Dick lotsar mig igenom ett par studior där det är full. Med stadig hand i film- och TV-bra. Reportage Steadicam-operatör

Transkript

1 Med stadig hand i film- och TV-bra Reportage Steadicam-operatör Dick med sina Steadicams var Dick Ying, Mike Tiverios och Scott Lakeyoe med i den tidiga vågen av operatörer inom svensk mediaproduktion. De var de första som började jobba med Steadicam i Sverige. Filminstitutet köpte in den första modellen, som då var en Steadicam II. Därför blir det extra trevligt att träffa en av veteranerna och förgrundsfigurerna bland svenska Steadicam-operatörer, Dick Ying, på EyeWorks studios i Göteborg! Te xt & foto: Pe te r Fre d b e rg Dick lotsar mig igenom ett par studior där det är full fart och tar oss till det grönaste hörnet i hela byggnaden, där de filmar mot green screen. Enda lediga stället, men grönt är ju snyggt, skrattar Dick. Jag började 1985 med Steadicam. Det var mer en känsla, jag var inte så teknikintresserad på den tiden. Så såg jag filmen Rocky och The Shining och tänkte fasen vad snyggt det här är och luskade reda på hur de hade gjort det hela. Idag är det många som ser en Steadicam och tycker det ser tufft ut, men kanske inte tar in de konstärliga möjligheter som utrustningen faktiskt ger. När Dick på 80-talet köpte sin första Steadicam för cirka kronor, då var det nästan inte någon som visste vad en Steadicam var här hemma i Sverige. Jag kommer ihåg att jag gick till banken, knackade på och undrade om jag kunde få ett lån till en Steadicam. Vad är det för något? undrade bankmannen. Ett sorts stativ man bär med en väst, svarade jag. Det blev inga pengar den gången, men Dick ordnade fram pengar på annat sätt. Sedan gjorde han en folder om sig själv och sin Steadicam som han skickade ut till alla TV- och produktionsbolag med flera, sammanlagt. Veckan efter började det ringa jättemycket! Bland annat ringde de från Malmö TV och undrade om jag kunde komma dit för att visa upp min utrustning. Jag hade ingen aning om vad det var för typ av produktion som det handlade om, men jag tog mitt pick och pack och drog ner till Malmö där Mats Fredén och en bildproducent som heter KG Gimtell mötte mig. Produktionen de skulle göra var Eurovision Song Contest. Snacka om bra första arena att visa upp vad man kan göra med en Steadicam! säger Dick och ler stort. Nymodighet i TV Då hade man aldrig tidigare använt Steadicam på en sådan typ av TV-sändning, utan bara fasta kameror, kranar och liknande. Så Dick packade upp sin manick och visade vad man kunde göra. KG Gimtell sa bara Detta skall vi ha! Produktionsbolagen började efter det ringa till Malmö TV och undrade hur de skapade de där bilderna i Eurovision Song Contest. Efter det blev det Sikta mot stjärnorna och flera melodifestivaler i Malmö TV. Sedan small det bara till! Då skulle alla ha Steadicam i TV-underhållning, sport och på filminspelningar. Så det var KG Gimtell och Mats Fredén som drog igång användandet av Steadicam i TV-underhållningen, kan man säga. Tack KG och Mats, hälsar Dick. 38

2 nschen Dick Ying Dick med sin egenbyggda Steadicam-kärra. Hela utrustningen redo att användas. Konstruktion En Steadicam består i huvudsak av tre delar: väst, arm och släde. Västen är konstruerad av ett hårt material med vaddering närmast operatörens kropp. Armen är ledad och belastad med ett system av vajrar och fjädrar som fästs på västen. Armen är den som tar bort alla vibrationer och skakningar. Släden består av en stång där kameran fästs i ena änden och en motvikt i andra änden, ofta i form av batteri och videomonitor. Släden hakas sedan fast på armen vid ett kullagerförsett fäste. Operatören styr därefter med ena handen kamerans rörelser i höjdled via den ledade armen, och med den andra handen kan operatören både tilta och göra panoreringar genom att med små rörelser vrida riggen. I samtliga rörliga leder i Steadicam-systemet finns det knappt någon friktion alls. I bara armen finns över trettio kullager. Och detta är bara i korta drag! Det handlar om att balansera upp den på millimetern, så att den varken är framtung eller baktung, förklarar Dick. Det är ungefär som när man sitter och väger på en stol och försöker hitta mittpunkten där man inte väger någonting vare sig framåt eller bakåt, det som kallas Center of Gravity. Genom att manipulera kamerans Center of Gravity har operatören full frihet att genomföra ultrajämna kamerarörelser, 360 graders panorering, hantera bom med mera medan han/hon går, springer eller hoppar! Olika Steadicam-modeller Steadicam säljer olika riggar idag, beroende på vilken typ av kamera man använder, med armar som klarar kameror alltifrån fem till tjugofem kilo. På så sätt behöver man inte köpa ett helt nytt system för olika kameravikter. För Steadicams flaggskepp Ultra 2Man får man nog räkna med att lägga ut i runda slängar kronor. Sedan behöver man trådlösa fokuskontroller, sändarlänkar, extra batterier och extra monitorer, och då springer man upp ganska snabbt i prisnivåerna. Så en komplett professionell Steadicam ligger nog idag på runt miljonen. Dick visar oss två olika system han har tillgång till i dagsläget. En Steadicam Ultra 2 och Steadicam Master Film. Steadicam, som säljs av Tiffen, har nästan sexton olika modeller i programmet i en fallande prislista ner till kanske kronor, där man själv agerar själva armen, mest för hobbybruk. Det finns faktiskt även en Steadicam för iphone! Det finns också rena budgetalternativ av andra märken som jag inte själv har jobbat med. Det finns företag som köpt in dessa och inte har förstått att bildresultatet skiljer sig enormt mellan budgetalternativen och en professionell Steadicam. Det blir naturligtvis billigare komponenter i ett billigare system, men ska utrustningen användas hårt nästan dagligen är man beroende av att allting håller måttet, säger Dick. Det är även skillnader mellan Steadicams produkter. Allt beror ju på vilken kamera man ska använda och hur tungt det hela blir i 39

3 Med stadig hand i film- och TV-bra Reportage Steadicam-operatör slutändan. På toppmodellerna handlar det mycket om övergripande byggkvalitet och att det finns 24 volt till vissa typer av kameror, exempelvis ARRI. Det får inte vara glapp, och absolut inte lösa kontakter eller liknande, utan allt ska fungera klockrent. Det skall vara bra batterier och monitorer som klarar starkt solljus. Det måste vara toppkvalitet i hela kedjan. När man är på produktion har man inte tid med att småsaker går sönder, utan allt måste fungera. Allt som har med kvalitet att göra kostar naturligtvis pengar. Steadicam har också en så kallad Tool-Free Operation på en del riggar, vilket innebär att nästan alla inställningar av riggen kan skötas utan att man behöver fumla med verktyg. Detta är guld värt ute på inspelningsplats, och hittas knappast hos budgetalternativen. Ultra 2 är det lättaste, tuffaste och mest precisa Steadicamsystemet hittills, vilket jag tror är en av nycklarna till dess framgång, förklarar Dick. Ultra 2 har ett flertal revolutionerande funktioner. Och med en helt ny och totalt överlägsen arm (G70) har Ultra 2 blivit en mycket stor succé. Det har gett teamet bakom utvecklingen en Technical Achievement Award från fotografernas intresseförening (Society Of Camera Operators.) Gångteknik Det är dock inte nog att köpa in en av dessa dyrgripar för att bilderna skall bli bra. Det krävs även handhavandeteknik och mycket träning av den som vill bli en duktig operatör. Det är inte bara att köpa sig en Steadicam och hänga på sig västen och köra, vilket vissa verkar tro, säger Dick. Dick beskriver tekniken man måste lära sig. När jag går med utrustningen ägnar jag kanske 50/50 uppmärksamhet åt monitorn och åt att titta rakt fram längs med kameran där jag går. Om jag ska igenom trånga passager måste jag titta på annat också, så det gäller att våga släppa monitorn med blicken! Annars smäller det nog ganska snabbt. Som nybörjare vill man springa väldigt mycket tills man kommer på att man inte bara behöver springa runt runt med utrustningen. Man kan göra små korta åkningar som kan ge mer än att bara springa omkring. Men det tar ett par år innan man har sprungit av sig. Det handlar mer om att teknik och människa blir ett med sin Steadicam, och att den rätta känslan infinner sig i kroppen på operatören. Det tar nämligen ett tag att vänja sig vid den extra vikt som man får bära. När kroppen har vant sig, så kan man börja koncentrera sig och skapa de konstnärliga bilder man vill ha. Och den känslan är inget man kan köpa för pengar, utan den får man jobba sig till med bara träning, träning och ännu mera träning. Passare På långfilms- och dramaproduktioner finns alltid en B-foto som sköter fokuseringen, startar kameran och ser till att batterier är laddade och utrustningen färdig att användas. B-foto har man inte på TV-sidan, tyvärr. Där är det One Man Band som gäller. Där får man sköta skärpan själv. Jag ska visa dig en grej sedan, säger Dick och ler klurigt. Men det är bra att ha en passare som kan hjälpa till när man skall förflytta sig långa sträckor eller i trånga korridorer så man inte krockar med saker. Passaren hjälper också till med att byta batterier så man slipper ta av sig riggen för att göra detta. Dick kollar riggen inför tagning. Man håller inte alltid blicken på monitorn, utan måste våga släppa den ibland för att se vad som sker runt omkring. 40

4 nschen Dick Ying Kurser och praktik Man måste alltså öva mycket för att bli duktig på Steadicam. Men det finns också kurser att gå. Dick har själv hållit i några kurser men även Steadicams generalagent för Sverige har kurser ibland. Den kanske mest kända läraren idag är Jerry Holway som under många år har utbildat några av de bästa operatörerna som är aktiva idag. Jerry är fortfarande aktiv Steadicam-operatör, om än i något mindre omfattning än tidigare, och är den självklara Mastern vid utbildningar. Jerry håller även på med att utveckla riggarna och var en stor drivkraft bakom designen av Ultra 2. I början hyrdes Steadicam ut till olika filmproduktioner och kameramännen satte på sig riggen och försökte göra bra tagningar, vilket ofta resulterade i små katastrofer. Det antogs direkt att det var fel på utrustningen, men istället handlar det om att man behöver träning för att komma igång med Steadicam-filmandet. Det handlar om mycket övning för att lära känna utrustningen och hur man jobbar med den för att uppnå önskat resultat. Man kan också försöka få praktik hos någon operatör, även om det kan vara svårt. Det har hänt någon gång att Dick tagit med en praktikant ut på produktion. Men oftast när man är ute på filminspelningar är det så hög fart och allt skall hända på en gång. Då får man minimalt med tid för att handleda praktikanten, för man måste fokusera på sin egen uppgift till hundra procent. Tyvärr är det så att man oftast blir stoppad i arbetet om man måste hjälpa praktikanten med att förstå hur det går till. Däremot finns det andra, mindre produktioner där man kanske håller till enbart i en studio och då kan det finnas mer tid till att hjälpa en praktikant tillrätta. Risker När Dick började med Steadicam 1985 var det tre personer i Sverige som sysslade med detta. Idag är de ett fyrtiotal om man räknar med alla från Nisses lilla hobbyverkstad som köpt in en enklare modell till de som verkligen vill jobba med det som yrke. Idag har Steadicam blivit ett universalverktyg både på långfilms- och TV-produktioner. På TV-sidan, om man tar Melodifestivalen som exempel, är det minst två Steadicam som är med i produktionen, med videolänksystem till kontrollrummet. På långfilm finns oftast en Steadicam med lite här och där. Man kanske inte tror det, säger Dick, men det som är mest vanskligt är trappor. Det är där man lätt kan råka ut för olyckor. Ibland kan det komma bildproducenter eller regissörer och nästan be en att gå på lina med utrustningen. Då gäller det att förklara vad som gäller och framförallt våga säga nej till vissa farliga tagningar. Dick och KG Gimtell i samband med Eurovision Song Contest En Steadicam EFP, en analog bildlänk och en mottagarantenn i bakgrunden. Det är inte bara att köpa sig en Steadicam och hänga på sig västen och köra, vilket vissa verkar tro. Dick Yin g, Ste ad ic am -ope ratör Dick bredvid sin uppfinning Focus Slider. Dicks egna förbättringar På de första modellerna som kom kunde det fattas en del saker, exempelvis bättre TV-monitorer, bättre batterier och flera videoingångar. En populär modell i TV-sammanhang är EFP-modellen som är rätt gammal. Man ser många av den som är ombyggda och risiga 41

5 Reportage Steadicam-operatör men operatörerna älskar den på grund av att den är rätt så billig och har låg vikt. Den började tillverkas i början på 80-talet men är i bruk även än idag. Ett annat problem Dick stötte på var att Tally-lampan som ska lysa rött när man är i sändning, på exempelvis en flerkameraproduktion för TV, var helt omöjlig att se då den satt högst upp på kameran. För att lösa detta placerade Dick en ljuskänslig diod ovanpå Tally-lampan och kopplade den till en röd diod som han placerade på Steadicam-monitorn. Då kunde man se direkt om man låg ute i sändning, då det växlas ofta mellan kamerorna. När Dick träffade Jerry Holway och han fick se den lilla enkla diodlösningen undrade han om han fick titta närmare på den. För att göra en lång historia kort, nu är lösningen standard på proffssystemen! Man kanske skulle sålt rättigheterna istället!? Dick bjuder på kaffe ur automaten i fikarummet som ligger bredvid studion vi varit och fotograferat i. Kommer du ihåg att jag skulle visa dig en sak förut, frågar Dick och ber oss följa med. Det elementära i all film- och videofotografering är att kunna ställa fokus exakt där man vill ha den, men det är inte lika elementärt att ha en B-foto som sköter detta, exempelvis på TV-produktioner som jag berättade om tidigare. Vi som jobbar med Steadicam vet hur besvärligt det är att inte själv smidigt kunna ställa fokus där man vill ha den samtidigt som man skall sköta kameran. Dick har under sina tjugofem år som Steadicam-operatör kommit på hur man löser det problemet genom att utveckla Steadicam Focus Slider. Med den kan han dra skärpan själv utan att röra optiken eller ha hjälp av en B-foto. Det är flera operatörer som sett den och frågat var jag har fått tag på den och om jag kunde bygga fler till försäljning. Nu kan jag äntligen presentera resultatet! Så hör av er om ni är intresserade! Den fungerar även till DSLR-filmning. Man får väl göra reklam i tidningen? undrar Dick. För det har bara tagit mig nästan trettio år av erfarenhet att komma på hur man löser focus till Steadicam på TV-sidan och mycket finns att utveckla. Det är bara vi som jobbar med sakerna som märker vad som fattas. Det är inte alltid att de som tillverkar maskinerna vet vilka problemen är, men tillverkarna lyssnar på oss operatörer och försöker tillverka utrustningen efter våra behov. Funnits sedan 1972 Den ursprungliga modellen av Steadicam konstruerades 1972 av den amerikanske fotografen Garret Brown. Den första filmen där en Steadicam användes var Bound of Glory (1976) men det var filmerna Rocky (1976) och The Shining (1980) som alla pratade om och som etablerade Steadicam som ett oumbärligt hjälpmedel i film- och TV-produktionssammanhang. Garret blev den mest kända operatören och han gjorde bland annat Star Wars, Indiana Jones, Lilla huset på prärien och många andra storfilmer. Garret är numera pensionär och håller bara på med utbildningar och vidareutveckling av riggarna. Ett annat namn som dök upp väldigt tidigt var Ted Churchill. Ted var en stor drivkraft bakom hur utbildningarna skulle utvecklas framåt. Ted var bland annat känd för sina Steadicamps. Men i Sverige har vi alltså bland annat Dick Ying som har gjort alltifrån Doobidoo till Johan Falk och Arn. Under de senaste trettio åren har han bevisat värdet i tekniken att stabilisera kameran med en Steadicam och det är nu ett yrke i sig. Så har man en mille att betala med, och veckor, månader eller år att öva då kanske fler slår sig på samma bana. Eller är det kanske enklare att hyra in en av dem som redan behärskar konsten? n Den revolutionerade armen G-70. På tal om Steadicam 25th Scandinavian Steadicam Workshop, en 6-dagars Steadicam workshop, kommer att arrangeras med start söndag den 20 maj 2012 kl. 13:00 på Gothenburg Film Studios i Göteborg. Eventet leds av bland annat av Jerry Holway och Garret Brown. Målgrupp: Du som vill bli operatör eller har ambitioner eller redan är t.ex. fotograf, instruktör eller bildproducent. Du får basen för att kunna jobba vidare med Steadicam (ett livstids lärande) och du blir en certifierad operatör med rättighet att hyra Steadicam över hela världen. Kursavgiften för de sex dagarna är SEK plus moms per person inkl. kursmaterial, lunch, samt frukt och dricka under dagarna. Arrangör är Hofmann Teknik AB. Kontakt: Michael Hofmann, m@hofmann.se 42