INVENTERING AV SJÖFÅGLAR VID KATTEGATT OFFSHORE 2013

Transkript

1 INVENTERING AV SJÖFÅGLAR VID KATTEGATT OFFSHORE 2013 Rapport Leif Nilsson Ritaregränden Lund 1

2 INLEDNING Favonius AB planerar för en ev. vindkraftspark i Kattegatt utanför Falkenberg. På uppdrag av Triventus Consulting AB sammanfattade jag förekomsten av rastande och övervintrande sjöfåglar i och omkring det planerade utbyggnadsområdet som ett led i arbetet med en MKB. Arbetet redovisades i en rapport , till vilken jag hänvisar till för ytterligare bakgrundsinformation rörande fågelförekomsten i denna del av Halland. Den tidigare rapporten baserades på allmän kunskap om sjöfågelförekomsten efter Hallandskusten och omfattade inget fältarbete i det planerade utbyggnadsområdet. Under vintern och våren 2013 genomfördes därför fyra kompletterande sjöfågelinventeringar i det planerade utbyggnadsområdet samt i ett referensområde. Fältarbetet genomfördes av Christopher Gullander och Anders Wirdheim. INVENTERINGSMETODIK Fågelförekomsten i området inventerades genom linjetaxeringar från båt. Härvid utnyttjades en standardiserad metodik för inventeringar av havsfåglar som utarbetats i samband med fågelinventeringar i Nordsjön under 1980-talet. Metodiken har senare modifierats för att användas i mer lokal skala i samband med vindkraftsprojekt bl.a. vid kontrollprogrammet för Lillgrunds vindkraftpark i södra Öresund. Vid inventeringen följdes på förhand utlagda inventeringslinjer (Fig. 1, Tabell 1), varvid båten navigerades efter de utlagda waypoints. Inventeringarna genomfördes på följande sätt: 1. Två observatörer medverkade och täckte var sin sida av båten. 2. Positionerna längs inventeringsrutten registrerades fortlöpande på en separat GPS med en position per minut. 3. Observatören räknade alla sjöfåglar på sin sida av båten. 4. Observationerna bokfördes per tidsenhet (i enheter om 1 min). 5. Observationerna skattades till olika inventeringsstråk (band) på olika avstånd från båten enligt nedan A 0 50 m B m C m D m E >300 m 6. För varje art noterades antal och aktivitet enligt nedanstående FL = Flyger DY = Dyker SI = Simmar VI = Vilar på fyr eller liknande konstruktion Fågeldata registrerades i en databas, där de kombinerades med positioner från den GPS som kontinuerligt registrerade den faktiska rutt som varje inventering följde. 2

3 Fig. 1. Karta över det planerade utbyggnadsområdet med omgivande farvatten samt de utnyttjade inventeringslinjerna. FA00-FA01 samt FA06 FA13 räknas som referensområde, medan FA01 FA06 representerar parken och dess närområde. Tabell 1.Waypoints för inventeringslinjerna FA00 N E FA01 N E FA02 N E FA03 N E FA04 N E FA05 N E FA06 N E FA07 N E FA08 N E FA09 N E FA10 N E FA11 N E FA12 N E FA13 N E

4 RESULTAT Vid inventeringarna noterades som nämnts ovan samtliga observerade fåglar med angivande av ett skattat avstånd från båten. I sammanställningen nedan använder jag mig av data från de fyra innersta sektorerna (A D), medan observationerna från band E mer är att betrakta som tilläggsinformation eftersom detta band sträcker sig från 300 m och utåt. På större avstånd är flera arter mer svåra att upptäcka. Antalet observerade individer av de olika arterna vid de fyra inventeringstillfällena framgår av Tabell 3 för havsfåglar och Tabell 4 för övriga observerade fåglar. För sju arter har tätheten beräknats inom det område som kommer att tas i anspråk av vindkraftsparken inkl. dess närområde (påverkansområde) samt för de delar av inventeringslinjerna som ligger inom referensområdet placerat norr om den planerade parken (Tabell 2). Till referensområdet räknas också de fåglar som observerats på transportsträckorna till undersökningsområdet vid parken (linjen FA 00 01) samt linjen från referensområdet till hamnen (FA 12-13). För täthetsberäkningarna gäller att sektorerna A-D (båda sidor) täcker ett band som är 600 m brett med inventeringslinjen i centrum. För de i tabell redovisade arterna visas utbredningen längs inventeringslinjerna i en serie kartor (Figur 2 11). För ytterligare tre arter visas utbredningen i kartor, men materialet medger inte beräkning av tätheten inom olika områden. Arterna kommenteras också separat nedan. Tabell 2. Tätheter (individer/km 2 ) för de vanligaste arterna vid båtinventeringar i området för den planerade vindkraftsparken utanför Falkenberg och referensområdet (se Fig. 1 och detaljer under Metodik samt ovan) PARKEN (linjer 21 km) Smålom Gavia stellata 0,39 0,08 0,16 0,16 Storskarv Phalacrocorax carbo 0,16 0,39 0,31 0,00 Ejder Somateria mollissima 0,70 0,31 0,00 0,31 Småskrake Mergus serrator 0,00 0,00 0,00 0,00 Gråtrut Larus argentatus 7,98 4,26 1,94 0,16 Havstrut Larus marinus 1,40 0,78 0,08 0,08 Sillgrissla Uria aalgae 1,63 0,16 0,00 0,00 REFERENSOMRÅDE (linjer 38 km) Smålom Gavia stellata 0,09 0,09 0,04 0,09 Storskarv Phalacrocorax carbo 1,97 1,05 0,92 0,44 Ejder Somateria mollissima 1,62 2,37 1,10 0,26 Småskrake Mergus serrator 0,96 0,18 0,18 0,00 Gråtrut Larus argentatus 8,73 4,17 2,72 0,53 Havstrut Larus marinus 1,23 0,96 0,22 0,48 Sillgrissla Uria aalgae 0,92 0,13 0,09 0,09 4

5 Smålom Gavia stellata (Fig. 2). Enstaka smålommar observerades vid samtliga båtinventeringar med som mest 5 individ vid den första inventeringen Skäggdopping Podiceps cristatus. Enstaka skäggdoppingar observerades vid två tillfällen. Havssula Morus bassana. Den 10 april sågs inte mindre än 15 havssulor i området, medan 4 registrerades den 2 maj. Det är ett välkänt fenomen att ett betydande antal havssulor kommer in mot den svenska kusten i synnerhet i samband med hårda vindar från väst. Storskarv Phalacrocorax carbo (Fig. 3). Storskarven har en regelbunden förekomst efter Hallandskusten under en stor del av året. Det är därför inte förvånande att arten var den tredje vanligaste vid inventeringarna. Som mest noterades 45 storskarvar längs linjerna i referensområdet vid inventeringen den 6 mars, medan endast 0 5 individer observerades inom området för den planerade parken. Merparten av storskarvarna sågs närmare land än utbyggnadsområdet. Stormfågel Fulmarus glacialis. En ensam stormfågel observerades efter en referenslinje vid inventeringen den 2 maj. Det är ett välkänt faktum att betydande antal stormfåglar kan förekomma efter den svenska västkusten särskilt i samband med stormar från väster under höst och vinter. Knipa Bucephala clangula. Två knipor observerades i referensområdet den 26 mars. Knipan är allmänt förekommande längs hela Hallandskusten under vinterhalvåret och våren, men den håller mestadels till i de grunda strandnära områdena och ses sällan så långt ut till havs som inventeringslinjerna. Svärta Melanitta fusca (Fig. 4). 52 svärtor observerades på tre platser inom det planerade utbyggnadsområdet vid inventeringen den 2 maj. Arten har en känd större förekomst i Halland i Laholmsbukten, där betydande flockar finns från hösten över hela vintern och fram till våren. Arten uppträder också regelbundet efter andra kuststräckor. Sjöorre Melanitta nigra (Fig. 5). Mindre antal sjöorrar observerades vid tre av inventeringarna. Samtliga sågs i referensområdet. Sjöorren har liksom svärtan sin huvudförekomst på västkusten i Laholmsbukten, men mindre flockar förekommer även längre norrut. Under flyttningen kan betydande mängder passera över Hallandskusten och in över Sverige, troligen mest längre söderut. Ejder Somateria mollissima (Fig. 6). Ejdern förekommer som regelbunden häckfågel och övervintrare längs hela den svenska västkusten. De häckande ejdrarna finns mestadels där det finns öar för häckningen. Ejdern var den näst vanligaste arten vid inventeringarna och sågs vid samtliga tillfällen, men några större koncentrationer förekom inte. Merparten av ejdrarna observerades i referensområdet, speciellt i de mer strandnära områdena. Ejdrarna förekommer mest ganska nära land. Småskrake Mergus serrator (Fig. 7). Småskraken är väl spridd efter den svenska västkusten. Arten observerades vid de tre första inventeringarna med flest observerade individer vid den första inventeringen. I maj saknades arten förmodligen beroende på att inventeringsområdet inte erbjuder bra häckningsområden för arten. Inga småskrakar sågs i utbyggnadsområdet. 5

6 Gråtrut Larus argentatus (Fig. 8). Gråtruten var den vanligaste arten vid inventeringarna och sågs vid samtliga tillfällen, även om ganska få gråtrutar sågs vid majinventeringen, då merparten förmodligen lämnat denna del av kusten för häckningskolonierna på olika öar. Gråtruten är väl spridd längs de svenska kusterna. Arten var jämnt spridd efter transekterna och inga speciella koncentrationer noterades. Silltrut Larus fuscus. Silltruten är till skillnad från gråtruten en flyttare och sågs följaktligen inte vid de båda marsinventeringarna. I april och maj sågs mindre antal spridda i undersökningsområdet. Havstrut Larus marinus (Fig. 9). Havstrutens förekomst påminner om gråtrutens, men arten är mer sparsamt förekommande. Utbredningsbilden var densamma som för gråtruten med observationer längs samtliga linjer. Merparten av havstrutarna observerades vid marsinventeringarna, i april och maj hade de i stor utsträckning flyttat till häckningskolonierna. Fiskmås Larus canus. Spridda fiskmåsar noterades vid de första tre inventeringarna. I maj hade de i huvudsak lämnat området för häckningslokalerna. Skrattmås Larus ridibundus. Skrattmåsar observerades endast vid inventeringen i april. Tretåig mås Rissa tridactyla. Endast en tretåig mås observerades vid en inventering i maj. Arten förekommer under höstarna i ganska betydande antal efter Hallandskusten särskilt i samband med hårda vindar från väster. Silvertärna Sterna paradisea. En individ sågs vid majinventeringen. Tobisgrissla Cepphus grylle. De enda observationerna gjordes vid den första marsinventeringen, då 4 tobisgrisslor noterades i referensområdet. Tordmule Alca torda. (Fig. 10). Vid inventeringarna noterades sammanlagt fem tordmular under de båda marsinventeringarna. Som framförts i rapporten av förekommer betydande antal tordmular regelbundet i Kattegatts på längre avstånd från land. Förekomsten är störst under hösten och den tidiga delen av vintern. Tordmularna liksom sillgrisslorna flyttar tidigt tillbaka till häckningskolonierna. Sillgrissla Uria aalgae (Fig. 11). Jämfört med tordmulen observerades fler sillgrisslor i området med totalt 43 individer vid den första inventeringen den 6 mars och 5, 2 resp. 2 vid de följande inventeringarna. Antalet observerade sillgrisslor i den första marsinventeringen motsvarar ett skattat bestånd på ca 70 individer för det planerade utbyggnadsområdet, med en täthet på 1,6 individer/km 2. Liksom för tordmulen utgör de yttre delarna av Kattegatt ett viktigt rast- och övervintringsområde för arten. Även sillgrisslan är vanligast i Kattegatt under hösten och den tidiga delen av vintern och flyttar tidigt till häckningskolonierna. 6

7 Fig. 2 Antalet observerade smålommar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade Fig. 3 Antalet observerade storskarvar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade 7

8 Fig. 4 Antalet observerade svärtor vid fyra båtinventeringar i området för den planerade Fig. 5 Antalet observerade sjöorrar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade 8

9 Fig. 6 Antalet observerade ejdrar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade Fig. 7 Antalet observerade småskrakar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade 9

10 Fig. 8 Antalet observerade gråtrutar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade Fig. 9 Antalet observerade havstrutar vid fyra båtinventeringar i området för den planerade 10

11 Fig. 10 Antalet observerade tordmular vid fyra båtinventeringar i området för den planerade Fig. 11 Antalet observerade sillgrisslor vid fyra båtinventeringar i området för den planerade 11

12 SAMMANFATTANDE KOMMENTARER De här presenterade inventeringarna under vårvintern och våren 2013 visar på en måttlig förekomst av de arter av havsfåglar man kan förvänta sig utanför Hallandskusten vid denna tid på året. Den vanligaste arten var inte oväntat gråtruten som v isade en spridd förekomst i hela undersökningsområdet liksom längs kusten i övrigt. Bland andra spridda arter noterades storskarv och ejder vid inventeringarna, men merparten av dessa fanns i mer strandnära områden än det planerade utbyggnadsområdet. När det gäller de yttre havsområdena i Kattegatt är de mest intressanta arterna olika alkor, där särskilt tordmulen och sillgrisslan övervintrar i internationellt betydelsefulla koncentrationer särskilt under hösten och den tidiga vintern (se rapporten ) särskilt på bankar som Fladen och Middelgrunden men också på kringliggande djupare områden. Båda arterna påträffades vid inventeringarna men endast i mindre antal möjligen med undantag för sillgrisslan, där totalt 43 individ observerades vid den första inventeringen den 6 mars. Denna inventering genomfördes under vinterförhållanden, men tätheten av grisslor var trots det låg jämfört med vad man finner inom längre ut liggande områden. Enligt min bedömning ligger det planerade utbyggnadsområdet utanför de viktiga koncentrationsområdena för olika alkor. Tordmulen observerades endast i mindre antal vid de här redovisade inventeringarna, men den visar normalt samma uppträdande som sillgrisslan. Troligen hade den lämnat Kattegatt tidigare än grisslorna. När det gäller en art som havssula är det svårt att göra en bedömning från 19 observerade havssulor vid två inventeringar av fyra. Som nämnts ovan uppträder havssulan vid den svenska kusten opportunistiskt i samband med hårda vindförhållanden. Man får räkna med att ett antal havssulor kan ses i ett område vid spridda tillfällen, men jag bedömer inte att parken utgör en risk för dem särskilt med tanke på deras spridda uppträdande. Sammantaget konstaterades varken i det planerade utbyggnadsområdet eller i referensområdet några större koncentrationer av havslevande fåglar vid de genomförda inventeringarna Jag vidhåller därför bedömningen från rapporten att det är högst osannolikt att den planerade vindkraftparken överhuvudtaget kommer att medföra några negativa effekter på rastande/övervintrande sjöfåglar i området. 12

13 Tabell 3. Antalet registrerade havsfåglar inom parken resp. referensområdet (se Fig. 1) vid de fyra inventeringarna vårvintern och våren De angivna summorna avser observerade fåglar inom band A D, dvs inom 300 m på vardera sidan av båten. Transekternas längd är 21 km inom den planerade parken och dess närområde samt 38 km i referensområdet P R P R P R P R Smålom Gavia stellata Skäggdopping Podiceps cristatus Havssula Morus bassana Storskarv Phalacrocorax carbo Stormfågel Fulmarus glacialis Knipa Bucephala clangula Svärta Melanitta fusca Sjöorre Melanitta nigra Ejder Somateria mollissma Småskrake Mergus serrator Gråtrut Larus argentatus Silltrut Larus fuscus Havstrut Larus marinus Fiskmås Larus canus Skrattmås Larus ridibundus Tretåig mås Rissa tridactyla Silvertärna Sterna paradisea Tobisgrissla Cepphus grylle Tordmule Alca torda Sillgrissla Uria aalgae

14 Tabell 4. Antalet registrerade individer av övriga arter inom parken resp. referensområdet (se Fig. 1) vid de fyra inventeringarna vårvintern och våren De angivna summorna avser observerade fåglar inom band A D, dvs inom 300 m på vardera sidan av båten. Transekternas längd är 21 km inom den planerade parken och dess närområde samt 38 km i referensområdet P R P R P R P R Gravand Tadorna tadorna Grågås Anser anser Knölsvan Cygnus olor Ormvråk Buteo buteo Tofsvipa Vanellus vanellus Korp Corvus corax