Remiss av promemorian En enklare detaljplaneprocess. 3.1 DetaljphmeprMessen katt förenklas

Transkript

1 LANTMÄTERIET 1 (6) YTTRANDE Dnr /3653 Regeringskansliet Socialdepartementet STOCKHOLM Remiss av promemorian En enklare detaljplaneprocess Regeringskansliets dnr 52013/ 6968/PBB Lantmäteriet tillstyrker förslagen i promemorian, men föreslår också att det görs några kompletteringar. Yttrandet följer avsnittsindelningen i betänkandet. 3.1 DetaljphmeprMessen katt förenklas Lantmäteriet tillstyrker huvudinriktningen i förslaget att standardförfarandet i detaljplaneprocessen förenklas och att ett utökat planförfarande endast ska behöva tillgripas i vissa särskilda fall. Vi delar också bedömningen att gällande bestämmelser i sak ska behållas för en detaljplan som enbart gäller en verksamhet som har tillståndsprövats eller ska tillståndsprövas enligt bl.a. miljöbalken. Lantmäteriet anser dock att kriteriet stor betydelse för att en detaljplan ska handläggas genom ett utökat förfarande behöver förtydligas. Det Lantmäteriet närmast anser vara otydligt är vad som menas med skrivningen på s. 34 i författningskommentaren att "en detaljplan som innebär att mark tvångsvis kan tas i anspråk bör dock alltid anses vara av stor betydelse". Enligt Lantmäteriets uppfattning är det inte helt entydigt vad som menas med en detaljplan som innebär att mark tvångsvis kan tas i anspråk. Vår tolkning är att med det menas i vart fall när privatägd mark i detaljplaneförslaget lagts ut som allmän plats med kommunen som huvudman. För sådan mark finns det en absolut inlösenrätt i plan- och bygglagen. Men sedan finns det också flera andra sätt att reservera mark i en detaljplan som innebär att privatägd mark, enklare än vad som annars är möjligt, tvångsvis kan bli tagen i anspråk av det allmänna, ett kollektiv av fastighetsägare eller rent av en granne. Det gäller t.ex. mark som i detaljplanen är utlagd som kvartersmark för annat än enskilt bebyggande {s.k. allmän kvartersmark), som allmän plats. Lantmäteriet- Division Fastighetsbildning GÄVLE Besök: Lantmäterigatan 2 C Tel. växel: E-post: lantmaterietoim.se Internet:

2 2 med annan än kommunen som huvudman eller som markreservat (t.ex. g-, u-, x- eller z-mnråden). Det kan också gälla nät s.k. fastighetsindelningsbestämmelser enligt 4 kap. 18 plan- och bygglagen kommit till användning. För mark som lagts ut som kvartersmark för annat än enskilt bebyggande gäller att kommunen enligt 6 kap. 13 p. 2 har en under vissa villkor gällande inlösenrätt. För allmän plats med enskild huvudman, för markreservat och för fastighetsindelningsbestämmelser finns regler som under vissa villkor ger inlösenrätt i förrättningslagstiftningen. Det kan även i övrigt behöva förtydligas när krav föreligger på det utökade planförfarandet med kungörelse. Det finns t.ex. flera fastighetsrättsliga aspekter på detta. Exempelvis kan redovisning av mark som allmän plats med annan än kommunen som huvudman eller som g-område, komma att innebära att genomförandet av planen kommer att omfatta också (många) fastigheter som ligger långt utanför planområdet. 3.2 Kungörelsen bör ske redan i samrådsskedet, men endast för planförslag av större vikt Lantmäteriet tillstyrker förslaget att kungörelsen flyttas från granskningsskedet till samrådsskedet och att kungörelse ska krävas för detaljplaner som prövas enligt det utökade förfarandet. Vi tillstyrker också att reglerna om innehållet i kungörelsen är desamma som enligt gällande rätt. Lantmäteriet anser dock att förslaget bör ändras så att kungörelse ska användas, inte bara för att nå en bredare allmänhet, utan också när det kan finnas sakägare som är okända eller som saknar adress. Genom en kungörelse ökar sannolikheten av att kännedom om planförslaget ska nå också dessa. Det innebär inte någon garanti att okända sakägare nås, men det ökar graden av rättssäkerhet. Förekomst av sakägare som är okända eller saknar adress är enligt Lantmäteriets erfarenhet från förrättningsverksamheten inte ovanlig. Det är t.ex. inte alls ovanligt att äldre (oskiftade) dödsbon efter avliden lagfaren ägare underlåtit att begära ändring av lagfartsuppgiften, vilket betyder att den avlidna personen står kvar som ägare, men utan adress, och bouppteckningen kan vara svår att få tag i. Särskilda svårigheter innebär det också att finna innehavare av äldre nyttjanderätter, eftersom registren inte uppdateras vid byte av rättighetshavare, eller när de ändrar namn eller adress. Samma svårigheter gäller

3 3 också för samfälligheter vars delägarkrets är outredd och som saknar ordnad förvaltning. Användning av kungörelse kan i dessa fall vara att föredra, ställt i förhållande till den tid och de kostnader det orsakar att utreda det som är okänt. Ofta är det inte ens möjligt att utredningsvis med tillräcklig säkerhet få fram vem som är sakägare. 3.3 Ändrade bestämmelser om samrådskretsen Lantmäteriet tillstyrker förslaget att samrådskretsen ska vara densamma för alla detaljplaner, oavsett förfarande. Vi noterar särskilt att detta innebär att lantmäterimyndigheten, precis som vi har framfört i tidigare yttranden, då blir lagstadgad samrådspart i samtliga planärenden. Lantmäteriet anser dock att kommunikation om ett planförslag ska ske med lantmäterimyndigheten också i granskningsfasen. Detta utvecklas nedan under avsnitt Förfarandet bör lättare kunna anpassas efter omständigheterna Ett smidigt förforande Lantmäteriet tillstyrker och framhåller vikten av att det smidigt efter samrådet ska gå att växla från standardförfarandet till det utökade förfarandet. Också förslagen om vad som ska redovisas under samrådet samt tiden för granskning tillstyrks. Lantmäteriet anser dock att det borde gå att förenkla planprocessen ytterligare. Detta på så sätt att granskningsskedet skulle kunna undvaras i de fall det är fullständigt klart att samtliga tillfrågade i samrådsskedet har godkänt planförslaget, t.ex. genom ett skriftligt medgivande. Lantmäteriets anser dock det endast får förekomma när det i samrådsskedet har presenterats ett färdigt förslag, med fullständigt formulerade planbestämmelser, som oförändrat förs fram till antagande. Naturligtvis kan det inte heller bli aktuellt att förenkla planprocessen på detta sätt när den sker genom det utökade förfarandet. Underrättelse om granskningen Lantmäteriet tillstyrker också det som föreslås om tillhandahållande av underrättelse m.m. Vi vill dock tillägga att vi anser att det är viktigt att lantmäterimyndigheten är med i planarbetet i hela planprocessen, också i granskningsskedet. Det anser vi visas av att kommu-

4 4 nen enligt 5 kap. 29 och 5 kap. 32 alltid ska kommunicera med lantmäterintyndiglteten när ett planförslag har antagits oeh vunnit laga kraft. Varför lantmäterimyndigheten såväl i gällande rätt som i detta förslag lämnats utanför granskningsskedet är svårt att förstå. Lantmäteriet anser därför i första hand att en ändring ska ske av regeln i 5 kap. 20 p. 2 så att också lantmäterimyndigheten ingår bland dem till vilka planförslaget ska skickas under granskningsfasen. Det skulle innebära en överensstämmelse mellan 5 kap. 11 och 5 kap. 20. Det har därmed också den fördelen att reglerna blir mer enhetliga och logiska och också enklare att tillämpa. Se också Boverkets remissvar på Plangenomförandeutredningens betänkande, s.4. Ett alternativ till en sådan lösning, som också skulle vara godtagbar för Lantmäteriet, vore att lantmäterimyndigheten nämndes bland dem som ska meddelas om granskningen enligt 5 kap. 20 p. 1. Det skulle visserligen bryta mönstret med överensstämmelse mellan 5 kap. 11 och 5 kap. 20, men skulle för Lantmäteriets del vara godtagbart med hänsyn till att de flesta kommuner inom en snar framtid torde ha dokumenten i samtliga pågående planprocesser utlagda på sin hemsida. Anledningen till att Lantmäteriet aktualiserar denna fråga är att kommunikationen mellan lantmäterimyndigheten och kommunen i planprocessen främst inriktar sig på de formella delarna av planen, såsom formulering av planbestämmelser, vilket val av bestämmelse som görs när det finns olika alternativa möjligheter, och hur prövningen och motiveringen sker. Detta eftersom bestämmelserna är bindande för lantmäterimyndighetens fortsatta arbete och valet av olika alternativa redovisningssätt ibland kan vara avgörande för om en detaljplan är möjlig att genomföra eller inte. Detta medför att lantmäterimyndigheten har en annorlunda ställning än andra samrådsparter i en detaljplaneprocess. Lantmäterimyndighetens synpunkter på ett planförslag syftar till att eliminera fel och brister i det som, om det får stå kvar oförändrat, gör genomförandet av en antagen och Jagakraftvunnen plan svårare, mer utdraget eller rent av omöjlig. Synpunkterna kan också sägas syfta till att eliminera eller åtminstone minska risken att planen efter överklagande blir upphävd på den grunden att genomförandefrågorna inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet i p1anförslaget. Lantmäterimyndighetens medverkan i planprocessen torde således inte vara någon belastning för den, utan snarare ägnat att stärka den och utgöra en ökad sannolikhet för att den kröns med framgång och ett snabbare genomförande. Lantmäteriet har- under perioden på uppdrag av regeringen undersökt hur plansamråden fungerar i praktiken. Vidare undersöktes vilka olämpliga planbestämmelser som är vanligast samt hur ofta dessa förekommer. Undersökningen visar att det i ett stort antal planprocesser är så att det i granskningskedet fortfarande

5 5 finns brister trots påpekanden från lanbnäterimyndigheten i samrådsfasen. Det är inte bara frågan om brister där påpekandena inte blivit åtgärdade eller ens uppmärksammade, utan det kan också vara så att det tillkommit nya brister i granskningsskedets planförslag. Detta beroende på att ett förslag till ändring/ rättelse gjorts som orsakat annan brist, eller att det i granskningsskedet tillkommit nya bestämmelser i planförslaget som visar sig ha formella brister. Det är dessutom ofta så att det är först i granskningsskedet som detaljplanen får sitt slutliga, formellt korrekta, innehåll, d.v.s. det är först då som det som fysiskt föreslås blir rättsligt definierat med korrekt formulerade planbestämmelser. Det händer också att samrådsversionen redovisar olika, alternativa förslag på lokaliering och/ eller dimensionering av fysiska företeelser, med mening att först i granskningsskedet formellt korrekt redovisa det val som gjorts efter avvägning mellan de synpunkter som kommit in under samrådsskedet. Ä ven om lantmäterimyndigheten enligt gällande rätt inte finns med bland de som ska få planförslaget på remiss under granskningsskedet, så sker det oftast i praktiken idag ändå. Lantmäteriets besvarande av remisser om planförslag finansieras genom anslag. En formell reglering av Lantmäteriets medverkan också i planprocessens granskningsskede förutsätter naturligtvis fortsatt tillräcklig anslagstilldelning. 3.5 Några följdfrågor Lanbnäteriet tillstyrker att gällande bestämmelser om planförfarandet i sak behålls för en detaljplan som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan samt att även gällande bestämmelser om ny kungörelse och granskning efter granskningstiden ska gälla oförändrade. Detta dock under förutsättning att lagtexten i 5 kap. 25 ska tolkas så att ny kungörelse inte behöver ske om planprocessen dittills skett och fortsatt sker enligt standardförfarandet D.v.s. om det efter granskningen av ett planförslag, som handlagts enligt standardförfarandet utan kungörelse, upptäcks att det behöver göras ändringar, och dessa inte går utöver ramen för vad som kan föreslås enligt standardförfarandet, så behöver "omtaget" inte heller nu kungöras.

6 lantmäteriet Lantmäteriets beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören. I den slutliga handläggningen har även deltagit divisionschefen Anders Lundquist, fastighetsrättschefen Linda Sabel, lantmätaren Peter Wiström samt lantmätaren Thomas Holm, föredragande. ThomasHolm