betydligt mindre i övriga delar av landet, speciellt låg i Mellannyland och Östnyland. FFC-medlemmarna talar till övervägande del (52 %) svenska på arbetsplatsen, 29 % mestadels svenska och 23 % bara svenska. Knappt var fjärde medlem arbetar på en arbetsplats där det talas mera finska än svenska, 17 % mestadels finska och 6 % bara finska. Var fjärde (25 %) medlem talar lika mycket svenska som finska på jobbet. Jämfört med en undersökning från 1997 verkar det som om arbetsplatser där det talas bara svenska går tillbaka till förmån för arbetsplatser där det talas mestadels finska. Finskspråkig information godtas i Mellannyland och Östnyland, medan man i Åboregionen och Västnyland är mera reserverad och medan man i Österbotten och Åland oftare ser finsk information som något som irriterar en. Medlemmarna får facklig information i huvudsak (44 %) på finska: 12 % bara på finska, 32 % mestadels på finska. Knappt två av fem (37 %) får informationen som regel på svenska: mestadels svenska 19 %, bara svenska 16 %). Medlemmarna har klart mest kontakt med arbetsplatsens förtroendeman: två av tre (66 %) har varit i kontakt med honom. Många har även kontakt med huvudförtroendemannen (48 %) och det egna förbundets ombudsman (43 %). Med det egna förbundet har 61 % haft kontakt. Med FFC i Helsingfors eller regionalt har knappt var fjärde haft kontakt (23 %). Kontakten sker framför allt på den lokala nivån. Medlemmarna är mest nöjda med den svenska betjäningen de fått i kontakt med de lokala fackliga organen och representanterna. Mest nöjd är man med den svenska betjäningen man fått av den lokala förtroendemannen (33 % mycket nöjd, 38 % rätt nöjd). Likaså är man nöjd med möjligheterna att använda svenska i kontakt med fackavdelning (27 % mycket nöjd) och arbetarskyddsfullmäktig (26 % mycket nöjd). Cirka fyra av tio har deltagit i någon form av facklig sammankomst under en tolvmånadersperiod. De populäraste formen är fackliga informations-, föreläsnings- eller diskussionsträffar (34 % har deltagit). I facklig utbildning har 23 % deltagit.

4 MEITÄ ON PALJON, OLEMME RUOTSINKIELISIÄ René Lindqvist: Meitä on paljon, olemme ruotsinkielisiä. SAK:n jäsentutkimus Raportti ruotsinkielisestä toiminnasta. Helmikuu TIIVISTELMÄ Raportin pohjana ovat ruotsinkielisiä jäseniä koskevat tiedot SAK:n jäsentutkimuksesta, joka tehtiin vuoden 2005 alussa sekä suomen- että ruotsinkielisten jäsenten keskuudessa. Tutkimuksessa on mukana 467 vastausta ruotsinkielisiltä jäseniltä. Vastausprosentti oli 45,1. Suomenruotsalaisten yleiseen alueellisen jakaumaan verrattuna ruotsinkielisiä jäseniä on suhteellisesti enemmän Pohjanmaalla ja selvästi vähemmän Keski-Uudellamaalla. Ruotsinkielisistä jäsenistä työssä on 80 %, kun taas kaikista suomenkielisistä jäsenistä työssä olevia on 72 %. SAK:n kaikista jäsenistä työttömänä on 15 %, kun taas ruotsinkielisistä työttömänä on 8 %. Jäsenet hallitsevat yleensä suomenkielen paremmin passiivisesti, toisin sanoen ymmärtävät ja lukevat suomea. Kirjalliset valmiudet ovat suomenkielessä jäsenille ongelmallisimpia, ennen muuta suomeksi kirjoittaminen. Kolme kymmenestä sanoo, ettei osaa lainkaan kirjoittaa suomea, kun taas selvästi alle kymmenesosa sanoo ettei lainkaan ymmärrä, puhu tai lue suomea. Suomenkielen osaamisessa on suuria alueellisia vaihteluja. Suomi tuottaa vaikeuksia erityisesti Ahvenanmaalla, mutta myös Pohjanmaalla. Ahvenenmaalla 38 prosenttia jäsenistä ei osaa lukea suomea ollenkaan ja kaksi kolmesta lukee suomea kangerrellen tai ei ollenkaan (65 %). Pohjanmaalla kaksi viidestä (40 %) lukee suomea kangerrellen tai ei ollenkaan. Sen sijaan muissa osissa maassa näiden jäsenten osuus on merkittävästi vähäisempi, erityisen vähäinen Keski- ja Itä-Uudellamaalla. SAK:n jäsenistä melko paljon ruotsia puhuu työpaikalla 52 %, suurimmaksi osaksi ruotsia 29 % ja yksinomaan ruotsia 23 prosenttia. Vajaa neljännes jäsenistä työskentelee paikassa, jossa puhutaan enemmän suomea kuin ruotsia, 17 % paikassa, jossa puhutaan enimmäkseen suomea ja 6 % paikassa, jossa puhutaan vain suomea. Joka neljäs (25 %) jäsen puhuu työpaikalla yhtä paljon ruotsia ja suomea. Vuoden 1997 tutkimukseen verrattuna näyttää siltä, että kokonaan ruotsinkieliset työpaikat ovat väistymässä sellaisten työpaikkojen tieltä, joilla puhutaan suurimmaksi osaksi suomea. Suomenkielinen tiedotus hyväksytään Keski- ja Itä-Uudellamaalla, mutta Turun seudulla ja Länsi- Uudellamaalla siihen suhtaudutaan varauksellisemmin, kun taas Pohjamaalla ja Ahvenenmaalla se ärsyttää. Jäsenet saavat ay-tietoa pääasiassa (44 %) suomeksi: 12 % vain suomeksi, 32 % suurimmaksi osaksi suomeksi. Vajaa kaksi viidestä (37 %) saa yleensä tietoa ruotsiksi: suurimmaksi osaksi ruotsiksi (12 %), vain ruotsiksi 16 %). Jäsenet ovat selvästi eniten yhteydessä työpaikan luottamusmieheen: häneen on ollut yhteydessä kaksi kolmesta (66 %). Moni on ollut yhteydessä myös pääluottamusmieheen (48 %) ja oman liiton toimitsijaan (43 %). Omaan liittoon on ollut yhteydessä 61 %. SAK:hon Helsinkiin tai alueellisesti on ollut yhteydessä alle joka neljäs (23 %). Yhteyttä pidetään ennen muuta paikallistasolla. Tyytyväisimpiä ruotsinkieliseen palveluun jäsenet ovat ottaessaan yhteyttä ay-liikkeen paikallisiin elimiin ja edustajiin. Tyytyväisimpiä ruotsinkieliseen palveluun ollaan, kun on otettu yhteyttä paikalliseen luottamusmieheen (33 % erittäin tyytväisiä, 38 % melko tyytyväisiä). Niin ikään ollaan tyytyväisiä mahdollisuuksiin käyttää ruotsia yhteydenpidossa ammattiosastoon (27 % erittäin tyytyväisiä) ja työsuojeluvaltuutettuun (26 % erittäin tyytyväisiä). Noin neljä kymmenestä on osallistunut johonkin ay-tapaamiseen kahdentoista kuukauden aikana. Yleisimmin oli osallistuttu tiedotus-, luento- tai keskustelutapaamisiin (34 % ). Ay-koulutukseen on osallistunut 23 %.

5 INNEHÅLL Sammandrag Tiivistelmä 1. Hur medlemsundersökningen gjordes Allmänt Datainsamling Population och urval Externt bortfall Denna rapport Vad kännetecknar FFC:s svenska medlemmar? Allmänt Yrkesutbildning Bransch Sysselsättning och arbetsförhållande Inkomstnivån Partisympatier i riksdagsval Region, kommunens svenskandel och kommunstorlek Språkförhållanden Kunskaper i finska (S73) Språk hemma och på arbetsplatsen (S70, S71 och S72) Det interna bortfallet i de svenska frågorna FFC:s svenska verksamhet Kontakt med fackliga organ och deltagande i fackliga sammankomster Kontaktfrekvens och kontaktspråk ifråga om fackliga organ (S76) Deltagande i fackligt arrangerade tillställningar (S74) Svenskspråkig information i fackliga frågor (S72, S75) På vilket språk fås facklig information? (S72) Inställning till finskspråkigt fackligt material (S75) Erfarenheter av svenskspråkig service (S77)...29 Tidigare rapporter...31

6 1. Hur medlemsundersökningen gjordes 1.1 Allmänt Denna rapport behandlar Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf:s svenskspråkiga medlemmar, vilka utgör en del av hela FFC:s medlemsundersökning Rapporten avser att i främsta hand redogöra för frågorna kring den svenska verksamheten. 1.2 Datainsamling Medlemsenkäten genomfördes på FFC:s uppdrag av Statistikcentralen Datainsamlingen skedde genom postenkäter. Frågeformuläret baserade sig långt på tidigare använda formulär. Ändringar gjordes endast i en del av frågorna, och vissa ströks och andra lades till. Ändringarna i blanketten gjordes av Statistikcentralen i samråd med FFC. FFC såg det särskilt angeläget att bevara jämförbarheten, varför man så långt som möjligt ville undvika omformuleringar av frågorna. Sammanlagt användes 6 olika blanketter i undersökningen: FFC: s grundblankett fanns på finska och svenska. Den svenska blanketten innehöll, förutom samma frågor som den finska, även frågor om den svenska verksamheten och tidningen Löntagaren. Två fackförbund, PAM och AKT, hade dessutom egna blanketter, vilka innehöll samma frågor som FFC:s grundblankett, men ytterligare en serie specialfrågor om förbundet. Även förbundsblanketterna fanns på svenska och finska. Postenkäten genomfördes i tre steg. En vecka efter att det egentliga frågeformuläret kom fram till respondenterna skickades ett påminnelse- och tackkort. Detta kort sändes till alla personer i urvalet. Den första påminnelseblanketten skickades ut ungefär en månad efter det egentliga frågeformuläret, och i ett senare skede skickades en påminnelseblankett ut ännu en andra gång, eftersom svarsprocenten i jämförelse med den tidigare undersökningen (år 2000) föreföll rätt låg. I det här sammanhanget finns det skäl att peka på svarsprocentens allmänna, nedåtgående trend under de senaste åren. Respondenterna kontaktades förutom genom frågeformulär även med sms (textmeddelande). Statistikcentralen ville testa sms-påminnelser som en del av statistisk datainsamling. Avsikten med sms-påminnelsen var att påminna respondenterna om att de borde svara, men även att uppmuntra dem till att svara. Man behövde inte svara på sms-meddelandet, utan avsikten var att friska upp minnet. Responsen på sms-kontakten var mycket varierande. Totalt kom det in 49 sms som svar på påminnelsen. Största delen var neutrala till sin karaktär. Många ville t.ex. tala om att de redan svarat på enkäten eller att de av en eller annan 1

7 anledning inte alls ville svara. En del meddelanden var mycket negativa och gav uttryck för missnöje. Några positiva meddelanden kom in, av typen tack för påminnelsen. Då man jämförde dem som fick sms-påminnelsen med dem som inte fick sådan och som inte vid den tidpunkten hade svarat visade resultaten på en klar positiv effekt av smspåminnelserna. 1.3 Population och urval Populationen i hela undersökningen utgjordes av FFC:s medlemmar. Medlemmar som fyllt 61 år lämnades utanför undersökningen, liksom även studerandemedlemmar. På så sätt uppgick populationen till ungefär medlemmar. Urvalet i undersökningen togs fram av FFC utifrån medlemsantalen i förbunden per Urvalet omfattade allt som allt personer, av vilka var finskspråkiga och var svenskspråkiga. Urvalet bildades i fråga om de finskspråkiga på så vis att praktiskt taget var hundrade medlem togs med i urvalet. Av de svenskspråkiga kom ungefär var 50:e medlem att ingå i urvalet. Andelen svenskspråkiga i urvalet ville man höja på så sätt att den blev högre än det verkliga medlemsantalet. 1.4 Externt bortfall Den totala medlemsundersökningens svarsprocent var 54,3 %. Totalt erhölls st. godkända svar som kunde tas med i undersökningen. De svenskspråkiga medlemmarnas svarsprocent uppgick till 45,1 %, och antalet godkända svar till 460 st. De mest aktiva svararna fanns bland FFC:s finskspråkiga (56,4 %), medan mindre aktiva var AKT:s svenskspråkiga medlemmar. 1.5 Denna rapport Denna rapport behandlar de svenskspråkiga FFC-medlemmarna. Dessa är mao. en delpopulation av hela medlemsundersökningen, men utgör population för denna rapport. Till skillnad från ovanstående antal godkända respondentsvar (460 st.), vilka baserar sig på blankettspråket, har som grund i stället använts fråga nr S68 om respondentens modersmål. Härvid har i analysen tagits med de respondenter vilka uppgett sig ha svenska som modersmål, och dessa uppgår till 467 st svar. I dataanalysen har respondentsvaren viktats med en kalibrerad viktvariabel (painoc), som utgår från urvalet i de enskilda förbunden och beaktar ålder, kön och modersmål. Som regel har resultaten redovisats såsom procentandelar. Om inget annat anges avser procentandelarna andelar av de respondenter som besvarat frågan. 2

8 2. Vad kännetecknar FFC:s svenska medlemmar? 2.1 Allmänt FFC:s svenska medlemmar i populationen utgjorde en skara på ca personer i slutet av 2004, vilket motsvarade en andel på 5,3 % av alla FFC:s medlemmar i grundpopulationen. Annat modersmål än finska och svenska hade 1,1 % av medlemmarna. I jämförelse med hela medlemskåren är kvinnorna ca 3 procentenheter fler bland de svenskspråkiga. Tabell. De svenskspråkiga medlemmarna svenska hela medl. FFC % % Kön kvinna man Åldersgrupp under 25 år år år år år under 35 år år år 39 Modersm ål finska 0 94 svenska något annat språk 0 1 Grundutbildning mindre än folkskola 1 0 folk-, medborgarskola mellan-, grundskola studentexamen Fackliga förtroendeuppdrag har för närvarande 8 8 har haft men inte nu har aldrig haft

9 2.2 Yrkesutbildning Den vanligaste formen av yrkesutbildning bland medlemmarna är en yrkesinriktad grundexamen. Det är en aning färre som har sådan examen bland svenska medlemmar (45 %) än bland alla medlemmar (50 %). Svenskspråkiga (16 %) har i någon mån högre utbildning (institut, yrkeshögskola, universitet) jämfört med samtliga FFC-medlemmar (13 %). Med svenskandel avses andelen svenskspråkiga i kommunen (se avsnitt 2.7). Tabell. Yrkesutbildning svenska svenska hela medl. medl. FFC % % % kort yrkesutbildning ingen yrkesutb yrkeskurs läroavtalsutb yrkesutbildning: yrkesinr. grundex högre utbildning: institut yrkeshögskola universitet, högskola annan utbildning svenska medlemmar 2005 kort yrkes- yrkes- högre utbildning utbildning utbildning kvinnor 37% 41% 16% män 32% 49% 16% under 35 år 15% 63% 21% år 29% 44% 22% över 50 år 51% 34% 9% Östnyland 32% 45% 14% Västnyland 47% 33% 17% Mellannyland 35% 32% 30% Åboregionen 42% 35% 21% Åland 37% 30% 23% Österbotten 28% 54% 14% finska kommuner 27% 61% 6% låg svenskandel 36% 36% 25% mellanlåg svenskandel 34% 43% 20% hög svenskandel 35% 48% 12% 4

10 2.3 Bransch När det gäller i vilken bransch man arbetar finns en del skillnader mellan svenskspråkiga och samtliga medlemmar. Även om industrin är den största branschen arbetar svenska medlemmar i mindre utsträckning inom industrin (39 %) mot andelen i hela FFC (47 %). I stället arbetar man mera inom den offentliga servicesektorn och i viss mån mera även inom den privata servicesektorn med transport. Tabell. Bransch privata ser- offentliga vicesektorn serviceindustrin +transport sektorn svenska medlemmar hela FFC Kön: kvinnor 17% 38% 45% män 59% 27% 14% Åldersgrupp: under 35 år 45% 39% 16% år 40% 35% 26% över 50 år 35% 25% 40% Region: Östnyland 33% 41% 25% Västnyland 41% 33% 26% Mellannyland 5% 61% 34% Åboregionen 33% 40% 27% Åland 15% 42% 42% Österbotten 52% 24% 24% Kommunens svenskandel: låg svenskandel 18% 55% 27% mellanhög svenskandel 37% 35% 28% hög svenskandel 48% 25% 27% finska kommuner 44% 12% 44% Yrkesutbildning: kort yrkesutbildning 40% 30% 30% yrkesutbildning 46% 27% 27% högre utbildning 18% 55% 27% 5

11 2.4 Sysselsättning och arbetsförhållande Utifrån enkäten förefaller det som om svenskspråkiga i högre grad är i arbete (80 %) än vad fallet är för samtliga medlemmar (72 %). Bland de svenska medlemmarna är framför allt de arbetslösa färre (8 %) än bland samtliga (15 %). Även pensionärerna är i någon mån färre bland de svenskspråkiga. De svenska medlemmarna arbetar mera på ordinarie dagtid och ordinarie morgon-, kvälls- och nattarbete och mindre i skiftarbete än vad hela medlemskåren gör. Detta kan bero på att skiftarbete framför allt förekommer inom industrin och att andelen inom industrin var lägre bland svenska medlemmar. Svenska medlemmar arbetar i högre grad för en arbetsgivare som är kommun eller samkommun och arbetsgivare inom servicebranschen och i lägre grad för arbetsgivare inom industri, primärproduktion eller byggbranschen. Tabell. Arbetet och arbetsförhållandet svenska medlemmar svenska hela under över privata off. serv. medl. FFC kvinnor män 35 år år 50 år industri s.sekt. sekt. % % Sysselsättning (f n) i arbete % 83% 79% 83% 78% 81% 79% 81% mamma-, vårdledig, långv. sjukledig 5 5 9% 2% 7% 6% 4% 2% 6% 8% annan ledighet utan lön 1 0 1% 1% 1% 2% 0% permitterad deltid/viss tid 1 1 2% 0% 2% 2% 1% 1% 2% studerande (ej arb.k.kurs) 2 2 4% 1% 7% 1% 1% 5% 2% på pension 1 3 1% 2% 0% 4% 2% 3% arbetslös, syss.st.arb., arb.k.kurs % 10% 6% 8% 10% 10% 6% 8% permitterad tillsvidare 1 2 1% 1% 1% 1% 2% 1% Anställning fastanställd % 93% 80% 89% 91% 93% 87% 80% visstidsanställd % 7% 20% 11% 9% 7% 13% 20% Arbetets omfattning heltidsanställd (40 h) % 76% 70% 61% 60% 88% 50% 44% heltidsanställd (< 40 h) % 18% 15% 25% 28% 8% 29% 40% deltidsanställd (< 30 h) % 4% 11% 10% 7% 1% 16% 12% något annat (t ex vid behov) 4 3 5% 2% 3% 3% 5% 3% 5% 5% Arbetstiden ordinarie dagsarbete % 65% 56% 52% 72% 68% 47% 65% ord. kvälls-, natt- el. morgonarbete 8 5 8% 8% 13% 9% 4% 4% 12% 8% tvåskiftsarbete % 8% 16% 10% 8% 10% 16% 7% treskiftsarbete el. flerskift % 10% 8% 11% 8% 15% 5% 5% periodarbete 6 6 8% 4% 3% 9% 5% 1% 6% 13% annan arbetstidsform 5 7 5% 5% 4% 8% 3% 1% 13% 2% Arbetsgivaren är kommun, samkommun % 10% 15% 17% 33% 2% 4% 71% statligt ämbetsverk, inrättning 4 3 3% 4% 5% 3% 4% 2% 3% 7% statligt, kommunalt affärsföretag 3 2 3% 4% 5% 4% 1% 3% 7% industrin, primärprod., byggbranschen % 50% 38% 35% 26% 81% 2% 1% servicebranschen % 24% 37% 31% 21% 7% 79% 2% stiftelse, förening 3 2 5% 1% 1% 3% 4% 1% 1% 7% bemanningsföretag 0 1 sysselsätter mig själv 0 0 annan arbetsgivare 6 9 7% 6% 5% 7% 7% 7% 7% 5% 6

12 2.5 Inkomstnivån En svenskspråkig medlem förtjänar i genomsnitt 1766 euro i månaden brutto (median 1800 euro). En fjärdedel av medlemmarna har inkomst som är 1350 e eller mindre, och en fjärdedel har en inkomst på minst 2100 euro i månaden. Om vi beaktar endast dem som för närvarande är i arbete (enligt S27) är genomsnittslönen 1917 e i månaden (median 1900 e). Om av dessa endast de som arbetar heltid (minst 30 timmar i veckan) tas med är medellönen 1968 e (median 1900 e), medan deltidsarbetande har en snittlön på 1418 euro (median 1300 e). Heltidsarbetande kvinnor förtjänar i medeltal 1758 euro i månaden, medan männen förtjänar 2098 euro. Inom industrin ligger heltidsarbetandes månadsinkomst på 2106 euro. Kvinnliga industriarbetare har en medelförtjänst på 1967 euro, medan manliga har 2139 euro. På den privata servicesektorn med transport ligger löneförtjänsten för heltidsarbetande på 1977 euro. Kvinnor i denna bransch finner i medeltal 1755 euro i lönekuvertet brutto, medan männen finner 2139 euro. På den offentliga servicesektorn visar lönespecifikationen i medeltal 1711 euro. Kvinnor i denna sektor erhåller 1653 euro, och män 1827 euro Medelbruttolön (S62) euro per månad för dem i arbete (S27) alla (heltid, deltid) heltid kvinnor heltid män heltid under 35 heltid heltid över 50 heltid deltid industri priv. serv.sekt. m transp. offentliga servicesektorn medellön medianlön 7

13 Tabell. Inkomstnivå. Bruttoinkomst i månaden. alla (%) heltidsarbete deltidsarbete e e e e e e Partisympatier i riksdagsval De svenska medlemmarnas partisympatier avviker betydligt från hela medlemskårens sympatier. Sfp har en stark ställning: över hälften (52,5 %) av dem som uttryckte sin åsikt skulle rösta på sfp om det vore riksdagsval vid formulärets ifyllningstillfälle. Bland samtliga medlemmar har sfp ett stöd på 3,5 %. På socialdemokraterna skulle knappt var tredje (31 %) svenskspråkig rösta, vilket är lägre jämfört med totala medlemskåren (48 %). De svenskspråkiga röstar betydligt mindre på vänsterförbundet (4 %), och centerpartiet (2 %) i jämförelse med samtliga medlemmar (16 resp. 15 %). Svenskspråkiga hade en klarare uppfattning om vilket parti de skulle rösta på och var även villigare att uttala sin ståndpunkt i jämförelse med samtliga medlemmar. Tabell. Partisympatier (riksdagsval) svenska svenska hela medl. medl. FFC % % % Parti vänsterförbundet 4,3 3,6 15,8 socialdemokraterna 30,6 24,6 47,5 gröna förbundet 4,3 3,8 6,9 centern 1,9 3,0 14,9 sannfinnarna 0,0 0,2 2,9 svenska folkpartiet 52,5 58,7 3,5 kristdemokraterna 2,8 3,0 2,0 samlingspartiet 3,3 0,6 4,9 något annat parti / gruppering 0,3 2,5 1,6 100,0 100,0 100,0 angav parti 68,6 63,5 56,9 vet inte 15,9 21,4 21,5 vill inte säga 13,4 12,7 18,2 svarade ej 2,1 2,4 3,4 100,0 100,0 100,0 8

14 Andelen vet inte har dock bland svenska medlemmar sjunkit från 1998 då andelen var i nivå med hela medlemskårens andel. Tabell. Partisympatier (riksdagsval) för sfp och sdp efter bakgrundsgrupp (av dem som uppgett parti) svenska medlemmar svenska medlemmar sfp sdp sfp sdp Kön Bransch kvinna 54% 28% industrin 55% 31 % man 52% 33% priv. servicesektorn m transp. 53% 22 % offentliga servicesektorn 48% 37 % Ålder under 35 år 58% 22% Region år 58% 22% Östnyland 41% 49 % över 50 år 45% 43% Västnyland 40% 48 % Mellannyland 42% 35 % Yrkesutbildning Åboregionen 39% 36 % kort yrkesutbildning 41% 41% Åland 53% 33 % yrkesutbildning 55% 30% Österbotten 69% 17 % högre utbildning 69% 10% finska kommuner 25% 29 % Inkomstnivå (brutto per månad) Kommunens andel svenskspråkiga e 34% 48 % låg 45% 25 % e 54% 24 % mellanhög 46% 45 % e 56% 30 % hög 64% 22 % e 61% 29 % e 42% 25 % Kommunstorlek (invånare) e 41% 29 % mer än % 27 % % 36 % mindre än % 25 % Svenska folkpartiet har ett relativt sett starkare väljarstöd bland FFC-medlemmar som är kvinnor, är under 50 år, har högre utbildning, bor i Österbotten eller Åland, bor i kommuner med hög svenskandel, bor i kommuner med mindre än invånare och har en månadsinkomst på euro. Socialdemokraterna har ett förhållandevis starkare stöd bland män, medlemmar över 50 år, de kortutbildade, dem som bor i Östnyland och Västnyland, i kommuner med mellanhög svenskandel och i mellanstora kommuner, och bland dem som arbetar i den offentliga servicesektorn. 2.7 Region, kommunens svenskandel och kommunstorlek FFC:s svenska medlemmar bor i klart större utsträckning i Österbotten och i någon mån mera i Åboregionen och i finska kommuner i jämförelse med regioner som den totala svenska befolkningen i Finland bor i. På motsvarande sätt kan man säga att medlemmarna är uppen- 9

15 bart underrepresenterade i Mellannyland. Av de svenskspråkiga medlemmarna bor förhållandevis fler i starkt svenskspråkiga kommuner än vad finlandssvenskarna totalt sett bor. I frågeformuläret ingick inte någon fråga om hemkommun eller region, men däremot en fråga om postnummer. Utifrån postnumret kodades en hemkommun för de respondenter som bodde i en tvåspråkig eller svenskspråkig kommun, övriga hänfördes till en samlingsgrupp finska kommuner. Postnummerindelningen följer dock inte kommungränserna, varför det kan tänkas att ett antal respondenter felaktigt har hänförts till en grannkommun. Denna felkälla torde dock vara osystematisk till sin natur och därmed inte snedvrida resultaten. Utifrån kommunerna har sedan regionerna kodats. Med region avses i denna rapport endast svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner i ett landskap eller område. Finska kommuner i sådana landskap eller områden har samlats med övriga finska kommuner i landet under kategorin finska kommuner. Till regionen Östnyland har även hänförts svensk- och tvåspråkiga kommuner i Kymmenedalen. Motsvarande kommuner i Mellersta Österbotten har hänförts till regionen Österbotten. Med Mellannyland avses de fyra kommunerna huvudstadsregionen. Tabell. FFC:s svenska svenskspråkig medlemmar befolkning % % Region (endast tvåspråkiga och svenska kommuner) Östnyland (m. Kymmenedalen) 10,9 10,8 Västnyland 14,8 12,5 Mellannyland 7,9 22,2 Åboregionen 11,2 8,1 Åland 7,0 8,4 Österbotten 40,9 33,1 enspråkigt finska kommuner 7,2 4,8 100,0 100,0 Kommunens andel svenskspråkiga (svenskandel) enspråkigt finska kommuner 7,2 4, % svenskspråkiga - låg andel 15,8 29, % svenskspråkiga - mellanhög andel 32,6 30, % svenskspråkiga - hög andel 44,3 35,5 100,0 100,0 Kommunstorlek (invånare) tvåspråkiga och svenska kommuner under ,2 31, ,6 33,5 över ,0 30,2 finska kommuner 7,2 4,8 100,0 100,0 FFC:s svenska medlemmar bor i högre grad i mellanstora och stora kommuner i jämförelse med hur den svenskspråkiga befolkningen är fördelad på olika orter. 10

16 3. Språkförhållanden 3.1 Kunskaper i finska (S73) Respondenterna fick i enkäten utvärdera sina egna kunskaper i finska, vilket skedde med fyra delfrågor. Två mätte passiva kunskaper: att förstå talad finska och att läsa finsk text. Två andra frågor mätte förmåga att aktivt använda färdigheterna i finska: att tala finska och att skriva finska. Om man ser till de svarsalternativ som uttryckte de bästa färdigheterna i finska, var man bäst på att förstå finska (44 % helt ), därefter på att läsa finska (36 % flytande ) och på att tala finska (32 % flytande ), medan skriver finska gör 22 % korrekt. Såsom framgår var inte de verbala svarsalternativen helt överensstämmande på de fyra delfrågorna, varför en viss innebördsskillnad kan tänkas finnas. Frågan om skrivfärdigheter innehöll dessutom endast tre svarsalternativ mot fyra för övriga frågor. Motsvarande mönster finns på de svarsalternativ som uttrycker sämre kunskaper i finska: denna andel är minst ifråga om att förstå talad finska och större för övriga delfrågor. Tabell. Kunskaper i finska (obesvarat % förstår finska talar finska läser finska skriver finska % % % % Helt 44,2 Flytande 32,0 Flytande 36,5 Korrekt 21,8 Det mesta 35,2 Ganska bra 35,9 Ganska bra 35,5 Hyggligt 47,9 Delvis 17,7 Stapplande 27,0 Knaggligt 20,2 Inte alls 30,3 Inte alls 2,8 Inte alls 5,1 Inte alls 7,8 Om vi ser till hur väl man läser finska och slår ihop kategorierna knaggligt och inte alls till en kategori, kan vi se på skillnader för de som upplever sig ha svårt med finskan. Eftersom de olika kunskapstyperna i finska har ett starkt samband med varandra kan läsfärdighet i finska ses även som ett mer generellt mått på kunskaper i finska. Bland alla svenska medlemmar är denna andel 28 %. Regionalt finns här stora skillnader. De som har svårt att läsa finska är relativt sett klart flest bland de åländska FFC-medlemmarna (65 % knaggligt eller inte alls) och bland de österbottniska (40 %). Därefter kommer Västnyland (16 %) och Åboregionen (11 %). I övriga regioner är andelen mycket liten: Östnyland (6 %), Mellannyland (2 %); och finns inte alls i finska kommuner. Sett ur kommunens svenskandel har andelen som har svårt att läsa finska ett samband med andelen svenska invånare i kommunen. Då svenskandelen är låg (3-24 %) är 11

17 andelen som läser finska knaggligt eller inte alls 6 %, i svenskandelens mellangrupp (25-66 %) är den 13 %, medan i den högsta svenskandelsgruppen (67-96 %) är 44 %. Åldersmässigt betraktat är andelen med svårigheter i finska högre (37 %) bland åringarna än de två yngre åldersgrupperna (22-23 %). Det finns inga nämnvärda skillnader mellan könen. Inte oväntat kan det konstateras vad gäller yrkesutbildning att andelen är klart lägre (6 %) för dem som har högre utbildning (institut, yrkeshögskola, universitet). På motsvarande sätt är andelen högre för dem med kortare yrkesutbildning. Ifråga om utbildning återspeglas dock i viss mån den snedvridna åldersfördelningen: större andel äldre bland dem med kort yrkesutbildning och större andel unga bland dem med högre utbildning. De med högre utbildning bor även i större utsträckning på större orter, där svenskandelen ofta är lägre. Tabell. Kunskaper i finska (%) efter region 2005 och 1997 förstår finska inte alls inte alls helt helt läser finska inte alls inte alls helt helt Östnyland Östnyland Mellannyland Mellannyland Västnyland Västnyland Åboregionen Åboregionen Österbotten Österbotten Åland Åland Annan region* Annan region* talar finska skriver finska Östnyland Östnyland Mellannyland Mellannyland Västnyland Västnyland Åboregionen Åboregionen Österbotten Österbotten Åland Åland 56 9 Annan region* Annan region* * annan region innehöll 1997 främst Åland och finska kommuner En jämförelse med Seppäläs undersökning från 1997 är delvis svår att göra eftersom svarsfördelningarna är olika. Det förefaller som om kunskaperna i finska förbättrats något. Andelen som helt (el. motsv.) behärskar finska har, speciellt ifråga om att förstå helt och att skriva korrekt ökat med några procentenheter. En del av detta kan förklaras av att populationerna är en aning olika. Ser man till förändringar i regionerna verkar det tämligen entydigt att förmågan att förstå, tala, läsa och skriva finska klart har ökat i de redan tidigare mer finskdominerade regionerna Östnyland och Mellannyland. I Åboregionen har de passiva förmågorna att läsa och att förstå finska ökat klart. I Österbotten verkar förändringarna små, förutom ifråga om att läsa finska där en nedgång skett. 12

18 3.2 Språk hemma och på arbetsplatsen (S70, S71 och S72) Bland de svenska FFC-medlemmarna talar 70 % bara svenska hemma. Drygt var tionde (11 %) talar mestadels svenska, och likaså 11 % talar svenska och finska lika mycket i hemmet. De som till övervägande del talar finska hemma utgör endast 8 % av medlemmarna (mestadels finska och bara finska). Mycket få talade något annat språk än svenska eller finska hemma (under 0,5 %). Utanför dessa procenttal ligger i huvudsak de 15 % av respondenterna som inte besvarade frågorna om den svenska verksamheten. I jämförelse med Seppäläs undersökning från 1997 har andelen som talar bara svenska gått ned en aning (från 72 % till 70), men även andelen som talar i huvudsak (mestadels) finska har gått ned från 7 till 4 %. På arbetsplatsen är inslaget av finska större än i hemmen. På jobbet talar 23 % bara svenska, och 29 % mestadels svenska. Var fjärde (25 %) talar lika mycket svenska och finska på jobbet. Mestadels finska talar 17 % och bara finska talar 6 % i arbetet. Jämfört med Seppäläs undersökning från 1997 har andelen som talar bara svenska gått ned (från 27 %), medan andelen som talar i huvudsak (mestadels) finska ökat (från 14 % till 17 %). När det gäller på vilket språk man erhåller information i fackliga frågor är inslaget av finska större än ifråga om talat språk på arbetsplatsen. Den större delen av medlemmarna får informationen bara på finska eller mestadels finska (44 %). Lika mycket på svenska och finska får 19 %. På enbart eller mestadels svenska får 37 % av medlemmarna facklig information. Språket man talar hemma är starkt kopplat till kommunens språkandel. I tvåspråkiga kommuner med låg svenskandel (3-24 %) talar 30 % bara svenska hemma, i kommuner med mellanhög svenskandel (25-66 %) utgör dessa 66 % och i kommuner med hög svenskandel (67-96 %) används bara svenska i hemmet av hela 86 %. Ifråga om enspråkigt finska kommuner är antalet respondenter lågt, men det förefaller vara så att i denna grupp talar mer än tre av fyra mestadels finska eller bara finska hemma. Regionalt sett kan man göra tre grupperingar: mest svenska hemma talar man i Österbotten (84 % bara svenska) och på Åland (85 %), i mellangruppen hamnar Västnyland (68 %), Östnyland (61 %) och Åboregionen (54 %), och minst svenska hemma talas det i Mellannyland (23 %) och i enspråkigt finska kommuner (ca 20 %). Vidare kan man säga att bland dem som har högre utbildning är det färre (59 %) som talar bara svenska hemma. Det finns inga nämnvärda skillnader mellan könen eller åldersgrupperna. 13

19 80 Vilket språk talar du hemma / på arbetsplatsen? (S70, S71) Bara svenska Mestadels svenska Svenska och finska lika mycket Mestadels finska Bara finska Något annat språk hemma på arbetsplatsen När det gäller språket på arbetsplatsen finns det en stor skillnad mellan kvinnor och män: 31 % av kvinnorna talar bara svenska på jobbet, medan endast 16 % av männen gör det. Männen talar dock i högre utsträckning mestadels svenska än kvinnorna varför andelarna jämnar ut sig. De som talar bara finska eller mestadels finska på arbetsplatsen skiljer sig inte mycket ifråga om kön. En granskning av region visar att drygt två av tre (68 %) åländska medlemmar talar bara svenska på jobbet. Hoppet är stort till följande region, Österbotten (29 %). För Västnyland (12 %), Åboregionen (11 %) och Östnyland (10 %) ligger andelarna som talar bara svenska rätt nära varandra, medan den i Mellannyland är noll. I Mellannyland är arbetsplatserna övervägande finsktalande, 57 % (mestadels och bara finska). Branschvis finns rätt stora skillnader mellan framför allt den offentliga servicesektorn där andelen som talar bara svenska på arbetsplatsen är 45 %, och den privata servicesektorn med transport där denna andel utgör endast 13 %. Inom industrin är andelen 17 %. 14

20 4. Det interna bortfallet i de svenska frågorna Av de svenskspråkiga respondenter som sänt in frågeformuläret hade 31 % inte svarat på en enda av frågorna som berörde Löntagaren. I anvisningarna angavs att man skulle besvara dessa frågor endast ifall man fick Löntagaren. En tolkning är att dessa inte hade tillgång till Löntagaren. Andelen kan dock även innehålla svarströtthet, dvs. att man inte har orkat eller brytt sig om att fylla i delar av frågeformuläret. Frågorna om den svenska verksamheten hade lämnats helt obesvarade av 14 % av respondenterna. Dessa hade alla även lämnat frågorna om Löntagaren obesvarade. Förutom svarströtthet finns i detta fall ytterligare möjligheten att det finns svenska medlemmar som inte i medlemsregistren har kodats som svenskspråkiga och därför inte heller skickats ett svenskspråkigt frågeformulär. Endast de svenska blanketterna innehöll frågor om den svenska verksamheten och om Löntagaren. De som inte alls svarat på frågorna om den svenska verksamheten och Löntagaren är relativt klart fler, i en granskning av region, i finskspråkiga kommuner (67 %), i Mellannyland (36 %) och i Östnyland (25 %). Till skillnad från dessa regioner ligger denna andel betydligt lägre, under 6 %, i övriga regioner. En granskning utifrån språk har inte kunnat göras eftersom språkfrågorna ingår i de svenska verksamhetsfrågorna och alltså inte har besvarats. De nämnda regionerna är regioner med kommuner som har lägre andel svenskspråkiga. Mönstret syns även i en fördelning av kommunens svenskandel. Ju större svenskandel i kommunen, desto färre är de som lämnat frågorna obesvarade. I finskspråkiga kommuner är andelen som sagt störst. Därefter i tvåspråkiga och svenska kommuner med låg andel svenska invånare är andelen 31 %, med mellanhög svenskandel är andelen 12 % och med hög svenskandel är andelen under 1 %. Mellan könen finns inga stora skillnader och inte heller mellan åldersgrupperna, även om andelen är lite högre bland de äldre (50-60-åringarna). Betraktat efter bransch är andelen klart lägre inom industrin (10 %) än i de två övriga: privata servicesektorn och transport (16 %) och offentliga servicesektorn (18 %). 15

21 Andel som lämnat svenska verksamhetsfrågor samt Löntagarens frågor helt obesvarade finska kommuner Österbotten Åland Åboregionen Mellannyland Västnyland Östnyland 0% 6% 5% 5% 21% 24% 23% 25% 32% 36% 39% 54% 70% 67% hög svenskandel mellanhög svenskandel låg svenskandel 1% 12% 17% 30% 31% 52% alla 14% 31% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% svenska verksamhetsfrågor obesvarade Löntagarens frågor obesvarade Om vi ser till dem som inte besvarat en enda av frågorna om Löntagaren, men besvarat minst en fråga om den svenska verksamheten, ser vi att dessa utgör 16 % av respondenterna. Även i denna grupp finns skillnader mellan svenskandelskategorierna och regionerna, men dessa är inte så stora som i den grupp som lämnat samtliga frågor om både den svenska verksamheten och Löntagaren obesvarade. I kommuner med låg svenskandel är denna andel 21 %, medan den i mellangruppen är 17 % och i kommuner med hög svenskandel är 16 %. Bland regionerna utgör Åland ett undantag, där knappt var tredje (32 %) hade lämnat frågorna om Löntagaren obesvarade, men svarat på minst en fråga om den svenska verksamheten. Å andra sidan var andelen som hade besvarat frågor om varken den svenska verksamheten eller Löntagaren noll på Åland. Med andra ord kan man anta att det fanns en betydande andel på Åland som inte hade tillgång till Löntagaren men att frågorna om svensk verksamhet var viktiga. De som svarat på minst en fråga om den svenska verksamheten och minst en fråga om Löntagaren utgjorde med andra ord totalt sett 69 % av de svenskspråkiga respondenterna. I finska kommuner svarade på detta sätt 30 %, i Mellannyland 46 % och i Östnyland 61 %. Mest svarade man i Österbotten (79 %). Variationen är större om kommunerna granskas efter andelen svenska invånare (svenskandelen): låg svenskandel 48 %, mellanhög 70 % och hög svenskandel 83 %. 16

22 En analys av partisympatier visar att de som inte svarat på Löntagarens frågor men som svarat på svenskverksamhetsfrågorna ger ett mindre stöd åt sdp (14 %) än flitigare respondenter (32 %), men stöder å andra sidan mera vf (8 %) än de flitigare gör (1 %). Stödet för sfp är i stort sett det samma i dessa grupper. Även gröna och saml har ett något större understöd bland dessa icke-svarare. Däremot ger de som varken svarat på Löntagarens frågor eller svenskverksamhetsfrågorna ett högre stöd för sdp (42 %) än flitigare respondenter (32 %), och klart högre för vf (16 %) och för saml, medan sfp får ett betydligt mindre stöd (18 %) av dessa. Resultaten kan tolkas så att man i finskdominerade kommuner och regioner är mindre benägen att svara på de särskilda svenskfrågorna. I dessa kommuner behärskar de svenska medlemmarna finska bättre än i övriga Svenskfinland och upplever fler sig ha en tvåspråkig identitet eller t.o.m. en starkare finskspråkig identitet. Det kan hända att det finns en större andel i dessa regioner som inte ser den svenska verksamheten som särskilt viktig på ett personligt plan. Förmodligen är tröskeln att lämna de svenska frågorna obesvarade lägre för dessa. I starkt svenska kommuner kan man anta att det finns en större kollektiv uppslutning kring frågor om det svenska, även bland medlemmar som inte personligen upplever sig ha något större utbyte av svensk facklig verksamhet eller tidningen och som inte använder dessa. 17

23 5. FFC:s svenska verksamhet 5.1 Kontakt med fackliga organ och deltagande i fackliga sammankomster Kontaktfrekvens och kontaktspråk ifråga om fackliga organ (S76) De tillfrågade fick ange om de varit i kontakt med totalt tolv uppräknade olika fackliga organ och ombud och samtidigt på vilket språk kontakten skett (svenska: ja/nej, finska: ja/nej). På de frågor där finska finns angivet som kontaktspråk med svarsalternativen ja/nej är andelen som inte alls besvarat frågan något större. I delfrågornas finskalternativ varierade andelen obesvarade %, medan för delfrågornas svenskalternativ var denna andel %. Detta mönster syns ifråga om alla uppräknade organ. Detta kan tyda på att en del respondenter inte helt förstått uppställningen av frågan. I databehandlingen kodades senare svaren om för vart och ett av de tolv organen så att de två delfrågorna om kontakt på svenska och/eller finska sammanfördes till en ny variabel. Eftersom en del respondenter inte svarat på bägge delfrågorna, utan endast på den ena kodades i dessa fall den obesvarade delfrågan som att någon kontakt inte skett på det språket (dvs. som nej ). Ifall bägge delfrågor var obesvarade gjordes ingen omkodning, utan dessa utgjorde fortsättningsvis internt bortfall. Den nya variabeln fick således kategorierna: kontakter på svenska och finska, kontakt på finska, kontakt på svenska och ingen kontakt. Vid tolkningen av resultaten får man minnas att inget uttryckligt svarsalternativ med kontakter på finska och svenska fanns i svarsblanketten, och att en del respondenter kanske inte förstått hur frågan skall besvaras. Strängt taget skall kategorin uppfattas som minst en kontakt på svenska och därtill minst en kontakt på finska. Genom omkodningen minskade andelen obesvarade: av respondenterna hade nu mellan 21 och 26 % lämnat båda parvisa delfrågorna obesvarade. Omkodningen gör svarskategorierna varandra uteslutande och summerar därmed upp till 100 % för varje fackligt organ. Resultaten visar att klart mest kontakt har man haft med arbetsplatsens förtroendeman (66 %), vilket i och för sig är naturligt eftersom denna finns närmast till hands. Näst mest kontakt har man haft med företagets huvudförtroendeman (48 %), och på tredje plats kommer det egna förbundets ombudsman (43 %). Minst har varit i kontakt med de FFC-relaterade organen: FFC:s regionchef (5 %), FFC:s personal i Helsingfors (15 %), FFC:s regionalkontor (18 %) och FFC:s lokalorganisation (18 %). 18

24 Kontakt och kontaktspråk med fackliga organ. Har du varit i kontakt med följande inrättningar och personer? (S76 modifierad) arbetsplatsens förtroendeman företagets huvudförtroendeman egna förbundets ombudsman arbetarskyddsfullmäktig egna förbundet, annan person fackavdelningen egna förbundets regionkontor fackklubben på arbetsplatsen FFC:s fackliga lokalorganisation FFC:s regionkontor FFC:s personal i Helsingfors FFC:s regionchef % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % kontakt bara på svenska kontakter på finska och svenska kontakt bara på finska har inte kontaktat Vad gäller den språkliga fördelningen på kontakterna har i fråga om nästa varje fackligt organ andelen som använt svenska i kontakten överskridit den finska. Undantaget är FFC:s personal i Helsingfors där det är praktiskt taget jämnt mellan dem som använt svenska och dem som använt finska. En regional granskning visar att kontaktspråket har en stark koppling till kommunens svenskandel. Medlemmar som bor i kommuner med hög svenskandel har i högre grad kontakter bara på svenska och på motsvarande sätt innebär en låg svenskandel att kontakter hålls på finska i större utsträckning. Bland regionerna märks detta i att fler har kontakt på svenska på Åland och i Österbotten, medan fler har kontakt på finska i Mellannyland och Östnyland. I Västnyland är kontakterna på finska och svenska rätt jämnt fördelade. Åboregionen har en något högre andel respondenter som använder både finska och svenska än övriga regioner. Om man slår ihop de fackliga organen och företrädarna till större kategorier ser man att 70 % har varit i kontakt med åtminstone någon av förtroendemännen på arbetsplatsen (förtroendeman, huvudförtroendeman, arbetarskyddsfullmäktig). Därefter har 61 % varit i kontakt med det egna förbundet (ombudsman, annan person, regionkontor). 42 % har haft kontakt med ett lokal fackligt organ (fackklubben, fackavdelningen, FFC:s lokalorganisation), medan 24 % har varit i kontakt med FFC centralt eller regionalt (regionkontor, regionchef, personal i Helsingfors). Andelen obesvarade i dessa kategorier var %. Allt som allt har 88 % haft en kontakt med minst ett av de tolv fackliga organen. 19

25 Tabell. Andel som varit i kontakt med fackliga organ eller företrädare efter region och bransch. Kategorierna i S76 har här slagits ihop till fyra större kategorier. förtroende- fackavd. FFC Hfrs el. egna man, fackklubb något av regionalt förbundet arb.fullm. FFCs lokalorg. fackorganen % % % % % Östnyland Västnyland Mellannyland Åboregionen Åland Österbotten Industrin Priv. servicesekt. transp Off. servicesekt totalt Skillnader mellan kvinnors och mäns kontakter finns. Männen har klart mer kontakt med företagets huvudförtroendeman än kvinnor har (60 resp. 34 %), arbetarskyddsfullmäktig (49 % resp. 26 %), arbetsplatsens förtroendeman (73 resp. 59 %), medan kvinnor har mer kontakt än männen har med det egna förbundets regionkontor (41 resp. 27 %), och FFC:s personal i Helsingfors (19 resp. 11 %). Frågan var inte tidsmässigt avgränsad och det kan kanske därför förefalla naturligt att yngre medlemmar som regel varit i något mindre kontakt med fackliga företrädare, speciellt har de varit i mindre kontakt med arbetarskyddsfullmäktig. Undantaget för de yngres del är kontakten med en annan person på det egna förbundet, där yngre haft en något högre kontaktandel än övriga. I kommuner med låg svenskandel har man mera kontakt till FFC i Helsingfors och det egna förbundet än i kommuner med högre svenskandelar, medan i den mellanhöga kategorin har man mera kontakt till representanterna på arbetsplatsen och fackavdelningen än i de övriga kategorierna. Med förbundet har man mera kontakt i Mellannyland, Österbotten och Västnyland än i övriga regioner. Med ett lokalt fackligt organ (fackklubb, fackavdelning, lokalorganisation) har man mera kontakt i framför allt Östnyland och klart mindre i Västnyland och Mellannyland. FFC kontaktas klart mer av Mellannyland och betydligt mindre av Västnyland. Inom industrin tar man klart mindre kontakt med FFC och förbundet än på privata resp. offentliga servicesektorn, och tar betydligt mera kontakt med förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktig. 20

26 5.1.2 Deltagande i fackligt arrangerade tillställningar (S74) I en fråga ville man utreda hur många som deltar i fackliga möten och evenemang och på vilka språk dessa i så fall hålls på. Frågan innehöll fyra olika mötes- och evenemangskategorier: fackavdelningens eller -klubbens möten; fackliga informations-, föreläsnings- eller diskussionsträffar; av facket arrangerad rekreation; och fackföreningsutbildning. Var och en av kategorierna innehöll språkalternativen svenska, finska, både och samt annat språk vilka kunde besvaras med ja eller nej. I de enskilda delfrågorna varierade andelen som lämnade frågan obesvarad mellan 43 och 54 %, en betydande andel. Av denna anledning är det skäl att förhålla sig till resultaten med en viss försiktighet. Allt som allt deltog 43 % av respondenterna i något fackligt möte eller arrangemang. Härvid kodades som bortfall endast de som inte svarat på en enda av respektive verksamhetstyps språkdelfrågor (36 %), och togs ej med i analysen. 50 Har du deltagit i följande möten under de 12 senaste månaderna? (Andel av dem som svarat) (S74) Fackavdelningens, Fackliga fackklubbens informations-, eller liknande föreläsn.- eller möten diskussionsträffar Av facket arrangerad rekreation Fackföreningsutbildning i någon av dessa ngt svenskt tillfälle ngt finskt tillfälle något tvåspråkigt tillfälle Vad gäller de fyra olika mötes- och evenemangskategorierna var deltagandet högst i fackliga informations-, föreläsnings- eller diskussionsträffar (34 %) och lägst i fackföreningsutbildning (23 %). Av facket arrangerad rekreation deltog 30 % i, och fackavdelningens eller -klubbens möten deltog 31 % i. När dessa andelar beräknades kodades såsom bortfall endast de som inte svarat på någon av delfrågorna som hörde ihop med denna mötes- och evene- 21

27 mangskategori. Sålunda varierade den andel som lämnat frågorna i en viss kategori obesvarade mellan 38 och 43 %. Ser man till deltagandet allt som allt är skillnaderna inte stora mellan könen och mellan åldersgrupperna. Regionalt sett är inte skillnaden stor: man deltar mera på Åland (50 %) och Österbotten (44 %) och mindre i Östnyland och Åboregionen (båda 38 %). Ifråga om bransch har den privata servicesektorn med transport en något lägre deltagarandel. Ser vi ytterligare branschen efter kön har speciellt kvinnor i privata servicesektorn (39 %) ett lågt deltagande, liksom män i den offentliga servicesektorn (31 %), men denna senare grupp har ett lågt antal respondenter. De som har kort utbildning förefaller delta i högre grad (48 %), medan de högre utbildade deltar mindre (34 %). Resultaten i föregående stycken bygger på fråga S74 som hade ett stort bortfall. Frågan har rätt långt samma innebörd som fråga S15 (fackliga möten och verksamhet) kompletterad med fråga S14 (facklig utbildning). Dessa två senare frågor har dock en betydligt högre svarsprocent (S15: % i delfrågorna, S14: %) än vad S74 har. S14 har ett svarsalternativ om utbildning under de två senaste åren. Detta täcker alltså lite mera än de 12 månader som frågades i S74. En omkodning gjordes av S14 och S15 på så sätt att respondenten ansågs ha deltagit om denne deltagit i någon av verksamheterna i delfrågorna, minst en gång i S15- frågorna och under de två senaste åren i S14-frågorna (alltså ej tidigare ). Ifall respondenten inte besvarade en enda delfråga kodades detta som bortfall. Svarsprocenten för denna omkodningsvariabel blev 99 %. Denna variabel visar att 37 % av de svenska medlemmarna under de senaste 12 månaderna deltagit i någon facklig aktivitet (inkl. utbildning under två senaste åren). Denna siffra är således lägre än vad S74 anger. Denna variabel visar i sin tur att det förekommer skillnader mellan könen: 40 % av männen deltog, medan 33 % av kvinnorna deltog. Däremot finns inte heller i denna variabel några nämnvärda ålderskillnader. En regional granskning visar nu att det förekommer större skillnader än ifråga om S74. Mest deltar medlemmarna i Västnyland (42 %), Åland (41 %) och Österbotten (40 %), och minst i Mellannyland (27 %), Östnyland och Åboregionen (båda 29 %). Deltagande tycks vara något högre i kommuner med högre svenskandel: lågandelskommunerna 32 %, mellanandelskommunerna 34 % och högandelskommunerna 40 %. En skillnad ifråga om vänster- och högersympatier framträder nu: av vänsteranhängarna deltog 44 %, medan 34 % av högeranhängarna deltog. En branschindelning visar att mest deltog man inom industrin (41 %), därnäst den offentliga servicesektorn (37 %) och klart mindre i den privata servicesektorn med transport (30 %). De flitigaste deltagarna är manliga 22