Onas skärgård, natur- och landskapsutredning

Transkript

1 Borgå stad Onas skärgård, natur- och landskapsutredning

2 1 INNEHÅLL 1 INLEDNING UTREDNINGSOMRÅDE PLANLÄGGNING ARBETSPROCESSEN OCH ARBETSMETODERNA Skriftligt material Terränginventering Grunder för val av värdefulla områden Skyddsområden Naturtyper som skyddas med stöd av naturvårdslagen och skogslagen Övriga ur naturvårdssynpunkt värdefulla strandområden Klassificering av hotade arter Med tanke på landskapsskyddet värdefulla objekt och områden Landskapsekologisk strandklassificering MARKANVÄNDNINGSREKOMMENDATIONER ALLMÄNNA DRAG I NATUREN OCH LANDSKAPET Klimatet Berggrund och jordmån Landskapsbilden Vattenmiljön Den historiska utvecklingen av områdets natur Djurvärlden Fiskar och bottendjur Fåglar Däggdjur Hotade och missgynnade djur Växtlighet och flora Skogar Vatten- och strandvegetation Torvmarker Traditionell växtlighet och kulturväxtlighet Hotade och missgynnade växter Beaktansvärda växter SKÄRGÅRDENS ZONINDELNING FÖR NATURSKYDDET VÄRDEFULLA OMRÅDEN Skyddsområden Andra objekt med betydelse för naturskyddet Övriga för naturskyddet värdefulla objekt FÖR LANDSKAPSSKYDDET VÄRDEFULLA OMRÅDEN Naturlandskapsområden Naturlandskapsobjekt Kulturlandskapsområden REKOMMENDATIONER OCH LANDSKAPSEKOLGISK STRANDKLASSIFICERING KÄLLOR BILAGOR...39

3 1 1 INLEDNING Markanvändnings- och bygglagen 1 förelägger planeringsskyldighet för strandområden med vissa undantag. När en strandgeneralplan utarbetas skall bland annat beaktas att miljöolägenheterna minskas och att den byggda miljön, landskapet och naturvärdena värnas 2. Särskilt vid planering av markanvändningen i strandområden skall landskaps- och naturvärden beaktas, eftersom kustområdet är en geomorfologiskt mångfasetterad helhet med en rik flora och fauna. Denna utredning hänför sig till utarbetande av en delgeneralplan för Onas skärgård. Borgå stad inledde planarbetet Avsikten är att utreda naturmiljöns grundfaktorer i delgeneralplaneområdet i Onas skärgård samt att definiera vilka områden och objekt som till sina naturförhållanden och sitt landskap är mest representativa och i behov av skydd samt att ge rekommendationer om markanvändningen. Utredningen gjordes av biologen Jari Kärkkäinen vid Suunnittelukeskus Oy:s byrå i Kuopio. 1 MarkByggL 72 Behovet av planering på strandområden: I en strandzon som hör till ett strandområde vid hav eller annat vatten får byggnader inte uppföras utan en detaljplan eller en sådan generalplan med rättsverkningar där det särskilt bestäms att generalplanen eller en del av den kan användas som grund för beviljande av bygglov. 2 MarkByggL 39 Krav på generalplanens innehåll: När en generalplan utarbetas skall landskapsplanen beaktas på det sätt som bestäms ovan. När en generalplan utarbetas skall beaktas: -- 5) att det ges möjligheter till en trygg, sund och för olika befolkningsgrupper balanserad livsmiljö; -- 7) att miljöolägenheterna minskas, 8) att den byggda miljön, landskapet och naturvärdena värnas, samt 9) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. De omständigheter som avses i 2 mom. skall utredas och beaktas i den omfattning som styrmålet för generalplanen och generalplanens noggrannhet förutsätter. MarkByggL 73 Särskilda krav på innehållet i en general- och detaljplan som gäller fritidsbebyggelse på strandområden: När en generalplan eller detaljplan (stranddetaljplan) utarbetas för att i huvudsak reglera fritidsbebyggelse på ett strandområde, skall det utöver vad som i övrigt bestäms om general- eller detaljplaner ses till att 1) det planerade byggandet och annan markanvändning lämpar sig för strandlandskapet och omgivningen i övrigt, 2) naturvård, landskapsvärden, rekreationsbehov, vattenvård och vatten och avlopp samt vattnens, terrängens och naturens särdrag beaktas även i övrigt, samt att 3) det kvarstår ett tillräckligt stort sammanhängande obebyggt område på strandområdena.

4 2 2 UTREDNINGSOMRÅDE Utredningsområdet består av Kalvön i Svartbäck by med närliggande holmar samt Onas by (bild 1). Onas skärgård ligger sydväst om Borgå stad. Området är cirka ha stort. Bild 1. Området för strandgeneralplanen för Onas skärgård. 3 PLANLÄGGNING I Östra Nylands regionplanesammanställning (daterad ) anges följande reserveringar för naturskyddsområden i Onasområdet (SL): - namnlöst skär norr om Timmerviken (fågelbeståndet) - Linholmsören (fågelbeståndet) - Fåfänghällarna (fågelbeståndet) - Stora Fårholmens naturskyddsområde - namnlöst skär framför Andersholmen (fågelbeståndet) - Blyören (fågelbeståndet) - Mellanklobben (fågelbeståndet) - Stenören (fågelbeståndet) - Söderskärs naturskyddsområde - Långören (flora och fauna) - Larsskär Storhället och Kalkskär (fågelbeståndet)

5 3 Med beteckningen (= område som skall skyddas främst med stöd av bestämmelserna i 135 i byggnadslagen) anges följande områden: - Viinaluoto - området Kalkskärs Storhället Larskär - Örskärs och Gråkobbshällarnas område - Svartskär - Havören - Lillaören - Kristiansstenen, Ådhället och Stenskär Som jord- och skogsbruksdominerade områden med behov att styra friluftslivet eller med miljövärden reserveras: - Björkholmen, södra Onas - Fåfängholmen och Halsholmen. - Brännskär, Linholmen och Långöns östra del och sydspets. I landskapsplanen (godkänd , fastställd ) anges Onaslandets sydöstra hörn som frilufts- och strövområde (VR 4365). I Onasområdet finns några fastställda strandplaneområden. De är följande (inom parentes året för fastställelse): - Bodöns sydvästspets (1980). - Onas sydspets (1993). - Kalvöns södra strand (1996). - Kalvö norra (1997) - Svartbäck, Svartholmen (1997) - Svartbäck, Pedars (2000) Tredjeholmens och Bodöns norra del delades upp i jordlotter ARBETSPROCESSEN OCH ARBETSMETODERNA Naturmiljöns aktuella tillstånd utreddes med hjälp av kartmaterial och litteratur samt besök i terrängen Terrängarbetena gjordes i augusti 2000 och maj Utredningen överfördes på kartor och sammanställdes till en kortare rapport Skriftligt material De viktigaste skriftliga källorna som användes i arbetet arbetet var: - Henriksson, M & Myllyvirta 1995: Onaksen saariston pohjavesi intensiivitutkimus. Itä-Uudenmaan ja Porvoon vesien- ja ilmansuojeluyhdistys. - Henriksson, M & Myllyvirta 1991: Itä-Uudenmaan saariston bioindikaattoritutkimus, Itä-Uudenmaan ja Porvoon vesien- ja ilmansuojeluyhdistys.

6 4 - Itä-Uudenmaan seutukaavaliitto 1988: Ympäristönhoitoinventointi yhteenveto Itä-Uudenmaan seutukaavaliitto 1988, julkaisu 7. - Lindén C. 1993: Porvoon seudun kalastusalue. Käyttö- ja hoitosuunnitelma. - Museovirasto ja ympäristöministeriö 1993: Rakennettu kulttuuriympäristö. Valtakunnallisesti merkittävät kulttuurihistorialliset ympäristöt. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisu Museovirasto 2001: Onaksen saaristo ja Kalvö. Selvitys Porvoon läntisen ulkosaariston kulttuuriympäristöistä. Rakennushistorian osasto Pietikäinen 1983: Porvoon mlk:n luontoinventointi Suomen geologinen kartat, kallio- ja maaperä (1: ), lehdet 2034, 3012, ja Suomen kartasto 1990, Geologia, vihko Uudenmaan saariston suojelutyöryhmä mietintö 1981: Luonnonsuojelu Uudenmaan saaristossa. - Uudenmaan ympäristökeskus 1996: Söderskärin ja Långörenin saaristo alueen Natura ohjelman inventointitiedot. - Vesi-Hydro Oy 1993: Porvoon edustan merialueen kalataloudellinen yhteistarkkailu Jsau/MerK trk. - Ympäristöministeriö Arvokkaat maisema-alueet. Mietintö 66/ Terränginventering Utredningsområdets stränder inventerades från båt, med vilken man körde nära stranden och gjorde strandhugg på i förväg utvalda platser eller vid behov. Syftet med inventeringen av växtligheten och landskapet var att få en allmän bild av områdets växtlighet och landskap samt de viktigaste växtlighets- och landskapsobjekten. Landstigningsplatserna hade valts utgående från kartunderlagen på sådana ställen som man bedömde som ekologiskt värdefulla. Sådana objekt var särskilt strandängar, kärrsänkor, svämängar och lövträdsdominerade skogar. I terrängen observerades områdenas växtlighet samt landskapets, jordmånens och berggrundens egenskaper. Områdets fågelfauna inventerades Dessutom gjordes ett extra besök till Fårholmarna i områdets västra del. Syftet med fågelinventeringen var att få en allmän bild av områdets fågelbestånd samt de viktigaste fågelkoncentrationerna och -kolonierna. I praktiken koncentrerades kartläggningen till vatten- och strandfåglarna på mindre holmar och skär, och markfåglarna samt fågelbeståndet på de större öarna ägnades minde uppmärksamhet. Vid kartläggningen var målet att runda alla potentiellt värdefulla holmar och skär med båt och utreda deras arter och antal par så noggrant som möjligt. Tidpunkten för kartläggningen valdes så att de fåglar som häckar tidigast redan skulle ha ungar och de arter som häckar senare redan skulle ha intagit sina revir. På så sätt skulle man kunna få en någorlunda klar bild av de flesta arters förekomst. Under en enda kartläggning är det emellertid inte möjligt att få en heltäckande bild av områdets fågelbestånd. Därför kan antalet par bland

7 5 många arter vara större än observerat och vissa arter kanske inte alls har upptäckts, i synnerhet på de större holmarna. Väderleks- och observationsförhållandena under kartläggningen varierade, vind och regn störde tidvis observationerna. Utöver terrängkartläggningen gav Gustav Nordenswan, som mycket rört sig i området, ytterligare information om fågellivet i området. 4.3 Grunder för val av värdefulla områden Skyddsområden Skyddsområden är inrättade skyddsområden, naturminnesmärken samt områden som ingår i de riksomfattande skyddsprogrammen och Natura nätet Naturtyper som skyddas med stöd av naturvårdslagen och skogslagen Naturvårdslagen som trädde i kraft i början av 1997 ( /1096) definierar nio skyddade naturtyper. Lagens syfte är att bevara deras naturvärden också i områden som är i ekonomiskt bruk. Dessa objekt är i regel mycket små till arealen. De skyddade naturtyperna enligt naturvårdslagen (NvL 29 ) räknas upp nedan. Områden som hör till följande naturtyper och befinner sig i naturtillstånd eller i ett därmed jämförbart tillstånd får inte ändras så att detta äventyrar naturtypens karakteristiska drag: 1) naturliga dungar som till betydande del består av ädla lövträd, 2) hassellundar, 3) klibbalskärr, 4) sandstränder i naturtillstånd, 5) ängar vid havsstranden, 6) trädlösa eller av naturen trädfattiga sanddyner, 7) enbevuxen ängsmark, 8) lövängar, samt 9) stora enstaka träd och trädgrupper som dominerar ett öppet landskap. I naturvårdsförordningen ( /160) ingår en noggrannare beskrivning av naturtypernas karakteristiska drag (bilaga 1). Skyddet av en naturtyp träder i kraft när den regionala miljöcentralen har fattat beslut om gränserna för det område som hör till den skyddade naturtypen. (NvL 30 3 ) 3 30 Ikraftträdelse av förbud: Det förbud som avses i 29 1 mom. träder i kraft när den regionala miljöcentralen har fattat beslut om gränserna för det område som hör till den skyddade naturtypen och delgivit områdets ägare och innehavare beslutet. Förbudet meddelas efter anslag och det skall kungöras på kommunens anslagstavla på det sätt som stadgas i lagen om offentliga kungörelser.

8 6 I skogslagen ( /1093) föreskrivs att skogarna skall skötas och användas så att de allmänna förutsättningarna för bevarande av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas. Dessa livsmiljöer är i regel små till arealen. Livsmiljöerna får inte förstöras genom skogsbruk och de skall de skötas och användas så att livsmiljöernas särdrag bevaras. Livsmiljöer som är särskilt viktiga för skogarnas mångfald (SkogsL 10 ) är 1) omedelbara närmiljöer för källor, bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten samt omedelbara närmiljöer för små tjärnar, 2) ört- och gräskärr, ormbunkskärr samt lundkärr och sådana brunmossar som är belägna söder om Lapplands län, 3) bördiga mindre lundområden, 4) små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker, 5) klyftor och raviner, 6) stup och skogsbestånd vid stupens nedre del, samt 7) sandfält, berg i dagen, stenbunden mark, blockfält, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar. I skogsförordningen ( /1200) beskrivs de skärskilt viktiga livsmiljöernas särdrag noggrannare (bilaga 2). Skogscentralen svarar för tillsynen av lagen Övriga ur naturvårdssynpunkt värdefulla strandområden Andra värdefulla naturobjekt i strandområdet som skall beaktas är: 1) Geologiskt värdefulla formationer 2) Värdefulla vattenområden 3) Kulturbiotopernas naturtyper 4) Förekomster av arter som särskilt skall skyddas 5) Förekomster av andra hotade arter 6) Förekomster av arter i Naturdirektivets bilaga VI (a) 7) Naturtyper enligt kap. 1, 15 a och 17 a i vattenlagen 8) Övriga ur naturvårdssynpunkt värdefulla objekt, såsom gamla skogar Som utvärderingskriterier för objekten användes representativitet 4, deras naturtillstånd, hur sällsynta och hur hotade de är, den biologiska mångfalden på artnivå samt hurudan funktionell betydelse objekten har för arterna. Områdets värde ökar också om det fungerar som område för djurens fortplanting och näringsanskaffning, och ju sällsyntare eller mera hotade arter det är frågan om, desto värdefullare är området. 4 Med representativitet avses områdets eller objektets förmåga att beskriva särdragen i en viss naturtyp eller ett visst naturfenomen och att området representerar den biogeografiska naturen när den är som bäst. Områdets värde ökar om där förekommer sällsynta och/eller hotade arter eller om det utgör en sällsynt eller hotad biotop.

9 7 Skogarnas naturtillstånd har utvärderats enligt inventeringsanvisningarna för gamla skogar i södra Finland. Hänsyn har tagits till skogens tillstånd med tanke på skogsbruket, till kontinuiteten av murket trä och mängden murknande träd samt till det levande trädbeståndets struktur och förhållandet mellan trädslagen. 4.4 Klassificering av hotade arter Klassificeringen av hotade arter baserar sig på en rapport av II arbetsgruppen för hotade arter (Finlands miljöcentral: Suomen lajien uhanalaisuuus 2000), som gjorts upp enligt IUCN:s nya klasser och kriterier för hotade arter. Hotade är akut hotade (CR), starkt hotade (EN) och sårbara (VU) arter. Missgynnade arter (NT) är inte hotade arter. Platserna där hotade organismer förekommer framgår av kartbilagorna På kartorna finns bara förekomstplatserna för sådana arter, vilkas förekomst det finns tillräckligt noggranna uppgifter om. På kartorna har inte märkts ut förekomstplatser för arter som kräver särskilt skydd och platserna för deras förekomst framgår inte exakt av texten, eftersom uppgifter om de exakta förekomstplatserna för dessa arter inte får uppges offentligt utan miljömyndigheternas tillstånd (naturvårdsförordningen 3 och offentlighetslagen 24 ). Det är förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatser som är viktiga för att en art som kräver särskilt skydd skall kunna fortleva. Som hotade arter har också upptagits sådana arter som nämns i naturvårdsförordningen (NvF 21 ), också om arten inte enligt den nya klassificeringen skulle vara hotad eller missgynnad. Regionalt hotade arter uppdelas inte i olika hotade klasser. Regionalt hotade arter (RT) granskas enligt en preliminär lista som uppdaterats I den nya granskningen av regionalt hotade arter är grunden för regionindelningen inge längre den administrativa länsindelningen, utan regionindelningen baserade sig på skogsväxtlighetszonerna. Borgå hör till den sydboreala zonen (sydvästra Finland och den österbottniska kusten) (2a). 4.5 Med tanke på landskapsskyddet värdefulla objekt och områden Strandavsnitt med betydelse för naturlandskapet är framträdande särdrag i landskapet och representativa strandvyer samt gränsytorna i siktområdena. Sådana områden är t.ex. spetsar av uddar, strandklippor, kobbar och branta strandstup. Som värdefulla områden har också ansetts de mest representativa småvattnens mikrolandskap. Som värdefulla objekt med tanke på kulturlandskapet har valts kulturlandskapsområden som fastställts som värdefulla.

10 8 4.6 Landskapsekologisk strandklassificering På basis av inventeringsmaterialet och övrigt material klassificerades strandområdena i tre landskapsekologiska strandklasser. Klassificeringen bygger på strandområdenas landskapsekologiska kapacitet. Den landskapsekologiska kapaciteten påverkas av bl.a. hur klippig stranden är, hur brant strandzonen är, hur försumpad stranden är, hur glest trädbeståndet på stranden är och hur lite klippvegetationen tål slitage. Ovan nämnda faktorer är sådana som sänker landskapets kapacitet. Också representativ strand-, skogs-, kärr- och vattenvegetation samt förekomsten av hotade arter sänker landskapskapaciteten. Strandklassificeringen är följande: I Byggande rekommenderas inte Dessa stränder har betydande ekologiska och landskapsmässiga värden. De är ytterst svaga eller svaga till sin landskapskapacitet och tål inte byggande utan att områdets karaktär märkbart ändras. Miljökonsekvenserna är betydande. Till denna grupp hör objekt med betydelse för natur- och landskapsskyddet, såsom svämängar, bäckdälder, vidsträckta berg i dagen, klippbranter och lundar. II Strandbyggande bör begräsnas Hit hör stränder med miljö- och landskapsmäsiga särdrag. Särdragen på dessa stränder kan vara t.ex. en sank strand, klippor eller tallbestånd. Miljökonsekvenserna kan vara betydande. Till sin landskapsekologiska kapacitet är dessa stränder tämligen svaga eller måttliga. Konsekvenserna kan minskas genom placeringen eller dimensioneringen av byggplatserna III Lämpar sig för strandbyggande Miljömässigt är dessa stränder sedvanliga stränder. Miljökonsekvenserna är ringa. Landskapskapaciteten är god eller måttlig. Dessa stränder lämpar sig bäst för strandbyggande eller övrig markanvändning. 5 MARKANVÄNDNINGSREKOMMENDATIONER Områden som hör till skyddsprogrammen, Finlands Natura 2000-skyddsnät samt områden som fridlysts med stöd av naturvårdslagen betecknas i planen som naturskyddsområden (SL). Undantag från detta kan vara bergs- och åsområden som skyddas enligt marktäktslagen. Naturtyper som enligt naturvårdslagen skall skyddas föreslås också i planen bli försedda med beteckningen SL. Naturtyperna enligt skogslagen och övriga värdefulla naturobjekt beaktas i markanvändningen så, att objektets närmaste omgivning lämnas obyggd. Naturobjekten i planen rekommenderas enligt huvudregeln bli betecknade som värdefulla naturobjekt (sl). Värdefulla kulturlandskapsområden föreslås få beteckningen km i planen. Beteckningar för markanvändningsrekommendationer:

11 9 VR = Rekreationsområde MY = Jord- och skogsbruksområde med miljövärden MU = Jord- och skogsbruksområde med behov att styra friluftslivet SL = Område som skall fridlysas enligt naturvårdslagen sl = Värdefullt naturobjekt km = Värdefullt kulturlandskap 6 ALLMÄNNA DRAG I NATUREN OCH LANDSKAPET 6.1 Klimatet Borgå hör till syd- och sydvästkustens klimatområde (Solantie 1980). Inom detta klimatområde är årets medeltemperatur knappt +5 C och den kallaste månadens, februaris 8 C (Heino & Hellsten 1983). På sommaren kyler havet just inte den nyländska skärgården, och därför avviker områdets klimat inte nämnvärt från inlandsklimatet under sommaren (Kalliola 1973). I juli är medeltemperaturen cirka 17 C. När det gäller den för växterna viktiga dygnsminimitemperaturen under växtperioden ligger Onas skärgård gynnsamt till, vilket beror på att havet och vattnet i allmänhet gör att temperaturen sjunker långsammare. Växtperiodens längd är cirka 170 dygn (Heino & Hellsten 1983). Årets nederbörd i området är ca mm (Kolkki 1969). På försommaren överskrider den genomsnittliga avdunstningen nederbörden, och marken torkar upp kraftigt på sommaren, eftersom avdunstningen överskrider nederbörden ända fram till augusti (Solantie 1980). På vintern är det genomsnittliga maximisnödjupet cm. 6.2 Berggrund och jordmån Berggrunden i Onastrakten är huvudsakligen granit, som hör till de postsvekokarelska djupbergarterna (Laitila 1984 och 1991). Graniten är s.k. Onas-granit, som är en homogen brunröd halvgrov stenart (se bild 11). Onas granitmassiv är till arealen cirka 300 km 2. En mörkare basisk variant av Onasgraniten finns kring Rågskär och Långön. Öster om Andersholmen finns migmatitisk granit. Avvikande från andra större öar förekommer på Bodö och Pörtö amfibolit och hornbländegnejs samt på Pörtö dessutom kvarts- och granodiorit. Små förekomster av gabbro finns väster om Andersholmen. Berggrunden i Söderskärsområdet är glimmergnejs. Den förhärskande egenskapen i jordmånen i Onas skärgård är klippighet och ett tunt moränskikt. Ställvis finns sand och grus samt torv. Kärren i området är små med tunt torvtäcke. Marken har ett tunt moräntäcke som lämnar bergsupphöjningarnas högsta punkter bara. Inlandsisen har samlat de tjockaste moränlagren i lä av bergen, dvs. sydost-syd om dem (Punakivi mfl. 1977).

12 Landskapsbilden Landskapet inom Onas utredningsområde ändras tydligt från söder till norr, från det öppna havet till inlandet. Från Pörtö och södra Onaslandet öppnar sig havszonen (bilaga 3), där stränderna karakteriseras av flata klippor och steniga stränder (bild 2 3). I denna zon växer det träd endast på de största holmarna. Träden är glest växande martallar. Söderskärs och Långörens arkipelag består av små klipphällar och skär. På Söderksär har fungerat en fyr och i närheten finns en gammal lotsholme. Fyrlandet och den närliggande lotsholmen har klassificerats som kulturlandskap av riksintresse. Onas skärgårds mellersta delar hör till yttre skärgårdszonen, dår stränderna inte är så öppna som i havszonen. I yttre skärgårdszonen är stränderna i regel sand-, klipp- och stenstränder. Ställvis finns små strandängar. Trädbeståndet är huvudsakligen tall. Vid övergången till inre skärgårdszonen är den första observationen, att på stränderna ställvis finns vass och större strandängar. Till inre skärgårdszonen hör Pörtös inre delar, Kalvöns och Onas skyddade skärgårdsdelar. Typiskt för de inre delarna av de större holmarna är att de består av blockmark och berg samt låga moränbackar. Områdets största öar Onaslandet och Pörtö bildar en såväl landskapsmässigt som kulturhistoriskt betydelsefull helhet i skarven mellan inre och yttre skärgårdszonen. Onaslandet och Pörtö med omgivande mindre holmar är till naturdragen klippiga, men rätt så lummiga, en ögrupp som bildar en småskalig och labyrintaktig helhet. Öarnas kulturhistoria hänger intimt ihop med lotsning och fiske. Bild 2. Havszonens kala klippöar och -skär väster om Södersär

13 11 Bild 3. Pörtö stydspets ståtliga strandklippor Åretruntbosättningen begränsar sig till Pörtö med omgivning (bild 4), där ett säreget traditionellt och enhetligt skärgårdslanskap har bevarats. Bosättningen på Pörtö är koncentrerad till stränderna av viken som skjuter in i öns inre delar samt på östra sidan av Lästholmen och Bastön. Byggnaderna är från olika tider och i den helhet de bildar kan man fortfarande skönja öns traditionella näringar och boendeformer. Utöver skärgårdshemmanen finns kring Pörtöviken fiskaroch lotsstugor samt båtskjul. De utgör en representativ byggnadshelhet. Bymiljön på Pörtö har kalssificerats som kulturlandskap av riksintresse. I tiden var också hemmanen Södergård och Norrgård vid Onasviken samt Andersholmen fast bebodda, men i dag är dessa hemman i fritidsbruk. Hemmansgårdarna vid Onasviken är från 1800-talet och en del av bodarna från 1700-talet. Vid Onasvikens stränder upphörde åretuntbosättningen för cirka 20 år sedan. Andersholmens hemman är ett gammalt fiskehemman, som staten löste in på 1800-talet för lotsverksamhet. Senare, när lotsningen på ön upphörde, var fisket igen huvudnäringen. Åretruntbosättningen slutade i början av 1900-talet. Onasvikens och Andersholmens skärgårds- och fiskehemman är kulturlandskapsområden av riksintresse. Sommarstugor började byggas på holmarna på allvar på 1950-talet. Fritidsbosättningen fördelar sig huvudsakligen på stränderna av Rävholmen, Pörtö, Kalvö med närholmar samt Bodö. Ställvis är fritidsbosättningen mycket tät och det återstår bara få stränder i naturtillstånd. Längre strandavsnitt i naturtillstånd finns bara på Onaslandet med närliggande holmar (Brunnskär, Fåfängholmen, Björkholmen och Halsholmen samt Långön).

14 12 Bild 4. Storhällets kulturlandskap på Pörtö 6.4 Vattenmiljön Onas utredningsområde ligger inom det starkt belastade havsområdet utanför Borgå. Havsområdet utanför Borgå påverkas av många faktorer. Borgå å och Svartsån tillför näringsbelastning särskilt från lantbruket, men också från bosättningen längs åarna. Borgå å mynnar ut på Haikofjärden, Svartsån åter norr om Svartbäcksfjärden. Svartbäcksfjärden ligger norr om Onas skärgård. Belastningen från Svartsån märks ända i mitten av Svartbäcksfjärden. Området belastas också av Neste Abp:s kemiska industri och Stora Enso Abp:s såg i Tolkis. På bilderna 5 och 6 visas månadsgenomsnittet för vattenföringen i Svartsån samt mängden fosfor och kväve som månatligen rann ut i havet åren

15 13 Bild 5. Månadsgenomsnittet för vattenföringen i Svartsån samt mängden fosfor som rinner ut i havet per månad Bild 6. Månadsgenomsnittet för vattenföringen i Svartsån samt mängden kväve som rinner ut i havet per månad Borgå stads avloppsvatten leds i dag i havet på Svartbäcksfjärden, dit också Nestes produktionsanläggningar i Borgå leder sitt avlopps- och kylvatten. Borgås nya avloppsreningsverk blev färdigt 2001 och av det krävs också kvävereduktion. Vattenkvaliteten i Onasområdet avspeglar väl det allmänna tillståndet i Finska viken. Vattenkvaliteten blir bättre längre ut från kusten mot havet (bild 7). Vattenkvaliteten är tillfredsställande i områdets norra och mellersta delar, i södra delen är vattenkvaliteten redan god (Nylands miljöcentral 2001a). Badvattenkvaliteten är god i hela området. Algmängden och fosfor- och nitratkvävehalterna varierar kraftigt enligt årstid. Algmängden (klorofyll-a), ytvattnets halter av fosfatfosfor (PO 4 -P) och nitratkväve (NO 3 -N) på observationsplatsen sydväst om Emsalös spets åren framgår av bilderna 8 och 9 (Nylands miljöcentral 2001b).

16 14 Bild 7. Vattenkvaliteten i Onas skärgård Bild 8. Klorofyllhalten sydväst om Emsalö spets

17 15 Bild 9. Lösliga näringsämnen i ytvattnet sydväst om Emsalö spets Syreförhållandena i området är i regel goda. En normal försvagning av syrehalten sker på vårvintern, före islossningen, samt på sensommaren, före höstcirkulationen. Djupgravsområdena med dålig syresituation ligger söder och sydost om Kalvön, öster om Björkholmen, sydväst om Fåfängholmen, norr och väster om Rävholmen, väster och sydost om Brunnskär samt öster om Onaslandet (Henriksson & Myllyvirta 1995). En orsak till den svaga syresituationen i djupgravarna är den dåliga vattenomsättningen i djupen. Onas skärgård har en form och topografi som effektivt hindrar vattenväxlingen. Dessa områden är känsliga för näringsbelastning. Salthalten i vattnet i området är (Lindén 1993 och Henriksson & Myllyvirta 1991). I Onasområdet förekommer tidvis kraftig blågrön algblomning. De stör rekreationsanvändningen och fisket. De dominerande blommande arterna är de blågröna algerna Chroococales sp och Aphanizomenon sp. Enligt anmälningar från allmänheten förekommer det mest blågröna alger i kustvattnen i slutet av juli och början av augusti (Nylands miljöcentral 2001b). 6.5 Den historiska utvecklingen av områdets natur Kustområdet söder om Stängselåsarna var efter istiden täckt av den Baltiska issjön och så sent som under Litorinahavstiden låg större delen av Borgås kustområde under vatten (Eronen 1990). Därför är området jordmånsgeologiskt ungt (Punakivi ym. 1977). Litorinahavsskedet började för år sedan och anses ha slutat för år sedan. Ekologiskt skedde en stor förändring i Östersjön under Litorinahavsskedet. Salt havsvatten trängde in i Östersjön och produktionen ökade till följd av det varma klimatet. Den sammanlagda effekten av detta gjorde att vattnet eutrofierades och den biologiska produktionen ökade kraftigt (Eronen 1990).

18 16 Litorinahavets högsta strandnivå, varmed avses den högsta nivå där man hittar avlagringar av saltvatten och bräckt vatten (Donner 1978, Eronen 1990), kan i Borgåtrakten hittas på 30 meters höjdnivå från havsytan (Punakivi mfl. 1977). Denna strand bildades i Litorinatransgressionsskedet 5, som började för år sedan och nådde sin kulmination i sydvästra Finland för år sedan. Onas låg då under vatten. I transgressionsskedet steg havsytan i sydöstra Finland med flera meter och kring Helsingfors Esbo med några meter. Under transgressionsskedet sträckte sig vattnet i södra Finland ovanför Östersjöns tidigare yta och så hamnade t.ex. Bastuberget i Borgå (28,5 m ovan havet), som avstängdes till ett eget bäcken för ca 8500 år sedan, under Litorinahavets transgressionsskede under vattnet, och dess slutliga avstängning skedde först för år sedan. Onas skärgård låg under transgressionsskedet under vatten. Efter transgressionsskedet har landhöjningen under de sista åren stadigt sänkt havsytan, i en småningom långsammare takt, och utredningsområdets formationer har uppstått under denna tid. I dag är landhöjningen i området ca 3 mm om året. 6.6 Djurvärlden Fiskar och bottendjur Vattnen i området är mycket karga. Därför finns det få vassvikar som lämpar sig som reproduktionsplatser för vårlekande fjällfiskar (Lindén 1993). I Onasområdet (Onaslandets närmaste omnejd) har gjorts en omfattande undersökning av bottenfaunan (Henriksson & Myllyvirta 1995). Arterna är typiska för skärgården i östra Finska viken. På större delen av området finns en bottenfauna i naturtillstånd, men bottenfaunan i djupgravarna väster, norr och öster om Onaslandet och också bottenfaunan i de lokala djupgravarna i inre delarna av Onas ögrupp är kraftigt reducerad (Henriksson & Myllyvirta 1995). Också i Kalvöns närvatten är bottenfaunan störd (Henriksson & Myllyvirta 1991). Det störda ormådet är i sin helhet cirka 5 7 km 2. Strand- och djupgravsområdena söder om Onaslandet har klassificerats som naturliga. Bottenfaunan är rikligast och mångsidigast i Onasområdets låga vattenområden, där vattenväxlingen är god och vattenströmmarna sträcker sig ända ned till bottnen. Dominerande arter är renvattensarter, såsom hjärtmussla, slemmask, havsgråsuggor, tångmärlor, musselkräftor. På störda och belastade områden är dominerande arter glattmaskar, fjädermyggslarver och östersjömussla. I djupgravar på över 24 meter minskar arterna kraftigt och djupare än 25 meter påträffas östersjömusslan inte längre. 5 Transgression = höjning av vattenytan, stranden flyttar in mot land.

19 Fåglar Områdets fågelfauna består huvudsakligen av typiska skärgårdsfåglar. De vanligaste sjöfåglarna är dykänder såsom knipa (Bucephala clangula), vigg (Aythya fuligula), småskrake (Mergus serrator), storskrake (M. merganser) samt ejder (Somateria mollissima). Simänder, såsom gräsand (Anas platyrhynchos), kricka (A. crecca) och bläsand (A. penelope) förekommer i mindre mängder, eftersom det finns få lämpliga livsmiljöer. Under terränginventeringen förekom hanar av dykänder (främst storskrake, vigg och knipa) i större flockar, vilket är typiskt när häckningen börjat. Ådorna igen hade redan allmänt ungar. I Onasområdet finns två områden, som har en klart större betydelse än andra områden som rast- och matplats för sjöfåglar. Också den häckande fågelfaunan är rätt mångsidig bl.a. tack vare förekomsten av vassruggar. Det ena området är Onasvikens Vikuddens område och det andra vattenområdet mellan Linholmen, Risholmen och Långön. I området fanns under terrängarbetet bl.a. rikligt med storskrake och vigg, och likaså var häckfågelfaunan rätt så mångsidig, även om antalet par inte hos alla arter steg särskilt högt. Av de mera sällsynta sjöfåglarna må nämnas kanadagåsen (Branta canadensis), svärtan (Melanitta fusca) och knölsvanen (Cygnus olor). I området häckar ett tiotal knölsvanspar och lever flera ickehäckande individer. Denna ursprungligen från Nord-Amerika som vilt- och parkfågel importerade art har förökat sig i naturen särskilt snabbt sedan 1980-talet. Svärtan häckar fåtalig. I Onasområdet (bl.a. två enstaka par häckar norr om Långholmen samt ett par sydost om Pörtö). Grågäss (Anser anser) påträffades endast på Ålskär, där det fanns två fåglar. Det är tydligen fråga om ett ickehäckande fästepar som söker en kommande boplats. Grågåsen har sedan 1980-talet återvänt till sina gamla boplatser i Finska viken, därifrån den under tidigare årtionden försvann bl.a. till följd av jakt och ofredning. Av måsfåglarna förekommer allmänt fiskmås (Larus canus) och gråtrut (L. argentatus) samt fisktärna (Sterna hirundo) och silvertärna (S. paradisaea). Av vadarna är allmännast drillsnäppan (Actitis hypoleucos) som trivs på många slags stränder, samt roskarlen (Arenaria interpres), som häckar på små skär och kobbar. Däremot är till exempel strandskatan (Haematopus ostralegus) och rödbenan (Tringa totanus) mycket fåtaliga, dels till följd av att strandängarna är få. Den mångsidigaste vadarpopulationen finns på Träskesholmsören, där man påträffade en strandskata, två rödbenor och 2 3 par roskarlar. I området finns mycket få vassruggar, och arterna som är beroende av dem (t.ex. skäggdopping (Podiceps cristatus) och sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus) är därför fåtaliga i området. Också strandängarna är få. Hu-

20 18 vuddelen av planområdet är inre skärgård, och därför påträffades endast få arter som är typiska för den yttre skärgården. Landfåglarna undersöktes inte speciellt i samband med denna kartläggning. Särskilt kan dock nämnas bl.a. att orren etrao tetrix), spillkråkan (Dryocopus martius) och göken (Cuculus canorus) förekommer i områdets inre skärgård. Beaktansvärt med skogarna på Brunnskär är att de är deras relativa naturtillstånd, och därför har Brunnskär uppenbart betydelse som häckningslokal för arter som kräver hålträd och högstubbar. Av rovfåglar lever i området lärkfalken (Falco subbuteo), som har två boplatser i området: Flakaskär och Lästholmen, och fiskgjusen. Lärkfalken är i likhet med andra egentliga falkar fåtalig, och dess boplatser ligger intill vatten. Utom den häckande fiskgjusen söker fiskgjusar som häckar på fastlandet sin föda i Onas skärgård Däggdjur Uppgifterna on områdets däggdjur är knappa och spridda. På holmarna lever en mycket typisk skärgårdsfauna, såsom hare, räv, skogssork och skogsmus. I Onasområdet har man dessutom påträffat utter och grävling (muntlig uppgift av Pekka Salmi 2001). Gråsälar ser man på Söderskär varje vår, men någon fast stam finns inte (Laurila 1997). Enstaka östersjövikare har också setts, dock inte på senare tider (Laurila 1997) Hotade och missgynnade djur Skräntärna (Sterna caspia) Under kartläggningen observerades under tre dagar fem skräntärnor som flög runt Brunnskär Linholmen. Några häckplatser hittades emellertid inte, och fåglarna häckar nog någonstans väster om planområdet. Skräntärnan har dock tidigare häckat inom utredningsområdet. Tidigare har skräntärnan häckat på Fåfänghällarna sydost om Kalvön, och de är fortfarande potentiella häckningsskär för skräntärnan (Stjernberg, skriftligt meddelande 2001). Skräntärnan kan något år häcka som enstaka par också på andra skär inom Onasområdet än Fåfänghällarna. Skräntärnan är klassad som sårbar art. Som orsak till stammens tillbakagång minskning har framställts förföljelse, ofredande och mink. Arten är också i Europa sårbar (europeisk skyddsstatus är SPEC 3). Den genomsnittliga stammen skräntärnor i Finland uppskattas till 720 par. Skräntärnan häckar i yttre skärgården. Skräntärnan är enligt naturvårdslagen en art som kräver särskilt skydd.

21 19 Skrattmås (Larus ridibundus) I området finns en skrattmåskoloni på en namnlös kobbe väster om Kalvön, där det år 2001 häckade cirka 55 skrattmåspar. Dessutom observerades kringflygande individer på olika håll av kartläggningsområdet. Skrattmåsen har på grund av den branta tillbakagången av stammarna under senare år numera klassificerats som hotad (sårbar) i vårt land. Orsaker till stamförändringarna är ökningen av mink och gråtrut, bättre skötsel av soptippar och det intensiva jordbruket. Den genomsnittliga stammen i Finland är cirka par. Fiskgjuse (Pandion haliaetus) Fiskgjusen observerades på två ställen i området: 21.5 en fågel på Björkholmen samt en kringflytande fågel norr on Bodö. Observationen på Björkholmen torde ha varit honor till par som häckar på fastlandet, men fågeln på Bodö torde ha varit honan till ett par som häckar på ön. Den fåtaliga fiskgjusen har i vårt land klassificerats som missgynnad art, och dess boträd är fridlysta genom lag. Fiskgjusen är en hotad art enligt naturvårdslagen. Fiskgjusens genomsnittliga stam i Finland är ca par. Tobisgrissla (Cepphus grylle) Tobisgrisslan är utskärgårdens häckfågel, som i kartläggningen påträffades häckande på fyra skär: Blyören, Stomskär, Rönnskär och Ålskär. Antalet par på alla skär var 1 3. Arten är missgynnad. Den genomsnittliga stammen av tobisgrisslor i Finland är par. Silltrut (Larus fuscus) Silltruten häckar fåtaligt i kartläggningsområdet. Till exempel Träskesholmsören är en tradtionell häckningsplats för arten. Arten har under senare årtionden gått kraftigt tillbaka, och har därför klassificerats som hotad (sårbar) i landet. Till exempel inom det närliggande Söderskärsområdet gick silltrutsstammen efter 1960 på trettio år ner till under en fjärdedel. Av världspopulationen av artens i Finland häckande nominatform (Larus fuscus fuscus) häckar större delen i Finland. Stenskvätta (Oenanthe oenanthe) Arten är missgynnad. Den genomsnittliga stammen för stenskvättan i Finland är par. Orre (Tetrao tetrix) Orren lever bl.a. i Brunnskärs skogar och på större holmar. Orren är en missgynnad art. Artens genomsnittliga stam i Finland är par. Gök (Cuculus canorus) Göken trivs på de större holmarna. Den genomsnittliga stammen i Finland är cirka par.

22 Växtlighet och flora I samband med inventeringen var det inte möjligt att göra en detaljerad kartläggning av floran och växtligheten på grund av områdets omfattning. Visa växtplatser, lövträdsdominerade strandskogar, strandängar och torvmarker har utretts noggrannare än i genomsnitt, liksom obyggda strandavsnitt och holmar Skogar Skogsvegetationen på de större holmarna (över 10 hektar) karakteriseras av låg bergtallskog, svackornas och låglänta markers friska granblandskogar och torrare barrskogar. På de mindre holmarna är skogsvegetationen främst bergtallskog och torrare tallmo. På de yttre skären finns bara lite skogsvegetation och skogarna är i regel bergtallskogar. Också mindre arealer av grandungar förekommer på några holmar. Lundar och lundartade moar förekommer ytterst lite i området. Områdets lundar finns på Pörtö och Onaslandet Vatten- och strandvegetation Strand- och vattenvegetationen i Onas skärgårdsområde är till det yttre knapp, eftersom stränderna karakteriseras av stenjord, släta klippor och blockmark. På strandklipporna bildar olika ettåriga trådiga brun- och grönalger under växtperioden växtbestånd av varierande storlek. Grönslick är dominerande art. Andra makroalger, såsom tarmalger, förekommer knapphändigt (Henriksson & Myllyvirta 1991). Blåstångsbestånden finns under dessa alger. Förekomsten av blåstång koncentreras till de södra delarna av Onas skärgård. På områdets låglänta, steniga strandavsnitt, som är utsatta för isens regelbundna slitage, har bildats havsstrandängsvegetation. Havsstrandängarna är huvudsakligen relativt små till arealen och förekommer som ett smalt bälte mellan strandskogen och strandlinjen. Ängsvegetation förekommer i allmänhet mellan stenarna i mosaikmönster, och vidsträckta ängar med låg vegetation saknas i området. Trots att växttäcket på de steniga stränderna växer fläckvis kan man ändå urskilja olika zoner. De vanligaste växterna på de steniga havsstrandängarna är gräslök, käringtand, renfana, vänderot, saltarv, strandkvanne, strandaster, grönlandsgåsört, gulkämpar, fackelblomster, älggräs, rödsvingel, rörsvingel, storven och rörflen. Den största havsstrandängen finns på Flakaholmens sydspets. På steniga stränder växer också alger, bl.a. grönslick.

23 21 I Onasområdet finns ytterst få sandstränder och de är tämligen små. De ligger i skyddade vikbottnar. Växttäcket är osammanhängande och till följd av rekreationsanvändning är växttäcket slitet. Den vidsträcktaste sandstranden i området finns på västra stranden av Björkholmen (sandstranden är ca 50 meter lång och ca 15 meter bred). De vanligaste växterna på sandstränderna är strandråg, rörflen, strandkvanne, klappermolke, gulkämpar, fackelblomster, gårdsskräppa, grönlandsgåsört, krypven, bergrör, marviol, renfana, strandvial och vänderot. Områdets frodiga vassbestånd ligger bara på de allra mest skyddade och låga stränderna. Den största vassvegetationen finns på stranden till Onasviken samt på inre skärgårdsdelen som bildas av Långön, Risholmen och Linholmen. I de skyddade vikarna växer flytblad (gul näckros, ålnate och gäddnate) Torvmarker Torvmarkerna i området är geologiskt unga. Deras ålder är några tusen år. Torvmarkerna är till stor del karga, till arealen små tallmyrar som bildats i bergssvackorna. Endast på Onaslandet och Bodö finns utöver tallmyrar också mindre mesotrofa kärr. På Bodö har en del av kärren dikats. Madkärren är få. De är huvudsakligen klibbalsmadkärr. Ett representativt klibbalsmadkärr i området finns på Pörtö Traditionell växtlighet och kulturväxtlighet 6 Till följd av bosättningen uppstod traditionell växtlighet och kulturväxtlighet på gårdsplanerna till Norrgård och Södergård på Onaslandet samt kring Byviken på Pörtö, Hamnholmen och Svartviken. Traditionell markanvändning, såsom bete, höll gårdsmiljön öppen. Inom Onasområdet var den odlade arealen som störst i början av 1900-talet (30 hektar). Den traditionella markanvändningen i området har under senare årtionden tynat och i dag har de öppna åker- och ängsmarkerna så gott som helt vuxit igen eller håller på att växa igen. Dessutom har den ökade sommarbosättningen lett till att klippta gräsmattor blivit vanligare kring de gamla byggnaderna. Ställvis hittar man dock torr ängs- och vallväxtlighet på bergsområdena med tunt humuslager kring de gamla boplatserna. 6 Med traditionell växtlighet avses sådana växtlighetsytor som har utvecklats genom boskapsbete och de upprätthålls med traditionella betesmetoder. Dessa är ängar, skogbeten och hagmarker. Till kulturväxtlighet hör växtlighetsytor som kräver kontinuerlig skötsel eller annan markanvändning såsom gårdsplaner, gräsmattor, parker, åkrar och åkrar i träda.

24 Hotade och missgynnade växter Det finns endast en uppgift om en hotad växt i området. Brudsporre (Gymnadenia conopsea) Onaslandet, havsstrand, Karlsson, B H. Den exakta växtplatsen är inte känd. Sannolikt är det frågan om praktsporre (Gymnadenia conopsea var. conopsea), som förekommer i södra Finland på torra ängar och sveder. Arten är i Finland sårbar Beaktansvärda växter Dessa arter är inte hotade eller missgynnade varken nationellt eller lokalt, men sällsynta i Borgåregionen, och därför beaktansvärda. Blodnäva (Geranium sanguineum) Artens växtplats ligger på näset mellan Bodö och Lilla Bodö. Växtplatsen är en havsstrandäng. I början av 1980-talet växte på ängen ett exemplar av blodnäva. Sommaren 2000 hittades arten inte längre. Toppfrossört (Scutellaria hastifolia) Arten förekommer på Jussinkari i Söderskär. Sanddraba (Draba nemorosa) Arten förekommer på fyrlandet på Söderskär. 7 SKÄRGÅRDENS ZONINDELNING Skärgården kan enligt naturförhållandena delas in i zoner, som till sin kapacitet och alltså tolerans bl.a. för byggändamål avviker från varandra (Betänkande av arbetsgruppen för skydd av den nyländska skärgården 1981) Onas skärgård uppdelas i följande zoner (bilaga 3): 1. Havszonen (Söderskär-Kalkskär-Ytterbådan). Det här är den yttersta zonen. Den karakteriseras av små, trädlösa skär och klippiga och steniga stränder. Naturen är särskilt känslig och zonens landskapsekologiska kapacitet är inte bra. 2. Yttre skärgården (de yttre delarna av Pörtö, Onas och Kalvö och de flesta små holmar). Gränsen för yttre skärgården är förekomsten av skog. Antalet små holmar är stort, vikarna och sunden är många. Stränderna är huvudsakligen klippiga eller steniga. Strandängar finns ställvis. Den landskapsekologiska kapaciteten är bättre än hos havszonen. 3. Inre skärgården (de inre delarna av Pörtö, Bodö, Onas och Kalvö)

25 23 Till denna zon hör bara de större öarnas skyddade vikar. I de skyddade vikarna finns små sandstränder, strandängar och vassvegetation. Kapaciteten för strandbyggande är relativt god. 8 FÖR NATURSKYDDET VÄRDEFULLA OMRÅDEN Skyddsområden Naturskyddsområden Inom Onas skärgård finns följande naturskyddsområden som är fridlysta med stöd av naturvårdslagen: 1. Söderskärs naturskyddsområde (47 ha mark/2074 ha vattenområde). Området är fridlyst genom länsstyrelsens beslut Statens mark (bilagekartans objekt LK-33) 2. Stora Fårholmens skyddade grupp av holmar och skär (Fårholmsklobben, Långören ja Fårholmshällarna). Området fridlystes 1982 och fridlysningsområdets gränser har justerats genom länsstyrelsens beslut Privatägt. På skären häckar gråtrut, fiskmås och tärnor (bilagekartans objekt LK-34). 3. Långörens holmar och skär (29 ha mark/120 ha vattenområde). Området är fridlyst genom förordning 1970 (förordning nr 339/1970). Statens mark (bilagekartans objekt LK-14) Söderskärs och Långörens skärgård Natura 2000-område (bilagekartans objekt LK 14 och LK 33) Söderskärs och Långörens naturskyddsområden med omgivande vattenområden är en del av Natura-området Söderskärs och Långörens skärgård (FI ). Till området hör utanför området dessutom Kölhällen och Stora Kölhällen med omgivande vattenområden, en del av Pellinge yttre skärgård, Tunnholmens naturskyddsområde samt Sandkallan, Yttre Hällkallan, Yttergrundet, Storgrundet och Inre Hällkallan med omgivande vattenområden. Natura-områdets sammanlagda areal är ha och skyddet baserar sig på natur- och fågeldirektivet. Söderskär och Långören är betydelsefulla objekt för skärgårdsforskningen och är ett av områdena i Finska vikens yttre skärgårdszon med det rikligaste fågelbeståndet. Utöver den rikliga häckande fågelfaunan är områdena viktiga rastområden för flyttfåglar. På de största holmarna i Söderskärsområdet växer enar och mindre asp- och granskogsdungar, de mindre skären är kala klipp-

26 24 hällar. I området växer toppfrossört (Scutellaria hastifolia). Långören är en representativ åsholme, där växtlighetens primärsuccession har framskridit redan till buskagestadiet (Nylands miljöcentral 1996). Söderskärs och Långörens skärgårdsområde har också föreslagits bli infört i förteckningen över till fågelbeståndet värdefulla våtmarker eller ett s.k. Ramsar-objekt. Likaså har området med stöd av Östersjöns skyddsavtal föreslagits ingå i Helsingforskommissionens (HELCOM) skyddsområdesnät Östra Finska vikens skärgård, dvs. som ett BSPA-område (= Baltic Sea Protection Areas). Söderskärs och Långörens skärgårdsområde är ett internationellt värdefullt fågelområde eller ett s.k. IBA-område (Borgå yttre skärgård IBA 077) och därtill är skärgårdsområdet en del av FINIBA-området Östra Finska vikens skärgård (FINIBA = Finlands viktiga fågelområden) (bild 10). Bild 10 FINIBA-området i Östra Finska vikens skärgård ( Andra objekt med betydelse för naturskyddet Dessa objekt är än så länge bara möjliga skyddsobjekt enligt naturvårdslagen eller skogslagen. Skyddet av dem träder i kraft först när den regionala miljöeller skogscentralen har fastslagit att objektet är en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagens 29 eller en skärskilt viktig livsmiljö enligt skogslagens 10. Efter objektets namn står objektets nummer på bilagekartan. Flakaholmens havsstrandäng (LK-4) Areal: 0,6 ha Markanvändningsrekommendation: SL

27 Borgå stad 25 På Flakaholmens sydspets finns utredningsområdets mest representativa havsstrandäng. Ängen är stenig och på området växer någon enstaka tall (bild 11). Växtligheten är mosaikartad och indelad i zoner. På ängen växer typiska havsstrandsarter, bland annat krypnarv, käringtand, kustarun, krissla, spjutmålla, smällglim, strandveronika, höstfibbla, renfana, kärleksört, fackelblomster, krusfrö, ängsruta, röllika, gulsporre, havssäv, gulkämpar, strandkvanne, strandkvickrot, havssälting, gräslök, älggräs, gåsört, grässtjärnblomma, gråbo, maskros och rörflen. Renfanan förekommer ställvis mycket riklig. Objektet är en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen. Bild 11. Flakaholmens havsstrandäng. Växttäcket är tydligt indelat i zoner. Onas, Mosskärret (LK-7) Areal: 1,1 ha Markanvändningsrekommendation: sl En liten kärrhelhet med utfallsbäck. Kärrets mittparti är starrkärr och längs stränderna är växtligheten madigt klibbalskärr. Starrkärrets trädbestånd består av klibbal, tall, glasbjörk och gran. Dessutom finns på starrkärret döende enstaka granar. Ett klibbalskärr är tuvigt. Till större delen består kärrets växtlighet av mellanskiktsväxtlighet. Flaskstarr är dominerande art. Missne förekommer ställvis rikligt. Klibbalskärret motsvarar inte helt till karaktären ett klibbalskärr enligt naturvårdslagen. Objektet är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen. I närheten av kärret har gjorts avverkningar. Trädbeståndet vid utfallsbäcken är ungt.

28 26 Onasvikens lund och havsstrandäng (LK-8) Areal: 1,4 ha Markanvändningsrekommendation: havsstrandängen SL/lunden sl I bottnen på Onasviken finns en liten klibbalslund (0,5 ha). Växtligheten karakteriseras av majbräken, skogsbräken, älggräs, nässla, strandklo, harsyra, kabbeleka, humleblomster, vänderot och lundelm. Framför lunden växer ett vassbestånd. Objektet är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen. Strandängen (0,9 ha) är ställvis relativt smal och stenig, men till sina arter mångsidig. Växtligheten går i zoner och är varierande. Ytterst växer vass och blåsäv. Strandängens växtlighet domineras av gräs och örter, såsom älggräs, videört, hönsbär, grönlandsgåsört, kärleksört, renfana, gråbo, höstfibbla, strandaster, fackelblomster, vattenmåra, småsnärja, sumpförgätmigej, krissla, gulkämpar, strandkrypa, rörsvingel, blåtåtel och storven. Objektet är skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen. Onaslandet, Gloet (LK-10) Areal: 1,1 ha Markanvändningsrekommendation: sl En vassdominerad liten flada, en nästan igenvuxen havsvik, med endast tidvis förbindelse till havet. Klibbalsdominerat randträbestånd. Randskogen är delvis svämänngsskog. Randskogens undervegetation karakteriseras av bl.a. följande arter: älggräs, ängsfräken, kabbeleka, strandklo, videört, kärrviol, fackelblomster, tuvtåtel och skogsbräken. En flada som skall skyddas enligt vattenlagen (VattenL 15 a, /1105). Svämängsskogen är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen. Onaslandet, Glosholmens flada och klibbalsskog (LK-11) Areal: 1,7 ha Markanvändningsrekommendation: sl En liten flada och i anslutning till den en klibbalsäng samt svämängsskog. Till området hör också en havsstrandäng, där växtligheten i huvudsak är högväxt gräs- och örtvegetation. Lokalt värdefull livsmiljö. Klibbalsängen är en enligt skogslagen särskilt viktig livsmiljö. Enligt vattenlagen skyddad flada. Bodös havsstrandäng (LK-20) Areal: 0,4 ha Markanvändningsrekommendation: SL En låg havsstrandäng lika bred som hela näset mellan Bodö och Lilla Bodö med högväxande vegetation. Ängsväxtligheten är i huvudsak madig och fuktig äng samt vass. Ställvis präglas växtligheten av gräs samt älggräs- och kråkklöverdominerad växtlighet. Ängens växtlighet är mycket sedvanlig: käringtand,

29 27 strandaster, grönlandsgåsört, sumpförgätmigej, vattenmåra, blodrot, fackelblomster, kärrsilja, vänderot, svärdslilja, flockfibbla, salt- och östersjötåg (fjälltåg), hundstarr, rödven, storven och blåtåtel. På mitten av ängen intill ett flyttblock finns bestånd av havssäv och kärrvial. På ängen hittades i början på talet ett exemplar av blodnäva (Pietiläinen 1984). Sommaren 2000 hittades arten emellertid inte. Havsstrandängen på Bodö är en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen. Lervikens lund och mad (LK-30) Areal: 0,9 ha Markanvändningsrekommendation: sl I bottnen på Lerviken finns en för kustområdet typisk av översvämingr påverkad klibbalsskog samt en grönvidemad. Grönvidemaden ligger i närheten av strandlinjen och ändras mot väster till en fuktig klibbalsskog. Skogsdungens växtlighet karakteriseras av frodiga älgörtsdominerade våtmarksoch lunddelar, majbräkendominerade tallmyr- och lunddelar samt friska lundområden (OMaT). Som underståndare till klibbalen växer här och där gran. Mot kanten av skogsdungen blir trädbeståndet mångsidigare. Typiska växter för skogsdungen är skogsbräken, majbräken, ekorrbär, tuvtåtel, kärrviol, vitsippa, älggräs, harsyra, skogsfräken, hallon, kabbeleka, kråkklöver, kärrsilja och videört. Det finns relativt mycket murkna träd, huvudsakligen klibbal. De frodiga lundområdena och maderna är särskilt viktiga livsmiljöer enligt skotslagen. Pörtövikens strandlund (LK-31) Areal: 0,6 ha Markanvändningsrekommendation: sl En till arealen liten strandlund, som delas i två delar av en stig och en ellinje. Avsnittet mellan stranden och ellinjen är fuktig majbräkendominerad lund. Trädbeståndet domineras av klibbal. Avsnittet öster om ellinjen är huvudsakligen frisk lund och till karaktären relativt anspråkslös. Trädslagen är björk, hägg och sälg. Undervegetationen präglas av gräs. Objektet är en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen Övriga för naturskyddet värdefulla objekt Kalvön, Kistörens grupp av skär (LK-1) Areal: 0,5 ha Markanvändningsrekommendation: inget byggande En grupp skär, där sommaren 2001 häckade gråtrut (10 par), fiskmås (1 par) och tärna (2 par).

30 28 Kalvön, västra sidan, Timmervikens namnlösa skär (LK-2) Areal: 0,5 ha Markanvändningsrekommendation: SL Ett litet skär. Dominerande häckfågel är skrattmåsen (ca 55 par). På skäret häckar också fisktärna, fiskmås, bläsand och vigg. Regionplanens skyddsreservering. Björkholmens sydvästspets (LK-3) Areal: 1,8 ha Markanvändningsrekommendation: inget byggande Uddspets med klippor och sandstrand och närliggande litet skär. På området häckar fisktärna (8 par), fiskmås (8 par), drillsnäppa (1 par) och vigg (3 par). Fåfänghällarna (LK-5 och LK-6) Areal: 1,1 ha Markanvändningsrekommendation: SL På det norra skäret häckar gråtrut och havstrut.. På det södra skäret består fågelfaunan av fisktärna, fiskmås, havstrut och stenskvätta. På skären har också häckat tordmule och skären är fortfarande potentiella häckplatser för tordmule. I regionplanen är skären reserverade som naturskyddsområden. Vattenområdet mellan Linholmen, Risholmen och Långön (LK-9) Areal: noin 42 ha Markanvändningsrekommendation: beaktas i planeringen av markanvändningen. Rast- och matplats för sjöfågel. Onaslandet, Onas södra del (LK-12) Areal: 7,7 ha Markanvändningsrekommendation: VR/MY På södra Onas finns en låg från havet avstängd vik som med omgivande strandområden bildar en vacker och mångsidig naturhelhet (bild 12). Bland fladans strandträd finns tallar med sköldbark. På näset vid glosjön har samlats en blåstångsvall med sina typväxter. Framför vallarna finns strandängar med hög vegetation bestående av ängsruta, renfana, älggräs, kärrvial, vänderot, gråbo och strandkvanne. Alldeles i områdets norra del finns ett långsmalt skogsfräken- och hjortron-grankärr. Träden är gran, gråal och björk av varierande ålder. Grankärret blir längre västerut kargt starr-fattigkärr. Söder om grankärrskedjan finns ett landskapsberg. Rönnskär (LK-13) Areal: 1,9 ha

31 29 Markanvändningsrekommendation: SL Klippigt skär med häckande gråtrut (20 par), knölsvan (1 par), havstrut (1 par) och den missgynnade tobisgrisslan (2 par). Bild 12. Namnlös avstängd havsvik på södra Onas (flada). Älgskär (LK-15) Areal: 2,4 ha Markanvändningsrekommendation: SL Klippigt landskapsmässigt vackert tallskär i yttre skärgården (bild 13). Följande häckande fåglar påträffades: grågås (1 par), tobisgrissla (1 par), fiskmås (2 par), gråtrut (1 par) och stenskvätta (1 par). Tobisgrisslan och stenskvättan är missgynnade arter.

32 30 Bild 13. Ålskär. Onas port, Gråhällen (LK-16) Areal: 0,3 ha Markanvändningsrekommendation: sl En landskapsmässigt vacker klipphäll, där den häckande fågelfaunan omfattar havstrut och roskarl. Onas port, Remmarhällen (LK-17) Areal: 0,4 ha Markanvändningsrekommendation: sl Litet klippskär, där det häckar ca 10 fisk- och silvertärnepar och ca 6 fiskmåspar. Marholmsdjupet, Tärneshället (LK-18) Areal: 0,8 ha Markanvändningsrekommendation: sl En liten grupp skär med en mindre fisktärne- och fiskmåskoloni. Linholmsdjupet, Brunnkläppen (LK-19) Areal: 0,4 ha Markanvändningsrekommendation: inget byggande En liten grupp skär. På skären häckar en liten gråtrutskoloni. Motlandet, klippkär (LK-21) Areal: 1,0 ha

33 31 Markanvändningsrekommendation: sl Lokalt betydelsefullt fågelobjekt. På skären och i närheten häckar ett knölsvanspar, ett roskarlspar samt ca fiskmåspar. Lökholmarna (LK-22) Areal: 0,6 ha Markanvändningsrekommendation: sl På det större skäret häckade ett fisktärnepar, cirka sju fiskmåspar samt ett stenskvättspar. Det mindre skärets häckande fåglar bestod av fyra fisk- och silvertärnepar, två fiskmåspar och ett roskarlspar. Andersholmens namnlösa skär (LK-23) Areal: 0,5 ha Markanvändningsrekommendation: SL På skäret häckar ett knölsvanepar, två havstrutspar och sju gråtrutspar. I regionplanen är skäret reserverat som naturskyddsområde. Träskesholmsören och Träskesholmen LK Areal: 5,5 ha Markanvändningsrekommendation: MY eller SL - Träskesholmen /SL - Träskesholmsören Området är i sin helhet ett värdefullt naturobjekt. Träskesholmsören har ett värdefullt häckande fågelbestånd. På de steniga skären häckar ett havstrutspar, två eller tre roskarlspar, två rödbenspar, åtta fiskmåspar, fyra tärnpar (fisktärna/silvertärna) och ett gråtrutspar. På Träskesholmsörens större skär är växtligheten stenig havsstrandäng och små arealer av lövskog. Ängen präglas bl.a. av gulsporre och renfana, som förekommer mycket rikligt. Träskesholmen är en talldominerad karg holme, i vars södra del finns ett litet namnlöst träsk som avstängts från havet. Träskets stränder är försumpade. Längs träskets stränder växer bl.a. havssäv, tussilago, bredkaveldun, vass, kråkklöver, videört, kärrsilja och tranbär. Holmens trädbestånd är av varierande ålder och i naturtillstånd. På Träskesholmens södra strand finns en landskapsmässigt vacker stenig havsstrandäng med en mycket mångsidig växtlighet. Liksom på Träskesholmsören finns det mycket renfana på strandängen. Andra kärlväxter är bl.a. strandrödtoppa, saltarv, kustbaldersbrå, knutnarv, krissla, flockfibbla, blåtåtel, käringtand, gräslök, älggräs, strandkvanne, kärleksört, svarthö, gulsporre, vänderot, gulkämpar, gul fetknopp, gårdsskräppa, röllika, höstfibbla och klappermolke. Träskesholmens havsstrandäng är en möjlig skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen.

34 Borgå stad Bild 14. Träskesholmsörens steniga förekommer fläckvis. 32 havsstrandäng. Växttäcket Blyören LK-26 Areal: ha Markanvändningsrekommendation: SL Blyören har en för den yttre skärgården typisk fågelfauna. På holmen häckar fyra silvertärnepar, cirka sex gråtrutspar, fem fiskmåspar, tre tobisgrisslepar och ett havstrutspar. Tobisgrisslan är missgynnad. I regionplanen är holmen reserverad som naturskyddsområde. Stomskär (LK-27) Areal: ca 5 ha Markanvändningsrekommendation: SL På skäret häckar ca 15 gråtrutspar, fyra silvertärnepar, ett rödbenspar och ett sädesärlepar. På skäret fanns också en tobisgrissla samt en flyttande mosnäppa. Truthället (LK-28) Areal: ca 5 ha Markanvändningsrekommendation: SL Till skärets häckfåglar hör gråtrut (3 par), fiskmås (12 par), silvertärna (10 par), roskarl (1 par) och rödbena (1 par). Makkarauddens tjärn och havsstrandäng (LK-29) Areal: 0,8 ha

35 33 Markanvändningsrekommendation: sl På Makkarauddens södra strand finns en från havet avstängd namnlös liten tjärn. Mellan den och stranden finns en för området typisk havsstrandäng. Till arterna hör bl.a. ängsruta, svarthö, vänderot, hönsbär, käringtand, grönlandsgåsört, gräslök, fackelblomster, älggräs, röllika och nysört, gulkämpar, havskvanne, ärtstarr, rörflen och höstfibbla. Några klibbalsbuskar växer här och där. Mellanklobben (LK-32) Areal: ha Markanvändningsrekommendation: SL På skäret finns en fiskmås- och tärnekoloni. De häckande paren var följande: 20 fiskmåspar, ca 7 tärnepar (silvertärnedominans/fisktärna), ett roskarlspar och ett gråtrutspar. I regionplanen är skäret reserverat som naturskyddsområde. Linholmsören (LK-35) Areal: ca 2 ha Markanvändningsrekommendation: SL I regionplanen för Östra Nyland är Linholmsören anvisad som naturskyddsområde på grund av fågelbeståndet. Onasviken - Vikudden (LK-36) Areal: ca 25 ha Markanvändningsrekommendation: beaktas i planeringen av markanvändningen. Rast- och matplats för sjöfågel. 9 FÖR LANDSKAPSSKYDDET VÄRDEFULLA OMRÅ- DEN 9.1 Naturlandskapsområden Följande objekt är de mest representativa naturlandskapsområdena i Onas skärgård. Efter objektets namn anges inom parentes objektets nummer på bilagekartan. Vitholmen (LM-5) Vitholmen är en till landskapet mycket vacker holme med en riklig, för skärgården typisk strandvegetation (Östra Nylands regionplaneförbund 1988). Markanvändningsrekommendation: MY. Björkholmens västra strand (LM-9) Ett i vattenlandskapet väl framträdande strandområde, som utgörs av klipp-, stenblocks- och sandstrand. Området lämpar sig väl för rekreation. Markanvändningsrekommendation: VR/MY.

36 34 Brunnskär (LM-29) En landskapsmässigt vacker holme som framträder väl. Holmen ägs av Helsingfors stad och där finns ett vindskydd för övernattning. Lämpar sig väl för rekreation. Markanvändningsrekommendation: VR. Onas södra del (LH-30) Ett landksapsmässigt mycket representativt område (bild 14). Nylands rekreationsområdesförening äger en del av området. Lämpar sig väl för rekreation. Markanvändningsrekommendation: VR/MY. Träskesholmen och Träskesholmsören (LM-35) Ett lanskapsmässigt mångsidigt och vackert område. Träskesholmen är en smal tallbevuxen holme med ett litet träsk. Växtligheten är tämligen mångsidig. Träskesholmsören har värde som fågellokal. Träskesholmen lämpar sig relativt bra för rekreation. Markanvändningsrekommendation: MY. Makkaraudden och Lervikudden (LM-50) Klippuddar som framträder väl i vattenlandskapet. Landskapsmässigt mycket representativa. Markanvändningsrekommendation: MY. Bild 15. Berggrunden i Onaslandets södra del är röd Onasgranit. Holmarna och klippuddarna på Pörtös sydvästra och södra del (LM-51) Landskapsområdet består av Stomskär, Truthället, en del av Halsholmen, Baklandsklobben, Mellanklobben och en del av Basören. Landskapsmässigt mycket framträdande objekt. Holmarna är kala eller har få träd. Representativ helhet. Markanvändningsrekommendation: MY.