NU SKA HON FÖRBÄTTRA VÄRLDEN

Transkript

1 Svenska ournaen december 2012 årgång 88 Medems- och organisationstidning för Läkarmissionen SPRID KLAPPAR ÖVER JORDEN GE EN GÅVA TILL ETT BARN I ETIOPIEN VÅLDTAGNAS BARN PÅ MAMA LONDONS DAGIS GRISARNAS JUL POPULÄR PRESENT I WEBAIDSHOP 78 mijoner ti värdens barn caroina NU SKA HON FÖRBÄTTRA VÄRLDEN

2 innehå Caroina Küft Min stiftese stöttar barn i Sverige och värden. december 2012 foto: Håkan Fank 4 foto: berti ericson, scanpix 10 Skynda och fynda Läkarmissionens second hand-butik är nu en av Sveriges största. Hea kvadratmeter att fynda på. 12 Annikas gömstäe Krönikör Annika Hagström skriver om sin uppväxt och syster Käthy som i söndagsskoan berättade om de fattiga barnen i Afrika. 14 Vådtäktsbarnen På Mama Londons dagis i Kongo får både mammor som vådtagits och deras barn mycket kärek. 24 Redaktören i Tanzania Gunia Hjemåker var i många år redaktör för Svenska Journaen. Numera bor hon i Tanzania och engagerar sig för det afrikanska foket på pats. 26 Aktion jukappen Svenska barn sår in jukappar ti jämnåriga barn i Östeuropa foto: Hans-Jörgen Ramstedt foto: Toreif Svensson Svenska ournaen Medems- och organisationstidning för Läkarmissionen ges ut av Läkarmissionen och är en organisations- och medemstidning Direktor: Johan Lija ansvarig utgivare: Conny Sjöberg Information: Eva Nordenstam von Dewig Biståndsprojekt: Ove Gustafsson Medems- och givarservice: info@akarmissionen.se Postadress: Läkarmissionen, Väingby teefon: växe hemsida: Produktion: Swedmedia Redaktör: Kerstin Doye redigering: Peter Wickberg, Tobias Fischer Kartor: Oa Gustafsson Omsagsfoto: Anders Sjögren, Deca Postadress: Swedmedia/Svenska Journaen, Stockhom e-postadress: svenskajournaen@swedmedia.se teefon: Annonser: Dispay i Umeå Annonsbokning: gunia.johansson@dispay-umea.se Postadress: Dispay/Svenska Journaen, Box 3042, Umeå teefon: tryckeri: V-TAB, Vimmerby gåvor ti Läkarmissionen på Pusgiro Föj med på en annorunda resa Att göra det här numret av Svenska Journaen är speciet. Tidningen kommer ut varannan månad och numret december-januari innehåer juen. Och det är stor skinad på före och efter ju. Det går att reta sig på juskytningen, att det iband känns som att den startar en vecka efter skostarten. Men när det börjar bi advent och pepparkakorna och göggen kommer fram känns aa jureportage så rätt. Jukappstips är väkomna och en och annan tomte och jugranskua pockas fram från förråden. Men när judagarna är över är äget het annorunda. Jag vet dem som pockar undan at jupynt redan på annandagen, och at tomterött känns så hoppöst ute, när de där dagarna har passerat. Vi kommer med en he de jukappstips i Eva Nordenstam von Dewig Informationsansvarig på Läkarmissionen den här tidningen som passar adees ypperigt innan ju. Varför inte vara med och ge grisar ti ensamstående kvinnor i Burkina Faso när det ändå ska handas jukappar? Men även efter ju finns behoven kvar, och också möjigheterna att göra gott. Så även om du äser den här tidningen och jukappstiderna är förbi är du varmt väkommen att titta in på WebaidShop.se. Och så kan du äsa om Minata, en av dem som faktiskt redan har fått en gris. Ps: Den här gången får du också med Svenska Journaen sektion 2, som håer för hea Både en kaender och extra äsning.

3 Caroina Küft ämnar idrotten och fokuserar på sin egen insamingsstiftese En av Sveriges mest framgångsrika eitidrottare tar nu upp kampen mot orättvisor i värden. -Jag är en mångkämpe, säger Caroina Küft. I ett samta med Svenska Journaen berättar hon om ivet utanför idrottsarenan. Text: Kerstin Kason Foto: Anders Sjögren, deca Nu ska jag kämpa för de utsatta barnen Det har gått några år sedan hon presenterade sig och i hög grad även sin sportgren för hea svenska foket. Som en friidrottens egen Pippi Långstrump spexade hon framför TV-kamerorna och utstråade en om uttrycket tiåts gädjedopad energi som ingen kunde motstå. Nu har hon precis inett ett civit iv utanför idrotten, men också nyigen fyttat ti Norrköping där hennes man arbetar som hockeytränare. Vi får ite tid för ett samta medan hon pausar på en av dagens hundpromenader. Det har bara gått några veckor sedan årets Finnkamp som kom att bi hennes avsked som proffsidrottare. Hon suckar ite när jag drar upp den där tidiga, spraiga biden av henne. - Det där bev något som media äskade att dra på, säger hon. Hon förnekar inte att det var en rättvisande bid, den var inte tigjord och hon känner absout igen sig, men vi gärna modifiera den något. - Det var inte hea biden, säger hon. Jag har ju också andra sidor. En de tror att jag som barn var ett energiknippe som ständigt hoppade runt. Visst, så var det iband, men jag kunde också sitta i timmar ensam på mitt rum och stisamt pyssa med oika saker. Dessutom har jag ju utveckats som människa och bivit vuxnare med tiden. Caroina Küft är definitivt en vuxen, genomtänkt och kok 29-åring, på väg in i en ny fas i ivet och mot en framtid som hon ännu inte vet så mycket om. Det är dock ingen kvaificerad gissning att den tivaron, på något sätt, kommer att prägas en he de av ett internationet engagemang som inkuderar gobaa rättvisefrågor, fred och mijö, något som hon brinner för. Hon har sedan tidigare påbörjat studier i freds- och konfiktforskning och hon avser att försöka fuföja dem, nu när idrottskarriären är över - Jag vi skaffa mig kunskap, säger hon och just den meningen återkommer hon ti fera gånger under vårt samta. Hon är sedan fera år ambassadör för svenska FN-förbundet och ägnar redan en stor de av sin tid åt att informera om deras hjärtefrågor i skoor och andra sammanhang. Detta är ångt Caroina Küft Jag vie inte att det skue bi så att jag och mitt varumärke stärktes av engagemanget, utan att deras varumärke fick draghjäp av mitt. mer än en poitiskt korrekt dekoration på det egna varumärket. Hon tycks, tvärtom, tihöra den kategori av människor som har intresse och känsa för andra inbyggt i sjäva personigheten. Och det intrycket förstärks när hon berättar att hon redan som 15-åring yckades få sin idrottsförening hemma i Växjö att ta ansvar för ett fadderbarn. - Jag hade ju inte pengar nog att kara det sjäv, så då tyckte jag att föreningen kunde vara med, säger hon och tiägger att så snart hon fick ekonomiska möjigheter tog hon över fadderskapet sjäv. Hon kan inte sjäv häreda sitt engagemang ti något speciet. - Jag är uppväxt i en famij med tre systrar och vi har fått ära oss att ta hänsyn och ge varandra utrymme och» 4 Svenska Journaen Svenska Journaen 5

4 Foto: David J. PhiiP, SCANPIX Foto: janerik henriksson, jonas ekströmmer, nikas arsson, Björn arsson, SCANPIX» vi har fått med oss stabia värderingar i ivet, säger hon. När Caroina Küft bestämde sig för att åna ut sig sjäv och sitt namn eer varumärke var det viktigt för henne att göra det utifrån rätt motiv. - Jag vie inte att det skue bi så att jag och mitt varumärke stärktes av engagemanget, utan att deras varumärke fick draghjäp av mitt. Caroina Küft Det är ju så att vi ägger ribban oika högt, säger hon. Det viktiga är att göra så bra man kan utifrån rimiga må. Hon vet att många kända personer kanske har andra bevekesegrunder, men hon moraiserar inte över det. - Jag har inget emot det, betonar hon. Det viktiga är ju att något bir gjort. På frågan om hon brinner för något speciet så skrattar hon ite och säger: - Jag är ju mångkampare. Jag har svårt för att väja gren. Och det är faktiskt en anedning ti att hon vat att samarbeta med ett organ vars agenda passar in i det tänkesättet. - Där finns hea bredden när det gäer gobaa frågor som fred, rättvisa, kimatfrågor med mera. Det känns viktigt och riktigt för mig. At hör ju faktiskt ihop. Caroina har också, med egna sponsorpengar som grund, startat en egen insamingsstiftese, No Excuses Foundation. - Den har varit aktiv i perioder och mer viande i andra, men förhoppningen är att få ite mer fart på den nu. Den är ti för att stötta barn i utsatta situationer, i Sverige och värden. När jag försöker provocera med att påstå att eitidrottare i amänhet är het fixerade vid sig sjäva, sina prestationer och med den egna kroppen som det nav at snurrar kring, så protesterar hon. - Det kan se ut så, eftersom vi, när vi tävar, är i vår egen bubba. Men vi jobbar, även i individuea idrotter, mycket mer i team än man kan tro. Vi är mycket tisammans och är känna varandra på oika tävingar och det är naturigt att både stötta varandra och dea varandras gädje. På det sättet menar hon att idrotten är fostrande när det gäer att se ti andras behov, något som, åtminstone i hennes eget fa, också uttrycks i engagemang ångt utanför idrottsarenorna. Från idrotten tar hon också med sig vanan att sätta upp må utifrån sin egen förmåga. - Det är ju så att vi ägger ribban oika högt, säger hon. Det viktiga är att göra så bra man kan utifrån rimiga må. Det gäer också i kampen för den här paneten, menar hon. - Även om detta är stora och kompicerade sammanhang så tror jag att vi iband behöver konkreta och kanske mätbara demå att jobba mot. Hon tar FN:s mienniemå som exempe. - Utmaningarna är gigantiska. Men om man bryter ner det i demå så kan man se att det faktiskt är möjigt att påverka och förändra, menar hon. Caroina är förstås, som aa framgångsrika idrottsmän, en tävingsmänniska med stark vinnarinstinkt. Hur funderar en sådan när det gäer matchen mot gobaa orättvisor, fattigdom och kimathot? - Det är ju inte så att jag ensam ska vinna kampen. Det handar om att vi jobbar tisammans mot samma må. Att vi skapar ett spindeväv tisammans som bir starkt och effektiv. Ingen kan göra at, men aa kan deta. Det är dags för Caroina att kaa ut hunden från hundgården och vandra vidare. På trösken ti en ny fas i ivet har hon fut upp att sama ihop sina intryck från ivet som eitidrottare och ta med sig erfarenheterna in i det nya mot nya må. s Mienniemåen Mienniemåen är åtta mätbara må som FN satt upp och innebär att fer människor ska kunna göra det som är sjävkart för oss i Sverige; att äta sig mätta, få gå i skoan och ha tigång ti rent vatten. 1 Havera jordens fattigdom och hunger 2 Se ti att aa barn får gå i grundskoa 3 Öka jämstädheten mean kvinnor och män 4 Minska barnadödigheten 5 Förbättra mödrahäsan 6 Stoppa spridningen av hiv och aids 7 Säkra en håbar utvecking 8 Öka samarbetet kring bistånd och hande 6 Svenska Journaen Svenska Journaen 7

5 kortom... biden I höstas samades många av Läkarmissionens partner i Afrika för ett seminarium. Projekthandäggare Marcus Homgren på Läkarmissionen var värd för seminariet som hös i Kenya. Haå där Marcus Homgren, vad handade seminariet om? Det handade om katastrofberedskap och var ett första steg i processen att höja kompetensen hos okaa partner i våra utveckingsprojekt, så att de som vi ska kunna agera i första stadiet av katastrofer och humanitära nödsituationer. Kan man verkigen ha ett seminarium om katastrofer som inte har inträffat? Det åter omöjigt och man kan naturigtvis inte förutse när, var och hur en katastrof inträffar. Har man däremot en beredskap för att katastrofer kan inträffa och vet vika typer av katastrofer som är mest troiga att drabba ens verksamhetsområde, så ökar chansen att man sjäv karar sig bättre i ett akut nödäge och att man är bättre rustad att snabbt hjäpa andra. På viket sätt har Läkarmissionen bivit kokare av seminariet? Vi har insett att många av våra partner har stor kunskap och erfarenhet av katastrofer och nödsituationer och fera av dem har på mer eer mindre organiserat sätt varit med och bistått i sådana ägen. Det gör att vi har goda förutsättningar att snabbt kunna nå ut och hjäpa nödstäda människor när en katastrof inträffar. Vi har också fått se viket mervärde det medför bara att sama våra okaa partner och åta dem få ära känna Läkarmissionen och varandra. 8 Svenska Journaen Hon fick hea byn att suta könsstympa fickor Nu skördas majsen! s I våras gjorde Läkarmissionen ett stort upprop för att hjäpa människor i Burkina Faso som drabbats av torkan och inte fick de skördar de behövde för att kara sig. Läkarmissionens givare bidrog både med matutdeningar under den kritiska tiden och nytt utsäde. Nu kommer rapporter om att det har regnat som det ska och människor kan skörda sin majs och kara sig sjäva igen. s Annestanciah är 14 år och bev könsstympad när hon var 9. Då hade hon ingen aning om konsekvenserna utan visste bara att fickor som inte var könsstympade ofta bev utfrusna eftersom de var annorunda. När Annestanciah fick uppysning via Läkarmissionens projekt vie hon stoppa könsstympningen av sina småsystrar. Hon yckades först övertaa sin mamma och genom henne kunde hon håa ta inför hea byn och berätta om vad detta gör med fickors häsa. Efter detta har nu hea byn besutat att upphöra med sedvänjan. 78 s Läkarmissionen är en av organisationerna som är med i Värdens Barn. I år samades det in drygt 78 mijoner kronor. Eva har bivit stor nu s I Muhange Tanzania stöder Läkarmissionen ett hem för spädbarn. På andsbygden i Tanzania föder kvinnorna oftast hemma, och om det uppstår kompikationer finns ingen sjukvård i närheten. Så kvinnor dör i barnsäng och det finns inte atid en pappa närvarande som kan ta hand om barnet. Eva Joram är i dag 39 år och sägs vara det första barnet som bev omhändertaget i Muhange. Hennes mamma dog strax efter förossningen och hennes farmor sökte hjäp hos missionärerna och ämnade henne där. Hon bev adopterad och här sitter Eva bredvid sin adoptivmamma. Nybiven mamma på Panzisjukhuset s Den här biden är tagen vid mitt och journaisten och författaren Berthi Åkerunds besök på Panzisjukhuset i den kaotiska staden Bukavu i det krigshärjade andet Kongo. Panzisjukhuset är kanske mest känt för sitt arbete för vådtagna kvinnor, men sjukhuset ger vård för mycket annat också. På BB-avdeningen träffade vi den här kvinnan med sitt nyfödda barn. Hon tihör de yckiga mödrar från fattiga mijöer som fått komma hit och föda barn. Annars skue hon ha behövt föda hemma i sin enka bostad med jordgov, utan hjäp av sjukvårdspersona och utan tigång ti rent vatten. Det syns på biden hur yckig hon är! Toreif Svensson Svenska Journaen 9 foto: Toreif Svensson

6 väingby Vad har du fyndat? Högtidig bandkippning. Ny butik med gama grejer Andreas Dah Jag har köpt en present ti min sambos mamma, hennes govampa har gått sönder. Jag fö för den snygga och annorunda designen och den diskreta färgen. Den har agom höjd och det är snyggt med tassarna. Här är otroigt fint! Provhytterna ti exempe är jättefina. Anne Tawastman Jag har köpt en gamma koffert som kommer att bi en förvaringsåda. Jag har en iknande hemma fast större. Jag har även hittat en fin känning ti min dotter som äskar vintagekäder. Vi bor i området och har varit i den gama butiken fera gånger. Vi har väntat på nyöppningen och är gatt överraskade, jättefint. Den 27 november kipptes bandet ti Läkarmissionens nya second hand-butik i Väingby. - Den nya butiken är på m 2, så den är nog band Stockhoms största, säger Pia Homgren, butiksansvarig. Text: Eva Nordenstam Foto: Håkan Fank Marene Agemo är butiksstyist och har varit ansvarig för att göra ett Läkarmissionskoncept som ska fungera i både gama och eventuet nya butiker. - Det ska kännas som ett hehetskoncept och man ska känna igen Läkarmissionens färger. Det ska het enket se fräscht ut, som en riktig butik, säger hon. Redan 9.15 började de första entusiasterna att samas utanför på gården och det var kö i kassorna från butikens öppning kockan tio och hea vägen fram ti Vi fick mota ut foket på sutet när vi stängde, berättar Marene. Under dagen bjöds aa besökare på tårta och kaffe och det var program från scenen. Det var såvä musikuppträdanden som trokar och en modevisning med käder från Läkarmissionens butiker. - Det var cirka besökare under dagen, och det var gada, positiva människor, berättar Pia. Hon har många tankar på vad hon skue vija göra framåt. Pia skue vija upparbeta ett VIP-koncept där VIPkunder skue få förhandsinformation om extrapriser och sådant. Hon etar också en handarbetsgrupp som skue kunna göra re-make på saker. - Några som kanske kan använda sig av gammat garn och sticka vantar av och sådana saker. Det finns även många goda idéer som rör cafédeen. Där serveras i dag goda smörgåsar men Pia har tankar om att servera afternoon tea, danska smörrebröd och annat som kan bi extra trevigt för kunderna och även aa de som ämnar in sina gama saker. Pia skue också vija ha föreäsningar i caféet om vart pengarna går. För överskottet från second hand-butikerna går ti Läkarmissionens verksamhet och det är en god anedning ti att handa second hand som Pia ser det. - Pengarna går ti människor som behöver hjäp och det är bra för mijön och bra för den som handar och kan göra fynd, säger hon. Och det handades för fut under invigningsdagen. Antikdeen tömdes nästan direkt men det var fu aktivitet även band de andra avdeningarna. - Hyorna änsades och det är ju ett gott betyg, säger Marene. För information om inämning och öppettider se: s Gratis kaffe och tårta. Catrin Vingmar Jag har köpt en kocka. Jag uppskattar riktigt hantverk och denna typ av kocka är ofta ett Ljungmansur. Den är fanerad, viket är ett jättejobb att göra. Det är ofta furu under, sedan ägger man på ytskikt, viket tar enormt mycket tid. Det är sådant här som fok bara måar över utan att inse att det här får man adrig tibaka. Jag jobbar på ett byggymnasium så jag tycker att det är värt att bevara och att återstäa det snickarna en gång gjorde. Maria Bergman Jag har köpt en cyinderhatt. Jag ska ha den sjäv eer har den som utsmyckning hemma. Jag köpte den för att den var så fin, ite Jane Austen-tema. Vi har tidigare varit i den gama butiken då och då. Det är jätteroigt att det finns och att det har bivit större. Det där caféet, tiexempe, såg mysigt ut med böcker och så. Vi får återkomma en annan dag när det inte är så mycket fok. Monika Neuamn Bergenwa 10 Svenska Journaen Svenska Journaen 11

7 krönika Jag har gömt de väsignade bröden Det är tidig söndagsmorgon i den grekiska byn, det är stia och ugnt i gränderna, bara judet av en skäande hund i fjärran. Hettan är redan påfaande för en gäst från norr. Nerium och bougainviea ängs husväggarna ger de enka boningarna en paradisisk inramning. Så bryts tystnaden av rösten från den ia kyrkan högt uppe på berget. En entonig mässande sång kaar ti gudstjänst. Byn vaknar. Jag föjer med några vänner ti den grekisk ortodoxa kyrkan denna morgon. Lite ängsig är jag för att inte passa in, men mina vänner berättar hur jag ska bete mig. Rösten från kyrkans inre kommer närmare och jag ser hur prästen äser ur sin stora gyene bok ängst fram i kyrkan. Jag stäer mig ängst bak för att få en överbick. Härifrån ser jag hur unga pappor och mammor med finkädda barn kiver in i kyrkan. En iten pojke med kakibyxor, skjorta och sips verkar ha varit med förr. Han böjer sig ner från mammas armar och kysser en bid av jungfru Maria. Mamma gör detsamma. Från min utsiktspunkt ser jag hur ett pyssande med barn, naar och gama pågår paraet med gudstjänsten. Ädre damer går med resouta steg och byter ut nerbrunna vaxjus. Ett barn som kinkar springer iväg ti en annan famn. Det är iv och rörese i de bakre eden. Efter en stund känner jag mig märkigt hemma i denna främmande mijö. Det är den tiåtande attityden som får mig att känna mig inemmad i gemenskapen. Mot sutet av gudstjänsten samas barn och förädrar framme hos prästen och får de av brödet och vinet. En nattvard där de små får en iten sked vin och en brödbit. Mina vänner säger att jag kan gå fram band de sista och ta emot ett väsignat bröd. Genom mitt huvud far minnet av den shintoistiska ceremoni i Tokyo då mitt ia barnbarn mottog något jag uppevde som väsignese och dop fastän det såg så het annorunda ut. Omiya-mairi kaas ceremonin. Som farmor satt jag med mitt ia förundrade barnbarn i famnen medan ceremonimästaren viftade med pappersfackor framför oss. Också han mässade på ett språk jag inte förstod. Det var vackert, spektakuärt och högtidigt. Vä ute ur tempet kände jag att jag varit med om något heigt fastän jag inte förstod ett ord av det som sades. I min barndoms söndagsskoa ombads vi barn att sitta het stia medan diakonissan syster Käthy berättade om de fattiga barnen i Afrika som inte hade mat för dagen. Längst framme vid atarringen hade hon pacerat den ie negerpojken. Ja hon kaade honom så, han som nickade var gång någon av oss söndagsskoebarn a ner en femöring i bössan han satt på. En ceremoni som upprepades varje söndag och som är det bestående minnet av syster Käthys berätteser som jag fick yssna ti varje söndagsmorgon i S:t Ansgars kape i Sona där jag växte upp. En iten svart pojke som nickar när han tar emot en gåva av ett söndagsskoebarn som hoppas och tror att hon gör en god gärning när hon stoppar sin sant i bössan, spear det någon ro att det idag känns fe att sätta fram den där bössan i kyrkan? Spred den ändå inte en ärdom band oss barn om fattiga och rika som bev bestående? Den shintoistiska ceremonin i tempet i Tokyo, var inte också den en heig akt fastän ingenting av det som sades kunde förstås av oss som kommit från andet på andra sidan jordkotet för att få vara med? Den ie grekiske pojken, han i kakibyxor och sips, tar emot en sked vin och en bit bröd i den grekisk ortodoxa kyrkan. Jag går några steg efter det stora föjet av förädrar och barn. Framme vid prästen mottar jag två bitar väsignat bröd ur prästens hand. Brödbitarna har fugit med mig hem ti Sverige - och förvaras nu på ett hemigt stäe. Annika Hagström Journaist, programedare och författare. Hon har varit gästprofessor vid Institutionen för journaistik och masskommunikation, JMG, i Göteborg. 12 Svenska Journaen

8 kongo Mama London driver ett daghem i staden Bukavu i östra Kongo. Det skue kunna vara viket dagis som hest. Men det är det inte. Varenda ett av barnen har kommit ti vid en vådtäkt. Men här får barnen och deras mammor chansen ti en värdig framtid. Text: Berthi Åkerund Foto: Toreif Svensson Dagismamma ti vådtäktsbarnen» 14 Svenska Journaen Svenska Journaen 15

9 kongo På Mama Londons dagis finns över 50 barn. Mama London samtaar med Bimwana Ciga, en av de mammor hon har hjäpt. Idag driver hon ett bijouteri. Som viket dagis som hest men ändå inte.» Tänk dig att du är ute och går i området där du bor. Du kommer ti ett dagis, det är vackert väder, aa barnen är utomhus och det är stoj och ek. Du stäer dig och tittar, för vad kan göra dig på bättre humör än barn som eker? Pötsigt kommer någon fram ti dig och säger att aa barnen här har kommit ti vid en vådtäkt. Du bir naturigtvis chockad och kan inte tro att du hört rätt. Och du får det inte att stämma, at verkar ju så normat. Dagiset ser ut som aa andra dagis och barnen beter sig som barn gör överat. Du ser en mamma komma för att hämta sin son och hon går med öppen famn mot honom. Men han har så ku och vi inte gå hem, så han springer och gömmer sig. Som på viket dagis som hest. Det här daghemmet finns i verkigheten men inte i Sverige, det skue vara osannoikt. Det igger i staden Bukavu i Kongo-Kinshasa vid gränsen ti Rwanda. Staden skue kunna vara ett paradis på jorden. Den igger naturskönt vid Kivusjön som är Afrikas högst beägna sjö och berömd för sitt magiska jus i skymningen. De höga omgivande bergen utgör ett påitigt vindskydd och sjöns yta är nästan atid spegebank. Men staden är inget paradis, den brukar tvärtom nämnas i samband med den vådtäktsepidemi som pågat östra Kongo sedan sutet av 1990-taet. Mama London Jag har fått se hundratas mammor komma tibaka ti ivet och bygga ett värdig tivaro. Bukavu är hemort för Panzisjukhuset, som är omtaat i hea värden för sitt arbete med att hjäpa de vådtagna kvinnorna. Sjukhusets grundare och chefsäkare, gynekoogen Denis Mukwege, har fått fera internationea utmärkeser för sitt kompromissösa engagemang, som också väcker ont bod. Han var nyigen utsatt för mordförsök. Dr Mukwge är inte den enda hjäten i sammanhanget, här finns också Mama London som är föreståndare för daghemmet som beskrivs ovan. Hon har drivit verksamheten i nästan femton år och startade när hon var rådgivare för kvinnor i kyrkan som hon är med i. Det kom kvinnor ti mig och berättade historier som var så fasansfua att det var svårt att tro att de var sanna, berättar hon. Jag var fuständigt chockad, för jag hade adrig hört ordet vådtäkt förut. Det fanns inte i min vokabuär, varken på franska eer på swahii. Men pötsigt fick jag höra det nästan dagigen. Somiga kvinnor var så avarigt skadade att jag omedebart skickade dem ti Panzisjukhuset och dr Mukwege. Även för honom var detta något nytt att kvinnor utsattes för våd på detta gränsöst brutaa sätt. För att kunna fortsätta att arbeta med kvinnorna tog Mama London kontakt med en psykoog. Jag var traumatiserad sjäv av det jag fick höra, och behövde råd för hur jag skue hantera aa mina reaktioner, däriband iskan mot männen som gjorde kvinnorna så ia. Många av de vådtagna kvinnorna hade bivit med barn i samband med övergreppen, och Mama London insåg att hon hade en uppgift att fya. Här är det ofta kvinnan som anses skydig efter vådtäkten, männen går för det mesta fria, även om antaet rättegångar har ökat något på senare tid. En vådtagen kvinna betraktas som en orm och barnet ti en orm är också en orm. De vådtagna är ofta unga fickor, som går i skoan och har ivet framför sig. Men hur ska de kunna gå vidare när de har ett itet barn att ta hand om ett barn som dessutom famij och övrig omgivning inte vie veta av. För att kunna skapa sig en framtid behöver fickorna någonstans att ämna barnet under dagarna, när de går i skoan eer försöker bygga en framtid på annat sätt. Hon såg det het enket som Panzisjukhuset i Bukavi nödvändigt att starta ett daghem för barnen och med pengar från Läkarmissionen kunde hennes vision bi möjig. Och arbetet har inte varit förgäves. Jag har fått se hundratas mammor komma tibaka ti ivet och bygga en värdig tivaro, även om de atid kommer att ha ärr inombords efter övergreppen de har bivit utsatta för. Mama Londons verksamhet består inte bara av ett daghem, här får mödrarna också möjighet ti terapi och rådgivning. De kvinnor som var gifta eer hade förhåande när vådtäkten inträffade får iband svårt att behåa sina män och den stora utmaningen för Mama London och teamet är att övertyga männen om att kvinnorna inte kan skyas för att de vådtogs. En de män ämnar kvinnorna direkt och bara försvinner, andra går det att arbeta med. Det handar inte bara om att få dem att fortsätta att se kvinnan som sin hustru, de har ju också att förhåa sig ti barnet som bev ti under vådtäkten. Det kan vara en ång resa att få männen att ta barnet ti sig men det är inte omöjigt. En meanösning är att barnen bor ti exempe hos mormor tis de bivit något större då hinner också männen mogna i tanken på att göra barnet ti sitt.» 16 Svenska Journaen Svenska Journaen 17

10 » kongo Dagiset ger unga mamman Hekima Bachibwira möjighet att gå i skoan. Vi firade nyigen det 37:e bröopet med en ficka som varit utsatt för övergrepp. Vi säger ti aa fickor att berätta vad de varit med om för pojkvänner eer titänkta makar det ger samtidigt fickan besked om vad den unge mannen går för. Äskar han henne verkigen är han också beredd att stanna och arbeta med sina känsor. Vi möter 17-åriga Hekima Bachibwira som för tre år sedan tisammans med tre kamrater fördes bort av en miisgrupp och vådtogs. Efter en tid dödades två av Hekimas kamrater av miismännen och en kort tid senare kunde Hekima och den kvarvarande vännen fy i samband med en edsstrid. De yckades ta sig upp på en astbi fuastad med sockerrör och föjde bien de 50 kiometerna fram ti staden Bukavu, som ingen av fickorna varit i tidigare. Efter ytterigare en tid konstaterade Hekima att hon var med barn och hon fick hjäp med att Bimwana Ciga var tidigare en utstött kvinna idag driver hon en iten affärsrörese med framgång. komma i kontakt med Mama London, vars arbete bivit ganska känt i staden. Jag var fuständigt förstörd när jag fick kontakt med Mama London. Jag bara grät och grät och vie inte ha barnet som åg i magen. Jag kunde inte se någon framtid. Men jag fick verkigen hjäp och är i dag en het annan människa än när jag kom. Jag är så gad för min ia dotter Pamedi. Jag går i skoan och tänker mig en framtid med make och ett eget jobb det känns inte omöjigt ängre. Sexuet våd mot kvinnor Vådtäktsepidemin i östra Kongo har sina rötter i de krig och konfikter som pågått i regionen sedan sutet av 1990-taet. En viktig enskid orsak är den iegaa minerahande som miisgrupper bedriver för att kunna finansiera vapeninköp. För att komma åt mineraerna driver de miitära grupperna befokningen ti underkastese genom att vådföra sig på kvinnorna och stympa dem för ivet. På senare år har dock vådtäkter utförda av miitära grupper minskat, medan sexuet våd har ökat i det civia samhäet. Det är tydigt att sodaternas beteende spridit sig och gett vaniga män ursäkter att begå övergrepp på kvinnor. En som i dag ever ett sjävständigt iv är Bimwana Ciga. Hon driver ett itet bijouteri på den enda riktiga affärsgatan i Bukavu och hennes dotter går på en internatskoa i en annan stad. Hon har dock inte ännu skaffat sig en man det har hon inte känt sig redo för. Det kanske händer en dag, säger Bimwana ite försiktigt. Mama London som egentigen heter Pauine Namwira har svårt att döja sin beåtenhet över att hennes och teamets arbete visar så tydiga resutat. Men det skue inte gå utan stödet från Sverige, säger hon. Jag undrar om Läkarmissionens givare förstår vika ängar de är och viken fantastisk nytta de gör med sina pengar. Här reser sig kvinnorna ur askan och stakar ut en framtid för sig sjäva och sina barn. Det är ika fantastiskt att se varje gång och det får en att tro att ivet här faktiskt en dag ska förändras. s Webaidshop är Läkarmissionens biståndsbutik på nätet. Här går det att köpa saker som räddar iv, hjäper fattiga ti en värdig tivaro eer ger vård ti den som annars inte skue få den möjigheten. Ti ju gör vi en specie satsning på jukappar. Vi har frågat några av våra partner ute i fät, som jobbar med utsatta barn, vad en jukapp skue kunna kosta och innehåa. I Sydafrika, Etiopien och Honduras kommer det att ordnas jufester och deas ut paket. Det är ite annorunda än det andra utbudet på WebaidShop, men det kan vara roigt att göra något extra ti ju. Ett paket förändrar naturigtvis inte ivet för barnen men gör tivaron ite gadare. Innehået ser ite oika ut. Men gemensamt för paketen är att de innehåer både nyttiga och roiga saker. För många av barnen bir det årets enda jukapp, och i vissa fa är det ivets första jukapp. Jukapparna kostar 120 kronor. Men det går naturigtvis att köpa andra jukappar också i Webaidshop. Aa gåvor i Webaidshop är på riktigt och därför kan produkter ta sut. Det är Läkarmissionens partner ute i fät som bestämmer antaet. Det baserar sig på viken kapacitet som finns. Ti exempe hur många skopatser en skoa har, hur många sjukhussängar som finns på ett sjukhus eer hur många grisar som går att distribuera på ett bra sätt. Den som har köpt en produkt kan skriva ut ett gåvobevis på sin skrivare hemma, eer bestäa en utskrift från Läkarmissionens kontor. s Chevnet Ote, 11: 1. Vi eker en traditione etiopisk ek utomhus. 2. Nej. 3. Käder. Mekes Asheber, 12: 1. Vi går i kyrkan. 2. En gång fick jag det. 3. Käder eer en bok. webaidshop Jukappar som får betyda något Finns det något speciet som du förknippar med juen? Brukar du få jukappar? Vad skue du hest vija ha i jukapp? WebaidShopen hittar du på Andra jukappar på WebaidShop: Djurpaket Häsopaket Skopaket Mijöpaket Mikrofinanspaket Ashenafi Anga, 7: 1. Vi går hem ti våra säktingar. 2. Nej. 3. Kritor + måarbok. 18 Svenska Journaen Svenska Journaen 19

11 burkina faso När Minata Barros make dog stod hon pötsigt ensam med tio barn att försörja. Hoppösheten fick henne att vija ta sitt eget iv. Vändpunkten kom när hon fick grisar tack vare Läkarmissionens Webaidshop. Hade jag inte fått grisarna vet jag inte hur det gått, säger hon. Text: Johanna Kratz Foto: hans-jörgen ramstedt Minata Barro fick sina två första grisar, en sugga och en bagge, genom Läkarmissionen för fyra år sedan. Under två års tid hade hon hankat sig fram med hjäp av småpengar hon fått från församingen i byn och genom att oda upp ite av marken runt huset. Utgifterna var dock större än inkomsterna, och sutigen kunde hon inte snåa mer på maten eer få ytterigare krediter på barnens skoavgifter. Någon famij eer säktingar som kunde stödja henne hade hon inte. Ge bort en gris i jukapp Jag stod i vaet att ta barnen ur skoan eftersom jag inte ens kunde ge dem ordentigt med mat, säger hon. Trots att Minata adrig hade tagit hand om några grisar tackade hon snabbt ja när erbjudandet kom. Jag insåg snabbt att detta var min chans men också att det inte är het ätt att ta hand om grisar. För att yckas behövde jag hitta ett sätt att ha råd och möjighet att ge dem mat. Det skue visa sig att Minata var en riktig entreprenör. Så snart grisarna var på pats började hon arbetet med att sama ihop deras avföring i säckar för att säja ti grannar och bekanta som gödse. Första omgången gödse gav henne 1500 i den okaa vautan, runt 20 svenska kronor och med pengarna i hand gick hon raka vägen ti kvarnen och köpte majsska, rester som bivit över från maning, och som hon visste skue vara bra foder ti djuren. Grisarna fick kutingar hon kunde säja, och de grisar hon behö fick snart egna kutingar. Så ruade det på. Sjäv har Minata inte riktigt ko på hur många grisar hon yckats säja under åren men en snabb uträkning tyder på ett 30-ta grisar. Att föda upp grisar kräver markutrymme och kostar tid och utfodring; men genom de inkomster som bir över kan Minata i Ouagadougou dag ge sina barn både mat och utbidning. En av döttrarna äser på universitet och Minata tar hand om hennes dotter, barnbarnet Adeine, på dagarna. Grisarna tar fortfarande upp det mesta av Minatas tid och hon berättar att hon ständigt är sig av misstagen. I början säppte Minata ut grisarna på bete i grannskapet när hon hade ont om mat men snart kom grannarna och kagade högjutt. Grisarna hade bökat upp deras jord och ätit upp sådden. Nu håer jag grisarna inne när grannarna odar, säger hon. Hemigheten är att adrig säppa kontakten med en gris, berättar Minata. Hon ser grisarna som en skatt som styr det mesta av henne ivsföring. När jag ser att grisarna mår bra och trivs tisammans mår också jag bra. Lukten från dem har bivit ett naturigt insag på gården och jag har vant mig vid att böka i skiten, säger hon och skrattar högt. s Heene Ouedragogo Jag ser kvinnornas eände och armod och jag ser det som min skydighet att hjäpa.» 20 Svenska Journaen Svenska Journaen 21

12 burkina faso Heene Ouedragogo ger råd ti änkan Koanda kring hur hon ska ta hand om fåren. Koanda är duktig och van och karar av fåren mycket bra, säger hon. Heene: Min uppgift är att ära kvinnorna ta hand om sina djur Heene Ouedragogo är samordnare för många av de kvinnor som tar emot får och grisar genom Läkarmissionen. Varje ördag samar hon en grupp kvinnor för rådgivning och diskussion kring hur de bäst tar hand om djuren. Text: Johanna Kratz Foto: Hans-Jörgen Ramstedt Det mest värdefua med samingarna är att kvinnorna kan utbyta erfarenheter med varandra. De får djur men har sedan behov av att hitta metoder för att utfodra och ta hand om djuren på bästa sätt, säger hon. Kvinnorna är så pass fattiga att de i första hand behöver trygga sin vardag och grundförsörjning. De festa av kvinnorna kan varken äsa eer skriva och ever på marginaen. Vi vi ära dem att få en någorunda rujans på djuruppfödningen och trygga en grundinkomst på ång sikt. Kvinnorna förstår att det är bra På Webaid att ta hand om djur Shop.se kan och min uppgift du se en fim är att ära dem hur, från en kvinna som fått getter, säger hon. eer varför inte På ördagarna köpa en gris diskuterar kvinnorna ofta oika någon du tycker i jukapp ti om? probem de har med djuren. Återkommande ämnen är hur de ska skaffa foder och hur de ska kunna föda upp ett nytt djur om det ena avesdjuret dör. Kvinnorna har snabbt ärt sig att de behöver samarbeta och nu kan de åna ut en fårtacka ti varandra om det skue behövas. Heene träffar fyra kvinnogrupper varje månad och har varje heg uppbokad. Förkaringen är enke menar hon sjäv. Jag ser kvinnornas eände och armod och jag ser det som min skydighet att hjäpa. Grundprobemet i Burkina Faso enigt Heene är att om en kvinna bir änka eer ämnad ensam har hon mycket få möjigheter ti försörjning. Tigångarna är få, mark och jord är ofta männens område. När man hjäper en kvinna att få ett djur hjäper man ofta en he famij och ger kvinnan en känsa av sjävrespekt. Hon behöver inte ängre tigga eer be om hjäp. En kvinnas största skam här är att inte kunna ge sina barn mat. Om djuren kan hjäpa kvinnorna att föda sina barn, då har projektet yckats, säger Heene. s 22 Svenska Journaen

13 nedsaget En ambassadörsfrus vardag rymmer både representation och matinköp. Inköpen tar tid här, färsk mjö finns i ena butiken en dag och i en annan nästa dag. Man får höra sig för med andra var de hittat det man behöver, säger Gunia Hjemåker. Svenska ambassadörer på uppdrag i Tanzania Gunia Hjemåker har bott fyra år i Kenya, fem i USA, fem i Zimbabwe och nu är hon och maken Lennarth stationerade i Dar es Saaam, Tanzania. Där är de Sveriges ambassadörspar. Text: Kerstin Doye Foto: Privat I tjugo år var Gunia Hjemåker anstäd på Svenska Journaen. Hon började som ung journaistaspirant och sutade som chefredaktör. Däremean hade hon de festa jobb som går att ha på en tidningsredaktion. Det var en ång och roig tid, säger hon. Tidningsmakeriet förändrades enormt under de här åren. Och vi arbetade hårt för att göra Svenska Journaen ti en tidning som berörde människor. Roigast var nog att vi yckades fördjupa det mänskiga samtaet. Vi gav pats åt tro och tvive. Och nu, många år senare, inser jag att vi var föregångare på det här området inom kristen press. Medan Gunia arbetade på Svenska Journaen gjorde maken Lennarth karriär inom Sida och sedan UD. Utandsvisteserna ineddes i Kenya 1979 ti Gunia var då småbarnsmamma. De ädsta barnen var fyra och sex år när famijen fyttade dit och yngsta dottern, Andrea, föddes på Nairobi Hospita Nästa anhat i värden bev New York Lennarth arbetade på Sveriges FN-deegation och barnen gick i oika skoor. Hanna på coege, Michae i High schoo och Andrea började femte kass. Jag tror att barnen har uppevt utandsvisteserna i stort sett positivt. Men i dag, när de är mean 31 och 39 år gama och bosatta i Stockhomstrakten, är det bara en av dem som sjäv har arbetat utomands och som gärna vi göra det igen. Gunia saknar barn och barnbarn i Sverige. Det bir inte riktigt samma sak att vara farmor och mormor på Skype som i verkigheten, men det går. Och det finns tifäen att ta igen förorad tid vid Sverigebesök Gunia Hjemåker Lennarth har det officiea uppdraget, men oss emean brukar vi se det som att vi gör detta tisammans. eer då barnen kommer på besök ti residenset. Både Gunia och Lennarth trivs i Tanzania. Kimatet är varmt och fuktigt, viket kan vara pressande, men andet är fantastiskt och har enigt Gunia så mycket att erbjuda. Huvudstaden Dar es Saaam, där de bor, igger vid Indiska Oceanen och de stora nationaparkerna erbjuder spännande safari. Det är dessutom bara en kvarts fygresa över ti Zanzibar. Men också i detta finns vardagen. För Gunias de innebär det huvudansvar för representation i residenset där de bor. I övervåningen har de privata rum, men nederdeen med kök och samingsrum är ti för officiea engagemang. De första sex månaderna i år hade vi över tusen gäster. Naturigtvis sköts mycket av en duktig och professione persona, det vore omöjigt annars, men det hea ska också paneras, at ifrån inköp ti administration. Jag sipper skaa potatis, men det finns en he de annat att ta itu med på dagarna Det som också har tagit Gunias tid under året som gått är ordförandeskapet i Dipomatic Spouses Group, ett nätverk för medföjande ti ambassadörer och dipomater. Här är både kvinnor och män medemmar och Gunia berättar: Det ena syftet är att vara ett nätverk för medföjande, att hjäpa dem hitta vänner och göra ivet ite enkare i det nya andet. Det andra syftet är att vara en kontaktpunkt ti det tanzaniska samhäet, att ära känna, besöka och förstå det and vi bor i. Det senare görs genom att stötta sociaa projekt över hea andet, för tifäet ett femtonta. Projekten fokuserar på kvinnor, barn och funktionshindrade. Projektverksamheten ger möjighet ti resor och möten med människor från en mängd oika dear av det tanzaniska samhäet. s 24 Svenska Journaen Svenska Journaen 25

14 kort om din sida Haå där... Johanna Kratz som är projektedare för Aktion Jukappen Vad händer just nu? Nu körs jukapparna från de svenska barnen ner ti Modavien, Ukraina och Rumänien där de ska deas ut. Vika får jukapparna? Paketen deas ut ti barn som ofta inte får så mycket jukappar och har behov av en tandborste eer ett skrivbock. Det kan vara barn på barnhem, i skoor, på sjukhus och barn från fattiga famijer på andsbygden. Men sjävkart är det så att om vi har paketutdening i en skoa så får aa barn i kassen ett paket, även om någon skue komma från en famij som har det ite bättre stät. Hur får man veta att jukapparna har kommit fram? Det kommer uppföjningsmateria ti aa som anmät sig, men det går också att föja med på boggen. Den hittar ni på akarmissionen. se/aktionjukappen. Läkarmissionen genomför just nu Aktion Jukappen. Det är 16:e gången i ordningen som framför at svenska skobarn packar jukappar ti jämnåriga i östeuropa. foto: Hans-Jörgen Ramstedt Här kan du stäa frågor eer kommentera det Väkommen! som du har äst i Journaen eer annat som rör Läkarmissionens arbete. Skriv ti: eva.nordenstam@akarmissionen.se eer ti Svenska Journaen/Läkarmissionen, Eva Nordenstam, Väingby Varför har ni två namn? Varför står det iband Läkarmissionen och iband Stiftesen Svenska Journaens Läkarmission och Hjäpverksamhet när man får materia från er. Jag tycker att det är vädigt förvirrande. Es-Margaret SVAR: Läkarmissionen startade ur tidningen Svenska Journaen. Det var 1958 när Margit, hustrun ti den ansvarige utgivaren gick bort. Det gjordes ett upprop i tidningen: Istäet för bommor, tänk på äkarmission. Det kom in vädigt mycket pengar som då i början gick just ti sjukvårdsinsatser. Sedan prövade man att skriva om oika hjäparbeten i värden och fråga om äsarna vie vara med och hjäpa och det vi de. Så småningom edde det ti att Läkarmissionen startade och gav stöd ti mycket mer än bara häsovårdsinsatser. I början var Svenska Journaen stor, med en uppaga på över , och Läkarmissionen var iten. Sedan bev det tvärtom. Idag finns ju fortfarande tidningen Svenska Journaen och det är Läkarmissionens givare som får den. Och Läkarmissionen är en stiftese och heter: Stiftesen Svenska Journaens Läkarmission och Hjäpverksamhet. Det är vädigt svårt att ändra en stifteses namn, så vi får eva med namnet. Det händer att människor bir osäkra när de vi ge ti Läkarmissionen och så visar sig ett het annat namn, men det är atså het i sin ordning och inget urt. Vika får vara med? Är det bara skoor som får vara med i Aktion Jukappen? Oroig äsare SVAR: Det är 16:e gången i ordningen som framför at svenska skobarn packar jukappar ti jämnåriga i Östeuropa men även föreningar, privatpersoner och företag är med. Aa är väkomna. Det viktiga är att aa paket har samma innehå som ti exempe en tandkräm, kritor och en häsning från den som skickar paketet. Sista veckan i november är det ett fasigt sjå på Läkarmissionens inämningsstäen där aa jukappar samas. Det ser nästan ut som tomtens juverkstad med aa färggada paket. Önska dina vänner en God Ju med ett gåvogram Läkarmissionens jugåvogram är mycket uppskattade. Om du vi önska dina vänner God Ju med ett jugåvogram hjäper du samtidigt människor i nöd. Ett jugåvogram kostar 100 kronor och behåningen går ti Läkarmissionens hjäparbete. Bestä på eer ring Vi är tacksamma om du gör bestäningen i god tid innan ju. Missa inte Läkarmissionens rekamfim i ju. Den går på TV4 och berättar om WebaidShop och aa goda jukappar som går att köpa där. Hänt sedan sist... s I sutet av oktober utsattes Denis Mukwege för ett mordförsök i sitt hem. Beväpnade män trängde sig in och hotade hans famij. När Denis Mukwege sjäv kom hem, sköt Doktor Mukwege. de mot honom, men en av medarbetarna försökte skydda Denis Mukwege och träffades sjäv av skottet och dog. Denis Mukwege sjäv karade sig oskadd. Han ämnade andet tisammans med famijen för att via upp sig och han kom band annat ti Sverige. Jag har känt stort stöd från internationet hå och jag önskar att varje anonym, vådtagen kvinna skue få samma stöd som jag har fått sa Denis Mukwege när han berättade vad som hade hänt. Han var fast besuten att återvända ti Panzisjukhuset där hans arbete för att hjäpa vådtagna kvinnor fått stor uppmärksamhet. Vi måste svara på vådet med kärek. Kärek är det enda som kan förändra. Läkarmissionen har stött Panzisjukhuset och Doktor Mukwege under många år och just nu tänker vi särskit på personaen på Panzisjukhuset som känner sig förtvivade och rädda. 26 Svenska Journaen Svenska Journaen 27

15 kryss Grattis! Marianne Asph, Hedemora, Eski Öber, Lueå och Kerstin Andersson, Skövde, som vinner Hannes Råstams bok Faet Thomas Quick. Decemberkrysset. Du behöver inte skicka in hea krysset! Fy bara i tävingskupongen här bredvid eer skriv svaren på ett vykort. Skicka ti Journaen-krysset december 2012, Swedmedia, Stockhom. Senast den 4 januari vi vi ha ditt svar. Vinn en bok! s De tre först öppnade rätta ösningarna vinner Tröstens trädgård av Martin Lönnebo Namn: Adress: Postadress:! Kipp ut tävingskupongen! 28 Svenska Journaen

16 Recepten är hämtade ur boken jukokboken, norstedts. recept Mitt i mörkret tänds ett jus Janssons frestese Ti 10 personer Det här behöver du: 1 kio potatis 2 gua ök ar 1 msk + 2 msk smör 1 burk ansjovisfiéer (125 g) 3 d vispgrädde ½ d ströbröd Garnering: eventuet ansjovisfiéer Gör så här: s Sätt ugnen på 200. Skaa och skär potatisen i tunna strimor. Skaa och skiva öken. Fräs öken mjuk i 1 msk smör i en stekpanna. Låt ansjovisen rinna av men spara spadet. s Varva potatis, ök och ansjovis i en ugnssäker form understa och översta agret ska vara potatis. Hä på ansjovisspadet och kicka över 2 msk smör. Tiaga mitt i ugnen cirka 10 minuter. s Ta formen ur ugnen och hä på grädden. Strö över ströbrödet. Tiaga ytterigare cirka 50 minuter, tis potatisen är mjuk och frestesen fått fin färg. Garnera eventuet med ansjovisfiéer. Pepparkakshus 1 hus Långsida cm Dörr 1 4,5 7 cm Det här behöver du: 3 d strösocker 2 d jus sirap 125 g smör, rumsvarmt 1 msk mad kane 1 msk mad ingefära 1 tsk mada kryddnejikor 1 msk bikarbonat 3 d vatten cirka 1 kio vetemjö Kristyr: 1 äggvita cirka 4 d forsocker 1 krm ättiksprit (12 %) ev röd eer grön hushåsfärg Garnering: 3 5 geatinbad ti fönster vafritt godis, Ti exempe geéhaon, Non-Stop, Mariannekoa och bå siverkuor forsocker Gör så här: s Banda socker och sirap i en kastru. Värm på åg värme cirka 10 minuter under omrörning. Rör ner smöret och åt det smäta. Låt svana. Banda kane, ingefära, kryddnejikor och bikarbonat i en bunke. Tisätt vatten och banda ner socker- och smörbandningen. Arbeta in mjöet. s Sätt ugnen på 225. Kava ut en bit deg, cirka 2 mm tjock. Lyft över den på bakpåtspapper. Lägg ut maar och sporra eer skär utmed kanterna. s Ta ut fönster med kakmått eer på fri hand. Lyft över bakpåtspapperet ti en påt. s Grädda mitt i ugnen, små dear cirka 5 minuter, större dear cirka 8 minuter. Låt kakorna svana på påt och ägg dem därefter på gaer. s Kristyr: Banda äggvita och forsocker ti en jämn smet. Tisätt ättika. Färga eventuet kristyren med hushåsfärg. Lägg kristyrsmeten i en spritspåse med stjärnty. s Fäst ihop husets väggar med kristyr och åt torka. Lägg på taket och fäst med kristyr. Garnera huset med vafritt godis. Ti fönsterrutor i pepparkakshuset används geatinbad som immas fast på väggarnas insidor med kristyr. Rosmarin- och citronmarinerad cheddar 10 personer Det här behöver du: 300 g cheddarost 4 agerbad ½ citron 2 rosmarinkvistar 2 tsk fingsat 1 d pressad citron cirka 5 d rapsoja Gör så här: s Koka agerbaden i vatten i en kastru cirka 2 minuter. Ta bort eventue vax från osten och skär den i fyrkanter, cirka 1x1 cm. Sköj citronen noga i jummet vatten och skaa av remsor av skaet med potatisskaare. s Varva ost, agerbad, citronska, rosmarin och sat i en vä rengjord burk. Tisätt citronsaften. Hä över oja så att det täcker. Låt stå i kyen cirka 24 timmar före servering. Sata mandar Gör detta recept i två omgångar, annars bir det för fut i stekpannan. Det här behöver du: 400 g sötmande 2 msk sat 2 d vatten Panik. Skräck. Ingen väg ut. En man hade observerat henne när hon ämnade skoan. Marta är bara nio år gamma. På en kort stund förändrades hennes iv totat. I Honduras huvudstad Tegucigapa härjade under några skräckfyda månader en serievådtäktsman. Ingen som man direkt misstänkte. Det var en vanig man med fru och två barn. 29 unga fickor bev hans offer innan den modiga Jasmine fick syn på honom, föjde efter honom på avstånd och ringde poisen. Nioåriga Marta har fått bearbeta övergreppet som inträffade i ett fafärdigt hus i Tegucigapa. Läkarmissionens okaa partner är fut engagerad för att hjäpa de drabbade fickorna, så att de trots sina mörka erfarenheter ska kunna se en positiv framtid. Jag mötte Marta och hennes mamma på ett café, och under samtaet sog minnet av händesen ti, och tårarna strömmade på Martas kinder. För ett ögonbick kändes det som mitt eget hjärta skue gå sönder. Det bev en ång tyst paus. Sen frågade jag hur hon ser på sin framtid. Då yste hennes ansikte upp. Hon sa gädjestråande att hon en dag skue bi barnäkare och ovade skriva ti mig och berätta när hon var kar med studierna. Jag önskar jag kunde överföra Martas bick direkt ti dig. Att du skue få se det jag såg: En ficka med tro och hopp om framtiden. Tack för att du är med och skapar nya ivsdrömmar för dem som trodde att ivet sutade i ett öde hus i Tegucigapa. Vår vision är att förändra framtiden för utsatta människor och det är möjigt tisammans med personer som du. Med dessa korta rader vi jag passa på att önska dig en riktigt God Ju och ett Gott Nytt PS. I år kan man gå in på vår hemsida och se ti att ett av dessa barn i Honduras får en jukapp DS. Johan Lija Direktor på Läkarmissionen Kassiska köttbuar cirka 120 köttbuar Det här behöver du: 1 kio nötfärs 1 d ströbröd 2 d vatten 2 ägg 1 iten gu ök 1 msk sat 1 tsk nymad svartpeppar 50 g smör Gör så här: s Banda ströbröd, vatten och ägg och åt stå och sväa cirka 10 minuter. Skaa och riv öken fint på rivjärn. s Banda färsen med ströbrödsbandningen, ök, sat och peppar. Forma färsen ti små köttbuar som äggs på en vattensköjd skärbräda. s Stek köttbuarna runt om i smör i en stekpanna cirka 8 minuter. Lägg dem på ett fat och åt kana. Gör så här: s Lägg häften av mandarna och satet i en stek- panna. Hä över vattnet. Koka på högsta värme tis vattnet dunstar och satet ägger sig. s Rör runt i pannan så att satet fördeas jämnt. Hä upp mandarna på bakpåtspapper eer en handduk och åt kana. s Servera osten med sata mandar. Sedan 1958 har Läkarmissionen arbetat för att förändra framtiden för utsatta människor. Vi förmedar över hundra mijoner kronor ti hjäpinsatser i fyra värdsdear med tyngdpunkt på Afrika. Vi samarbetar med okaa partner inom tre områden: Socia omsorg, utbidning och sjävförsörjning. Vår vision är att genom effektiva metoder stödja utsatta människors vija och förmåga att förändra sina ivsvikor. Vårt uppdrag är att utifrån ett rättighetsperspektiv bekämpa fattigdom och bidra ti håbar utvecking inom våra huvudområden. Vi vi med information engagera fer för Läkarmissionens vision. Svenska Journaen 31

17