i" I, 1-.' ."". J I J ,,' ~ ~.,.. ,... ' '~'.'.,.~'.

Transkript

1 . i", : 1-.' '\ " ", ;,., "."".,,' " ~ ~.,..,;,... ' '~'.'.,.~'... ".

2

3 Avtryck av den industriea U utveckingen " ---. En inventering i Västmanands än ean...pau Darphin Västmanands äns museum Länsstyresen i Västmanands än

4 nnehå necnin~ 2 Förord Syfte 3 Metod, avgränsning 4 Redovisning av inventeringsmateriaet 4 Medverkan 5 ~r1()~~ 1c() 6 Amänt om Arboga stad och Arboga kommun 6 Kort om Arbogas industrihistoria 7 Tekniska infrastrukturer 10 ndustrier utanför tätorten 13 Rivna anäggningar 14 Nuvarande industrier 14 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 15 Av estetisk betydese för mijön 16 Av betydande historiskt värde 16 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 16 Skydds~ och bevarandeåtgärder föresås för: 17 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 18 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 18 Litteratur / käor 19 Fa~ersta kommun 20 Amänt om Fagersta kommun 20 Kort om Fagersta industrihistoria 23 Tekniska infrastrukturer 27 Rivna anäggningar 30 Nuvarande industrier (tätort / andsbygd) 31 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 33 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 34 Av estetisk betydese för mijön 34 Av betydande historiskt värde 35 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 36 Skydds~ och bevarande åtgärder föresås för: 37 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 38 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 39 Litteratur / käor 39 Hastahammars kommun 40 Amänt om Hastahammars kommun 40 Kort om Hastahammars industrihistoria 43 Tekniska infrastrukturer 45 Rivna anäggningar 48 Nuvarande industrier inom och utanför tätorten 49 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 50 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 52 Av estetisk betydese för mijön 52 Av betydande historiskt värde 53 5" c ' \ c i' \ ~ ' :

5 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 53 Skydds~ och bevarandeåtgärder föresås för: 54 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 54 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 55 Litteratur / käor 55,,~,~ ",~ ~ \ -1~>" 1c() 56 Amänt om Heby kommun 56 Kort om Heby kommuns ndustrihistoria 61 Tekniska infrastrukturer 72 Nuvarande industrier 74 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 76 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 77 Av estetisk betydese för mijön 78 Av betydande historiskt värde 79 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 79 Skydds~ och bevarandeåtgärder föresås för: 81 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 81 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 82 Litteratur / käor 82 ".---. " --! ~~S()rS 1c() 84 Amänt om Kungsör 84 Kort om Kungsörs industrihistoria 85 Tekniska infrastrukturer 88 Rivna anäggningar 90 Nuvarande industrier (tätort / andsbygd) 91 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 91 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 93 Av estetisk betydese för mijön 93 Av betydande historiskt värde 93 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 93 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: 94 ndustrimuseer / industriminnen 94 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 94 Litteratur/käor 95,,--! ".- -,.-! V'" ~()'~S 1_ () 96 Amänt om Köpings stad och kommun 96 Kort om Köpings industrihistoria 97 Tekniska infrastrukturer 101 Rivna anäggningar 103 Nuvarande industrier (tätorten) 104 Nuvarande industrier (andsbygden) 105 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 106 Försag tikompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 107 Av estetisk betydese för mijön 108 Av betydande historiskt värde 108 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 109 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: 109 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 110

6 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 110 Litteratur/ käor 111 N orbergs kommun : Amänt om Norbergs kommun 112 Kort om Norbergs industrihistoria 113 Tekniska infrastrukturer 119 Rivna anäggningar 122 Nuvarande industrier 123 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 125 Försag ti kompetterande dokumentationsinsatser inom ramen för Samdok 126 Av estetisk betydese för mijön 126 Av betydande historiskt värde 127 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 129 Skydds, och bevarandeåtgärder föresås för: 130 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 130 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 131 Litteratur / käor 132 ~~~ kommun 134 Amänt om Saa kommun 134 Kort om Saa kommuns industrihistoria 137 Tekniska infrastrukturer / tätort / andsbygd 148 Rivna anäggningar 149 Nuvarande industrier (tätorten) 150 Nuvarande industrier (andsbygden) 151 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 152 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 154 Av estetisk betydese för mijön 155 Av betydande historiskt värde 156 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 157 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: 157 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 159 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 159 Litteratur / käor, 160 ~kinnsk~ttebergs kommun 162 Amänt om Skinnskattebergs kommun 162 Kort om Skinnskattebergs industrihistoria 163 Tekniska infrastrukturer 167 Rivna anäggningar 169 Nuvarande industrier 170 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 170 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 172 Av estetisk betydese för mijön 172 Av betydande historiskt värde 173 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 174 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: 174. ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 175 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 176 Litteratur / Käor 176,i i e c c- L ' e c c i L L e c c- L/ 3; ~ c c: c c

7 =: ~ -~ Q =: -=: ~ =: =: ~ := ~ ~ =: =: \:=,~ =:.~ ~ :: e... : i: -,.. Surahammars kommun Amänt om Surahammars kommun 178 Kort om Surahammars industrihistoria 179 Rivna anäggningar 183 Nuvarande industrier 184 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 185 Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok 186 Av estetisk betydese för mijön 186 Av betydande historiskt värde 186 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 187 Skydds~ och bevarandeåtgärder föresås för: 187 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 188 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 189 Litteratur / käor 189 'v'~t~r2is kommun 190 Amänt om Västerås stad och kommun 190 Kort om Västerås industrihistoria (andsbygden) 192 Kort om Västerås industrihistoria (staden) 199 Tekniska infrastrukturer / tätort / andsbygd 211 Rivna anäggningar 215 Nuvarande industrier (tätort / andsbygd) 217 Fördjupad dokumentation önskvärd för: 219 Försag ti kompetterande dokumentationsinsatser inom ramen för Samdok 221 Av estetisk betydese för mijön 221 Av betydande historiskt värde 223 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 226 Skydds~ och bevarande åtgärder föresås för: 226 ndustrimuseer / industriminnen / arkiv 227 Kontaktpersoner och uppgiftsämnare 227 Litteratur / Käor 228

8

9 ,,'-,------,-',.-,-----, Visnit1gar~~d~visaskomm~n, - tsihdu~tfiea utvecking.

10 överenskommese med änsstyresen bestämdes av kvantitativa skä att fät, inventeringenskue utföras på översiktigagrunder. Tyngdpunktenskue äggas.på enhistorisk sammanfattning samt en utvärdering och en sammanstäning v materiaet i rapportform. Större, omfattande eer kompicerade objekt har därför int ennärmare inventering. Orsaken är resurser i anspråk. stäet har de i och befintigt materia. Denn närmare undersökning. nventeringen berör som är uppförda före ens karaktär. ndustrier ytigt av inventeringen. resurser och avsatt tid. c

11 -:= trationer baseras på önskernfet att i bid redovisa för ade objekt, i den mån detta ijar varit möjigt. Bidma~ tat ur fotograferingen und~rfätarbetet,ur museets ringar och dokumentation.!syftet har varit att ius~ ändigtvis dagens förhåanpen. Med hänsyn ti de urer som förekommer på m a af\äggningar är det endast en bid skidra obje. Även ett ferta an~ aeer starkt förändrade t" mmer i bidmateria~ nstaka bider iustrera fö ng~ma.av tekniska öjigt att i rapporten synk idema med den sammanstäts deit~\?'temasom arbe~ sqm gränsar ti af\ijängande. a s och återfinns i riaet som berör ffi påträffats och are försjupande

12 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Arboga stad och Arboga kommun Arboga kommun begränsas i söder av Hjämaren och är ti ytan reativt iten. Kommunen gränsar i väster ti Örebro än och i sydost ti Södermanands än. Den nordöstra gränsen möter Köpings och Kungsörs kommuner. Arboga kommun består numera av tre socknar: Götunda, Medåker samt av Arboga stads, och andsförsamingar som sedan 1974 inkuderar f.d. Säterbo socken. Götunda socken tihörde fram ti 1974 Ganshammars kommun i Örebro än. c ; \ ' ' L., ' L t! ' Fygbid över Arbogas centraa dear år Längst upp ti vänster, järnvägen. Längst upp ti höger, Arbogaån. bidens mitt, ovanför idrottspanen, Arboga Margarinfabriks byggnader. Foto: VLM:s arkiv. Landskapet prägas av sjön Hjämaren, ängst ut i söder, och av Arbogaån som tydigt dear kommunen i två områden av skida karaktä, rer. Arbogaån bidar änken ti Mäarens sjöförbindeser och hamnen i Arboga var därför änge av stor betydese. På 1600,taet skapades även en förbindese med Hjämaren genom anäggningen av Hjämare kana, som på sin sträckning utnyttjar Kvarnsjön. Hjämarens nivå sänktes vid två tifäen under sutet av 1800,taet. Genom åtgärden frigjordes stora areaer odingsbar mark. Norr om Arbogaån dominerar ett sättandskap med bördig jordbruksmark. Norra deen av Medåkers socken övergår dock i Bergsagens karakteristiska skogsand. Landskapet söder om åndomine, ' j', e ' c e,. r e, ; ' e..! L i c, c: i

13 ras av skog med insag av odade daar i nordsydig riktning mot Hjäma~ ren. Geoogiskt har endast kaksten, era och sandrnoräner givit upphov ti expoatering, des i närheten av Arboga och des i Götunda socken. Kaksten förekommer i Röfors i ansutning ti det s.k. Kakugnsberget och ti Gärdsebäcken vid Arbogaåns norra sida, inom Medåkers socken. Arboga fick tidigt en betydande stäning som handespats. Orsa~ ken var stadens strategiska äge inti Mäarens innersta sjösystem samt den viktiga vägkorsningen där andförbindeserna från och ti Bergsa~ gen, västkusten och andskapen söder om Mäaren möttes. Arboga bev tisammans med Västerås Sveaands mest betydande ort. Sjöfart, han~ de och hantverk förbev änge dominerande och ivskraftiga näringar i staden. Arbogas betydese avtog dock från och med 1600~taeti och med uppkomsten av nya städer och handespatser i Bergsagen. Sam, tidigt kom Hjämare kana att stärka Örebros stäning som handes, pats. Kanaens verksamhet skapade dock stor aktivitet samt nya eko, nomiska och tekniska förutsättningar inom sjäva kanaområdet men också indirekt i Arboga. De goda förbindeser som redan tidigare prägade näringsivet i Arboga och andskapet omkring stärktes ytterigare kring 1800,taets mitt. Tikomsten av järnväg kompetterade sjöfarten på Mäaren, Atboagån och Hjämare kana samt de viktiga andförbindeserna. Arboga bev, när injen ti Örebro invigdes 1857, den första stad i änet som nåddes av järnvägen. Tio år senare var även förängningen av ba, nan ti Köping genomförd. Kort om Arhogas industrihistoria Det utprägade hantverket ochden intensiva handen edde så små, ningom ti etaberingen i staden av små och medestora industrier med anknytning ti dessa aktiviteter. Säreget är den betydande möbeindustrin och de många snickeriverkstäder som bommade upp under en period. Högkonjunkturen för Arbogas snickerinäring inträffade under senare deen av 1800,taet och under några decennier in på 1900,taet. Arbogas möbeproduktion bev väkänd för sina gedigna kvaitetsprodukter i stora Nya Hjämare kana öppnades Den anades paraet med och öster om den gama kanaen från 1600-taet. Foto: VLM:s arkiv.

14 dear av andet. Myrstedt & Stern, vars fabriksbyggnad ännu är bevarad, samt Arboga Snickerifabrik som ägdes av NK bev band de största och mest berömda inom näringen. Handen, hamnen och stadens geografiska äge erbjöd även goda vikor för etaberingen av ivsmedesindustrier. Arboga Kvarn & Mat, fabrik hör ti denna kategori. Med anor som kan dateras ti 1821 och en verksamhet som sträckte sig fram ti 1975 bev företaget stadens ädsta och mest ångvariga. Verksamhetenvar av naturigaskä knuten ti ham' nen och drog förde av sjöfarten. Korn inköptes från andets sydiga sätt, andskap medan maten försådes ti bryggerier i norra och Meansve, Arboga Bryggeri år Anäggningen som åg i kv. Nästkvarn revs kort efter nedäggningen Endast kornmagasinet har bevarats. Foto: VLM:s arkiv. rige. Kvarnröresen, baserad på en eektrisk kvarn, startades 1915 i sam band med nedäggning av Höjens vattenkvarn väster om stadskärnan. Arboga hade också ett mejeri som 1887 fick konkurrens av andets första margarinfabrik, Arboga Margarinfabrik, som bev ett framgångsrikt före, tag. Verksamheten som utvidgades senare, genom fera dotterboag, även ti framstäningav ojor och två pågick fram ti Kort före seke, skiftet 1900startadeArboga Bryggeri. Stadenfick därmedocksåen indu, strie produktionen av ö, äskedrycker och mineravatten samt av mat. Mindre hantverksmässiga bryggerier var då redan tidigare etaberade i staden. Arboga Bryggeri utveckades med åren ti en storskaig anägg' ning. Verksamheten pågick fram ti nedäggningen 1980 då rationaiseringarna inom branschen också nådde Arbogas bryggeri. Kort därefter revs byggnaderna och marken övertogs av nuvarande ABB:s verk, städer. Konfektionsindustrin fick en förankring i staden genom "Rappsons herrkonfektion" som 1932 övertog Myrstedt & Sterns snickeri. Företaget som hade sina rötter i Närke var verksamt ti Det kom att som mestsyssesätta 250personer. TibranschenhördeävenSvenskaKnapp, fabriken, då den enda i sitt sag i norra Europa. Fabriken som var föragd ti kvarteret Drabanten var verksam mean 1925 och 1934.

15 ~ ~ ~ Goda transportmöjigheter, närheten ti Bergsagens järnindustri och tigång ti vattenkraft skapade förutsättningar för etaberingen i Arboga av gjuterier, mekaniska verkstäder och senare eektromekaniska företag. Där fanns också viigt kapita för de stora investeringarna som den moderna industrin krävde. Traditionen av metabearbetning var sedan 1600~taetetaberade i trakten. äders bruk och Röfors bruk var på sätt och vis föregångare ti den moderna metaindustrin som kom att etabera sig i Arboga. Arboga Mekaniska Verkstad som startade sin verksamhet 1858 bev stadens första industri i modern mening. Ti större de bev företaget everantör ti Bergsagens bruk och gruvor. Verkstaden tiverkade in~ edningsvis först och främst gjutgods, des ti verkstadsproduktionen och des ti direkt avsau i form av bruksföremå av oika sag. Framstäning av maskingjutgods, t.ex. turbinhus, var änge hjärtat i verksamhet. Av stor betydese för företaget bev etaberingen i staden 1876 av Quist & Gjers ansedda konstruktionsbyrå. Produktionens inriktning ändrades under åren. Genom ett utvidgat samarbete med andra konstruktörer ineddes tiverkningen av speciamaskiner ti järn~ och gruvindustrin. ärnvägs~ och spårvägshju senare också järnvägsvagnar bev en bety~ dande de av tiverkningen innan gjuteriet ades ned Under åren fram ti nedäggningen, som inträffade under 1980~taet,tiverkades spe~ ciaimaskiner ti verkstadsindustrin. Den råvarubaserade industrin kom att inta en betydande pats i sta~ dens näringsiv genom Arboga Gasbruk (874~1928) och Arboga Tege~ bruk (882~1971 ). Under sutet av 1800~taet drev dessutom Arboga Mekaniska Verkstad ett tegebruk på Nästkvarns område. Efter andra värdskrigetföjdes dessa föregångare av cement~ ochbetongvaruindustrier, b.a. Arboga ementfabrik och Arboga Murbruk AB. Det var de okaa förhåandena, främst tigången ti råmateria och goda transport~ möjigheter, som skapade förutsättningarna för en etabering av sådana företag i Arboga. Liknande förutsättningar möjiggjorde också etabe~ ringen aven fabrik för framstäningen av sipad trämassa vid Häby, i ansutning ti gama Hjämare kana. nom stadens ochkommunens grän~ ser har trävaruindustrin varit representerad med fera mindre och större sågverk (Se andsbygden). På 1920~taet genomevde Arboga en svår ekonomisk kris. Fera fö~ retag tvingades ti nedäggning, b.a. gasbruket som grundats 1897, Hoingworth (tiverkare av jordbruksmaskiner) och möbefabriken Myrstedt & Stern. Gjutetibyggnaden vid Arboga Mekaniska Verkstad. Företaget grundades kringmittenav 1800 taet. Större deen av anäggningen är numera förfaen. Foto: -p Darphin, VLM.

16 i Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser och hamn De naturgeografiska förhåandena kring Arboga främjade tidigt upp~ komsten på patsen av ett viktigt vägskä. Där kom också senare oika transportederattförenas. Arbogamöttes andsvägarnasomföjde Mäa~ rens stränder i norr och söder samt viktiga förbindeser mean väst och öst, norr och söder. Där åg vadpatser och broar över Arbogaån och där fanns suthamn för segareden och förbindesen ti Mäaren. Omstän~ digheterna kom att göra Arboga ti en av portarna ti det viktiga Berg~ sagsområdet. Under ång tid prägades och främjades stadens hande och industrie verksamhet av dessa förhåanden. Hamnen har speat en avgörande ro i stadens utvecking, änge för den vitaa handesnäringen och under en period även för jämfrakterna från Bergsagen. För Arbogas tidiga industrier har hamnen och sjöfrakts~ möjigheterna varit viktiga. Arboga Mekaniska Verkstad, gas~ och tege~ bruken samt Arboga Kvarn & Matfabrik är några av företagen vars verk~ samhet dragit förde av sjöförbindeserna. De festa spåren från hamnens verksamhet; magasinsbyggnader, kajer ochtekniska infrastrukturer; är nu~ mera borta. Sambandet mean produktionsanäggningar, handes~ verksamhet och tekniska system är inte ängre tydiga. Kana Kanaförbindesen som prägar kommunens sydöstra de fick stor betydese för utveckingen av Arboga. Gama Hjämare kana som ana~ des mean 1629 och 1639 bev andets första konstgjorda vattenväg. Den öppnade enfared meanhjämarenochmäarendevis genomarbogaån. Kanaens begränsade kapacitet beträffande båtarnas storek samt många tekniska missöden edde ti att man, trots ständiga förbättringar och re~ parationer, tvingades så småningom överge anäggningen. En ny kana krävdes och för ändamået tikaades Batazar von Paten. Anäggnings~ arbeten genomfördes mean åren 1819 och 1832 under edning av ohan Edström. Den nya kanaen fick en annorunda sträcka och öper paraet öster om den gama. L ~ L Hjämare kanas docka och varv tikom i samband med anäggningen av den nya kanaen, på 1830-taet. Foto: -p Darphin, VLM.

17 År 1897 fick Arboga en ny station som uppfördes vid Köpingstuen. Foto: VLM:s j j j j Nya Hjämare kana fick nio sussar av vika åtta igger inomarboga kommun medan den sydigaste igger vid Nothomen i Södermanand. ansutning ti den nya kanaen, vid Häby, finns ett varv i ansutning ti den s.k. Hjämaredockan. Där åg även tidigare kanaens administrativa centrum med kanaboagets kontor, bostäder, verkstäder och i närheten boagets gård, Häby. ordbruk, skogsbruk, sågverk, träsiperi, kvarn m.m. ingick även i kanaens verksamhet. Sussarna i den gama kanaen har ångt senare kommit att återan~ vändas som damm~ och murverk i samband med uppförandet av mindre vattenkraftverk, vika ännu är i drift. j j 1 j j ärnväg Arboga bev den första stad i änet och en av de första i riket, som fick järnvägsförbindeser. Sträckan Örebro~Arboga,på injen Öre~ bro~köping,öppnades för amän trafik Det dröjde dock ytter~ iggare 10 år innan förbindesen ti Köping kunde sutföras. Ytteri~ gare tio år senare, 1877, utvidgades förbindeserna genom anäggande av injen Vaskog~Oxeösund,som i Vaskog ansöts ti sträckan Arboga~Köping.Omständigheterna gav Arboga ett utomordenigt för~ deaktigt äge ur transportsynpunkt viket otviveaktigt påverkade näringsivets förutsättningar. Ti Arbogas teknikhistoria hör ett ovanigt och extremt hände~ seföropp beträffande stadens stationsbyggnader. Arbogas första järn~ vägsstation ("hamnstationen") var anagd i ansutning ti det s.k. hamnspåret, vid hamnen. Byggnaden som senare omvandades ti hamnkontor och magasin, är numera riven. Kort därefter och samma år, 1857, invigdes också den s.k. Arboga Norra station, i ansutning ti den övre bangården. Den omvandades ti fraktmagasin när en tredje stationsbyggnad uppfördes 1867 vid Köpingstuen i samband med invigningen av järnvägssträckan Arboga~Köping.Denna bygg~ nad ersattes 1897 aven ny ritad av ar Lundmark. Byggnaden är numera omvandad ti kontor för N. Anäggningen omfattar även en mindre fygebyggnad uppförd samtidigt samt ett godsmagasin av

18 senare datum. Ytterigare en stationsbyggnad tikom 1962, mitt emot på andra sidan av bangården. Denna är numera omvandad ti godsstation sedan den nyigen genomförda ombyggnaden av Mäarbanan motiverat ytteriggare en het ny station strax norr om stadskärnan. Fygpats Fygpats med andningsbanor anades, med början 1943, sydost om staden ängs med gama Hjämare kana. Fygpatsen tikom i sam~ band med etaberingen i Arboga av entraa Fygverkstaden (VA) som invigdes Tekniska verk/ Kraftverk En första iten ångdriven kraftstation anades i Arboga vid Storga~ tan 8. Arboga nya kraftverk (everk och pumpstation) med dammanägg~ ning och bro, i höjd med Herrgårdsgatan, uppfördes mean 1897 och Anäggningen ritades och projekterades av den berömda konstruktionsbyrån Quist & Gjers i Arboga. Dammsystem och turbiner utfördes av Arboga Mekaniska Verkstad. Kraftverket innehö ursprung~ igen även två ångmaskiner koppade ti generatorer samt vattenpump som betjänade det samtidigt uppförda vattentornet. ansutning ti gama Hjämare kana finns tre stycken vattenkraft~ verk. De uppfördes i oika etapper vid kanaens nedagda sussverk där c L Arbogas kraftverksstation uppfördes, samtidigt som dammen och bron, efter ritningar av den berömda konstruktionsbyrån, Quist & Gjers. Foto: -p Darphin, VLM. L murverken och vattentiströmningen kunde utnyttjas effektivt. Redan 1900 invigdes den första kraftstationen i samband med eekrrifierings~ vågen som föjde utveckingen av trefassystemet. Tekniken hade för öv~ rigt utveckats några år tidigare just vid Arboga Mekaniska Verkstad. Den ädsta stationen anades vid Kvarnfaet i ansutning ti kvarn och såg. Senare tikom Häby kraftverk (f.d. Prins Kars suss), där även ett första träsiperi anades 1895, och sutigen tikom Vaby kraftverk (f.d. Kar X:s suss) på 1940~taet. Vid äders bruk kvarstår två ädre vattenkraftverk sammankoppade med varandra och ti en ädre kvarnbyggnad från sekeskiftet. Det ädsta L L

19 kraftverket, en oputsad tegebyggnad, uppfördes Det är tack vare denna station som Kungsör samma år kunde ansutas ti det amänna nätet. En ny och modernare anäggning, som fortfarande brukas, uppför' des 1943 inti den första. Kraftverksmijön i äders bruk omfattar även ett dammsystem samt broar av vika två är intressanta ädre järnbroar. Från arsson & a Mekaniska Verkstad och Gjuteri består ett anta byggnader som uppfördes mean 1907 och bakgrunden antmännens sios. Foto: -p Darphin, VLM. ndustrierutanför tätorten Mycketfå industrierkom att okaiseras tikommunens andsbygd. Den största och mest betydande verksamheten genom tiderna bev äders Bruk därjärnbearbetningineddes redan på 1550,taetgenomgrundandetav Arboga Faktori. Läget var gynnsamt, nära Arboga stad med hamn, och med goda tigångar påskog ochvattenkraft. Råvaran, järnet, hämtades från Hammar' forsens Bruk, Stensta m.f. patser. Vapentiverkningen som sedan pågick vid äders Bruk, hör ti en av de tidigaste verksamheterna av industrie ka' raktär i andet. Smidesproduktionen ades ner i början på 1900,taet och därefterrevs det mestaav brukets tekniskabyggnadsbestånd. Vid bruketdrevs även under åren b.a. ett pappersbruk (1670 och 1720) och under andra häften av 1700,taet fanns där ett kakbränneri, senare även ett sågverk. Efter nedäggningen av smedjornafick vattenfödet förbi homennyanvänd, ning. En ny dammanäggning, kvarn och sedan två kraftstationer tikom i oika etapper. Brukets huvudverksamhet inriktades på jordbruk och skogs' bruk. Underen period drevs också en mekanisk verkstad. Även vid Röfors i Medåkers sockendrevs enstångjärnshammare ochenvadmasstamp mean 1630 och Där gav Arbogaån även drivkraft ti såg och kvarn. Vattendrivna sågar oftast kombinerade med kvarnar, fanns på många patser inom kommunens gränser. År 1881 omnämns anäggningar utanför ArbogavidHöjen, Grinberga, Nästkvarnsamtvidäders ochröforsbruk. dettasammanhang bör åternämnas verksamheten i ansutning ti Hjämare kana. Mean 1895 och 1950,taetutnyttjadesåg, kvarn och trämassafabrik den gama kanaens vattensystem. Götunda socken, där skogsbruket var betydande,fanns fram ti 1948 inte mindre änsex sågar. VidLungerbestår verksamheten ännu. Det är inte förrän på 1940,taet som några enstaka företag, vars verk, samhet oftast baserades på okaa råvaror, kom att etabera sig på andsbyg, den. Framför at är det mindre företag inom cementvaruindustrin som fått ettantigt äge. Ettexempe är Götundaementfabrik ilunger.

20 Rivna anäggningar Större deen av Arbogas ädre och traditionea industriea anägg~ ningar har utraderats het för att ämna pats åt nya industrier, handes~ centrum eer bostäder. Detta gäer i synnerhet industrier med reativt centrat äge, t.ex. Arboga Margarinfabrik i kv. Posthornet, Arboga Kvarn & Matfabrik i kv. Herrgården, bryggeriet i kv. Nästkvarn, Svenska Knapp~ fabriken i kv. Drabanten m.f. Även större anäggningar som åg i utkan~ ten av staden är numera endast ett minne bott. Detta gäer exempevis "nedre margarinfabriken", gasbruket och tegebruket. Även ädre infrastrukturer har drabbats. Av hamnen återstår endast bygsamma spår. Det gama vattentornet är borta och Grindberga nedre kraftverk har er~ L. Arboga Mekaniska Verkstads anäggning upptog ett stort område. strax utanför staden i väster. Biden är tagen Foto: VLM:s arkiv. satts aven modem byggnad. Ä ven den gama Herrgårdsbron, som har tikoppade damm~ och kraftverk, har fått ny körbana och ny utform~ ning i övre deen. Nuvarande industrier Arboga stad prägas fortfarande starkt av industrie verksamhet. Fö~ retagen och verksamhetsgrenarna, som från och med 1800~taets mitt dominerade orten, har devis fått ersättare i form av stora, medestora och små industrier. Framför at dominerar verkstads~och mekanisk industri genom företag som ABB, Seco Toois, esius Aerotech och VA / FFV:s verkstäder med ansutna företag. Den under en period bommande ivs~ medesindustrin har däremot försvunnit het iksom betydande arbets~ patser som gas~ och tegebruken. Ädre industriområdenutnyttjasfortfarande. Dettagäerframför at områdena nordost om stadskärnan ängs med Arbogaån i ansutning ti L i i

21 gama hamnområdet och bangården, Nästkvarnsområdet nordväst om stadskärnan och i ansutning ti järnvägen samt Höjen med gama Arboga verkstad. Yngre industriområden har dessutom utveckats vid Herrängen söder omstaden vid E 3,anoch i synnerhet i sydost kring FFV:s verkstads, anäggning. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Arboga Mekaniska Verkstad (Höjen 3: 12 ' 3:14). Avseende kvarstående fabriksbyggnader, bostäder, ekonomibyggnader, tekniska strukturer (ut' vändigt som invändigt) samt mijön och området för företagets verksam, het. Gäer även historiska uppgifter om den fysiska mijön. Dokumenta, tionenanpassas tisyftet; underagför bevarande" vård,ochrestaurerings' program, ombyggnad eer inför rivning. Myrstedt & Stern Möbeverkstäder/ senare ''Rappsons Konfektionsfabrik" (Långan 6). Avseende kvarstående byggnad samt en historisk rekonstruk, tion av ursprungiga mijöer och verksamheter. Arboga kraftstation (Varvet 2, 3). Som underag ti restaureringsåtgärder, återstäande av byggnadens ursprungiga utformning, och vissa byggnadsdetajer. arson & o Mekaniska Verkstad och Gjuteri (Abborren 8). Avseende företagets och byggnadens historia. Även fördjupad dokumentation av byggnaden om ombyggnad eer rivning aktuaiseras. fäders Bruks kraftstationer med kvarnbyggnad, damm och broar. Avse, ende underag för skyddsföreskrifter, vård, och restaureringsprogram. Hjämare kana. Gama och nya kanaen med tihörande områden, tekniska instaationer och byggnader, bostadshus, docka, varv m.m. Avseende underag för avgränsning av riksintresseområdet samt för skyddsföreskrifter. Kraftstationerna vid äders Bruk uppfördes 1914 och ansutning ti dessa finns även en kvarnbyggnad från omkring Foto: -p Darphin, VLM.

22 Av estetisk betydese för mijön Myrstedt & Stem Möbeverkstäder / senare "Rappsons Konfektionsfa~ brik"(långan 6). Arboga kraftstation (Varvet 2, 3). Arbogasjämvägsstation (Gäddan 1:1). med tihörande bebyggese (gods~ magasin m.m.) och mijö. Hjämare kana. Gama och nya kanaen med tihörande områden, tek~ niska instaationer och byggnader, bostadshus, docka, varv m.m. äders bruks kraftstationer med kvarnbyggnad, damm och broar. Av betydande historiskt värde Arboga kraftstation (Varvet 2, 3). Arboga Mekaniska Verkstad (Höjen 3:12 ~ 3:14). Hjämare kana. Gama och nya kanaen med tihörande områden, tek~ niska instaationer och byggnader, bostadshus, docka, varv m.m.! äders bruks dammverk med smedja i början på 1930-taet. Smedjan är numera riven. Foto: VLM:s arkiv. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Arboga kraftstation (Varvet 2, 3) ingår i riksintresseområdet K 2: "Arboga innerstad" som även berörs av kommunens KMV~program. Hjämare kana. Kanaområdet berörs av riksintresseområden K 3 och F 3 samt av kommunens KMV~program. Kvarnbyggnaden vidäders Bruk. Berörs av q 1~bestämmeser i detajpan. Observera attde med kvarnbyggnaden sammankoppade kraftbyggnaderna inte omfattas av q~bestämmeser. ~ '-

23 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: F.d. Myrstedt & Stem Mäbeverkstäderoch efterträdare (Långan 6). F.d. Arboga Mekaniska Verkstad (Höjen 3:12,3:14). Arbogas f.d. kraftstation (Varvet 2, 3). äders bruks kraftstationermedkvambyggnad, damm och broar. Bör gäa aa sammanhängande strukturer i mijön. Hjämare Kana (gama och nya kanaen). Bör gäa generet för mijö' erna, tekniska strukturer samt byggnaderna med ansutning ti kanaens drift och underhå genom tiderna. Bör gäa särskit för mijön och infrastrukturerna (docka, varv och byggnader) vid Häby. Skydds, föreskrifter som kan beröra gama kanaen bör granskas och eventuet utvidgas. Hjämare kanas område är kassad som riksintresse för kuturmijövårdenochför friuftsivet. År 1909 invigde Arboga Margarinfabrik en nyanäggning som var ritad av Theodor Dah. Produktionen pågick i okaerna fram ti Byggnaderna revs 1968 för att ämna pats åt nuvarande Domus varuhus. Foto: VLM:s arkiv. Arbogas hamn på 1930-taet. Ti vänster hamnmagasinen. Foto. VLM:s arkiv.

24 ndustrimuseer/ industriminnen/ arkiv Bryggerimuseum: Skandiagatan. Te. 0589, Ett bryggerimuseum med anknytning ti f.d. Arboga Bryggeri är inrymt i en bevarad byggnad på bryggeriets f.d. tomt i kv. Bägen. Samtiga övriga byggnader är rivna. Arboga Museum: Nygatan 41. Te. 0589, Av intresse i industri, historiskt sammanhang är museets arkiv och fotosaming som berör b.a. ortens ädre industrier. Kanamuseet: Hjämare kana vid Häby. Utstäning, samingar och ar, kivmateria som berör kanaens historia, tekniskt genomförande och drift. Museet grundades på 1960,taet och drivs av Säterbo hembygdsförening. Hjämare Kana: Riksintresseområde för kuturmijövården och friuftsi, vet. Kanaområdet med sussverk, tekniskabyggnader, bostäder, varv m.m. utgör i sig en mijö av musea karaktär som spegar kanaens utvecking och verksamhet. Arboga Stadsbibiotek: Förfogar över arkivmateria som berör nedagdafö, retag, b.a. f.d. Arboga Mekaniska Verkstad. Fabriksbyggnaden mitt emot norra stationen (i nedre vänstra hörnet} uppfördes 1916 som möbefabrik för det anrika företaget Myrstedt & Stern. På 1930-taet övertogs anäggningen av konfektionsföretaget Rapps. Foto: VLM:s arkiv. Kontaktpersoner och uppgiftsämnare Arboga kommun, Göran Oden. Te. 0589, Arboga Museum, Magnus Hagberg. Te. 0589, Hembygdsföreningen Arboga Minne. an Brorson (adjunkt), Te. 0589, ; Börje Eriksson (f.d. stadsark.), Te. 0589, ; Lennart Öst (fotograf), Te. 0589,

25 -- Litteratur Amgren, Hans Aa tiders Arboga. Arboga Minne. Arbogas hembygdsförenings årsskrifter. 1955~ Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ~Rap~ port 1995:. saksson, ohan Dokumentation övergjuteribyggnaden med tihö~ rande påtverkstad. VLM (Studiemoment KY~utbidningen). Kuturhistorisk byggnadsinventeringi Arboga kommun. Arboga stads~ och andsförsaming, Medåkers s:n, Götunda s:n VLM. Lindhagen Suzanne & Thaggard, Peter Arboga innerstad. En stu~ die av bebyggesen. Ljung, Sven & orin, ar Fredrik Arbogasstads historia. De ~. Meyerson, Åke Vapenindustriema i Arboga. Mäarbanan ~ då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Nisson, S Bryggerier i Sverige. RAÄ Rapport 1983:4. Svenska stads monografier, Se Arboga. Nya Hjämare kana invigdes Sussverken från den första kanaen återanvändes som matningskanaet ti kvarnar och kraftverk. Biden visar Häby kvarn med kraftverksstation. Foto: -p Darphin, VLM. Övriga käor VLM:s fotoarkivj VLM:s urkippsarkiv. Arbitverken i Arboga grundades 1914 som företaget Aa. Produktionen avsåg tiverkningen av extremt hårda metaer och egeringar. På 1930-ta1et införivades företaget med Seco Vivax. Biden visar de ädre dearna av anäggningen Foto: VLM:s arkiv.

26 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG AmäntomFagersta kommun Geografiskt berörs Fagersta kommun av stora sjösystem inte minst av Åmänningen och Aspen i Kobäcksåns norra förängning. väster finns även mindre sammanhängande sjöar som utgör vattenreservoaren ti Gunniboån. Ti största deen täcks kommunen av vida skogar som tisammans med mamen och vattnet har skapat grunden för bygdens järnproduktion. Fagersta Bruks fabrikskompex år Anäggningen var då ti största de redan förnyad. 1 biden mitt kan man urskija brukets ädsta de på Homen. Nedanför bruksområdet, på Kobäcksåns västra strand, tjänstemännens bostadsområde, "Andra Sidan". Foto: VLM:s arkiv. ordbruket har huvudsakigen varit begränsat ti mindre områden i ansutning ti sjöar eer dagångar. De största jordbruksbygderna står att finna kring Å vestbo~brandbo ängs med Bastmorabäcken samt söder om Yästervåa. Sjösystemet och dagången i ansutning ti Kobäcksån har bidat en naturig kommunikationsänk för förbindeserna mean Mäar~ området och bygderna i norra Bergsagen. Det är även huvudsakigen i daandskapet som a verksamhet; jordbruk, näringar, transport~ infrastrukturer och samhäen koncentrerats. Nuvarande kommun bidades genom sammansagning av kommu~ nerna Yästanfors och Yästervåa som geografiskt motsvarade socknarna med samma namn. Större deen av kommunen utgjorde ursprungigen de av Norbergs Bergsag. Fram ti 1642 hörde Yästanfors ti Norbergs socken, : : :

27 1 j men omvandades därefter ti ett annex under Norbergs församing. nte förrän 1810 bev Västanfors egen församing, viket avsöjar Norbergs dominerande stäning i området. Fagersta tätort, en sammansagning av Fagersta brukssamhäe och Västanfors stations~ och brukssamhäe, bi~ dades formet Västanfors socken utgörenutprägad bergsagssocken med vidsträckta skogsmarker och ett omfattande vattensystem av åar, bäckar och sjöar. Skogsbruket har varit dominerande och jordbruksområdena har begrän~ sats ti Kobäcksåns och några bäckars dagångar. Skogsbruk och även jordbruk har änge dominerats av stora markägare; bruken i Sema, Fager~ staochvästanfors. Vid sidanombrukenbestod bergsmanssystemet ängre än i de södra dearna av kommunen. Många små hemmansägare bedrev en bandad verksamhet med bisyssor i ansutning ti skogsbruk, koning, bergshantering och järnbearbetning. Efter den sutiga sammansagningen av bruken Sema, Fagersta och Västanfors på 1870~taethar områdets fysiska förändring utveck~ ats mot bidningenaven sammanhängande tätort. Fagersta och Västan~ fors samhäen har huvudsakigen expanderat öster om ån och sjö~ systemet. Orten prägas även av fera järnvägsinjer som knyts samman i Västanfors. ärnvägens betydese i orten symboiseras genom två re~ presentativa stationsanäggningar, Västanfors och Fagersta Norra, som uppfördes kring sekeskiftet. Framför at Västanfors utveckades ti ett karakteristiskt stationssamhäe. Av Västanfors bruksmijö kvarstår endast enstaka spår. Fagersta har brukets utvidgning under sutet av 1800~taet och 1900~taetett ti att hea östra området ängs med ån och sjön Kratten kom att tas i an~ språk för industriea ändamå. Fagerstasamhäet hardärför utvidgats ös~ ter om brukets produktionsområde. Där finns de karakteristiska insagen av egnahemsbebyggese från 1900~taetsförsta häft och de efterföjande ika karakteristiska ferfamijshusen. Några ädre arbetarkaserner är också bevarade. På västra sidan ån, inom området med det subjektiva namnet "Andra sidan" har tjänstemannaviorna fått ett enskit äge i ansutning ti Fagersta Bruks herrgård. Mutimmerhyttan vid Engesbergs Bruk. Hyttan har dear från sutet av 1700-taet men byggdes om ti nuvarande utformning under 1870-taet. Foto: VLM:s arkiv.

28 nom Västervåa socken har skogsbruk, koning, hyttdrift och hammarsmide varit de dominerande näringarna. ngen omfattande gruv~ drift har förekommit inom socknen. ordbruket har huvudsakigen be~ gränsats ti Åmänningens stränder. Bruken i Engesberg, Stabäck och Trummesberg utveckades ti dominerande markägare och arbetsgivare vid sidan av några fristående bergsmanshyttor. Anäggningen och driften av Strömshoms kana och sedan av järnvägarnakom också att skapa bety~ dande arbetstifäen vid sidanomde traditioneayrkena. Ängesbergbev Kobäcksåns dagång i höjd med Fagersta. Längst upp i biden kan skönjas faen vid Sema. mitten Fagersta Bruks fa vid Homen. Längst ner på biden Nedre Uddnäs kraftstation och kanaens suss. Foto: VLM:s arkiv. sutstationför enav de tidigaste järnvägsinjerna i andet, Norbergsbanan. Vid Ängesberg förenades därefter fera nya injer och orten prägades starkt av järnvägens utvecking. Mot sutet av 1800~taet tikom dess~ utom ett större sågverksamt ojeraffinaderiet på Ojeön. Under 1940~ta~ et anades en sapeterfabrik strax väster om bruket och ungefär samtidigt startades en ventifabrik på brukets område. i! ( (

29 -, -. Kort om Fagersta industrihistoria De geografiska ochgeoogiskaförhåanc.ena inom kommunen främ~ jade tidigt etaberingen av verksamheter i ansutning ti järnhanteringen. På fera patser expoaterades sjömam. Förindustriea anäggningar be~ stående av gruvor, hyttor eerhammarsmedjor anades på många patser. Spår och ämningar från den tidiga järnhanteringens verksamhet är ännu tarika och tydiga. Vid t.ex. Dunshammar, söder om Ängesberg vid sjön Åmänningen, har en större jämframstäningspats från järnådern varit föremå för arkeoogiska undersökningar. Sammanagt uppgår antaet identifierade bergshistoriska ämningar ti 157 inom Västanfors socken och ti 61 inom Västervåa socken. Sedan 1200~taet var bergshante~ ringen regerad genom priviegier. Mamrika områden deades i adminis~ trativa och juridiska distrikt. På så sätt fick Västmanand två järnbergsags~ distrikt; Skinnskatteberg och Norberg. Största deen av nuvarande Fa~ gersta kommun ingick i Norbergs Bergsag. Sedan 1300~taet har mam brutits i gruvor och öppna brott i de norra dearna av kommunen och i synnerhet runt om hea nuvarande Fagerstaorten. Mamen har bearbetats vid ett ferta hyttor i området. Gruvorna tihör oika expoateringsperioder, ett anta nedades men kom vid senare tifäen att expoateras på nytt igen. Vid exempevis Bäck, gruvan norr om Västanfors påbörjades expoateringen på 1870~taetmen driften drabbades av upprepade uppehå fram ti den sutiga nedägg~ ningen på 1950~taet.Vid Svartberget/Hedkärra har mam expoateras i många gruvor, på vissa patser fram ti1890~taet. Ä ven ådrar av urkak~ sten har på många patser brutits samtidigt sdrri mamen. Kakstenen ut~ nyttjades i masugnsprocessen samt för framstäning av kak. De av rå~ mamen kom också, från och med 1930~taet, att avsättas direkt på ex~ port. nom kommunen har det förekommit tarika hyttor och hammar~ smedjor. Dessa verksamheter har varit beroende i första hand av ämpigt vattentiföde för driften av utrustningen. De anades därför i ansutning ti forsar, bäckar och åar. På samma patser har vanigen även förekom~ Koadan vid Trummesbergs bruk efter verksamhetens nedäggning Foto: VLM:s arkiv.

30 Västanfors år Nedanför kyrkan syns kraftstationerna, faet och kanaens sussverk. Foto: VLM:s arkiv. mit kvarnar och sågar. synnerhet har forsarna ängs med Kobäcksån varit attraktiva patser. ]ärnframstäningen bedrevs ursprungigen i bergsmanshyttor. Från och med 1600,taet kom de festa hyttor och ham, mare att sakta utveckas ti större bruk, i synnerhet vid Sema, Fagersta, Västanfors, Engesberg ochtrummesberg. Sema fick brukspriviegier 1607 och drevs fram ti 1861 då verk, samheten nedades i samband med en omorganisation av Fagersta bruk som sedan 1826 var ensam ägare. Fagersta övergick bruket ti stordrift från och med 1810,taet. Därefter expanderade bruket kraftigt genom anäggningen av nya produktionsenheter, en ständig modernisering av processerna och förvärv av gruvor, skogsegendomar samt andra hyttor och bruk. Västanfors bruk har, som de festa andra, sina rötter i början på 1600,taet. nedningsvis bedrevs endast smide men 1748 anades även enhytta. Underfera perioderhadebruketsammaägare som Fagersta men inte förrän 1873 införivas Västanfors definitivt med FagerstaBrukAB. samband med detta avveckades smidet men hyttandrevs ti kommunens sydiga de vid Trummesberg, mean sjöarna Dam, men och St. Kedjen, anades 1622 ett järnbruk med hytta och hammar' smedja. Verksamheten kom från och med 1646 att yda under Färna bruk. Försämrad konjunktur under 1800,taet edde ti att smidet 1864 fyttades ti Kiinghammar i Gunnibo. Tre år senare togs en ny hytta i bruk för everans av tackjärn ti Färna. Kring sekeskiftet fördyrades tackjärnsproduktionen väsentigt, föjden bev en sutig nedäggning Anäggningen kom sedan att förfaa het och numera återstår enbart ruiner med undantag av några bostadshus. Rationaiseringen och den tekniska utveckingen som ineddes ut, omands i början på 1800,taet drabbade densvenska järnframstäningen hårt. När bruksdriften dessutom avregerades kring 1800,taets mitt åter, stod som ösning kraftiga rationaiseringsåtgärder och en sammansag, ning ti bärkraftiga ochstörre enheter. På 1870,taethade verksamheterna vid Sema, Fagersta och Västanfors sammanförts ti ett enda boag, Fagersta Bruks AB, som så småningom även inköpte en rad företag utan, = =: j - :: - := :=- =

31 --,.-. för kommunens gränser. Vid Engesberg pågick dock driften i fu skaa fram ti 1890 då smidet ades ned, men hyttan kunde drivas fram ti På grund av första värdskriget återupptogs också smidet under några år. En verksamhet av traditione och småskaig karaktär jämfört med ståjättarna på orten var Västanfors Smides' fabrik. Företaget grundades 1918 och expanderade snabbt. Tiverkningen baserades på pressning eer smide av järn och påt. Företaget fick många efter, trädare i de små meta, och påtverkstäderna som bev vaniga på många patser. Vid sidan om järnindustrin har skogsbruket och träindustrin varit de andradominerande näring, arna i denna änsde. Skogen speade först en stor ro som vedförråd för framstäning av träko ti järn' bruken. Från och med 1800-taet fick produktionen av timmer iksom sågverksamhetenen titagande bety' dese. Det är dock under 1900,taets första decennier som virkeshanteringen fick industriea former. En träindustri som kom att få stor betydese grundades 1917 i Västanfors. Hedins träföretag utveckades under åren från ett enket hyveri ti sågverk, åd, fabrik och ett av de största och modernaste hyverierna i andet. Så små, ningom kom boaget att köpa in eer arrendera ett stort anta skogs, egendomar, sågverk och bruk runt om i an~et. Hedins boag drev även under andra värdskriget gruvfätet i Meing som åg i närheten av hyveriet. Av företaget kvarstår ännu brädgård och byggvaruhande, de produce, rande enheterna finns numera utanför kommunen. Ävenvid Å vestbo, straxsöderomfagersta/västanfors, anades 1928 ett sågverk (numera Kar Segerström AB). Ursprungigen var verksam' heten av bygsam karaktär men utveckades med åren ti en industrie anäggning. Från cirkesåg övergick man 1931 ti ramsågar, några år se' nare tikom hyveri och 1940 påbörjades även framstäning av träko för Avesta Bruks räkning. Därefter har anäggningen genomgått öpande moderniseringar av utrustning, b.a. haren större torkanäggning tikommit, öster om det ursprungiga sågverket i ansutning ti riksväg 66. närheten av nuvarande sågverk fanns även en ädre anäggning med såg och kvarn. Sågen uppfördes på 1840,taet och kvarnen Ängesberg söder om bruket anades strax före sekeskiftet 1900 ett större ångdrivet sågverk, Barken Sågverk AB som senare över' gick ti Avesta ernverk AB. Av anäggningen som nedades 1952 återstår endast maskinhuset samt arbetar' och förvatarbostad. Av de mindre verksamheterna med anknytning ti trävarubranschen kan nämnas Västanfors snickerifabrik. Verkstaden startades 1920 i en oka som åg mitt emot entrahoteet. Verksamheten fyttades senare ti Kristianbergsgatan 5 (numera Lastbiscentraen). Produktionen var inriktad på byggnadssnickerier och inredningar. Företa, get var verksamt fram ti Anäggningen på Ojeön uppfördes på 1870 taet. Raffinaderiet är värdens ädsta i sitt sag. Bid: VLM:s arkiv.

32 Västanfors nya mejeri uppfördes 1957 i samband med fytten från Västanfors samhäe ti Säteriets område. FOTO: VLM:s samingar. Ti råvaruindustrins grupp kan tiföras cementvarufabriken vid Hedkärra, strax sydväst om Västanfors, som grundades 1923 och drivs än i dag. Tiverkningen har omfattat b.a. cementtege, ättbetongssten, ce~ mentrör och ~ringar. Vid Västanfors, nedanför kraftverksstationerna, anades 1892 en fabrik för bearbetning av grafit. Grafiten bröts vid Havarsbenning, ef~ ter bearbetningen användes grafitpuvret mest som tisats i tjära. Svenska Grafitaktieboaget nedades i början på 1900~taet men anäggningen stod kvar fram ti Den kemiska industrin har varit representerad i Ängesberg genom Ojeöns raffinaderi. Anäggningen på ön tikom 1875 efter några års försöksverksamhet på annan pats i bygden. På Ojeön tiverkades ys~ fotogen, maskin~ och smörjojor, paraffin, ädersmörja m.m. Raffineringen upp~ hörde 1902 men ti~ verkningen av vissa produkter bedrevs fram ti Öster om Engesbergs bruk, inti järnvägsspåret, uppfördes 1946 även en sapeterfabrik, som drevs av Norsk Hydro. Sapetersyran fraktades med tankvagnar ti fabriken som igger i ansutning ti järnvägen. Tiverkningen avveckades 1986 och anäggningen harsedan dess förfait het. Vid sidan av de dominerande näringarna inom järn~ och träindustrin har även förekommit ett anta mindre ivsmedesföretag i Fagersta och Västanfors. Ett första bryggeri, Meings Bryggeri grundades Verksamhe~ ten pågick i iten skaa fram ti 1903 då nya ändamåseniga byggnader uppfördes. Anäggningen utökades 1907 med en äskedrycksfabrik. Sakta har därefter företaget utveckats och moderniserats. Trots kriserna inom branschen överevde och expanderade verksamheten. Meings Bryggeri är numera ett av de tiota små bryggerier som består i andet. Ytterigare ett bryggeri harvarit verksamtpåorten. År 1890 grunda~ des Västanfors Amänna Bryggeri. Detta företag utveckades paraet med detkonkurrerande Meings bryggeri. Verksamheten utveckades även där tiäskedryckstiverkning. År 1938 uppfördes nya okaer och an~ äggningen bev ett av de modernaste små bryggerierna på andsbygden. Företaget avveckades på 1950~taetoch av anäggningen återstår endast äskfabrikens byggnad, vid Bergsagsvägen. ndustriaiseringen av ivsmedesproduktionen utsträckte sig också ti anäggandet av moderna mejerier. År 1936 uppförde Västanfors Andesmejeriförening en ny och ändamåsenig mejeribyggnad vid Mam~ vägen i Västanfors. Röresen övertogs 1941 av Mjökcentraen. Verk~ samheten i Västanfors organiserades därefter ti centraanäggning för ett stort upptagningsområde som sträckte sig ti Norbergs och Skinnskatte~ bergs kommundear. Utvidgningen av verksamheten medförde att en ny ' L = ~ - ~

33 anäggning uppfördes 1957 vid Lövparksvägen, på nuvarande industri~ området "Säteriet". Rationaiseringar hann också i kapp Västanfors me~ jeri som nedades på 1970~taet. Byggnaden återanvänds numera av avfasföretaget Ragn~Ses AB som maskindepå och okakontor. Västanfors fick också med tiden ettstörresakteri, Ahströms Sakteri~ fabrik, vars verksamhet ineddes i bygsam skaa på 1890~taet.En första fabriksbyggnad uppfördes 1912och 1938tibyggdes och moderniserades anäggningen. Sakteriet övertogs 1947 av Konsum men verksamheten avveckades nom det nuvarande industriområdet "Säteriet" i Västanfors an~ ades 1947 ~48 en konfektionsfabrik, "Viskafors konfektionsfabrik" som tiverkade regnkäder och därför kom att kaas för "gummi~ fabriken". Företaget övertogs senare av Mekas Käder som var verk, sam fram ti Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Vägförbindeserna genom kommunen har av naturiga skä föjt Kobäcksåns dagång och dess sammanhängande sjösystem. Vägarna sträcker sig i en diagonat nordsydig riktning från mäarområdet, med Kobäck i söder, ti Smedjebacken i norr. Andra nordsydiga väg~ förbindeser sträcker sig från Fagersta i norr ti Skinnskatteberg och Köping i söder. Kana Som andra kommuner ängs med Kobäcksån berörs Fagersta av Strömshoms kana. Med invigningen av kanaen 1795 fick bruken av~ görande utveckingsmöjigheter tack vare starkt förbättrade transport~ ösningar för sina råvaror och förädade produkter. Kanaen utnyttjar ån samt sjösystemen norr och söder om Fagersta~Västanfors.Som på andra Sema gama bruksomräde är Ti vänster kanaens s!ussverk, i mitten gama kraftstationens avrinningskana. Ti höger faet och Sema nya kraftstation. Foto: VLM:s arkiv. -.

34 Sema nya kraftstation uppfördes 1910 och bev den tredje anäggningen på patsen. Foto: -p Darphin, VLM. Skeppmoras banvaksstuga är representativ för de mindre tjänstebostäder som tikom i ansutning ti järnvägens anäggning. Foto: VLM:s arkiv. Ängesbergs oksta tihör en numera säsynt och hotad byggnadskategori. Foto: -p Darphin, VLM. patser kom kanaen att kräva sussverk i höjd med vattensystemets forsar och fa. På samma patser fanns sedan änge, kvarnar, sågar och brukens vattendrivna anäggningar. Sussbyggnationen kom därför att medföra en he de ändringar i de befintiga strukturerna. Vid Sema grävdes en kana med tre sussar väster om strömmen viket tvingade fram rivningen av stora dear av Uvsbo hytta. Vid Fa, gersta anades kana och sussverk mean hammarsmedjan och herr, gården. Ytterigare ett sussverk krävdes ängre söder ut vid Uddnäs. Vid Västanfors krävdes uppförandet aven ny damm, rivning av brukets hytta samt fyttning av smedjan, kvarnen och sågen. De stora ingreppen i de befintiga mijöerna edde samtidigt ti förändringar i produktions, strukturerna. Även andra industrier än järnbruken kom att dra förde av kana, sjöfarten. Sågverken exempevis kom att utnyttja kanaen för fottning av timmer och transport av virke. Ti ojefabriken i Engesberg kunde båtar frakta råoja och medtaga förädade produkter i retur. Mean 1840, och 1860,taen ombyggdes kanaen. Vissa sträckor ändrades och sussverken moderniserades. Trots dessa förbättringar hade kanaen mot sutet av 1800,taet redan förorat mycket av sin betydese. Orsaken var de nya järnvägarnas titagande konkurrens. Utöver suss, verken finns även sussvaktarbostäder bevarade vid Västanfors och vid Sema. ärnväg En ständig förbättring och effektivisering av transportsystemen var avgörande för industrierna anagda ängs med Kobäcksåns dagång samt i de norra dearna av Bergsagen. Strömshoms kana intog änge en cen, tra pats i de tekniska infrastrukturerna. Kanafrakterna hade dock sina begränsningar då sjöfarten hindrades b.a. under vimerperioden. Med utbyggnaden av ett järnvägsnät under 1800,taets andra häft öppnades nya förutsättningar för industrin. Redan 1856 fick Ängesberg sin första järnvägsförbindese, genom injen Ängesberg,Norberg. Norbergsbanan var mycket viktig för mam, försörjningen ti hyttan vid Engesbergs bruk. Linjen förängdes 1871 från Norberg ti Kärrgruvan. År 1876 invigdes Stockhom,Wästerås, Bergsagens ärnväg (SWB) som omfattade ett ferta injer. FrånTiberga gick ett spår, via Skutuna och Ramnäs, ti Ängesberg som var sutsta, tion. Samtidigt övertog SWB, genom arrende, Norbergs ärnväg (Ängesberg,Norberg) som sutigen inköptes Under året 1897 hade riksdagen besutat omgenomförandet av stats, banan Örebro,Fagersta,Krybo. Bananbev kar ti sekeskiftet och genom denna järnvägsinje fick Västanfors och Fagersta sinförsta järnvägsförbindese. Samtidigt uppfördes Västanfors järnvägsstation. Vid sekeskiftet 1900 anades också en för, bindese mean Ängesberg och Ludvika, via Västanforoch Fagersta. samband med detta ti, kom stationen Fagersta Norra. Endast några år :' = ( " ' - =, '

35 , -,. -, -,, ~. 1 senare anades sträckan Ängesberg~Krybo~ Vansbro som kunde invigas ärnvägen främjade även bidandet av stationssamhäen, i synnerhet på patser. där fera injer förenades. Mönstret bev särskit påtagigt vid Västanfors och Ängesberg. nom kommunen är de festa banbyggnaderna och devis även stationsmijöerna ännu bevarade. Fera av anäggningarna har påkostade och re~ presentativa byggnader ritade av kända arkitekter. Dettagäer inte minst stationerna vid Fagersta Norra, Västanfors och Ängesberg. Änges~ berg kvarstår också oksta, pumphus med vattentorn samt fera arbetar~ bostäder. Banvaktsstugor med uthus finns ännu kvar b.a. vid Sundby~ berg och Skeppmora, vid Dagarn är stationsbyggnaden bevarad. De be~ stående bansträckor som berör kommunen är Kobäck~Ludvika via Ängesberg och Fagersta (Västanfors), Ängesberg~Snytensamt Gäve~Fagersta~Örebro. Tekniska verk/kraftverk Faen i Kobäcksån hade änge utnyttjats för driften av smedjor, kvarnar och såg. Ge~ nombrottet inom den eektrotekniska industrin edde kring sekeskiftet ti uppförandet av de första vattendrivna ekraftstationerna. Med eektrifieringen av industrierna titog ebehovet kraftigt och ett stort anta kraftverk uppför~ des under perioden. nom kommunen är det främst Fagersta Bruk som initierat, uppfört och drivit kraftstationer. Av sammanagt åtta befintiga kraftverk inom kommunen är fem stationer ädre anägg~ ningar som bevarats het eer devis. De ädre kraftverken är från norr ti söder: Sema ~, Övre Uddnäs (inom Fagersta bruksområde) samt Västanfors ~. Fera av dessa stationer är dock nedagda (Sema, Fagersta Bruks gama kraftverk inom bruket, samtvästanfors). nombruksområdetfinns enny kraftstationfrån 1988, mitt emot den gama på åns östra sida. Söder om denna kraftstation, vid nedre Uddnäs, finns ytterigare ett kraftverk som uppfördes 1988 för att ersätta en ädre kraftstation som revs Kraftstationerna och damm~ verken ängs med Kobäcksån avspegar utveckingen inom kraft~ och eproduktionen. De vittnar även om förändringarna som genomförts i åns och i industriernas fysiska mijö. Band de ädsta bevarade kraftverksstationerna kan nämnas Turbin~ huset (uppfördes på 1890~taet inom bruket), Västanfors första station från 1900 och Sema andra station från 1902 (Sema ). Sema första station (Sema ) uppfördes 1897 men revs redan 1909 i samband med uppförandet på samma pats av Sema. Västanfors gama kraftstation är nedagd men har bevarats i sin hehet med ursprungig utrustning, an~ äggningen är numera museum. Även Sema :s byggnad från 1902 har Fagestta Notta station uppfördes i samband med invigningen år 1900 av förbindesen mean Norberg och Ludvika. Byggnaden är ritad av Foke Zetterva. Foto: -p Darphin, VLM. Västanfors nuvarande station invigdes 1900 då patsen bev en viktig knutpunkt för fera järnvägsinjer. Även denna station är ritad av Foke Zetterva. Foto: -p Darphin, VLM. Västanfors gama kraftstation uppfördes år Den drevs fram ti 1949 då en nyanäggning uppfördes inti. Foto: -p Darphin, VLM.

36 Sema "gama" kraftstation som uppfördes 1902 tisammans med dammen ersatte en ädre anäggning ftån Sema fick ytterigare en ny station Foto: -p Darphin, bevarats. Eproduktionen överfördes dock redan 1910 ti ett större och effektivare kraftverk som anades några hundra meter nedanför det befintiga dammverket. Tiförsen av vatten ti den nya anäggningen, Sema, östes genom matningsrör ansutna ti dammverket. Rivna anäggningar Sema Bruk (Uvsbo hytta) revs ti största de i samband med anäggandet av Strömshoms kana. Endast några ädre bostadsängor är bevarade. Sema kraftverk. Semaförsta kraftstation från 1897 revs redan 1909 för att ämna pats åt en ny byggnad. Därefter förnyades anäggningen i fera etapper. Maskinistbostaden revs på 1980-taet i samband med arbeten på dammverket. Byggnaden från 1905 var ettrepresentativt insag som förekom vid de större kraftverken. Generet är ytterst få av personabostäderna som tihörde kraftverksanäggningarna bevarade. Fagersta. Utvidgningen, utveckingen och moderniseringen av Fagersta Bruk har under seken och särskit efter 1800-taets mitt krävt stora förändringar i den fysiska mijön och i brukets tekniska strukturer. Många byggnader har rivits, andra har genomgått om- och tibyggnader medan nya har tikommit. En stor de av byggnaderna står numera utan användning och nya rivningar är att vänta. Västanfors. Kanaens anäggande under och 90-taen krävde stora ingrepp i mijön kring Västanfors fa. En ny damm tikom, brukets hytta revs medan smedja, kvarn och såg fyttades ti nya patser. Grafitfabriken som 1892 anades på området revs sjäva Västanfors har även mejeriet, sakterietoch Västanfors Amänna Bryggeri (med undantag för äskfabrikens byggnad) rivits. Ängesberg. Av sågverketsom åg på udden sydväst om bruket återstår endast maskinhuset samt arbetar- och förvatarbostad. Anäggningen på Ojeön består av ett ferta tekniska byggnader och en tjänstebostad. En rad byggnader som hörde ti fabriksanäggningen är dock rivna. Väster om Engesbergs bruk, i ansutning ti järnvägsspåret, igger en f.d. sapetersyrafabriksom under de senaste åren förfait het. i

37 -, -, -,,, Ed. Viskafors konfektionsfabrik i Västanfors uppfördes 1948 för tiverkning av regnkäder. Några år senare övertogts anäggningen av kädtiverkaren Meka. Produktionen pågick fram ti Foto: -p Darphin, VLM: Nuvarande industrier (tätort andsbygd) Fagersta och Västanfors samhäen har tidigare dominerats het av Fagersta Bruk. Boaget kom från och med 1870,taet att även köpa in många andra verksamheter. Fagersta Brukskoncern ingick också gruvor och bruk i andra dear av änetoch andet. Enföjd av sammansagningar, na bev att många produktionsenheter därefter bortrationaiserades. Med åren bev företaget värdsedande inom vissa områden som t.ex. tiverk, ning av hårdmeta och bergborrar. N är den senaste ståkrisen inträffade i början på 1970,taet hade boaget ca 4000 anstäda enbart i Fagersta. Sedan dess harsyssesättningen minskat stadigt. Fortsatta probem i bran, schen har i Fagersta som vid många andra patser ett ti att gruvbryt, ning, hyttor och ståverk i efterhand bivit nedagda. På 1980,taet över, togs FagerstaAB:s verksamhetavfera speciaiseradeföretag. Ettavdessa är Fagersta Stainess som tiverkar dragen rostfri vastråd, verksamheten syssesätter ca 400 personer. Svetsade rostfria rör tiverkas av Avesta Sand, vik Tube ABsom har ca 200 anstäda. Båda företagen är värdsedande på sina områden. Ortens största företag, med ca 1000 anstäda, är Seco Toos. Tiverkningen omfattar hårdmetaverktyg för skärning. En arvta' gare ti bruket är också Uniroc som med ca 400 anstäda tiverkar borr' verktyg. Omvandingen av järn, och ståindustrin har medfört nedäggningar och rationaiseringar men även tikomsten av nya företag och en diffe, rentiering av näringsverksamheten. Ett ferta stora, medestora och små företag är numera samade inom industriområdet "Säteriet", där några AGA:s anäggning i Fagersta tikom under början av 1950-taet. Den är representativ för gastiverkarens medestora anäggningar runt om i andet. Foto: -p Darphin, VLM.

38 Ovan. Västanfors gama kraftstation 1990, inför renoveringen. Foto: VLM:s arkiv. Ovan ti höger. Maskinhuset är den enda byggnad som återstår från den omfattande sågröresen som drevs i ansutning ti Engesbergs Bruk. Foto: -p Darphin, VLM. industrier anades redan under sutet av 1940~taet och i början på 1950~taet.Band dessa fanns AGA:s anäggning, ett modernt mejeri som ersatte anäggningen i Västanfors och en konfektionsfabrik, Viska~ fors konfektionsfabrik som tiverkade regnkäder. Mejeriet och konfektionsfabriken rymmer numera andra företag, bla. Ragn~Ses och Fagersta Kensmide. AGA:s anäggning som startades 1951 är ännu i drift. AGA:s okaisering ti Fagersta har troigen samband med järn~ verkets och metaindustriernas verksamhet, då bla. syrgas, kväve och argon utnyttjas i metaurgiska processer. Mekaniska verkstäder samt påt~ och metaindustrier representeras genom ettferta mindre och medestora företag, de festa okaiserade ti. FagerstaNästanfors. Band de mest betydande kan nämnas ABB Teknik~ service, Samha ArasABoch Sandberg & SönerMekaniska Verkstad. Ut~ anför tätorten, i ansutning ti Engesbergs bruk, kvarstår en mekanisk verkstad, ABEngesbergs Ventier, som numera tiverkar rostfria ventier. Produktionen av ventier och rostfria kär ineddes 1941 under först Avestaemverk ochsedan Komården. Företaget är fristående sedan Tiverkningen bedrivs i en byggnad som tidigare användes som ancashiresmedja och vasverk. En annan mindre mekanisk verkstad av yngre datum, GtantekAB, finns vid Åvestbo. Råvarubranschen representeras av verksamheten vid ABHedkärra ementfabrik. Företaget tiverkar betongvarorsedan 1923 samt expoate~ rar och evererar grus. Grustag expoateras i trakten av Åvestbo/Hedkärra. A v den anrika gruvindustrin återstår endast en bygsammare verksam~ hetsform, återvinningen av mineraer och metaer från oika avfasupp~ ag. Vid nedagda Rudgruvans anäggning i Sema bedriver Minera & Metas RecoveringMireco ABåtervinningav restprodukterför bla. ti~ verkning av edfastamassor. Av den tidigare omfattande trävarubranschen återstår Åvestbo såg~ verk (f.d. Kar Segerström AB) som utökats och moderniserats kraftigt sedan verksamheten startades Ti företaget hör även en anägg~ ning som är föragd öster om det ursprungiga sågverket. Av Hedins en gång omfattande verksamheter och träindustrier kvarstår inom kommu~ nen endast två företag. Västanfors bedrivs hande med byggvaror (He~ din~ Västanfors AB). Fagersta finns också kontoren för förvatning av skog samt trävaruröresen (Kar Hedin AB). Livsmedesindustrierna i Västanfors som utveckades under början av 1900~taethar med tiden avveckats under en hårdnande konkurrens (

39 som föjdes av rationaiseringar i verksamheterna. Ett undantag är Meings Bryggeri i Västanfors som grundades redan Därefter har företaget sakta utveckats och moderniserats. Trots kriserna inom branschen över, evde och expanderade verksamheten. Meings Bryggeri är numera ett av de tiota små bryggerier och äskedrycksfabriker som ännu drivs i andet. Livsmedesindustrin har även fått enförnyese genom företaget Bake OFF AB i Fagersta, som är inriktat på produktion och försäjning av frysta konditorivaror. Verksamheten syssesätter ca 90 anstäda. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Ed. Viskafors ochmekaskonfektionsfabrik. (Hantverkaren 17). Avseende företagens historia och verksamhet samt fabriksbyggnaderna. Anägg, ningen uppfördes 1947'48 för tiverkning av regnkäder. Käder produ' cerades fram ti ntressant exempe på fabriksbyggnader för kon' fektionsindustri (jr. Arboga & Surahammar). Ännu väbevarade bygg' nader med renodad och hittis föga uppmärksammad industriarkitektur från sent 40,ta. Lokaerna rymmer numera b.a. ett smidesföretag. Trummesbergs bruk (Djupnäs 1:3 m.f.). Avseende underag ti pro' gram för ruinvård och naturvård samt ti skytning och informations' system inom området. Även en fördjupad dokumentation av ruinerna, b.a. uppmätningar, fotografering och arkivundersökningar bedöms vara motiverad. Västanfors Mejeri (Stavan 6). Anäggningen uppförd i början av 1950,ta, et, då mejeriföretaget fyttade sin verksamhet från förådrade okaer i sjäva Västanfors. Anäggningen är representativ för 50,taets industri, arkitektur och är även ett exempe på de första renodade industriea mejerierna. Dokumentationen motiveras av den begränsade kunskapen om 1950,taets industriarkitektur. Bör också aktuaiseras inför ändring av funktion samt ombyggnad. AGA:s anäggning (Hantverkaren 13,15). Representativt för 50,taets industriarkitektur och karakteristiskt för AGA: s speciaiserade gas, kemiska produktionsenheter. Bör jämföras med andra enheter inom AGA,koncernen. AGA: s anäggning i Fagersta har samband med järn, Fagersta Bruks gama kraftstation, det s.k. "Turbinhuset" uppfördes Emotorer och inor överförde kraften ti götvasverket på andra sidan ån. Foto: VLM:s arkiv.

40 i verkets verksamhet då b.a. syrgas, kväve och argon utnyttjas i metaur~ giska processer. Änge1sberg. Engesbergs bruk inkuderatmaskinhuset tisågverket, Änges~ bergs järnvägsstation med tihörande byggnader. Avser gränsdragningar beträffande riksimresseområde, värdsarvets skyddsområde samt underag för skyddsföreskrifter beträffande anäggningar och mijöer. De av Fagersta Bruks industriområde. Fagersta Bruks första kraftstation, "Turbinhuset". Sema gama och nya samt Västan{ors gama och nya kraftstationer. Avser gränsdragningar för skyddsområde samt underag för skyddsföreskrifter beträffande anäggningar och mijöer. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok,. i Ovan. En ny ångdriven hytta uppfördes 1866 vid Trummesbergs bruk. Verksamheten pågick fram ti då anäggningen övergavs. Numera återstår endast spår och ruiner efter den forna verksamheten. Foto: VLM:s arkiv. Nedan. Byggnaderna efter raffinaderiverksamheten på Ojeön, som ineddes 1875, utgör ett unikt industriminne. Foto: VLM:s arkiv. AB Enge1sbergs Ventier. Företaget är ett representativt exempe på ett mindre mekaniskt företag okaiserat på andsbygden (bygdens enda in~ dustri). Företaget är inrymt i en ädre smedja från 1917 som tihörde Engesbergs bruk. Företaget grundades av Avesta ernverk för tiverk~ ning av speciaiserade komponenter, b.a. rostfria ventier, som kompet~ terade koncernens sortiment. Småskaighet och hög speciaisering har skapat en bas som möjiggjort en fortsatt verksamhet trots stora struktur~ förändringar i branschen. Av estetisk betydese för mijön Västan{ors järnvägsstation (entraen ). Fagersta järnvägsstationmed tihörande byggnader (Fagersta 3:3).

41 De av Fagersta Bruks industriområde (Fagersta 3:3 m.f.). Enigt fördju~ pad undersökning. Fagersta Bruks första kraftstation "Turbinhusetfrån 1892 " (Fagersta3:3). Sema gama och nya kraftverksstationer. (Fagersta 11: 5). Västanfors gama och n ya kraftverksstationer (Västanfors 1:4 1/2). Ängesbergs järnvägsstation med tihörande byggnader (Stabäck 2:21 m.f.). Stationsbyggnad med uthus, vattentorn, oksta, första stations~ byggnad, tjänstebostäder m.m. Engesbergs bruk (Änge1sberg 1:4). Avser den sammanhängande mijön. nkuderar AB Engesbergs Ventier (Änge1sberg 1: 19). fd. smedja och vasverk från 1917 i ansutning ti bruket. Numera mekanisk verkstad och ventifabrik. Ojeön med bevarade byggander och tekniska strukturer (Stabäck 2:2). Lämningar efterbrukets sågverk, Maskinhuset ti sågverket (Änge1sberg 11: 11/2). Avbetydandehistorisktvärde Stations~ och järnvägsmijäer: Västanfors järnvägsstation; Fagersta järn~ vägsstation med tihörande byggnader; Ängesbergs järnvägsstation med tihörande byggnader; Dagarns station med uthus; Sundbybergs f.d. ban~ vaktarstuga med fähus, bodar och tvättstuga; Skeppmora banvaktsarstuga med uthus. Kraftverkstationer: Sema gama och nya kraftverksstationer; Västanfors gama och nya kraftverksstationer (Västanfors gama station har bevarat sin ursprungig utrustning och är numera museum); Fagersta Bruks första kraftstation "Turbinhuset"från De av Fagersta Bruks anäggning i början på 1900-taet. Foto: VLM:s arkiv.

42 Översikt över Fagersta Bruks anäggning i början på 1940-taet. bidens nedre de "Andra sidan", brukets bostadsområde för högre tjänstemän. bidens mitt Homen med b.a. gama turbinhuset och sågbadsverkstäderna. Foto: VLM:s arkiv. De av Fagersta Bruks industriområde. Enigt redovisning i den fördju~ pade undersökningen. Trumme1sbergs bruk. Bevarade dear och strukturer från bruket. nkude~ rar b.a. ruiner eer spår av hyttor, rostugnar, hammare, kohus, sagg~ varp, hästvandring, vattenrännor, hjugrav samt enstaka byggnader, b.a. herrgårdsbyggnad och arbetarbostäder. Dearav strukturernaskyddas som fast fornämning. Enge1sbergs bruks anäggning och sammanhängande mijö. nkuderat f.d. smedja och vasverk, numera Engesberg Ventier AB. Ojeön. Anäggningenpå Ojeönärvärdensädsta bevarade ojeraffinaderi. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Strömshoms kanamed b.a. sussverk i Västanfors, Fagersta, Sema och Uddnäs samt tihörande byggnader. Byggnadsminne Kana~ områdena berörs även av riksintresseområdet K 7. Sema Bruk berörs devis av Strömshoms kana samt av kraftstationerna Sema och. Några arbetarbostäder är bevarade. Området är upptaget i Kommunens KMV~program. Berörs av riksintresseområdet K 7a. Änge1sberg~Ojeön. Ed. ojefabrik. Byggnadsminne Berörs av bevarandeinriktad detajpan. Berörs av riksintresseområdet K 7i Engesbergs bruk. Byggnadsminne 1974, upptaget på värdsarvsistan (1993). Berörs av bevarandeinriktad detajpan. Berörs av riksintresse' området K 7i. Dunshammar. Förhistorisk järnframstäningspats. Anäggningen skyd~ das enigt KML. Området berörs även aven bevarandeinriktad detaj,, (

43 --~ pan och är upptaget i kommunens KMY'program. Berörs av riksintresseområdet K 7j. Trummesbergs järnbruksruin. Deav anäggningen skyddas enigt KML. Svartberget/Hedkärra medgruvor, kakbrott och kakugn. Dear av om' rådet skyddas som naturreservat. Lämningar från järn' och kak, framstäningenskyddas enigtkml. Skydds, och bevarande åtgärder föresås för: Fagersta bruks område, vada dear av. Berörs av riksintresseområde 7b (Fagersta). Västanfors kraftstationer. Avser gama och nya kraftstationen samt sam' manhängande ädre tekniska strukturer. Berörs av riksintresseområde K 7c (Yästanfors). Sema kraftstationer. Avser gama och nya kraftstationen samt samman' hängande ädre tekniska strukturer. Berörs av riksintresseområde K 7a (Sema). Trummesbergs järnbruksmijö. Berörs av kommunens KMY'program och KML. Maskinhuset tienge1sbergs Brukssågverk. Berörs av riksintresseområde K 7i (Engesbergs Bruk). Änge1sbergs stationsmijö. Omfattar den första stationsbyggnaden (fyt, tad och ombyggd 1900, sedan tjänstebostad för järnvägens persona, nu' mera bostadshus) som tikom 1875 i samband med invigningen av järnvägsinjen Stockhom,Ängesberg; oksta från 1876; pumphus med vattentorn troigen från samma period; nuvarande stationsbyggnad med uthus (ritade av Erik Laerstedt) som ersatte den första stationen i sam' band med invigning 1900 av järnvägsinjen Ängesberg,Ludvika, samt jämvägsarbetarbostäcer fr (ena huset är ombyggt 1960). En omfat, tande järnvägsmijö som har samband med den forna industriea verk, Ängesbergs nya station tikom är 1900 i samband med utvidgningen av järnvägsnätet. Vid tidpunkten invigdes nya förbindeser ti Krybo samt Fagesrra-Ludvika. Foto: -p Darphin, VLM.

44 Engesbergs hytta omkring Ti vänster, rostugnen och ti höger masugnen. Foto: VLM:s arkiv. samheten inomområdetochsedan även ortens ro somsemesterort. Berörs av riksintresseområde K 7i. Stationsbyggnader och banvaktsstugor vid: Sundbyberg, Skeppmora och Dagarn samtjärnvägsstationen vidfagersta Norra. ndustrimuseer industriminnen arkiv Strömshoms kana. Med sussverk vid Sema, Fagersta och Västanfors. Fagersta Bruks Museum. Samingar och utstäningar om Fagersta Bruks historia med tyngdpunkt på 1900~taet.Även Fagersta Bruks arkiv. Skansenmuseet. Bruksarbetarbostad från 1910 där en ursprungig ägen~ het med kammare och kök återskapats för att visa evnadsförhåanden hos en bruksarbetarfamij med ca 10 personer. Västanfors kraftverksmuseum. Utgörs av Västanfors gama kraftstation i verksamhet mean 1900 och 1949 med bevarad inredning, generatorer och vattenturbiner. ngår i Ekomuseum Bergsagen. Engesbergs Bruk. Omfattar herrgårdsanäggning, hammarsmedja, hytta och våghus. ngår i Ekomuseum Bergsagen. Engesbergs Bruk ~ Nordstjernans centraarkiv ochohnsonkoncernens historiska arkivär inrymda i en av brukets byggnader. Ojeön~Ängesberg. Ojeraffinaderi som anades 1873 på ön Barrön. Omfattar ett ferta bevarade byggnader som härstammar från pro~ i

45 duktionen av ojor, fett och fotogen som bedrevs på ön. ngår i Eko~ museum Bergsagen. Bästerugnar i Dunshammar(söder om Ängesberg). ärnframstänings~ pats från järnådern. Ett itet museum berättar om tekniken att fram~ stäa järn ur sjömam. Trummesbergs järnbruksruin. ngår i ett större friuftsområde. Ruiner av byggnader och hyttanäggningar från oika perioder. Kontaktpersonerochuppgiftsämnare Anna Svensson. Kutur sekr. Fagersta kommun. Te Litteratur Att bo i Fagersta Utg. A. Diös & B~uket. Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995: 1. Byggnadsinventeringsrapport. Fagersta kommun ~ Västanfors och Västervåa socknar. VLM Fagersta Bruks historia Hanson, W Westanfors~Fagersta. Från socken ti stad. ndustriminnen KMV~program för Fagersta kommun. VLM, Vertika kapanturbin med generator i Västanfors nya kraftstation, uppförd Foto: VLM:s arkiv. Lunden, T & Sporrong, U Ängesberg ~ samhäe. Bruk och Mäarbanan ~ då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Nisson, Staffan. Bryggerier i Sverige. Rapport RAÄ 1983:4. Nisser, Marie Engesbergs Bruk. En vägedning. Osson, Lars~Eric. 1987: Tegebruk i Sverige. Rapport RÄÄ Pettersson, ng~marie Norbergs Bergsag. Ström, Krister Kring forsen i Västanfors. Västmanands äns kaender, 1901, Översiktspan ~ Fagersta kommun Westanfors-Fagersta. Från socken ti stad Övrigakäor VLM:s fotoarkiv; VLM:s urkippsarkiv.

46 ~ j ( SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Hastahammars kommun Nuvarande Hastahammars kommun är sammansatt av fyra sock~ nar vars gränser ändrats vid fera tifäen. Hasta socken har skapats genom sammansagning av dear från socknarna Svedvi, Kobäck och Säby. Sockengränserna är inom kommunen något otydiga därför att or~ ter och verksamheter ofta sträckt sig överfera socknar och gama admi~ nistrativa gränser., Hastahammar år bidens mitt Butens imponerande fabriksanäggningar. Överst, i förängningen av Buten, Hasta Bruks byggnader. Foto: VLM:s arkiv. De södra dearna av kommunen utgörs av ett ågt och bördigt sätt~ andskap som hör samman med Mäardaen. norr, med undantag av några sprickdaar norr om Berg, dominerar skogstäckta områden som viar påen kraftigt förhöjd socke övertäckt med morän. Detta andskap hör samman med Bergsagens södra område. Där, nära gränsen ti Sura~ hammars kommun finns även fera större mossar och myrar, av vika Bredmossen varit föremå för expoatering av torv. Berggrunden består ti största de av gnejs och granit som i norr huvudsakigen täckts av morän och i söder av varvig era (ishavsera). Sättområdena har ytager bestående av åkerera. Förekomsten av varvig era har ett ti anäggandet av tegebruk, t.ex.vid Rasta i Hastahammar. Utmed Kobäcksån, aternerande öster och väster om den, öper en rustensås, Strömshomsåsen som fortsätter genom Södermanand. Den i

47 _- _- har på många patser varit föremå för expoatering av grus. Vid Kobäck har åsen bäddat för etaberingen aven större betongindustri. Landskapet inomkommunen prägas starkt av Kobäcksåns dagång som öper i nordsydig riktning genom hea kommunen. Dagången har utgjort ett naturigt och viktigt kommunikationsstråk mean Mäaren och Bergsagen. Ån har erbjudit utmärka förutsättningar för utnyttjandet av vattenkraften och samtidigt utgjort en utmärkt vattened som mot sutet av 1700,taet kompetterades med kana på vissa patser. daen kom därmed andsvägar, sjöeder och järnvägar att förenas ti en ivsviktig pusåder för Bergsagens och daens industrier. Kobäcks socken utgör numera den sydvästra deen av kommunen mensträckte sig tidigare upp ti Surahammars kommungräns i norr. Södra gränsen skapas av sjön Freden som är en vik av Mäaren. Vid Borgåsund mynnar Strömshoms kana och där anades under sutet av 1700,taet en astagepats, senare även järnvåg. Borgåsund bev en viktig hamnpats för sjöförbindeserna mean kanaen och Mäaren. Landskapet inom socknen prägas av Kobäcksån samt aven karak, teristisk mäardasbygd med omväxande bördiga åkrar och bevuxna åkerhomar. Där framträder Mäarområdets typiska herrgårdsandskap med b.a. Strömshoms stora kronogods. Rustensåsen som i Kobäck sträcker sig öster om ån har tidigt gett upphov ti en sporadisk expoatering av grus, sand och sten. Efter andra värdskriget anades nordväst om samhäet en betongfabrik som utvid, gades ti en större okaindustri. Verksamheten är numera nedagd med undantag för grustäkten. Faet vid Sörstafors ockade ti sig fera verk, samhetersom var beroende av vattenkraft. Tegebruk, sågverk, benstamp och ti sist pappersbruk har varit verksamma på patsen. Säby socken. sydost och granne med Kobäcks socken igger ia Säby socken vars bygd domineras het av ett jordbruksandskap med min, dre gårdar. nom socknens gräns igger även Möntorp, strax norr om Strömshoms gods. Möntorp har prägats av godset med samma namn samt av verksamheterna som drevs i ansutning ti Kobäcksån. Smedjor, sågar och kvarnar har där verkat oavbrutet sedan 1500,taet. / ~ Butfabriken i början på 1920-taet. Foto: VLM:s arkiv. ~ ~

48 Bergssockekn är ~ Si~Lsödra de enfortsåm'ttning av det åk'ppnba skättand, skapet som sträc er sig ör ängningen av ä aren runt o äc. öster avgränsas socknen av Kobäcksåns dagång. Med undantag av ett par smaare sprickdaar är socknens norra dear het täckta med skog. Längst upp i norr finns ett pärband av större mossar och myrar. Mindre jordbruks,. enheter hardominerat i sättområdena. Skogsbruket har däremot prägats ' Biden avsöjar Hastahammars strategiska äge i Kobäcksåns dagång, höjd med Hastahammar förenas ån med fördämda forsar, Strömshoms kana, vägar, järnväg och broar, Biden är tagen 1941, Foto: VLM:s arkiv, av större egendomar tihörande bruksboagen. Goda förutsättningar vid Bredmossen har ett ti en expoatering av torven i större skaa. Hasta socken Hastahammars brukssamhäe igger pågränsen me, an det bördiga sättandskapet i söder och Bergsagens södra skogsgräns i norr. Vid Hastahammar höjer sig andskapet mycket kraftigt viket ska' pade enrad naturiga forsar i Kobäcksån. De topografiska förhåandena och vattenströmmen erbjöd goda förutsättningar för utnyttjandet av vat, tenkraften. Där tvingades Strömshoms kana forcera sig förbi, med hjäp av imponerande susstrappor, en nivåskinad på 37 meter. Utveckingen av bruken vid Hastahammar edde ti attorten 1940 bidade municipasamhäe med de tätast befokade områdena i kringig' gande socknar. Tre år senare bev Hastahammar köping och största de, en av Svedvi socken samt norra deen av Kobäcks socken införivades administrativt med huvudorten. - \ L

49 KortomHastahammars industrihistora Bergsagens gruvor och skogar i norr, vattenströmmen från Kobäcks~ ån och transportsmöjigheterna genom daen, har varit avgörande natur~ iga omständigheter. De kom tidigt att främja etaberingen av industrier i ansutning ti Kobäcksån. Som kraftkäa och som transported har Ko~ bäcksån fått stor betydese för den industriea utveckingen inom kom~ munen. Den första verksamheten av industrie karaktär som okaiserades ti området bev hammarsmedjan vid Trångfors. Redan 1628 uppfördes en hammarsmedja med stångjärnshammare och två härdar. Vid den tid~ punkten hade borgerskapet börjat investera i järnförädingen. Nya järn~ bruk grundades på patser med god tigång på skog och vattenkraft medan tackjärn anskaffades från bergsmanshyttorna i Bergsagen. Tio år efter bruket i Trångfors uppfördes en iknande anäggning för järn~ och koppar~ smide vid Hasta. Dessa två hammarverk kom att skapa grunden ti Hastahammars industriea utvecking., -. ~, ~, -., -., ~, ~ -!, -. --! Faen i Hasta hade redan tidigare gett upphov ti fera kvarnar på patsen; Sörkvarn, Norrkvarn och Hasta kvarn. Båda bruken och fera av kvarnarna förenades periodvis under samma ägor. Under andra häften av 1700~taet omvandades kopparverket i Hasta ti järnmanufaktur. Ståbränning med speciaugn infördes, samti~ digt som skär~ och vasverk. Från hantverksmässiga tiverkningsformer tog verksamheten ett kiv in i den industriea ådern, omvandingen ti storindustri hade börjat. Vid Trångfors fortgick paraet framstäningen av stångjärn enigt traditionea metoder. Tiverkningsprocessen förbättrades på 1850~taet och sedan på 1870~taetgenom införandet av effektivare härdar och ham~ mare. Även under början på 1900~taetförbättrades utrustningen men 1915 var produktionsstrukturen vid det anrika bruket het förådrad och verksamheten avveckades. ämbmkets ursprungiga anäggning i Hastahammar övergavs på 1940-taet och revs sutigen Biden visar bmkets industribyggnader kring sekeskiftet Foto: VLM:s arkiv.

50 Smedjan vid Trångfors bruk var i drift fram ti 1915 då bruket ades ned. ärnföräding hade då pågått på patsen i nära 300 år. Foto: VLM:s arkiv. Vid mittenav 1800~taet hade Hastahammarsbrukutveckats kraf~ tigt. Bruket omfattade utöver jord~ och skogsbruk, smedja, såg, tegebruk, kvarn och bränneri. Under andra häften av 1800~taet infördes stora tekniska förändringar i produktionen. Först tikom ett vasverk, sedan moderniserades smedjan, därefter föjde ett nytt påtvasverk och nya vä~ ugnar. Motsutetav seket införivadesgötjärnsprocessenochhastafick en martinugn. Sedan föjde eektrifiering och en ständig modernisering av utrustningen. Paraet skedde en oavbruten utvidgning av verksam~ heten och brukets område. Så småningom anades ett nytt verk öster om det gama. På 1870~taetgrundades en annan järnindustri i Hasta, Butfabriken som speciaiserade sig på tiverkning av skruvar, muttrar och butar. n~ edningsvis komföretaget att utnyttja Hastabruks tekniska infrastrukturer och okaer. På 1890~taetkunde det nya boaget förvärva marksöder om Hasta bruks område och utvidga sin verksamhet. Vid sekeskiftet kunde hea driften eektrifieras. En omfattande modernisering och rationaise~ ring av produktionen ineddes 1925 och på 1940~taetexpanderade verk~ samhetenkraftigt. Butenutveckades medtidentienav Hastahammars största industrier. Strömshoms kana fick stor betydese för utveckingen av bruken i Hasta. Största deen av varutransporterna ombesörjdes genom kanaen och vid Skantzsjön hade företagen egna astagepatser för ändamået. N är järnvägen 1875 nådde Kobäck kom en de av frakterna att omastas från pråmar ti järnvägsvagnar för vidare transport. År 1899 nådde järnvägsinjerna även Hastahammar och stickspår drogs ti bruks~ områdena. början på 1930~taettikom i Hastahammar en tredje betydande industri, AB Kantha. Företaget som är ett dotterboag ti Butfabriken AB har i dag utveckats ti den största industrin på orten. Verksamheten '

51 Ị -! -.. -! - - är okaiserad ti östra sidan av Kobäcksån, söder om Butens anägg, ning. På området har ett omfattande fabrikskompex vuxit ti. Produk, tionen är inriktad på framstäning av eektriskt motståndsrnateriai ur, sprungigen baserat på en oka uppfinning av företagets grundare, Hans von Kantzow. Framför at har kommunens industrihistoria prägats av meta, föräding och av verksamheter som ut' nyttjat vattenkraft; först kvarnar och sågar och senare ekraftstationer. Under en period hade också tegeindustrin betydese. Hasta, hammar anades under sutet av 1800, taet Rasta tegebruk, som åg inom nuvarande Kanthas fabriksområde. Tegebrukets produktion integrerades 1945 ti Kanthas verksamhet men av' veckades så småningom. Av bruket återstår herrgårdsbyggnaden. En stor de av produktionen avsattes på patsen ti utbyggnaden av den expan, derande industrin. Redan 1849 fanns vid Sörstafors ett tegebruk som där drevs tisammans med sågverk och benstamp. En fabrik som framstäde benmjö och im var också i drift, under en kortare period, inom Sörkvarns område i Hastahammar. Vid sidan om den anrika järnindustrin tikom 1870 ett betydande företag, Sörstafors pappersbruk som bev det enda av sitt sag i änet. Andra verksamheter var redan tidigare etaberade på patsen och bru, ket bev en vidareutvecking av dessa. Sörstafors industrier drog förde av transportmöjigheterna genom Strömshoms kana med sjösystem. Också vattenfaet på patsen kunde på ett avgörande sätt expoateras för kraftproduktion. Under åren kom bruken i Hastahammar att starkt präga sam, hässtrukturen. Företagen medverkade på oika sätt i uppförandet av ett stort anta arbetarbostäder och amänna byggnader runt om i sam, häet. Även i Sörstafors tikom ett mindre brukssamhäe i ansutning ti pappersbruket. Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Ett ädre vägnät har sedan medetiden bundit samman kyrkorna på sättområdet i kommunens södra de. Strömshomsåsen som föjer Ko, bäcksåns dagång erbjöd ett naturigt underag för vägsystemet som för' band Bergsagen med Mäarområdet. Där mötte ås, och davägarna den forna Eriksgatan som utgjorde den östvästiga förbindesen norr om Mä, aren. Strax söder om Strömshom bands vägsystemet samman med sjö, förbindeserna över Mäaren. Pappersbruket vid Sörstafors uppfördes Verksamheten omfattade redan då tegebruk, sågverk och benstamp. Bid: VLM:s arkiv. Pråmsäp på Strömshoms kana i början på 1900-taet. täten bogseraren Mimer. Foto: VLM:s arkiv.

52 ärnvägsförbindesen mean Kobäck och Ramnäs invigdes Kobäcks representativa stationshus uppfördes Foto: -p Darphin, VLM. De av Hasta Bruks anäggning, i förgrunden kraftstaionen från Största deen av bruket revs Foto: VLM:s arkiv. Strämshoms kana Bergsagens titagande ro som järnproducent och utbredningen av järnbruk och industrier ängs med Kobäcksån skapade behovet av förbättrade transporter mean norra Bergsagen och Mäaren. De gynn; samma förhåandena ängs Kobäcksån som ti större de var segings; bar möjiggjorde anäggandet av Strömshoms kana. Arbetena påbörja; des 1772 och sutfördes Därmed öppnades en mycket viktig trans; ported mean Smedjebacken i norr och Borgåsunds hamn i söder, och vidare över Mäaren. Hastahammars kommun och industrier kom att i hög grad beröras av kanaens strukturer och verksamhet. Större deen av kanaens suss; verk återfinns inom kommunens gränser iksom astagepatsen vid Borgå; sund i söder, där järnvågen fanns och omastning av varor kunde utföras. Hastahammarfinns också kanaens mest omfattande sussystem, med storahöjdskinader. Ditförades ävenfera av kanaboagetscentraafunk; tioner b.a. driftedning, administration och verkstäder. Tack vare kana; en kunde kommunens industrier vid Trångfors, Hastahammar, Sörstafors och Möntorp utveckas. Kanaenförbättrades ochbyggdes om 1842 ti En ivigverk; samhet fortgick ängs med kanaen in på 1900;taet trots en titagande konkurrens av järnvägen. Den sista godstransporten genomfördes så sent som Under kanaens användningsperiod medförde de intensiva sjöfrakterna ett behov av underhå, reparationer och nya båtar för den trafikerande fottan. Föjden bev etaberingen av sammanagt ettfemton; ta båtvarv ängs med kanaens sträcka.

53 ~ ~ ~ ärnvägar Trots kanaförbindesen innebar tikomsten av fera järnvägar ett viktig kompement och en transportförbättring för bruken och företagen som var föragda ti Kobäcksåns dagång. Verksamheterna bev inte endast beroende av sjöfarten på Mäaren; Framför at kom vinterförbindeserna att förbättras påtagigt. samband med färdigstäandet, 1875, av järnvägssträckan Köping Tiberga (Stockhom-Westerås-Bergsagens ärnväg) tikom en station vid Kobäck. Föreningen på patsen av kana, andsväg och järnväg kom att omvanda Kobäck ti en ur kommunikationsaspekt strategisk knutpunkt. Transportsförhåandena förbättrades ytterigare 1899 när Gränges Oxeösunds järnvägsboag öppnade en förbindese mean Kobäck och Ramnäs. Då fick även Hastammar en station och bruken en direkt järnvägsansutning. Varutransporterna av råmateria från norra Bergsagen och avsättningen av produkterna mot söder underättades. Ett stickspår anades även i efterhand mean pappersbruket i Sörstafors och Kobäcks järnvägssystem. Vid Kobäck fanns redan i ädre tider ett viktigt vadstäe över ån. De naturiga geografiska förutsättningarna på patsen edde med tiden ti att Kobäck utveckades ti en knutpunkt för oika transportssystem. Där kom andsvägar, vattened och järnvägar att mötas. ansutning ti det het utbyggda järnvägssystemet utveckades Kobäck ti ett stationssamhäe och en viktig knutpunkt för de nordsydiga och östvästiga järnvägsinjerna. Tekniska verk/ kraftverk Faen i Kobäcksån bjöd på utmärka förutsättningar för ett utnyttjande av vattenkraften. Detta främjade anäggningen av b.a. bruken vid Trångfors och Hastahammar. Många kvarnar, sågar och andra Kontrorummet i Trångfors kraftstation år Foto: VLM:s arkiv.

54 Hasta Bruks vasverksbyggnad kort före rivningen Foto: VLM:s arkiv. verksamheter, beroende av vattenkraften, kom också tidigt att utnyttja de tarika forsarna som fanns ängs med ån. Hastahammaromnämns redan under 1400~taetinte mindre än tre kvarnar. Vid Möntorp anades enkvarnpå 1500~taet.Denförsta hammarsmedjanuppfördesvid Trång~ fors 1628 och tio år senare anades en kopparhammare vid Hasta. Den tekniska utveckingen och införandet under 1880,taet av vat, tenbaserad ekraftsproduktion edde ti anäggandet aven rad vatten' kraftverk ängs hea åsträckan. Nya regeringsdammar, intagskanaersamt vattenvägar uppfördes i ansutning ti kraftstationerna. Ett av de första kraftverken i dagången bev Trångfors kraftstation som invigdes Redan på 1880,taet hade mindre kraftstationer uppförts i Hastahammar i höjd med nuvarande Butfaet och en utbyggnad av dammanäggningen påbörjades Norrkvarn fick sin kraftstation Söder ut tikom 1915 ett större kraftverk vid Yästerkvarn och senare 1937 fick bruket i Sörstafors en egen kraftstation. Rivna anäggningar Hastahammar. Brukens kontinueriga och ångvariga expansion föjd av rationaiseringar och nedäggningar har medfört stora föränd, ringar i anäggningarna och byggnadsstrukturerna. Många ädre bygg, nader har bivit om, eer tibyggda, andra revs för att ämna pats åt nya strukturer. samband med förändringarna under de senaste åren har en rad byggnader även rivits av ekonomiska skäl Samma process har drabbat många bostäder som utgjorde en sjävkar de i brukens struk, tur. Bebyggesen med ansutning ti Hastahammars bruk och Buten har varit, och är ännu, ett industriandskap i ständig förvanding. Pro, bematiken igger i säkerstäandet av de kuturhistoriska värdena, bygg, nadernas befintiga kvaiteer och ämpiga ösningar inför framtida återanvändningsmöjigheter. Endast spår återstår av den ädre ursprungiga verksamheten som skapade grunden ti Hastahammars bruk. Kopparhammaren och de första järnsmedjorna är sedan änge rivna. Detsamma gäer ortens ädsta kvarnar och sågar. Norrtunbo kvarn brann 1842, Hasta kvarn var i bruk fram ti 1930,taet men revs därefter iksom Hasta såg som drevs ända in på 1920,taet. Från sågen vid Trångfors bruk finns endast fun, damentet kvar. Sörkvarns byggnad är däremot bevarad men starktförändrad. nom kvarnens område verkade under en period en benmjös, och imfabrik som numera är borta iksom en mängd små fabriksbyggnader som fanns runt omkring. T benfabriken, som var verksam fram ti första värdskri, get, hörde också ett kokeri som åg på andar sidan ån. Rasta tegebruk vars verksamhet ineddes under 1800,taets andra häft införivades 1945 med Kanthas växande industriområde. Så små, ningom avveckades största deen av produktionen och bruket inbyggdes het i Kanthas nya byggnader. Betongfabriken som verkade inom Södra N ibbes industriområde, sydost om Hastahammar revs nyigen och de sista spåren efter verksam' heten jämnades med marken. c. '

55 Förnyese eer förändringar av de tekniska infrastrukturerna Lex. dammar, broar, kraftverk, vägar, järnvägar och kana har också medfört ingrepp i eer rivningar av ädre byggnader och anäggningar i oika om~ gångar. Den ädre kraftstationen från 1905 vid Stora Åsätra (norr om Hastahammar) revs någon gång efter Ett modernt kraftverk ersät~ ter den ursprungiga stationen. Hastahammars järnvägsstation är ännu bevarad, men med förändrad funktion. Det tihörande godsmagasinet är numera rivet. Kobäck. Ett ferta viktiga byggnader tihörande Kobäcks järn~ vägsstation, b.a. oksta, godsmagasin och personabyggnader, har rivits. Kobäcks mejeri, vid stationsgatan, som var ett av de största i änet revs för att ämna pats åt bostäder och affärer. Fabriksbyggnaden efter Kobäcks Eektriska Verkstadrevs troigen under 1980~taeti ansutning ti ett nytt byggnadsprojekt. Byggnaden var uppförd 1940 i renodad "funkisarkitektur". Företaget som tiverkade eskåp syssesatte som mest ett hundrata personer. Även på andsbygden har förändringarnas vind verkat. Torvströ~ fabriken vid Bredmossen, norr omtrångfors, revs någon gång efter Numera återstår endast expoateringen av torvtäkten Nuvarande industrier inom och utanför tätorten Hasta bruks tiverkning av ståprodukter som omfattar axefabrikens samt Butens produktion har genomgått stora rationaiseringar. Båda fö~ retagen har dock fortfarande en betydande tiverkning. Numera är det Butens dotterboag, Kantha AB, som är ortens största företag. utboda industriområde, öster om tätorten, igger en av de yngre och större industrierna; utbodaverken med Kan ast omponents AB som tiverkar gjutna komponenter åt bi~ och fygindustrin. Även Sam~ ha WMP kan räknas ti de större företagen. nom de mindre industri~ områdena öster om orten finns en rad mindre företag samt industrihote med verksamheter huvudsakigen av oka karaktär. Kobäcks stationssamhäe år Foto: VLM:s arkiv.

56 Den anrika spiksmedjan senare knivfabriken i Möntorp har moderniserats och utveckats. Där tiverkas numera rostfria diskbänkar och företaget, ntra Gustavsberg Rostfria AB, ingår i Gustavsbergskoncernen. En produktion av samma karaktär har Amsta Rostfritt AB som är inrymd i Amstas gama skobyggnad söder om Eriksbergs industriområde, utanför Kobäck. En annan betydande aktör på andsbygden är Varnäs-företagen Kobäck Meta, med produktionsenheter i Kobäck samt i f.d. Sörstafors pappersbruk. Verksamheten är inriktad på gjutning och föräding av ätta och tunga metaer. Kobäck har ävenett mindre industriområde med ett ferta små företag. Av mera udda karaktär är expoateringen av torv vid Bredmossen (Berg socken). Där fanns tidigare även en torvströfabrik. Möntorps knivfabrik anades på 1870-taet. På patsen fanns dock redan på SOO-taet en spiksmedja. Tiverkningen omfattar numera rostfria artikar. Biden är tagen Foto: VLM:s arkiv. Fördjupaddokumentation önskvärd för: Butens fabriksområden. Avseende förändringar i byggnadsbeståndet, dokumentation av ädre och yngre industribyggnader utvändigt som invändigt, redovisning av befintiga kvaiteer samt redovisning av värdefua eer representativa byggnader och byggnadsdetajer. Hasta Bruks fabriksområden. Avseende förändringar i byggnadsbeståndet, ädre industribyggnader utvändigt som invändigt, redovisning av befintiga kvaiteer samt redovisning av värdefua eer representativa byggnader och byggnadsdetajer. Kobäcks jänvägsmijö. Avser det som återstår av järnvägsmijönj b.a. järnvägsstation, vattentorn och kvarstående f.d. arbetar- och tjänstebostäder. Syftar attförbättra kunskapsunderaget inför önskvärda skyddsoch bevarandeåtgärder. L

57 ---- Kobäck Meta i Kobäck (Kobäck-Kyrkby 4:4). ntressant medestor anäggning med karaktär av mekanisk verkstad. Företaget etaberade sig i Kobäck 1934 som modesnickeri ochgjuteri. Några år senare utveckades anäggningen ti ett renodat ättmetagjuteri. Byggnader huvudsakigen från och 40-taen. Dokumentationen avser underag för skyddsföreskrifter och vårdpan. Sörstafors anäggning år Nedanför pappersbruket sussverk ti Strömshoms kana. Ti höger på biden uppstäningen av timmer samt sågverket. Foto: VLM:s arkiv. ~ Kobäcks f.d. cementgjuteri (Kobäcks-Vaby). Större anäggning anagd nedanför åsryggen i ansutning ti Kobäcksån. De ädre dearna av anäggningen är troigen från 1940-taet och fabriken har därefter utvidgats i etapper. En de av den utvändiga utrustningen är bevarad och troigen ikaså invändigt. ementgjuteriet i Kobäck har varit ett av de största om inte det största i änet. Anäggningen är för närvarande övergiven och förfaer. Fördjupad dokumentation är motiverad i samband med rivning eer ombyggnad av anäggningen. Historik över verksamheten saknas. Möntorps f.d. knivfabrik numera ntra Gustavsberg (Möntorp 1:1). Avseende fabrikens byggnadsutvecking och ädre byggnadsstrukturer. Västerkvarns kraftstation (Västerkvarn 2: 1). Väbevarad större kraftstation från 1915 med representativ arkitektur. Anäggningen är fortfarande i bruk. Av stor betydese för hea Möntorps mijö. Anäggningen ej inventerad av Spade / Brunnström. Kräver en noggrann dokumentation av den tekniska utrustningen, enigt Spades mode. Sörstafors f.d. pappersbruk (Sörstafors 1:2), numera Kobäck Meta. Avseende främst de tekniska byggnaderna (exteriörer som interiörer), dokumentation av oika byggnadsetapper, ombyggnader ochförändringar, tidigare och nuvarande funktioner. Även befintiga arkitektoniska och historiska kvaiteer samt vård och restaureringsbehov. Ti bruket hör även en större kraftstation. Pappersbruket är det enda i sitt sag i Västmanand och kan på riksnivå också vara av särskit intresse. Sörstafors omfattar även ett anta ädre arbetar- och tjänstemannabostäder och ett större bestånd av egnahem från och 50-taen.

58 Anäggningar och industrimijöer som berörs eer som omfattas av riksintresseområden: Strömshoms kanaområden, Hasta Bruks och Butens fabriksområden, Västerkvarns industrimijö och tekniska anäggningar, Sörstafors industrimijö, Trångfors Bruk. Avser underag för skyddsföreskrifter samt gränsdragningar beträffande mijöer. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Möntorp f.d. knivfabrik numera ntra Gustavsberg Rostfria AB. Metabearbetning har anor från 1600,taet då en spiksmedja anades på området. På 1800,taet uppfördes en knivfabrik som med åren utveckats ti en modern metaindustri som tiverkar rostfria varor. Med utgångspunkt från den historiska bakgrunden bör en skidring av dagens produktion och arbete vara reevant. Verksamheten är även representativ för mindre andsbygdsindustrier med hög kvaitativ tiverkning. Avestetiskbetydeseför mijön Sörstafors f.d. pappersbruk (Sörstafors 1:2) med kraftverk och bostäder. Västerkvarn med kvarnmijö ochkraftstation (Västerkvarn 2: 1). Trångfors bruksmijö (Trångfors Bruk 2:13) med tekniska byggnader, bostäder och de av kanaen samt Trångfors kraftstation (Hasta 3:1). Hasta bruks bruksmijö (Hasta 3:1). De av, med tekniska byggnader och annan tihörande bebyggese. Butfabrikens anäggning (Hasta 3:7, 3:9) och bruksmijö med tekniska byggnader och annan tihörande bebyggese. Strömshoms kana med tihörande anäggningar och byggnader. Kobäcks järnvägsmijö med stationsbyggnad, vattentorn, tjänste, och arbetarbostäder. ' Kobäcks station uppfördes 1877 i samband med invigningen av förbindesen me1an Köping och Västerås. Senare ansöt även Oxeösunds-Grängesbergs jämvägsboag med förbindeser mot norr och söder. Foto: -p Darphin, VLM.

59 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~--~~~~~~ _.. ~ Av betydande historiskt värde Sörstafors f.d. pappersbruk (Sörstafors 1:2) med kraftverk och ansutning ti sussverk och kanal Västerkvarns kvarnmijö (Västerkvarn 2:1) och Möntorps f.d. knivfabrik (Möntorp 1:3). Numera ntragustavsberg Rostfria AB. Trångforskraftstation (Hasta 3:1). Trångfors bruksmijö (Trångfors Bruk 2: 13). Hasta Bruk (Hasta 3: 1). Dear av, bör specifiseras vid fördjupad undersökning. Butfabriken. (Hasta 3:7,3:9) Dear av, bör specifiseras vid fördjupad undersökning. Strömshoms kana med tihörande anäggningar och byggnader. ndustrigatan i Hastahammar med några av Butfabrikens byggnader. Foto: -p Darphin, VLM... 1 Befintiga skyddsföreskrifter gäerför: Strömshoms kana. Kanaen är byggnadsminne. Sussområdenaoch byggda dear igger inom riksintresseområde K7g (KMV) samt F 4 (FLL). Områdena berörs också av kommunens KMV~program. Trångfors Bruk. Områdetberörs av riksintresseområde K7g (KMV) samt F 4 (FLL). Området berörs också av kommunens KMV~program. Möntorp. Västerkvarns område berörs ti viss de av q~bestämmeser i detajpan. Berörs även avförsag ti utvidgning av nuvarande Strömshoms riksintresseområde. För ntra~gustavsbergs industrianäggning saknas detajpan. Kobäcks stationsområde. Området har i KMV~programmet (1978) utpekats som särskit värdefut. Området berörs nu' mera av detajpaner. Stationsbyggnaden berörs av q,bestäm, meser i detajspanen, iksom det bevarade vattentornet inom stationsområdet. Bekagigt nog har har fera viktiga byggna, dertihörande stationsmijönrivits underåren; b.a.okstaet, Kobäck Meta startades på patsen 1934 som modesnickeri. År 1937 inriktades hea verksamheten på gjutning av ättmetaer. Foto: -p Darphin, VLM.

60 Butfaets kraftstation år 1936, med ti höger Butens fabrik och i bakgrunden Hasta Bruks anäggning. Foto: VLM:s arkiv. personabyggnad ochgodsmagasinet. En transformatorstation vid Kobäcks~ ån nordväst om järnvägsstationen berörs också av q~bestämmeser. Sörstafors industrier- Ed. Sörstafors pappersbruk. Fabriksområdet berörs av detajpan samt av kommunens KMV~program. Skydds, och bevarandeåtgärder föresås för: De av Hasta Bruks och Butens fabriksområden. Enigt redovisning och försag i kommande fördjupad utredning. Bör också redovisas i samband med översyn av gränser för riksintresseområdet samt i samband med en kommande och motiverad detajpanering av områdena. Sörstafors industrier(sörstafors f.d. pappersbruk}. En bevarandepan för området och byggnaderna bör tas fram i samförstånd med det nuvarande företagets drifts~ och utveckingskrav. Västerkvarns kvarnmijö, Västerkvarns kraftstation samt ntra Gustavsbergs industrianäggningi Möntorp. Dessa mijöer harett starkt samband med varandra. De avspegar en historisk kronoogi över utnyttjandet av vattenkraften på patsen. Samtiga anäggningar har dessutom mijö~ och arkitektoniska kvaiteer som motiverar skyddsföreskrifter. De befintiga gränserna (i kommunens KMV~program) som avser områdena av betydese för kuturmijövården i Möntorp bör utvidgas ti att omfatta ovan nämnda anäggningar. ndustrimuseer industriminnen arkiv Störredeavkommunen ingåri Ekomuseum Bergsagen. Trångfors kraftverksmuseum. Stationen är nedagd men har bevarats i sitt ursprungiga skick. Anäggningen visas numera som museum. Anäggningen ingår i Ekomuseum Bergsagen.

61 Trångfors smedja. Lancashiresmedja och kohus fr. tiden kring 1800, med bevarade interiörer och utrustning. Anäggningen ingår i Ekomuseum Bergsagen.,. -.,. Kanamuseet Skantzen i Hastahammar. Visar föremå och materia med ansutning ti kanaens historia, drift och verksamhet. museets samingar ingår också arkivmateria. Hastahammars bibiotek. Bok~ och arkivaiesamingar som berör industrierna och företagen inom kommunen. Även kipparkiv och bidarkiv. Kontaktpersoner och uppgiftsämnare ngmar Ek. Te. 0220~ Mats Hansson, kuturchef. Te. 0220~ Litteratur Aa tiders Kobäck Hasta K:n. Basth, Aan Sörstafors genom tiderna. Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995:1. Enemark, Eimar. Hastahammars köping. Hembygdsbok. (Stenci, odaterad). Ha1sta Bruks persona poserar omkring 1890 utanför vasverket. mitten disponent Vihem Larsson. Foto: VLM.s arkiv

62 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt omheby kommun Genom kommunen öper en mäktig rustensås i nordsydig riktning. Åsen bär fera namn; b.a. Dakarsåsen, Mästeråsen, Enköpingsåsen. Åsarna har tidigt använts som naturiga vägar och senare som underag för anagda vägar samt järnvägsbanor. Än i dag föjer många av de nord~ sydiga förbindeserna åsryggarna. Fera större sjöar finns inom kommunens gränser, i synnerhet Råk~ sjön, Skärsjön och Vansjön. Sjöarnas ti~ och utföden har utnyttjats för driften av sågar, kvarnar, smedjor m.m. nordost avgränsas Heby kom~ mun av Tämnaren vars sänkning på 1870~ och 1950~taen edde ti De av Osson & Rosenunds gigantiska anäggning i Heby. Verksamheten omfattade b.a. tegebruk, kvarn, sågverk, hyveri och snickerifabrik. förgrunden Heby stations bangård med magasin. Foto: VLM:s arkiv. erövringen av stora odingsbara ytor. norr avgränsas kommunen av Da~ ävens mäktigabifödenj Färnebofjärden och Hedesundafjärden. Kommunen är ti största de täckt med skog som också är rik på större myrar och mossar. ordbruksområdena förekommer främst inom kommunens sydvästra och nordöstra dear, i ansutning ti Tämnaren. Det omfattande järnvägsnätet som från och med 1873 kom att an~ äggas genom kommunen gav upphov ti fera stationssamhäen. de

63 "' -, -, -! nya samhäena eer ängs med järnvägarna anades många av de tidiga industrierna. Exempe på patser som utveckats ti stationssamhäen i kombination med industrier är Kerstinbo, Tärnsjö och Runhäen vid Saa,Gysinge järnväg och framförat Vittinge, Morgongåva och Heby på sträckan Uppsaa,Saa. Nora socken utgör på många sätt ett gränsområde. Där igger Upp, ands nordvästigaste hörn och där möts också tre oika andskap. Byg, den begränsas i norr och väster av Daävens biföden, Färnebofjärden och Hedesundafjärden. Längs med Daävens stränder förekommer sanka marker som påverkas av ävens vattenföde. Landsvägen mean Heby och Gysinge föjer inom socknen den mäktiga rustensåsen som sträcker sig i nordsydig riktning, rakt igenom änets östra de. Åsryggen har se, dan urminnes tider utgjort ett naturigt underag för vägförbindesen mean Gästrikand och Mäardaen. Socknens enda större sjö, Skär, sjön, igger öster om Dakarsåsen. Ti största de är socknen en skogs' bygd med omfattande mossar och myrar, odingsområdena är begrän, sade ti de sydöstra dearna. Av naturiga skä är det skogen som utgjort ryggraden i socknens näring, vid sidan om expoateringen av torv från mossarna samt av sand och grus ur åsen. Östervåa sockenutgör kommunens nordöstra hörn med änsgränser mot Uppsaa och Gäveborgs än. Bygden i ansutning ti Tämnarens västra strand består huvudsakigen av gamma sjöbotten, som devis eröv, rats genom sjöregeringar. Socknens östra sättbygd och andskapet kring Bjurvaa domineras av bördiga åkrar som ti ytan överträffas endast av Västerfärnebo och Munktorp inom änet. Hea norra deen av socknen domineras av vida skogar. ordbruksenheterna har med få undantag varit små viket främjat binäringar med ansutning ti skogsbruket och träsöj, den. Mindre snickeriverkstäder som kom att föja den etaberade traditio' nen av hemsöjd och möbetiverkning bev vaniga i området. Med eta, bieringen på 1920,taetav Zetterbergs Mekaniska fick näringsivet i sock, nen ett industriet insag av största betydese. År 1973 invigde företaget en ny och modem fabriksanäggning, strax söder om Östervåa tätort. Harbo socken igger sydväst om sjön Tämnaren som är socknens gräns i norr. Näringarna har änge dominerats av jord" skogsbruk och boskapsskötse. Odingsbara areaer upptar en betydande de av socknen och sträcker sig främst kring Harboåns dagång och dess biföden eer Övergång ti ångdrift möjiggjorde, från och med sutet av 1800-taet, etaberingen av en rad nya kvarn- och sågröre!ser på många patser. Biden: Östervåas ångsåg och -kvarn i början på 1900-taet. Foto: VLM:s arkiv. -!

64 L utgör gamma sjöbotten från Tämnaren. Sjösänkningar av Tämnaren ge, nomfördes i två omgångar och frigjorde stora odingsbara areaer. Sank, marker förekommer också i förängningen av Tämnaren och i ansutning ti Harboån som tisammans med Vretaån rinner genom socknen. Skogs, områdenförekommer främst i de södra och östra dearna tisammans med myrar och mossar. Ti sin karaktär har socknen stora ikheter med Öster, våa socken. Med tiden har mindre orter bidats vid Harbo och Haga. Avkastningen från skogen har varit god, i motsats ti åker, produktionen och djurskötsen. Sågverksröreser bev därför ett tidigt och L År 1898 övertog Westerås Landbruksmaskiner Moneboverkens byggnader i Morgongåva. Detta bev början på en ångvarig och mångsidig industrie verksamhet på patsen. Foto: VLM:s arkiv. förankrat insag iden okaa näringsverksamheten. Bräder och annat virke transporterades ti Uppsaa för avyttring. Särskit karakteristiskt för Harbo socken och grannsocknarna bev också det starka insaget av binäringar med inriktning på träsöjd. Takrännor, skottkärror, skovar och möber var några av de trävaror som kom att förknippas med området. Snickeri, fabriker har utveckats särskit i ansutning ti Haga och Harbo. Gruv, och hyttdrift har också periodvis förekommit inom socknens gränser. Fö, rekomsten av kaksten har från och med medetiden periodvis medfört expoatering av marmorsten, den s.k. "Harbomarmorn". Enåkers socken är en av kommunens minsta socknar. Den gränsar i väster ti de norra dearna av Saa kommun och ti sjön Haaren som förr ingick i Saa gruvas vattenförsörjningssystem. Landskapet utgörs ti större de av näringsfattiga moränmarker bevuxna med barrskog. ord, bruket är koncentrerat ti forna sjöbottnar i de östra ochsödra dearna av socknen. Genom sänkning av Haaren kring sekeskiftet erhös nya odingsområden. Större torvmossar förekommer ide norra dearna av sock~ nen och expoatering pågår på fera patser. Hea östra deen av socknen berörs aven mäktig åsrygg, Dakarsåsen / Mästeråsen m.f. namn, som sträcker sig i nordsydig riktning genom hea kommunen. Utefter åsen som expoateras på många patser öper väg 67 (Heby~Gysinge). Paraet

65 ! med denna igger även banvaen ti den nedagda järnvägen mean Kerstinbo i norr och Heby~Enköpingi söder. Banvaen är bevarad och vä synig på fera patser. Runhäens stationssamhäe,sydost om Enåkers kyrkby, har varit en viktig knutpunkt för järnvägsinjerna Enköping~ Runhäen och Saa~Gysinge.Näringsivet inom socknen har vid sidan om jordbruket varit förenat med skogsbruket och binäringar i ansut~ ning ti detta. Försäjning av gruvved ti Saa, sågning, koning, tjärbränning, trä~ söjd och snickeriröreser är verksamheter som har haft betydese under oika perioder. Även torvtigångarna har expoaterats iksom sand och grus från åsen. Huddunge socken är centrat beägen inom kommunen och avgrän~ sas i väster av den mäktiga Dakarsåsen. Ti stor de domineras andska~ ḻ. -. -! ~ ~ -. pet av näringsfattiga moränjordar som huvudsakigen täcks av barrskog ochdär insag av torvmossarförekommer. Några mindre sjöar, den största är Råksjön, förekommer i skogsområdena i öster. ordbruksmarkerna är koncentrerade ti sättbygden i Vretaåns dagång som också utnyttjas av andsvägen. Vid sidan om jord~ och skogsbruk har kvarn~ och sågdrift haft stor betydese. Under 1800~taetsandra häft fanns inom socknen ett stort anta sågar. Aa är numera nedagda med undantag för sågverket vid Rödje. Under 1800~taetvar även binäringar i ansutning ti skogs~ bruketvanigtförekommande. Bandannat tiverkades aggkär och tak~ spån medan torkad bark sådes ti garverier. Produkterna avyttrades ti större de i Enköping. Förekomsterna av kaksten och era har expoate~ rats på fera patser, kaksten b.a. kring Rönnviken för framstäning av kak och era vid Sibo tegebruk. Västerövsta socken omfattar den sydvästra deen av kommunen. Runt om Heby samhäe samt i dagångarna som sträcker sig vidare mot norr, söder ochöster finns de festa av socknens jordbruksbygder. Odings~ ytor har under årtionden också erövrats genom torräggningen av fyra sjöar. Den enda kvarvarande sjön, Vansjön, utgör käan ti Örsundaån som varit något aven pusåder för bygden. Där anades många av anägg~ ningarna som var beroende av vatten och vattenkraft. Större skogsområ~ samband med bidandet av andesmejerier under sutet av BOO-taet uppfördes en rad moderna mejeribyggnader. Tärnsjös mejeri tikom i början på 1900-taet. Foto: VLM:s arkiv.

66 den som bryts av mindre odingsbara fät förekommer i norr och söder. ord, och skogsbruk samt boskapsskötse har varit dominerande näringar i socknen. betydande omfattning bedrevs även under en period binä, ringar som koning och tjärbränning. mitten av Hebys sättbygd möts många av kommunens och om, rådets viktiga förbindeser. Åsen (Dakarsåsen/Enköpingsåsen) har ut, gjort ett naturigt och viktigt kommunikationsstråk mean norr och söder. Stigar, vägar och järnvägar har genom århundraden föjt åsryggen. Där rinner också Örsundaån vars dagång utgör ett naturig kommuni, kationsstråk mot nordost och sydost. Heby samhäe bev därför knut, punkt för de festa förbindeserna i området. Där möttes järnvägarna Uppsaa,Krybo och Enköping,Runhäen,Gysinge. Där sammanförs de viktiga vägförbindeserna mot öster och Uppsaa, mot väster och Saa, mot söder och Enköping, mot norr och Gäve, mot nordost och Hud, dunge, Harbo, Östervåa samt mot fera andra byar och orter. Heby sam' häes utvecking har prägats des av järnvägsförbindeserna och des av tegeindustrins intensiva verksamhet i och utanför orten. Det strate, giska äget samt koncentrationen av industrier gjorde Heby ti kommu, nens administrativa och ekonomiska centrum. Vittinge socken gränsar i öster och söder ti Uppsaa än. Norra de' en domineras av barrskog med insag av mossar medan södra deen har stora sättbygder med huvudsakigen sammanhängande odingsområden. Två mindre åsar, Ramsjöåsen och ngesboåsen, berör området. Ettferta sjöar finns i norr, i sydost samt söder om Morgongåva tätort. Några sjöar, b.a. Vittingesjön, har bivit torragda. Skattmansöån som rinner genom socknens sydöstra de bidar på sin väg fera fa som under årtiondena utnyttjats för driften av stångjärnshammare, såg och kvarn. Mäbybäcken ochgrimebäcken som är biföden ti Skattmansöån bevattnar dagång, arna kring Vittinge kyrka. De ösa jordagren består huvudsakigen av sandig morän och postgacia finera. Det är förekomsten av denna era som möjiggjort etaberingen aven omfattande tegeindustri viken speat en betydande ro i socknens och regionens utvecking. Ursprungigen var jord, och skogsbruk de dominerande näringarna. Godaskogstigångar i norr gjorde socknen ti ved, och timmerförråd åt Enköpingstrakten. Som i många andra socknar inom kommunen var koning och tjärframstäning vaniga binäringar. Heby Gjuteri & Mekaniska Verkstad grundades på 1880-taet. En större de av gjutgodsproduktionen bestod av maskiner ti den bomstrande tegeindustrin. Verksamheten avveckades sutigen Lokaerna är numera ombyggda. Foto: -p Darphin, VLM.

67 Socknen berörs av järnvägsinjen Uppsaa~Krybosom varit avgö~ rande för utveckingen av industrier och stationssamhäen i Vittinge och Morgongåva. Riksväg 72 mean Uppsaa och Saa föjer ti större de järnvägsinjens banva. Tegeindustrin i Vittinge, som kom att omfatta fem bruk samt Morgongåvas mekaniska industri har varit två domine~ rande insag i områdets näringsiv. --! Kort om Heby kommuns industrihistoria Bergs~ och järnhanteringen räknas ti den ädsta näringen inom kommunen vid sidan om jord och skogsbruket. Spår från ädre gruv~ och hyttdrift förekommer särskit inom Västerövsta och Nora socknar. Re~ dan under 1600~taetmedförde oronöverskogsavverkningen och en befarad bränsebrist, införandet av restriktioner be~ träffande etaberingen av järnbruk. nstäningen förstärk~ tes under 1700~taet med enag ometaberingsförbud Hyttorochhammarsmedjorskuedärförhestskijas åt geo~ grafiskt ochderas antadessutombegränsas. Denädsta större anäggningen är Viby säteri i Harbo där Sten Bjäke anade ett järnbruk med masugn och hammare under 1600~taets första decennier. Viby fick dock adrig någon större bety~ dese som järnbruk. Det första järnbruket som kom att ut~ veckas ti en bestående verksamhet bev Ramsjö bruk, ut~ anför Morgongåva. Priviegium att båsa tackjärn erhös 1734, mamen hämtades från Gråmurens gruva fem kiome~ ter norrut. Två år senare yckades ohan Funck erhåa ti~ stånd att uppföra även en stångjärnshammare. Trots restrik~ tionerna fick 1746 även Skattmansö, i den södra deen av socknen, priviegier att driva en stångjärnshammare. Drif~ ten åg dock nere under största deen av 1800~taets första häft men återupptogs 1848 fram ti den definitiva nedägg~ ningen omkring Vid Monebonorrom Heby yckades också ägarna ti Ramsjö bruk att 1755 erhåa tistånd att driva smidesverksamhet. På 1790~taet fyttades därför rö~ resen från Ramsjö bruk ti Monebo. Bruket bev betydande under dear av 1800~taet men mot sutet av seket var röresen i behov av kapita. Bruket köptes upp av tyska intressenter som inedde en ut~ byggnad av verksamheten. Ett nytt ståverk anades i ansutning ti den nya stambanan vid Morgongåva. Hea projektet missyckades dock och koncernens egendomar avyttrades under 1890~taetefter besut om ikvi~ dation. Byggnaderna i Morgongåva övertogs avab Westerås Lantbruks~ maskinersom 1899 inedde sin tiverkning i de ombyggda okaerna. Skogsbruk och tihörande näringar. Skogen har varit och är ännu en dominerande näring i stora dear av kommunen. Skogen utgjorde ett betydande timmer~ och vedförråd som kunde avsättas med god förtjänst ti b.a. skogsfattiga områden. Skogen skapade också förutsättningar för fera binäringar och mindre röreser vid sidan omdet renodade skogsbru~ ket. Koning, tjärframstäning, sågning, träsöjd, m.m. harpå många patser varit avgörande insag i den okaa ekonomin. övrigt tiverkades också aggkär och takspån medan torkad bark sådes ti garverier. Särskit un~ der 1800~taetvar binäringar i ansutning ti skogsbruket vaniga. Kakbruket under Rönnvikens gård drevs mean 1935 och Anäggningen med kakbrott, pumphus, ugnshus, kraftcentra och ös utrustning är bevarad i sin hehet. Foto: -p Darphin, VLM.

68 En orsak ti binäringarnas betydese var jordbrukets dåiga avkast~ ning, särskit i de norra dearna av kommunen. År 1828 konstaterade andshövdingen i sin femårsberättese att vissa binäringar var av stor eko~ nomisk betydese inom Harbo och Östervåa socknar. Det rörde sig sär~ c ansutning ti Stormassen, norr om Heby, anades en totvströfabrik kombinerad med sågverk. Fabriken uppfördes 1906 i samband med invigning av järnvägen. Torv bryts fortfarande från mossen. Foto: -p Darphin. skit om tjärbränning samt om träsöjd, b.a. möbetiverkning som med tiden utveckades ti en speciaitet. samma berättese konstateras att produkterna avsattes framför at i Uppsaa och Stockhom. Också framstäning av träko bev av stor ekonomisk betydese i de festa skogsbygder, i synnerhet under och 1800-taen. Koet avsattes särskit ti bruken i norra Uppand och i södra Gästrikand men även ti de okaa hammarsmedjorna som också förekom inom nuvarande kommuns gränser. Tjärframstäning utveckades i större skaa kring sekeskiftet och i början på 1900-taet fanns b.a. i Nora socken fera tjärfabriker. Särskit utnyttjades tastubbar som bröts ur Dakarsåsens sandrika marker. Även söderut förekom tjärbränning, exempevis vid Näsbo, utanför Vittinge, där en fabriksanäggning ännu är devis bevarad. Anäggningen uppfördes troigen 1914 och drevs under första och andra värdskriget. En annan tjärfabrik inom Vittinge socken åg nära Giberga. Den nordöstra deen av änet var sedan tidigare ett centrum för tjärproduktionen med inte mindre än95 procent av de upptecknade tjärdaarna, varav det största antaet förekommer inom Heby kommun. Sågar har utgjort och utgör ännu ett traditionet insag i skogsbygderna. De ädsta sågarna var vattendrivna och bundna ti forsar eer patser med passande vattenförhåanden. De förekom därför oftast tisammans med kvarnar och smedjor som utnyttjade sammaföden. Lämpiga patser för vattendrift har inom kommunen, i förhåande ti andra dear av änet, varit begränsade. Främst har Vansjöns frånföden, Örsundaån, samt större åar och bäckar som Vretaån, Harboån och Arnebobäcken utnyttjats för vattendrift av produktionsanäggningar. Förgreningar ti Daäven har också utnyttjats som vid Sevedskvarn. Även Dakarsåsens rikiga vattenföde gav upphov ti några större käor som

69 . ~.,.,., var brukbara för ändamået. Under andra häften av 1800,taet infördes ångdriften och vikoren för okaiseringen av industrin förändrades het. Under första häften av 1900,taet infördes edrift påde festa patser och kvarstående ädre vattendrivna sågar eektrifierades. Nedäggningen av järnbruken och därmed koningens avtagande betydese för skogsbruket föjdes av sågverksindustrins etabering och därefter starka expansion. Sågverken bev inte så säan vaggan ti många tegebruk och drevs se, dan oftast i kombination med snickerifabriker. Verksamheterna kompiet' terade varandra på många sätt med förde för driften. Nara socken vid Tärn, nedanför nuvarande garveri, anades redan på 1870,taetenångsåg medkvarn, TärnsjöÅngsåg & Kvarn, socknens första egentiga industri. Kvarndriften pågick ti 1940,taet då den utkonkurrerades aven modernare anäggning som tikommit i Tämsjö på 1930,taet. En annan ångsåg anades 1915 vid Östavik vid Färnebofjärden och drevs fram ti 1930,taet. Sågdriften vid Täm upp, hörde 1954 och två år senare även vid ångsågverken i Tämsjö och Kerstinbo vars verksamhet övertogs av Skärsjö såg. Grime sydost om Morgongåva startades under senare deen av 1800,taet en sågrörese kombinerad med kvarn. Verksamheten drevs fram ti 1960,taet. nom samma område utökades 1894 kvarnverksamheten i Boksta med ramsåg..,., Skattmansö säteri hade såg i ansutning ti kvarnen vid Överkvarn. Harbo socken vid Svina anades 1916 en ångsåg i ansutning ti vatten, kvarnen. Sågen som åg i ansutning ti Svinabäck drevs i boagsform av okaa bönder. Den revs på 1980,taet och bev den sista aven rad sågar på patsen. Såg och kvarn uppfördes även nära Harbo samhäe, vid Pers, borg, i början av 1920,taet. Två större ångsågar kombinerade med kvarn anades i början på 1900,taet utanför Tärnsjö, b.a. vid Åby. De drabba, des av upprepade bränder men återuppfördes som moderniserade anägg, Lundquist & Huddens tegebruk i Yittinge hade sina rötter i en såg- och kvarnrörese. Sågverket drevs i stor skaa fram ti Foto: YLM:s arkiv

70 ningar. Röreserna drevs under oika namn, b.a. Åby Såg & Kvarn och Kä1grenssågen, den sistnämnda var iksom kvarnen fortfarande i drift un~ der början av 1980~taet. Snickerifabriker. Med industriaismens genombrott tikom också en rad snickerifabriker vars produktion under en titagande byggnadskon~ junktur inriktades inte minst på byggnadssnickerier. Motsutet av 1800~ta~ et förbättrades också förutsättningarna för jordbruket kraftigt. Föjden bev att binäringarna successivt upphörde i jordbruksbygderna. Med ti~ den omvandades de kvarstående verksamheterna ti mindre industriea röreser och en rad snickerifabriker tikom, främst i Harbo och Haga. De festa företagen startades mean 1920~ och 1940~taen. Soinge Snickeri i Harbo är en av de många snickeriröreserna som förekommer i änets nordöstra de. Foto: -p Darphin, VLM. Tämsjö grundades 1901 Nyman & Lindens Snickerifabrik vars verksamhet var inriktad på möber och byggnadssnickerier. Företaget om~ vandades 1920 ti AB Tämsjö Snickerifabrik. områdena kring Östervåa och Harbo fanns sedan änge ett utveckat snickerihantverk inriktat på produktion av möber. Fera av dessa röreser kom under första häften av 1900~taet att utveckas ti mindre industrier. Ett karakteristiskt insag för kommunen är också sågverk, hyverier och snickerifabriker som drevs i ansutning ti de större tegebruken, i synnerhet i Hebyoch Vittinge men även vid Sibo, Hårsbäck, Skattmansö m.f. Anedningen var att tegetiverkningen ti största de åg nere på vintrarnaochattsyssesättningochintäkterskuetryggas åretrunt. Verk~ samheten ämnade också spi av brännbart materia som kunde utnyttjas i de vededade ugnarna. Snickerierna vid tegebruken var vanigtvis in~ riktade på framstäning av byggnadssnickerier, viket kompetterade tegebrukens produktion av byggnadsmateria. Torvindustrin. De omfattande mossarna som förekommer på fera patser har skapat förutsättningar för en industrie expoatering av torv. början av 1900~taet anades fera torvströfabriker i kommunens västra de. Fabrikerna kunde dra förde av järnvägsförbindesen mean Saa~Gysinge~Gävesom invigdes vid sekeskiftet. En torvströfabrik, Tämsjö Torvströfabrik, anades 1907 norr om Tärnsjö vid Skärsjö. An~ äggningen var ansuten ti huvudspåret genom stickspår. En annan fa~ i

71 brik, vars byggnader ännu är bevarade, igger vid Kroksbo. På båda patserna pågår torvexpoateringen fortfarande. Ytterigare ett företag var RUMäens Torfströfabrik somdrevs somandesföreningsboag. Kakframstäning. Många nedagda små kakstensbrott samt ruiner efter kakugnar påträffas särskit kring Rönnviken och Sör Åmyra inom Huddunge socken. Fickor av urkak förekommer ofta i ansutning ti mamfäten. De utgör rester av borteroderade sedimentager som i samband med vukanisk aktivitet bakats samman i eptiter med mineraer. Genom jordsskaets röreser har tryck och värme skapat metamorfoser och bidat b.a. mamer samt marmor eer kaksten av kristainisk karaktär. Det är denna typ av kaksten som är vanigt förekommande i heabergsagsområdet. Adror ochfickor av kak påträffas des nära jordytan och des på oika nivåer i stenbrott och gruvor. Kaksten av kristainisk karaktär, s.k. urkaksten, har expoaterats för framstäning av kak. Verksamheten har pågått framför at från sutet av 1800-taet ti 1900-taets mitt. Huvudsakigen har det handat om en småskaig verksamhet med enka ungar vars produktion ti större de var avsedd för husbehov. Vid gården Rönnviken anades däremot 1935 en industrie kakugn i ansutning ti fyndigheterna av urkaksten som fanns på patsen. Tio år senare köptes dock verksamheten upp av konkurrenten Strå Kakbruk i Saa som genast avveckade röresen. Anäggningen står ännu kvar med utrustning och redskap som om nedäggningen skett nyigen. nom Huddunge och Västerövsta socknar finns 25 respektive 10 förtecknade kakugnsruiner. Kakstens- och marmorbrytning. En råvara av annan karaktär är den marmorsten som förekommer i Harbotrakten. Ett stråk med urkaksten med karaktär av marmor öper i sydvästig-nordostig riktning strax söder om Harbonäs gård. Sedan medetiden har fyndigheterna skapat förutsättningar för expoatering och bearbetning av den s.k. Harbomarmorn. Marmorn fick en utbredd användning i många byggnader, i ett sent skede b.a. som fönsterbord. En marmorfabrik för bearbetning av stenarna uppfördes under sutet av 1930-taet i Harbo. Tiverkningen upphörde vid Kroksbo torvströfabrik och såg som togs i bruk 1901 står numera öde medan torvtäckten på Stormossen ännu expoateras. Foto: -P Darphin, VLM.

72 ' sutet av 1950-taet och fabriken revs. Kaksten bröts även på många andra patser särskit inom Huddunge sockendär inte mindre än 19 kakochkvartsbrott finns förtecknade. Huvuddeen av dessa brott har ansutning ti kakframstäningen. ' : Firman Osson & Roseniund hade sina rötter i en kvarn- och sågröre1se. Under sutet av 1870-taet utvidgades verksamheten ti att omfatta även tegetiverkning. Med tiden bev företaget Hebys största och ädsta företag. Tegeugnarna säcktes för gott Foto: VLM:s arkiv. ementvarufabriker och grustäktertihör sena insag i det industriea andskapet. De är typiska andsbygdsindustrier med anknytning ti råmateriaet. De rikiga förekomsterna av grus och sand i b.a. Dakarsåsen har främjat expoateringen i industrie skaa. Verksamheten pågår fortfarande på fera patser. Kring andra värdskriget skedde ett genombrott i förbrukningen av betongvaror. Nya byggnads- och anäggningstekniker samt högkonjunkturen inom byggnadssektorn medförde etaberingen aven mängd mindre betongvarufabriker runt om i andet, oftast i närheten av grustäkter. De intensiva dräneringsprojekten som pågick i jordbruksbygderna krävde sin tribut av dräneringsrör, tegerör ti åkrarna och betongrör ti diken. Också anäggningen av brunnar och avoppsnät medförde förbrukningen av stora mängder betongvaror. ementvarufabrikernas tiverkning omfattade särskit betongrör och -ringar samt ättbetongsten. Ett ferta betongvarufabriker har förekommit inom kommunen, en av dessa var Morgongåva ementgjuteri, andra Tämsjö Betongoch ABementröri Nora socken. Tegeindustrin. Mäarområdet hade tegetiverkningengamaanor ochdominerades het av godsen som ursprungigen inedde tiverkningen för att täcka sina behov. En annan grupp av tegebruk anades under 1800-taet i städerna i samband med ett titagande behov av byggnadsmateria. Tegeindustrin i nordöstra Västmanand utveckades däremot ti största de ganska sent i samband med det industriea genombrottet och städernas starka expansion. De nya bruken utveckades oftast ur befintiga trävaruföretag, såg- och kvarnröreser. Ett iustrerande exempe på dessa förhåanden är tegebruket vid Sibo i Huddunge socken som

73 . -- anades på 1870~taeti ansutning ti en befintig kvarn~.ochsåg, verk~ samheten drevs därefter fram ti Ett annat är Hårsbäcks tegebruk som på samma sätt ansöts ti såg~ och kvarnröresen. Vittinge övertog Lundqvist & Huddens företaget Ösby såg som med kvarn och smedja in~ förivades i den nya verksamheten med tegetiverkning. Behov av vat~ tenkraft för maskindrift, ensäsongsbetonad verksamhet, spived från såg~ verket och investeringskapita som genererats av de befintiga röreserna är några av förkaringarna bakom företeesen. Ä ven i Heby förekom, kvarn, sågverk och snickerifabrik i ansutning ti Osson & Rosenunds tegebruk som utveckades från det befintiga företaget Heby Såg & Kvarn. Detsamma gäde enannan anäggning på orten, Lantmännens Såg, Kvarn och Tegebruk. ÄvenHebyNya Tegebruk (senare ABHeby Tegeverk) hade koppingar ti trävaruhanden. Framstäning av tegeprodukter utveckades i Västmanand ti stor~ industri inte minst i de norra och sydiga dearna av änet. Produktionen som fick stor avsättning utanför andskapet kom att omfatta murtege, tegerör m.m. och så småningom framför at taktege. Gruppen av tege~ bruk som fick största betydese bev bruken i trakterna av Saa, Heby och Vittinge. Dessa tegebruk etaberades huvudsakigen på 1880~taet, ut~ veckades och moderniserades kring sekeskiftet och svarade sedan på 1930~taetför inte mindre än häften av andets tiverkning av taktege (änets åriga produktion av taktege motsvarade då ca 30 mijoner pan~ nor). mindre omfattning tiverkade brukenäven andra tegevaror. Fram~ gångarna för tegeindustrin i de norra dearna av änet baserades på fera faktorer. Den goda tigången på ämpig era var naturigtvis avgörande men även förekomsten av virkesavfa från de tarika sågverken, var bety~ dande för driften av famugnarna. Fera tegebruk var därför kombinerade med sågverk och snickerier som dessutom kunde drivas under vinterhav~ året då hanteringen av eran hindrades. Goda järnvägsförbindeser un~ derättade brukens avsättning och bidrog ti framgångarna. På fera patser hade även mindre hantverksmässiga tegebruk dri~ vits före eer paraet med tegeindustrins genombrott. Fera av anägg~ ningarna utveckades efter hand ti industriea bruk. De festa säterier inom kommunen detog också i tegeindustrins utvecking. Exempe på sådana tiverkningsenheter är Skattmansö där ett bruk drevs av godset mean omkring 1800 och 1929 men övertogs och moderniserades däref~ ter av Uppsaa~Ekeby m.f. boag. Bruket drevs fram ti 1968, en speciaitet för Skattmansö tegebruk var murtege av stor~ format. Vid Vibysäteri i Harbo sockendrevs ett tegebruk troigen mean 1850~ och 1910~taen.Vid Starfors säteri anades den första etappen av tegebruket 1906 och an~ äggningen utvidgades därefter fera gånger innan den ades ned Många av röreserna som utveckades ti edande industriea tegebruk grunda~ des mean 1880~taet och början på 1900~taet. Vittinge Tegebruk som ännu är Vittinge järnvägsstation uppfördes i samband med invigningen 1873 av sträckan Uppsaa-Saa på norra stambanan. Byggnaden är ännu bevarad men magasinet är rivet. Foto: VLM:s arkiv.

74 Osson & Roseniund bev Hebys största företag. Av den omfattande verksamheten återstår endast några få förfana byggnader. Foto: -p Darphin, VLM. verksamt anades 1880; tege, och trävaruföretaget Lundquist & Huddens bidades 1896 och de av verksamheten kunde drivas fram ti Hårs, bäck, Norr Starfors samt HebyNya och HebyNorra tegebrukanades aa under 1890,taet. HebyGama Tegebruk, (senare Heby Taktege och Os, son & Roseniund) utveckades från ett ädre tegebruk och sågverk ti en modern industrie anäggning i början på 1880,taet. På 1890,taet på, börjades även en tegeproduktion vid Boksta kvarn och såg men inte för' rän 1923 fick verksamheten någon betydese då driften moderniserades samtidigt som kvarn och såg avveckades. En ny modern anäggning uppfördes efter branden 1929 och drevs fram ti början på 1900,taetfanns också ett tegebruk vid Hemmingsbo, öster om Tärnsjö. samt ett även i sjäva Tärnsjö. Hårsbäck och Heby Gama Tegebruk edhärjades under 191O,taet och återuppfördes därefter som moderni, serade anäggningar. Också bonderöresen medverkade i satsningen på tegetiverkning. Heby tikom 1917 en nyanäggning Lantmännens Såg, Kvarn och Tegebruk. början på 1900,taet var mean tio och fem, ton tegebruk i drift inom kommunen. Expansionen medförde så små, ningomsammansagningar. På 1920,taetbidades ABHeby Tegeverk som tidigare övertagit Heby Nya. Företaget expanderade och förvärvade se, dan Norra Tegebruketoch Hårsbäcks Tegebruk innanman 1930 invigde Hebys modernaste tegebruk som kom att kaas för upunkis. De festa bruken i norra Västmanand bestod av ikartade typ' anäggningar som ti större de kunde inköpas som monteringssatser. De utrustades med vededade famugnar ansutna ti sammanbyggda torkhus i fera våningar. Efter en omfattande modernisering kring sekeskiftet kom de festa bruken att sedan endast beröras av små tekniska förändringar. N är byggnadstekniken senare förändrades och marknaden för teget vid mitten av 1960,taet minskade drastiskt saknade de festa företag effek, tiva och rationea tiverkningskedjor. Överproduktionochprissänkningar medförde en våg av nedäggningar. Endast bruken som karade tunga investeringar och en förnyese av tiverkningsprocessen kunde övereva ytterigare en tid. nom Heby kommun nedades de kvarstående bruken under börjanpå 1970,taet med undantag för Osson & Rosen/undi Heby som kämpade fram ti årsskiftet 1980 samt Vittinge Tegebruks AB, nu, mera andets enda kvarstående taktegebruk. En anpassning ti den för' ändrade marknaden spegar Osson & Rosenundsfabrik för takpannor av betong som drevs under en period i ansutning ti tegebruket. c L L, L

75 Tegebruken hade en hög syssesättningsgrad även. om arbetet inedningsvis var säsongsbetonat. Verksamheten bidrog därmed starkt ti utveckingen av fera samhäen som Heby och Vittinge. En rad arbetarbostäder uppfördes, oftast i ansutning ti anäggningarna, såvä i tätorterna som på andsbygden. Skinnberedning. Av de mera udda verksamheterna som inom kommunen utveckades ti industriea former kan nämnas Tärnsjö Ånggarveri. Företaget grundades under sutet av 1800-taet ochdrivs fortfarande. På samma pats anades kring sekeskiftet ett sågverk med kvarn. Ett garveri har också förekommit i Boksta, nära Vittinge, tisammans med fera andra mindre röreser. Livsmedesindustrin. På sätt och vis har kvarnar utgjort den historiska stommen i ivsmedesindustrins utvecking. Ädre anäggningar var bundna ti vattendrag och patser som oftast även utnyttjades av hammarsmedjor och sågar. Med införandet av ångkraften förändrades förutsättningarna för etabering av kvarnröreser och okaiseringen kom att styras av het andra faktorer. Många befintiga kvarnar moderniserades också med först ång- och sedan edrift utan att verksamheten fyttades. Vattenkvarnar har förekommit på många patser, särskit ängs med Örsundaån och Amebobäcken. nom Västerövsta socken fanns på 1860-taet inte mindre än 19 vattendrivna sågar och kvarnar. början på 1900-taet hade deras anta minskat kraftigt, fyra kvarnar var fortfarande vattendrivna medan fyra utgjordes av ångdrivna anäggningar. Aa större gods hade också egna kvarnar. Skattmansö vid Ytterkvarn, på gränsen ti Österunda socken, samt vid Överkvam där tisammans med såg. Kvarnröresen drevs fram ti Kvarnen vid Norr Starfors säteri omnämns redan 1754 och nedades Även vid Harboån på Viby säteris ägor drevs kvarnrörese, där står byggnaden ännu kvar. Också vid Monebo bruk där de gynnsamma strömförhåandena möjiggjorde driften av hammarsmedjafanns naturigtvis kvarn. Kvarnar drevs i övrigt vid b.a. Stärte, Sör Starfors, Heby, Grime, Sevedskvam ängs med Daäven, Svinabäck norr om Haga, Gusmyra i Nora socken, i sjäva Harbo. Även i Boksta där verksamheten utökades med ramsåg efter en ombyggnad 1894, strax innan ångdrift infördes Band ångdrivna kvarnar kan också nämnas Åbyoch Kartan i den norra deen av änet Viby säteris nuvarande kvarnbyggnad uppfördes under sutet av SDD-taet. Den är ti sin utfonnning representativ för de festa kvarnbyggnaderna som bevarats i kommunen. Foto: -p Darphin, VLM.

76 Även många tegebruk drev kvarnröreser paraet med sågdrift och andra verksamheter. Sådanaförhåanden förekom exempevis vid Lund~ qvist & Hudden i Vittinge, Osson & Rosenundi Heby där tegebrukets rörese övertog en befintig såg och kvarn. Samma mönster gäde även vid sibooch Hårsbäcks tegebruk. c Hagaköket i Haga grundades 1922 och speciaiserade sig från och med 1940-ta1et på köksinredningar. Foto: -p Darphin, VLM. Det traditionea insaget av ivsmedesröreser vars etabering skedde främst under sutet av 1800,taet och början på 1900~taetär inom kom~ munen mindre betonat än i andra områden. Orsaken var jordbrukets begränsade betydese i många socknar och frånvaron av större tätorter där vanigen ivsmedesfabriker anades och där produkterna avyttra~ des. Lantmannaföreningar, mejeriföreningar och andra intresse~ föreningar inom jordbruket fick ett genomsag kring sekeskiftet. Ett av de tidigaste andesmejerierna som etaberades bev Heby Andesmejeri som bidades Föreningar och mejeribyggnader tikom sedan i b.a. Östervåa, Vittinge, Tärnsjä, Åsbo Säroch Runhäen. Huddunge fick ettmodernt mejeri så sentsom 1923 och Harbo De festa anägg~ ningarna avveckades under 1940, och 50~taeni samband med en ra, tionaisering av branschen. På iknande sätt och och efter samma organisationsprincip etabe~ rade sig någotsenare fera andessakterier. Ettexempe är Heby andes~ sakteri som grundades Bondeorganisationen utveckade sin affärs~ verksamhet vidare inom fera sektorer, band annat genom övertagande av kvarnar och sågar och särskit inom ivsmedestiverkningen. tege~ metropoen Heby utsträckte sig Lantmännens rörese ti att även om~ fatta ett eget tegebruk. Bryggerier och äskedrycksfabriker har tihört de traditionea verksamheterna som utveckades under perioden. Röreserna har ti sin omfattning skiftat från hantverksmässig tiverkning i enka byggnader ti renodade storskaiga och industriea anäggningar. Avsaknaden av större tätorter har begränsat etaberingen och omfattningen av näringen inom kommunen. Även konkurrensförhåandena från andra områden har inverkat på företagens möjigheter. Heby drevs kring sekeskiftet två företag som ägnade sig åt tiverk~ ning av drycker, Heby Läskedrycks~ & Svagdrycksfabrik samt P. Lund~

77 ~-----~--~----- bergs Bryggeri & Läskfabrik. De åg granne med varandra, på var sin sida av Brogatan vid ån. Bjurvaa utanför Östervåa drevs också ett itet okat bryggeri, Östervåa Bryggeri. Mindre bryggerier förekom också i b.a. Boksta, sydväst om Vittinge och i Tärnsjö under namnet Tärnsjö Bryggeri. Av annan karaktär är det trädestieringsverk som också drevs i Tärnsjö. Mekaniska industrier och gjuterier. Efter det missyckade projektet med jämhyttan i Morgongåva stod de oanvända byggnaderna tomma. Företaget Västerås Lantbruksmaskiner, som grundades 1874 i Västerås, övertog hyttans anäggning Där öppnades en fiia som under ång tid skue hävda sig som en framgångsrik rörese. Senare ochfram ti 1970 verkade företaget under namnet AB Westeråsmaskiner. En rad ägar- och namnbyten föjde därefter fram ti nedäggningen 1988 då den sista skördetröskan ämnade fabriken. Tiverkningen kom att omfatta främst jordbruksmaskiner och -redskap, fotogenmotorer och diverse gjutgods, i ett senare skede och under en period även snöskotrar. Företagets omfattning och ångvariga verksamhet bidrog starkt ti ortens expansion. Tärnsjö omnämns 1903 en mekanisk verkstad men framför at bev det tikomsten av Zetterbergs Mekaniska Verkstad i Östervåa som fick ångvarigaeffekterför branschen. Än idag utgörverksamheten ett av ~ --! de största företagen i änet. År 1917 grundades smedjan som bev utgångspunkt ti röresen. N ågra år senare fyttades verksamheten tiämpigare okaer på Åbyvägen, där verksamheten skue utveckas under de föjande femtio åren. Produktionen inriktades på reparation av antbruksmaskiner samt tiverkning av käkar, vagnar och pogar. På 1920-taet ineddes tiverkningen av astbiskarosser och asttibehör, i synnerhet tipp- och astanordningar som senare kom att utgöra kärnan i verksamheten. början på 1970-taet fyttades verksamheten ti nya okaer på nuvarande fabriksområde, strax söder om orten. Westeråsmaskiner övertog på 1890-taet okaer från Schisshyttan i Morgongåva. Anäggningen tibyggdes sedsan i fera etapper under årtiondena Biden från 1930-taet. Foto: VLMs arkiv.

78 Morgongåva station och mejeri i början av 1900-taet. Foto: VLM:s arkiv. Heby grundades på 1880~taet Hehy Gjuteri & Mekaniska Verk~ stad. Verksamheten var främst inriktad på tiverkning av gjutgods och i synnerhet av maskindear ti tegeindustrin. Högkonjunkturen i tege~ branschen medförde en stor efterfråga och företagets produkter avsattes i hea andet. Band företagets övriga produkter kan nämnas pumpar, spi~ sar och redskap av gjutjärn. Röresen övertogs under första värdskriget av AB Omnia i Stockhom. Verksamheten utökades med en ny gjuteri~ verkstad för framtagning av föremå i vitt gjutjärn. Satsningen missycka~ des innan den nya produktionen ens kommit i gång. Ett nytt företag försökte senare starta tiverkningen av båtmotorn "Komet". Även detta projekt förbev utan framgång. Efter andra värdskriget tiverkades gjutna utrustningsdetajer ti pappersindustrin samt som tidigare även ti tege~ industrin. Efter återkommande svårigheter upphörde verksamheten defi~ nitivt under 1960~taet. Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Den mäktiga åsryggen som sträcker sig i nordsydig riktning ge~ nom hea östra deen av änet har i aa tider utgjort ett naturigt under~ ag för vägarna. Åsen dear sig i sin södra de i två grenar, den ena viker av väster ut mot Saa den andra öster ut mot Heby och vidare mot Mäardaen och Enköping. En annan viktig förbindese, mean syd och nordost, föjer Vretaåns dagång och dess odingsandskap från Heby mot Östervåa i norr och vidare in i Gästrikand. Tvärförbindeserna från Tärnsjö in i Harbo, Huddunge och Östervåa socknar föjer ti större de dagångarna. På gränsen ti Gästrikand i nordväst igger Sevedskvarn vid Daäven, där användes färja över även innan det första brobygget kom ti stånd c ' '

79 Stationsbyggnaderna på järnvägssträckan Saa-Gysinge uppfördes 1901 efter samma typritningar. Biden visar Tärnsjö station. Foto: VLM:s arkiv. ärnvägar -. Kommunen kom tidigt att beröras av jämvägsförbindeser. Den för~ sta järnväg som anades genom kommunen bev ende av norra stambanan. Sträckan Uppsaa~Saa invigdes 1872~ 73. nom kommunen anades statio~ ner vid Vittinge, Morgongåva och Heby. Heby uppfördes första statio~ nen 1872 men byggnaden är numera riven. Den omvandades ti perso~ nabostad och ersattes av nuvarande byggnad när injen Enköping~ Runhäen tikom. -, Nästa järnvägsföretag som fick betydese för Heby kommun bev jäm~ vägen Saa~Gysinge~Gäve.Mean Runhäen och Gysinge utnyttjades Dakarsåsen för anäggning av banvaen. Linjen som var avsedd som försörjningsed för Gysinge bruk invigdes i sin hehet Sträckan Saa~Kerstinboöppnades för amän trafik i december Linjen fick i synnerhet betydese för Enåker och Nora socknar. Torv~, grus~, trävaru~ företagen m.f.ängs med sträckan drog förde av de fördeaktiga transpor~ tema. KringTärnsjö stationväxte ett samhäe upp iksom vidrunhäen, men där i mindre skaa. Trots ekonomiska svårigheter pågick trafiken fram ti Stationeroch håpatser fanns inom kommunen vid Runhäen, Råsbo, Tämsjö och Kerstinbo. När förbindesen ti Enköping öppnades 1906 bev Runhäens station en viktig knutpunkt för båda injerna. Ytterigare en järnvägsförbindese kom att ti större deen dras ge~ nom kommunen, injen Enköping~Heby~Runhäensom invigdes 1906 och trafikerades ti Linjen var en så kaad okainje som tihörde Stockhom~Wästerås~Bergsagens ärnvägar. Storbetydese fick injen för tegebruken i Heby och i Hårsbäck som på detta sätt fick förbindese ti hamnen i Enköping. Stationer och hå~ patser fanns vid Hårsbäck, Hästigen, Heby (knutpunkt med norra stambanan), Arnebo och Översävne. Sutsta, tionen Runhäen var gemensam med injen Saa,Gysinge som invigts några år tidigare. Tekniska verk Kommunen saknar ädre större tätorter. de mindre samhäen som växte fram kring järnvägarna och indu~ strierna vid Heby, Vittinge och Morgongåva saknades änge offentiga tekniska verk. Vattenförsörjningen viade Stationen i Morgongåva tikom i samband med invigningen 1873 av sträckan Uppsaa-Saa på norra stambanan. Foto: VLM:s arkiv.

80 het och hået på privata händer. nte förrän 1960 besöt Västerövsta kommun att förvärva en av de privata vattenanäggningarna. Tre år se~ nare fick Heby och Morgongåva en gemensam vattentäkt. Det dröjde dock ti 1968 innan kommunen fick sitt första vattentorn. Nuvarande industrier Morgongåva rymmer numera en mindre industribyggnad från 70~ta~ et Haviqs Direktrekam. Ettföretag av iknande karaktär är BT}Seeing, ett dotterboag ti Bibiotekstjänst, som föragt sin verksamhet i ende av gama Westeråsmaskiners okaer. Företaget som arbetar med föragsverk~ samhet är det största på orten med ett 60~ta anstäda. Råvaruindustrin c Betongpannefabriken i Heby uppfördes på 1940-taet, ursprungigen för tiverkning av govpattor. Anäggningen ingick i Osson & Rosenunds fabrikskompex. Foto: -p Darphin, VLM. är ännu representerad genom större sand~ ochgrustäkter som expoateras på fera patser i den kraftiga åsryggen som öper i nordsydig riktning mean Tärnsjö och Heby. Täkter förekommer särskit i trakten av Heby. Några av företagen är Heby Sand, Tärnsjö Grus, Henrikssons grustagoch Stingtorpets Grus. nom Heby kommuns gränser utveckades en storskaig tegeindu~ stri som bommade ut mean 1880~ och 1950~taen.Av den omfattande tegeindustrin består ett enda men betydande tegebruk, Vittinge Tegebruks ABsom också är andets sista tiverkare av ertaktege. Före~ taget importerar även ett urva av andra tegevarar. Den traditionea expoateringen av torv som ineddes i industrie skaa i början på seket fortgår än. Stora torvtäkter finns b.a. nära Kraksbo, där torv bryts vid Stormossen, väster om byn. nti den nedagda jämvä~ gen finns en torvströfabrik som härstammar från 1905 och tibyggdes Söder om Kraksbo expoateras Sävnemossen av Sävne Torv AB. Även norr om Tärnsjö / Hebron, nedanför den kraftiga åsryggen, expoa~ teras torven i stor skaa. nom torvtäktens område bedrivs även skogs~ bruk och ett sågverk finns i ansutning ti torvanäggningen. Skogsbruket intar ännu en betydande pats i områdets närings~ struktur. Såg~ och trävaruröreser har varit tarika och har utgjort ett tra~ ditionet insag band socknens näringarsom ännu bestårpå många pat~ ser. utkanten av Heby samhäe, i väster, igger ett av de största såg~ verken i änet, Heby Såg. Ett annat större sågverk med anorfrån 1800~taets

81 , --! -, --! -. sut är Rödje Sågverk i Huddunge socken. Sågverksröreser har på många patser haft koppingar ti tegeindustrin. ansutning ti tegetiverkningen drevs sågverken under vinterhavåret då kyan hindrade arbetet med eran. Spived från sågverken bev också av stor betydese för tegebrukens ved, edade ugnar. Större och mindre sågverk oftast i samverkan med hyverier och snickerifabriker finns kvar på många patser inom kommunen särskit i de norra dearna. Ett exempe på mindre och yngre anäggning är Råsboda sågverk, inorasocken, anagt vid den nedagda järnvägsinjen Saa,Gysinge strax norr om den forna Råsbostationen. Snickeriverksamhet och träsöjd har varit en utprägad tradition i de norra dearna av kommunen. nom Östervåa, Nora och Harbo sock, narhar fera företag fört traditionen vidare. Några av dessa kan räknas ti medestora röreser, Lex. Haga Kök som sedan 1922 är verksamt i Haga och Soinge Snickerifabrik som grundades 1938 i Harbo. Östervåa finns ett yngre företag, Östervåa Sto, och Möbefabrik, som för vidare den traditionea okaa produktionen av stimöber tisammans med ett fer' ta hantverkare. Kerstinbo fanns tidigare ett sågver. Efterföjaren Kerstinbo Snickerifabrik tihandahåerockså byggvaror. Ö versävne finns enstörre snickerifabrik som startade i iten skaa med dörrtiverkning på 1960,ta, et. Även i Tärnsjö fanns naturigtvis sågverk ochsnickeriverkstäder. Den enda kvarstående röresen utgörs av Fanerboaget i Tämsjö som tiver' kar pywoodkomponenter. Av mera okonventione karaktär band änets dominerande stå, och träindustrier är Tämsjö Garveri. Verksamheten ineddes på nuva, rande pats i början på 1900,taet. Produktionen omfattar skinnberedning samt tiverkning aven rad äderprodukter, ti b.a. möbeindustrin. Zetterbergs mekaniska verkstad i Östervåa, med rötter i smedjan som grundades på orten 1917, utgör numera en av änets största industrier. En ny och modem anäggning invigdes 1973 i utkanten av Östervåa tätort. Företaget tiverkar huvudsakigen tibehör för astbiar. Östervåadrivs även två större tryckerier, des Enanders Tryckeri (tidigare Tofters) som i början av 1970,taet övertog det nyss nedagda mejeriet och numera ig, ger i industriområdet nordost om orten samt Temdahs Tryckeri som igger strax sydväst om kyrkan. Bröderna Lindhoms snickeri i Bjurvaa är representativ för de tarika mindre snickeriröreserna som förekommit inom Östervåa socken. Foto: -p Darphin, VLM., --!..

82 Sibo tegebruk grundades Tidigare drevs kvarn och såg på patsen. Nuvarande anäggning tikom på 1920-taet och tibyggdes på 1930-taet. Driften nedades Foto: -p Darphin, VLM. Lundbergs Bryggeri & Läskedrycksfabrik i Heby är karakteristisk för de mindre bryggeriföretag som etaberade sig på andsbygden kring sekeskiftet. Foto: -p Darphin, VLM. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Rönnvikens kakbruk (Rönnviken 1:2). Avseende anäggningen, fast och ös utrustning, mijön med kakbrott, företagets historia samt vårdoch restaureringspan inför bevarandeåtgärder. Önskvärt vore också att dokumentera övriga kakbrott samt ämningar efter kakugnar hea området. Sibo tegebruk (Sibo 4: ). Avser brukets historia, detajerad dokumentation av bevarad utrustning, fasta och ösa inventarier. Detta dokumentationsarbete bör kunna utföras i samarbete med Heby Tegebruksmuseum. Dokumentationen krävs även som underag för bevarandeåtgärder avseende anäggningen och hea mijön samt som kompetterande underag för vård- och restaureringspan (jfr. Franzens dokumentation fr. 1993). Westeråsmaskiner m.f. (Morgongåva 16:1). Avser de ädre dearna av anäggningen, b.a. hyttan och byggnaderna ängs med järnvägsspåret. Såg, kvarn, maskinhus m. m. - Oson & Rosenunds tegebruk. (Heby kv. Roseniund 2). Avseende underag för bevarandeåtgärder, skyddsföreskrifter, vård och restaurering av kvarstående byggnader. Heby Gjuteri (Kv. Gjuteriet 3 m.f.). Angående företagets historik och forna produktion av b.a. maskiner ti tegeindustrin. Även beträffande underag om byggnadernas ursprungiga karaktär och utformning. Lundbergs Bryggeri & Läskfabrik. (Heby 20:1). Avseende bedömnings. underag för eventuea skyddsföreskrifter samt underag för vård och restaureringsåtgärder. Läskedrycks- & svagdrycksfabrik (Heby - kv. Hebron 2). Avseende företagets historik (företaget okänt) samt anäggningens utvecking. Bedömnings. underag för eventuea skyddsföreskrifter och bevarandeåtgärder. Kroksbo torvströfabrik & såg (Enåker sn - Kroksbo 1:12). Avseende anäggningens och verksamhetens historik, tiverkningsprocessen, ev. bevarad utrustning. Fabriken är troigen den enda anäggningen av detta sag och åder som är bevarad i änet. Underag för vård och bevarandepan önskvärt. '

83 Tärnsjö Ånggarveri (Nora Prästgård 2:44). Avseende fabrikens arkitektur, byggnadens särdrag samt interiörer. Bröderna Lindhoms Snickeri (Östervåa ~ Bjurvaa 11:1). Avseende verk~ samhetens historik, underag för eventuea skyddsföreskrifter, vårdpan samt dokumentation av fasta och ösa inventarier. (ämför doku~ mentationen av Kartans snickerifabrik). Viby kvarn / Viby säteri ~ Harbo (Viby 5:3). Avser bevarande- och restaureringsåtgärder, gäer även bron. Vada järnvägsbyggnader och mijöer inom Heby kommun. Gäer injen Enköping~Heby-Runhäen (i synnerhet Hästigen station, Hårsbäck station, Heby station, Runhäen station). Avser järnvägens historik, underag för skyddsföreskrifter samt vårdpan för vada byggnader och mijöer Vada järnvägsbyggnader och mijöer inom Heby kommun. Gäer injen Saa~Runhäen~Gysinge(i synnerhet Kerstinbo station, Tärnsjö station, Råsboda banvaktarstuga, Råsbo station). Avser injens historik, underag för skyddsföreskrifter samt vårdpan för vada byggnader och mijöer. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Vittinge Tegebruk. Uppföjning av verksamheten och produktionen vid bruket. Anäggningen är änets enda kvarstående tegebruk i drift och andets enda kvarstående taktegebruk. Tidigare dokumentation utförd av Uppandsmuseet, se behov av kompetteringar. Tämsjö Garveri. Verksamhet med anor från sekeskiftet som utveckats ti ett speciaiserat och högt kvaificerat företag. Verksamheten omfattar skinnberedning, tiverkning av hav- och hefabrikat, speciabestäningar och sademakarskoa. Ett för änet unikt och framgångsrikt företag vars verksamhet baseras på traditionea och anrika metoder och produkter. Verksamheten är huvudsakigen inrymd i en större byggnad fr som är representativ för periodens funktionaistiska fabriksarkitektur Vittinge Tegebruk grundades kring sekeskiftet och förnyades het i etapper. Bruket är i dag andets enda kvarvarande taktegebruk. Foto: Ur företagets brochyr.

84 Heby Tegebruk, tihörande Osson & Roseniund, sett från cementpannefabrikens torn på 1950-taet. Foto: VLM:s arkiv. Av estetisk betydese för mijön Heby. Lundbergs Bryggeri & Läskedrycksfabrik. (Heby 20:1). Heby. F d äskedryck, och svagdrycksfabrik (Kv. Hebron 2). Heby. F. d. Osson & Rosenunds tegebruk (Kv. Rosenund 2). Kvarstående sammanbyggda dear: kvarn, såg, snickeri och kraftcentra samt bostadshusen / kontor. Heby. Betongpannefabriken. (Kv. Rosenund). Morgongåva. De av f d Westeråsmaskiner m.f. synnerhet anäggningens ädre dear, bla. de ädre byggnaderna ängs med järnvägen. Nora ' Gusmyra Kartans snickerive Bjurvaa snickeriverkstäder, bla. Brödernas indhoms snickeri (Bjurvaa 11:1,5:14). Östervåa bryggeri och äskedrycksfabrik (Bjurvaa 15:2). Haga' E. Erikssons Snickeri (Käbbo 1:6). Harbo, Viby kvarn / Viby säteri (Viby 5:3). Harbo, Svinabäcks kvarn och såg (Svina 1: 10). Huddunge ' Sibo tegebruk. (Sibo 4:1). Enåker, Kraksba torvströfabrik med omgivning (Kroksba 1:12). Stationsbyggnader och järnvägsmijöer ängs järnvägsinjen Saa, Heby,Uppsaa. Heby statiansmijö, i synnerhet stationshuset och magasinsbyggnaderna. Vittinge station, stationsbyggnad med bostad vid järnvägsövergång, jordkäare. Stationsbyggnader och järnvägsmijöer ängs den nedagda järnvägsinjen Saa,Gysinge,Gäve (1900,1964). synnerhet byggnader och mijöer vid Runhäen (station, uthus, perronger, oksta, personabostäder m.m.), c L L L L!

85 Råsbo (station och banvaktarstuga), Tärnsjö (station, uthus, perronger), särskit Kerstinbo stationsmijö med station, uthus, bevarade tekniska dear, banvaktarstuga). Gäer även }ugansbo inom Saa kommun. Stationsbyggnader och järnvägsmijöer ängs den nedagda järnvägsinjen Enköping~Heby~Runhäen (906~ 1963). synnerhet byggnader vid Hästigen och Hårsbäck. Stationsmijöer vid Heby och Runhäen redovisas under andra injer. Av betydande historiskt värde Heby Gjuteri (Kv. Gjuteriet 3 m.f.). Av betydese som tiverkare av b.a. maskiner ti tegeindustrin. Heby ~ Lundbergs bryggeri & äskfabrik (Heby 20:1). Som en av de få kvarstående ädre anäggningarna av denna karaktär i änet. Avser byggnadstypen och ursprungig tiverkning. Heby ~ Osson & Rosenunds tegebruk ~ Bevarade dear. (Kv. Rosenund 29). Tihör de få fysiska spåren efter Hebys omfattande tegeindustri. Byggnaderna avändes tidigare som såg, kvarn, snickerifabrik och kraftcentra. Av betydese för ortens historiska identitet. Östervåa Bryggeri i Bjurvaa startades 1936 i ansutning ti gården. Foto: -p Darphin, VLM. Vittinge Tegebruks AB (Ösby Tegebruk 3:1). Anäggning av stor industrihistorisk betydese som andets enda taktegebruk i drift. Huddunge ~ Sibo tegebruk. Gäer hea mijön (Sibo 4:1 m.f.). Av stor teknikhistorisk betydese som en av endast två bevarade kompetta industriea tegebruksmijöer i änet. Huddunge ~ Rönnvikens kakbruk (Rönnviken 1:2). Het bevarad kakbruksanäggning. Unikt exempe i änet på mindre kakbruk från 1930~taet. Morgongåvas f d. hytta och mekaniska verkstäder (Westeråsmaskiner & Eftr.) Kartans snickerifabrik och Bröderna Lindhoms snickeri i Östervåa socken (Kartan 1:2, Bjurvaa 11: 1). Som exempe på den traditionea och småskaiga snickeriindustrin i de nordöstra dearna av änet. Tärnsjö garveri (Nara Prästgård 2:44). Enda garveriet i änet, verksamt sedan sekeskiftet. Kroksbo torvströfabrik med såg och torvtäkt (Kroksbo 1:12). Anäggning med anor från början på 1900~taet som iustrerar utveckingen kring torvexpoateringen. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Bergshantering har förekommit vid ett ferta patser inom kommunen, särskit i de norra dearna. Bevarade ämningar från hytt, och gruvdrift skyddas enigt KML. Kommunen berörs av två riksintresseområden för kuturrnijövården, av vika enbart ett, riksintresseområce K 29 (Örsundaåns dagång) om, fattar spår och strukturer av teknisk eer industrie karaktär. nom områ, det finns ämningar efter järnvägsinjen Enköping,

86 Heby~Runhäen i form av banvassträckor samt av stationsbyggnaderna vid Hårsbäck och Hästigen. Av största betydese var också tegebruks~ mijön och den monumentaa kvarnanäggningen vid Hårsbäck. Anägg~ ningen är dock så pass förfaen att förutsättningarna för att rädda denna unika mijö är obefintiga. Strax söder om Hårsbäcks tegebruk finns ett område med arbetarbostäder bestående av fyra ferfamijshus uppförda under början på 1900~taetefter typritningar. Området upptas även i kom~ munens KMV ~program från Heby(numera tegebruksmuseet) och Tärnsjö järnvägsstationerär upptagna i RAÄ:s förteckning över värdefua stationsbyggnader. Tärnsjö garveri stanades på patsen omkring Nuvarande anäggning uppfördes Foto: -p Darphin, VLM. KMV~programmet från 1986för Hebykommunföresår bevarande~ åtgärder som berör industrihistoriska objekt / mijöer inom ett ferta områden: KMV~området "Heby~Västerövsta "omfattarde av Hebys stations~ mijö samt de av Osson & Rosenunds tegebruk med såg och kvarn. Programmet föresog tiämpningen av f.d. 38 BS, q~bestämmeser och bevarandet av Heby station (se ovan). KMV~området"Sibo"omfattar ti största de Sibo tegebruk och kvarn. Programmet föresog tiämpningen av f.d. 38 BS samt byggnadsvårdsåtgärder på Sibo kvarn (genomfört). KMV~områden "Tämsjö~Nora"berördear av Tärnsjö samhäe. Den enda byggnaden av tekniskhistorisk karaktär som ingår i området utgörs av stationsmijön (se ovan). För områdena föresogs tidigare tiämpningen av 38 BS samt q~bestämmeser. KMV-området "Harbo kyrkby~ Vby" berör b.a. kvarnen vid Viby säteri. Programmet föresog tiämpningen av f.d. 38 BS samt byggnadsvårdsåtgärder på Viby kvarn (förfaer). KMV-området "Uppanda~Stärte~Åkerby"berörb.a. Kartans snick~ eriverksrad. Förområdenaföresogs tiämpningenavf.d. 38 BS. Angå~ ende Kartans snickeri se under aktuea ärenden. j,,

87 .', :,-- _,o Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: Rönnvikens kakbruk (Rönnviken 1:2). Sibo tegebruk (Sibo 4:1 m.f.). Lundbergs bryggeri & äskfabrik, eventuet för (Heby 20: 1). Heby äskedrycks- & svagdrycksfabrik, eventuet för (Hebron 2). Heby. Ed. kvarn, såg, snickeri och kraftcentra (Kv. Roseniund 2). Maskinfabriken m.m. i Morgongåva, de av. (Morgongåva 16: 1). Kartans snickeriverkstad, Östervåa (Kartan 1:2). Bröderna Lindhoms snickeri, Bjurvaa (Bjurvaa 11:1). Östervåa Bryggeri, Bjurvaa (Bjurvaa 15:2). Viby kvarn, Viby säteri (Viby 5:3). Svinabäcks kvarn och såg, Harbo (Svina 1: 10). Kroksbo torvströfabrik (Kroksbo 1: 12). ärnvägsbyggnader och -mijöer vid: Kerstinbo, Tärnsjö, Råsbo och Runhäen på injen Saa-Runhäen-Gysinge. ärnvägsbyggnader och -mijöer vid: Heby, Hästigen och Hårsbäck på injen Runhäen Heby-Enköping. '/.""/,,'\ ndustrimuseer industriminnen arkiv Heby Tegebruksmuseum. Skidrar den forna industriea tegeproduktionen inom kommunen. Museet är inrymt i Hebys f.d. järnvägsstation. Kartans snickeri, utanför Östervåa, är inrymd i en f.d. kvarn- och sågbyggnad. Möbesnickeriet startade Foto: -p Darphin, VLM. Östervåa Möbemuseum. Museet igger vid Östervåa hembygdsgård och omfattar fera byggnader; b.a. snickeriverkstäder och en utstäning om den berömda möbetiverkningen i området. Även fiia i Kartan.

88 ,, Kontaktpersoner och uppgiftsämnare Lena Karström, kutursekreterare Anders Svensson, pan- och byggovenheten Litteratur Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995: 1. Byggnadsinventeringsrapporter. VLM. Vittinge socken, 1986; Enåkers socken, 1986; Huddunge socken, 1986; Västerövsta socken, 1990; Harbo socken, 1995; Nora socken, Franzen, Anders. Sibo tegebruk. Skadebesiktning o åtgärdsförsag 1993, VLM. Fredriksson, Kar-Erik ärnbruken i Ramsjö och Monebo.!, L Västerövstas mejeri. Foto: VLM:s arkiv. Företagshistorik från Westerås Mekaniska Verkstad AB Heby - En evande andsbygdskommun med framtidstro Kuturminnesvårdsprogram {ör Heby kommun. VLM Mö1er, Hans Heby - Bygd och människor. Neveus, Ernst Vår hembygd Nora. Nisson, Staffan. Bryggerier i Sverige. Rapport RAÄ 1983:4. Norabygden Osson, Lars-Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987:5. Persson, hristina Uppsats i Kuturmijövård. Stockhoms Universitet.,

89 Sveriges bebyggese. Västmanands än. KOMPL. Sveriges privata företagare. Västmanand och Närke Säcerhiem, K.G Harbo socken - En sockenbeskrivning aven uppandssocken i Västmanands än. Tegeepoken i Heby, Heby skrivarverkstac. Tidernas kyrkpatser Yästmanancs äns museum. Umaerus, M & Eriksson, S Byar och gårdar i Harbo socken. Westeråsmaskiner Morgongåva Vittinge kommun under 50 år Årsskrift ' Pumphuset vid Rönnvikens kakbruk. Foto: -p Darphin, VLM.

90 r SAMMANFATTNNG /UTVÄRDERNG AmäntomKungsör Nuvarande Kungsörs kommunomfattarfyra socknar: Kung Kar där huvudorten igger, Torpa i sydost, Kungs~Barkarö i nord samt Björskog i nordväst. norr avgränsas kommunen ti största de av Mäaren medan Arbogaån skijer de norra socknarna från de södra. Rustensåsen som öper förbi Köping fortsätter även förbi Kungsörs samhäe söderut. Ti största deen domineras bygden av ett utprägat jordbruks~ andskap. Åkermark dominerar inom Björskogs socken och i norra deen av Kung Kar mot Arbogaåns dagång. Torpa socken har en omväxande och jämn fördening mean åkermark och skog. Skogen dominerar r Kungs'irår nedrev'dnsna hömer, hau1etvid Arbogaåns mynning. 1bidens mittnordiska Annaftfbrikensomtnandebygsnad;hmpex. fura: V..M:sardv. också i den södra deen av Kung Kars socken. Kungs~Barkarö socken prägas atjämt av ängs~ och betesmarker. Vid sidan om jordbruket utgörs naturresurserna inom kommunen endast av rustensåsen. Tigången på grus och sand skapade förutsätt~ ningar för etaberingen av cementvaruindustrin kring Kungsör. Framförathardet varitkungsörs fördeaktiga geografiska äge som främjat etaberingen och utveckingen av industrier på patsen. Ansut~

91 ningen ti Bergsagen och Mäardaen samt de oika och viktiga kommunikationssystemen som förekommit kring Kungsör har varit avgörande faktorer. ndustriernas etabering och expansion edde även ti uppkomsten aven rad s.k. direktörsvior och disponentbostäder. Husen har oftast uppförts i nära ansutning ti fabrikerna men också på enskida tomter band ortens övriga viabebyggese. Karakteristiskt för orten är också det stora antaet arbetarbostäder i form av egnahem. Den första egnahemsföreningen bidades Band de tidigaste exempen på denna typ av bebyggese kan nämnas husen ängs med Åsgatans södra de. Efterkrigstidens högkonjunktur och bostadsbrist edde också ti att kommunen tisammans med de större företagen på orten bidade ett fastighetsboag. Ett stort anta hyresbostäder uppfördes i boagets regi. Kort om Kungsörs industrihistora nte förrän i sutet på 1800-taet ineddes etaberingen av mindre industrier i Kungsör. Fram ti denna tid hade andsbygden dominerats het av jordbruk och orten av hande och hantverk i mindre skaa. På 1820-taetfick Kungsör regujärångbåtstrafik medstockhomocharboga. Anäggandet av hamnen och förbättrade förbindeser edde ti ett uppsving för hea samhäet. Fera skutskeppare etaberade sig på orten, b.a. skeppades spannmå och tege ti Stockhom. Kungsör bev samtidigt en centraort för den omgivande andsbygden. Ytterigare ett avgörande steg i utveckingsprocessen ineddes 1877 när samhäet fick järnvägsförbindeser. På 1870-taetetaberade sig affärsmannen A.F. Hagström i Kungsör där han grundade en framgångsrik rörese med tiverkning och försäjning av spirituosa. Några år senare, 1882, tikom stadens första företag av industrie karaktär, Kungsörs Ångsåg och Snickerifabrik. Företaget består än idag om än omgestatat ti nuvarande AB Kungsörs Past. År 1893 startade A. Hamrin stadens första metaindustri, om än i bygsam skaa. Men fyra år senare fyttade det nya företaget, Kungsörs Beckkärsfabrik, in i en ändamåsmässig byggnad på Kungsgatan. Anäggningen brann 1908 men på samma pats uppfördes nuvarande industribyggnad, som är aktue för bevarandeåtgärder. Beckkärsfabriken kom att skapa förutsättningen för en särprägad industrie utvecking med en koncentration av speciaiserade meta- och verkstadsindustrier på orten. Fiip Eriksson Metafabrik som framstäde hushåsartikar grundades 1898 och övergick sedan ti tiverkning av påtskåp och ådor. Dessa produkter bev en annan speciaitet som utveckades band Kungsörs industrier. Ti detta bidrogföretag somkungsörs Nya Becksageri grundat 1920, ohanssons Becksageri & Svetsningsverkstad som startade 1935, Kungsörs Påtindustri grundad 1939, Dahstedts Kassaskåp AB grundat 1944 och Kungsörs Metaindustri grundad början på 1900-taet etaberade sig A. Sörberg i Kungsör och inedde tiverkning aven patenterad rörtång. Snart omstädes dock produktionen ti framstäning av vattenedningsarmaturer. Sörbergs verksamhet edde så småningom ti uppkomsten av fera betydande indu- Kungsörs Beckkärsfabriks farsta anäggning, avbidad på en priskurant från år Biden avsöjar också de fördeaktiga transportförbindesema som industrin kunde dra förde av. Ur VLM:s arkiv. Beckkärsfabrikens första anäggning brann En ny påkostad byggnad stod kar Nordvästra hörnet av fabriken. Foto: -p Darphin, VLM.

92 strier med samma inriktning, inte minst Svea Armaturfabrik och Erik Sörberg Armaturfabrik som grundades 1916 respektive Tiverk, ningen av WS,armaturerbev en speciaitet som än i dag prägar Kungsör som industrisamhäe. Kungsör hade 1907 bivit köping och några år senare invigdes or, tensförsta offentigatekniskaanäggningar, vatten, ochbeysningsverket som uppfördes påhamnområdet. Funktionernavardevis sammanbyggda och stationen var utrustad med en ångmaskin som aternerande drev vat, tenpump och egenerator. Samtidigtbyggdes nuvarande vattentorn. De av Östunds Maskinfabriks ursprungiga anäggning i kvarteret Drotten. Foto: -p Darphin, VLM. År 1907 startade en annan framgångsrik industrie tiverkning i Kungsör. P.E. Östund grundade sin maskinfabrik och började tiverka bagerimaskiner, svarvautomater m.m. Senare inriktades produktionen på automatsvarvade produkter, ytbehandingar, härdning och centeres, sipning. Även fera mindre verkstads, och metaindustrier kom sedan att etabera sig i Kungsör. Dit hör t.ex. ansson & Gustafsson Mekaniska Verkstad grundad 1919, Toomek grundad 1927, Öberg & Söner grun, dad Ti gruppen hör också ett ferta företag inriktade på bearbet, ning och behanding av metaer, Lex. Kungsörs gavaniska, AB Skruv, industri, Thermoack, Håsta Meta m.f.. Band andra företag kan också nämnas fera tiverkare av eektriska armaturer och komponenter samt pastindustrier som tikom genom ut, veckingen av ortens träindustri. Tränäringen var representerad under en ängre period av ett större sågverk, Kungsörs Sågverk och Träindustri. Anäggningen som troigen tikom på 1910,taet var föragd strax sydost om stadskärnan. Sågverket utpånades dock het aven brand på 1960, taet. Kvar som spår efter den forna verksamheten finns namnen på kvar' teren (Sågen, Riktaren, Hyven m.f.) samt den f.d. disponentvian i kvar' teret Magne. År 1928 startades även en industrie tiverkning av

93 möber. Det var då Thue Kontorsmöber, än i dag ett betydande företag, etaberade sig i Kungsör. På andsbygden, i Torpa och Björskogs socknar, grundades under sutet av 1940~taet ett par mindre speciaiserade snickeri~ verkstäder som ännu är verksamma. BandavvikandeverksamhetersomtihörKungsörs näringshistoria kan nämnas Rydbrants Konfektionsföretag samt det anrika och ännu verk~ samma Scheins Båtvarv. Efterkrigstiden prägades aven stark konjunktur som främjade indu~ strierna också i Kungsör. Under perioden etaberade sig 17 nya små~ industrier på orten. Paraet expanderade de befintiga företagen. Under sutet av 1950~taetdrabbades däremot armaturindustrin aven kris, den anrika Sveafabriken gick i konkurs men etaberingen av nya företag kom att kompensera förusten. 1960~taet förde med sig en ny högkonjunktur för Kungsörs industrier. Kommunen fick det högsta antaet syssesatta i hea andet inom industrin, iförhåande ti den verksamma befokningen. Kungsör är än i dag ett ivskraftigt industrisamhäe. Den okaa industrin kunde tack vare en struktur av fexiba små och medestora företag und~ vika Bergsagens kriser. kommunens industriea utvecking och historia har andsbygden intagit en bygsammare ro än tätorten. Endast ett fåta mindre verksam~ heter fick en antig okaisering och i början på 1900~taetvar de få röre~ serna utanför tätorten traditionea andsbygdsnäringar. Band dessa före~ kom några mindre mejerier med anknytning ti gårdar. Mindre kvam~ och såganäggningar har också varit vaniga.sådana drevs vid b.a. Östtuna och Stenvad i Björskogs socknen, vid Forshemma i Torpa socken samt vid Kvarntorpet i Kung Kar socken. Lantmännens anäggning i ansutning ti hamnen. Större deen av byggnaderna uppfördes under 1940-taet. Foto:. -p Darphin, VLM.

94 Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Kungsörs strategiska geografiska äge har inverkat positivt på sta, dens industriea utvecking. Den ia kommunen vid Mäarens sydvästra spets har dragit förde av de viktiga förbindeserna som knyts samman i området. Där möts vägar, järnvägar och sjöeder. Hamn För utveckingen av Kungsörs industri har sjöförbindeserna och hamnen under en ängre tid haft stor betydese. Ortens okaisering vid en av Mäarens västigaste vikar och vid Arbogaåns utopp har inverkat på ortens och näringarnas utvecking. Arbogaån utgjorde även Hjämare kanas förbindese med Mäaren. Redan under 1600'taet kunde för' industriea verksamheter som båtvarv och tegebruk utveckas på basis, Vaskogs samhäe med srarionsområder i nedre deen. Foto VLM:s samingar. av sjöfarten. För industriea företag som Kungsörs Ångsåg och Snickeri, fabrik, grundat 1882, vardessa förhåanden het avgörande. Det ärsamma omständigheter som också möjiggjort etaberingen 1918 av det anrika och ännu verksamma Scheins båtvarv. ärnväg Kungsörs tätort fick tidigt järnvägsförbindeser. År 1877 invigdes en nordsydig bana mean Yaskog och Oxeösund. Yaskog mötte injen Mäardaens norra järnvägsförbindeser. ärnvägen fick dock in, edningsvis inga märkbara effekter angående etaberingen av industrier. nte förrän på 1890,taet börjar nya industriea verksamheter att eta, bera sig i staden. den intensiva utveckingen som föjde intog järnvä, gen en avgörande ro. Kungsör uppfördes efter 1918 en stationsbyggnad och ett magasin. Byggnaderna är numera ombyggda, magasinet är nu stationsbyggnad medan det ursprungiga stationshuset har omvandats ti kommunens turistinformation. Fertaet av Kungsörs industrier har fått sin okaisering utmed järnvägssträckan inom orten. Yngre industriområden har också

95 utveckats söder om banan, mot öster. Där har kvarteret Baken fått stickspårsansutning. Kommunen berörs också i sin nordvästra de aven järnväg. Förbindesen mean Örebro-Köping är en av de ädsta i andet. År 1857 nådde injen Arboga och 1867 invigdes förbindesen ti Köping. Banan ansöts 1877 ti järnvägsinjen Yaskog-Oxeösund (via Kungsör). Därmed bev Vaskog en järnvägsknut med station. Patsen fick med tiden karaktär av centrum för socknen. Ett mindre samhäe har genom åren vuxit fram väster om järnvägen och väg E 18. På 1940-taet etaberade sig ett snickeri och ett verkstadsföretag på patsen, båda är fortfarande verksamma. Det ena, Mebergs Maskin AB, igger i ansutning ti stationen. Yaskogs station består ännu som håpats men sjäva stationsbyggnaden används sedan många år som affärsoka. Tekniska verk 1910 invigdes Kungsörs vatten- och beysningsverk och samtidigt det ännu bevarade vattentornet. Verket var utrustat med ångmaskin som dreven egenerator samt en vattenpump som försörjde vattentornet. nte förrän 1914 ansöts samhäet ti det amänna enätet, genom kraftstationen i äders bruk. Fram ti detta var de större industrierna hänvisade ti egen kraft- och beysningsproduktion. Kraft och eförsörjningen baserades på ångmaskiner, egeneratorer eer gasverk. Under 1930-taet ersattes det ursprungiga everket med ett nytt. Byggnaden är ännu bevarad och används numera som snickeri. Ett vattentorn uppfördes också under början av 1900-taet på Svarthäs säterisägor. Tornet varavsettatt trygga vattenförsörjningen tigodsets stora trädgårdsodingar. Band ädre tekniska infrastrukturer kan nämnas kraftstationen vid Östtuna (Björskog s:n) som omnämns redan Den ursprungiga stationen är i dag ersatt aven modem anäggning. Kungsörs ursprungiga station efter tibyggnaden. Foto: VLM:s arkiv. Kungsörs vattentorn invigdes Foto fr VLM:s arkiv.

96 Övrigt Ti de tekniska infrastrukturer som berör kommunen kan inräknas inbanan som sträcker sig mean stenbrottet vid Forsby i Sörmand och cementfabriken i Köping. Banan som invigdes 1941 var avsedd för transport av kaksten. Den korsar kommunen i nordsydig riktning, väs, ter om Kungsörs samhäe. Driften av banan ades ned 1997 och dess bevarande och återanvändning är under utredning. Rivna anäggning3r Fera ädre och betydande industrifastigheterhar under årenförstörts genom bränder och rivningar. synnerhet drabbades Kungsörs ädre industribyggnader av många bränder som tvingade fram en förnyese av byggnadsbeståndet, på den ursprungiga tomten eer på ny pats. vän, tan på nya byggnader kom många av de drabbade företagen att inhysas i Kungsörs Beckkärsfabrik före branden provisoriska okaer. Band de större industrianäggningarnasom förnya, Foto: VLM:sarkiv. des eer revs som en föjd av bränderna kan nämnas Kungsörs Ångsåg L i \ t och Snickerifabrik (brand 1925), Beckkärsfabriken (brand 1907), Kungsörs SågverkochTräindustri (brandpå 1960,taet) samt Fiip Eriks, sons Metafabrik som åg i kvarteret Kapanen (brand på 1960,taet). Företaget grundades 1898 och tiverkade ursprungigen främst hushås, artikar. Senare inriktades produktionen på kontors, och värdeskåp. Ed. Armaturfabriken SVEA grundad 1916 ades ned 1958, byggnaderna åter, användes som industrihote revs gjuteriet och 1981 resterande dear av fabriken. Även byggnaderna vid Åsgatan som tihörde Kungsörs N ya Becksageri (grundat på 1920,taet) revs t

97 Nuvarande industrier (tätort andsbygd) Fera av Kungsörs anrika industrier består än i dag och drivs vidare med moderniserad produktion. De har vanigen fått nya okaer och ny okaisering samt oftast nya boagsnamn. Några har avveckats men de har fått ersättare i form av mindre företag som växt sig starka eer i het nya små och medestora industrier. Trots krisen 1958 inom armatur~ industrinharkungsörs dominerande industrigrenbibehåitenstark stä~ ning, iksom verkstads~ och mekanisk industrin. De goda tigångarna på grus i trakten edde 1962 ti etaberingen av Strängbetong, som hade haft föregångare i form av mindre cement~ varuföretag. ndustriverksamheten är numera koncentrerad ti industri~ områdena nordost om stadskärnan ängs med järnvägen och Kungsga~ tan. fera av de ädre bevarade industrifastigheterna, inom stadskärnan, ryms numera verksamheter av mer eer mindre tifäig karaktär eer nya små företag. Fera anäggningar är i kommunens ägo och den framtida återanvändningen av fastigheterna är under utredning. På andsbygden förekommer några enstaka företag. Vid Vaskog (Björskog socken) etaberades 1946 ett snickeri och en maskinverkstad. Där finns även ett betonggjuteri av yngre datum. nom Torpa socken drivs en snickerifirma i en f.d. skobyggnad. nom Kungsörs andsbygd förekommer inga bevarade ädre industri~ ea anäggningar eer strukturer. Generet saknas även yngre utprägade industriea verksamheter med undantag av Mebergs Maskin, ett verk~ stadsföretag i Vaskog. Några mindre verkstäder har också fått pats i be~ fintiga okaer med annan ursprungig funktion, b.a. skobyggnader. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Kungsörs f.d. everk (Foreen 1). Avseende verkets historik, byggnadens ursprungiga panösning och utrustning. Kungsörs Annaturfabrik år förgrunden kajens ängs Mäaren med förtöjningspatser för mindre båtar. Foto: VLM:s arkiv.

98 L Kungsörs Ångsåg och Snickerifabrik. Företaget grundades 1882, nuvarande byggnad uppfördes 1935 och tibyggdes därefter. Foto: -p Darphin, VLM. De ädsta dearna ikungsörs Beckkärsfabrik tikom 1909, efter branden som året innan ödeade den ursprungiga fabriken. Anäggningen tibyggdes därefter i många etapper. Foto: -PDarphin, VLM. Kungsörs Ångsåg och Snickerifabrik (Gösen 8). Avseende nuvarande byggnad, ursprungig verksamhet och utrustning. Kungsörs Beckkärsfabrik (Hammaren9). nför panerad ombyggnad och återanvändning. Kungsörs ArmaturfabrikNAF(Gjutaren 2). Avseende historik, byggnaden, bevarande och eventue återanvändning. Östunds maskinfabrik (Drotten 1). Avseende historik, byggnaden, bevarande och eventue återanvändning. Sörmands Lantmanna entraförenings sio och magasin / numera Oda (Gösen 7). Avseende nuvarande utrustning och verksamhet som ännu ti stor de är den ursprungiga men snart aktue för avvecking. Kungsörs Båtvarv/Scheins Båtvarv (Tegeudden 1). Avseende historik och nuvarande verksamhet samt de av byggnaderna. (

99 ~ ~ ~ ~ ~ ~ Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Företaget Öberg & Sönerär ett itet famijeföretag som startade sin verksamhet 1945 med tiverkning av manschettknappar i rostfritt stå. Företaget är ännu i famijens ägo. Med ett fåta anstäda och enke ut~ rustning framstäs fortfarande stansade påtvaror, numera som egoti~ verkning åt b.a. biindustrin. Verksamheten är inrymd i ädre okaer som tidigare utgjort de av Nordiska Armaturfabrikens anäggning. Före~ tagets karaktär, mijö och produktion spegar många av Kungsörs ädre industriernas ursprungiga verksamhet. Av estetiskbetydeseför mijön Kungsörs f.d. everk (Foreen 1) Kungsörs f.d. Ångsågoch Snickerifabrik (Gösen 8) Kungsörs Beckkärsfabrik (Hammaren 9) KungsörsArmaturfabrik NAF(Gjutaren2) Östunds Maskinfabrik (Drotten 1) Lantmännen sio och magasin (Gösen 7) DahstedtsKassaskåp (Städet 1) numera auktionskammare Runna Kvarn (Mjönaren 4) ÖverstKung;özsf.d.evakNuvdrmbyggnaduppfördespå 1930-taet förattersänadenffuraanäwi\,lffi.nedm deavkungiir.;annanrr3 brik, tiikanaf. Foran:-PDnphin, \!Lv!. Vaskogsjärnvägsstation (Vaskogs 1:8, 1:9) Kungsörs vattentorn (Kungsör 3:1) Avbetydandehistorisktvärde Kungsörs f.d. everk (Foreen 1) Kungsörs Vattentorn (Kungsör 3:1) Kungsörs Beckkärsfabrik (Hammaren 9) Kungsörs ArmaturfabrikNAF (Gjutaren 2) Östunds maskinfabrik (Drotten 1) Kungsörs Båtvarv (Tegeudden 1) Runna Kvarn (Mjönaren 4) Befintigaskyddsföreskrifter gäerför: Kommunen har 1987 antagit försaget ti KMV~program för Kungsörs kommun. Ortens centraa dear inkuderat ädre industrifastigheter i kvarteren Drotten, Gjutaren och Hammaren uppmärksammas som område av in~ tresse för KMY. Bevarandeprogram och detajpaner bearbetas i enighet Dahstedts Kassaskåps fabriksbyggnad uppfördes på 1940-taet och tibygdes senare mot nordost. Foto: -p Darphin, VLM.

100 med ÖP,90. För Runna Kvarn anger gäande detajpan från 1994 bo, stadsbebyggese. För tätorten Kungsör föreigger en i februari,97 daterad pan för bevarande av byggnader och mijöer benämnd "Bevara mig väl" pa' nen har dokumenterats värdefua tidstypiska byggnader och mijöer från oika epoker. ndustribebyggesen i kv. Drotten, Gjutaren och Hammaren föresås bevaras iksom vattentornet. Poitiskt besut om panen harännu ej fattats. Den fungerar tis vidare som ett kunskapsunderag vid bedöm, ningar i b.a. pan, och byggnadsovärenden. Med anedning av aktue utredning kan viss kompettering i bevarandepanen behöva göras. Observera att enigt ÖP,90 finns panagd outnyttjad mark för indu, stri inom hamnområdet, norr om järnvägen. Markanvändningen är un, der omprövning. Det bör påpekas att ett ferta byggnader av estetisk be' tydese för mijön finns i ansutning ti området, viket är av stort värde för stadsbiden samt för fritiden och turismen. Observera att nuvarande hamnområde utgör sjösida mot Mäaren som är riksintresseområde för friuftsivet. Området berörs av rekommen' dationer (R 3) i ÖP,90. Skydds, ochbevarandeåtgärderföresås för: Kungsörs f.d. everk (Foreen 1). Kungsörs Beckkärsfabrik (Hammaren9). Kungsörs ArmaturfabrikNAF(Gjutaren 2). Detajpan med införande av rivningsförbud och bevarandebestämmeser vad avser exteriören är förestående. Östunds Maskinfabrik (Drotten 1). Kungsörs f.d. Ångsåg och Snickerifabrik (Gösen 8). Vaskogs järnvägsstation (Vaskogs 1:8, 1:9). Kungsörs vattentorn (Kungsör 3:1). ndustrimuseer industriminnen Armaturmuseet- Sörbergs Armaturfabrik. Ett industrimuseum koppat ti Erik Sörbergs Armaturfabrik AB är under uppbyggnad på fabrikens område, i kvarteret Kranen vid Kungsgatan,ndustrigatan. Museet skid, rar företagets produktion genom tiderna samt visar ädre utrustning. Kontaktpersoner och uppgiftsämnare Bengt Sörberg, fabrikör. Te. 0227, Kungsörs hembygdsförening: Nis Osson. Te. 0227,31163; Tord Andersson. Te. 0227,110 60/ Kungsörs kommun: Mariann Schein. Te. 0227,600142; nger Tapper, 0227, c - t

101 .. Litteratur Hamrin, Aan Ti ArvidHamrins minne. Särtryck på VLM..,., Hamrin, Arvid Kungsör. Hansson, Lorich Kungsörs hantverk och industri ~ vår framtid och vår stothet. Kibro, Ann-Katrin Kungsör. Byggnadsinventering och inventeringsrapport. VLM. Kungsör - en hembygdsbok Mäarbanan - då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Särimner. Kungsörs hembygdsföreningens årsskrift. Sörberg, Bengt Kungsör - kort historik 450 år. Västmanands äns kaender, 1901, Översiktspan Kungsörs kommun. Övriga käor VLM:s fotoarkiv; VLM:s urkippsarkiv Arbetsag vid Kungsörs Båtvarv (Scheins Bårvarv) år Det anrika varvet är berömd för sin tiverkning av träbåtar. Foto: VLM:s arkiv.

102 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Köpings stad och kommun Närheten ti den råvaruproducerande Bergsagen och ansutningen ti viktiga väg~ och sjöförbindeser, senare ti fera järnvägsinjer, ska~ pade ett utomordentigt fördeaktigt äge som starkt prägade Köpings stads utvecking. Konkurrensen med grannstaden Arboga uppstod tidigt och kom att präga förhåandena mean städerna för ång tid framöver. Köping fick dock med åren utökade handes~ och stadspriviegier. Av stor betydese bev inrättandet i början på 1600~taetav Köpings järnvåg som under en tid gav staden monopo över järnhanden i regionen. Under vissa perioder transiterades därmed en tionde av andets järnexport ge~ nom Köping. Trots detta avtog stadens expansion kraftigt under föjande seker. De djupt rotade kontakternamed Bergsagens gruv~ och järnindustri Köpings stadskärna år bidens mitt Köpings Mekaniska Verkstads anäggning, uppförd inom kvarteren Yaha1 och Yanahem. Foto: YLM:s arkiv. kom dock ånyo, från och med 1800~taet, att starkt inverka på stadens utvecking. Ti Köpings omvanding ti industristad bidrog också infö~ randet av näringsfriheten, en utökad sjöfart samt anäggandet mean 1867 och 1876 av fera avgörande järnvägsförbindeser. Kosva socken (tidigare Bro och Mama socknar). Hedströmscaen norr omköpings stadharunderaatiderutgjortettnaturigt kommunikations~ stråk mean Bergsagen och Mäardaen. Köpingsåsen som öper ängs med daen erbjöd ett utmärkt underag för andsvägar och senare även för järnvägar. Genom dagången gick förbindeserna från Bergsagens viktiga

103 ... j... j -, 1. råvaruproducerande patser ti Köping, och vidare över Mäaren. Ån erbjöd också goda förutsättningar för ett tidigt utnyttjande av vattenkraften. Skogen, vattenkraftenochnärheten ti Bergsagens gruvorochhyttor edde tidigt ti etaberingen av fera järnbruk. Redan under 1500-taet anades hammarsmedjor vid Fettsta-Lyftinge, Östuna, Kosva och Gissarbo. Kosva och Gissarbo utveckades framgångsrika och ångvariga verksamheter. ärnbruket i Kosva har fått efterföjare i fera ivskraftiga järnindustrier som ännu prägar hea samhäet. Himmeta socken, som utgör kommunens sydvästra hörn, består av ett kiformat daandskap, med nordsydig axe kring Liån. Odingsytorna har varit samade i daandskapet. övrigt täcks socknens ytor av skog. Himmeta är en utprägad jordbruks- och skogsbygd med små gårdar och utan industrier. Endast ett par kvarnar med såg anges ha varit verksamma i bygden. Västra Skedvi igger i änets västra de, mot gränsen ti Örebro än. Socknen domineras het av Bergsagens djupa skogar, odingsbar mark förekommer endast kring ett anta sjöar. Längs med västra gränsen bryts socknens geografiska isoering av järnvägsinjen Örebro-Krybo (Frövi Avesta). Det omfattande skogsbruket som änge dominerades het av järnbrukens behov av träko har varit stommen i socknens näringar. Övriga verksamheter har varit begränsade ti några sågar och kvarnar. Odensvi socken, nordost om Köping, prägas i sin södra de av sättandskapet som bidats kring åarna som rinner genom området. Norra deen av socknen, upp ti Yågsjön, utgör de av Bergsagens södra gräns. Området täcks av skogar som har haft stor betydese för brukens bränseförsörjning. Åarna skapade förutsättningar för etabering av sågar och kvarnar vid b.a. Häggesta, Kösta och Yasta. Munktorps socken har utveckats under århundraden ti en av änets mest betydande jordbruksbygder. norra deen förekommer även mindre skogsområden. Med anäggandet av järnvägen genom socknen föjde uppkomsten av ett stationssamhäe. Munktorp uppfördes mot sutet av 1800-taet ett mejeri som utveckades ti det största och mest betydande i denna de av änet. Ångsåg och eektrisk kvarn anades i början på seket. Kort om Köpings industrihistoria Köpings handespriviegier och borgerskapets affärer med Bergsagen skapade tidigt ett västånd som kom att främja stadens hantverksnäringar. Några storskaiga verksamheter var det dock inte frågan om. Försöken att under 1700-taet etabera och bedriva manufakturer i Köping bev som på många andra patser ett missyckande. De festa verksamheterna bev kortivade och av bygsam karaktär. Stadens industriaisering hörfrämst ihop med 1800-taets andra häft. Under tidigare årtiondena hade några verksamheter av förindustrie karaktär redan verkat i och kring Köping. Band de tidiga företagen återfinns kyrkans tegebruk som drevs fram ti Det åg vid åmynningens södra strand där verksamhetens efterföjare, cementbruket, nu igger. Bid av Köpings hamn år Foto: VLM:s arkiv.

104 Ett mäteri uppfördes 1760 nära stadens järnvåg. Byggnaden införivades senare med bryggeriet som anades på patsen. Kvarstående byggnader inrymmer numera Köpings museum. En strump, och mössfabrik som star, tades 1810 bev under några årtionden stadens största företag. Skånska ements nya anäggning i Köping uppfördes mean 1939 och Foto: VLM:s arkiv. Nedan. Nuvarande Hydra Agris kemisk anäggning, tidigare Svenska Sapeterverken, invigdes Foto: -p Darphin, VLM. Etaberingen 1856 av Köpings Mekaniska Verkstad markerar det industriea genombrottet i staden. Det är i synnerhet detta företag som skue under ång tid framöver starkt präga stadens utvecking. Underde föjande åren etaberade sig en rad verksamheter som fick mindre eerstörreframgångar. Köpings Bryggeri startade sinverksamhet Köpings Axefabrik som startades 1863 övertogs redan 1871 av Köpings Mekaniska Verkstad. Samma år grundades Köpings Tekniska Fabriks AB som fram ti 1920,taet kom att tiverka ojor, fernissor, beck, vax, fett m.m. Ett uspinneri grundades 1875 men verksamheten bev kortivad. Under sutet av 1880,taet utveckades en snickeriverksamhet som snart fick industriea former. Röresen kom att bedrivas under fera namn in på 1940,taet. Det sista boaget var Köpings NyaSnickerifabrik. De utmärkta sjö" ands, och järnvägsförbindeserna kring Köping ockade i sutet av 1800,taet en ti andsbygden vanigen okaiserad industri. År 1896 besöt Karmansbo järnbruk att uppföra en masugn i ansutning ti Köpings hamn och järnvägsnät. Anäggningen, som oka' \ '

105 - iserades ti Hushagens norra de, snett emot nuvarande järnvägsstation, var av imponerande mått. Masugnen bev den största och modernaste i andet. närheten, vid Backaiund, uppfördes sedan arbetarbostäder. På 1910,taet utökades verksamheten med en kopparhytta. Köpings hytta bev dock inte så framgångsrik och efter många svårigheter och drift, uppehå upphörde ti sut verksamheten het Stora dear av an' äggningen revs kort därefter, kvar bev b.a. ett gjuteri som tikommit i. j., 1 början av 1920,taet.1 hyttans kvarstående byggnader drevs sedan under ett par decennier en mekanisk industri, Waden'Verken. Vid sekeskiftet 1900 fyttade ett ångfärgeri från stadskärnan ti nyuppförda okaer vid Forså, där Köpingsån bidas av födet från två mindre åar. Verksamheten utökades därefter med kemisk tvättanstat och om, vandades sedan ti bomusväveri. Ett ferta röreser hade vid oika tifäenförsökt sig på tiverkningen av rörarmaturer, utan framgång. Genombrottet kom 1923 med etabe, ringen av Köpings Armaturfabrik. Efter ett anta framgångsrika år fytta' des verksamheten ti nybyggda okaer som ännu står kvar i hörnet av ärnvägsgatan och Östra Långgatan. Företaget uppförde på 1940,taet även ett gjuteri på de av hyttans tidigare område. Stadens starka och påtagiga industriea expansion kom att präga bostadsbyggandet. kövattnet från de första industrierna uppfördes fera egnahemsområden. Men det var framförat efter andra värdskriget som stora bostadsprogram påbörjades. De nya företagen tog också ansvar i uppförandet aven rad bostäder och bostadsområden. Ett av de tidigaste Köpings Hytta började uppföras 1897 efter ritningar av atkitekten Theodor Dah. På biden masugnsbyggnaden under uppförande. Foto: VLM:s arkiv.

106 exempen är bostäderna som Skånska ement uppförde på 1940,taet vid Kungsängen, på åkermark i närheten av bruket. Mot sutet av 1800,taetbörjade Munktorps stationssamhäe utveck, as ochfera verksamheter etaberade sig på patsen. Ett andesmejeri upp' fördes Verksamhetens expanderade och 1913 uppfördes nuvarande byggnad som bev en av de modernaste för sintid. Anäggningen byggdes devis om och utvidgades under 1940,taet. korsningen för vägarna ti Köping, Västerås och Dåvö tikom i början på 1900,taet en kvarn med sågverk, numera riven. På 1940,taet tikom en metaindustri, AB Press, meta som numera verkar i Köping. Företagets ursprungiga verkstäder, i enke senfunkisarkitektur, står ännu kvar i närheten av f.d. mejeriet. Hedströmmensdagång ockade tidigt ti sig verksamheter av industri, e karaktär. Vid b.a. Kosva och Gissarbo anades järnbruk.mamen i norr, Hecströmmens fa ochvidaskogar skapade förutsättningar för utveckingen aven framgångsrikt ståindustri. Nuvarande metaindustrin i Kosva har röt' ter och traditionersom sträcker sig tibaka ti 1500,taet. Vid Gissarbo, som tihör Kosva socken, anades på 1500,taet en hammarsmedja. Därefter utveckades verksamheten ti att omfatta två bruk, ett övre och ett nedre. Under 1800,taet sammanfördes röreserna och driften koncentrerades ti norrabruket. Där kvarstår bygnaden efter ancashiresmedjan med vasverk som uppfördes Kring Gissarbos smedjor växte ett brukssamhäe med arbetarbostäder, herrgård, sågverk, m.m. Verksamheten var i drift fram ti ansutning ti nedre bru, ket uppfördes 1914 ett modernt vattenkraftverk. Gissarbo var även an' sutet ti Köping,Uttersbergs järnväg. En stationsbyggnad står ännu kvar söder om herrgården. En stångjärnshammare anades också kring 1700'taets mitt vid Västanda, inom Västra Skedvi socken. Hammaren efterträddes av spik, smedja, pogsmedja och kvarn. nom samma socken fanns på 1820,taet ett tegeverk vid Bjurnäs. De av Kohswa Bruk år 1894, vy Foto: VLM:s arkiv. uppströms. nom kommunen har förekommit ett ferta mindre sågar och kvar' nar. Lämningarfrån dessa verksamheterpåträffas vid b.a. Kösta, Häggsta och Vasta i Odensvi socken och vid Säta och Brandfors i Himmeta, r v,

107 1 j socken där kvarn och såg omnämns Under samma period fanns dyika anäggningar vid Eriksberg och Bjurnäsfors inom Skedvi socken. På 1920~taet hade fera nya anäggningar tikommit b.a. i Avesta, vid Västandahom drevs då en ångsåg. Köping-Uttersbergs ]ernvägs stationsbyggnad i Köping ritades av aes Adesköd och uppfördes mean 1864 och Foto: VLM:s arkiv. 1 j Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Redan under forntiden fanns vid nuvarande Köping ett viktigt väg~ skä som består än idag. Där möter den forna Eriksgatan gama färdvägar ti nordvästra Södermanand, förbi Mäaren, och vägarna som eder norr ut ti ämbäraand, numera Bergsagen. Där mötte andsvägarna också de ivsviktiga sjöförbindeserna genom Mäaren. Köping med sitt geo~ grafiska äge bev snart en av de viktigaste portarna för avsättning av produkter från det järn~ och skogsproducerande Bergsagen. Hamn Hamnen har sedan medetiden speat en centra ro för Köpings utvecking. Landhöjningen ochåns avsättningar har dock ständigt tvingat fram en förändring av hamnstrukturerna som at eftersom måste fyttas söder ut. Med tikomsten av ångbåtstrafiken bev de befintiga förhåan~ dena ohåbara. På 1820~taet ineddes därför insatser för att muddra och kanaisera åns nedre opp. Arbeten pågick fram ti sutet av 1840~taet, efter detta fick Köping sinförsta regujära ångbåtsförbindese med Stock~ hom. Under 1860~ och 1870~taenpågick nya förbättringsåtgärder. Kring 1870 och under fyra decennier därefter bev Köpings hamn den största inom änet. Virke, mam, järn~ och ståprodukter samt fätspat kom att utgöra största deen av de utgående sjöfrakterna. Ko, koks och skrot var de dominerade varorna som ossades i staden. Under början på 1900~ taet genomfördes nya muddringsarbeten för att öka djupgåendet i ham~ nen. Med Mäarens regering och tikomsten av Södertäje kana bev sjöfart med större fartyg möjig. Projekteringen aven ny djuphamn, söder omden gama vid gama tegebruket, aktuaiserades. Åtgärderna påbörja~ des 1930, två år senare hade arbetena kommit så ångt att en de av den Nedan. Köpings första vattentorn uppfördes 1922 i samband med anäggandet av det kommunaa vattennätet. Foto: -p Darphin, VLM.

108 nvigningen 1876 av sträckan Köping- Stockhom medförde att staden föjande år fick ytterigare en starionsbyggnad, nuvarande station. Foto: VLM:s arkiv. nya harrmen kunde öppnas för trafik. hamnens vidare utvecking och utbyggnad bev tikomsten av Skånska ementgjuteriets fabrik (1939~ 41) av största betydese. Djuphamnen förbättrades och utvidgades sedan i fera etapper, den senaste genomfördes under 1960~taet. ärnväg De så avgörande järnvägsförbindeserna mean Vänern och Kö~ ping fick ett dramatiskt byggnadsföropp. Köping som skue bi sutsta~ tion för en av de första järnvägarna i andet fick se den konkurrerande grannstaden Arboga inta den stäningen. Maktkamp och penningbrist medförde att den panerade sträckan Hut~Köping,d.v.s. mean Vä~ nem och Mäaren, ändrades först ti Örebro~Arboga (invigd 1857). När järnvägsprojektet Köping~Uttersbergpåbörjades 1863 bev ban~ sträckan Köping~Arbogaen nödvändighet. Tio år försenad kunde ti sut hea sträckan mean Örebro och Köping invigas Köping var nu knutpunkten för två viktiga järnvägsförbindeser, en mot norr och Bergssagens bruk, genom Hedströmmens dagång, samt en mot väst med förbindeser ti västkusten. Under en hårdnande konkurrens och ökande produktion hade de många järnbruken i Hedströmmens dagång bivit beroende av biigare och effektivare transporter. En vidare utvecking hängde samman med en järnvägsförbindese ti närmaste utskeppningshamn, Köping. En så~ dan inje beräknades dessutom medföra en koncentration av spannmås~ handen från Daarna ti Köping. Av ekonomiska skä omvandades så småningompanerna ti ensmaspårig järnväg mean Köping och Utters~ berg (KU}), injen kunde invigas Deägarna i järnvägsboaget be~ stod ti största de av brukspatroner med verksamhet i Hedströmmens da. För Köping~Uttersbergsärnväg (KU) tikom i Köping en station och ett oksta i ansutning ti hamnen. Byggnaderna som ritades av aes Adesköd uppfördes mean 1864 och När järnvägs~ förbindesen med Arboga tikom 1867 förenades de båda järnvägarna j

109 vid engemensamstation,den redanbefintigaku:s byggnad. Året därpå, 1868, påbörjade boaget för Arboga~Köpings ernväg uppförandet av ett järnvägshote i närheten (båda byggnaderna är ännu bevarade) Den för järnindustrin änge ivsviktiga järnvägsinjen Köping~Uttersberg (KU), med förgrening ti Riddarhyttan (KUR), nedades sutigen het Längs med banvaen ihedströmmens dagång kvarstår några stationsbyggnader (numerabostadshus), b.a. vid Gissarbo ochguttsta. Av stor betydese för Köping bev sedan utvidgningen av förbin~ deserna österut, mot Stockhom. Stockhom~Westerås~Bergsagens ernväg sutförde 1876 sträckan Köping~Stockhom,men redan tidi~ gare var de av banan användbar från Köping ti en rad orter i öster. Den nya injen medförde att Köping föjande år fick ytteriggare en stationsbyggnad (nuvarande järnvägsstation), ritad av bröderna Kum~ ien och föragt på hamnens norra sida. Från och med 1877 koncentre~ rades a persontrafik ti den nya stationen medan södra stationen (KU & AK) omvandades ti förvatningsbyggnad. VästraSkedvisocken, vid gränsen tiörebroän, berörs av järnvägs~ injen Frövi ~Avesta (Örebro~Fagersta). Tvåädre stationsbyggnader är be~ varade, vid Näverkärret respektive Svansboda. Tekniska verk/kraftverk Köpings stad förseddes ganskasent med moderna tekniskaösningar för vattenförsörjning och avopp. Stadens första vattentorn bev egenti~ gen en privat angeägenhet. Redan 1891 integrerades ett vattentorn i Köpings MekaniskaVerkstads industrieakompex. Tornet införivades i maskinhusbyggnaden ritad av Theodor Dah. Verkstaden bev i övrigt en av de första industrierna i andet som eektrifierades. nte förrän 1923 fick staden ett eget vattentorn och ett kommunat nät för vattenförsörj~ ning. nte ångt från stadens ursprungiga vattentorn, på åsryggen öster om stadskärnan, tikom 1964 en nytt vattentorn. År 1899 kunde Köping ansutas ti det amänna enätet. Den dri~ vande kraften bakom tikomsten av ett okat everk var Köpings Meka~ niska Verkstad som var beroende av ekraft för rationaiseringen av sin verksamhet. Den okaa estationen, en sekundär omvandingsstation, var ansuten ti vattenkraftverket vid Ekeby (4,5 km från staden) som uppfördes samtidigt. Högspänd växeström från stadens estation evere~ rades sedan genom uftkabe ti Köpings Mekaniska Verkstad. Köpings Eekricitetsverk uppfördes 1899 som sekundär station för omvanding av högspänningsström. Anäggningen ti- och ombyggdes därefter i fera omgångar. Foto: VLM:s arkiv. Rivna anäggningar Ti största de har Köping hittis bevarat sina ädre industrianäggningar. Huvudsakigen är det mindre verksamheter av hantverkskaraktär, oftast o~ kaiserade ti hantverksgårdar i stadskärnan, som drabbats av grävskoporna. Bandstörre anäggningar ärdet endastden unika Köpinghyttan som ti stor de bev föremå för rivning i samband med nedäggningen Dear av anäggningen, b.a. kohuset och kranstornet, revs 1943.

110 Hyttans ädre dear uppfördes 1897 efter ritningar av Theodor Dah i Nedre Hushagen (nordost om nuvarande järnvägsstation). Verksamhe~ ten utökades 1921 med gjuteri. De av byggnadsstrukturerna är ännu be~ varade och ingår numera i företaget Bygg & E Ekmarks (Strukturoc) anäggning. Nuvarnnde industrier (tätorten) Fera av Köpings nuvarande industrier har rötter i verksamheter som utveckades tidigt i staden. synnerhet har Köpings Mekaniska Verkstad genererat fera nya industrier, inte minst Vovo Köpingverken (VKV). Ett annat exempe är Nya tagespinneriet som skapade grunden ti Häs~ tens Sängar. Det är huvudsakigen efter andra värdskriget som Köping kom att utveckas ti en utprägad industristad med fera större och ti karaktären tyngre industrier. Band dessa kan nämnas Vovos anäggning för mekaniska komponenter ochcementbruket som började uppföras kövattnet efter cementindustrin tikom 1944 Svenska nvarit AB med tiverkning av asbestprodukter och 1945 Träuit AB som var inriktad på Träuit AB inedde i Köping under sutet av 1940 taet sin tiverkning av träuspattor för värmeisoering. Senare producerades även prefabricerade betongeement. Foto: -p Darphin, VLM. produktion av träuspattor och senare även av betongvaror. Även Svenska Sapeterverkens, numera Hydro Agri AB, stora kemiska fabrik som invigdes 1946 baserade devis sin verksamhet på cementindustrins närvaro. Kaksten erhös genom cementbrukets inbana som var i drift fram ti ementframstäningen, iksom produktionen av asbest~ och träusprodukter, har dock numera upphört. Många av företagen förades ti större industriområden. Uvi, Bysätten, Tuen och Hamnen sträcker sig söder om stadskärnan och Köpingsån. De festa anäggningar har med undantag för Vovos område en tydig ansutning ti djuphamnen och är samtidigt ansutna ti ett stickspårsystem. nom området finns också ett ferta medestora före~ tag, Lex. Hästens Sängar som fyttade från stadskärnan på 1950~taet. Längs med Köpingsåns norrastrand, sydost omstadskärnansträcker sig Hyttans och Norsa industriområden. Norsas förängning ängst i öster, inom djuphamnen, igger ojehamnen. sydvästra utkanten av Hyttan igger Köpings järnvägsstation med bangård. ansutning däti finns också ämningar efter fera ädre industrier samt nya företag. Områ~ det hat fått sitt namn från järnhyttan som under en period var verksam på patsen. Köpinghyttans gjuteri som anades 1947 drivs numera Press~ meta. förängningen igger Kooperativa Förbundets f.d. charkuterifabrik, i i

111 .,, bageri och centraager som återanvänds för diverse mindre verksamheter. Området omfattar också spannmåsterminaer med sioanäggningar, Tibnor påtgrossistföretag och Svenska Siikaverken. Ett yngre industriområde, N ibbe, är föragt i nordväst, i ansutning ti stadens norra infart. Det prägas av mindre företag som är etaberade på reativt små tomter. De festa anäggningarna är av reativt sent datum men närmast Bergsagsvägen, b.a. ängs med Fabriksgatan,finns ett ferta fastigheter med ädre byggnadsstrukturer. De ädsta byggnaderna tikom i sutet av 1940-taet. Nuvarande industrier (andsbygden) Stationssamhäet Munktorp skapade även förutsättningar för etaberingen av några mindre verksamheter med industrie karaktär. Stationen revs 1969 men ängs järnvägsspåret finns ämningar efter några ädre företag. Där verkar också några yngre röreser. På 40-taet tikom ett åkeri. Numera rymmer åkeriets byggnader en biverkstad. närheten finns des en större brädgård och des ett större sågverk (Ljungträ AB), på var sin sida om järnvägen. Hedströmmens dagång ockade tidigt ti sig verksamheter av industrie karaktär. b.a. Kosva och Gissarbo anades järnbruk. Hammarsmedjorna utveckades med tiden ti en mångsidig ståindustri som stadigt moderniserats och expanderat fram ti i dag. nom det forna brukets område förenas företag som Koswa Seriestå AB, Kosva Sinterteknik AB, Nya Kosva Gjuteri och ot omponents Virsbo AB. Ett het samhäe har växt upp kring järnverket som omfattar ädre och moderna strukturer, bla. herrgård, arbetarbostäder, ekonomi- och tekniska byggnader. Vid samhäets södra infart finns några mindre industribyggnader som tikom 1960 i samband med etaberingen av Bones Resårfabrik och väskfabriken Roni. Bägge företagen är numera nedagda och okaerna återanvänds för diverse verksamheter. Lite ängre söder ut vid Guttsta igger Guttsta Bryggeri som startade sin verksamhet Den ädsta deen av den nuvarande anäggningen härstammar från 1950-taet. början på 1950-taet uppförde Hästens en ny fabriksanäggning i Bysättens industriområde. Byggnaderna är ritade av den berömda arkitekten Raph Erskine. Foto: -p Darphin, VLM. Köpings Mekaniska Verkstads byggnader i kvarteret Vaha ängs med Köpingsån. Foto: VLM:s arkiv.

112 Nya Tagespinneriets anäggning i kvarteret Hake, vid Köpingsån, uppfördes på 1930-taet. Företaget var nuvarande Hästens föregångare. Foto: -p Darphin, VLM:s. södra deen av socknen, strax norr om Köpings stadsgräns har åsen utnyttjats i större skaa som grustag. Vid Åsby, inom Kosva socken, be~ står en mindre industribyggnad, Åsby ementgjuteri, med ansutning ti denna verksamhet. Företaget expoaterar ännu grustaget. Vid Barkstaund grundades 1940 ett sågverk som sedan har utveck~ ats ti en betydande anäggning. Företaget Ljungträ AB bedriver nu~ mera endast torkning av virke medan sågverksröresen är föragd ti Munktorp. närheten och väster ut, vid Lyftinge och den gama kvar~ nen, uppfördes 1945 en ny dammanäggning och ett kraftverk som har genomgått en modernisering På samma pats anades redan på 1500~taeten hammarsmedja. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Svenska nvarit AB (Sjötuen 1:6, Teegrafisten). Avseende fabriksanäggningen och tidigare produktion. Användningen av asbest är numeraförbjuden. Produktionsperioden bev reativ kort men intensiv och Köpingsanäggningen är troigen en av de få som ännu är bevarade. Träuit AB (Lotsen 1). Avseende fabriksanäggningen och tidigare produktion. Var andets första anäggning för tiverkning av träus~ pattor. Möjigtvis unik anäggning, av teknikhistoriskt intresse. Fr.o.m evererade företaget ett femtiota iknande anäggningar ti Sovjetunionen. Nya Tagespinneriet (Hake ), föregångare ti Hästens Sängar. Gäer fabriksbyggnaden med utprägad och renodad "funkisarkitektur" från 1930~taet. Kommunen avser att så småningom expoatera området. Långsiktigt kanbyggnaden hotas av rivning. Enfördjupad dokumentation samt en utvärdering av byggnaden är därför angeägen. Bageri, charkuterifabrikoch centratager för Västmanands Kooperativa Produktionsförening (Ögir 8,9). Exempe på den nya generationen av medestora och rationea ivsmedesindustrier och ~anäggningarsom D' er e- L

113 tikom under 1940~ och 1950~taen.Enfördjupad undersökning bör inrikta sig på dokumentation och en anays av byggnadernas ursprungiga funktionerna och egenskaper. Nuvarande ementas anäggning, f.d. cement~ och kakbruk (Sjötuen 1:20). Avser endokumentation av anäggningen, bevarad utrustning samt f.d. och nuvarande verksamheter. Även en dokumentation av brukets f.d. arbetarbostadsområde vid Kungsängen bedöms som högt motiverad. Området har en unik karaktär, men ändrade ägoförhåanden samt sanitära~ och säkerhetsaspekter kommer troigen att medföra stora förändringar i mijön. Kosvas jämbruksområde (Väster Kosva 1:1 m.f. ). Avseende järnverkets ädre produktionsbyggnader inom nuvarande industrianäggning. 1 De av Köpings gama bryggerlbyggnaden ti höger på biden är numera riven. Foto: VLM:s arkiv. Munktorp. F.d. mejeri (Munktorps Prästgård 1:13). Dokumentation är motiverad om inte byggnader av samma kvaite och karaktär förekommer på andra patser i änet. Munktorp. F.d. mekanisk verkstad. (Munktorps Prästgård 1:23). Byggnaden är i orört skick och enigt uppgift fr. VLM är även de av utrustningen bevarad. Anäggningen är representativ för de mindre fabriksbyggnaderna av funktionaistisk karaktär. Långsiktigt hotas anäggningen av förfa eer rivning. En fördjupad dokumentation är därför motiverad. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Hästens SängarABär ett medestort famijeföretag som grundades 1917 i Heds socken. År 1925 fyttades verksamheten ti Köpingdärmanövertog Forså väveriets brandskadade byggnad. Som en föjd av verksamhetens utvidgning fyttade företaget 1950 ti nya byggnader ritade av Raph Erskine på "Hamnområdet". Anäggningenhardärefterutvidgats etappvis (senast 1997 ~ 1998). Företaget har ett väkänt varumärke och en genuin produktion som omfattar bla. sängar, madrasser, kuddar, pymåer och täcken. Företaget har etthundrata anstäda.

114 Av estetisk betydese för mijön Köpings nuvarande järnvägsstation (SWBj (Hushagen 2: 1). Köpings första järnvägsstation (KUj(Sjötuen 1:3, Speditören 3) med närmijö innefattande: ärnvägshoteet och hamnmagasinen. AB Köpings Armaturfabrik (Grönsiskan 35). KöpingsMekaniska Verkstad (Vanahem 5, Vaha 2). Köpings Everk (Gautiod 3,4). Köpings Bryggeri m.m. (Hud 7,9). Köpings Museum. Nya Tagespinneriet (Hake 1). Föregångare ti Hästens Sängar. Kosva bruksområde (Väster Kosva 1:1,1:12). Gama bruksmijön med herrgård, arbetarbostäder, ekonomibyggnaderochvissa tekniskabyggnader såvä inom som utanför industriområdet. (Riksintresseområde). Gissarbo bruksområde (Gissarbo). Svenska nvarits anäggning togs i drift Produktionen som omfattade gjutna cementprodukter av eternitmateria nedades på 1970 taet. Foto: -p Darphin, VLM. Av betydande historiskt värde Köpings Everk (Gautiod 3,4). Köpings Armaturfabrik (Grönsiskan 35). Köpings Bryggeri mt (Hud 7,9). KöpingsMekaniska Verkstad (Vanahem 5, Vaha 2). Köpings första järnvägsstation (KUj) (Sjötuen 1:3, Speditören 3) med närmijö innefattande ärnvägshoteet ochhamnmagasinen. Kosva järnbruk. (Väster Kosva 1:1,1:12). Gama bruksmijön med herrgård, arbetarbostäder, ekonomibyggnaderoch tekniskabyggnader samt de av nuvarande järnverksanäggning. (Riksintresseområde).

115 j Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Kosva bruk. Gama bruksområdet och de av industribyggnaderna berörs av riksintresseområdet K4 d samt av ÖP~90. Gissarbo Bruk har anor från SDD-taet. På patsen fanns då två bruk. Under SDD-taet koncentrerades verksamheten ti norra bruket. Den bevarade smedjan uppfördes Foto: -p Darphin, VLM. Gissarbo Bruk. Bruksområdet ochden ansutande Hedströmsdaenberörs av riksintresseområden K4 c och N7 samt av ÖP~90. Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: Köpings Armaturfabrik (Grönsiskan 35). Byggnaderna berörs av stadsarkitektkontoretsavgränsningför värdefua bebyggesemijöer (1985 ~ område nr 2 "Gama Stan"). Köpings stationsbyggnader. (Sjötuen 1:3 och Speditören 1:3). Byggnaderna berörs av stadsarkitektkontorets avgränsning för vär~ defua bebyggesemijöer (1985 ~ område nr 5 "ärnvägstorget och nre hamnen"). Köpings Mekaniska Verkstad (Vaha 2; Vanahem 5,7). Byggnaderna berörs av stadsarkitektkontorets avgränsning för värdefua bebyggese~ mijöer (1985 ~ område nr 4, Hushagen). Köpings Bryggeri (Hud 6~9). Byggnaderna berörs av stadsarkitekt~ kontorets avgränsning för värdefua bebyggesemijöer (1985 ~ område nr 2 "Gama Stan"). Nya Tagespinneriet (Hake 1). Värdefu byggnad i känsig mijö.

116 Företaget Pressmeta, numera verksamt i Köping, stanade sin verksamher i Munktorp Verkstadsbyggnaderna står ännu kvar inti Munktorps f.d. mejeribyggnad. Foto: -p Darphin, VLM. ndustrimuseer industriminnen arkiv Köpings Museum. Östra Långgatan 37 (f.d. Köpings Bryggeri). Te ~253 51, Museet har samingar som b.a. berör stadens industrihistoria. Bi & Teknikhistoriska Samingarna. Gasgatan 19. ( de av f.d. Köpings Mekaniska Verkstad). Te ~ Huvudsakigen bi~ och motormuseum. Även utstäning om Köping och Vovo. Lokstaetmec ok och vagnar. Ligger vid Hamnpan i ansutning ti Köping~ Uttersbergs ärnväg f.d. sutstation och nära f.d. järnvägshoteet. Staet är uppfört med förebid från det ursprungiga okstaet, som dock åg på annan pats. Byggnaden innehåeretttågsättsomtrafikeratköping. Nyströmska gården. Hantverksgård med snickeriverkstad. Bevarade mijöer samt utrustning från den ursprungiga verksamheten. Visas för grupperefterbokningsamtför amänhetensärskidadagar. Kvarnen i Kosva. Restaurerad kvarnbyggnad som hörde ti Kosva ärnbruk. byggnaden finns numera Hedströmsdasarkivet samt utstäningen "ärnådran". Arkivet består b.a. av brukets arkiv, materia från mer än 60 företag samt ett stort bidarkiv. Arkivet avser att vara en käa för forskning om järnframstäningenoch Kohswa Bruk. Huvudman: Kosva~Ortens hembygdsförening. Te. 0121~ Kontaktpersoner och uppgiftsämnare hristina ohansson, panarkitekt. Köpings kommun. Stadsarkitekt~ kontoret. Te. 0221~ Anna Bom~Aaouf;KatarinaFrost. Köpings Museum. Te. 0221~253 51, i t i

117 Litteratur Björk, ar Anders Diös bygger i Köping. Björnänger, Oskar Köping ~ Föränderig stad i föränderig tid. Från småstadsidy ti industricentrum ~1977. Björnänger, Oskar Köping. Från forntid ti nutid. Andra omarbetade uppagan Björnänger, Oskar Köping. Stad från tidig medetid och fyra tusenårig kuturbygd. De : ndustriea tiden. Manuskript. Björnänger, Oskar Kohswa. Stågjutgods hundra år. Björnänger, Oskar Hedströmmens ädsta hammarsmedjor. Ur Yästmanands Läns Museums årsskrift arborg. H Kohswa}ärnverk. Haström,.O & Ornar; Moin, Harry Ur Köpings Mekaniska Verkstads historia, 1856~ Historien om en kemisk fabrik i Köping ubieumsskrift. Kiström, Bengt ngmar Munktorps kyrkomijö. Ur Yästmanands Läns Museums årsskrift Kosva ~ en minnesbok Kuturhistoriskt intressanta byggnader i Köpings tätort Köping~ Stadsarkitektkontoret. Köpings Mekaniska Verkstad. Byggnadsminnesutredning YLM. Lorichs,L.L En bok om Mama socken. Mäarbanan ~ då ochnu. Enbok omatt bygga en järnvägför 100årsedan och i nutid Nisson, Staffan Bryggerier i Sverige. Rapport RAÄ 1983:4. Osson, Lars~Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987:5. Saomonsson, Rof Köping. Svenska stadsmonografier, Se Köping. De av f.d. Västmanands Koopetationsfötenings anäggning på Hyttans industriomtåde. Verksamheten omfattade bageri, charkuterifabrik och ager. Byggnaderna uppfördes me1an 1948 Och Foto: -p darphin, VLM. Särskida områden av intresse för kuturminnesvården i Köpings kommun Köping~Stadsarkitektkontoret. Värdefua bebyggesemijöer i Köpings stad Köping~ Stadsarkitektkontoret. Västmanands äns kaender, 1901, Övriga käor YLM:s fotoarkiv; YLM:s urkippsarkiv.

118 SAMMANFATTNNG /UTVÄRDERNG AmäntomNorbergs kommun Norbergs kommun igger i nordvästra deen av änet och gränsar ti Daarna i sin norra och västra de, ti Fagersta kommun i sydväst samt ti Saa kommun i öster. Fram ti 1647 tihörde Norbergs bergsag Daarna men området sammansogs därefter med Västmanand. Kommunen utgörs av ett ka' rakteristiskt bergsagsandskap som domineras av mindre sjöar, åar, myr' mark och framför at av vida skogar som växer på kuperad terräng. Bräfors hytta och bergsmansby på 1870 taet. Längst ti vänster syns större kohus och i bidens mitt masugnen. Foto: VLM:s arkiv. dessa trakterharskogsbruk, mambrytningoch järnhanteringvaritde för' nämsta näringarna. Mamfyndigheterna och gruvorna har huvudsakigen förekommit kring sjön Noren. Största deen av markinnehavet kom med tiden att övergå ti bruks' och gruvboag. Det bygsamma jordbruket har varit begränsat ti ådaar och sätt, mark kring sjöarna. Två tydiga jordbruksbygder framträder. Den ena finns utefter Norbergsåns dagång mean sjöarna Noren och Snyten. Den andra föjer Svartåns dagång från Osbenning i norr utefter sjö' arna Bågen och Labodasjön fram ti trakterna kring Långsjön och vi, dare in i Saa kommun. Det är också dessa bygder som kom att bida centrum för kommunens två församingar, Norberg och Karbenning, och även för näringsverksamheten.

119 Bybebyggesen som tikommit kringnorbergs kyrka upphöjdes 1899 ti municipasamhäe. År 1952 inrättades Norbergs köping som genom sammansagning med Karbennings församing 1971 kom attsutigen bida nuvarande Norbergs kommun. Kort om Norbergs industrihistoria Redan under medetiden fick Norberg betydese som en centra pats i Bergsagens handesverksamhet. Även om kommersens omfattning förbev bygsam fram ti början av 1800-taet utgjorde Norberg ett centrum för bygderna som åg under Norbergs bergsag. Områdets naturgeografiska och geoogiska förhåanden främjade tidigt etaberingen av verksamheter i ansutning ti bergsbruket och järnhanteringen. Gruvor, hyttor och smedjor av enkare karaktär förekom tarikt inom kommunen från och med medetiden. En av de bäst dokumenterade medetida hyttanäggningarna är Lapphyttan i Karbennings socken. Norberg bev ett av de två områden, inom nuvarande Västmanands än, som från och med 300-taet kom att tideas priviegier för bergsbruk och järnhantering. Mamrika trakter deades i administrativa och juridiska distrikt vars avgränsning varierat något. Under början av 1600-taet bidades Skinnskattebergs och Norbergs bergsag. Största deen av nuvarande Fagersta kommun, socknarna Västanfors och Västervåa, kom att ingå i Norbergs bergsag iksom Västerfärnebo socken inom nuvarande Saa kommun. Mamfyndigheterna förekommer framför at i ett stråk som sträcker diagonat i nordsydig riktning mean Avesta och Riddarhyttan förbi Norbergs tätort. nbakad i mamstråken finns även ådror av doomitisk kaksten. soerade mamfyndigheter förekommer också utspritt på fera andra patser. Framför at karakteriseras kommunen, i synnerhet inom Norbergs socken, av bergsbruk med ett stort anta gruvor. Hyttorhar också Livsda!s by är representativ för de gama bergsmansbyar som var vanigt förekommande inom Norbergs bergsag. Foto: VLM:s arkiv.

120 varit vaniga inom såvä Norbergs som Karbennings socknar medan det mera begränsade antaet hammarsmedjor har dominerat inom Karbenning. Sammanagt uppgår antaet identifierade bergshistoriska ämningar ti närmare 300 inom Norbergs socken (av dessa 186 gruvområden) och ti ett femtiota inom Karbennings socken. Även koppar och siver har i mindre mängder expoaterats och bearbetats inom Norbergsfätet. Ursprungigen bedrevs bergsbruken och järnhanteringen inom om~ rådet av sjävägande bergsmän, vid sidan om det traditionea jord~ och skogsbruket. At eftersom järnframstäningen utveckades tekniskt bev expoateringsmetoderna mer och mer kapitakrävande. Redan under i Åsgruvans första ave, med krans- och skrädverk, uppfördes Efter en brand 1944 ersarres den aven nyanäggning vars berongave ännu är bevarad. Foto: VLM:s arkiv. 1600~taetbörjade borgarkassen investera i järnproduktionen för att se~ nare inte så säan trädda in som brukspatroner. Bergsmännens ro och ekonomiska makt försvagades stegvis medan de moderna och hög~ produktiva bruken bev dominerande. Under 1800~taet kom bergs~ männens kvarvarande verksamhet att i stort het konkurreras ut av kapi~ tastarka större boag, som fick ett genombrott i samband med närings~ friheten. början av seket fanns fortfarande 27 hyttor och ika många stångjärnshammare inom Norbergs bergsag. Motsutet av 1800~taet åter~ stod endast nio hyttor och tre hammarsmedjor. rationaiseringens spår ersattes under 1900~taetde kvarvarande andesägda hyttorna och bru~ ken aven enda. A hyttverksamhet inom kommunen koncentrerades ti Spännarhyttan. Från och med 1600~taetövertogs ett ferta mindre andesägda bergmanshyttor av kapitastarka ägare. Hyttor, hammarsmedjor och markegendomar utveckades efter nya produktions~och anäggnings~ mönster för att omvandas ti bärkraftiga järnbruk. Aa bruk hade dock rötter i befintiga mindre verksamheter som ursprungigen be~ drivits av bergsmän.

121 Vid exempevis Högfors hade en rad hyttor varit verksamma sedan medetiden. Anäggningen omvandades ti bruk och moderniserades av acob de a Gardie under 1600,taet. Ny masugn, nya hammare och en första herrgård tikom under andra häften av seket. Anäggningen revs och återuppfördes fera gånger i samband med moderniseringar un, der 1700, och 1800,taen. Brukets verksamhet kom att så småningom även omfatta såg, tegebruk och tukvarn. Bruket ansöts också med stickspår ti järnvägen Ängesberg,Kärrgruvan. början på 1900,taet revs ancashiresmedjan för att åter ämna pats ti en ny hytta med två masugnar och sintringsverk. På 1920,taet tikom ett gjuteri, men drif, ten vid Högfors bruk upphörde sutigen Av brukets tekniska an' äggningar kvarstår enstaka byggnader samt en de ruiner och andra spår. Ett större anta arbetar, och tjänstebostäder samt ekonomibyggnader är ännu bevarade iksom herrgården. En hyttpats som också utveckades ti bruk är Gäsjö. Där hade järn' framstäning bedrivits av bergsmän vid fera hyttor och hammare sedan medetiden. På 1670,taet förvärvades större deen av anäggningen av ohan Person, bergmästaren vid Saa sivergruvor. På patsen fanns även fera kvarnar och en såg. Successivt kom säkten att utöka verksamheten och tränga undan bergsmännen. Under 1700,taet och därefter kompet, terades bruket på sedvanigt sätt med herrgårdsbyggnad, fygar, ekono, mibyggnaderocharbetarbostäder. Under 1800,taetförsta häftbevgäsjö den största producenten av stångjärn i Norbergs bergsag. Därfanns även knip' och spikhammare för tiverkning av redskap ti bergshanteringen. Efter konkurs 1852 nedades smidet medan tackjärnsproduktionen öka' des starkt med hjäp aven ny masugn. Bruket uppköptes dock 1882 av det konkurrerande Svanå bruk som omgående avveckade verksamhe, ten. Största deen av herrgårdsanäggningen och bostäderna är bevarade medan endast ruiner återstår av produktionsbyggnaderna. Det var inte endast järnmam som bröts och bearbetades i Norbergs bergsag, utan även koppar, mässing, siver och grafit fick sin betydese under vissa perioder. Vid Bjurfors, i nordöstra deen av kommunen på gränsen mot Avesta, anades på 1660,taet ett mässingsbruk som utveckades ti ett storskaigt företag med många produktionsbyggnader, herrgård och arbetarbostäder. Efter en regression i andets mässingsproduktion, från omkring 1805, inriktades större deen av verksamheten på hammar' smide. Mässingstiverkningen avveckades dock het omkring 1830 och verksamheten inriktades på järnbearbetning. Endast herrgårds' anäggningen återstår jämte ruiner. Mässingstiverkningen var dock för Norbergs des inte het avskri, ven. Femtio år senare återupptogs hantverket vid Thorshammars Werkstad som anades på 1870,taet i Hinsebo. Där tiverkades bruksföremå av mässing, koppar och rödmeta. Mässingsgjuteriet var undereverantör ti Skutuna bruk och var i gång fram ti 1968, men därefter avveckades även övriga dear av verksamheten stegvis. Norr omnorbergs by, inom Karnorbergsfätet, utvanns sedan 1700, taet även siver. En siverhytta anades 1894 i ansutning ti gruvorna. Av denna anäggning återstår endast spår. Detsamma gäer kopparhyttan Mossgruvans ave uppfördes 1902 över södra schaktet inom Kärrgruvans område. Foto: VLM:s arkiv.

122 som anades på 1730~taet i Nyhyuan, vid Måsjön. Där utveckades verk~ samheten på 1780~taetti att omfatta tiverkning av gjutjärnsföremå vars produktion på patsen pågick fram ti 1880~taet. En kopparhytta drevs också efter 1700~taets mitt vid Persbo, men verksamheten bev kortvarig. Koppar~ och sivermam bröts också under vissa perioder inom Hästefätet. Vid Havarsbenning förekom under en period, vid sidan om hyttverksamheten, en betydande grafitbrytning. Med industriaismens genombrott ersattes också den traditionea järnhanteringen av storskaig gruvdrift och järnverk. Gruvnäringen ut~ veckades kraftigt runt om Norbergs by, ti exempe vid Kärrgruvan och Kamorberg där ett stort anta bostäder uppfördes ti den ständigt väx~ ande arbetarskaran. Gruvhanteringens gudåder omvandades så små~ ningom på 1960~taetti en nästan tota tibakagång. Gruvdriften vid Kackbergs~ och Koningbergs gruvor upphörde nom Kärrgruvans område bröts mam i över 500 år. Under seken, men framför at från och med 1880~taet, hade en oordnad bebyggesestruktur växt fram i ansutning ti de många gruvor på boagens ägor. Där fanns också det administrativa centrum för gruvdriften, Norbergs Grufförvatnings bruks~ kontor som uppfördes 1919, samt tjänste~ och arbetarbostäder. Efter nedgången på 1960~taet pågick mambrytningen inom området ännu en period, dock i iten skaa. Sutigen avveckades brytningen i de sista gruvorna het 1981, samtidigt som verksamheten vid den enda kvarstå~ ende hyttan, Spännarhyttan, upphörde. Samma utvecking hade ång tidigare även drabbats många av järnbruken i Bergsagen. Efter nedäggningen 1980 av Kamoragruvan byggdes anriknings~ verket om för utvinning av metaer ur sagg. Gruvindustrin fick i denna form en viss fortsättning om än av bygsammare karaktär. Vid sidan om bergsbruket och gruvdriften tikom under andra häf~ ten av 1800~taetett anta andra verksamheter av industrie karaktär. Utveckingen inom gruvdriften och den höga mekaniseringsgraden som infördes genom industriaiseringen av driften främjade också tikom~ sten av speciaiserad mekanisk industri. Fera verkstäder inriktade sig på, Stånggång med vändbrott vid Kärrgruvan, avtecknade av Ferdinand Boberg. Bid: VLM:s arkiv.

123 b.a. tiverkning och reparationer av gruvutrustning. Materie ti järnvä~ gar och transportbanor utgjorde en naturig de av verksamheten. Nor~ bergs järnväg var under smaspårstiden föregångare och tiverkade sina vagnar i egen verkstad. Under sutet av 1800~taet etaberade sig några mindre verkstäder i Norberg. Kärrgruvans område startade 1890 Nor~ bergs Mekaniska Verkstad med gjuteri och maskinverkstad. Produktio~ nen var änge mycket diversifierad och omfattade b.a. parksoffor, spisar, skottkärror, menden dominerades av utrustning ti gruvindustrin. Spår~ utrustning och aa sags vagnar bev en speciaitet. Anäggningen är ännu i drift under namnet Homgrens Mekaniska. Numera är produktionen inriktad på egotiverkning av påt~ och ståprodukter, b.a. kär och cis~ terner. Efter gruvindustrins tibakagång har ytterigare ett anta verkstä~ der av samma karaktär tikommit, men numera är produktionen inriktad på verkstadsindustrin. Mean 1964 och början på 1970~taetåterupptogs en produktion av järnvägsmaterie i Norberg då Verkstads AB Metex försökte etabera sig på orten. Av mer udda karaktär i Norbergs industriandskap är brödfabriken som uppfördes för att bidra ti den okaa ivsmedesförsörjningen. Fö~ retaget drevs först under namnet Vickhoms därefter Kärrgruvans Spis' brödsfabrik och sutigen fram ti dess nedäggning 1957 under namnet Eektra och ägdes av företaget Vasabröd i Fiipstad. Byggnaden står ännu kvar i Kärrgruvan söder om gruvförvamingens pensionat. Bryggerier har också varit de av det traditionea insaget inom ivsmedes~ produktionen. början på 1900~taet fanns tre producerande anägg~ ningarj Bergsagens Bryggeriaktieboag med verksamhet vid Davidsbo, Norbergs Nya Bryggeriboag och Vikens Bryggeriboag. Ett stort anta mindre kvarnar och sågar har förekommit inom kommunen, oftast i ansutning ti hammarsmedjor och bruk, t.ex. vid Bjurfors vars såg änge var den mest betydande samt vid Högfors bruk, Fiken, ngosbenning, Gäsjö och Persbo. Med industriaismen ti~ kom också ång~ och edrivna effektiva sågverk som inte säan kom att ersätta hyttor och smedjor som bivit oönsamma. Bjurfors fick på så sätt en ångsåg som drevs som fristående boag. Vid Fiken tikom på samma sätt efter hyttans nedäggning en såg och ett tegebruk, som var verksamma in på 1920~taet. Efter avyttring av Bjurfors bruk var boaget Svanåbruk i behov av en ny såg. Ett sågverk med kraftstation uppfördes därför 1895 vid Botån i Nordanjö. Anäggningen drevs devis med ångkraft och devis med eström från det näriggande kraftverket. nti patsen för den gama hyttan som nedades 1909 anades kort därefter en ny såg som kompet~ terades med hyveri och snickeri. På 1940~taet tikom en ådfabrik. Anäggningen som var ansuten med stickspår ti Kärrgruvans bana nedades på 1980~taet. Norr om Kärrgruvan, vid Fiken, anades ett sågverk tisammans med ett tegebruk efter nedäggningen av hyttan Sågen och tege~ bruket drevs fram ti 1920~taet men av dessa återstår endast spår. Vid Högfors bruk fanns såg samt en tukvarn och i början på 1800~taet ti~ kom också ett tegebruk. Sågverket och kvarnen drevs fram ti1930~ taet. Vid Kingbo ersattes hyttan av ett sågverk som uppfördes under Av murimmerhyttan som uppfördes vid Landfors under surer av 1700-raer besrår masugnsbyggnaden. Fora: VLM:s arkiv.

124 Byggnaden över Risbergs konsrschakr vid Mossgruvan uppfördes 1876 som skydd för gruvans vattenpumpar. Foto: VLM:s arkiv. börjanpå 1900~taet.Detsamma inträffade vid Osbenning 1887 då hyttan revs för att ämna pats åt såg och kvarn. Sågen ombyggdes 1917 ti vat~ tenkraftverk medan kvarnen drevs fram ti 1930~taet. Även vid Karbenningby ersattes undersutetav 1800~taet hammarsmedjanaven såg som numera är riven. Det enda ännu verksamma sågverk inom kom~ munen finns strax norr om Karbennings stationssamhäe. Sågverket som anades 1919 är också det yngsta inom kommunen. Därfinns ingen kopp~ ing ti någon ädre jämanäggning. Företaget grundades av dakarar och övertogs 1948 av Kar Hedins företag i Fagersta. Sågverket har sedan 1954 moderniserats successivt. synnerhet har den ångvariga och intensiva gruvdriften prägat Norbergs kuturandskap. Mamen har genom tiderna expoaterats i öppna brott eer i gruvor, med primitiva brytningsmetoder som timakning och med moderna tekniker och verktyg genom borrning och sprängning. Gruvornas ansutning ti råvaran, hyttornas och hammarsmedjornas be~ roende av vattenkraft, senare produktionspatsernas förbindeser ti kraft~ käor, kraft~ och transportnät har vävt samman i ett kompicerat produk~ tianssystem. denna mijö har spår från och bevarade dear av tekniska och sociaa system från oika perioder vävts sam~ man i kompicerade strukturer. Stenbrott, gruvhå, skrotstens~ varp, mam~ och kouppag, hyttruiner, rostgropar, sagg~ varp, dammar, tekniska bygg~ nader och anäggningar, trans~ portsystem, bostäder och so~ daa byggnader är några insag i detta andskap. De spegar as~ pekter och perioder av bergs~ och järnbrukens utvecking inom kommunen. Verksamheternas karak~ tär har i de festa fa medfört en ansutning ti råvaran eer ti vattenkraften. Dessa omständighe~ ter har skapat en omfattande och oregebunden spridning av bebyg~ gesen. synnerhet har produktions~och tekniska byggnader fått en tydig kopping ti råvaran och energin. Bergs~ och järnhanteringens geografiska spridning i kombination med patriarkaisk organisation har också prägat bostadsbebyggesen. ansutning ti arbetspatserna har många mindre bostadsområden, med skida byggnadstyper, uppförts huvudsakigen av företagen. De ädsta bevarade byggnaderna med anknytning ti gruv~ hanteringen ärgruvavarna och konstschaktet vid Mossgruveparken som tihör Risbergsfätet. ansutning ti dessa finns också Pohemshjuet med bevarade dear av stånggången och ett vändbrott. En ädre gruvmijö, med b.a. gruvavar, kakugn, arbetarbostäder m.m. utgörs av Kack~ bergsfätet, nordväst om sjäva Norbergs by. Där har gruvdrift pågått

125 från medetiden fram ti Övriga byggnadstekniska ämningar, kraftverk, avar, anrikningsverk, maskinhus m.f., härrör från 1900~ta~ et, de yngsta från 1960~taet. De är utspridda kring Norbergs by och tihör b.a. Morbergs~, Kamorbergs~, Norbergs~, Getbacks~, Koningbergs~ och Risbergsfäten. Särskit tarika och av stor betydese för förståesen av de tekniska systemen är kraftstationer, stäverksbyggnader och transformatorer som vittnar om gruvornas kraftförsörjningssystem. Spår och bevarade dear av transportinfrastrukturen; järnvägar, banvaar, bangårdar, ban~ och stationsbyggnader, okstaar m.f. antyder än om järnvägsnätets betydese som transportsystem för bergs~ och järnindustrin. -, Tekniska infrastrukturer Vatten-och vägförbindeser Vägnätet inom kommunen förbev änge mycket begränsat. De få vägarna var dessutom dåiga. Bygden var gest befokad och het domi~ nerad av skogar. Från och med 1600~taet fick området en viktig och titagande ro i andets ekonomi. Mambrytningen och järnhanteringen främjade en förbättring av förbindeserna. nom den sjörika Bergsagen förbev dock vattenederna änge traditionea transportvägar. Frakterna gick med båt på åar och sjöar under sommarhavåret och på säde över isen under vintern. För Norbergsbygden bev i synnerhet det sammanhängande dagångssystemet som sträcker sig diagonat mean Karbenning och Gäsjöområdet av stor betydese. Daandskapet omfattar ett pärband av mindre sjöar från sjön Snyten i sydost, förbi Norberg vidare i nord~ västig riktning. Genom sjön Snyten, förbi Ängesberg, öppnade sig också den viktiga förbindesen mot Mäardaen och järnbruken ängs med Kobäcksåns dagång. Långt in på 1800~taet dominerades transporterna av mam, ved, ko, tackjärn och stångjärn fortfarande av de traditionea forvägarna. Det bygsamma vägnätet som så småningom anades och förbättrades med broar, vägbankar och skjutshå kom oftast att anäggas paraet med de gama forederna. Av naturiga skä kom de nya vägarna att van~ igen föja samma dagångar som de urådriga kommunikationseder. Det var också där som byar och bruk vanigen var anagda. Högfors hytta sydost om Norberg hade anor från 1500-taet. Anäggningen moderniserades i fera omgångar och drevs fram ti 1950-taet. bruket ingick även tegebruk och sågverk. Av den industriea anäggningen återstår numera endast ruiner. Foto: VLM:s arkiv Den intensiva mamexpoateringen som bedrevs inom Norbergs område edde ti an äggningen av ett omfattande järnvägsnät. Foto: VLM:s arkiv.

126 Snytens station var under en period en av de mest omfattande järnvägsmijöer i änet. Där möttes fera av Bergsagens viktigaste järnvägsförbindeser. De festa byggnaderna är numera rivna. Foto: VLM.s arkiv. Sträckan Ängesberg-Kärrgruvan, under SWB:s järnväg, öppnades Spåret förängdes ti Kackberg Vid Kärrgruvan uppfördes ett oksta1 som byggdes ut i fera omgångar. Foto: VLM:s arkiv. ärnväg Under 1800~taet,i spåret av industriaismens genombrott, kom järn~ vägar att i titagande takt anäggas ti andets industrieaområden. ärn~ produktionens betydese, bruksägarnas infytande och kapitatigångar främjade tidigt en utbyggnad av järnvägsnätet inom Bergsagen. synner~ het anades en rad privata järnvägar mean produktionspatserna medan staten från och med 1800~taets mitt kom att svara för tikomsten av stambanorna som band samman andets stora städer. Västmaniands första smaspåriga och privata järnväg invigdes Banan som var ca 20 km förband Norbergs gruvområden (Kärrgruvan) med Ängesberg och Strömshoms kana med dess sjösystem. Stationer anades vid bruket i Högfors och i Norbergs samhäe, söder om Mimergruvan. Kärrgruvans stationbevenviktigknutpunktnären nord~ ig förbindese ti Krybo invigdes 1874 och senare även genom ansutningarna ti Kackberg och Fagersta. Kärrgruvan uppfördes fera stationsbyggnader, b.a. magasin, tjänstebostäder och okstaar. Från och med 1870~taet bev mamen från Norbergsgruvorna även efterfrågad av bruken i de norra dearna av Bergsagen. För att transpor~ tera mamen ti Avesta, och därifrån vidare ti andra avsättningspatser, byggdes en ny bana meannorberg och Krybo. För ändamåetbidades Krybo~Norbergärnvägsaktieboag(KN). Banan invigdes 1874 ochfick fyra meanstationer på sträckan Krybo~Kärrgruvan;nämigen Bjurfors, Andersbenning, Stripåsen och Kamora. År 1876 tikom Stockhom~V ästerås~bergsagens ärnväg (SVB) med sutstation i Krybo. samband med detta införivades sträckan Ängesberg~Norbergmed den nya banan. Linjen var änets första normaspåriga järnväg och spåret mean Ängesberg och Norberg bygg~ des därföromtinormaspårig. Vid Snytsbostation (Snyten) deade sig banan i två spår, ett mot Norberg som motsvarade den gama sträckan Ängesbergs~Kärrgruvanoch ett mot Krybo/Avesta. På Krybosträckan anades stationer vid Hökmora och Karbenning. Vid Karbenning främ~ jade stationen och det geografiska äget utveckingen av ett stations~ samhäe. Strax söder om Snyten ansöts 1900 även ett nytt spår ti Västanfors / Fagersta. Snyten bev en mycket viktig järnvägsknut där fyra järnvägsspår möttes. Den mycket representativa stationen kompet~ terades med en stor bangård, fera tekniska byggnader och enrad tjänste~ bostäder, b.a. banmästarbostad. c, L

127 -- -- Motsutet av 1800-taet ökade mambrytningen kraftigt i Kackbergsområdet. För att underätta mamtransporterna förängdes, under åren 1897 och 1898, järnvägen från Kärrgruvan ti Kackberg där även en stationsbyggnad uppfördes. För ändamået hade 1882 bidats Kackbergs ärnvägs Aktieboag. Den befintiga hästbanan mean Kackberg ochgruvfätet vid Koningsberg, i väster, omvandades 1921 för oktrafik. Den smaspåriga bananförängdes samtidigt fram ti injen Fagersta-Ludvika. Fygpats Efter nedäggningen av Båsjöverket 1968 har sigdammen i ansutningtianrikningsverketomvandatstiettfygfät sombrukasavenfygkubb. Genomsigdammen gick tidigare järnvägsinjen mean Kärrgruvan och Krybo i norr. ärnvägstrafiken på banan nedades Tekniska verk/ kraftverk Kraftproduktionen ti gruvdrift och järnframstäning har varit ett viktigt insag i det tekniska andskapet. nom Norbergs bygd har generet vattenfödet från forsarna varit begränsat. Bäckar och mindre åar kunde driva utrustningen vid de ädre mindre hyttorna och hammarsmedjorna. Driften av industriea anäggningar kom däremot att kräva betydigt mera kraft. Endast på ett fåta patser och genom omfattande fördämningar och kanaer kunde detta uppnås. Länge drevs gruvornas pumpar av stånggångar som överförde kraften som utnyttjades vid avägsna vattenkraftkäor. Ett säsynt bevarat exempe på detta system är Pohemshjuet. Genom ångmaskinens intåg och sedan tack vare eektrifieringen underättades driften av gruv- och järnindustrin påtagigt. De nya driftösningarna medförde också tikomsten av nya tekniska anäggningar som ång- och vattenkraftverk, maskinhus, stäverks- och transformatorsbyggnader m.f. Med industriaismens genombrott utökades gruvdriftens energibehov kraftigt. Mindre ångmaskiner kompetterades med ångkraftverk och från större vattenkraftverk utanför bygden eddes strömmen ti anäggningarnas stäverk och transformatorer. Maskinhus, kraftcentraer och transformatorstationer står ännu kvar på många patser i ansutning ti gruvor och anrikningsverk, t.ex. vid Mimergruvan, Kärrgruvan, Kamorbergsgruvan, Gröncasgruvan och Koningsberg. Näs, vid sjön Kaven, uppfördes 1915 ett monumentat ångkraftverk och en bostadsänga för maskinisterna. Näsbergsgruvan i närheten -- Norbergs andra stationsbyggnad omkring Foto: VLM:s arkiv.

128 Näs ångkraftverk uppfördes 1915 norr om Kackbergs fätet. 1 efterhand tikom fera personabostäder. Anäggningen är numera riven. Foto: VLM:s arkiv. Nordansjö vattenkraftverk som uppfördes 1909 är den enda bevarade kraftstationen inom kommunen. Foto: -p Darphin, VLM. bev 1856 den första av Norbergs gruvor som utrustades med ångmaskin för pumparnas drift. Efter eektrifieringen av gruvans drift kompetterades kraftförsörjningen sedan genom ångkraftverket, i synnerhet som bered~ skap vid strömavbrott och energibrist. Anäggningen som senare ombygg~ des ti transformator~och fördeningsstation är nu tyvärr riven. Ett anta vattenkraftverk uppfördes i ansutning ti nya eer moder~ niserade produktionsanäggningar. Ett av dessa anades 1896 i Nordan~ sjö, vid Botån, samtidigt med ett större sågverk. Kraftverket med sina generatorer från början av 1900~taet är ännu i drift. Nordansjö kraftsta~ tion har en kapacitet på 170 kw och täcker ungefär en procent av kom~ munens energibehov. Den ägdes änge av Norbergs Everk. Vid Högfors bruk uppfördes 1893, i höjd med det övre faet, ett eektrisktkraftverksom inedningsvis varavsettför ebeysningen. På 191o~ taet uppfördes vid bruket en ny hytta i viken ingick ett sintringsverk. Det är troigen i samband med denna modernisering som ett ångkraft~ verksamt en stäverksbyggnad uppfördes. Osbenning instaerades 1917 ettkraftverk i den nedagda såganäggningen. Av annan karaktär som tekniskt verk är den edrivna inbana som uppfördes vid Långgruvan, nordost om Norbergs by. Banan var avsedd för att transportera sigen mean anrikningsverket som anades där 1905 och närmaste järnvägsstation, Stripåsen på injen Norberg~Krybo. Rivnaanäggningar Större de av de tekniska infrastrukturerna tihörande bergsbruken har rivits underanäggningarnasutvidgningochmoderniseringochframför at efternedäggningen av verksamheterna, mean 1960~ och 1980~taet. e e c c e e e e e, e e

129 -- De osystematiska rivningarna som har genomförts efter anäggning, arnas nedäggning har fått som föjd att inga gruvmijöer har kunnat be' varas i sin hehet. Dessa förhåanden begränsar starkt de bevarade enhe, temas pedagogiska värde samt hehetsförståesen av de forna tekniska systemen. Samma omständigheter gäer vid hyttorna och metabruken; Lex. vid siverhyttan i Kamora, mässingsbruket i Bjurfors, järnbruket i Högfors och vid samtiga ädre små hyttor och hammarsmedjor. Även ångvarigt förfa har bidragit ti den nuvarande situationen. Rivningsåtgärder inom gruvanäggningar och på tekniska strukturer har sammanstäts av f.d. kommuningenjör Veikko Hopsu i SGU:s rap' port 1992 (Norbergs gruvor på 1960, 70" 80,taen). Amänt redovisas anäggningsvis en stor de av de rivna byggnaderna i Osson, (n, ventering av industrihistoriska mijöer och kuturminnen i Norbergs kommun. Biaga 3). Även en betydande de av de viktiga järnvägsstrukturerna, i synner, het räsen och många byggnader, är numera rivna. Nyigen, under januari 1999, revs i Hökmora ytteriggare en stationsbyggnad. De kvarstående järnvägsbygg' naderna (stationer, tekniska byggnader, bostäder m.f.) bör tveköst bevaras och framhävas. På något sätt bör strukturerna återknytas ti sin ursprungiga funktion så att järnvägens forna betydese och sambandet mean tekniska system och industri, mijöer tydigt framträder. Vattenfödet inom kom' munen är begränsat och har där' för inte ett ti samma intensiva expoatering för eproduktion som inom andra dear av änet. Av vatten' och ångkraftverken återstår endast en anäggning, Nordan, sjö, som fortfarande brukas som kraftstation. Övriga kraftverk, vid t.ex. Högfors, Osbenning och inte minst den unika ångkraftverksbyggnaden vid Näs har rivits. N uvarande industrier Efter den sutiga nedäggningen på 1960,taet av gruvindustrin har näringsivet inom kommunen förändrats från en tidigare starkt speciaiserad verksamhet ti en mera differentierad sådan. Bergsbruket har ämnat pats ti mindre och medestora företag som verkar inom exempevis mekanisk, och verkstadsproduktion, betongvaru, tiverkning, trävaruproduktion och skogsbruk vid sidan om den pri, vata och den offentiga tjänstesektorn. Pohemshjuet även kaat Morbergskonsten uppfördes 1877 och var i drift fram ti Foto: VLM:s arkiv. Lia Kärrgruvans eektriska hjäpkraftstation uppfördes på 1920-taet. Generatorerna drevs av diesemotorer. Foto: -p Darphin, VLM.

130 De andesägda bergmanshyttorna i Norbergs bergsag ersattes i början av 1900-taet av en enda storskaig och modern anäggning, Spännarhyttan. Masugnen var i drift fram ti Foto: VLM:s arkiv. Gröndasgruvan i Kackbergsfätet under början av 1900-taet. Gruvan expoaterades fram ti Foto: VLM:s arkiv. För närvarande finns ungefär 300 företag inom kommunen, huvud~ sakigen enskida små firmor med insag av enstaka medestora företag. Den största arbetspatsen, Karbenings sågverk (AB Kar Hedin), sysse~ sätter ca 70 personer, ett mindre anta företag har några tiota anstäda och övriga endast några få medarbetare. nom bergsindustrin återstår endast Bergsagens Ståservice, ett medestort företag speciaiserat på återvinning av meta ur metaurgiska restprodukter och sagg. Ett par andra boag har anknytning ti bearbet~ ning av råvaror. Baast Öst i Båsjön framstäer bergkrossprodukter. Brikettfabriken inorberg framstäer biobränsen och kutterströbaar. Två betongvaruföretag, Forses Prefab och Norit Products, tiverkar gjutna byggeement av betong, i synnerhet trappor samt eement i konststen. Ett par större entreprenadfirmor, Nya Berg & Byggteknik samt Bergsa~ gen Markteknik, verkar inom mark, och anäggningsarbeten. Ettferta mindre verkstads~ och mekaniska industrier är verksamma inom kommunen. Några har ädre anor som Norbergs Mekaniska Verk, stad, numera Homgrens Mekaniska Verkstad, vars verksamhet är in, riktad på påtarbeten. Band öv, riga företag inom näringen finns Smidesboaget i Norberg som ti, verkar trappräcken samt det något större företaget T Montage i Bergsagen som utför montering och svetsning av industrimaskiner. Friborg nstrument är ett mindre företag som tiverkar instrument för eektrisk säkerhetskontro. Hemans Mekaniska Verkstad är huvudsakigen inriktad på egoti, verkning iksom Norbergs Maskin som dessutom tiverkarhanterings, c: c: c: -

131 utrustning. Peges ndustrirnontage och Norbergs Smidesverkstad samt det dominerande ABB Service ägnar sig åt service, reparation och underhå ti industrin medan NorNet, tiverkar och monterar kabar. Av trävaruindustrin återstår sågverket i Karbenning som också är kommunens största arbetsgivare inom produktionssektorn. Företaget, Hedin-Karbenning AB, är ett dotterföretag ti Kar Hedin AB med säte i Fagersta. Av snickeriverkstäderna kan nämnas det mindre företaget Dastoar AB med några anstäda. Fördjupad dokumentation önskvärd för: --,... --, --, -.,,...,...,... Norberg. Mimergruvans anäggningmedgruvstuga, kraftcentraoch transformatorbyggnad. (Norbergsby 3:40 m.f.). Gäer kraftcentraen med tihörande byggnader samt gruvstugan inför bevarande- och restaureringsinsatser. Mimeraven är tidigare vä dokumenterad i rapporten "Mimeraven". 1990:14. nstitutionen för kuturvård, Göteborgs Universitet. Norberg. Spisbrödsfabrikens byggnader. (Norbergsby 3:32). Avser kartäggning av förändringarna i anäggningen under åren samt dokumentation av karakteristiska insag och kvaiteer i byggnaderna. Norberg. Thorshammars mässingsverkstad. (Hinsebo 1:7). Avser byggnaderna såvä somden unika utrustningen. Gäer inför aktuea restaureringsåtgärder invändigt samt som underag inför en motiverad byggnadsminnesförkaring. En fördjupad undersökning ska kompettera befintigt materia (se b.a. rapport 1990:16 "Thorshammars Werkstads AB". nstitutionen för Kuturvård, Göteborgs Universitet) Norberg. Kakugnen vid Storgruvan / Kackberg. (Kacken 1:17). Ugnen är en av de få bevarade större kakugnarna med ansutning ti gruvmijö. Produktionen av kak (im) var huvudsakigen avsedd för järnframstäning. Enfördjupad historik om ugnens verksamhet ochdrift skue tiföra viktiga kunskaper om kakframstäningen. Norberg. Risbergs verkstadoch transformatorstation. (Norbergsby 7:13). Vä sammanhåen mijö i synigt och känsigt område nära Mossgruveparken. Anäggning av intresse som bör bevaras och återanvändas på ett ämpigt sätt. Kräver fördjupad dokumentation beträffande historik, vårdpan, restaurering och underag för återanvändning. Norberg. Kärrgruvans okstaar. (Norbergsby 7:13). Fördjupad dokumentation krävs i samband med en nödvändig restaurering av byggnaderna. En fördjupad dokumentation av samtiga bevarade jämvägsbyggnader inom kommunen är önskvärd. Syftet är att åstadkomma ett bedömningsunderag inför införandet av skyddsföreskrifter och genomförandet av bevarande- och restaureringsåtgärder Karbenning. Wains fabrik. (Bennebo 9:8). Fördjupad dokumentation avser maskiner, utrustning och tiverkningsprocess för inproduktion. Verksamhet med karaktär av småskaig jordbruksindustri. Gröndasgruvans ave och maskinhus av saggsten uppfördes Foto: VLM:s arkiv.

132 Försag ti kompetterande dokumentationsin, satser inom ramen för Samdok Eventuet f.d. Norbergs Mekaniska Verkstad, numera Homgrens Meka~ niska Verkstad. En mindre verkstad med gama anor som numera tiver~ kar påt~ och ståbehåare ti verkstadsindustrin. Forses Prefab. Tiverkar b.a. gjutna byggnads~ och utsmyckningseement i betong och konststen. Thorshammars Verkstad är en unik anäggning som bevarats in sin hehet. Byggnaderna uppfördes 1887, eftet branden som ödeade den första fabtiken från 870-taet. Nedan. nteriör från verkstaden. Foton: VLM:s arkiv. Av estetisk betydese för mijön Norberg. Bondgruvans gruvmijö med kvarstående byggnader: maskin~ hus, verkstadsbyggnader, förråd och transformatorbyggnad (Norbergsby 7:13). Norberg. Mossgruveparken med gruvavar och maskinhus (Norbergsby 7:13). Norberg. Mimeravens anäggningmed kraftstationoch transformatorbygg~ nad (Norbergsby 3:40 m.f.). Laven utgör ett vä synigt riktmärke med symboisk betydese. Norberg. Gröndasaven medmaskinhusfrån 1880~taetvid Kackbergs~ fätet (Kacken 3: 1?). Norberg. Risbergs verkstad och transformatorstation (Norbergsby 7: 13 ). Verkstadsbyggnaden är uppförd av saggsten troigen på 1890~taet. Vä sammanhåen mijö i vä synigt och känsigt område nära Mossgruveparken.

133 Norberg. "Spisbrödsfabriken"(Norbergsby 3:32). Vä syn' ig anäggning med särprägad och udda karaktär. Norberg. Skinnarängs kvarn (Norbergsby?). Anäggning av förindustrie karaktär med känsigt äge i stadskärnan. -! ~ Norberg. Ed. Bergsagens Bryggeri (Davidsbo 1:65 m.f.). Tidigare kensmedja och kvarn som omvanda' des ti bryggeri kring Mycket känsig mijö som avspegar den industriea utveckingen på patsen och utnyttjandet av vattenkraften. Området bör göras ti, gängigt för amänheten. Norberg. Thorshammars mässingsverkstad(hinsebo 1:7). Anäggning som är bevarade i sin hehet, känsigt mijö. Norberg. Nordansjö vattenkraftverk (Gäsjö 6:1). Vat, tenkraftverk från 1918 ännu i drift med ti största de ursprungig utrustning. Norberg. Lia Kärrgruvans ekraftsstation (Norbergsby 14:35). Ed. större kraftstation med stäverk. Kommunen. Samtiga kvarstående järnvägsbyggnader: (stationer, okstaar, magasin, personabostäder m.f.) inom kommunen. Norbergsområdet har varit ett av de tätaste järnvägsandskapen i andet. ärnvägens forna betydese avspegas genom b.a. en rad byggnader som har utformats med stor omsorg. Många byggnader har redan rivits, andra förvanskats. Det är av stor vikt att samtiga kvarstående järnvägsbyggnad, ers bevarande och ursprungiga karaktär säkras. Högfors bruksmijö. Samtiga bevarade byggnader, ruiner ochanäggningar inom bruksområdet, gäer även andskapets karaktär. Några av Norbergs bevarade stationsbyggnader. Överst, Norbergs uppförd på 1930-taet. Ovan, Kackbergs station fr Nedan, Norbergs första station fr Foton: -p Darphin, VLM. Av betydande historiskt värde Norberg. Mossgruveparken med gruvavar och maskinhus. (Norbergsby 7: 13) Byggnadsminne och numera museum. Norberg. Pohemshjuet/ Morbergskonsten från 1877 medkana, stånggång ochvändbrott (Kysbo 3: 16). Byggnadsminne. Norberg. Gröndasaven och Storgruvans ave medmaskinhusfrån 1880,taetvid Kackbergs, fätet (Kacken 3:1). Lavarna är de enda i Sverige som är uppförda av saggsten. Norberg. Risbergsfätet ' Risbergs verkstad(repa, rationsverkstad för Norbergs Grufförvatning), transformatorbyggnad och byggnad med ban, dade funktioner, uthus, verkstad (Norbergsby. 7:13). Vä sammanhåen mijö som har hattstor betydese som centraverkstad i gruvboagets driftorganisation.

134 Spännarhyttans masugn och rostugnar är numera rivna. Foto: VLM:s arkiv. Norberg. Kakugnen vidstorgruvan/kackberg (Kacken 1:17). Ugnen är en av de få bevarade större kakugnarna med ansutning ti gruvmijö. Norberg. "Spisbrödsfabriken"(Norbergsby 3:32). Avvikande industribygg~ nad som tisammans med Bergsagens Bryggeri i Norberg avspegar ivs~ medesproduktion inom området. Norberg. Thorshammars mässingsverkstad (Hinsebo 1:7). Anäggningen är bevarad i sin hehet, inkuderat utrustning och arkivmateria. Anägg~ ning som avspegar produktionen av mässingsföremå, ti största de av~ sedda för Skutuna mässingsbruk. Ursprungigen vattendriven senare e~ driven genom eget kraftverk. Norberg. Nordansjö vattenkraftverk (Gäsjö 6:1). Det enda bevarade vattenktaftverket inom kommunen. Anäggningen som ännu är i drift uppfördes 1918 samtidigt som sågverket inti. Ti största de är den ur~ sprungiga utrustningen bevarad. Högfors bruk (Högfors 1:1). Bruket är ett av de få större renodade järn~ bruken som förekommit inom kommunen. Utöverherrgårdsanäggningen och ett anta arbetarbostäder består även några tekniska byggnader samt ruiner efter brukets senaste hytta med masugnar från Skydds~ föreskrifter bör införas för hea området. Långsjö/ Landforsbackens mutimmerhytta (Högfors 8:1). Masugnsbyggnad från 1785 samt grunder efter bruksbyggnader. Vadajärnvägsbyggnader(stationer, okstaar, magasin, personabostäder m.f.), inom kommunen. Norbergsområdet har varit ett av de tätaste jämvägsandskapen i andet. ärnvägsinjerna som förbinds med varan~ dra tikom under oika perioder (mean 1856 och 1921). Byggnads~ beståndet avspegar oika funktioner och stiva. Där verksamheten eer

135 ...,.. 1 funktionen avveckats vittnar de om järnvägens eer patsens forna bety, dese. Urvaet av byggnader bör baseras på en fördjupad dokumentation som återstår att genomföra. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Ett stort anta okaer med industrihistorisk anknytning. synnerhet gruvhå, mambrott, ruiner och byggnadsgrunder berörs av KML och är därför skyddade. Riksintresseområde. Fera av kommunens historiska industrimijöer be' rörs av riksintresseområden för kuturmijövården. Även dear av Nor, bergs tätortberörs. Bråfors bergsmansgårdar med bymijö, hyttruin och saggvarp ingår i riksintresseområde K 9. Mossgruveparken, Pohemshjuet, Kackbergs och Koningsbergs gruvområden samtsvinnryggensgruv, område utgör fyra deområden inom riksintresse' område KO. Livsdas bergsmansby, ingår i riksintresseområde K 13. Osbennings bergsmansby, medruiner från hammar' smedjor, hytta, såg och kvarn ingår i riksintresse, område K 14. Pohemshjuet (Kärrgruvan) medstånggångoch vändkors är sedan 1978 skyddat som byggnadsminne. Mossgruveparken med Risbergs konstschakt, Mossgruvans ave, Mossgruvans maskinhus samt LÖjtnantsgården är sedan 1988 skyddat som byggnadsminnen. Spisbrödsfabriken startades efter en ombyggnad Verksamheten grundades som vanigt bageri men utvidgades i etapper. Fabriken var i drift fram ti 1957, under oika företag. Foto: VLM:s arkiv. ansutning ti mambrytningen inom Kackbergsfätet bröts även kaksten. En kakugn är bevarad vid Kackbergsgården. Foto: VLM:s arkiv.

136 Skydds- och bevarandeåtgärder föresås för: Gränsdragning för riksintresseområde K 10 bör revideras och införiva bla. Risbergs verkstad och transformatorbyggnad. (Norbergsby 7:13) påandra sidan väg 752. Särskida skyddsföreskrifter i detajpan föresås. Spisbrödsfabriken som är ett intressant och udda insag i Norbergs industriandskap. (Norbergsby 3:32). Särskida skyddsföreskrifter i detajpan föresås. Thorshammars mässingsgjuteri och,verkstad (Hinsebo 1:7) med bevarade byggnader från 1880,taet, bevarade verkstadsmijöer, maskine utrustning och driftenhet är av sådan karaktär att en byggnads, minnesförkaring motiveras. Högfors bruk (Högfors 1: 1). Bruket med herrgårdsanäggning, ekonomibyggnader, tjänste, och arbetarbostäder samt bevarade tekniska byggnader och ruiner efter dessa bör skyddas i sin hehet. mijön ingår även ett ferta järnvägsbyggnader. Områdesbestämmeser och bevarandeinriktad detajpan föresås. Nordansjö Kraftstation. (Gäsjö 6:1). Vattenkraftverk från 1918 ännu i drift med ti största de ursprungig utrustning. Områdesbestämmeser föresås. Ed. Bergsagens bryggeri (Davidsbo 1:65 m.f.). Tidigare kensmedja och kvarn som omvandades ti bryggeri kring Mycket känsig mijö som avspegar den industriea utveckingen på patsen och utnyttjandet av vattenkraften. Områdesbestämmeser och bevarandeinriktad detajpan föresås. Områdetbörgöras tigängigtför amänheten. ndustrimuseer industriminnen arkiv Kommunen är en av stiftarna i Ekomuseum Bergsagen. De industriea och tekniska anäggningar som utgör besöksmå i ekomuseet är Pohemshjuet, Svinryggens gruvor, Mossegruveparken med gruvmuseum, Kackbergs gruvfät, Högfors bruk, Landforsens mutimmerhytta och Lapphyttan. Bergsagens Bryggeri anades på 1860 taet och byggdes samman med en befintig kvarn. Anäggningen drevs fram ti 1960-taet. Foto: -p Darphin, VLM.

137 Vid infarten ti Bennebo, vid Svartån, igger en saming byggnader som sedan mitten av SOO-taet brukatsför oika änamå. Först som kvarn, sedan som benmjösfabrik, därefter för inberedning och sutigen fär vaddberedning. Foto: VLM:s arkiv. Norbergs Gruvmuseum. Museet är inrymt irisbergs konstschakt. Visar utrustning och föremå över 1800~taetsgruvbrytning. Ägare Norbergs kommun. Thorshammars Verkstad. Bevarad verkstadsmijö med byggnader, utrustning och produkter. Produktionen var inriktad på föremå av mässing. Företagets arkivmateria förvaras av Norbergs Fokminnesarkiv. Ägare Norbergs kommun. Samingar i Norbergs Gruvförvatning. Omfattar minerasamingar från Norbergs oika gruvfät, porträttsaming över aa gruvdisponenter, konstsamingar med motiv från Norbergs gruvor, inredningar ochföremå med anknytning ti företaget. Skinnarängs kvarn i Norberg är en av de få bevarade kvarnmijöerna inom kommunen. Foto: VLM:s arkiv. Norbergs hembygdsförening. hembygdsgården Karberg förvaras band annat föremå och redskap med ansutning ti arbeten i bygden ochpå orten. Akvareer av Ferdinand Boberg med bergsbruksmotiv. Förfogar även över arkivmateria, itteratursaming, fotosamingar m.m. Norbergs Fokminnesarkiv. (Norbergs Fokets hus). nnehåer historiska handingar från okaa föreningar, okaa företag b.a. Norbergs Gruvförvatnings arkiv, Thorshammars Werkstads AB m.f., fokminnesmateria, fotosamingar omnorberg samt diverse materia. Kontaktpersonerochuppgiftsämnare - Dag esing, projektedare. Norbergs kommun.

138 o Litteratur Bergström, L; m.f Mimeraven. nstitutionför kuturvård, 1990:14 Göteborgs Universitet. Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995:1. Byaroch bebyggese i Norbergs kommun. Fem skrifter tryckta 1978, 1979, 1980, Norbergs kommun / VLM. Edenstam, G; m.f Thorshammars Werkstads AB. Metaverkstad och gjuteri under 100 år. nstitution för kuturvård, 1990:16. Göteborgs Universitet. Geijer, Per Norbergs berggrund och mamfyndigheter. SGU 24, c ' ' Vid Risbergsfätet uppfördes på SSO-taet ett maskinhus för driften av gruvspe!en. Det omvandades senare ti gruvverkstad. Ti anäggningen hör även ett sangtorn och en estationo Foto: -p Darphin, VLM. Hopsu, Veikko Norbergs gruvor på 1960" 70" Och 80,taen. SGU, Rapporter och meddeanden nr 71. uste,börje Norberg under500 år. Kuturminnesvårdsprogram för Norbergs kommun VLM. Moander, Örjan ärnvägsstationen i Karbenning. Försag ti varsam ombyggnad. nstitutionen för kuturvård. 1993:7. Göteborgs Universitet. Mäarbanan ' då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Nisson, Staffan. Bryggerier i Sverige. Rapport,RAÄ 1983:4. Norberg genom 600 år Norbergsboken, en sockenbeskrivning Osson, Lars,Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987:5. c:

139 -, -~,.~ Osson, Margareta nventering av industrihistoriska mijöer och kuturminnen i Norbergs kommun. Biaga 3. Osson, Torsten Norbergsbanorna. ärnvägarna i Norbergs bergsag sedan Pettersson, ng~marie Norbergs Bergsag. BU~serie H, 1O. Spade, Bengt Gröndasavens maskinhus. Sveriges Handeskaender Tåg. 9/74. Tidskrift från Svenskaämvägskubben. Se artiken "uminnen frånswb'. Weinhagen,Aan Norbergs bergsagsamtgunnibooch Ramnäs ti omkring Studier i områdets närings~ och bebyggesegeografi. Västmanands äns kaender, 1901, Översiktspan {ör Norbergs kommun Mimergruvans ave är sammankoppad med anrikningsverk och rransportband för jämsig. bakgrunden syns gruvans gama maskinhus och stäverk. Foto: Veikko Hopsu. Övrigakäor VLM:s fotoarkiv; VLM:s urkippsarkiv. Bondgruvans ave och skrädhus från 1916 revs 1980 i samband med nedäggningen av verksamheten. Ett anta stenbyggnader har däremot bevarats. Foto: Veikko Hopsu.

140 c: SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Saa kommun Kommunen som består av många socknar, sju stycken, tihör Bergsagens andskap i sin norra och västra de. Den gränsar ti Gästrik~ and i norr och ti den utprägade Bergsagskommunen Norberg i väster. De sydiga socknarna prägas däremot av Mäardaens andskap. Saastad igger centrat i en stor jordbruksbygd. - Strå Kakbruks anäggning i Saa anades i ansutning ti järnvägens spårdening år På biden syns skorstenspiporna ti fem ugnar och norr om bruket fera stenbrott och stenuppag. Foto: VLM:s arkiv. Kring Saa med orten som centrumfinns riktiga förekomster av mam som tidigt gett upphov ti expoatering i synnerhet för utvinning av si~ ver. ansutning ti mamådrarna förekommer även betydande fickor av kristainisk kaksten som huvudsakigen är av doomitkaraktär. Kaksten har expoaterats och expoateras ännu i stor skaa inom området. En omfattande åsrygg sträcker sig i nordsydig riktning genom kom~ munen. På många patser har åsen utnyttjats som grus~ och sandtäkt. Saaregionen är ett av de grusrikaste områdena i änet och expoate~ ringen har varit omfattande, särskit under den industriea perioden. Nuvarande Saa kommun bidades Genom sammansagning av Saa stad med fera typiska andsbygdskommuner skapades en av Mean~ sveriges ti ytan största kommuner. j

141 Västerfärnebo socken igger i nordväst mot gränsen ti Norbergs och Avesta kommuner. Den övre deen av Svartåns dagång har kring orten Västerfärnebo skapat ett bördigt odingsandskap som utgjort socknens kärna. På 1920,taet var åkerareaen änets största. söder öpp, nar sig sätten mot Fäckebo sockens odingsområden. Närheten ti mam' producerande områden, godaskogstigångar vid sidan omde storaodings, områdenasamtsjöar, åarochbäckarmöjiggjorde också tidigtetaberingen av hyttor och smedjor. Vid Hörnsjöfors bruk fanns redan på 1500,taet en kvarn och på 1600,taet tikom hammarsmedja och såg. På 1800,ta, et tikom också ett tegebruk på patsen. En mäktig rustensås, Bade, undaåsen, sträcker sig från norr ti söder genom socknen. Het naturigt kom grustigången att tidigt expoateras. Socknen berörs i sin norra de av järnvägen mean Saa och Krybo, med station vid Rosshyttan. Fäckebo socken. Socknen sträcker sig kring Svartåns meersta opp som omfattar sjöarna Fäcksjön, och Häsjön. ordbruksmarken är be' gränsad ti sätten nordost och nordväst om kyrkan. Sättpartierhänger samman med Västerfärnebo och Sätra Brunns odingsområden. mindre omfattning finns även öppna fät i ansutning ti Svartån, kring Öster Vrenninge. Övriga dear av socknen utgörs av skogar, mossar och mindre sjöar. Under en period ägdes stora areaer av Surahammars bruk som hade införivat egendomarna från Svanå. Kia socken. Socknen har dominerats av jordbruk. Odingsområd, ena föjer Liåns och dess bifödens dagångar. Liån bidar avopp för Ljömsebosjön som igger i norra deen av socknen. Övriga andskapsdear utgörs av större skogsområden, på vissa patser växer skogen på sänkt mark. Nordost samt sydväst om och ängs med Grästaåsen finns två större mossar, Tångrnassen och Soingsmyran. Mossornråden förekommer också kring Lisjö samt söder om Guvaa därde har expoaterats och gett upp' hov ti en torvströfabrik. ärnvägen mean Saa ochtiberga anades i grannsocknen Kuma. Däremotgenomkorsas Kiabygden av huvudvägenvästerås,saasom föjer Liåns dagång. höjd med socknens södra spets går en vägförgrening Saa gruva kring sekeskiftet förgrunden Turbintornet sammanbyggt med kontorsbyggnaden. bakgrunden Saa Bys anrikningsverk. Foto: VLM:s samingar.

142 mot nordväst ti Sätra Brunn, Sabohed och Västerfärnebo. Vägen föjer Lånsta' och Grä1staåsarnas (Badeundaåsen) sträckning. Åsryggarna som genomkorsar området harexpoaterats på många patser som grustag. Mökinta socken. Socknen utgör kommunens nordiga utpost mot Daarna och Daäven. Mökinta prägas tydigt av rustensåsen (Fornbyåsen, som är en gren av Badeundaåsen) som sträcker sig i nord, sydig riktning och som utnyttjas som underag av andsvägen. Karakte' ristiskt för socknen är också den sänka med en rad sjöar och ängar som e- : e- i Mjökproduktionen inom kommunen har under en period varit omfattande. Ett uttryck för detta är de många bevarade mejeribyggnader som uppfördes kring sekeskiftet. Västerfärnebo mejeri på biden grundades Foro: VLM:s arkiv. förekommer tvärs genom socknen. Odingsandskapet är koncentrerat kring Storsjösområdet. Genom regeringen av först Storsjön och sedan av Ha1aren kunde nya stora ytor tas i anspråk för jordbruket. Landskapet domineras i övrigt av stora skogar som sträcker sig upp ti Daäven. Skogs, bruket har främjat främst etaberingen av sågverk. ansutning ti kvar, nen och sågen vid Vesterbo anades på 1870,taet även ett tegebruk, som drevs fram ti 1970,taet. Saa socken består ti två tredjedear av åkermark men har stora sammanhängande skogsområden i norr. Genom torräggningen i bör' jan på 1900,taetav Saadamm och Ha1aren, som utgjorde de av gruvans vattensystem, har stora odingsbara areaer erövrats nord och nordost om Saa stad. Av centra betydese vid sidan om jord, och skogsbruket bev framför at expoateringen, kring Saa, av sivermam och senare av kaksten. Kakindustrin utgör ännu en betydande verksamhet. Även tegeindustrin fick en avgörande stäning, främst under 1900,taets första häft. Bruken var okaiserade norr om staden samt i socknens norra dear. Också kvarnar och sågar har varit ett vanigt förekom, mande insag i Saabygden. Saa bev så småningom en viktig järn, vägsknut där inte mindre än tre järnvägsinjer förenades. De utmärkta förbindeserna åt aa väderstreck främjade naturigtvis utveckingen av råvaruindustrin men småningom också etaberingen av mekaniska verkstäder, snickerifabriker med fera företag. -.

143 Norrby socken består huvudsakigen aven jordbruksbygd som i sin östra de gränsar mot Heby kommun och i väster mot Sagån. Socknen är sammansatt ti ungefär häften av större sättområden, i ansutning ti å~ och bäckdagångar, och i övrigt av sammanhängande skogar. ord~ och skogsbruk har varit het dominerande. Övriganäringar harvarit begrän~ sade ti sågar och mejerier samt ti ett ferta mindre tegebruk. Även några kakugnar har förekommit inom socknen. Numera finns en eek~ tromekanisk industri vid Norrby ~Boda. Socknengenomkorsas i västostig riktning av järnvägen mean Saa och Uppsaa (norra stambanan). Ur~ sprungigen fanns en station vid sätra. Tärna socken utgörs övervägande i norr av åga, skogsbekädda åsar som övergår ti svag kuperad sättbygd mot Sagån i syd och syd~ väst. Socknen är en utprägad jordbruksbygd som änge förbivit geo~ grafiskt avskid från viktiga förbindeser. Likaså har bygden saknat in~ sag av industrie produktion. Kuma socken begränsas i öster av Sagån, vars dagång domineras av odingsmarker, och i väster av skogstrakter mot Kia socken. De södra dearna prägas av Liån, ett tiföde ti Sagån, och av forna ängsmarker som genom vattenregering omvandats ti åkrar. Socknen genomkorsas i nordsydig riktning av järnvägen Västerås~Tiberga~Saa,omständighe~ ter som kom att inverka tydigt påsocknens utvecking. Framför at främ~ jade förhåandena okaiseringen av industrier och röreser i ansutning ti järnvägen. Som en föjd av detta utveckades också Ransta stations~ samhäe där de festa företagen etaberade sig. Mejerier, kvarnar och så~ gar har dessutom förekommit på fera andra patser i socknen. --. ~ --! --. ~ Kort om Saa kommuns industrihistoria Mamexpoatering har tidigt förekommit under primitiva förhåan~ den på många patser, särskit i de nordvästra dearna av kommunen. Största deen av mamen som bearbetades i Saaområdet hämtades dock från Norbergstrakten. Hyttor och hammarsmedjor har varit vanigt före~ kommande vid många vattendrag, i synnerhet under 1600~ och 1700~ta~ en. Verksamheten förekom inom större deen av kommunen, med un~ dantag för Tärna, Kuma och Fäckebo sock~ nar. Mamhantering och metaföräding ska~ pade dessutom i bergsagsbygderna förutsätt~ ningar för önsamma binäringar. Skogsbruk, koning ochtransporter genererade viktiga in~ komster vid sidan om jordbruket. Brytningen av siver i Saa ineddes tro~ igen i början på 1500~taet. Det bev även under detta seke som expoateringen fick sin höjdpunkt, därefter försämrades produktionen påtagigt. Missförhåandena bestod och en~ dast under enstaka perioder på 1800~taetupp~ nådde man 1500~taetsresutat, 3 ti 4 ton siver årigen. Trots at expoaterades gruvan fram ti Verksamheten vid sivergruvan edde ti att Saa erhö stadspriviegier så tidigt Tappning från smätugnen vid Saa Bys hytta på 1940-taet. Foto: VLM:s arkiv.

144 Drottning hristinas ave samt "Anfanen" vid Saa gruva. Byggnaderna har tikommit under andra häften av SOO-taet. Foto: VLM:s arkiv. Hyttanäggningen vid Saa By tikom 1S89. Biden visar de av hyttan på 1910-taet. Foto: VLM:s arkiv. som Redan tidigare hade dock en omfattande bostadsbebyggese växt ut i ansutning ti sjäva gruvan, den s.k. Saa gruvby. Trakten kring gruvområdet och Saa stad berörs i stor omfattning av ett fördämt sjösystem, med kanaer, dammar och fa som utnyttjades för att driva gruvans ochsiververkets uppfodringsverk, pumpar, hyttor, ham, mare m.m. samt även för transporter med båt. Sivergruvans hytta åg änge vid vattendraget nedanför Saa sockenkyrka. På 1870,taet ineddes fyttningen av hyttan ti gruvområdet där enny hytta uppfördes. Verk, samheten vid den nya hyttan drevs fram ti nedägg, ningen av Bronäsgruvan Kvar bev Saa By som kunde fortsätta tiverkning av oika byprodukter, en verksamhet som i bygsam form ännu består. Utöver den storskaiga brytningen vid Saa siver, gruva startades på 1700,taet en omfattande gruvbrytning även vid Armanbo, norr om Saa. Ett kakbruk anades också senare på patsen. början på 1880,taet var näringsverksamheten, inom gränserna för nuvarande kommun, fortfarande nästan obefintig. Undantaget ut' gjordes av sivergruvanvars verksamhetvaritbetydande sedan 1500,ta, et. Handen som huvudsakigen var okaiserad ti Saa var bygsam, hantverket något mer omfattande beträffande antaet syssesatta men med ägre omsättning. Trots tidiga järnvägsförbindeser, redan 1873 mot Uppsaa i öster och Krybo i nordväst samt från och med 1875 mot Tiberga och Väs, terås i söder, hade andskapsdeen förbivit en utprägad jordbruksbygd. Bortsett från Saa gruva samt traditionea kvarnar och sågar fanns endast ettfåta verksamheter med en antydan av industrie karaktär. Hit kunde räknas tegebruken i Vesterbo och Nyby, ångsågen vid sätra och Saa Ångbryggeri som grundades Den kanske första riktiga industriea anäggningen var Saa ångkvarn som anades av Saa Kvarn AB med avsikt att främst förmaa i stor skaa rysk spannmå. Ryssand införde dock kort efter exportförbud på spannmå och företaget tvingades i konkurs efter några år. Fabriksbyggnaden ombyggdes sedan ti bostäder. Det är mean sutet av 1880,taet och början på 1900,taet som genombrottet sker beträffande etaberingen av indu' striea företag. Framför at är det inom Saaområdet som de festa anäggningar okaiseras. Under perio' den grundas tre mekaniska verkstäder, en kemisk, teknisk fabrik, ett tegebruk, ett uspinneri, en veocipedfabrik, ett ångmejeri och ytterigare ett bryg, geri. Dessutom tikom en ångsåg och två snickeri, fabriker samt ett eektricitetsverk. Ungefär samtidigt ades grunden ti Strå Kakbruk medan Saa Siver, gruva omorganiserades. U tveckingen gick därefter ångsammare men även efter andra värdskriget eta, berade sig några nya industrier. På kort tid skedde en omtumande förvanding av den, trots gama anor från bergsbruk och hyttdrift, L L

145 -, --. tidigare starkt jordbruksprägade bygden. En kraftig avfokning av jordbruksbygderna pågick under större dear av 1900~taet medan tätor~ ternas tiväxt förstärktes. Landsbygdsindustrin förbev begränsad ti såg~ verk och kvarnar, ett par tegebruk i norr, ångmejerier och så småningom grustäkter och mindre cementvarufabriker. Råvaruindustrin har under årtionden tagit en betydande pats i kom~ munens näringsverksamhet. Vid sidan om bergshanteringen har de geo~ ogiska förhåandena möjiggjort expoateringen i stor skaa av kaksten, era och grus samt även av torv i mindre omfattning. Dessa verksamheter haren tydiggeografisk anknytningoch hörsamman med råvarornas geo~ ogiska avgränsning. Etaberingen och utveckingen av råvaruindustrin inom kommunen påverkades också av transportmöjigheterna, inte minst av järnvägsförbindeserna. Gruvindustri. Mambrytningochgruvverksamhetärframför atför, enade med Saa sivergruva även om enstaka insag förekommit på an~ nan pats som vid Armanbo. Med gruvan ineddes under 1500~taeten verksamhet som fick stor betydese under ång tid, inte endast för Saa -, -' och trakten kring gruvan men för större deen av kommunen och riket. Sivergruvan och ~hyttan i Saa var änge band andets viktigaste verk, samheter av industrie karaktär, med stor inverkan på den nationea ekonomin. Större de av Saabygden kom att påverkas av verksamheten, såvä fysiskt som ekonomiskt. Stora sjö~, kana, och dammsystem skapa, des runt om i hea andskapet och timmer, ved och träko förbrukades i stora mängder. Det är också tack vare gruvan som Saa kunde erhåa stadspriviegier. Gruvdriften pågick i fu skaa fram ti 1908 men bryt~ ning i mindre omfattning förekom fram ti Tegeindustrin. Framstäning av tegeprodukter utveckades i Väst, manand ti storindustri, i synnerhet i de nordöstra samt i de sydiga de, arna av änet. Produktionen som fick stor avsättning utanför änets grän~ ser kom att omfatta aehanda tegevaror; mur~ och taktege, tegerör m.m. De tegebruken som fick största betydese bev anäggningarna som drevs i trakterna av Saa, Heby och Vittinge, där produktionen huvudsakigen var inriktad på taktege. Bruken etaberades huvudsakigen på 1880~taet, utveckades och moderniserades kraftigt kring sekeskiftet och svarade på 1930~taet för inte mindre än häften av andets tiverkning av taktege Saagruvans hytta åg ursprungigen vid Sagån nedanför Saa sockenkyrka. Under sutet av 1870-taet uppfördes en ny hytta på gruvans område. Gama hyttans anäggning är numera riven. Foto: VLM:s arkiv.

146 Vesterbo tegebruk var verksamt under omkring ett seke, fram ti 1970-taet. Produktionen omfattade främst taktege och dränneringsrör. Foto: -p Darphin, VLM. (änets produktion av taktege motsvarade då ca 30 mijoner pannor årigen). mindre omfattning tiverkade bruken även andra tegevaror. Framgångarna för tegeindustrin i de nordöstra dearna av änet basera~ des på fera faktorer. Den goda tigången på ämpig era var naturigt~ vis avgörande men även förekomsten av virkesavfa var betydande för driften av famugnarna. Fera tegebruk var därför kombinerade med sågverk. De goda järnvägsförbindeserna underättade brukens avsätt~ ning och bidrog ti framgångarna. Tegebruken i Mäardaen dominerades het av godsen och verk~ samheten hade gama anor. Tegeindustrin i nordöstra Västmanand utveckades däremot ti största de ganska sent, oftast ur befintiga ädre såg~ och kvarnröreser. Ett iustrerande och säsynt bevarat ex~ empe på dessa förhåanden är tegebruket vid Västerbo där den gama vattensågen är sammanbygd med en tegeanäggning av Svedaatyp som uppfördes från 1926 efter en brand. Tegetiverkningen ineddes dock på 1870~taet. De festa bruken i området utgjordes av ikar~ tade typanäggningar som ti större de kunde inkö~ pas som byggsats. De utrustades med vededade famugnar ansutna ti sammanbyggda torkhus. Fram ti mitten av 1960~taet berördes bruken en~ dast av små förändringar. När därefter byggnads~ tekniken förändrades och marknaden för taktege minskade drastiskt saknade företagen effektiva och rationea tiverkningskedjor, produkterna var inte ängre konkurrenskraftiga. Endast de bruk som ka~ rade investeringar och enförnyese av tiverknings~ processen kunde övereva ytterigare en tid. nom Saa kommun nedades de kvarstående bruken under början på 1970~taet. Tegeframstäning i mindre skaa med hjäp av mindre ugnar har också varit vanig i ansutning ti gårdar och byar i Saabygden. Den förindustriea produktionen kan styrkas redan från Vasatiden. Tegeugnsruiner på många patser vittnar också om dessa förhåanden. nom Saa socken har det förekommit ett fer~ ta större tegebruk. Vid Nyby i norra deen av sock~ nen var tegeproduktionen under en tid förenad med såg och kvarn. Tiverkningen pågick från mitten av 1850~taet fram ti Av anäggningen åter~ står en smedja samt ugnsbyggnaden som är sammanbyggd med tork~ ada. Strax utanför Saas stadskärna fanns två stora bruk. Saa Tege~ bruk (1883~1970), som bev ett av andets största med en produktion av ca 7 mijoner tege per år, samt )osefsdas Tegebruk (1925~1965) där några byggnader har överevt nedäggningen och fått nya funktioner. Saa Tegebruk tikom som en föjd av återuppbyggnadsarbeten efter den stora branden i Saa L. c

147 Vid Vesterbo i Mökinta socken anades troigen på 1870~taetett mindre tegebruk som kombinerades med ett sågverk. Maskinerna ti te~ gebruket drevs inedningsvis med hjäp av ett vattenhju. År 1926 mo~ derniserades bruket, men produktionen minskade kraftigt redan under sutet av 1930~taet. Mean 1950 och 1956 var verksamheten nedagd med den återupptogs därefter sporadiskt fram ti 1972 då tiverkningen avveckades definitivt. Ytterigare ett mindre bruk fanns i Västerfärnebo socken vid Hörnsjöfors där tiverkningen påbörjades tidigt i ansutning ti gården som även drev kvarn och såg. Tiverkningen pågick fram ti början på 1950~taet. Kakindustrin. Många nedagda småkakstensbrott samt ruiner efter kakugnar påträffas i hea Saaområdet. Fickor av urkak finns vanigen i ansutning ti mamfäten runt om i andet. De utgör rester av borterocerade sedimentagersom i samband med vukanisk aktivitet bakats samman i eptiter med mineraer. Under jordskaans röreser har tryck och värme skapat metamorfoser och bidat b.a. mamer medan kaken bev kristainisk, d.v.s. fick karaktär av marmor. Det är denna typ av kaksten som är vanigt förekommande i Saa och i hea bergsagsom~ rådet. Kakstenförekomstema i kommunen är de mest omfattande i Bergs~ agen och de har ungefär samma utbredningsområde som mamen. Ådrar och fickor av kak påträffas des nära jordytan och des på oika nivåer i stenbrott och gruvor... Tidigt har kakstenstigångarna expoaterats, i synnerhet har fram~ stäningen av kak varit omfattande. Den brända kaken harfått avsätt~ ning för byggnadsändamå eer som jordbrukskak. Råkaksten har an~ vänts b.a. som tisats i masugnarnas smätningsprocess, senare även i andra processindustrier. När kaken under sutet av 1800~taet fick en ökande betydese, som byggnadsmateria, jordförbättringsmede och som industrikak började en industrie framstäning av kak kring Saa. Ett av de första kakföretagen i Saaområdet bev AB Armanbo Kakbruk med anäggning och kakstensbrott strax norr om Saadamm. Driften började -, AB Strå Kakbruk bidades 1906 för framstäning av kak. Därefter kom verksamheten att oavbrutet utveckas. Kakbränningen är numera nedagd men av kabruket kvarstår strukturer från oika perioder. Foto: -p Darphin, VLM.

148 ' ~ Saa gruva med i bakgrunden nya hyttan som tikom under sutet av 1870-taet. förgrunden en kakugn. Foto: VLM:s arkiv. kring sekeskiftet 1900, först med stenbrytning. Den första ugnen tikom 1903 men inte förrän sutet av 1910~taetfick verksamheten en industri~ e skaa. Företaget övertogs senare av Strå Kakbruk. Bruket som ansöts ti järnvägen med decauviebana syssesatte på 1950~taetomkring 25 personer. På patsen hade man också sedan 1700~taetbrutit mam. Strå Kakbruk grundades 1907 i Saa. Boaget övertog samtidigt röresen med kakstenbrytning och kakbränning som 1897 hade påbörjats på egendo~ men Strå av ar Frunck. Sakta skue sedan det nya boaget utveckas ti en av de dominerande aktörerna inom branschen. Redan 1915 in~ förivades Saaboaget med andra tunga företagsintressen i branschen, AB Karta & Oaxens Kakbruk som kort därefter övertogs av Nordstjernan. början på 1920~taetbörjade expoateringen och bränn~ ingen av doomitkaksten som också förekom inom området. Med doo~ mit som utgångspunkt utveckades speciaprodukter och särskida tiverkningsenheter. Företaget förvärvade dessutom 1930 ]osefdas te~ gebruk som åg strax nordväst om kakverket. Strå Kakbruk expande~ rade kraftigt och var på 1950~taetkommunens största arbetsgivare vid sidan om Saa Maskinfabrik. Torvexpoatering. Större mossar förekommer på många patser i de norra och västra dearna av kommunen och ett ferta av dessa har under åren utnyttjats som torvtäkter. En av de första torvströ~ fabrikerna bev Guvaa Torfströfabrik AB som grundades 1907 vid Guvaa i Kia socken. På 1920~taetsyssesatte verksamheten ett 30~ta anstäda på somrarna. Grus~och sandtäktersamtcementvarufabriker. Kommunen genom~ korsas av ettferta åsar som på många patser expoaterats intensivt under ång tid. Grustigångarna i kommunen är band de största i regionen. Grus~ och sandtag förekommer b.a. ängs med åsryggarna som sträcker sig från sydost ti nordväst, från Ransta i söder förbi Sätra Brunn och Sabohed mot Avesta i norr (t.ex. Grästaåsen, Lånstaåsen, Ska1eråsen). Åsryggar med grustäkter förekommer också norr om Mökinta. På många patser ex~ poateras ännu grustagen intensivt, särskit ängs med väg 255. Strax söder om Sätra Brunn, vid Osbo, medförde tigången ti sand och grus etaberingen av ett cementgjuteri. Verksamheten startades om~

149 kring 1930, grus och sand inköptes från Lånstaåsen. Tiverkningen omfattade oikatyperav cementrörochävencementsten. (röresenvarfortfarande i drift under 1960-taet). En iknande anäggning anades 1946 av Yästerfärnebo ementvaruaktieboag vid Yiggarne, och väg 255 söder om Hedåker. Produktionen var av samma karaktär. Grustigångar fanns på patsen medan cementen inköptes från Köpings cementfabrik. Åsen i närheten expoateras ännu som sand- och grustag. Kvarnar & sågar. Kvarnar och sågar har tihört de traditionea näringarna som före industriaismens genombrott hade stor spridning på andsbygden. De var änge beroende av vattendrag för driften och verksamheterna var oftast av oka karaktär, vanigen knutna ti gårdar eer byar. Den tekniska utveckingen och förändrade marknadsvikor edde ti stora omstäningar. Först ångmaskiner och sedan ekraft gjorde verksamheterna oberoende av vattendriften och okaiseringen kom därför att styras av andra faktorer. Speciaisering och ökande produktion edde sedan ti att många mindre sågar och kvarnar nedades medan några växte ti betydande anäggningar. Även het nya industriea sågar tikom på ämpiga patser. Det begränsade antaet ämpiga vattenfa medförde oftast att kvarnoch sågverksamheter förenades på samma patser inte så säan i kombinerade anäggningar. De svarade des för de egna behoven på gården och för byns eer områdets behov. När koningsverksamheten avtog kraftigt i början på 1920-taet sökte bönderna i de norra dearna av Västmanand efter nya ämpiga binäringar. detta sammanhang kom sågverksröreser att spea en betydande ro. början på 1880-taet fanns inom nuvarande Saa kommuns gränser vattendrivna kvarnar och sågar i de festa socknar. Sådana förekom som kombinerade anäggningar i b.a. Kuma socken vid Vad; i Kia socken vid Tusta; i Mökinta socken vid Hiersbo och Forsbo, vid Lekenbo fanns då enbart kvarn och vid Yatorp, Yastbo och Yesterbo förekom endast sågar (den sistnämnda kombinerad med tegebruk). sjäva Saa drevs tre kvarnar och vid Nyby och Kyinge vid Sagån fanns såg och Hedåker ekvarn uppfördes på 1940-taet som ersättning för en ädre anäggning som drabbades aven edsvåda. Kvarnröresen drevs ursprungigen paraet med sågverket. Foto: -p Darphin, VLM..

150 Kvarn fanns redan vid Leckenbo på 1870 taet. Efter en edsvåda uppfördes 1910 en ny kvarnbyggnad som 1931 tibyggdes med såg. Foto; -P Darphin, VLM. kvarn, vid Nyby i ansutning ti tegebruket. Ett större sågverk drivs fort~ farande iugansbo. Kvarn och såg fanns även i Norrby socken vid Yarm~ sätra men endast kvarn vid Kyinge. Västerfärnebo socken hade på 1880~taetdet största antaet sågar inom kommunen, tio stycken. Sågar var anagda vid Bjurfors, Bergshyttan, Hedbo, Sör Hörende samt tisam~ man med kvarnar vid Sör Åh, Stäfre, Rosshyttan, Yesterby, Yesterbyki och på godset i Hörnsjöfors (där tisammans med tegebruk). En mindre fristående kvarn fanns också vid Hedåker. Under 191 O~ och 20~taenanades de första industriea sågarna. De bestod antingen av het nya sågverk eer av ombyggda befintiga sågar som moderniserades och utvidgades. Norrby socken vid sätra anades en av de första ångsågarna. Senare på 1920~taet omnämns kvarn och ångsåg även vid Yarmsätra. Kia socken tikom 1912 en såg i ansutning ti torvströfabriken i Guvaa som ersättning för den nedagda sågen vid Skinnarbo. Torvboaget avveckade docksågen nären konkurrerande bysåg startades i närheten. Sågverk drevs också vid ungfrubo, i norra deen av Kia socken och vid Kivsta på Liån tisammans med kvarn. början på 1920~taethade antaet företag i Yästerfärnebo socken minskat påtagigt och kvarstående anäggningar kompetterats, moderni~ serats eer växt ti. Nu återstod kvarnar och sågar endast vid Yästerbyki, Hedåker (grundat 1895) och Hörnsjöfors. Yästerbyki hade ensnickeri~ verkstad tikommit iksom 1907 ångsåg och hyveri i Rosshyttan som 1936 övertogs av Widens företag i Hedåker. nom Saa socken fanns under 1920~taetsåg och kvarn vid Skäby / Nyby, där tisammans med tegebruk samt ytterigare ett sågverk vid Åby / Åberga. Mökinta socken hade på 1910~taet ett modernt ångsågverk uppförts strax söder om Forneby vid Storsjön. Anäggningen är fortfarande i drift och har utvidgats betydigt sedan starten, band an~ nat med torkar och hyveri. Socknens största sågverk anades i början på 1920~taeti den ia byn Yatorp, där en mindre befintig vattendriven såg drevs sedan Efter en brand 1926 förnyades hea anäggningen som dock efter ekonomiska svårigheter sutigen nedades nom socknendrevs ytterigare ferasågar. Vid Leckenbokvarn utökades verk~ samheten med såg på 1930~taet. Bår anades en kingsåg 1950 och under en tid exporterades bjäkar ti b.a. Egypten. Ungefär samtidigt tikom sågen vid Hammarby som under 50~taethade 5~7 anstäda. sutet av 1960~taet egosågades björktimmer för ofa Skidfabrik, men omkring 1973 kom nedäggningen. En mindre såg är bevarad vid Hebo. Sätra Brunn fanns redan såg och kvarn 1908, möjigtvis fanns röresen där redan under sutet på 1800~taet. Kuma socken, inom Ransta stationssamhäe, startades 1915 Ransta såg och kvarn. Verksamheten var av tradi~ tione karaktär och drevs fram ti 1960~taet. Mejerier. Moderniseringen av jordbruket i kombi~ nation med ivsmedeindustrins genombrott medförde under början av 1900~taet anäggningen av ångdrivna och mekaniserade mejerier. Paraet etaberades också mindre s.k. ismejerier där mjöken förvarades med hjäp av nedkyning och där endast enkare maskine utrustning c L

151 -, --! --! -,...,... ~ förekom. Utveckingen innebar en revoution i hanteringen av mjöb produktionen. Mejeribyggnaderna anades oftast som gemensam anägg~ ning för ett ferta gårdar. De drevs vanigen som andesmejerier i form av föreningar och uppfördes vid en ur geografisk~ och kommuni~ kationssynpunkt ämpig pats. Mejerierna uppfördes oftast som tege~ byggnader vars arkitektur skide sig från andsbygdens traditionea bygg~ nader. De fick antingen renodade funktionea drag eer dekorativa in~ sag Ett ferta mejerier utveckades ti industriea anäggningar, i synner~ het i områden med hög mjökproduktion. Avsättningen var inte så säan inriktad mot större städer. Redan på 1930~taetineddes en rationaise~ ring av jordbruksröresen. Bondeorganisationerna utveckade sin verk~ samhet och grundade moderna industriea enheter inriktade på ivsmed~ esproduktion. Föjden bev band annat en rationaisering av mjök~ hanteringen som med förbättrade transporter kunde koncentreras ti större mjökcentraer. Många av de mindre mejerierna inköptes av Kooperativa Förbundet som snart avveckade de små enheterna. nom kommunen har mejerier förekommit i de festa socknar. Bero~ ende på mjökproduktionen har det i vissa socknar, under en period, också förekommit fera mejeriföreningar och därmed fera anäggningar. Under början på 1920~taetvar antaet mejerier som störst. Då fanns mejerier i Norrby vid Yarmsätra; i Fäckebo i sjäva byn samt i Sätrabrunn; i Kia vid Grästa; i Yästerfärnebo fanns en större anäggning i huvudorten samt mindre vid Mäby, Yästerbyki, Hedåker och Sabohed. 1Mökinta uppfördes mejeriet 1905 i byn; i Kuma förekom inte mindre än tre oika mejerier, vidvad, Tärna (KumaKyrkby) ochyästerby (Ransta).1 Norrby socken anades mejeriet i Yarmsätra by, sutigen fanns också ett mejeri i Saa socken vid ugansbo. Mejeriet i sjäva Saa stad bev så småningom ett av de viktigaste då verksamheten koncentrerades ti större enheter. Många av mejeribyggnaderna består ännu, dock med förändrade funk~ tioner. Mökinta brukas numera anäggningen som tvätteri m.m., i Yästerfärnebo by återanvänds anäggningen b.a. som restaurang. Yästerbyki mejeribyggnad står ännu kvar mitt i åkerandskapet. Byggna~ den med sin avvikande siuett återanvändes senare som verkstad och tvät~ teri. Även i Sätrabrunns radby står mejeribyggnaden med sin massiva stenstomme kvar. Mejeribyggnader består också om något förändrade vid Ovan. Kuma Mejeriförening var först verksam i en oka i ansutning ti Kuma prästgård. År 1905 påbörjades uppförandet av nuvarande byggnad. nte förrän 1910 kunde det nya mejeriet tas i bruk. Nedäggningen kom som för de festa anäggningarna på 1940-taer. Nedan. Ransta mejeri invigdes 1895 i ansutning ti Ransta station och bev därmed en av de första röreserna på patsen. Foron: -p Darphin, VLM. Grästa mejeri uppfördes omkring Röresen drevs som andesmejeri av bygdens gårdar. Verksamheten nedades 1944 då föreningen ansöts ti mjökcentraen i Saa. Foto: VLM:s arkiv.

152 Grästa i Kia socken, iransta, Kuma och Vad inom Kuma socken samt vid ugansbo i Saa socken med fera patser. Bryggerier. Under sutet av 1800~taetetaberade sig bryggerinäringen i Saa, som ide festa mindre orterna i andet. Nya tiverkningsprocesser, änd~ rade evnadsvanor, urbaniseringen och ändrad agstiftning främjade ötiverkningen. Först på pats varsaaångbryggeri ABsomanades redan Därefter tikom 1896 AB Nya Bryggeriet också i Saa, i början på 1900~taetfortfarande ett betydigt mindre företag änkonkurrenten. Mekanisk industri. Det är kring sekeskiftet 1900 som den meka~ niska industrin börjar etabera sig inom Saa kommun. Det är framför at inom Saaområdet som de festa anäggningar okaiseras. Under perioden grundas tre mekaniska verkstäder, Saa Maskinfabriks AB som tikom 1889, Wibergs vagn~ och redskapsfabrik i Ransta som in~ edde sin verksamhet på avar kring sekeskiftet samt Ågrens & Åkerboms verkstäder i Saa. Det anrika Wibergsföretaget drabbades nyigen av svårigheter och nedades under Wibergs tiverkning inriktades på vagnar och jordbruksredskap. Saa Maskinfabrik grun~ dade sin verksamhet på tiverkning av gruvutrustning och anriknings~ maskiner. Med tiden utökades produktionen ti b.a. cementbandare, spe för byggnadsindustrin, transportörer och utrustning för renings~ verk samt speciabestäningar. Saa Maskinfabrik utveckades ti det största företaget i kommunen och omvandades senare ti Saa nter~ nationa och numera Svedaa Pump & Process. Vid Ransta järnvägsstation grundades 1898 Wibergs Vagn~ och Redskapsfabrik. Det anrika företaget kunde som Wibergs ndustri AB nyigen fira sitt hundraårsjubieum innan den sutiga nedäggningen aktuaiserades. Tiverkningen omfattade jordbruksredskap och vagnar, än i dag tiverkas harvar. Företaget fick stor betydese för utveckingen av Ransta stationssamhäe. Ett större företag igger vid Åby, strax söder om Saadamm. Verkstaden tikom på 1940~taet för att tifredsstäa reparationsbehoven på jordbrukets maskinpark och har sedan dess ut~ veckats. Nuvarande anäggningen ti Oe onssons Mekaniska AB är tistörstadeuppförd på 1960~taet.Mindreverkstäderavsammakarab tär som vid Åby tikom runt om i bygderna, en de redan på 1920~taet. Dyika röreser etaberade sig vid tex. Hedåker, Vangsbron, Örsingsbo, Stäfresjön, Sabohed och inte minst vid Vad där Björkunds Mekaniska c Wibergs Vagn- och Redskapsfabrik startades 1881 som enke smidesverkstad i ansutning ti Ransta station. År 1902 kunde en ny fabriksanäggning invigas mitt emot stationen. Biden visar fabriken på 1920-taet. Foto: VLM:s arkiv. i

153 Verkstad utveckades ti ett betydande företag. Verksamheten fyttades nyigen ti större okaer i Ransta. Många av företagen tikom efter andra värdskriget. De festa verksamheterna har rationaiserats beträf~ fande antaet anstäda och även produktionens inriktning har föränd~ rats. Några röreser som tikom under 60~ och 70~taenhar karaktär av mindre verksamheter. Sådana verkstäder finns i Sätra Brunn, Ransta, Norrby med fera patser. -.,,... Trä~ och möbeindustri. De goda tigångarna på skog i de norra de~ ama av kommunen medförde med tiden en stark etabering av sågar. Goda tigångar på virke edde också naturigt ti utveckingen av snick~ eri~ och möbeverkstäder. På detta sätt tikom i och kring Saa b.a. Saa Möbeindustri, Engvas Snickerifabrik, Anderssons & Bruces Snickeri~ fabrik, osefdas SnickerifabrikochSaaTrävaruAB. Anäggningen av järnvägar och uppkomsten av stationssamhäen främjade också anäggningen av sågverk och träverkstäder även på ands~ bygden. Tre mindre snickerifabriker tikom exempevis i och kring ugansbosamtdessutomugansbosågverk. Röresensyssesatte under su~ tet av 1940~taetca sju personer. Produktionen omfattade även tiverk~ ning av ådor och kabetrummor. Kring Ransta järnvägsstation bev näringsutveckingen särskit på~ tagig. Vid sidan om mekaniska verkstäder och mejeri etaberade sig 1915 Ransta såg och kvarn, som var verksamt fram ti1960~taet. Ett insag av snieverksamhet som främjades av de goda förbindeserna på patsen bev Bröderna Homs tiverkning och försäjning av diverse artikar. År 1928 inedde bröderna tiverkning av serveringsbrickor och mattpiskare. Där~ efterföjde tiverkningen av korgmöber, diverse utensiier och inte minst fiskeredskap som så småningom bev ett dominerande insag i verksam~ heten. Företaget drev också sågverksrörese i Saa och ägnade sig också under en period åt försäjning av byggnadsmateria. ett senare skede etaberade sig öster om järnvägen i Ransta äventropic Möbefabrik. Verk~ samheten startades i iten skaa 1947 med tiverkning och försäjning av korgmöber. Företaget hade under 1950~taetäven en fiia i Saa. nuva~ rande fabriksbyggnad som härrör från 1970~taet består endast ager~ verksamhet, tiverkningen upphörde under sutet av 1980taet. Saa Maskinfabrik grundades i Saa Årtaet är fortfarande infät i anäggningens ädsta byggnad. Foto: -p Darphin, VLM. Hedåkers snickerfabrik grundades Anäggningen som utökades i fera etapper är representativ för många andsbygdsbaserade medestora snickeriföretag. Foto: -p Darphin, VLM.

154 Saa bev en viktig järnvägsknut. nte mindre än tre oika järnvägsinjer möttes vid Saa station som uppfördes Foto: VLM:s arkiv. Lokstaet i Saa uppfördes omkring 1900 och är ännu bevarat. Foto: VLM:s arkiv. Tekniska infrastrukturer tätort andsbygd Vägförbindeser Landskapet inom kommunen prägas av mäktiga rustensåsar samt av dagångar. Sedan förhistorisk tid har dessa geografiska förutsättningar utnyttjats som naturiga kommunikationseder. De nuvarande huvud~ vägarna och järnvägsinjerna har i stor utsträckning utnyttjat åsarnas torra ochfasta underag. synnerhet har Badeundaåsen med dess förgreningar prägat vägarnas anäggande. kommunens södra dear har särskit da~ andskapet utnyttjats. Kommunikationsstråken sträcker sig huvudsaki~ gen i nordsydig riktning och föjer åsryggarna, iksom tvärförbindeserna som oftast av samma skä igger på diagonaen från nordväst ti sydost. ärnväg Kring mitten av 1800,taet började paneringen för en järnvägsför, bindese mean Stockhom, Uppsaa, Saa och Krybo. Det skue dock dröja ti 1873 innan Norra stambanan, som den senare kom att~aas, färdigstädes (Sträckan Uppsaa,Saa invigdes 1872,73). På sträckan som berör nuvarande Saa kommun anades stationer och håpatser

155 ,. - i öster (stationen tikom på okat initiativ, senare än boagets stationer), i Saa samt vid Broddbo och Rosshyttan i väster. ärnvägssträckan trafi~ keras fortfarande och stationsanäggningar vid Rosshyttan, Broddbo och Saa är ännu devis bevarade. Nästa stora jämvägssatsning som kom att få betydese för kommunen bev anäggandet av Stockhom~ Westerås~Bergsagens ernväg med fera in~ jer som knöts samman vid Tiberga. Spårsystemet öppnades för amän trafik i december Från Tiberga fanns förbindeser mot öster ti Stockhom, mot väster ti Västerås, Köping och Örebro och mot nordväst ti Ramnäs, Ängesberg och Norberg. Ti Stockhorn~Bergsagens järnvägar ansöt genast ett fristående boag; Saa~Tiberga}ernvägsom band samman Norra stambanan och Stockhom~Bergsagenjärnvägsinjer. Förbindesen kunde invigas 1875 innan SVB:s injer stod färdiga att tas i bruk. Stationer och håpatser mean ändstationerna anades på denna sträcka vid Hedensberg (Väs~ terås kn), Ransta och Tärna. (Saa kn, Tärna kaas numera Kuma Kyrkby). Tiberga station stod kar redan 1875, vid Labacken tikom en håpats Den sista änken i Saas järnvägsförbindeser bev järnvägen Saa~ Gysinge~Gäve}ärnvägsom invigdes i sin hehet den 29 juni Ban~ ans anäggning var först och främst enföjd av Gysinge bruks behov av förbättrade transportmöjigheter. Oyckigtvis brann bruket drygt ett år senare och driften nedades därefter. Banans ekonomiska förutsättningar rubba~ des och 1912 tvingades järnvägsboaget i konkurs. Det rekonstruera~ des strax därefter men banan förbev en förustaffär. Under året 1937 övertogs banan av staten. Trafiken nedades i oika omgångar på oika sträckor från och med Banan fick trots at positiva verkningar för Saa socken, inte minst genom tikomsten av Saadamm och ugansbo stationssamhäen. Fygpats En mindre fygpats är anagd 4 kiometer söder om Saa, ängs med riksväg 70 mean Sagån och järnvägen. Saanda fygfät brukas av fygkubbar. Tekniska verk/ kraftverk Saa fick kring sekeskiftet ett modernt vattenförsörjningsnät. Ett vattentorn uppfördes söderomstadenpåsuttningenti Sörskogen. Vatt~ net pumpades upp troigen från "Pråman", vattendraget från Saa gruva som igger nedanför området. början på 1900~taet uppförde staden ett everk som förades norr om stadskärnan vid Liåns norra strand. Det omfattade maskinhus med generator och troigen även pumphus. An~ äggningen tibyggdes 1934 med brandstation. Samtiga stationsbyggnader på injen Saa Gysinge uppfördes omkring 1905 i en karakteristiskt sti efter typritningar. På biden ugansbo station. Foto: VLM:s arkiv. Rivna anäggningar Vatorps såg som hade rötter i 1860~taet och bygg~ des ut på 1920~taet.Efter en förödande brand 1926 upp~ fördes en ny storskaig och modem anäggning. Titagande

156 Saa stads första vattentorn uppfördes 1903 och är karakteristiskt för de kommunaa tekniska anäggningar från perioden. Foto: VLM:s arkiv. ekonomiska svårigheter edde ti att sågen ades ned definitivt Ef~ ter några år revs anäggningen och rivningsmateriaet sådes. Enda spåret efter verksamheten är fördämningsmuren ti sågdammen. Sands såg och kvarn vid Sabohed grundades Av anäggningen återstår endast några starkt förändrade byggnader. Ransta samhäe revs under de se~ naste åren den sammanbyggda såg~ och kvarnanäggningen efter att verk~ samheten varit nedagd under en ängre tid. Rosshyttans sågverk och tegebruk. År 1907 fanns i Rosshyttan ångsåg och hyveri, en anäggning som 1936 över~ togs av Widens företag i Hedåker. Efter nedäggningen revs spåren efter verksamheten. Av kvarn, sågverk och tegebruk vid Hörnsjöfors herrgård återstår endast en kraftig förvanskad kvarnbyggnad samt betonggrunder efter sågverket. Tegeti~ verkningen hade påbörjats under 1800~taetsförsta häft och drevs ti början på 1950~taet. Av den omfattande tegeindustrin inom kommunen åter~ står endast ett par bruk, av vika endast Yesterbo är bevarat i sin hehet. Det andra, Nyby tegebruk, har kvar sin huvudbyggnad fr. 1940~taet, men större deen av den invändiga inredningen och utrustningen är bortriven. Saa Tegebruk som åg omede~ bart norr om stationsområdet var i drift fram ti1970~taet men revs kort efter nedäggningen. Även stora dear av osefdas te~ gebruk, strax utanför staden, drabbades på samma sätt. ärnvägsbyggnader och ~mijöer har, i jämföreser med många andra kommuner i änet, skonats i större omfattning. Enstaka stationer har rivits het, som sätrajärnvägsstation upp~ förd 1917 och som i början på 1970~taetrevs med fera andra byggnader. Tärna station vid Kuma kyrka är numera borta. Saadamms station ärombyggd ti oigenkännighet medannågra andra förändrats genom ombyggnader. Tekniska byggnader och karakte~ ristiska dear av stationsmijöer hör också ti de drabbade. Nuvarande industrier (tätorten) Saa har fera industriområden uppkommit huvudsakigen ängs med järnvägsspåren, norr och öster om dessa och stadskärnan. De festa områdena är yngre och rymmer små industrier av stadskaraktär, biföretag av aa sag, små verkstäder samt verksamheter med anknytning ti bygg~ branschen. Exempe på sådana områden är Fridhems industriområde vid Saa östra infart och Gustafsborg vid sydöstra infarten, mean Liån och järnvägen. Norrom stadskärnan och järnvägen igger fera ädre industri~ områden som utvidgats med insag av nya industrikvarter. De nuvarande industrierna domineras av företag som änge varit verksamma på patsen: Dit hör Strå Kakbruk med Doomitverket, Terrasitfabriken och kakstenbrottet vid Saa Gruva. Saa Maskinfabrik, numera Svedaa Pump & Process, har under oika ägare och namn samt med varierande produktion verkat oavbrutet sedan 1890~taet.På gama siverhyttans område, vid Saa sockenkyrka, igger numera Arosbygdens sior och Odas ager~ och försäjningsverksamhet. : (

157 .... -! -! Nuvarande industrier (andsbygden) Av de ädre sågverksröreserna återstår framför at två större företag. Söder om Mökinta finns Forneby Såg och Hyveri som grundades på 1910~taetoch i Hedåker består Widens sågverk som grundades Ett yngre företag av samma karaktär, Roands Såg och Hyveri är föragt ti ugansbo, norr om Saadamm. Mindre sågar förekommer också på fera patser, b.a. vid Katrineund norr om Saa. det nedagda mejeriet i Mökinta by startades 1951 ett tvätteri som drevs av Mökinta andestvättförening. På sätt och vis bev verksam~ heten en fortsättning av andesmejeriet. På 1980~taetfick andesfören~ ingen ekonomiska probem men verksamheten övertogs på privatbasis aven ny ägare som ännu driver tvätteriet. Tvätt hämtas b.a. fr. Stock~ hom,karskoga, Västerås och Mora. Omvandingav mejeriertitvätterier förefaer ha varit vanigt under perioden efter anäggningarnas nedägg~ ning på 1940~ och 1950~taen.De mindre anäggningarna har oftast om~ vandats tibostadshus medanstörre inrymmeroftastmindre produktions~ företag; i Grästa exempevis påtverkstad och snickeri, Tärna rymmer ett mindre gjuteri och Västerfärnebo b.a. en påtfirma. Kring Ransta stationssamhäe och i bygden runt omkring ut~ veckades redan under 1800~taetssut kärnan ti industriea verk~ samheter. Wiberg ndustri AB grundades 1898 som Wibergs Vagn~ och Redskapsfabrik. Aven omfattande produktion av vagnar, sädar och jordbruksredskap bestod fram ti nedäggningen tiverkningen av harvar och kutivatorer. Andra viktiga produkter var också ti~ verkningen av ståstopar. En annan mekanisk verkstad med gama anor är Björkunds Meka~ niska AB. Verksamheten startades som smedja på 1870~taetoch utveck~ ades därefter sakta mot industriea former. Fram ti 1996 var verksam~ heten föragd ti den ursprungiga fastigheten vid Vad, söder om Ransta. Numera har företaget övertagit befintiga moderna okaer (som tidigare tihörde Bröderna Homs verksamhet) strax norr om Ransta samhäe. Tiverkningen omfattar b.a. konstruktion och tiverkning av specia~ apparatur. Efter nedäggningen av den ursprungiga verksamheten i Ransta Ransta stationssamhäe i början på 1900 taet. Ti vänster mejeriet och i mitten den första stationsbyggnaden. Foto: VLM:s arkiv.

158 c De av Saa Gruvaområde kring sekeskiftet Foto: VLM:s arkiv. mejeriföjde först etttvätteriochsedanbrödernahomsmångsidiga verk~ samhet. Sedan 1985 rymmer okaerna en mindre mekanisk verkstad, ETR~Mekaniska HB. Vid Kärrbäck, i Norrby socken inti järnvägen mean Saa och Uppsaa, finns ett eektromekaniskt företag; Linders E AB. Verksamhe~ tenstartades troigen under 1960~taetvidenjordbruksfastighetvars eko~ nomibyggnader ti större de införivades med verksamheten. Av råvaruindustrin består grusexpoateringen på många patser. Asfattiverkning förekommer vid Viggarne i Västerfärnebo socken. Året 1997 berördes kommunen av 22 täkttistånd, fördeade på 2 bergtäkter, 3 jordtäkter och 17 grustäkter. Grusexpoateringförekommer särskit kring Mäby, Lånsta och Grästa. Bergtäkterna avser kakstensexpoateringen vid Tisbrottet. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Strå Kakbruk (Saa). Avseende samtiga kvarstående byggnader, utrust~ ning, strukturer och mijöer knutna ti gama kakverket. Gäer i sambandmedforskning omädre metoderför kakframstäning, somunderag Nyby tegebruk tihör de många tegebruken som anades under SOO-taets andra häft. Anäggningen moderniserades het på 1940 taet då det inköptes av byggnadsfirman Anders Diös. Produktionen av tegevaror pågick fram ti Foto: -p Darphin, VLM.

159 1 inför bearbetning av skyddsföreskrifter, vård~ och restaureringsprogram. Anäggning av stor tekniskhistorisk betydese. Enda bevarade industri~ ea kakbruket i änet och ett av de få kvarstående i andet. Saa sivergruvas anäggningsamt Saa By (Saa). Kompetterande do~ kumentation vid behov. Byggnadsteknisk dokumentation i samband med aktuaiseringav restaurerings~ eerombyggnadsåtgärder. Saa Maskinfabrik (Saa). Avseende översiktig dokumentation av an~ äggningens utvecking genom åren. Eventuet fördjupad dokumenta~ tion av vada byggnader, i synnerhet ädre dear av fabriken. Saa ~ Gama vattentornet (Saa). samband med åtgärder på byggna~ den, gäer såvä byggnaden som den bevarade utrustningen. Saa stationsmijö (Saa). Bör utföras inför åtgärder på byggnaderna inom anäggningen. Nyby f d. tegebruk (Saa socken). Avser dokumentation av interiörerna och av eventue bevarad utrustning / fasta inredningar. Leckenbo kvarn och såg (Mökinta socken) Anäggning uppförd och tibyggd mean 191O~ och 1930~taen.Kvarnen var i bruk fram ti 1985, en ny såg inti kvarnen brukas fortfarande sporadiskt. Byggnaderna är i dåigt skick men hea utrustningen är bevarad. Med hänsyn ti riskerna för fortsatt förfa eerrivning ärenfördjupad dokumentation av anägg~ ningen motiverad. Ägaren är ännu bosatt på patsen och en fördjupad historik över kvarnens verksamhet bör kunna rekonstrueras. Fördjupad dokumentation (b.a. uppmätningsritningar) även motiverad i samband med rivning eer upprustning. Vesterbo Tegebruk och såg. (Mökinta) Unik anäggning, kombinerat sågverk och tegebruk. En av de tvåkompetta tegebruksmijöersom åter~ står i änet (i Mäardaen ). Nuvarande tegebruk återuppfört efter brand 1926, anäggning av Svedaatyp med två famugnar. Största deen av ut~ rustningen bevarad, några mindre maskiner finns numera på Heby Tegebruksmuseum. Tegebruket är sammankoppat med vattendriven såg. Nyby tegebruk efter ombyggnaden på 1940-taet. Bid ur Anders Diös bygger i Saa.

160 Saa Maskinfabrik bev en av Saas största industrier, vid sidan om gruvan och Strå kakbruk. Tiverkningen kom att omfatta maskiner och utrustning ti gruvindustrin, senare även ti byggnadsindustrin. Foto: -p Darphin, VLM. Fördjupad dokumentation bör utföras i samband med paneringen av vård, ochrestaureringsåtgärder. F.d. Wibergs ndustri AB tidigare Wibergs Vagn, och Redskapsfabrik som grundades Verksamheten nyigen nedagd. Avser dokumentation av vada byggnader och kon' struktionsdetajer. Kartäggning av byggnader och detajer som bör beva' ras i ett ångsiktigt perspektiv. Deta, jerad dokumentation av nuvarande byggnadsbestånd. Tärna fd. mejeri (f.d. Kuma mejeri, förening). samband med ett eventuet återstäande av byggnadens ur' sprungiga karaktär. Ransta mejeri (f.d. Västerby mejeriförening). Avser historiska uppgifter om verksamheten och byggnaden. Även i samband med ett eventuet återstäande av byggnadens ursprungiga karaktär. Grästa mejeri (Kuma). samband med restaurering och ett eventuet återstäande av byggnadens ursprungiga karaktär. Sätra Brunns Snickerifabrik. Avseende anäggningens historik samt inte, riörer och bevarad utrustning. Hedåker Snickerifabrik. Avseende anäggningens historik samt interiörer och bevarad utrustning. Hedåkers kvarn. Avseende dokumentationen av bevarad utrustning, drift, metoder samt verksamhetens historik. F.d. Tifa Trikåfabrik (Hedåker). Avseende företagets historia och verksamhet. Rosshyttansjärnvägsstation och,mijö. Vid införande av skyddsföreskrifter eer åtgärder på byggnaderna. Bör jämföras med iknande bevarade an' äggningar på injen. \ ( Ransta järnvägsstation och Wibergs Verkstäder. Foto: VLM:s arkiv. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Eventuet: Hedåker kvarn som fortfarande drivs sporadiskt för frörensning och foderframstäning. Nuvarande ägaren har tidigare drivit kvarnen i fu skaa och kan redovisa för verksamheten. Stråbruken AB: Terrasifabriken samt doomitverket. Råvaruindustrier som spegar utveckingen inom expoate' ringen av kaksten. Verksamheten har ångvariga traditioner inom Saabygden där kaksten började expoateras i industrie, skaa för framstäning av kak för drygt 100 år sedan.

161 Av estetisk betydese för mijön Leckenbo kvarn och såg (Leckenbo 2: 1). Västerby kvarn. (Färnebo,Västerby 3:7). Vad kvarn (Kvarngården 1: 13 ). Varmsätra kvarn & såg (Varmsätra 6:7). Västerfärnebo mejeri (Färnebo Prästgård). Sätrabrunns mejeri (Sätra). Sätrabrunns Snickerifabrik (Sätra). Mökinta mejeri. Västerbykis mejeri. (Mäby 2:15). Västerbykis såg och snick, erifabrik / Nordin Dörren (Bro 1:8). Grästa mejeri. (Grästa 2: 11). Ransta mejeri. (KumaVästerby). Ransta järnvägsmijö med sta, tion, uthus och godsmagasin. Ransta, Wibergs ndustri AB (f.d. WibergsVagn, ochredskapsfabrik). Tärna mejeri. Kuma Kyrkby (KumaPrästgård). Rosshyttans järnvägsmijö med stationsbyggnader. (Rosshyttan). ugansbo mejeri (ugansbo 2:19). ugansbo stationsbyggnadmed tihörande byggnader. Mökinta Mejeriförening grundades i början på 1900-taet. Mejeribyggnaden återanvändes senare som tvätteri. Foto: VLM:s arkiv. ~ Åby banvaktsstuga med tihörande byggnader. Saa Gruva med tekniska byggnader, bostadshus och dammsystem samt Saa By. Saa - Everk och brandstation. (Täjstenen 1). Saa - Gama vattentornet. Saa stationsmijö med samtiga bevarade ädre byggnader och strukturer. Saa Maskinfabrik (Teget 2). Nyby tegebruk.(nyby 2:12).

162 c: ej Sätra Snickerifabrik srartades på 1920-taet. Verksamheten är representativ för de mindre företagen som grundades på andsbygden under början på 1900-taet. Foto: -p Darphin, VLM. Av betydande historiskt värde Vesterbo Tegebruk och såg. (Mökinta). Som den enda het bevarade anäggningen av denna karaktär i änet. Kombinerad anäggning med vattensåg, kraftverk och tegebruk, Största deen av utrustningen beva, rad. Verksamheten påbörjades på 1870,taet och drevs fram ti Wiberg ndustri AB. (Ransta) Grundades 1898 som Wibergs Vagn, och Redskapsfabrik. Tverkade fram ti nyigen b.a. jordbruksredskap. Mijö av stor betydese för ortens kuturhistoriska identitet. Största de' en av företagets arkiv är bevarat. Björkunds Mekaniska. (Ransta / Vad) Exempe på andsbygdsindustri. Mekanisk verkstad och mindre famije, företag som sedan 1870,taet och fram ti 1996 verkat och utveckats på samma pats. Ransta mejeri (f.d. Västerby mejeriförening). Uppfördes 1895 och bev en av de första nya fastigheterna och verksamheterna i det bivande Ransta stationssamhäe. Anäggningen har varit av betydese för ortens histo, riska utvecking. Ransta stationsmijö medstationsbyggnad, uthus, ast' kaj och godsmagasin. Mijön med byggnaderna utgör den direkta änken ti samhäets samt företagens tikomst och utvecking. Sätrabrunns och Hedåker Snickerifabriker. Representativa och typiska för utveckingen av träindustrin i änets norra dear. Hedåkers kvarn. E, driven kvarnanäggning som uppfördes 1940 och då bev den moder' naste anäggningen av det saget i änet. Ett för änet unikt exempe på den nya generationen av medestora edrivna kvarnanäggningar. Ed. Tifa Trikåfabrik (Hedåker). Som säsyntföretagstyp i änet,dessutom med ovanig okaisering och ovanig fabriksbyggnad. Nyby tegebruk. (Saasocken). Exempepåtegeugnsbyggnad från 1940,ta, et och en av endast tre kvarstående tegeugnsbyggnader i änet. Saa sivergruva med tekniska byggnader, bostadshus och dammsystem samtsaa By. Unik mijö och anäggning såvä regionat som nationet.

163 Saa ~ Kakverket / Strås f.d. kakbruk. Anäggning av industrie skaa som spegar utveckingen av kakframstäningen under ca 100 år. Ett av de få bevarade industriea kakbruken i andet. Saa stationsmijö. Sammanhängande och ti större de vä bevarad stationsmijö där fera järnvägsinjer ännu möts. Vittnar om järnvägens utvecking i denna de av änet och om dess betydese för den industriea utveckingen. }ugansbo station (Saa socken). Som den enda bevarade stationsmijö i kommunen på den forna järnvägsinjen Saa~Gysinge~Gäve. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: -, -,, Ruiner och spår efter förindustriea metahanteringen fö~ rekommer på många patser inom kommunen, ett exempe är spåren efter hyttan och smedjan vid Rosshyttan. Beva~ rade ämningar från gruv~ och hyttdrift skyddas enigt Kuturminnesagen. Saa Sivergruva meddammsystem och Saa gruvby. Gruvområdet samt gruvans vatten~ och dammsystem berörs av riksintresseområden K 16 och K 33 (Saa centrum). Gruvområdet omfattar driftsbyggnader för gru~ vanochhyttansamtbostadsbebyggese medanknytningtigruvans verk~ samhet. Varphögar berörs av fornämningsagen. Gruvområdet upptas även i kommunens KMV~programfr Kakstensområdet vid Saa berörs som riksintresse för naturvården. Tidsbrottetoch Pers Koppargruva kan aktuaiseras som riksintresse i egen~ skap av värdefua ämnen och materia (vit doomit). Tidsbrottet berör även devis riksintresseområce K 16 (KMV) samt N 14 (NV). Kommunens KMV~program, antaget 1985 berör även områden som inne~ fattar objekt av industri~ och tekniskhistorisk karaktär, t.ex. Västerby kvarn och resterna efter kvarnbyggnaden vid Hörsjö{ors. Skydds- och bevarandeatgärder föresas för: Vesterbo Tegebruk och såg. (Västerbo 3:1). Unik anäggning, kombinerat sågverk och te~ gebruk. Det enda bevarade tegebruket av denna karaktär i änet (i Mäardaen?). Större de av utrustningen bevarad. Leckenbo kvarn och såg. (Leckenbo 2:1). Mökinta socken. Anäggning uppförd och ti~ byggd under 191O~ 1930~taen.Kvarnen var i bruk fram ti 1985, en ny såg inti kvarnen brukas fortfarande sporadiskt. Byggnaderna är i dåigt skick men hea utrustning är bevarad. Hotas de~ vis av förfa och rivning. Representativ och oför~ ändrad kvarn~ ochsågmijö meddevis gamaanor som bör bevaras. Tärna ia järnvägsstation tikom i samband med anäggningen av Saa-Tiverga järnvägsinje. Foto: VLM:s arkiv. Tifa Trikåfabrik i Hedåker by är ett av de få textiföretagen som förekommit i änet. Verksamheten startades En ny byggnad med kombinerad bostad och verkstad uppfördes Foto: -p Darphin, VLM.

164 Rosshyttans järnvägsstation tihör troigen den andra generationen av stationsbyggnad på patsen. Stationen är numera nedagd men injen trafikeras fortfarande. Foto: -p Darphin, VLM. Hedåker eektriska kvarn. (Hedåker 5: 1) Modem industrie eektrisk kvarn från 1940 med huvuddeen av utrustningen bevarad. Drivs fortfarande spo, radiskt i dag. Representerar en anäggningstyp mean okaa mindre by' kvarnar och de stora ångkvarnarna som förades ti hamnstäder. Ransta mejeri. Representativt exempe på de större industriea mejerierna. En av de tidigaste byggnaderna som uppfördes i an' sutning ti stationen. Av stor betydese för bevarandet av stationsmijöns ursprungiga karaktär. Ransta stationsmijö innefattande, stationsbyggnad med uthus, stationens godsmagasin, Wibergs astkaj samt två trämagasin söder om stationen (se även Wibergs ndustri). Viktig och känsig mijö, ti största de bevarad och som spegar samhäets historia och utvecking. Rosshyttans stationsmijö. Vä bevarad stationsmijö där samtiga bygg' nader är bevarade och har bibehåit sin ursprungiga utformning. Wibergs ndustri AB, Ransta. Gäer de av anäggningen, byggnader av särskid historisk eer arkitektonisk betydese (Faststäs aven fördjupad undersökning). Viktig och känsig mijö som spegar samhäets historia och utvecking. Saa stationsmijö. Viktig, representativ ochkänsig mijö av estetisk och historiskbetydese. De festa ursprungigabyggnadernabevarade. Levande järnvägsmijö. Saa, Kakverket/ Strås f.d. kakbruk (Stadsskogen 2:3). Unik anägg' ning som spegar kakstensexpoateringen och kakframstäningen på patsen under ca 100 år. Det enda bevarade industriea kakbruket i ä, net och ett av de få i andet. Av stor tekniskhistorisk betydese och av stor okahistorisk betydese, vid sidan om Saagruvan. Saa sivergruvas område. Unik mijö såvä regionat som nationet (se försag ti byggnadsminnesförkaring.). c '

165 ugansbo stationsmijö. Mycket vä bevarade och säregna byggnader och den enda bevarade stationsmijön inom kommunen på den forna järnvägsinjen Saa-Gysinge-Gäve Åby banvaktsstuga med uthus (Saa socken). Mycket vä bevarad mijö vid f.d. järnvägsövergång. Den enda bevarade av sitt sag på den forna järnvägsinjen Saa-Gäve inom kommunen. ndustrimuseer industriminnen arkiv Saa Sivergruva. Landets största sivergruva genom tiderna. Driften ades sutigen ned 1962 efter mer än 400 års verksamhet. Museet omfattar aa bevarade dear av anäggningen, tekniska och sociaa byggnader samt gruvbyn, utstäningar m.m. - Vad kvarn vid Ranstaån söder om Ransta. Redan på 1700-taet omnämns en kvarn på patsen. Nuvarande kvarnmijö med fera byggnader, b.a. mjönarbostad, är från början av 1900-taet, sågbyggnaden är riven. Numera kafe och gaeri. Västerby kvarn. Restaureradkvarnanäggning med vä bevarad mijö, väster om Västerfärnebo. Traktonnuseet. Privat saming av ett stort anta traktorer, 4 km söder om Saa. -- Kontaktpersoner och uppgiftsämnare -, Björn Sjöund. Stadsarkitekt. Te Leif Berggren. Te , Vesterbo tegebruk med såg är representativt för de mindre tegebruken som var vanigt förekommande i nordöstra Västmanand. Foto: -p Darphin, VLM.

166 Kombinerade kvarn- och såganäggningar var kring sekeskiftet tarika inom kommunen. Ovan ti vänster: Västerby kvarn; ti höger: Vad kvarn och såg. Nedan: Varmsätra kvarn och såg. Foton: -p Darphin, VLM. Litteratur ABM Wibergs vagn- ochredskapsfabrik - Ransta. Femtio år, ubieumsskrift Anders Diös bygger i Saa Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995:1. ansson, Assar En bok om Saa socken. ansson, Assar Ur Kuma sockens historia. Kihman, L.E Beskrifning äfver Kuma socken. Kia socken. De, Bygd och fok Kuturminnesvårdsprogram för Saa kommun VLM. Larsson, Gunnar En bok om Mäkinta socken. Lundberg, akob Saabygden bidero berätteser. Meurman, Richard. Saa Byhyttområdet. VLM rapport c ' ' i

167 Mäarbanan ~ då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Mäby Förr och Nu Utg. av Mäby bycirke i Västerfärnebo. -. Nisson, Staffan. Bryggerier i Sverige. Rapport RAÄ 1983:4. Norrby socken De 1994 Berätteser och minnen. Osson, Lars~Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987: Saa gruva Stampers. Byggnadsinventering. VLM Saa stad. Byggnadsinventeringar VLM. Saa Hembygds~ och Forminnesförenings årsböcker. Nr , 40A1, 43. Saaminnen Svenskt iv och arbete nr 20. Nordiska Museet. Sivermedaj i siverstaden Saa Anders Diös bygger vidare Strå 100 år. 1889~ Sundström, Kje Gruvbyggnader i bergsagen. RAÄ 1993:2. Svenska stads monografier. Saa~Fagersta Svenska vior De 3. Östra Västmanands än. )~ Sveriges Handeskaender Västmanands än. Sveriges privata företagare. Västmanand och Närke Västerfämebo. En sockenbeskrivning Västmanands äns kaender. 1901, Översiktspan Pan för Saa ekokommun De 1-6. Övriga käor: VLM:s fotoarkiv; VLM:s urkippsarkiv. Spår av den omfattande tegeproduktionen som förekommit i änet framträder fortfarande tydigt på många patser. Foto: -p Darphin, VLM.

168 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Skinnskattebergs kommun Kommunen är en utprägad bergsagskommun som naturgeografiskt domineras av skog, sjöar, bäckar och åar samt av många minerafyndig~ heter. Skinnskatteberg gränsar ti Örebro än i väst och ti Daarna i norr. Kommunen är fördead på tre socknar; Skinnskatteberg i norr och socknarna Hed och Gunnibo i söder respektive öster. Gunnibo och Heds socknar saknar mamtigångar som däremot varit tarika inom Skinnskattebergs socken. De södra socknarnaharfram c: ', Skinnskattebergs samhäe på 1930-raet. Sågverket och träindustrin är uppförda i ansutning ti sjön Övre Vättern. bidens mitt, nedanför sågverket, stationsbyggnaden med bangård. Foto: VLM:s arkiv. ti1800~taet, kunnat dra förde av de goda förutsättningarna att ut~ nyttja vattenkraften. Vid faen anades hammarsmedjor där tack~ järnet omvandades ti stångjärn. Tackjärnet anskaffades från hyttor i mamrika socknar. Skinnskatteberg socken tihörde Mama fram ti Den är ti sin yta änets största socken och igger på östra suttningen av den vida Kotenpatån där Hedströmmen har sin käa. Från Maingsbo i nord~ väst vandrar ån österut förbi Baggå bruk ti Storsjön. Därefter rinner Hedströmmen söderut genom Vättersjöarna och vidare in i Heds socken mot Köping och Mäaren. ordbruket inom socknen begränsas ti min~ t r! (

169 - - -, dre fät som huvudsakigen finns i ansutning ti åns dagång och sjösys' tern. Skogsbruket har varit het dominerande och har titagit i bety' dese efter bergs' och järnbrukens tibakagång. Skogen, vattnet och minerafyndigheterna har tisammans skapat de nödvändiga förutsätt, ningarna för traktens ånga järnhanteringshistoria. Gunnibo socken tihörde fram ti 1600,taet Odensvi socken. Landskapet utgörs, som i Skinnskatteberg, av ett utprägat bergsags, område med kuperad skogsbygd som domineras av skog, mossar, berg och mindre sjöar. ordbruket har varit begränsat ti trakterna kring Färna bruk och Gunnibo kyrka samt ti området ängs med andsvägen mot Västanfors som föjer rustensåsen. Färna och Gunnibo bruk har varit de dominerande markägarna och stommen i socknens näringsiv. Socknens utvecking har dock hindrats av bristen på effektiva transportinfrastrukturer som järnvägar och sjöeder. Heds socken sträcker sig mean sjöarna Lisvan och Långsvan i öster samt Hedströmmens dagång i väster. Längst i norr, vid Uttersberg, går sockengränsen över ån och omfamnar ett större skogsområde. Land, skapet karakteriseras av öppen sättbygd och småkuig skogsmark. Bybidningar, jordbruk och jämbearbetning har utesutande varit be' gränsade ti områden i ansutning ti sjöar och vattendrag. Bygden drog förde av den viktiga järnvägsförbindesen mean Köping och Utters, berg,riddarhyttan. Hed bev sjävständig socken på 1600'taet. Kort om Skinnskattebergs industrihistoria Den industriea utveckingen inom kommunen har prägats av metahanteringen, skogsbruket och iettsenare skede av träindustrin. ärn, hanteringen ineddes redan under medetiden och kopparhanteringen under Gustav Vasa. Ett representativt minnesmärke över denna tidiga verksamhet är Röda jordens område nära Riddarhyttan. Käfaets gruva på 1930-taet. Laven på biden ersattes 1944 aven ny betongkonstruktion. Foto: VLM:s arkiv. Som i andra dear av Bergsagen inträffade ett genombrott för järn' hanteringen i början på 1600,taet. Då grundades ett stort anta bruk. Tidigare hade framstäningen av järn bedrivits i bygsammare skaa och på andra grunder. Fria bönder samordnade sina resurser och förde' ade såvä arbetsinsatser som investeringar genom att bida ag, det s.k. bergmanssystemet. På 1300,taet bev a verksamhet i ansutning ti jämproduktionen regerad genom priviegier. Från och med 1500,ta, et deades mamrika områden även i administrativa och juridiska di, strikt. nom Västmanand upprättades på så sätt två bergsagsdistrikt för järnet; Skinnskatteberg och Norberg. Liknande distrikt upprätta' des även för andra metaer. början på 1600'taet grundades en rad järnbruk. Det rörde sig des om nya anäggningar baserade på nya produktionsmönster, des om befintiga bergmanshyttor som övertogs och moderniserades av kapitastarka investerare. Under första häften av 1600,taet fanns inom kommunens gränser ungefär ett tjugota hyttor och ika många hammarsmedjor. Hamrarna och hyttorna förades särskit i Hedströmsdaen men också i ansutning ti mindre bäckar och sjösystem. Band framstänings,

170 L patserna som kom att utveckas ti framstående bruk kan nämnas Baggå, Skinnskatteberg, Uttersberg / Östanfors, Karmansbo, Nyhammar, Berns~ hammar, ]önsarbo och Gissarbo, aa i Hedströmmens dagång. Vidare kan nämnas bruket vid Färna som utnyttjade det omfattande vattensys~ temet i ansutning ti b.a. sjöarna Stora och Lia Kedjen samt Bock~ hammars bruk som utnyttjade avrinningen från Fantebosjön. Bruken utveckades särskit under 1700~ och 1800~taen. början på 1800~taet anades även ett kopparverk öster om nuvarande Bäckegruvans gama anäggning från 1914 ersattes aven ny Biden visar gruvans byggnader på 1930-raer. Fora: VLM:s arkiv. Riddarhyttans samhäe. Kopparmam bröts samtidigt som järnmam huvudsakigen i Östergruvan. Försämrad marknad förenat med dåiga expoateringsmöjigheter för mamen edde ti att kopparframstäningen ades ned redan Mot sutet av 1800~taet och under början av 1900~taet drabba~ des de festa bruken inom kommunen aven kraftig regression. På 1920~ taet återstod endast två produktionsområden, Riddarhyttan där man bedrev mambrytning och tackjärnsframstäning samt Karmansbo där driften i smedjan och vasverket pågick fram ti Verksamheten i Karmansbo avveckades definitivt 1958 efter att tiverkningen åter~ upptagits under en kortare period. nom Riddarhyttans område utrustades 1894 ienshyttan med en ny masugn och verksamheten kunde bedrivas fram ti Trots en modernisering av gruvdriften under 1940~ och 50~taentvingades sutigen även Riddarhyttans gruvor ti nedäggning. Gruvan vid Käfaet nedades 1967 medan verksamheten vid Bäckegruvan kunde bedrivas fram ti Av den ädre verksamheten med bergs~ och järnhantering återstår endast spår, viket gäer även för ett stort anta yngre expoaterings~ patser och anäggningar. nom Skinnskattebergs bergsag finns i fornämningsregistret sammanagt 242 ämningar med ansutning ti! ( ' L i

171 järnhanteringen. nom Skinnskattebergs socken finns 190 registrerade okaer och inom Gunnibo och Hed 28 respektive 24 okaer. De större och yngre bruken har efter nedäggning av produktionen förorat största deen av sina tekniska byggnader. Vanigtvis återstår herrgårdsdeen, bostadshusen och ett anta ekonomibyggnader. Det enda bruket inom kommunens gränser som ännu kan återge en bid av an, äggningarnas ursprungiga fysiska mijö och verksamhet är Karmansbo. Av den industriea verksamheten vid Lienshyttan återstår endast en iten de av anäggningen, hyttpipan från Från den omfattande gruvexpoateringen som bedrevs på många patser i Riddarhyttans område består b.a. gruvaven vid Käfaet. Laven uppfördes på 1940,taet och verksamheten avveckades Vid Bäcke, gruvan är större deen av den moderna gruvanäggningen bevarad. Det ädsta insaget är ett maskinhus från 1914; dessutom finns ave, anrik, ningsverk och kontorsbyggnad från sutet av 1950,taet. Gruvan var fort, farande i drift så sent som ansutning ti gruvorna har också tikommit ett stort anta arbetar, bostäder som ti större de ännu är bevarade. Gruvverksamheten gav även så småningom upphov ti hea Riddarhyttans samhäe. Skogen hade änge stor betydese som vedförråd för timakning i gruvorna och för framstäning av träko som förbrukades i stora mängder i hyttorna och smedjorna. Med tiden titog skogens betydese också som timmerförråd. God tigång ti vattenkraft edde ti anäggandet av ett ferta mindre sågverk, inte så säan i ansutning ti kvarnar och med anknytning ti bruken. Dyika anäggningarharförekommit vid b.a. Färna och Bockhammar i Gunnibo socken, Getbro och]önsarbo, Bernshammar och Karmansbo i Heds socken samt inom Skinnskattebergs socken i sjäva Skinnskatteberg och vid Lienshyttan i Riddarhyttan. Med avveckingen av gruvverksamheten och järntiverkningenfick skogsbruket och träindustrin en titagande ro. Strax nordost om Riddarhyttan, vid sjön Lien, anades 1880 en större ångsåg. Uppföran, det av ett sågverk på denna pats och vid denna tidpunkt hade samband med järnvägsförbindesen som nådde Riddarhyttan året innan. Anägg, ningen moderniserades och utvidgades i efterhand, 1886 tikom ett Strax norr om Riddarhyttan uppfördes 1880 en ångsåg. Anäggningen ansöts med stickspår ti järnvägen. Foto: -p Darphin, VLM.

172 hyveri och senare även arbetarbostäder. Verksamheten bedrevs på pat, sen fram ti Ett ångdrivet sågverk anades även i närheten av Krampens järnvägsstation. Träindustrin inom kommunen kom med tiden att koncentreras ti Skinnskatteberg. En fotted anades från Kotensskogarna ti sjön Övre Vättern. Skinnskattebergs sågverk kunde därmed dra förde av såvä sjö som järnvägsstation. Avsättningen av virket och andra förädade varor har underättats av sågverkets ansutning ti järnvägen Örebro,Krybo. På området drivs numera Assi Domäns sågverk samt pywoodfabriken Mäarpy som sedan 1993 också ingår i Assi Domän. jordbruksbygden kring Bysaa, i Heds socken vid sjön Långsvan, fanns en rad små gårdar. ärnbrukens nedäggning och jordbrukets be' gränsade möjigheter edde ti att många småbrukare utveckade binä, ringar vid sidan om gårdssyssorna. Särskit i början på 1900,taet bev mönstret påtagigt. trakterna kring Bysaa by omvandades fera gårdar ti b.a. bryggeri, skomakeri, fjäderfabrik, sängfabrik eer tagespinneri. Särskit tiverkningen av madrasser och sängar bev en oka speciai, tet. Med tiden kom några av de hantverksmässiga företagen att övergå ti renodad industrie tiverkning och i samband med detta att fytta ti nya okaer på annan pats. Det mest kända exempet på denna ut' vecking är Nya Tagespinneriet (grundat 1917) som 1925 fyttade ti Köping. Efter fortsatta framgångar omvandades sedan röresen ti det berömda företaget "Hästens Sängar". Stenåsen som sträcker sig i nordsydig riktning förbi och väster om sjöarna Lisvan och Långsvan har gett upphov ti expoatering av grus på ett ferta patser. ansutning ti ett av grustagen, strax söder om Bysaa, har en av änets många små cementvarufabriker varit verksam (se Bysaatorp 9:1). nom kommunen, i synnerhet inom Heds socken, har också före' kommit en småskaig verksamhet med ansutning ti ivsmedes, framstäning. Kvarnar fanns vid de festa forsar där också smedjorna och sågarna trängdes. Oftast hade kvarndriften koppingar ti brukens verksamhet. Kvarnar drevs b.a. vid Bernshammar, Karmansbo, Färna, L - L i G~ Skinnskatteberg uppfördes 1899 en representativ järnvägsstation samt fera tihörande byggnader. Samtigaritadesav Foke Zetterva. Foto: -p Darphin, VLM.

173 , ~ ~, i ~ önsarbo, Skinnskatteberg samt vid Fodhammar och Baggå. Mindre bryg~ gerier har förekommit vid Kärrbo inom Skinnskattebergs socken och vid Bysaa inom Heds socken. Tekniska infrastrukturer Vägförbindeser Landförbindeserna har mean Maingsbo och Skinnskatteberg i norr och Köping i söder dominerats huvudsakigen av Hedströmmens dagång. Från Heds kyrka mot norr och Fagersta föjer vägen åsen, förbi sjösystemet med sjöarna Långsvan och Lisvan. Yngre vägförbindeser utgörs av vägen mean Fagersta och Örebro via Riddarhyttan samt av tvärförbindesen från Riddarhyttan mot Västerås, via Skinnskatteberg och förbi Färna bruk. ärnväg Kommunen har berörts av två viktiga järnvägar, viket har haft stor betydese med hänsyn ti områdets reativt isoerade äge. Av dessa två järnvägar är det numera bara en, injen Örebro~Gäve(f.d. Örebro~ Krybo), som fortfarande trafikeras. ärnvägen Köping-Uttersberg invigdes Eva år senare påbörjades förängningen av banan ri Riddarhyttan. Srarionsbyggnaden i U rtersberg uppfördes Foto: -p Darphin, VLM. Vid ändpatsen i Riddarhyttan uppfördes, mitt emotlienshyttan, ettoksta med vattentorn. Foro: VLM:s arkiv. ~ ärnvägen Köping~Uttersberg(KU) är band de tidigaste som an~ ades i andet. Orsaken står att finna i pärbandet av järnbruk som var etaberade ängs med Hedströmmens dagång och sjösystem. ntresset för att underätta transporterna ti b.a. Köpings hamn var mycket stort band bruksägarna. Kapita fanns och ett boag bidades redan Anäggningen av den smaspåriga järnvägen påbörjades 1863 och sut~ fördes Eva år senare påbörjades arbeten med en förängning av banan ti Riddarhyttan. Från bangården och stationen i Riddarhyttan gick banor och stickspår ti Lienshyttan och vidare ti Käfasgruvan via sågverket vid sjön Lien samt ti Persgruvan i Morbergsfätet förbi stickspåret ti Bäckegruvan. Banan mean Uttersberg och Riddarhyttan anades av Riddar~ hyttans Bruk (Riddarhytte AB) och drevs sedan av ett fristående boag. nte förrän 1910 sogs de båda jämvägsboagen samman. År 1952 över~ togs anäggningar och verksamhet av S som i samband med detta av~ veckade persontrafiken. Sutigen, 1967, nedades a verksamhet och spåren revs kort därefter.

174 Fera av järnvägsbyggnaderna är ännu bevarade mean Köping och Riddarhyttan. Vid den f.d. sutstationen i Riddarhyttan har okstaet med inbyggt vattentorn bevarats. Uttersberg, som inedningsvis var sutsta' tion för injen, består stationsbyggnaden med uthus samt godsmagasinet och brukets järnmagasin. Av Östanfors hytta kvarstår endast ruiner samt ett oksta kombinerat med magasin. Byggnaden vittnarom hyttans spår, ansutning ti Uttersbergs station. Kraftigt ombyggda och förvanskade stationsbyggnader består även i Karrnansbo och Svansbo iksom vid Berns, hammar bruk som var ansutet genom stickspår. På injen Örebro,Krybo, som också berör kommunen, uppfördes en påkostad stationsanäggning i Skinnskatteberg. ansutning ti ban, Från Urtersbergss järnvägsinje anades ett stickspår ti Östanfors bruk. Vid ändpatsen uppfördes kring sekeskiftet 1900 ett oksta kombinerat med järnmagasin. Foto: -p Darphin, VLM. området har också bevarats en större tjänstebostad med fera ägenheter. Vid Krampen finns en byggnad som är representativ för de mindre sta, tionerna som förekommit ängs med banan. Samtiga byggnader på järnvägssträckan ritades i samma sti av Foke Zetterva. Tekniska verk/ kraftverk Vattenkraftverk har utnyttjats framförat i ansutning ti Hed, strömmens å, och sjösystem. Även Gunniboån och dess sjösystem, som sträcker sig inom kommunens östra de, har haft betydese för kraft, försörjningen, inte minst vid Färna bruk. De eektriska kraftverken har tikommit framför at under början på 1900,taet. På Hedströmmen fö, rekommer kraftverksstationer vid Skinnskattebergs bruk, Östanfors bruk samt vid Homen. Även ängs med Uggeforsån uppfördes kraftstationer. En igger söder om kopparverket och en annan viduggefors. Större de av eproduktionen har ursprungigen varit avsedd för bruken och gruvorna. Riddarhytte Aktieboag var därför av naturiga skä ägare ti de festa kraftverken. Ledningsnäten och distributionssys' temet medförde också anäggningen av ett ferta stäverk. Huvud, fördeningsstationen för kraftnätet är ännu föragd ti Kopparverket, i ansutning ti gama kraftstationen. Därifrån omfördeades strömmen ti samtiga industriea verksamheter inom Riddarhyttans område. Vid det nedagda sågverket nordväst om Riddarhyttan finns en bevarad trans, formatorbyggnad troigen från 1920,taet. Vid gruvan i Käfaet har stäverket varit inbyggt i maskinhuset. Vid Bernshammars bruk finns j i L

175 -. "1 1 1 en mindre transformatorbyggnad av sten som troigen hör samman med den forna verksamheten på bruket Kraftstationen nedanför dammverket i Skinnskatteberg togs i drift 1908 och är fortfarande i bruk. Foto: -p Darphin, VLM.! 1 ) Rivna anäggningar Större dear av Uttersbergs bruksmijö, i synnerhet brukets tekniska byggnader, är numera borta. Uttersberg kvarstår järnvägens byggnader, järnmagasin och en mindre kvarnbyggnad. Vid dotterbruket Östanfors återstår endast ruiner efter hyttan, ett yngre kraftverk samt ett järn, magasin kombinerat med oksta. Färna bruk som nedades 1926 har förorat aa sina tekniska bygg, nader med undantag av ett kraftverk och stommen ti kvarnen nedan' för nuvarande vattendamm. Detsamma gäer Bernshammar där verk, samheten avveckades på 1880,taet, i dag återstår endast herrgårds' anäggningen. Tiverkningen vid Nyhammars bruk överfördes ti Karmansbo bruk på 1870,taet, av bruket återstår endast den panerade herrgårdens fygebyggnader samt ruiner efter smedjan. Ungefär samma förhåanden gäer vid Bockhammar där enbart mangårdsbyggnad och ett usthus kvarstår sedan driften ades ned på 1880,taet. Baggå bruk i norra deen av Hedströmmens dagång drevs ti 1909 och hyttan vid Borgfors ti 1918 men endast herrgårdarna och några bostäder är bevarade. Färna bruk har anor ftån SOO-taet. smedjorna förädades stångjärnet ti ankare, påt, spik m.m. Driften nedade på 1920-taet. Huvuddeen av de tekniska byggnaderna är numera rivna. Foto: VLM:s arkiv.

176 Lienshyttan i Riddarhyttan var vid nedäggningen 1959 den sista hyttan inom Skinnskattebergs Bergsag. Av hyttan kvarstår de av masugnsbyggnaden från Foto: VLM:s arkiv. önsarbo bruk sådes 1861 ti Gissarbo, driften i smedjan ades ned medan kvarnen och sågen revs. Skinnskatteberg spegar samma förhå~ anden, endast herrgård och arbetarbostäder har bevarats. Byggnadsbeståndet vid ienshyttan (Riddarhyttan) har efter ned~ äggningen 1959 drabbats hårt. Av de tekniska byggnaderna återstår endast de av masugnsbyggnaden. Bevarade är också Masmästarbostäet och en arbetarbostad som igger inom hyttområdet. En timmerbod a~ dees nära hyttpipan är starkt förfaen. Gruvan vid Käfaet började expoateras ansutning ti gruvfätet uppfördes i etapper ave, skrädhus, maskinhus, smedja, anrik~ ningsverk, brikettverk, arbetarbostäder m.m. Av anäggningen som drevs fram ti 1967 återstår i stort sett enbart aven, en betongbyggnad vars ädsta dear är från ansutning ti aven finns även ett ädre maskinhus av tege, från omkring sekeskiftet, som även innehåer ett stäverk. Norr om gruvan finns ruinerna efter två hyttor (Övre ochnedre Skiå) som upphörde i början av 1600~ respektive 1800~taen. Av den kortvariga verksamheten vid kopparverket, öster om Riddarhyttan, kvarstår huvudsakigen kopparbod, dammar, varphögar och arbetarbostäder. Nuvarande industrier Kommunen har få industrier och större röreser. De festa verksam~ heter har koppingar ti skogsbruket. ärnbrukens stora skogsegendo~ mar har numera övertagits av Assi Domän som het dominerar skogs~ näringen inom området. De mycket omfattande skogsareaerna har bio~ dragit ti utveckingen aven oka träindustri som koncentrerats ti huvudorten. Där finns Assi Domäns sågverk, Skinnskattebergs Trä AB, med ca 90 anstäda samt Mäarpy AB som med ca 70 anstäda tiver~ kar pywood och torkad faner. En tigång för skogs~ och träindustrin är även Skogsmästarskoan som är föragd ti Skinnskatteberg. Skinnskatteberg finns även kommunens största verkstadsindu~ stri, Kanafäkt AB med 220 anstäda. Företaget tiverkar bla. fäktar, ventiationstibehör och värmeväxare. Fördjupad dokumentation önskvärd {ör: Östanfors kombinerade oksta ochjärnmagasin. (Uttersberg 1:46). Av~ seende byggnadens ursprungiga utformning, tekniskt skick, underag ti bevarande åtgärder samt upprustningspan. Bäckegruvan. (Riddarhyttan 1:109). Nedades på 1960~taet.En fördju~ pad dokumentation av hea anäggningen är motiverad. Dokumentatio~ nen ska omfatta såvä ädre som nyare byggnader, tekniska anäggningar och bostäder. Även en dokumentation av bevarad utrustning är moti~ verad. Anäggningen bör dokumenteras ingående såvä utvändigt som invändigt. Avser även tekniskt skick, underag ti bevarande åtgärder samt upprustningspan för gama maskinhuset och eventuet underag ti bevarandepan för hea anäggningen. c ) ) i \ ~!

177 Kopparverket, strax nordost om Riddarhyttan, drevs mean 1819 och Några byggnader är bevarade. Foto: VLM:s arkiv. Riddarhyttan/Käfaets gruva. (Skiån 3:3). Utgör ytteriggare en av Riddarhyttans gruvmijöer med bevarad ave och maskinhus. Patsen igger avsides och kan inte prioriteras beträffande bevarande, med hän~ syn ti de positivare förutsättningar som gäer vid Bäckegruvan. Dä~ remot är det angeäget att en historik över gruvan sammanstäs samt en fördjupad dokumentation genomförs vid ändringar i mijön (om~ byggnad, rivning m.m.). Kraftstationerna vid Färna bruk, Skinnskatteberg, Kopparverket, Uggefors, Östanfors och Homen. Stationerna har ej tidigare berörts av fördjupade undersökningar. Med hänsyn ti det minskande anta ädre anäggningar, den återkommande förnyesen av utrustning och i sämsta fa hoten om rivning, bedöms det som angeäget att fördjupade dokumentationer aktuaiseras för dessa objekt. Kraftstationerna vid Färna bruk och Skinnskattebergbedöms ha så stort mijö~ estetiskt och tekniskt historiskt värde att bevarande~och åtgärds~ paner bör tas fram i ansutning ti en fördjupad dokumentation. De av ancashiresmedjan vid Karmansbo bruk på 1950-taet, Foto: VLM:s arkiv.

178 Hammarsmedjan i Karmansbo drevs fram ti Foto: VLM:s arkiv. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Eventuet kan tiverkningsprocessen ocharbetspatsen vid Mäarpy (pywoodfabriken i Skinnskatteberg) dokumenteras ingående. Av estetisk betydese för mijön Skinnskattebergs järnvägsstation och mijö samtpersonabostad. Bygg~ nader med stora arkitektoniska kvaiteer ritade av Foke Zetterva. Krampens f.d. stationsbyggnadmed tihörande byggnader och mijö. Bygg~ nader med stora arkitektoniska kvaiteer ritade av Foke Zetterva. Riddarhyttan / Lienshyttan, bevarade dear av (ienshytta 1:8 m.f.). Hyttpipa, timmerbod, dammverk, masmästarbostad och arbetarbostad. Riddarhyttan / Bäckegruvan (Riddarhyttans 1:109). Vä bevarad mijö med brott, tekniska byggnader och bostäder. Riddarhyttan / Kopparverket med tekniska byggnader, dammverk och.bostäder (Kopparverket 1:83). Unik anäggning och mijö med anknyt~ ning ti kopparframstäning. Karmansbo bruk (Karmansbo 1:4 m.f.). Utgör den enda järnbruks~ mijön inom kommunen med ti större de bevarat bestånd av tekniska byggnader. Riddarhyttans oksta (Övre Uggefors 3:2 1/2). Uppfördes 1880 i an~ sutning ti ienshyttan. Se injen Örebro~Uttersberg~Riddarhyttan. Östanfors kombinerade oksta och järnmagasin (Uttersberg 1:46). Under förutsättning att byggnadens ursprungiga karaktär återstäs. \! i! ~\ r!,

179 Uttersbergs f.d. stationsanäggning (Uttersberg 1:36,11 :45). Gäer sta' tian, uthus, gods' och järnmagasin. Skinnskattebergs kraftstation, uppförd Ansuten ti dammverk genom matningsrör. Färna bruks kraftstation. Anäggning uppförd i början på 1900,taet. Ansuten ti dammverket genom matningsrör anagda i ädre matningskana. Av betydande historiskt värde Riddarhyttans hytt, och gruvmijöer, samhäe med bostäder, företags, och samhästekniska_system. Avser den sammanhängande mijön. Riddarhyttan / Lienshyttan, bevarade dear av (Lienshytta 1:8 m.f.) de avmasugnsbyggnad, timmerbod, dammverk, masmästarbostad och arbetarbostad. Den enda storskaiga hyttan som varit i bruk inom kommunen. Riddarhyttan / Bäckegruvan (Riddarhyttan 1:109). Vä bevarad mijö med brott, tekniska byggnader och bostäder. Gruvanäggningen är re' presentativ för gruvornas tekniska utvecking mean 1914 och Bäckegruvan expoaterades från medetiden fram ti De bevarade maskinhusen uppfördes 1914, i samband med en modernisering av anäggningen. bakgrunden ave och gruvstuga från den sista ombyggnaden, Foto: -p Darphin, VLM. Riddarhyttan / Kopparverket (Kopparverket 1:83). Unik anäggning och mijö med anknytning ti kopparframstäning. Riddarhyttan / f.d. sågverk (Skiån 3:1) med såg, och maskinhus, hyv, eri, stäverk och personabyggnader. En av få bevarade sågverksmijöer av denna karaktär i änet.

180 Karmansbo bruk (Karmansbo 1:4). Den enda vä bevarade järnbruks, mijön med tekniska byggnader inom kommunen. Östan{ors kombinerade oksta och järnmagasin (Uttersberg 1:46). Troigen unik byggnad p.g.a. de kombinerade funktionerna. Uttersbergs f.d. stationsanäggning (Uttersberg 1:36,11:45). Ursprung, igen sutstation på injen Köping,Uttersberg. Krampens f.d. stations, byggnad med tihörande byggnader och mijö. Mycket vä bevarat ex, empe på de små stationsbyggnaderna med skogsbygdsäge som uppför, des på injen Örebro-Krybo, efter ritningar av Foke Zetterva.! Karmansbo bruk i Hedströmmens dagång har anor från 600-taet. Verksamheten fick ett genombrott kring 1800-taets mitt och drevs fram ti Biden visar bruket år Foto: VLM:s arkiv. Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: KMY'program för Skinnskattebergs kommun (1982) finns som underag för ärenden i ansutning ti kuturmijövården. Hedströmmens dagång berörs ti största de av riksintresseområde K 4 (KMY). Området omfördeas i fera deområden, var och en med specifik karaktär. ndustrianäggningar och tekniska strukturer som berör Karmansbo bruk ingår i riksintresseområde K 4b (KMY). Detsamma gäer riksintresseområde K 4c som omfattar Bernshammars bruk. Liknande mijöer ingår devis i riksintresseområde K 4a som berör Skinnskattebergs samhäe. Riksintresseområdet K 33 omfattar»röda jordens område" med dess förhistoriska järnframstäningspatser. Skydds~ och bevarandeåtgärder föresås för: Uttersbergs f.d. stationsanäggning (Uttersberg 1:36,11:45). Riddarhyttan / Kopparverket (Kopparverket 1:83). Riddarhyttan / f.d. ångsågsverk (Skiån 3:1). i ( t

181 Riddarhyttan / Bäckegruvan (Riddarhyttan 1:109) vä bevarad mijö. Riddarhyttan / Lienhyttan, bevarade dear av (Lienshytta 1:8). Skinnskattebergs kraftstation. Skinnskattebergs järnvägsstation och mijösamt personabostad. Krampens f.d. stationsbyggnadmed tihörande byggnader och mijö. ndustrimuseer industriminnen arkiv Skinnskattebergs kommun ingår i Ekomuseum Bergsagen och fera industrimijöer utgör de av ekomuseet. Karmansbo bruk. Bruksmijö med restaurerad och fungerande ancasshiresmedja, koada m.m. Smedsbostäder med rekonstruerad ä~ genhet från sekeskiftet. Utgör de av Ekomuseum Bergsagen. Lienshyttans mijö omfattar rester efterden sista stora hyttan som drevs inom Skinnskattebergs bergsag. Masugnsbyggnaden kan besökas. Ut~ gör de av Ekomuseum Bergsagen. Riddarhyttan / Lokstaet. Loksta från 1880 som tihörde Köpings~ Uttersberg~Riddarhyttansärnväg. nformationscenter över järn~ hanteringens historia och utvecking. Kopparverket. Bevarade dear av kopparhytta samt förvatargård. Utgör de av Ekomuseum Bergsagen. Röda}orden. Vandringssinga, förhistoriska ugnar och mode i fu skaa aven järnframstäningspats. Utgör de av Ekomuseum Bergsagen. Skinnskattebergs hembygdsföreningsarkiv. nnehåer b.a. brukets företagsarkiv samt bider från Skinnskattebergs bruk och såg, förenings~ handingar m.m. ansutning ti Skinnskauebergs station står ännu en av tjänstebostäderna som uppfördes 1900 samtidigt som stationen. ärnvägsbyggnaderna ritades av Foke Zetterva. Foto: -p Darphin, VLM.

182 Kvarnen i Kosva (Köpings kommun). byggnaden finns numera Hed~ strömsdasarkivet samt utstäningen "ämådran". Arkivet innehåer b.a. materia från mer än 60 företag samt ett stort bidarkiv som även berör Skinnskatteberg. Arkivet avser att vara en käa för forskning kring jäm~ framstäning. Kontaktpersoner och uppgiftsämnare Bruno Homberg. Te. 013~ Roy Theitoft. Te. 0222~ i Krampens stationsbyggnad på injen Örebro Västanfors uppfördes kring 1900 efter typritningar. Foto: VLM:s arkiv. Litteratur Backund red Boken om Bergsagen. Bark, Hemfrid Ur Skinnskattebergsbygdens historia. Bjömänger, Oskar Hedströmmens ädsta hammarsmedjor. Väst~ manands Forminnesförenings Årskrift nr 65. Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ~ Rapport 1995:1. Byggnadsinventering. Gunnibo, Hed & Skinnskattebergs socknar VLM. arborg, Harad Riddarhyttemamfät. Kuturminnesvårdsprogram för Skinnskattebergs kommun VLM. Lindsten Sevärt i Bergsagen. Lorichs, Ludvig En bok om Heds socken. Lorichs, Ludvig Gunniboboken. Osson, Lars~Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987:5 Osson, Margareta Projekt industrimötespats Norberg, biagor 3~6. Mäarbanan ~ då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid {

183 Rjddarhytte Mamfät Kung. Kommerskoegium. Skyberg, Eva Skinnskattebergs bergsag. Ström, Krister Guidebok ti änets kuturminnen. Sundström, Kje Gruvbyggnader i Bergsagen. Rapport RAÄ 1993:2. Västmanands äns kaender, 1901, Översiktspan 90. Skinnskattebergs kommun. Övriga käor VLM:sfotoarkivj VLM:s urkippsarkiv Käfaets bevarade ave uppfördes 1944 tisammans med ett nytt sovringsverk. Gruvan expoaterades fram ti Foto: -p Darphin, VLM.

184 ( ~ SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Surahammars kommun Nuvarande kommun bidades 1964 genom sammansagning av då~ varande kommunerna Sura och Ramnäs som motsvarar socknarna med samma namn. Kommunens bygd igger i gränsandet mean Mäardaen och Bergsagen. Kobäcksån med tihörande dagång har atid utgjort en av Bergsagens pusåder. Dagångensamt åsen som öperparaet med ån harutgjort en naturig kommunikationsänk mean Mäarområdet samt sjösystemen och bygderna i norra Bergsagen. : '! i Surahammars bruksomrädet i början på 1940-taet. Foto: VLM:s arkiv. nom kommunens sydiga de avgränsas Sura socken i öster av åns dagång. Det är huvudsakigen i daandskapet som jordbruk, näringsverksamhet, kraftproduktion, transportnät och samhäen kon~ centrerats. Den västiga deen av socknen domineras av skogsmarker med undantag för mindre jordbruksområden kring sjöarna Lisjön och Storsjön. Där kom Lisjö bruk, som anades 1746, att utgöra ett dri~ vande centrum för a verksamhet inom området; såvä för jordbruket, skogsbruket som för järnbearbetningen. Lisjö med sina omfattande skogsegendomar förvärvades 1851 av bruket i Surahammar, några år senare nedades smidet. Som en föjd av förvärvet kom största deen av socknens area att därefter tihöra bruksboaget. i

185 j ordbruket inom kommunen har i övrigt varit begränsat ti min, dre odingsbara areaer som bidats ängs med åns dagång. Särskit sö, der om Surahammar, kring Oberga och Ståtorp, harförekommit många små jordbruksenheter. nom Ramnäs socken i norr prägas andskapet i stort av samma ka, raktär som i de södra dearna. Även där har näringarna föjt samma okaiserings, och utveckingsmönster. Det bygsamma jordbruket är koncentrerat ti dagången iksom pärbandet av järnbruk som anagts vid åns fa från Yirsbo i norr ti Färmansbo i söder. Kort om Surahammars industrihistoria Det är med anäggningen av de första stångjärnshamrarna under sutet av 1500, och början av 1600,taen som en koonisering av byg, den ineddes på avar. Möjigheten att utnyttja vattenkraften för kvar' nar och hammare ockade adesmän och rika borgare ti investeringar i markinköp eer befintiga anäggningar. Utveckingen aven förindus, trie verksamhet främjades av de naturgeografiska förhåandena. Från hyttorna i norr forades tackjärnet ti hamrarna i dagången, där åns naturiga fa utnyttjades för drivkraften. Bygdens vida skogar gav råva, ran ti koframstäningen och därmed det avgörande och nödvändiga bränset. Men skogen var också en förutsättning för rätten att fram, stäa järn. Brukens priviegier samt produktionens omfattning var för' knippade med skogstigångarna. Ur de första hammarsmedjorna utveckades med tiden fera större järnbruk; Yirsbo, Segingsberg, Ramnäs, Surahammar och Lisjö. Med undantag för Lisjö okaiserades bruken ti Kobäcksåns dagång. daen förenades vägar, kana, järnväg samt produktionsenheter vika bidade samverkande tekniska system. nom kommunens gränser kom aktiviteterna kring järnhanteringen att bi het dominerande. skogsbygderna fädes träden och där fram' städes träkoet som sedan transporterades ti bruken. smedjorna bear, betades tackjärnet från hyttorna i norr. Fram ti 1700,taet prägades verk, samheten av både med~ och motgångar. Sutigen utkristaiserades pro, Surahammars verkstäder sett från söder Foto: VLM:s arkiv.

186 r L \ duktionen ti några ivskraftiga bruk som med undantag för Lisjö ännu är verksamma. Bruken i Virsbo, Ramnäs och Surahammar har en fer~ hundraårig historia och tradition bakom sig. Företagen harspeciaiserat sig på oika produkter och anpassat sin verksamhet ti dagens vikor. Genom brukens utvecking bidades med tiden karakteristiska bruks~ mijöer. Ett sjävförsörjande system med jordbruk, produktionsenheteroch bostäder änkades samman kring brukspatronernas herrgårdar. r Ramnäs Bruk. nteriör frän kättingssmedjan. troigen på 1930-taet. Foto: VLM:s arkiv. Vattenkraften som utnyttjades för smedjorna användes på samma sätt för driften av kvarnar och sågar, vika anades oftast på samma pat~ ser. Verksamheten var knuten des ti gårdar, des ti bruken. Antaet kvarnar och sågar inom kommunens gränser förbev dock ågt, troigt~ vis beroende på brukens dominans och monopo på de festa näringar. Under 1800~taetfanns större vattenkvarnar, d.v.s. mjökvarnar, exem~ pevis strax norr om Surahammars bruk och vid Heminge, söder om Lisjö bruk vid Köstaån. nom Sura socken fanns under samma period även två sågkvarnar. De var föragda ti samma okaiteter som mjökvarnarna, i Surahammar och Heminge. Surahammars bruk ät 1886 uppföra en ny modem ram~ såg och kantverk på den gama sågens pats, strax norr om bruket. Samti~ digt avveckades verksamheten i Heminge. Kort därefter, 1912, moder~ niserades sågverksamheten het, ett nytt och ångdrivet sågverk (rivet) anades söder om bruket, vid Östersjön. Även Ramnäs Bruk anade fera ångsågar. Den första tikom på 1860~taet vid Kobäcksån i höjd med Oberga by (riven). Där pågick driften fram ti 1916 då troigen anägg~ ningen ersattes med det numera övergivna sågverket vid sjön Stora Nadden (förfaet), strax norr om Ramnäs. L 1

187 Vid Lisjö bruk och gård anades även ett tegebruk som var verksamt fram ti Produktionen omfattade ett brett sortiment, b.a. murtege, taktege och tegerör. Även framstäning av kak bedrevs på patsen. En större kakugn fanns i ansutning ti tegeugnen. Trots jordbrukets bygsamma omfattning har ettferta större mejerier varit verksamma inom kommunen. Mejerierna tikom under 1800-taets andra häft som enföjd av utveckingen inom jordbruket och ivsmedeshanteringen. Brukens förvatningsorganisation fick också betydese idetta sammanhang. Surahammars Bruk besöt 1897 att anägga ett mejeri vid nedre sussen i ansutning ti Hovgården. Mejeriet drevs fram ti 1943 i brukets regi då det överäts ti Mjökcentraen som överförde verksamheten ti mejeriet på Skogund. Surahammars mejeribyggnad återanvändes därefter som b.a. gjuteri. Byggnaden är ännu bevarad. Även vid Ramnäs bruk, i ansutning ti Tersmedenska herrgården, fanns ett mejeri. Söder om Surahammar, vid Oberga, bidade jordbrukarnaen förening och drev mejeri mean 1895 och ansutning ti ivsmedesproduktionen kan också nämnas ett mindre bryggeri strax söder om Ramnäs. Bryggeribyggnaden från 1890-taet är ännu bevarad. nom kommunens gränser har järn- och ståindustrin dominerat näringsverksamheten het under fera seke. Om man bortser från sågverken och kraftverken har endast ett fåta andra näringar förekommit. Band dessa kan nämnas Bröderna Asps spårkisfabrik, en undereverantör ti verkstadsindustrin. Den industriea produktionen av träspårister för rotorer i eektriska motorer påbörjades 1947 på famijegården i Ståtorp. Av het annan karaktär är den konfektionsfabrik som 1948 uppfördes vid Daavägen i Surahammar. Anedningen ti företagets etabering i orten var den goda tigången på kvinnig arbetskraft. Röresen grundades som AB Dihnakäder och tiverkningen omfattade inedningsvis huvudsakigen byxor. Kort därefter, 1950,ombidades företaget ti AB Beve och produktionen inriktades på fickkappor. Verksamheten syssesatte under gansåren omkring ett hundrata personer. Strämshoms kana. Sussen vid Segingsberg. Foto: -p Darphin, VLM.

188 Ramnäs stationsbyggnad tikom i samband med anäggningen 1876 av SWB:s järnväg. Foto: -p Darphin, VLM. Surahammars station på 1930-taet. Byggnadens påkostade utformning markerade brukets och samhäets särstäning. Foto: VLM:s arkiv. Virsbo stationsbyggnad uppfördes samtidigt och eftet samma ritningar som Ramnäs station. Foto: -p Darphin, VLM. Tekniska infrastrukturer tätorter och andsbygd Vägförbindeser nomkommunendominerasaaförbindeserna av Kobäcksånsdagång som utgör den naturiga eden för kommunikationerna i nordsydig riktning. Gama vägar har ti största de föjt Strömshomsåsen. Många broar, vad- eer färjestäen har förekommit ängs med vägsträckningen. Förbindeserna mot öster och väster har varit och förbir mycket begränsade och svåra. Vägen mot väst har gått över Lisjö och vidare söder ut mot Köping. öster har den viktigaste vägen gått från Ramnäs ti Skutuna och vidare ti Västerås. Kana De titagande transportbehoven och järnframstäningens betydese för andets ekonomi motiverade tidigtstorskaiga investeringar. Väsentigt var att underätta transporterna mean Bergsagens mamproducerande områden, bruksbygderna ängs med åns dagång ochmäarens utskeppningspatser i söder. Transportförhåandena kom därför att förbättras kraftigt genom invigningen av Strömshoms kana Det var framför at järnindustrin som drog förde av det nya transportsystemet men i efterhand bev kanaen även av stor betydese för fottning och transporter av timmer. Sussar och kanasträckor finns i ansutning ti de ädre bruksmijöerna vid Virsbo, Segingsberg, Ramnäs och Surahammar. ärnväg Kanatrafiken var säsongsbetonad. Anäggningen av järnvägsförbindeser bev därför ett viktigt tiskott i dagångens transportssystem. (! En sydnordig järnvägsförbindese, genom Kobäcksåns dagång, kunde invigas Bananvarde av "Stockhom-Vesterås-Bergsagensernväg". i Stationer anades i Virsbo, Segingsberg och Ramnäs på sträckantiberga- Ängesberg. Med tikomsten 1899 av järnvägen mean Kobäck och Ramnäs (Gränges-Oxeösunds ärnvägsboag) fick även Surahammar

189 järnvägsförbindeser. Genom stickspår ansöts så småningom även bruks~ områdena ti banan, t.ex. i. Ramnäs 1890, viket kom att kraftigt för~ bättra godshanteringen. Mean Surahammar och bruket i Lisjö anades också 1875 en sma~ spårig järnväg. Mået var att underätta godsets avsättning av torv och jordbruksprodukter. Trafiken upphörde Tekniska verk/ kraftverk Kobäcksån erbjöd utmärkta förutsättningar för ett utnyttjande av vattenkraften. Detta skapade tidigt grunden för anäggandet av hammarsmedjor vid åns forsar och fa. Det är även vattenkraften som möjiggjorde utveck~ ingen av järnbruken. Kvarnar och sågar kom också att utnyttja samma förutsättningar, de an~ ades amänt på samma beprövade patser som hammarsmedjorna. Under 1880~taetedde den tekniskautveckingenti införandetav vatten~ baserad ekraftsproduktion. Föjden bev att en rad vattenkraftverk anades ängs hea åsträckan. ntags~ och regeringsdammar samt vattenvägar byggdes tisammans med oftast påkostade kraft~ stationer. De festa anäggningar uppfördes mot sutet av 1800~taet och början av 1900~taet vanigen i ansutning ti bruken. Virsbo, Segingsberg, RamnäsochSurahammarfick aa kraftstationer. Av de ädre anäggningar återstår endast Surahammars kraftstation från Övriga har rivits och ersätts numera av moderna kraftverk. Rivna anäggningar Kraftstationerna vid Virsbo, Segingsberg och Ramnäs samt därti hörande dammverk (eer de av dessa) har rivits i samband med förnye~ sen av instaationerna. Nya byggnader och tekniska strukturer ersätter de ädre. Längs med Kobäcksåns sträcka, inom kommunen, finns endast en ädre kraftstation kvar norr om Surahammars bruk. Surahammars nuvarande kraftstation uppfördes under sutet av 1920-taet. Den ersatte ett ädre kraftverk från Foto: -p Darphin, VLM. Vid de nedagda bruken, Segingsberg och Lisjö harde tekniska bygg~ naderna rivits heteerti störstadel Vid Lisjö haräven tegebruket och den smaspåriga järnvägen utpånats. Ädre tekniska strukturer och bygg~ nader vid bruken i Virsbo, Ramnäs och Surahammar har genomgått stora förändringar och ti viss de rivits medan nya byggnader tikommit ö~ pande under verksamhetens gång. ansutning ti Surahammars f.d. bruksmejeri (senare bla. brukets magnetgjuteri) harfera byggnaderrivitssedansenaste inventering Mejeribyggnaden har även påverkats av omfattande tibyggnader i sam~ band med efterföjande verksamhet. Det ånga modeförrådet från 1920~ taet som fanns nordväst om gjuteriet revs någon gång efter Detta gäer också några mindre byggnader nordost om mejeriet. Sussvaktar~ bostaden som åg inti anäggningen brann 1989.

190 c r L Stora förändringar harskett kontinuerigt inom Surahammars bruks' områden. På senare tid, sedan inventeringen 1974, har många tekniska byggnader rivits het eer devis. Andra har förändrats genom om, eer tibyggnader (jfr kartor från 1960, och 1990,taen). För närvarande pa' neras även en rivning av ståverket. nom Ramnäs bruksområdet har ett ferta byggnader rivits i sam, band med utvidgningen av verksamheten (jfr 1981,års inventering). Virsbo gama bruk revs portvaktsstugan i samband med uppfö, randet av ny bro och breddningen av vägen. Söder om brukshomen har stora förändringar skett inom det gama bostadsområdet, sedan senaste inventering Ett ferta byggnader har försvunnit och i ~ i Ramnäs Bruk omkring bidens mitt den bevarade ancashiresmedjan. Foto: VLM:s arkiv. nya bostäder har uppförts öster och söder om de gama bruks' bostäderna. Öster om bostadsområdet, på udden, har även en snick, erifabrik jämnats med marken. Nuvarande industrier Vid de gama bruken Virsbo, Ramnäs och Surahammar består den industriea verksamheten, i skida former och genom nya företag. Virsbo har ett nytt verk (Nordanöverken) tikommit ett par ki, ameter nordost om det gama bruket. Dit fyttades den befintiga verk, samheten på 1960,taet. Vid Nordanö uppfördes en ny modern smedja samt tiverkningsenheter för stå och paströr. Wirsbobruks AB amor, ganiserades med tre dotterboag: Wirsbo Smide, Wirsbo stårör och Wirsbo Service.

191 ,,., ~ ~ Ramnäs fortgår ännu kättingtiverkningen, som bev brukets spe~ ciaitet under mitten av 1800~taet.Produktionen har utvidgats och är numera uppdead på fera företag; b.a. Ramnäs Ankarkätting, Gunnebo ndustrier, Scania Ramnäs och Ramnäs Rostfria som sammanagt har ca 230 anstäda. Surahammarfortgår ännu verksamheten inom bruksområdet, som utvidgats mot söder. Yagnshjustiverkningen som ineddes 1865 har bi~ vit brukets största och mest kända produkt. Söder om bruket finns även en av Air Liquides anäggningar. Fördjupad dokumentation önskvärd för: Virsbo bruk. Avseende kvarstående tekniska byggnader inom gama bru~ kets område. Anäggningen omfattar många byggnader från 1930~ och 40~taensom är representativa för funktionaistisk arkitektur. anägg~ ningen ingår även ädre strukturer, b.a. kohus från 1700~taet. Även pannhusanäggningen söder om homen berörs. För närvarande förekom~ mer endast en begränsad verksamhet inom området. Anäggning med unik karaktär beträffande bebyggesen, okaiseringen och bibehåna strukturer. Dokumentationen bör omfatta interiörer samt byggnadsdetajer och ska utgöra ett underag för framtagning av vårdpan och detajpan. Ramnäs bruk. Avseende dear av brukets ädre tekniska byggnader, struktur~ förändringar, om~ och tibyggnader samt modernare strukturer. Surahammars bruk avseende dear av brukets ädre tekniska byggnader, strukturförändringar, om~ och tibyggnader samt modernare strukturer. Ed. Dihna/ Beves konfektionsfabrik m.f. Surahammar. Anäggning upp~ fördes 1948 som konfektionsfabrik. Byggnaden är troigen en av de få be~ varade textifabriker från perioden i änet (jfr. Tifa Trikåfabrik i Hedåker ochf.d. Yirkafors konfektionsfabrik i Fagersta). Byggnaden med särprägad Virsbo nya rörverk började uppföras 1947 några kiometer nordost om det gama bruket, vid Nordanö. Biden fr Foto: VM:s arkiv. Wirsbo Bruk grundades i början på 1600 taet. Gama bruket utveckades och moderniserades i många etapper, senast på 1930-taet. Ti vänster de av den nya kraftstationen. Foto: -p Darphin, VLM.

192 Virsbo Bruks gama smedja och kohus. Foto: -p Darphin, VLM. karaktär är ti största de oförändrad. En fördjupad dokumentation bör aktuaiseras i samband med åtgärder på byggnaden. Försag ti kompetterande dokumentation inom ramen för Samdok Kättingtiverkningen vid Ramnäs om iknande dokumentation ej ut, förts tidigare. (Se VLM:s videofim). Av estetisk betydese för mijön Virsbo gama bruksmijö med nedagda prociuktionsbyggnader, brukskontor, arbetarbostäder, herrgårdsmijö, kraftverksanäggning och sussverk ti Strömshoms kana. Ramnäs gama bruksmijö med nedagda produktionsbyggnader, brukskontor, arbetarbostäder, herrgårdsmijöer, ansutning ti Strömshoms kana, järnvägsspår och stationsmijö. Gäer även utformningen av bebyggesen inom nuvarande produktionsområde som igger i direkt ansutning ti de historiska mijöerna. Surahammars gama bruksmijö med ädre tekniska byggnader, kraftverk, sussverk, f.d. mejeri, herrgårdar,brukskontor, arbetar, och tjänstebostäder, järnvägsstation m.m. Kraftverksstationen vid Surahammars bruk är den enda ädre bevarade kraftverkstation inom kommunen. Känsig mijö. Surahammar. Ed. Dihna / Beves konfektionsfabrik. En renodad ochför änet troigen unik mindre fabriksbyggnad med sådan karaktär. Virsbo, Ramnäs och Surahammars jämvägsmijöer med stations, och tekniska byggnader, tjänstebostäder m.m. Mijöerna omfattar b.a. karakteristiska typbyggnader som avspegar järnvägens betydese och utvecking i området. Av betydande historiskt värde Virsbo gama bruk och bruksmijö med tekniska byggnader, herrgård, ekonomibyggnader, arbetarbostäderm.m. (se ävenansutningtisussverk ochkraftstation). Ramnäs gama bruk och bruksmijö med tekniska byggnader, herrgård, ekonomibyggnader, arbetarbostäder m.m. (se även ansutning ti sussverk). Surahammars gama bruk och bruksmijö med tekniska byggnader, herrgårdar, ekonomibyggnader,kraftstation, arbetarbostäderm.m. (se även ansutning ti sussverk och kraftstation). Surahammar. Ed. Dihna / Beves konfektionsfabrik. En i änet underrepresenterad näringsgren. Konfektionsindustrins okaisering ti : '.~ 17L

193 ~~ ===========~ vissa bruksorter har samband med dåvarande överskottet av kvinnig arbetskraft pådessa patser. Virsbo, Ramnäs och 5urahammars järnvägsmijöer med stations, och tekniska byggnader, tjänstebostäder m.m. Karakteristiska typbyggnader som avspegar järnvägsinjens historia och dess betydese för bruken och brukssamhäen. -! -! Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: 5trömshoms kanaområden. Kanaens sussverk och anäggningar är byggnadsminnesförkarade (1990). Områdena berörs av kommunens KMY'program. Berörs av riksintresseområdena K 7e, K 7f (KMY) och F 4 (FLL). Virsbo Bruk. Kanaens sussverk och anäggningar är byggnadsminnes' förkarade (1990). Bruksområdet berörs av kommunens KMY'program samt av bevarandeinriktad detajpan. Berörs av riksintresseområdena K 7d och F 4. Ramnäs Bruk. Kanaens sussverk och anäggningar är byggnadsminnes, förkarade (1990). Bruksområdet berörs av kommunens KMY'program samt av fördjupat paneringsunderag för bevarande åtgärder. Berörs av riksintresseområdena K 7e och F 4. Surahammars bruksområde. Kanaens sussverk och anäggningar är byggnadsminnesförkarade (1990). Området berörs av kommunens KMY'program. Dear av området berörs av bevarandeinriktad detajpan samt beträffande Surahammars herrgård aven detajpan med, skyddsföreskrifter. Berörs av riksintresseområdena K 7f och F 4. Skydds, ochbevarandeåtgärderföresås för: järnvägsmijöerna, tekniska byggnader, banvaktsstugor ängs med järnvägsinjen samt stationsbebyggesen vid Virsbo bruk, Ramnäs bruk Dihnakäders textifabrik i Surahammar uppfördes Året därpå övertogs företaget av Bewes som drev tiverkningen fram ti 1960-taet. Foto: -p Darphin, VLM. / il

194 Wirsbo Bruk från söder, år Bruket är anagt vid faet mean sjöarna. På södra sidan igger sussverken från Strömshoms kana. Ti höger på biden, brukets sågverk med virkesuppagor. Foto: VLM:s arkiv. och Surahammars bruk. Särskid undersökning krävs för avgränsning av representativa järnvägsområden. (Stationsbyggnaden i Ramnäs är numera i privat ägo). Surahammars bruk. Kraftverksstationen från 1928 (Hovgården 1:9). Surahammars bruk. Brukets f.d. mejeri/ f.d. magnetgjuteri och puververk (Hovgården 3:15). Ett bra exempe på industriea mejerianäggningar. Mejeriet är dessutom representativt för brukets ekonomiska systern. Efter nedäggningen av mejeriet 1943 tibyggdes anäggningen för att inrymma speciaiserade produktionsenheter ti bruket. Surahammar. Ed. Dihna / Beves konfektionsfabrik. En renodad och för änet troigen unik fabriksbyggnad uppförd ndustrimuseer industriminnen arkiv Strämshoms kana med sussverk i Yirsbo, Segingsberg, Ramnäs, Surahammar. Virsbo bruk, Vita Magasinet. Minnesrum över Herman Lagerkrantz. Förvarar även brukets arkiv med räkenskapshandingarfr och framåt. Huvudman Wirsbo Bruks AB. Virsbo bruk ' Den s.k. Lancashiresmedjan. Byggnad inomgama bruksornrådet med samingar omfattarande produkter och utrustning från brukets manufaktursmedja ochskogsbruk. Huvudman Wirsbo Bruks AB. Virsbo bruk ' Det s.k. kohuset. Knuttimrad byggnad fr som innehåer avstäda maskiner och utrustning från bruket. Kan ej visas för amänheten. Huvudman Wirsbo Bruks AB. Ramnäs kättingsmedja med fera byggnader. Smedjan uppfördes 1874 och verksamheten pågick fram ti Smedjan innehåer hea utrustningen för ancashiremetodenj härd, ånghammare, väugn och vasverk. Huvudman är Ramnäs,Wirsbo Hembygdsförening som svarar även för visningarna. : L '", ~ " "-1

195 Surahammars bruksmuseum. nrymd i gama verkstadshaen från Visar b.a. utrustning för framstäning av järn' och ståprodukter, i synnerhet för produktionen av smidda hju. museets samingar ingår även hästvagnar från bruket samt ok och vagnar som trafikerade injen Surahammar,Lisjö. Huvudman Surahammars Bruks AB. Surahammars Bruk. Kontorsmuseet. nrymt i brukskontorets käare. Visar b.a. arkivaier, handingar och föremå med ansutning ti brukets historia ochförvatning. Stenhusetmedb.a. arbetarbostad. Surahammars ädsta bevarade bostadshus, byggt Visar en rekonstruerad bostadsmijöfrån perioden. Byggnaden används även som turistbyrå. Kontaktpersonerochuppgiftsämnare Bengt Antonsson, Virsbo Hembygdsförening. Te. 0223,344 27, 010, Surahammars kommun. Gunia Nygren, stadsarkitekt. Te. 0220, Litteratur Lundgren, Kristina En samingsuraminnen. Bergsagens pusåder. Strömshoms kana 200år. VLM:s årsbok Brunnström, L& Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995:1. ndustriminnen ansson, E.A En bokom Ramnäs. KMV'program Surahammars kommun VLM Mäarbanan ' då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Ramnäs socken. Byggnadsinventering. VLM Stope, Herman Hundra år i Ramnäs. Sura socken. Byggnadsinventering. VLM Surahammar. Ettjärnbruk, medmånghundraåriga anor Svenska stads monografier, Västmanands äns kaender, 1901, Öberg, Theofi Sura socken - En historisk framstäning. Översiktspan Surahammars kommun. Virsbo gama bruk. Verkstadsbyggnad från 1930-taet. Foto: -p Darphin, VLM. Övrigakäor: VLM:s fotoarkiv; VLM:s urkippsarkiv. Guidebok Ekomuseum Bergsagen.

196 SAMMANFATTNNG UTVÄRDERNG Amänt om Västerås stad och kommun Mäarandskapet kring Västerås har en utprägad jordbrukskaraktär och domineras av större gods och gårdar som utnyttjar Mäarens bördiga forna sjöbotten. Särskit socknarna sydväst och sydost om Västerås stad är representativa för detta andskap. Ti Mäarens andskap hör också en mängd öar och homar. de norra dearna av kommunen växar and~ skapet mean odade dagångar och skogsområden av växande omfatt~ ning. Skogen täcker också åsryggarna som öper genom andskapet i nord, sydig riktning. Åsarna har också bidat underag för många av de ädre vägarna. Också Sagån, Svartåns och Liåns dagångar har varit traditio' Västerås industriandskap med Asea:s anäggning i förgrunden och Metaverkens byggnader i bakgrunden. Foto: VLM:s arkiv. nea jordbruksbygder. Vattendragen har dock regerats och utnyttjats in' tensivt för driften av oika anäggningar. Kvarnar och sågar, senare ekraftverk har varit vanigt förekommande. Det är också samma förhå, anden som redan på 1600,taet kom att möjiggöra etaberingen och ut, veckingen av bruken i Skutuna och Svanå. Goda och ämpiga före~ komster av era på många patser samt fraktmöjigheterna över Mäaren har också tidigt främjat etaberingen aven rad tegebruk. Bygdens utvecking gagnades också av fördeaktiga kommunikations' system. Viktiga andsvägar mot öst, väst och nord samt utmärkta vatten, e, L

197 förbindeser genom Mäaren i söder och Strömshoms kana i väster har inverkat på handen och etaberingen av näringar och industrier. Anäggandet av järnvägar förstärkte ytterigare förhåandena. nte minst kunde Västerås stad dra förde av de goda förbindeserna med Bergsag, ens industri. ärnvägarna kom även att skapa förutsättningar för utveck, ingen av stationssamhäe. På fera patser föjde inte så säan en etabe, ring av röreser och företag. Orresta, Tortuna, Dingtuna och inte minst Tiberga är exempe på samhäen som tikommit och utveckats i sym, bios med järnvägen. Västeråsbygden fick tidigt betydese tack vare bördiga odingsom, råden i sin södra de, utmärkta sjöförbindeser över Mäaren samt natur' iga kontakter med Bergsagsområdena i norr. Förhåandenafrämjade b.a. en intensiv hande som gav Västerås en fördeaktig stäning. Staden bev på så sätt biskopssäte och senare även residensort för andshövdingarna i Västmanand. Av stor betydese för stadens utvecking bev anäggningen av Stockhom,Westerås,Bergsagens ärnväg som koppade samman Väs, terås med det svenska järnvägsnätet, övriga städer kring Mäaren samt med gruvor och bruk i Bergsagen. början på 1900,taet var Västerås fortfarande stapestad, med rätt att bedriva sjöhande. Förmånen gav staden en ekonomisk särstäning som också främjade dess utvecking. Genom Västerås hamn sussades sedan änge betydande mängder av metaproduktionen från Bergsa, gen. sjäva Västerås och kringområdena var dock fortfarande på 1880, taet den industriea utveckingen av mycket bygsam karaktär. Vid si, dan om hantverkarna redovisas 1881 som näringsverksamheter utanför staden; 3 tegebruk, 7 sågar, 9 kvarnar och 2 bruk som var Svanå och Skutuna. Den industriea utveckingen inom kommunen prägas se, dan aven stark koncentration av industrier på vissa patser, främst i sjäva Västerås, Skutuna och i ansutning ti Tiberga stationssamhäe. övrigt förekommer endast enstaka röreser på enskida patser. Fera av kommunens socknar bibehö en renodad jordbrukskaraktär och sak, nar än i dag het industriea insag. Undantagna är mindre kvarnar och sågar knutna ti gårdar eer byar. Exempe på socknar som het saknar insag av industrie verksamhet är Romfartuna, Lihärad, Ängsö, Lundby och Skerike socknar. Västeråsbygden har på många patser prägats av det starka insaget av tegebruk. Skutuna och Svanå bruk är två mijöer som är representa, tiva för Västmanands traditionea metaindustri. Kring Tiberga sta' tion samades en rad mindre industrier b.a. mekaniska verkstäder, gju, teri, tegebruk, mejeri och kvarn. Från och med 1950,taet har en meka' nisk industri prägat bygden vid Ändesta, i Kungsåra socken. företagets spår uppfördes en rad egnahem och arbetarbostäder. Orresta, i Björksta socken, har från och med 1930,taet fera större snickerier etaberat sig, två snickeriföretag är fortfarande verksamma på patsen. Under sutet av 1800,taet började en rad industrier sin etabering i Västerås stad. Underkommande årtionden skue staden utveckas ti en utprägad industristad. Som en föjd av Västerås stads utbredning inkor' porerades administrativt fera av socknarna istadens utkanter; t.ex. Lundby och S:t ian 1918, Badeunda 1946 och Skerike Vattentornet på Djäkneberget i Västerås uppfördes 1934 efter ritningar av Erik Hahr. Tidigare brukades vattenreservoarer på samma pats. Foto: VLM:s arkiv.

198 Kort om Västerås industrihistoria (andsbygden) Landsbygden kring Västerås har prägats av det intensiva och stor~ skaiga jordbruket som bedrevs i ansutning ti Mäarområdet. ansut~ ning ti jordbruket har förekommit traditionea näringar som skogs~ bruk, sågverk, kvarn~ och mejeriröreser. Fera av godsen har även under perioder drivit näringar av industrie karaktär som större sågverk, tege~ bruk och tvätterier. En särstäning intar Skutuna med sin utprägade industrieahistoriaoch en metaindustri med röttersomsträckersig ti~ baka ti1600~taet.svanå järnbruk är ytterigare ett exempe på en tidig och ångvarig verksamhet inriktad på järnhantering. Av mera kortvarig Skutuna mässingsbruk kring sekeskiftet Foto: VLM:s arkiv. ochbygsam karaktärbev järnmanufakturensom kring mittenav 1700~ taet drevs på Bispebo i Sevaa socken. samband med byggandet av järnvägen kom många nya små och medestora industrier att anäggas i ansutning ti håpatserna. Aned~ ningenvarattde främst kunde draförde aveffektivatransportförbindeser. Föjden bev utveckingen av rad mindre stationssamhäen, band vika främst Tiberga intog en särstäning som industriort. Mejerier. Mäarområdets rika jordbruksbygder med stora gårdar och gods har mjökproduktionen varit betydande. Många av de större gårdarna inrättade egna mejerier och särskit Dingtuna socken bev känd för sina gårdsmejerier. Där bev Stockkuma gård berömd för sin ost~ produktion. Exempe på andra större godsmejerier är Gäddehoms, Ängsö, Ansta och Tidö mejerier. Ti kategorin hör även brukens mejerier i Skutuna och Svanå. Vid sidan om gårdsmejerierna tikom på sedvanigt sätt undersutet av 1800~taet eer början på 1900~taetett ferta större andesmejerier som förenade mjökproducenterna inom ett område. Exempe på sådana

199 anäggningar är Dingtuna, Tiberga, Skutuna, Tortuna, Orresta, Spånga samt Horns mejeriernäraströmshoms sta' tion. Så småningom övertogs större deen av mjök, hanteringen av den kooperativa röresens boag som kon' centrerade verksamheten ti ett fåta anäggningar. Många mindre andesmejerier nedades därför på 1930,taet. En av de sista anäggningarna som drevs inom kommunen bev Västerås Mejeri som bev centraanäggning för hea Västeråsbygden. Efter nedäggningen av mjökhanteringen återanvändes sedan ett de mejeribyggnader för annan verk, samhet, b.a. som tvättinrättningar vid exempevis Gäddehom och Horn. Utöver mjök och mejeriprodukter ökade under andra häften av 1800,taet även konsumtionen av svagdricka, ö och äsk mycket kraftig. Västerås tikom tidigt två bryggerier. Utanför huvudorten anades 1895 också ett bryggeri i Skuituna, Skutuna Arbetares Bageri, och Bryggeri, aktieboagsom drevs i boagsform av de anstäda vid bruket. Verksamhe, ten omfattade tiverkning av svagdricka och äskedrycker samt ett ba, geri. Röresen tikom på begäran av brukets anstäda. Kvarnar. Kvarnar hör, oftast i kombination med sågar, ti de tidi, gaste insagen av mekaniserad verksamhet på andsbygden. De före' kommer på patser där förhåandena varit gynnsamma för utnyttjandet av vattenkraften, i Västmanand oftast patser som även brukats av smedjor och hyttor. Graus beskrivning av Västmanand kring 1700,taets mitt namn, ges ett ferta kvarnar ängs Svartån, Sagån och Liån samt vid mindre vattendrag. nom Sevaa socken har inte mindre än sex kvarnar varit i drift vid Liån och Sagån. Kring mitten av 1700,taet fanns redan fyra kvarnar: Prästkvarnen, Väsby kvarn, Herrkvarnen och Bispebo kvarn. Se, nare tikom ytterigare två. De festa kvarnanäggningar har under åren förnyats i fera omgångar, genom ny, eer ombyggnad. En av de mest representativa och bäst bevarade mijöerna är Väsby kvarn. Längre söderut ängs med Sagån, som utgör änsgränsen i öster, var kvarnar och sågar också tarika. Strömsnäs, Strömsberg, Bred, Backa ochnykvarn ärpatser där vattendrivna anäggningar förekommit. Fera tihör dock adminis, trativt Uppsaa än då byggnaderna är uppförda på åns östra sida. Kvarnar har också förekommit vid bruket i Skutuna. De ädsta revs under 1600,taet för att möjiggöra brukets anäggning och expan, sion, nya uppfördes därefter. Svanå Bruks kvarn vid Forsbo drevs fram ti 1925 i konkurens med kvarnen i Haraker, som åg ängre ner på Svartån. Ännu ängre söderut mot Västerås fanns kvarnar vid Forsby och Äkesta. Kvarnar eer sågar anades också ofta vid sjöarnas nedre utopp. n på 1900,taet fanns en kvarn, Miingby kvarn, vid Munga, sjöns södra utopp i Romfartuna socken. Nordost om denna, på Hov, gårdsbäcken, åg en kvarn vid Åbyundsdammen. Mot sutet av 1800,taet anades de första ångdrivna sågarna och o kvarnarna. Angmaskinen gjorde nu kvarnar och sågar oberoende av vattendriften och nya röreser kunde väja okaisering påhet andra vi, kor. vissa fa vade man dock en modernisering av befintiga ädre an, Svanå Bruks mejeri spegar den omfattande jordbruksverksamhet som också bedrevs på de stora bruken. Foto: VLM:s arkiv. Fakenbergska kvarnen i Västerås uppfördes i början av SOO-taet och byggdes om ti sin nuvarande utformning under S90-taet. Foto: VLM:s arkiv.

200 Tegebruk, sågverk, kvarn, rederi och tvätteri är några av verksamheterna som bedrevs på Gäddehoms gods vid sidan om jordbruket. Biden visar ångsågen år Foto: VLM:s arkiv. äggningar. Kvarnen och sågen som på 1890~taet uppfördes vid Häa tihör den första generationen av större ångdrivna röreser utan traditio~ ne ansutning ti vatten. Kring sekeskiftet anades en ångdriven kvarn även vid Gäddehoms säteri. Anäggningen omvandades 1948 ti tvätt~ inrättning. Ädre vattendrivna samt yngre ångdrivna anäggningar eek~ trifierades så småningom när det amänna enätet nådde bygderna. Den sista generationen av mindre kvarnar uppfördes het och hået för eek~ trisk drift. Ettexempe är Dingtuna kvarn somuppfördes 1926vid järnvägs~ spåret norr om stationen, en iknande anäggning står också strax söder om Tiberga stationssamhäe. Limsta ekvarn i rsta socken representerar 1930~taets kvarnar. Sågar och sågverkhar inom kommunen fått mindre omfattning och betydese än i de norra dearna av änet. Gårdssågar har dock varit ett naturigt insag i bygderna och fera av de större godsen i Mäarbygden utveckade större sågverk, inte så säan i ansutning ti sina tegebruk. Sågverksindustrin i de södra jordbruksbygderna främjades mot sutet av 1800~taet av den stora efterfrågan på byggnadsmateria som medföjde städernas, inte minst Stockhoms starka expansion. Mäardaens sågverk drog också förde av de utmärkta sjöfraktsmöjigheterna genom Mäa~ ren. Ett exempe är Gäddehoms sågverk som drevs paraet med god~ sets tegebruk. röresen ingick en egen fraktfotta med bogserare och pråmar. Även vid Måhammar säteri och ängre norrut vid Ansta säteri i Romfartuna socken drevs under en period en ångsåg. Mindre vatten~ drivna sågar har förekommit i ansutning ti de festa kvarnarna, drift~ käan och de säsongsbetonade aktiviteterna förenade verksamheterna. Även ångdrivna kvarnar var därför oftast förenade med sågrörese, t.ex. vid Häa och Gäddehom. Band de större sågverken som tikom i början på 1900~taetkan nämnas Skutuna Bruks Såg. Brukets sågrörese utveckades ti ett in~ dustriet sågverk när en ny ångdriven såganäggning uppfördes 1912 ängre upp vid ån. Sågverket moderniserades därefter i fera etapperfram ti nedäggningen. Numera har anäggningen omvandats ti förpack~ ningsindustri som tiverkar varor av trä, pywood och wepapp. ( i

201 Träindustrin. ansutning ti sågverksamheten bör nämnas träindustrin som oftast utveckats i ansutning ti sågröreser. Tränäringen har inom kommunen varit begränsad, i jämförese med andra områden i änet. Kärsta samhäe strax norr om Björksta kyrka etaberade sig fera snickeriföretag i kövattnet från sågverket som anades Två av dessa är fortfarande verksamma, det största är Orresta Dörr. Sågverket drevs fram ti 1980-taet. Även ett tegebruk var verksamt på patsen mean och 1960-taen. Tiberga drivs fortfarande enstörre snickerifabrik i ansutning ti fångvårdsanstaten. Gruv- och bergsindustrin, metahantering, Gruvhanteringen har inom kommunen av geoogiska skä varit ytterst begränsad. Mam bröts i en gruva i Tortuna. Endast en rörese av industrie omfattning kan omnämnas. Nordväst om Lihärads kyrkby, vid Ahgruvan, påbörjades 1939 brytning av mam innehåande moybden, ett byaktigt ämne som användes i tiverkning av stå ti krigsmaterie. Verksamheten var betydande under krigsperioden men förorade ekonomiska förutsättningar därefter. Under de sista åren före nedäggningen 1950 tiverkades grafit med råmateria från Nyköping. Den tidiga metaindustrin har inom Västeråsbygden varit huvudsakigen begränsad ti bruken i Svanå och Skutuna. Båda bruken anades i början på 1600-taet. Tidigare fanns även en stångjärnshammare vid Fors, norr om Svanå. OofGraus anger också, i sin beskrivning över Västmanand från 1754, ett jämmanufakturverk vid Bispebo i Sevaa socken. Röresen, Bispebo Bruk, hade grundats några år tidigare, Brukets två hammare drevs med vattenkraft från Sagån. Tiverkningen omfattade knippjärn, spikar, butar, hyvar, spadar m.m. Driften vid bruket upphörde dock redan 1769 men återupptogs under en period för att upphöra het vid början på 1800-taet. Skutuna bruk. När framstäning och bearbetning av mässing startades i Sverige i början på 1600-taet bev bruket i Skutuna ett av de första som uppfördes för ändamået. Bruket utbyggdes raskt i fera etapper under 1600-taet och kom att omfatta fera hyttor och hammare, gjuteri, sageri m.m. På 1670-taet utrustades bruket med vasverk, panhamrar och göggugnar. På 1830-taet hade bruket som en föjd av aa förbättringar uppnått överkapacitet. För att jämna ut förhåandena ineddes även tiverkning av järnpåt och senare av stångjärn. Produktionen av järnvaror övergavs dock het Därefter inriktades brukets produktion på varor i mässing paraet med tiverkning av kopparföremå. Ett nytt tråddrageri uppfördes 1861 samtidigt som röriverkning kunde inedas. Sakta skue bruket sedan i etapper omvandas ti en modem industri. Från och med 1860-taet bev Skutuna andets enda mässingsverk fram ti sutet av seket då två konkurrerande företag tikom, band dessa Nordiska Meta AB i Västerås. År 1902 bidade Skutuna Bruk och de två andra företagen, Nordiska Meta och Granefors Bruk, ett Nickhammaren i Svanå Bruks smätsmedja på 1920-taet. Foto: VLM:s arkiv.

202 Några av Skutunas nya produktionsbyggnader på 1930-taet. Foto: VM:s arkiv. Den första vagn- och okverkstaden i ansutning ti Tiberga station anades Anäggningen utvidgades kraftigt 1924 då Västerås reparationsverkstäder förenades med den befintiga verksamheten. Foto: VLM:s arkiv. gemensamt försäjningsboag; Svenska Metaverkens Försäjningsaktie, boag. fera omgångar förstärktes banden mean de inbandade företa, gen. Ett gemensamt hodingboag, Nya AB Svenska Metaverken, bi, dades 1910 efter en rekonstruktion. Tiverkningen av havfabrikat kon, centrerades ti Västerås medan Skutuna på nytt utveckades ti ren, odat manufakturverk. Skutunas och Nordiska Metas produktion ingick under perioder tiverkning av ammunition. Båda företagen har därefter moderniserat och anpassats ti marknadens utvecking och ge, nomgått stora rationaiseringar och speciaiseringar. Skutuna tiver, kas numera foiebad i en nyanäggning utanför orten, första etappen av Östra Verken började uppföras nom gama bruksområdet ti, verkas fortfarande kokkär. Hea Skutuna samhäe har prägats av bru, ket. De festa bostadsområden och många samhäsfunktioner har ti, kommit het genom bruket. Svanå bruk. På 1630,taet anades ett järnbruk vid Svanå, då omta, at som Siguskvarn. Stora skogsområden och vattenkraft från Svartån erbjöd de rätta förutsättningarna för driften av ett järnbruk på patsen. För att skapa gynnsamma driftförhåanden uppfördes då inte mindre än tre dammar,vika aa ännu ärbevarade. Med järnvägens anäggning genom

203 -- -, ~ -, ~ bygden, injen Tiberga,Ramnäs, ansöts 1874 bruket genom eget spår ti Svanå station. Under de titagande svårigheterna för järnindustrin i Bergsagen tvingades Svanås järnbruk ti nedäggning Numera be, drivs jord, och skogsbruk på egendomen och endast ett fåta byggnader påminner om driften av järnbruket. Av annan karaktär är de mindre gjuterierna och mekaniska verkstä, derna som tikom kring sekeskiftet 1900 och därefter på många patser. Vid Tberga station var en av de första industrierna Tiberga Gjuteri som anades omkring hefsvia och arbetarbostäder uppfördes också i samhäet. T samma kategori kan också räknas ok, och vagnsverkstäderna som uppfördes i ansutning ti stationens bangård. Stockhom,Vesterås, Bergsagens ärnvägens första verkstad uppfördes Den utvidgades kraftigt 1924 då Västerås vagnsverkstäder efter en brand också fyttades titberga. Anäggningen av reparationsverkstäderna inverkade starkt påtibergas utvecking. Av betydigt senare datum är den mekaniska verkstaden som anades på 1950,taet vid Ändesta i Kungsåra socken. Företaget är dock representativ för raden av medestora verkstäder som anades i änet på andsbygden från och med 1930,taet. Hanssons Mekaniska Verkstad i Ändesta bidrog ti uppförandet aven rad bostäder i nära ansutning ti företaget. Tegeindustrin. Tegetiverkning harförekommit kring Mäardaen sedan medetiden. Först kyrkor och koster senare sott och enstaka bygg, nader uppfördes het eer devis med tege. Tiverkningen skedde dock vanigen i mindre periodiska ugnar på byggpatserna. Från och med 1600, taet fick tegebyggnader en påtagig utbredning, särskit vid bruken och vid de nyasäterierna som inrättade egna tegebruk. nedningsvis var pro, duktionen inriktad på att tifredsstäa de egna behoven av byggnadsma' teria. Genombrottet för tegetiverkningen inträffade under andra häf, ten av 1800,taet då stora byggnadsprogram med tegebyggnader ined, des i städerna och stora tekniska och industriea anäggningar av tege började uppföras runt om i andet. Även dränering av åkermark öppnade en ny marknad för tegebruken genom efterfrågan på tegerör. efterhand utveckades många tegeugnar ti regerätta industriea anäggningar vars produktion var avsedd för den öppna marknaden. Tegebruket vid Sku, tuna Bruk som anades 1770 hör troigen ti de tidigaste av det saget. Produktionen bev särskit omfattande i början på 1800,taet. Även vid Svanå Bruk, i Harakers socken, drevs ett tegebruk i an, sutningti järnbruket. Verksamheten ineddes under 1700, taets andra häft och drevs fram ti Pohemsugnen på Gäddehoms säteti ät ett säsynt och bevatat exempe på 1700-taets förindustriea tegeugnar uppförda med utändska förebider. Foto: VLM:s arkiv. Gäddehoms tegebruk utveckades från en tiverk, ning avsedd för eget behov ti att utgöra en viktig de av godsets omfattande näringsverksamhet. Under en period kom tegetiverkningen att ingå i godsets produktion av byggnadsmateria ti viken även sågverket bidrog. Pro, duktionen som motsvarade ca 1,5 mijoner tege om året omfattade murtege, taktege och dräneringsrör. Bruket för' fogade överett eget rederi med bogserbåt och pråmar som fraktade produkterna över Mäaren. Tegetiverkningen

204 nedades 1957 efter enförödande brand. På godset kvarstår kanske andets ädsta bevarade tegeugn, den s.k. Pohemsugnen av hoändskt typ. Band godsens tegebruk kan också nämnas Frösåker Tegebruk och Lindö Tegebruk, båda inom Kärrbo socken. Frösåker anades som gods~ tegebruk på 1850~taetmen utveckades ti en storskaig industrie an~ På Gäddehoms säteri vid Mäaren drevs tidigt en rad verksamheter av industrie karaktär. Tegebruk, ångdriven såg och kvarn, senare tvätteri är några av dessa. För transporten av produkterna förfogade godset över ett eget rederi. bidens mitt, inti vattnet syns tegebrukets byggnader år Foto: VLM:s arkiv. äggning inriktad huvudsakigen på murtegeproduktion. Röresen över~ togs 1923 av Mäardaens Tegebruk fram ti nedäggningen omkring Produkterna skeppades på Mäaren från egen brygga. Lindö Te~ gebruk grundades ungefär samtidigt på samma vikor. Kring sekeskif~ tet hade bruket utveckats ti en modern och industrie anäggning vars produktion av murtege var inriktad på den starka efterfrågan i huvudstaden. Verksamheten nedades på 1930~taeti samband med en vikande byggnadskonjunktur. närheten av Lindö, i Springsta, drevs ytterigare ett tegebruk under en kortare period, Springsta Tegebruk var verksamt mean 1850 och Badeundasocken, österomvästeråsharförekommit två tegebruk. Det ädsta som åg vid Mama gårdvar ettgodsbruk vars produktion i första hand var avsedd för de egna behoven. Bruket drevs under endast en kort periodochnedades redanunder 1800~taetsförsta häft. Det andra, Hamre Tegebruk vid Mäaren, grundades kring mitten av 1800~taet och drevs under industriea former fram ti Produktionen var huvudsakigen inriktad på murtege men omfattade även i viss mån taktege. Även på Mäby säteris ägor, närat1berga station,drevs ett tegebruk. Fera tegebruk tikom också som fristående företag. Banddessa kan nämnas tegebruket som uppfördes 1905 i ansutning ti Tiberga station. Det drevs av Västerås Tege~ & Murbruks AB. Bruket nedades dock re~ dan 1914 och revs kort därefter för att möj iggöra anäggningen av järn~ vägarnas reparationsverkstad samt bangårdens utvidgning. Ett annat var c: L, : '

205 ~ -- Sevaa (Väsby) tegebruk som tikompå 1920,taet: Byggnadernaär ännu ti större de bevarade och bruket utgör en av de tre bevarade anägg, ningarna i änet. Bruket är trots att det tikom så sent uppfört som tradi, tione Svedaaanäggning. Den tekniska utrustningen kompetterades på 1950,taet med moderna torkugnar som uppfördes i en tibyggnad i förängningen av ugnsbyggnaden. Produktionen som nedades omkring 1970, var inriktad huvudsakigen på tiverkning av dräneringsrör ti jord, bruket. nga bostäder hör ti bruket frånsett tegemästarvian som är upp' förd i närheten av ugnsbyggnaden. Orresta Tegebruk, vid Kärsta i Björk, sta socken var ett annat fristående bruk, troigen det sista i raden av tege, bruk som anades inom kommunen. Det uppfördes på 1930,taet i ansut, ning ti Sagåns dagång. Tiverkningen omfattade taktege och dräne, ringsrör. Redan 1967 avveckades verksamheten och byggnaderna revs. Textimanufakturer. På 1700,taet anades ett vattendrivet spinneri (innefabrik) vid Kättsta på Svartån, nära Svanå i Haraker socken. An, äggningen som drevs mean 1739 och 1763 syssesatte ett stort anta arbetare. Spinneriet i Kättsta bev ingen föregångare ti en etabering av textiindustri i änet. Västerås förekom under 1800,taetendast ett fåta företag som kan reateras ti branschen. -~ Kort omvästerås industrihistoria (staden) Västerås stad utveckades ti en av andets mest utprägade industri, städer. Stadens panering och utformning kom att påverkas starkt av hamnen samt av de två dominerande företagen på orten; ASEA och Metaverken. ndustriernas beroende av vattenkraft har här inte varit ika framträdande som på andra patser. Ångkraften och senare ekraften gjorde de festa av stadens fabriker oberoende aven direkt ansutning ti strömmande vatten. Hamn, och järnvägsansutningar bev däremot av centra betydese. Fera missyckade försök att etabera andra tyngre företag förekom under den industriea periodens begynnese. Några av dessa ämnade efter sig tydiga spår. Än i dag består i Sjöhagens område dear av Eektroysverketsom anades 1917 och sedan omvandades ti sakteri. Ett annat storskaigt projekt vars ämningar änge kunde beskå, År 1897 bidades Nordiska Metaaktieboaget i Västerås. Företaget som senare införivades i Svenska Metaverken utveckades ti en av stadens viktigaste industrier. Bid: VLM:s arkiv.

206 År 1897 fick Västerås ytterigare ett bryggeri, Nya Bryggeriet & Mäteriet AB som också uppfördes i kvarteret Herta, inti "Gama Bryggeriet" från Foto: VLM:s arkiv. das vid Lögarängen var Västerås Masugnsaktieboags anäggning som in~ vigdes 1901 och nedades redan Medan stadens dominerande företag under första häften av 1900~ taet utveckades ti industriea giganter och tog stora områden i an~ språk förbev övriga röreser förhåandevis små. Många verksamheter kom därför att okaiseras ti mindre fastigheter huvudsakigen ut~ spridda över hea stadskärnan. Variationen band stadens tiverknings~ industrier var stor och deras verksamhetsperioder har varierat kraf~ tigt. Vid sidan om de stora eektromekaniska industrierna har Väs~ terås varit säte för hytta, egeringsindustri, meta~ och mekaniska verk~ städer, snickerier, textiindustrier som uspinnerier, färgerier och hatt~ fabriker, tiverkning av eektriska hushåapparater, tobaksfabriker och inte minst ivsmedesindustrier. De större industriernas utvecking medförde under ång tid en känn~ bar bostadsbrist. Ett annat särdrag i Västerås stads utvecking bev därför de återkommande bostadsprogrammen som tidigt initierades av enskida företag, senare även i samarbete med staden. För andra verksamheter medförde okaiseringen i stadens utkanter att egna tjänstebostäder i ansutning ti verksamheterna var en nödvändighet. Anäggningar för framstäning och bearbetning av ivsmede hör ti de tidiga insagen i städernas industriea andskap. K varnarutgjorde änge stommen inom ivsmedesproduktionen. De utveckades från enka vattendrivna anäggningar ti ångdrivna och sedan edrivna regerätta industriea enheter. Bryggerieroch mejerierav industrie karaktär eta~ berade sig under senare deen av 1800~taet och början av 1900~taet i synnerhet i staden. Här som i många andra städer intog med tiden ivs~ medesindustrin en betydande pats i stadens näringsiv. ndustriea bagerier, charkuterifabriker, stadens andessakteri, karamefabriken ochsutigen an~ äggningen i staden av Hakonboagets centraa ager är representativa in~ sag i denna utvecking. Västerås har under den industriea perioden framför at två kvarn~ anäggningar dominerat scenen. Det rör sig om Wickhomska kvarnen, en stenbyggnad som åg vid Svartån ovanför sottet. Kvarnen var ursprung~ igen tukvarn och bev sedan även handeskvarn. Röresen övertogs i - c:

207 ,, början på 1900~taet av grosshandarfirman ABohn A. Fors. Den andra anäggningen, Fakenbergska kvarnensom igger strax nordväst om stads~ kärnan, härstammar från början av 1800~taetdå den kom att ersätta två ädre kvarnar. Kvarnen byggdes om ti sinnuvarande omfattning under 1890~taet,då den b.a. utrustades med sex turbiner från Arboga Meka~ niska verkstad. Kvarnanäggningen som drevs fram ti 1968 har bevarats nästan i sin hehet med uthus och kvarngård. -, ~ -, ~ Handen med spannmå och grödor främjades i Västerås av hamnen där så småningom spannmåsmagasin uppfördes. Ledande på marknaden i staden bev firman ABohn A. Fors, grundad Företaget övertogs 1936 av detnybidade Arosbygden Lantmannaförbund, i köpet ingick även Wickhomska kvarnen. Kort innan, 1934, hade Forsboaget uppfört ett modernt agerhus med sioanäggning av hög kapacitet, moderna trans~ port~ och rensningsmaskiner. Det är denna anäggning vid Östra ham~ nen som därefter har tibyggts i etapper. Lantmännens nuvarande kom~ pex omfattar även egna kajer, magasin, kvamanäggning m.m. En sio~ anäggning har senare uppförts inomohannisbergs industriområde i an~ sutning ti Västra hamnen. På 1930~taettog Konsumtionsföreningen (KF) ett bestämt steg in i ivsmedesindustrin. Föreningen drev redan i Västerås ett bageri och en charkuterifabrik av betydande storek. För att uppnåstörre effektivitet och uppfya de titagande kraven som städes på ivsmedesproduktionen uppfördes mean 1931 och 1932 en modem anäggning där oika verk~ samheterkunde förenas. Fabriken med renodad funktionaistisk sti upp~ fördes vid Pigatan i nuvarande kvarteret Värjan. Den bestod av fera enheter innehåande bageri, charkuterifabrik och ager. Byggnaderna har därefter i etapper varit föremå för om~ och tibyggnader i samband med verksamhetens expansion. A kvarstående verksamhet med ansutning ti Konsum upphörde Westeräs Mekaniska Verkstad etaberade sig 1874 i kvarteret Sigmund. Företaget fick stor betydese i den industriea utveckingen så vä i Västerås som i Morgongåva. Foto: VLM:s arkiv.

208 början pi 1930-taet uppförde Konsumtionsföreningen i Västmanand en modern anäggning i kvarteret Värjan i Västerås. Konsums byggnader inrymde b.a. bageri, charkuteri och ager. Foto: VLM:s arkiv. Westeris Ångbryggeri bev det första bryggeri av industriea mitt som anades i staden. Redan 1854 invigdes anäggningen som senare bev känd som "Gama Bryggeriet". Foto: VLM:s arkiv. Ett annat större bageri var AB Otto Lundius Bageri med rötter tibaka ti Firman utvidga~ des och moderniserades i fera omgångar, b.a."1900 med ett nytt bageri och 1926 då en ny spisbrödsfa~ brik uppfördes. Som motpart ti Konsumtionsföreningens verk~ samhet bör nämnas etaberingen i staden 1918 av AktieboagetHakan Swenson. Grossistföretaget sam~ ade ettstortantafristående detajhandare inom ivs~ medesbranschen från hea andet. Huvudkontorsamt ager var föragt ti Västerås, i verksamheten ingick även kafferosteri, rekamverksamhet m.m. Företagets ädsta fastigheter i staden är numera rivna. Nya byggnader har tikommit sydväst omstadskärnan vid Gustavsvik. Västerås fick under början av 1930~taet ett av de första andessakterierna i andet. Sakteriet förades ti Sjöhagens industriom~ råde där okaerna från den nedagda eektroysfabriken övertogs samt om~ ochtibyggdes för ändamået. Medtiden utökades Andessakterieti Västerås ti att även omfatta tiverkning av b.a. korv och hamburgare. Anäggningen om~ och tibyggdes i fera omgångar, som mest på 1950~ taet. På 1970~taetövertogs röresen av Farrnek. Hea verksamheten av~ veckades Lokaerna används numera som industrihote och rym~ mer diverse företag. Kaffe AB Pyramiden bidades 1919 som ett dotterföretag ti den Tössbergska kooniavarufirman. Kafferosteriet hade tidigare förekommit i mindre skaa inom moderboaget. samband med omorganisationen industriaiserades processen. Den tekniska utrustningen moderniserades öpandeateftersom verksamheten titog. Produkternaavsattesöverhea andet under b.a. varumärkena "Rikskaffe" och "Riksmärket". Bryggerier. Som i aa större orteretaberade sig bryggerinäringen även i Västerås under andra häften av 1800~taet. Först på pats bev Västerås Ångbryggeri, senare känd som "Gama Bryggeriet". Verksamheten statta~ des 1854 i kvarteret Hetta, vid ån i närheten av domkyrkan och stadskär~ nano Bryggeriet bev en av de första anäggningarna av industriea mått som uppfördes i staden. Grundaren ti företaget, P.O. Fodin drev även ett bränneri i Västerås. ytterigare ett större bryggeri kom senare att anäg~ gas i staden, som då hade vuxit kraftigt. År 1897 invigdes Nya Bryggeriet, senare omdöpt ti Nya Bryggeriet & Mäteriet AB, vars byggnader uppfördes på granntomten ti "Gama Bryggeriet". Bryggerienheten kompetterades med ett mäteri av stora mått. Tiverkningen vid de båda bryggerierna kom att omfatta; mat för eget behov och för avsättning, matdrycker, äskedrycker och minera~ vatten. början på 1900~taetfanns ytteriggare ett par mindre bryggerier i staden, Nya svagdricksbryggerietsom grundades 1896 samt Östermams Bryggeri., ' ' : :, L ~7.

209 , - Gama Bryggeriet genomgick omfattande om- och tibyggnadsarbeten mean och 20-taen. Företaget övertogs 1949 av Stockhoms Bryggerier som året innan även införivat Nya Bryggeriet. Anäggningarna kunde därmed sammansås ti en enda produktionsenhet och företag under namnet AB Västerås Bryggerier. Driften vid Gama Bryggeriet nedades 1950 och 1962 vid Nya Bryggeriet. Dear av Gama bryggeriet är bevarade. Västerås Mejeri anades så sent som 1926 i kvarteret Hide. Tidigare hade mjöken och mejerivarorna troigen evererats från mejerierna som drevs i grannsocknarna. Västerås Mejeri ritades av Erik Hahr ochfick en påkostad arkitektonisk utformning. Stadens mejeri, som hade Västerås omnejd som upptagningsområde, betraktades änge som en mönsteranäggning. Med rationaisering och enkoncentration av mjökhanteringen ti ett fåta anäggningar fick Västerås mejeri en titagande betydese. Driften pågick så sent som ti 1991 och byggnaderna revs sutigen Tobaksindustrin. Västerås var en gång känd som tobakens stad och säte för fera tobaksmanufakturer som framför at producerade cigarrer. Tiverkningen förbev dock ti största de het manuet baserad. Band tobaksföretagen kan nämnas Bremer igarrfabriken som drevs fram ti 1914 först i Oxbacken och senare vid Sturegatan, A.T. Sundin & o Tobaksfabrik som var inrymd i "Korsvirkeshuset" och H. Swensson & o vars arvingar senare skue ägga grunden ti Hakonboaget. ansutning ti tobakstiverkningen kan även nämnas tiverkningen av tobaksdosor i koppar, mässing, siver och förnickad påt. Verksamhetenhar förekommit både under hantverksmässiga som industriea former. Dostiverkningen hade band och ikheter med Skutunas manufakturverksamhet. Band företagen som i oika perioder och omfattningar bidragit ti dostiverkningen i staden kan nämnas. Brandt & ooch Västerås nya dosfabrik, A.G.ohanssons Metafabrikoch ar Keijser & ometafabrik. Stenvaruindustri, tegebruk och murbruksfabriker. Hamre tegebruk som åg öster om nuvarande Mäarparken var förr egentigen utanför sta- Personaen utanför Westerås Mekaniska Verkstad på 1890-taet. Foto: VLM:s arkiv.

210 Korsvirkeshuset i Västerås stadskärna inrymde änge oika fabriker. Sundins Tobaksfabrik samt Västerås Strå- & Fithattfabrik är några av företagen som varit verksamma på patsen. Foto: VLM:s arkiv. dens gränser. Bruket grundades kring mitten av 1800,taet och var anagt i ansutning ti Mäaren, ängst in i Västeråsfjärden. Det drevs under industriea former fram ti 1939 och revs kort därefter. Pro, duktionen var huvudsakigen inriktad på murtege men omfattade även i viss mån taktege. En murbruksfabrik, Västerås murbruksfabrik, uppfördes 1902 i kvar' teret Saomon, numera Sjötuen, i ansutning ti gama hamnen. Röre, sen drevs först i iten skaa med framstäning av murbruk samt hande med cement, kak och tege. Företaget inköpte sedan ett grustag utanför staden på Hökåsens gård. Det var samma företag som 1905 startade tege, bruket vid Tiberga station. Firmanamnet ändrades sedan ti Västerås Tege, & Murbruks AB. Åren1914 och 1939 inköptes ytterigare gårdar för att trygga företagets tigång ti råmateria. Tiverkningen utökades med oika bruks, och putsprodukter och försäjningen med det mesta inom byggmateria. Namnet ändrades på nytt 1923 denna gång ti Västerås Nya Murbruks AB. samband förnyesen av hamnområdet tvingades fö, retaget att fytta sin anäggning. Uppföjningen finns i det befintiga betongföretaget som igger i hörnet av Verksgatan,Kungsängsgatan. En annan verksamhet med anknytning ti byggvarubranschen var Västerås Marmorindustri som startades Verksamheten omfattade för, ädingav marmortibyggnads" inrednings, och industrieaändamå Metaindustrin har vid sidan om den mekaniska och eektro' mekaniska industrin tihört de dominerande näringarna i staden. År 1897 bidades Nordiska Metaaktieboageti Västerås, viket först bev en kon' kurrent ti det anrika Skutuna Bruk men senare en samarbetspartner då företagen förenades 1907, inedningsvis i Svenska Metaverken ochsedan 1910 i Nya Svenska Metaverken. En föjd av företagens sammansagning bev att produktionen av havfabrikat fr.o.m. 191O,taet koncentrerades ti Västeråsanäggningen som övertog de av tiverkningen från Sku, tuna. Tiverkningen skue omfatta föräding av metaer, tiverkning av tråd ochpåt, rör och stänger m.m. Ti fabriken hörde vasverk, tubdrageri, tråddrageri, pressverk samt ammunitionsverk i en särskid fabrik. Den omfattande verksamheten i viken Västerås verkstäder ingår har i fera '. \ ~ c:

211 -. omgångar bytt organisation och ägarstruktur ombidades verksamheten ti AB Svenska Meta, verken, 1970 divisionerades boaget ochnamnet bev Gränges Essem, 1980 förvärvas koncernen av Eectro' uxoch 1986 bev Västeråsverksamheten de av meta, koncernen Outokumpu. Gjuteri, och Verkstadsaktieboaget Aros vars namn senare ändrades ti Svenska AmmunitionsAB var ett av de företag som redan vid sutet av 1800, taet hade etaberat sig i Västerås. Verksamheten övertogs sedan av Metaverken. Skutunas och Nordiska Metaverkens produktion ingick under pe, rioder tiverkning av ammunition. Vid sutet av 1800,taet hade även andra meta, industrier av skiftande storek etaberat sig i Västerås. A.G.}ohanssons Metafabrikgrundades i sutet av 1800,taet. Tiverk, ningen omfattade inedningsvis diverse metaföremå som snusdosor och jusstakar innanfirman speciaiserade sig på gas, och vattenrörsarmaturer samt gjutgods. AB ar Keijser & o Metafabrik var ett annat företag som grundades under samma period. Produktionen bestod av bla. hav, fabrikat i koppar, mässing, rostfritt, järn, auminium och nysiver. Ti, verkningen omfattade inedningsvis bla. tobaksdosor och senare appara, tur för t.ex. mjökhantering. Ytterigare verkstäder grundades fram ti början på 1900,taet. Ett av dessa bev K.L. Sjöquist Mekanisk Verkstadsom grundades Spe, ciaiteten var ursprungigen tiverkning av tryckknappar. Senare kom verksamheten att omfatta aa sags mekaniska reparationsarbeten och tiverkning av speciadear inom rörmakeriet. Ettferta smidesverkstäder och påtsagerier, huvudsakigen hantverksbetonade, kompetterade metabranschen i staden. Västerås hytta anades 1901 med i grunden samma affärside som det samtida hyttprojektet i Köping. Den svenska järnhanteringen skue bi konkurrenskraftig genom anäggningen aven modem hytta, med järnvägsförbindeser ti Bergsagens gruvor och egen djuphamn för skeppning av de förädade produkterna. Den faande konjunkturen edde dock ti hyttans ned, äggning redan ndustriområdet omvandades se, nare ti industrihote fram ti 1964 då aa kvarstå, ende byggnader revs. Mekanisk och eektromekanisk industri, gjuterier. Ett av de första betydande företagen som etaberade sig i staden bev Wästerås Mekaniska Verkstad som starta, des Verkstäderna uppfördes i kvarteret Sigmund, i ansutning ti hamnen, där fera byggnader ännu är bevarade. Som vid de festa övriga mekaniska verkstä, der var produktionen inedningsvis mångsidig men betoningen åg på tiverkning av jordbruksutrusning och maskiner. Företaget hade på 1890,taetutveckats enigt Verkstad vid Svenska Metaverken i Västerås kring sekeskiftet. Foto: VLM:s arkiv. Nya Mimerverkstaden vid Asea uppfördes Byggnaden bev den första i sitt sag i andet att uppföras med stomme av järnbakar. Foto: VLM:s arkiv.

212 ASEA:s anäggning omkring år Ti vänster, nedanför bangården, Westerås Mekaniska Verkstads byggnader som övertogs av ASEA Bid: VLM:s arkiv. dåtidens mått ti storindustri. Ägaren och grundaren Fredrik Wijkman engagerade sig då intensivt i uppbyggnaden av ett nytt företag som se~ nare skue bi ASEA, viket 1898 övertog verkstäderna med gjuteri som integrerades ti den nya verksamheten. Den forna verksamheten med tiverkning av jordbruksmaskiner övertogs då av ett nytt boag; AB Weste~ rås Lantbruksmaskiner. samband med detta fyttades produktionen från Västerås ti tomma okaer i Morgongåva. Därefter kom verksamheten och anäggningen i Västerås att förenas het med ASEA:s verksamhet i kvarteret Sigurd. ASEA/ABB. början på 1890-taet etaberade sig i staden ett före~ tag som snart skue inta endominerande ro ivästerås ochandets industri~ historia. Kontorshus och verkstäder uppfördes 1892 i kv. Mimer som skue bi företagets vagga och sedan i kv. Sigurd. Amänna Svenska Eektriska AB, senare känt som ASEA, tiverkade redan i början på 1900~taetaa sags eektriska maskiner och apparater, spårvagnar, ok, traverser, kranar, hissar m.m. samt aa sags gjutgods. År 1898 hade Västerås Mekaniska Verkstadgenom uppköp integre~ rats ti verksamheten. Dit förades ASEA:s eektromekaniska tiverk~ ning såsom hissar, kranar, spårvagnar m.m. Med utgångspunkt från verkstadens område nära hamnen skue ASEA under de kommande år~ tiondena utvidga sin verksamhet över hea området norr om denna. kvarteret Sigurdväxte ett kompex av verkstadsokaer som så småningom förenades genom en bro med anäggningarna i kvarteret Mimer. En ny stor anäggning för metagjuteriet invigdes Nordost om Mimeranäggningen tikom på Emausområdet, ängs med Pigatan, Arvidverkstadensom togs i bruk Emausverkstaden var avsedd för tiverkning av trefasgeneratorer och motorer ti ok. Där ti~ verkades även vattenkraftsgeneratorer. Produktionsokaema i kvarteret Mimer förnyades genom tikom~ sten 1912 av nya Mimerverkstaden, den första byggnaden i sitt sag i andet som uppfördes med stomme av järnbakar. Mimeranäggningen utökades 1952 med ytterigare en storskaig verkstadsbyggnad ängs med Stora Gatan. Efter andra värdskriget anade ASEA nya verkstäder sydväst om staden, inom Satängens industriområde. Örjansverkstäderna tiverka~ c::. : - c:: -

213 ~ ~ des ursprungigen små emotorersamt automatsvarvade detajerför ASEA:s övriga produktion. Anäggningen kom att utvidgas i etapper fram ti da~ gens verksamheter som omfattar b.a. ABB ontro, ABB Motor och ABB Nordkomponent. Mot sutet av 1950~taet sutfördes i kvarteret Ottar företagets nya kontorsanäggning, Mekerskontoret, som ansöt ti den ädre och befintiga kontorsbyggnaden, Ottarkontoretoch Norekontoret. Under 1960~taetfortsatte ASEA:s expansion utanför staden på nya industri~ områden. nom Finnsätten färdigstädes 1966 en reaktorbränsefabrik med tihörande kontor. Av betydigt bygsammare omfattning än ASEA var företaget Eek~ triska Aktieboaget Ergo. Firman startade 1922 genom övertagandet av en smidesverkstad. Åren därpå ineddes tiverkningen av eektriska kok~ och värmeapparater. Därefter kom produktionen att omfatta ett stort sortiment av eektriska apparater såvä för hushåen som för industrin. Västerås Eektromekaniska Verkstadgrundades 1932 ochverksamheten omfattade först tiverkning av husgeråd i gjutjärn och auminium, svarvningsarbeten, omindning av emotorer samt tiverkning av kom~ ponenter ti eapparatur. Firman Axeohanssons Mekaniska Verkstad grundades 1898 och var inedningsvis inriktad på reparation av jordbruksmaskiner. efterhand speciaiserade sig firman på tiverkning av pumpar och transportanordningar vid sidan om sedvaniga mekaniska arbeten. En mindre mekanisk verkstad var F.H. Eriksson Smides och Meka~ nisk Verkstad som startades Firman kom så småningom att speciaisera sig på byggnadssmiden samt tiverkningen av hydrauiska tippanordningar. G.W. Trawers Fifabrik som startades 1901 var spe~ ciaiserad på tiverkning av fiar. Eektroysverket uppfördes 1917, söder om staden vid Mäaren inom nuvarande industriområdet Sjöhagen. Företaget AB Eektroysverken var inriktat på egering med moderna eektriska metoder av ädemetaer på Zinkvittfabriken vid Svenska Metaverken i Västerås. Foto: VLM:s arkiv.

214 järnföremå. Krigssutet drabbade dock företagets affärside och efterfrå~ gan sjönk så pass att boaget fick svårigheter redan året därpå. Verksam~ heten drevs sedan på sparåga fram ti konkursen i början av 1930~taet. Anäggningen övertogs sedan av Västerås Andessakteri som anpassade byggnaderna för de nya ändamåen. entraa Fygverkstaden i Västerås också känt som VV hör ti de mer udda verksamheterna i Västerås industrihistoria. Bakom anäggningen av miitära fygverkstäder i staden åg 1925 års försvarsbesut. Verkstä~ derna uppfördes under åren 1926 ti 1927 inom Viksängs område i an~ sutning ti Mäarens strand. Verksamhetens främsta uppgift var översyn och reparation av sjöfygpan, viket motiverade ansutningen ti vatt~ net. Verksamheten kom så småningom att också omfatta tiverkningen av ett par fygpansmodeer och sedan tisyn och underhå av de tyngre bombpan som förades ti F 1 vid Hässö, där särskida verkstäder uppför~ des. Genom en särskid väg kunde även fygpanen förfyttas från Hässö ti Viksäng för reparationer. PåW:s område fanns verkstäder som täckte ett ovanigt brett register för att motsvara behoven av åtgärder på aa komponenter som ingår i fygpan. Under en period varw även cen~ trat materiaförråd. För att indra bristen på bostäder i närheten av an~ äggningen uppfördes under sutet av 1940~taet egnahemsbebyggese i Viksäng. Med nedäggningen av F avveckades verksamheten på Viks~ äng och fyttades ti Arboga. Den första anäggningsetappen av försvarets centraa fygverkstad i Västerås sutfördes Yerkstädens främsta uppgift var ursprungigen underhå och reparation av sjöfygpan. Biden visar anäggningen vid Yiksäng år Foto: YLM:s arkiv. Verkstadsområdet övertogs på 1960~taetav verkstadsföretaget Swe~ dish Machine Toos. Tiverkningen omfattade verkstadsmaskiner och maskinverktyg, b.a. precisionssvarvar. Företaget drabbades 1991 av kon~ kurs men rekonstruerades och drivs åter i iten skaa i en byggnad på området. Övriga byggnader inrymmer numera diverse verksamheter; tiverknings~och serviceföretag, kontor, skoor, ager m.m. Nyigen har sjöfronten inom området bebyggts med ferfamijshus. Den textireaterade industrin har i Västmanand generet varit av bygsam omfattning men representeras på ett anta patser av enstaka fö~ retag. Västerås grundades 1920 Västerås Strå~ & Fithattfabrikvars pro~ duktion inedningsvis var av hantverkskaraktär. Det är med företagets

215 Svenska Metaverken på 1940-taet med ASEA:s Arvidverkstad i förgrunden. Foto: VLM:s arkiv. fytt 1924 ti Sottsgatan som tiverkningen mekaniseras och industriai, seras. År 1932 ombidades röresen ti aktieboag och 1939 utökades verk, samheten. De av produktionen förades därför i det intiiggande "Korsvirkeshuset" som tidigare inrymt Sundins Tobaksfabrik. Västerås UspinneriABsom startades på 1890,taetdreven omfat, tande tiverkning av fitar, tyger och dyikt. Företaget hade även försäj, ningsoka i staden. Verksamheten nedades troigen under 1920,taet. Lindwas Färgeri grundades 1918 och verksamheten förades ti en för ändamået särskid uppförd byggnad, Färgaregården, vid Torsgatan. Ti fabriken hörde en ångpanneanäggning och moderna maskiner för färg, ning och kemtvätt. Färgeriet och spinneriet sogs sedan ihop i ett gemen, samt boag, Västerås Uspinneri & ÅngfärgeriAB. Vid sidan av de ovan redovisade verksamheterna har det förekom, mit en rad röreser av mindre omfattning eer udda karaktär. Dit hör ervaruföretag med tiverkning av kake, träförädingsfabrik och trävaru, fabrik. En annan var Max AnderssonsKanotbyggeri som startades 1928 i uspinneriets nedagda okaer. Företaget som bev edande i Skandina, vien inom sitt område tiverkade ett femtonta kanotmodeer, de festa ritade av ingenjör Sven Thore. På trävarusidan kan också nämnas AB Västerås Snickerifabrik som uppfördes Tiverkningen omfattade i början möbesnickerier men utvidgades sedan ti att omfatta byggnadssnickerier och inredningar ineddes även tiverkning av segefygpan. Förbrukare av b.a. trävaror var även A. Anderssons Borstbinderifabriksom startadesin tiverkningav borstarochpensar Förekomsten av storaföretag med högsyssesättningsgrad somasea och Nordiska Meta edde ti ett påtagigt behov av bostäder. Stora byggnadsprogram initierades och stöttades ekonomiskt av de större före' tagen, föjderna av industriernasexpansionochbostadspoitikprägarännu starkt Västerås stadsbid. Den ständiga förändringen och utveckingen i de större industriernas strukturer edde ti en kontinuerig förnyese och förändring i den fysiska mijön. Ädre byggnader revs för att ersättas med nya ämpigare okaer. Detta gäde även de ädre arbetarbostäderna som många gånger fick ge vika för verkstädernas utvidgning.

216 Västerås hamn under sutet av 1930-taet. bakgrunden Lantmännens sios. Foto: VLM:s arkiv. ärnvägen speade en stor ro för änets utvecking. Tiberga station var änge en av de viktigaste järnvägsknutarna inom kommunen. På biden restaurangbyggnaden med stationsbyggnaden. Foto: VLM:s arkiv. { Hässö fygfät anades på 1920-taet ursprungigen som fygpats för F 1 som då var föragd ti Viksäng. Kring mitten av 1940 taet fyttades förbandet ti fygpatsområdet. Hässö var miitär fygpats fram ti Biden är tagen Foto: VLM:s arkiv. \ i

217 Tekniska infrastrukturer tätort andsbygd Vägförbindeser Västeråsbygden har prägats av många och viktiga andförbindeser inte minst av vägen mean Stockhom och Örebro, norr om Mäaren. Mot norr fanns de viktiga vägarna ti Bergsagens gruvor, hyttor och bruk. Svartåns och Liåns dagångar skapade även naturiga underag för vägarna mot norr. sydväst har också vägen över Mäaren, förbi Kvick~ sund, mot Eskistuna varit avgörande för kontakterna mean Västman~ and och andskapen söder om Mäaren. Vägnätet har beträffande den industriea utveckingen speat en viktig ro för förbindeserna med skogs~ och mambygderna i norr. På 1960~taettitog vägarnas ro p.g.a. järnvägarnas nedäggning och industriernas förändrade transportogistik. För ändamået rustades därför många vägar upp kraftigt. Ett exempe är förbindesen mean Västerås och Surahammar med vidare ansutning ti Kobäcksdaen, den s.k. industrieden. Hamnar Ett ferta mindre hamnar eer astagepatser har förekommit ängs med Mäaren inom kommunens gränser. De festa har anknytning ti tidiga industrier, i synnerhet tegebruken och sågverken som drevs på godsen i Mäarområdet. Band dessa kan nämnas Tidö, Hytthamnen i Västerås,. Framnäs och Gäddehom. Västerås hamn. Svartåns utopp i Mäaren och den djupa viken som Västeråsfjärden skapar främjade tikomsten aven hamn vid Väs~ terås redan under medetiden. takt med andhöjningen och uppsamningen av Svartån har hamnen stegvis fyttats ängre ut från sjäva stadskärnan. Fram ti1800~taets mitt utgjordes hamnen huvud~ sakigen aven ång kaj med magasinsbyggnader på åns östra strand. förängningen bidade ifyningar en pir som sträckte sig ut i Mäaren. Åmynningens västra sida bestod av homar samt av ifyningar förstärkta med vågbrytare. Det är med anäggningen av järnvägen 1876 som stora omvävningar ineddes. Stickspår drogs ti hamnen, ädre kajer rätades och nya tikom medan magasinen fyttades. Strax väster om Svartån uppfördes järnvägens verkstäder och okstaar på utfyd sjöbotten. Be~ astningen på hamninfrastrukturerna växte kraftigt i takt med industrier~ nas utvecking och mångdubbade sjöfrakter. År 1908 påbörjades en ut~ vidgning av hamnen öster ut, det nya området fick stickspår och nya stora magasin ängs med kajen. Endast några år senare förängdes östra kajen i nordost. På 191O~taet ades också grunden ti nuvarande små~ båtshamn väster om Svartån. öster tikom på 1930~taetsiokajen i sam~ band med uppförandet av nuvarande sioanäggningens första etapp. Sam~ tidigt påbörjades utfynadsarbeten i förängningen av Liån. Den konst~ gjorda udden skue sedan skija den bivande Östra hamnen och Kraftverkshamnen åt. Även på fera patser inom Västeråsfjärdens nordöstra dear tikom hamnanäggningar. Vid Tegeudden i ansutning ti Hamre Tegebruk och även öster om denna kvarstår såvä ädre som nyare hamnstrukturer. Ut~ veckingen av ett omfattande industriområde kring Sjöhagen och båtar~ nas titagande tonnage edde på 1920 ~taet ti anäggningen av ny och

218 djupare hamn, Västra Hamnen, sydväst om staden. Den nya hamnen övertog även funktionen av exporthamn för bergsagsjärnet. Den starka koncentrationen av industrier i Västerås och deras ut' vecking hängde ti storde samman med den bekväma och biiga sjö, farten genom Mäaren och vidare ti Östersjön. Sjöfrakterna kompiet' terades med utmärka järnvägsförbindeser inte minst ti råvaru, everantörerna i Bergsagen. Hamnen och industrierna kom att växa i symbios med varandra. ärnväg Av stor betydese för många områden och patser i Västmanand och inte minst för utveckingen av industristaden Västerås bev utveck, ingen av ett omfattande järnvägsnät som anades i etapper. År 1876 in, vigdes den första normaspåriga järnvägen genom Västmanand, Stock, hom,westerås,bergsagens }ernväg (SWB}). Boagets injer sträckte sig Dingtuna ia station under gansdagarna kring sekeskiftet. bakgrunden Dingtuna andesmejeri som numera är rivet. Foto: VLM:s arkiv. även ti Ängesberg. Västerås fick då förbindeser öster ut mot Stock, hom och väster ut mot Örebro, via Köping. Ti SWB ansöts genast ett fristående boag; Saa,Tiberga }ernväg som band samman Norra stambanans och Stockhom,Westerås,Bergsagens järnvägsinjer. För, bindesen kunde invigas 1875 innan SWB:s injer stod färdiga att tas i bruk. Vid Tiberga, strax norr om Västerås kom därefter fera injer att knytas samman. Där förenades förbindeserna mot öster ti Stockhom, mot väster ti Västerås, Köping och Örebro och mot nordväst ti Ram, näs, Ängesberg och Norberg. Kommunen berörs också i sin västra gräns av injen Kobäck,Eskis' tuna som invigdes 1877 och ingick i TGO:s banor (Trafikaktieboaget Grängesberg,Oxeösund)ärnvägar). Spåret öper några kiometer genom Rytterne socken. På denna korta sträcka fanns håpats vid Horn och station vid Strömshom. Ett ferta så kaade industrispår med förbindeser ti de etaberade järnvägsinjerna har också förekommit. Tarika menkorta sådana har varit vaniga i industristaden Västerås. Mer representativt är däremot spåret som byggdes 1874 mean Svanå Bruk och järnvägsstationen "Svanå", på injen Tiberga,Ramnäs. Spåret trafikerades fram ti 1920.

219 ~.~--- Den viktigaste järnvägsknuten i änets södra bansystem och kanske inom hea regionen bev Tiberga. Stationen stod kar redan 1875 och på patsen, som varen renodad jordbruksbygd, skue fram ti 1910,taetett stationssamhäe ångsamt växa fram. ärnvägarna och de utmärkta förbin' deserna åt aa vädersträck kom att ocka industrier ti orten. Band de första företagen som etaberade sig i Tiberga stationssamhäe var Tiberga Mejeri, Tiberga Tegebruk och Tiberga Gjuteri. Detärdockframför at med anäggningen av vagn' och okverkstäderna som orten fick en stark utvecking. Den första verkstadsanäggningen tikom 1917 men den ut, vidgades kraftigt 1924 dåockså Västerås reparationsverkstad efteren brand förenades med den befintiga verksamheten i Tiberga. Längs med det omfattande järnvägsnätet tikom, inom kommunens nuvarande gränser, en rad stationer och håpatser; Hedensberg norr om Tiberga på Saainjen; Västeåsoch Dingtunapå sträckan mot Örebro, Ansta, Skutuna och Svanå mot Ramnäs i väster samt Tortuna och Orresta mot Stockhom i öster. Norr om Kvicksund, på injen Kobäck,Eskistuna, ana' des en håpats vid Horn och en station med namn Strömshom. På fera patser har järnvägenfrämjat utveckingen av stationssamhäen. Av aa stationsmijöer och håpatser är endast Dingtuna bevarad, numera som museistation. Rationaiseringen av trafiken, modernisering av banorna och ti sist de stora arbetena i ansutning ti den nya Mäarbanan har ett ti förödande konsekvenser för de ursprungiga och särprägade järnvägsmijöerna. Rygpatser }ohannisbergs fygpats. Under krigsåren anades ett fygfät vid ohannisberg sydväst omstaden. Anäggningen omvandadesefterkriget ti civifygfät. Fygfätet används numera av fygkubbar. Hässö fygpats. Under augusti 1944 fyttade Västmanands Fyg' fottij ti sin nya föräggning vid Hässö. Där fanns redan ett bestånd av byggnader på och invid Badeundaåsens västra sida. Öster om åsen hade tidigare anagts fygfät, hangarer och verkstäder. Hässö hade sedan änge ett miitärt förfutet. Gården bev 1683 miitärbostäe och marken kom därför att tihöra kronan viket ångt senare underättade anäggningen aven fygpats på egendomen. Ti Viksäng förades på 1920,taet en av andets första moderna fygenheter, F, tisammans med Vv. Fygfä, tet åg dock vid Hässö men i mitten av 1940,taet kunde hea förbandet samas kring sjäva fygpatsen. Hässö förbev miitär fygpats fram ti 1983 då F 1 avveckades. Därefter har anäggningen omvandats ti civifygfät och kasernområdet ti b.a. skoa. Tekniska verk / kraftverk Fram ti 1890,taet fanns i Västerås endast ett fåta anäggningar av industrie karaktär. Ti dessa hörde de kommunaa tekniska verken. Vat, ten, och eektricitetsverken kom att höra ti Västerås tidigaste tekniska strukturer vars funktion bev avgörande för stadens vidare industriea och urbana utvecking. Först av aa tekniska verk bev dock gasverket som tikom 1861 och drevs av Gasysnings AB i Westerås fram ti 1905 då boaget övertogs av staden. Det första gasverket åg vid Sturegatan men ersattes 1928 med en nyanäggning som förades ti Kungsängen. Eektricitetsverket i Västerås tikom Anäggningen som drevs först av gasboaget utvidgades och moderniserades i fera etapper. Ursprungigen drevs generatorerna av en ångmaskin. Foto: VLM:s arkiv. Den första byggnadsetappen av Statens Ångkraftverk i Västerås genomfördes Anäggningen kom sedan att byggas ut och moderniseras i en rad etapper. Foto: VLM:s arkiv.

220 Vattentornet på Skaberget uppfördes 1952 efter ritningar av stadsarkitekten Per Bohin. Det var ett kompement ti det ädre tornet på Djäkneberget. Foto: VLM:s arkiv. Te1egrafhuset i Västerås i början på 1900 taet. Foto: VLM:s arkiv. Där anades även under sutet av 1930,taet avoppsreningsverket. Gaspro, duktionen pågick fram ti Gasysningsboaget ombesörjde också edistributionensom ineddes Ungefär samtidigt, mean 1886 och 1888, anades vattenverk och avoppsnät i en första etapp. Avoppsverket iksom stadense, ochvattenanäggningarharsedandet anades förnyats öpande, både beträffande teknik och kapacitet. Det senaste insaget ide kommunaa tekniskaverken bevanäggandetav ettfjärrvärmesystem Kvarnbrovretens pumphus. Den ångdrivna pumpanäggningen som stod färdig 1888 fick i tidens anda en representativ överbyggnad i form av ettpåkostat tegehus. Detbev tisammans medvattenkraftverket vid Sotts, bron ett av de två tidigaste offentiga tekniska verken i staden. Kvarnbro, vretens pumphus anades i ansutning ti Svartån men vattnet pumpades från två sänkbrunnar nedgrävda i den intiiggande åsryggen. Stationen var ansuten ti en reservoar anagd på Djäkneberget, varifrån vattnet omfördeades i staden. Den titagande vattenförbrukningen samt infitrationer från Svartån i sänkbrunnarna edde ti att anäggningen er, sattes med ett nytt vattenverk i Hässö. Pumphuset är ännu bevarat. Vattenverket vid Hässö. Ett nytt vattenverk med sänkbrunnar anades på Badeundaåsen vid Hässö. Den nya pumpstationen som stod kar 1907 var, som tidigare Kvarnbrovretens anäggning, förenad genom edningar med stadens edningsnät och vattenreservoaren på Djäkneberget. På 1930,taet moderniserades och utökades anägg, ningen på Hässö och ett vattentorn uppfördes på Djäkneberget för att ersätta reservoaren. Vattentornet på Djäknebergetsutfördes Arkitekten var som för så många offentiga och tekniska byggnader i staden Erik Hahr. Vatten, tornet tikom ganska sent i förhåande ti andra städer. Det ingick i det nya vattenförsörjningsnätet med ny pumpstation i Hässö. Voym, mässigt innebar vattentornet en kraftigt utökad kapacitet i förhåande ti den förådrade reservoaren. På grund av kapacitetsprobem togs dock reservoaren ånyo i bruk på 1940,taet. Vattentornetpå Skabergettikom för motsvara de stigande vatten, behoven. Det uppfördes efter ritningar av stadsarkitekten Per Bohinoch stod färdigt På tornets topp anades takterrass och utrymmen för kafe och restaurang. Reningsverket på Kungsängen i Västerås invigdes Fram ti dess hade ingen rening av avoppsvatten förekommit. Spivatten från såvä hushå som industrier säpptes ut i Mäaren. Kvarnbrovretens om, råde hade kort innan fått en egen reningsbrunn. Västerås stads vattenkraftverk. Anäggningen uppfördes 1891 av Västerås kommun för att ocka det nybidade ASEA ti staden. Företa, gets anäggning och utvecking i Västerås var beroende av ekraft. An, äggningen som utrustades av ASEA svarade huvudsakigen för ström, everanser ti företagets verkstäder öster om ån. Kraftstationen brukas fortfarande för eproduktion och är samtidigt museum. Eektricitetsverket. Det första eektricitetsverket uppfördes 1888 och drevs av Gasbeysningsboaget i ett för ändamået uppfört stenhus på Kapphustomten, mitt emot boagets gasverk. stationen drevs två

221 ikströmsgeneratorer aven ångmaskin. Anäggningens utrustning mo~ derniserades och stationen utvidgades i fera omgångar, b.a och Boaget inköpte även ström från stadens turbinstation vid Sotts~ bron. År 1905 övertogs Gasbeysning AB med samtiga tihörande an~ äggningar av staden. För att tigodose den titagande eförbrukningen uppfördes 1911 ytterigare ett everk med en kapacitet av KW. Generatorerna drevs med diesemotorer. Redan efter ett par decennier hade anäggningen tjänat ut beträffande eproduktionen då staden ansöts ti det amänna enätet. Everket användes därefter som trans~ formatorstation men byggdes sedan om ti kontorsokaer för de tek~ niska verken som fyttade in Statens Ångkraftverk. Ti Väs~ terås okaiserades även ett reserv~ kraftverk, Statens Ångkraftverk, som skue brukas vid behov när produktio~ nen från Ävkarebys vattenkraftverk inte räckte ti. Den första etappen av den kodrivna anäggningen, som fick en egen hamn för koeveranser, stod färdig Kraftverkets okaisering ti Västeråsavgjordes avfera förutsätt~ ningar. Ortens geografiska äge i förhå~ ande ti andets enätssystem, regionens stora ebehov, tigång ti vatten och skeppningsmöjigheterna för frakten av stenko var några av kraven som kunde tifredsstäas. Eftersom anägg~ ningen drevs enbart sporadiskt ansöts av syssesättningsskä produktions~ enheterför ematerie ti verksamheten. Kraftverket kom att byggas ut kontinuerigt i etapper för kunna motsvara en devis sporadisk och devis teoretisk efterfråga på etiskott. Pannorna drevs med stenko men även torv och oja kom ti användning under vissa perioder. Fram ti uppförandet av stadens värmekraftverk på 1970~taetutnyttjades även spivärmen från kraft~ verket ti fjärrvärme. Med förändrade förhåanden i eproduktionen förorade kraftverket sin betydese. Besut om nedäggning kom 1982 men i viss omfattning användes de av anäggningen fram ti Biden är tagen 1941 och visar koncentrationen av tekniska verk i förängningen av norra hamnen i Västerås. Gasverk, eektricitetsverk och Statens Ångkraftverk är uppförda i ansutning ti varandra. Foto: VLM:s arkiv. Rivnaanäggningar Många av de ädre tekniska och industriea anäggningarna inom kommunen har drabbats av rivningar, förhåandevis i större omfattning än på andra patser. Förhåandena har orsakats av oika faktorer. T de vanigaste hör förnyese, utvidgning, modernisering eer nedäggning av verksamheterna. Även oyckor som bränder har drabbat byggnaderna. Västerås har också stadspaneringen och stadskärnans förnyese inverkat på de drastiska ingreppen i det befintiga byggnadsbeståndet. Fera kate~ gorier av industrier eer tekniska anäggningar har inom kommunen varit särskit utsatta för rivningsvågorna. ]ärnvägsbyggnader och stations~ anäggningar tihör de extremt drabbade objekten, iksom tegebruken i samma omfattning som i andra dear av änet.

222 Tiberga stationsbyggnad med bemanningen året Foto: VLM:s arkiv. Av Västerås bryggerier i kvarteret Herta återstår numera endast några få byggnader. Foto: VLM:s arkiv. Västerås har största deen av de mindre industrierna som var okaiserade i stadens centraa dear rivits i samband med förnyeseprogrammen. oika omgångar har också många verksamheter fyttats ti byggnader som tidigare innehö andra verksamheter. Ändringen av verksamheterna medförde i sig oftast stora förändringar i de ursprungiga mijöerna. ASEA:s ständiga utvecking och expansion har också varit orsak ti stora ingrepp i stadens industriandskap iksom förändringen och förnyesen av transportinfrastrukturer. Många av de industrimijöer som var representativa för oika epoker eer typiska för Västerås är numera utraderade från stadsandskapet. Detta gäer även ett ferta byggnader som tihörde de kommunaa tekniska verken, Lex. e- och gasverken. Av de större anäggningarna som fanns utanför stadsgränsen kan särskit nämnas den s.k. Hyttan som sutigen fö för grävskoporna ASEA:s expansion och utvecking har under årtionden medfört en ständig förnyese av byggnadsbeståndet i befintiga industriområden och även devis övertagandet av andra bebyggda stadsdear. Förnyese, förändringar, utvidgning har medfört rivning eer ombyggnad av många byggnader i företagets anäggningar. kvarteret Mimer har verkstadsbyggnaderna förnyats och utvidgats i etapper fram ti den senaste saneringen då större dear av bebyggesen i kvarterets nordöstra de revs med undantag av byggnadsängan mot Stora Gatan. Ett annat av de industriområden som berörts av rivningar och förnyese är fastigheten soatorn, även kaad för Tegnerområdet. Byggnadsbeståndet vid de festa stationsanäggningarna inom kommunen har drabbats mycket hårt. Orsaken har varit des nedäggning av håpatser eer järnvägsinjer, des rationaiseringar beträffande fastighetsförvatningen och des modernisering av de kvarstående bansträckorna. Detta gäer tekniska byggnader och tekniska strukturer, såvä som tjänstebostäder, banvaktsstugor och stationer. Senast har tikomsten av Mäarbanan medfört drastiska förändringar i det gama järnvägsandskapet, b.a. har bansträckningar ändrats och de festa järnvägsövergångarnabyggts om ti tunnareerbroar. Avde tio ursprungiga stationsanäggningarna som förekommit inom kommunens gränser har endast en anäggning, Dingtuna station, bevarats. Tegebruken hör också ti kategorin av industrier som drabbats mycket hårt av rivningar efter nedäggning av anäggningarna. Dessa förhåanden gäer i hea änet och anedningen har varit brukens ofördeaktiga ägen samt byggnadernas karaktär och omfattning. Av det stora antaet tegebruk som förekommit inom kommunen återstår endast en anäggning som ti

223 största de och trots förfaet ännu är bevarad; Sevaa Tegebruk i kommunen nordöstra hörn. Några byggnader återstår också av Gäddehoms tegebruk trots branden 1957, inte minst en tegeugn från 1700-taet. På andsbygden har i övrigt det industriea och tekniska beståndet drabbats i varierande omfattning. Av Svanå Bruks tekniska byggnader återstårnästan ingenting, viketärkarakteristiskför månganedagdabruksmijöer. Bruket i Skutuna har naturigtvis genomgått många förändringar. Tideräkningen har upphört definitivt vid de festa järnvägsstationer, även vid Orresta. Foto: VLM:s arkiv. Ett ferta kvarnmijöer har drabbats het eer devis. Av den enda gruvverksamhet som förekommit inom kommunen återstår endast spår. Byggnaderna vid Ahgruvan, i Lihärad socken, som drevs mean 1939 och 1950, revs Av de större andesmejerierna har många rivits och kvarstående anäggningar har fått nya funktioner. Nuvarande industrier (tätort andsbygd) Vid sidan om Västerås har Skutunaden största koncentrationen av industrier inom kommunen, såvä beträffande antaet företag som ti omfattning. Dominerande är naturigtvis efterföjarna ti Skutuna Bruk med Skuwnafoie AB som huvudrörese. Fody Pac AB är av annan karaktär. Företaget har övertagit brukets sågverk och anäggningen återanvänds för produktion av speciaförpackningar i trä, pywood och Wepapp. Skutuna Metasvets ABärett mindre företag okaiserat strax norr om Skutuna samhäe. Tiberga är den andra patsen inom kommunen som visar en större koncentration av företag. Samhäets utvecking som industriort går ti-

224 baka ti järnvägens anäggning. De festa av företagen som tidigt eta, berade sig på patsen är numera ett minne bott. Gjuteriet, tegebruket, mejeriet är nedagda och anäggningarna rivna med undantag av meje' riet. Tibergas största nuvarande företag TGO}:s jämvägsverkstäderhar sina rötter i de första ob och vagnsverkstäderna som anades vid järnvägsknuten i början på 1900,taet. De är dessa järnvägsverkstäder som också speat en avgörande ra för utvecking av orten. Fera min, dre röreser har också kommit att ersätta företagen som under åren bi, vit nedagda. Det numera dominerande företaget är UTAB (Ugnsboiaget Tabo AB) som igger i ett gammat industriområde ängs med järnvä, nteriör från Foiiofabriken vid Skuituna Bruk. Foto: Nordiska Museet. gen. Enannanrörese avmeruddakaraktärärsnickeriverkstädernatihö, rande Tibergas fångvårdsanstat. Anäggningen utgör en av de två större snickeriröreserna i änet tisammans med Orresta Dörri Kärsta. Västerås domineras ännu het av ASEA som numera ingår i ABB. Företagets enheter och divisioner är utspridda i oika stadsdear och indu, striområden. nom företagets ursprungiga kvarter återstår ednings" ad, ministrativa och utveckingsavdeningar. stadenförekommer ABB Atom, ABB Generation, ABB Network ontra, ABB Reays, ABB ontra, Distribution och nstaation som fristående företag. De industriea en, heterna i staden utgörs av ABB Automation, ABB Drives, ABB Metaurgy, ABB Motors, ABB Robotics, ABB Traction och ABB Sig, na. ABB Motors, ontra och Nordkomponent upptar större deen av Örjans verkstacsområde i Satängen. Stora dear av ABB:s producerande enheterfinns numera inom Finnsättens industriområde. bantad och mo, demiseradform pågårverksamhetenfortfarande inomdearavmetaverk, ens område, numera Outokumpu. Efter konkursen på 1960,taet har Swe, dish Mashine Too återuppstått i bantad skaa under namnet Västerås Mashine Too. Företaget är kvar inom samma område men använder sig numera endast av ett begränsat anta byggnader.

225 Fördjupad dokumentation önskvärd för: Landsbygden: Sevaa Tegebruk (Sevaa socken). Av, ser brukets historik samt dokumentation av anäggningen, inkuderat mijö, bygg' nader, interiörer och utrustning. Even' tuet underag för vårdpan och skyddsföreskrifter. Väsby kvarn och såg med mjönargård (Sevaa socken). Avser underag för vård, pan och skyddsföreskrifter. Kinnsta kvarn och såg (Sevaa socken). Avser underag för vårdpan. Giberga / Forsby kraftstation och dammverk. (Skutuna socken). Avser underag för vårdpan och skyddsföreskrifter. Ovan: Sevaa tegebruks ugns- och tegehus under uppförande på 1920-taet. Nedan: Väsby kvarn. en av de mest representativa kvarnmijöer som ännu är bevarade inom kommunen. Foto: VLM:s arkiv. Gäddehom ' Pohemsugnen (rsta socken). Avser uppmätningsritningar och fördjupad tek, nisk dokumentation av den unika tegeugnen. Även underag ti skyddsföreskrifter. Gäddehoms kvarn och såg / senare även tvätteri (rsta socken). Anäggningen förfa, er och hotas ångsiktigt av totat förfa e, er rivning. Avser anäggningens historik samt byggnadsdokumentation av befintiga strukturer som underag för utvärdering och eventuea åtgärder. Harakers såg och kvarn (Harakers socken). Avser underag ti skyddsföreskrifter samt vårdpan beträffande de av anäggningen. Tiberga kvarn (Hubbo socken). Edriven kvamanäggning uppförd om' kring 1925 vid den sydvästra infarten av Tiberga stationssamhäe. Av, ser anäggningens historik samt byggnadsdokumentation av befintiga strukturer som underag för utvärdering av an' äggningen och eventuea åtgärder (ev. vård, pan och skyddsföreskrifter). Nedan: Tiberga eektriska kvarn uppfördes omkring Den är representativ för den yngre generationen av kvarnar utan ansutning ti vatten. Foto: -p Darphin. VLM. ~ --! Skutuna Bruks kraftstation (Skutunasocken). Kraftverk och kraftstation som varit av stor betydese för brukets drift och utvecking och som utgör en viktig änkför förståesen av bru' kets tekniska system. Anäggningen som nu' mera är museikraftverk har ädre utrustning bevarad. Enfördjupad teknisk dokumentation av hea anäggningen, enigt Bengt Spades mode, är nödvändig.

226 Söder om sraden, inom nuvarande kvarterer Sakrerier, anades 1917 err eektroysverk som bev föga framgångsrikt. Fabriken övertogs 1935 av Västerås Andessakteri en verksamhet som pågick fram ti Foto: -p Darphin, VLM. Björnöverkstaden uppfördes 1955 som bioch maskinverkstad, ager och kontor. Den bev den största byggnaden som ASEA ät uppföra i en etapp. Foto: -p Darphin, VLM. Staden: ASEA:s ädre fastighetsbestånd,- Vada tekniska byggnader och anägg~ ningar b.a. byggnader eer anäggningar i kvarteren Sigurd, Arvid, Emaus / Tegner och ädre dear inom Örjans verkstadsområde. Avser utvärde~ ring av byggnadsbeståndet och byggnadsdetajer samt dokumentation av förändringarna som skett inom områdena. Ed. VVoch SMT:s verkstäder vid Mäarparken. Avse~ ende områdets, anäggningarnas och byggnadernas histo~ rik. Kartäggning av funktionsförändring samt byggnads~ dokumentation av samtiga kvarstående byggnader. Doku~ mentationen avser även utvärdering av befintiga kvaiteer och underag för eventueaskyddsföreskrifter för vada bygg~,~ nader inom området. Hässö Fygpats och f.d. miitärfygbas. nom fypatsens om~ råde och i ansutning ti detta finns en mängd byggnader av specie karaktär och från skida perioder. Anäggningen som spegar oika utveckingsetapper samt teknisk miitär~ historia och fygteknisk historia är inte tidigare inventerad och dokumenterad i sin hehet. Dokumentationen avser även utvärde~ ring av befintiga kvaiteer och underag för eventuea skyddsföreskrifter angående vada byggnader inom området. Ed. Eektroysverket/ Västerås Sakteri (Kv Sakteriet). De av anägg~ ningen härstammar från Eektroysverket som anades 1917 på områ~ det. Fabriken övertogs 1935 av Västerås Andessakteri (senare Farmek) som byggde om och ti inom området fram ti nedäggningen Anäggningen som numera används för diverse verksamheter är inte tidigare dokumenterad. Bjömöverkstaden / f.d. ASEA (kv Gaskockan). Byggnaden uppfördes som bi~ och maskinverkstad, ager och kontor. Bev 1955 den största byggnaden som ASEA åtit uppföra i en etapp. ntressant exempe på 50~ taets industriarkitektur, uppfört med bärande betongstomme och vägg~ fyning av tege. Byggnaden bedöms vara av estetisk betydese för stads~ biden. Anäggningen som numera används för diverse verksamheter är inte tidigare dokumenterad. Vattenfas f.d. kontorsbyggnad, centraförråd och turbinhus (Ångkraft~ verkets område). Byggnader med specie karaktär och arkitektoniska kvaiteer vars bevarande bör utvärderas. ( ( i ( ( i L

227 Konsumtionsföreningens f.d. bageri, charkuterifabrik, ager och kon~ tar i kvarteret Värjan. Anäggning av funktionaistisk karaktär som utvidgats i etapper. Dokumentation önskvärd vid bivande förändringar, ombyggnad eer rivning. Bevarande av vissa dear av anäggningen bör utvärderas. Försag ti kompetterande dokumentationsin~ satser inom ramen för Samdok TGO}:s reparationsverkstäder i Tiberga. Lok~ och vagnsverkstäder som grundades 1917 och sedan utveckades ti centraa verkstäder för regionen. Kungsåra Metaprodukter (KMP). Mindre mekanisk verkstad grundad Representativt exempe på de mindre mekaniska verkstäderna som okaiserades ti andsbygden och var inriktade på egoproduktion. Vattenfas f.d. kontorsbyggnad och centraförråd i närheten av ångraftverket tihör den yngre generationen av industribyggnader. Foto: -p Darphin, VLM. Av estetisk betydese för mijön Landsbygden Östanbro / Nykvarn (Björksta socken). Se även anäggningsde i Uppsaa än. Harakers såg och kvarn samt dammanäggning. (Harakers socken). Vä bevarad kvarnmijö. Känsigt område i ansutning ti Svartån. Svanå Bruk. (Harakers socken). Känsig och sammanhängande järnbruksmijö som dock ti största de har förorat sina tekniska strukturer och byggnader. Harakers såg och kvarn tihör de vä bevarade kvarnmijöerna inom kommunen. Foto: -p Darphin, VLM. Väsby kvarn och såg medmjönargård. (Sevaa socken) Unik anäggning med samtiga beståndsdear bevarade i oförändrat skick. En av änets största och bäst bevarade kvarnmijöer. Kinnsta kvarn och såg (Sevaa socken). Representativ mindre kvarnmijö i Liåns dagång. Tiberga kvarn (Hubbo socken). Representativ för 1920-taet edrivna kvarnar. Vä synig vid sydvästra infarten ti Tibergas stationssamhäe.

228 i Kvarnbrovretens pumpstation uppfördes 1888 och bev ett av de tidigaste tekniska verken i staden. Det ångdrivna pumpverket var ansutet ti sänkbrunnar i närheten och ti vattenreservoarer på Djäkneberger. Foto -p Darphin, VLM. Giberga ia kraftstation är numera nedagd. På patsen drevs också tidigare kvarn och såg. Foto: -p Darphin, VLM. Giberga f.d. kraftverk med damm, f.d. kvarn- och sågmijö (Skutuna socken). Viktig och ytterst känsig mijö med damm och vägbro samt bevarade strukturer som kan associeras ti det ångvariga utnyttjandet av ån på patsen. Dingtuna stationsbyggnader (Dingtuna socken). Ti större de het bevarad och restaurerad stationsanäggning som vittnar om de forna mindre stationsmijöerna i änet. Utgör den enda bevarade ursprungiga stationsmijön inom kommunen. Synigt äge i ansutning ti andsväg och trafikerad järnväg. Pohemsugnen / Gäddehom (rsta socken). Unik anäggning av stort tekniskt historiskt värde. De av den värdefua och känsiga mijön kring Gäddehoms säteribyggnad. Gäddehoms kvarn och såg / senare tvätteri (rsta socken). Utgör en viktig de av den gama godsmijön. Skutuna Bruk och Skutuna Bruks kraftstation (Skutuna socken). Aa dear tihörande eer i ansutning ti gama produktionsanäggningen är av vikt för förståesen och hehetsuppevesen av bruksmijön. Skutuna/Kvarnbackebro. Ed. bryggeri, bageri m.m. (Skutunasocken). Byggnad och mijö av stor betydese för stadsbiden. Ligger i ansutning ti känsig mijö inom årummet, markerar ortens NV-infart. Väsrezåsstad: Kvarnbrovretenspumpstation. Anäggningsom vittnarom utveckingen av stadens tekniska infrastrukturer. Känsigt äge vid ån. Djäknebergets och Skabergets vattentorn. Byggnader av stort symboiskt värde, med representativ påkostad arkitektur och med vä synigt äge som dessutom tihör stadens sjävkara riktmärken. Turbinhuset/ Västerås vattenkraftverk. Byggnad avstortekniskochhistorisk betydese med representativ arkitektur och äge. Statens Ångkraftverk med ansutande byggnader. Anäggning av stort tekniskt och historiskt värde med dominerande symboiskt äge. Hamnen. Avser representativa dear av anäggningen med tekniska strukturer och byggnader. Hässö fygpats. Representativa eer ädre tekniska byggnader i urva efter fördjupad dokumentation. Fakenbergska kvarnen och kvarngården. Av stor betydese för förståesen och uppevesen av årummet med dammsystem. Korsvirkeshuset/f.d. Sundins Tobaksfabrik, Västerås Stråoch Fithattfabrik (Lovisa 2). Befintigt byggnadsminne. Västerås Bryggeri / Gama Bryggeriet (kv. Herta). Viktigt insag i årummet och stadsbiden. ( ( ( i (

229 Kopparundens industriområde/ f.d. Svenska Metaverken (Kv Verksta~ den). Avser större de av området (Se Översiktspan fr. 1994). Ed. Woch SMT-verkstäder i Mäarparken. Område med stora kvaiteer och variationer, numera ansutet ti bostäder och rekreationsområden. Turbinhuset i centraa Västerås uppfördes 1891 av staden. Eproduktionen avsattes dock huvudsakigen ti ASEA:s verkstäder. Foto: VLM:s arkiv. Sigurdområdet med kvarstående dear av f.d. Västerås Mekaniska verk~ stad, ASEA:s verkstadsbyggnader från oika perioder samt de av ham~ nens f.d. administrativa byggnader (tuhus / hamnförvatning). Kvarteren Ottar, Mimer, Arvid. Gäer samtiga ASEA:s kvarvarande bygg~ nader inom kvarteren. Björnöverkstaden (kv Gaskockan 10). Ursprungigen ASEA~verkstad. Homogen och ti större de oförändrad verkstadsbyggnad med monu~ menta fasad mot Björnövägen. Ed. Eektroysverket/ f.d. Västerås sakteri (Kv Sakteriet).Ferabyggnader av särskit intresse. Hea området har arkitektoniska kvaiteer. Konsumtionsföreningens f.d. bageri, charkuterifabrik, ager och kontor i kvar~ teret Värjan. Säsynttyp avfabriksanäggning vars ädstadear ärav ren~ odadfunktionaistiskkaraktär. Möjigtvisskue anäggningens ursprung~ iga utformning från 1932 kunna återskapas. Avbetydande historiskt värde..anåbygden: Sevaa Tegebruk (Sevaa socken). Som ett av de tre kvarstående tege~ bruksanäggningarna i änet och det enda av sitt sag inom kommunen. Även tegemästarbostad och större de av utrustningen är bevarade. Väsby kvarn och såg med mjönargård (Sevaa socken). Unik anägg~ ning med samtiga beståndsdear bevarade i oförändrat skick. En av ä~ nets största och bäst bevarade kvarnmijöer.

230 På 1910-taet uppförde Skutuna Bruk ett nytt ångdrivet sågverk norr om den ädre sågen. Sågverket moderniserades därefter i fera etapper. Foto: VLM:s arkiv. Giberga kraftstation (Skutuna socken). Vittnar om Svartåns betydese som kraftkäa. Dingtuna stationsbyggnader (Dingtuna socken). Utgör den enda beva, rade ursprungiga stationsmijön inom kommunen (håpats nedagd men injen trafikerad). Pohemsugnen / Gäddehom (rsta socken). Unik tegeugnstyp uppförd under 1700,taet efter utändska förebider. Av stor betydese beträffande teknikhistoria, tegeindustrins och godsets historia. Gäddehoms kvarn och såg/ senare tvätteri (rsta socken). Viktig änk i godsets historia, forna verksamhet och organisation. Svanå Bruk (Harakers socken). Avser hammarsmedjan som utgör den enda ädre bevarade tekniska byggnaden i nuvarande järnbruksmijö. Skuwna bruk (Skutuna socken). Unik bruksmijö som i synnerhet speg, ar utveckingen kring tiverkningen av mässingsföremå från 1600,ta, et fram ti dagens verksamhet. Skutuna Bruks kraftstation (Skutuna socken). Spegar utveckingen av kraftförsörjningen ti bruket. Skutuna / Kvarnbackebro. Ed. bryggeri, bageri m.m. (Skutuna socken). Spegar de av brukets sociaa historia och organisation. Giberga f.d. kraftverk med damm, f.d. kvarn, och sågmijö. (Skuituna socken). Vittnar om patsens ångvariga användning som kraftkäa. Staden: Kvarn vretens pumpstation. Stadensförsta ochädsta tekniska verk uppfört 1986,88. Turbinhuset/Västerås vattenkraftverk. Unik anäggning uppförd 1891 och ti större de i ursprungigt skick. Även koppingar ti ASEA:s etabering i staden. Statens Ångkraftverk. Unikanäggning vars ädstade uppfördes ( ( \ r L r L

231 Vattentornet på Djäknebacken. En symbo över stadens modernisering och ett representativt exempe på kommunaa tekniska verk. Tornet ritades av Erik Hahr. Hässö Fygpats och f.d. miitärfygbas. Fygpatsen spegar oika utveckingsetapper samt teknisk miitärhistoria och fygteknisk historia från 1920-taet och framåt. Se även sambandet med Fygmuseet på patsen och VV:s f.d. anäggning i Mäarparken. Fakenbergska kvarnen och kvarngården. Anäggning av traditione karaktär som vittnar om åns utnyttjande för maskine drift samt om stadens ivsmedesförsörjning. Västerås Bryggeri/ Gama Bryggeriet (kv. Herta). Utgörde enda bevarade dearna i änet av ett större stadsbryggeri. Kopparundens industriområde/ f.d. Svenska Metaverken (Kv Verkstaden). Unik anäggning som tisammans med ASEA har haft en avgörande betydese för stadens utvecking. Omfattande industrimijö som spegar verksamhetens utvecking från 1890-taetoch framåt. ASEA:s industribyggnader. Spegar oika produktionsenheters utvecking och förändring samt det byggnadstekniska och arkitektoniska föroppet i större industriea anäggningar av denna karaktär. Ed. VVoch NMT-verkstäder i Mäarparken. Spegar teknisk miitärhistoria, försvarets historia, stadens miitärhistoria (W m.f.) samt oka industrihistoria (SMT) från 1920-taet och framåt. Ed. Eektroysverket/ Västerås Andessakteri (Kv. Sakteriet). Den enda bevarade anäggning av denna karaktär i änet. Seva1a tegebruk som uppfördes på 1920-taet är ett av de tre kvarstående anäggningarna i änet. Även större de av utrustningen består. Foto: -p Darphin, VLM.

232 Befintiga skyddsföreskrifter gäer för: Svanå Bruk berörs av rihintresseområce nr 18. Skutuna Bruk berörs devis av rihintresseområce nr 19. Västerås / Korsvirkeshuset. Ed. tobaksfabrik ochhattfabrik. Byggnadsminne. Tortuna station, numera ett minne bott, tikom i samband med invigningen 1876 av förbindesen mean Stockhom och Västerås. Foto: VLM:s arkiv. För Västerås kommun gäer antagna avgränsningar i översiktspanerenigtförsag tikuturminnesvårdsprogram fr Kommunens KMV~programberör ett ferta objekt eer mijöer som omfattas av industriinventeringen. Vissa objekt upptas som värdefu byggnad andra ingår i s.k. mijöhänsynsområde. Se "Västeråsbygden - Ett program för kuturmin~ nesvård" De 1~2. Statens Ångkraftverkomfattas av skyddsföreskrifter enigt byggnadsminnesförkaringen. Skydds~ ochbevarande åtgärder föresås för: Landsbygden: Skutuna/Kvambackabro. Ed. bryggeri, bageri m.m. (Skutunasocken). Byggnad och mijö av stor betydese för stadsbiden, i ansutning ti årummet, vid ortens NV infart. Skyddsföreskrifter i detajpan önskvärda. Giberga kraftverkoch f.d. kvam~ och sågmijö (Skutuna socken). Nedagt kraftverksamtf.d. kvam~ ochsågmijömeddammverk. Börskyddas med hjäp av områdesbestämmeser i PBL. Dingtuna stationsmijö (Dingtuna socken). Pohemsugnen. Gäddehom (rsta socken). Unik tegeugn från 1700~ taet vars betydese bör säkras genom en byggnadsminnesförkaring. Västerås stad: Turbinhuset/Västerås vattenkraftverk. Byggnadsminnesförkaring. Vattentornen på Djäkneberget och Skaberget. Skyddsföreskrifter i detajpan. Västerås hamn fick på 1920-taet moderna magasinsbyggnader. Foto: VLM:s arkiv. Västerås Bryggeri / Gama Bryggeriet (kv. Hena). Kvarstående dear av Westerås Bryggeri AB. Viktigt insag i årummet och stadsbiden. Minnes~ märke över stadens ädsta industri. Bör säkerstäas genom skyddsföreskrifter i detajpan. ASEA~byggnaderinom kvarteren Ottar, Mimer, Arvid, Si~ gurd och Sigmund (Västerås Mekaniska Verkstad). Vada byggnader och dear enigt befintiga eer nya försag ti skyddsföreskrifter. Bör säkerstäas genom skyddsföreskrifter i detajpan. Björnöverkstaden (Gaskockan 10). Ursprungigen ASEA~ anäggning, f.d. ager, maskinverkstad och kontor. Byggna~ dens ursprungiga karaktär och utformning bör säkerstäas genom skyddsföreskrifter i detajpan.

233 Kopparundens industrimijö. Vada dear enigt befintiga eer nya för, sag ti skyddsföreskrifter i detajpan. Ed. Woch NMT-verkstäder i Mäarparken. Avser vada byggnader enigt utvärdering och försag i en bivande fördjupad undersökning. Bör säkerstäas genom skyddsföreskrifter i detajpan. Hässö Fygpats och f.d. miitär fygbas. Avser vada byggnader och strukturer enigt utvärdering i den fördjupade undersökningen. Bör sä, kerstäas genom skyddsföreskrifter i detajpan. Fakenbergska. kvarnen och kvarngården. Skyddsföreskrifter i detajpan. ndustrimuseer industriminnen arkiv Ångkraftverket i Västerås. Anäggning under upprustning, används re' dan devis för utstäningsverksamhet. Bivande museum. Turbinhuset i Västerås. Musea kraftverksstation. Visas för amänheten genom Västmanands äns museum. Västerås Fygmuseum. Hässö. Består b.a. av ett anta veteranfygpan. Skutuna Bruk. SkutunaMässingskammare ocharbetsivsmuseum. Verk, samheterav musea karaktär, utstäningöverbruketsproduktion. Områ, det och byggnaderna visas för grupper. Skutuna Bruks kraftverksstation. Fortfarande i drift som museikraftverk. Dingtuna järnvägsstation. Museistation med byggnader bevarade i ur' sprungigt skick. Västerås stadsarkiv. nnehåer materia av fokröresekaraktär samt fera företagsarkiv. Västmanands äns museum. Arkiv, samingar och utstäningar som devis spegar änets industrihistoria. Kontaktpersonerochuppgiftsämnare an Meander, kommunantikvarie. Västerås kommun. Te. 021, Lars E. Persson. Panarkitekt. Västerås kommun. Te. 021, ASEA:s vädiga fabrikskompex på 1940 taet. Foto: VLM:s arkiv.

234 Litteratur Bomme, Berti. Från SWB ti Västerås trafikområde. (kompen~ dium i Stadsarkivet). Boden, Gunnar Skutuna - Från 1600~ta ti 1990-ta. Borgegård, Eva Skutunafoie AB, Skutuna Messingsbruk AB. Etnoogisk dokumentation av två industriarbetspatser. YLM, Samdok Rapport 1. Brunnström, L & Spade, B Eektriska vattenkraftverk. RAÄ Rapport 1995:1. Byggnadsinventeringsrapporter. Yästmanands äns museum. Dingtuna socken, 1978; Skutuna brukssamhäe, 1978; Tiberga sta~ tionssamhäe, 1978; Västerås~ Barkarö socken, 1979; Haraker socken, 1979; Lihäradsocken, 1979, Ryttemesocken, 1979; Kärrbo socken, 1980; Björksta och Kungsåra socknar, 1980; Ängsö socken, 1980; Tiberga ochhubbosocknar; 1980; Romfartunasocken, 1980; Sevaa och Tortuna socknar, 1980; Lundby och Skerike socknar, 1981; rsta socken, 1981; Badeunda socken, Debeck, ohan Östra hamnen i Västerås. Historik samt en inventering av hamnens bebyggese. Rapport YLM. Drakenberg, Sven Västerås, en biderbok. Drakenberg, Sven Västerås. Erixon, Sigurd Hantverk och industri~skutuna bruks historia 1:2. Fygförvatningens verkstadsskoa, 1942~1968. En skoa för ivet Franzen, Anders ABB:s byggnader i kv. Mimer i Västerås. Översiktig inventering. Graus, Oof Beskrivning över Västmanand. Gustafsson, an; Kusen, Frank Bider av Västerås. Gustafson, Gerh Västerås stads eektricitetsverk. Hantverks~och industriutstäningen - Västerås Utstäningskataog. Tegeugnarna vid Sevaa Tegebruk säcktes för gott Foto: -p Darphin, VLM. Hedberg, Thjevar Kommunbidningar inom Västeråsbygden. Hedberg, Thjevar Västerås kommunaa historia, Heimer, Foke Vot. ndustriutstäningen i Västerås Västmanand i ord och bid Kobäcksåns industri. Västmanand i ord och bid Kungiga Yästmanands fygfottijs historia 1929~1979. Kvartersminnen från arbetarkvarteren osef, var och Kåre i Västerås Lijeroth, E, Nybom, E Västmanand ett bidverk.

235 Mäarbanan ~ då och nu. En bok om att bygga en järnväg för 100 år sedan och i nutid Nisson, Staffan Bryggerier i Sverige. Rapport RAÄ 1983:4. Osson, Lars~Eric Tegebruk i Sverige. Rapport RAÄ 1987:5 Runfors, Ann Här gör vi generatorer. Arbete, tradition och för~ ändring på ABB Generation. VLM, Samdok Rapport 3. Skutuna Bruks historia, de Smedinger, Hege Västmanand. Svenskt mittand. Svegreus, Rune rstabygden förr och nu. Svenska stadsmonografier. Västerås ~ Småindustri och hantverk Sveriges bebyggese. Västmanands än.. Sveriges privata företagare. Västmanand och Närke Waensten, var våra kvarter. Västerås på 1950~taet. Wennering, Axe Småindustri och hantverk i Västerås. Svenska stadsmonografier Västerås. Wickbom, Uf Ettgänsande seke. Koppar och auminium i Sverige 1997~1997. Västerås ~ Anders Diös bygger Västerås bebyggesen 1890~1975. De 1: Historik, de 2: Karakteristik Stadsbyggnadskontoret. Västerås genom tiderna Västerås kommun. Översiktspan Västerås kraftverk Kung. Vattenfastyresen. Västerås med omnejd Västerås ångkraftverk VLM, LVL. Västmanand. Mäarbygd~bruksbygd~bergsag Västmanands äns kaender, 1901, Övriga käor VLM:s fotoarkiv och urkippsarkiv. Fotografiet som är taget under sutet av 1800 taet visar Västerås stations ursprungiga utformning. Foto: VLM:s arkiv.

236

237 . s-:~ ~;.. ~.....:.\,.~.,:(.';. ".( 'L.', ",.;, ~ ' ::...: :.-... "":_.,.1 ",,....,.', -~...::' "";.!.,:;. ~:... '.~. ': "...., 1 ' c: _., -.,.. '. j,'. ',o"~,