Inriktning avseende referensvärden för nya kärntekniska anläggningar och ESS

Transkript

1 Datum: Diarienr: SSM Inriktning avseende referensvärden för nya kärntekniska anläggningar och ESS Inledning Två ansökningar angående nya kärntekniska anläggningar liksom en ansökan angående ESS har under de tre senaste åren lämnats in till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). En ansökan om att bygga en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle (Clink) i anslutning till Centralt mellanlager för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn lämnades in våren 2011, en ansökan om tillstånd för forskningsanläggningen ESS (European Spallation Source) i Lund lämnades in våren 2012 och en ansökan om att ersätta en till två befintliga kärnkraftsreaktorer med nya lämnades in sommaren Med anledning av dessa ansökningar ser nu SSM över hur dessa anläggningars säkerhet vid störningar och olyckor som kan leda till radiologiska omgivningskonsekvenser ska värderas. SSM avser använda samma metodik som myndigheten tidigare tillämpat för befintliga kärnkraftsreaktorer. Vid säkerhetsvärderingen av nya kärntekniska anläggningar och ESS ska därför som kan leda till radiologiska omgivningskonsekvenser identifieras. Identifierade ska därefter delas in i händelseklasser beroende på hur frekventa de är. För varje händelseklass fastställer SSM ett referensvärde avseende radiologiska omgivningskonsekvenser. Tillståndshavaren ska sedan genom analyser visa att de radiologiska omgivningskonsekvenserna understiger det fastställda referensvärdet för respektive händelseklass innan ett driftstillstånd för anläggningen kan utfärdas. Referensvärdena i detta inriktningsdokument utgår från mål avseende radiologiska omgivningskonsekvenser. De föreslagna målen har inte diskuterats med tillståndshavare eller med dem som kan komma att beröras av ett utsläpp. I det fortsatta arbetet är det därför viktigt att dessa ges tillfälle att yttra sig om både målen och de föreslagna referensvärdena. Referensvärdena har endast tagits fram ur ett strålskyddsperspektiv. Eventuella ekonomiska eller samhälleliga konsekvenser av de föreslagna referensvärdena har inte beaktats. Innan slutgiltiga referensvärden kan fastställas, måste därför en analys av dessa genomföras. Referensvärdena i detta inriktningsdokument ska därför ses som de strängast möjliga som SSM anser kan vara motiverade under förutsättning att de föreslagna målen för radiologiska omgivningskonsekvenser accepteras. Inriktningsdokumentet utgör starten på ett kommande arbete där flera viktiga frågor återstår. Dessa innefattar bland annat vilka beräkningsförutsättningar som behöver anges för att tillståndshavare ska kunna visa att målen för radiologiska omgivningskonsekvenser uppfylls samt om referensvärden ska fastställas även för sköldkörteldos. Dessutom behöver det utredas hur den nya händelseklassen H4B, som saknar frekvensintervall, ska Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE Stockholm Tel: E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax: Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

2 Sida 2 (8) betraktas samt om lagkravet för H5- angående begränsning av utsläpp som kan leda till långvarig markbeläggning täcks av det föreslagna referensvärdet för dessa. Metod Den grundläggande tanken i inriktningsdokumentet är att ju mer sällsynt en händelse är, desto större påverkan på omgivningen kan accepteras. Detta gäller upp till en viss högsta nivå över vilken det inte är berättigat att planera för att bedriva verksamhet. Referensvärdena har därför sin utgångspunkt i mål avseende radiologiska omgivningskonsekvenser för som inträffar med olika frekvens. De föreslagna målen utgör SSM:s värdering av vad som kan anses vara en rimlig påverkan på människor utanför anläggningen. Händelser som ligger utanför vad anläggningen konstruerats för att klara av kan dock inte uteslutas. Denna typ av benämns extremt osannolika och för sådana anges inget mål avseende radiologiska omgivningskonsekvenser och följaktligen heller inget referensvärde. Händelser som kan inträffa vid en anläggning delas in i händelseklasser beroende på hur frekventa de är. SSM har endast föreskrivit att händelseklassning ska tillämpas för kärntekniska anläggningar. SSM anger att vid säkerhetsvärdering av en kärnteknisk anläggning ska, händelseförlopp och förhållanden som kan leda till en radiologisk olycka identifieras. Identifierade sådana ska delas in i händelseklasser. För varje händelseklass ska det genom analyser visas att de radiologiska omgivningskonsekvenserna är acceptabla i förhållande till värden som anges med stöd av strålskyddslagen (1988:220) [referens 1, 4 kap. 1 ]. För kärnkraftsreaktorer anger SSM närmare anvisningar om hur händelseklassingen ska genomföras [referens 2, 14 och 22 ]. I denna föreskrift beskrivs dock händelseklasserna endast med ord [referens 2, 2 ]. I den kommande analysföreskriften kommer SSM att slå fast frekvensintervall för de olika händelseklasserna i enlighet med internationell standard från IAEA (International Atomic Energy Agency) och WENRA (Western European Nuclear Regulators Association). De frekvensintervall och namn på händelseklasser som anges i detta inriktningsdokument har därför tagits från förslaget till den kommande analysföreskriften för kärnkraftsreaktorer. För icke kärntekniska anläggningar har SSM inte föreskrivet att händelseklasser ska tillämpas vid analys av en anläggnings säkerhet. Ska resonemanget i detta inriktningsdokument tillämpas för denna typ av verksamheter, krävs därför att händelseklasser anges i tillståndsvillkor eller i en ny föreskrift för icke kärntekniska anläggningar. Utifrån målen avseende radiologiska omgivningskonsekvenser som anges i inriktningsdokumentet, baseras de föreslagna referensvärdena på rekommendationer som International Commission on Radiological Protection (ICRP) [referens 3] anger för nödlägesbestrålningssituationer och existerande bestrålningssituationer efter en olycka. ICRP anger intervall inom vilket referensnivåer bör väljas för nödbestrålningssituationer respektive exiterande bestrålningssituationer efter en olycka [referens 3, 278 och 287 ]. I beredskapsplaneringen för nödbestrålningssituationer och existerande bestrålningssituationer efter en olycka ska den totala dosen till samtliga representativa personer, givet att planerade åtgärder vidtas, understiga den valda referensnivån [referens 3, 280 och 4, 40 ]. Om så inte är fallet ska planen förkastas på planeringstadiet [referens 3, 278 ]. Dosen som referensnivån avser ska beräknas antingen akut (om exponeringen inte upprepas) eller under ett år (för situationer som kan leda till långvarig exponering) [referens 3, 238 ]. Representativa personer ska utses i enlighet med anvisningar från ICRP [referens 5].

3 Sida 3 (8) Referensnivåerna avser alltså den dos som blir resultatet under förutsättning att alla planerade skyddsåtgärder vidtas. Referensvärdena uttrycks däremot i projicerad dos, dvs. den dos som blir resultatet givet att inga skyddsåtgärder alls vidtas. För de mer frekventa na blir det ingen skillnad, eftersom skyddsåtgärder utanför anläggningen ändå inte kommer att vidtas. För som inträffar mindre frekvent kommer troligen beredskapsplanen utanför anläggningen att aktiveras. Om skyddsåtgärderna är framgångsrika kommer de faktiska doserna vid dessa att hamna under de angivna referensvärdena. Referensvärdena återspeglar således de allvarligaste radiologiska omgivningskonsekvenserna som får uppstå för respektive händelseklass, även om inga skyddsåtgärder vidtas eller om vidtagna skyddsåtgärder skulle misslyckas. Referensvärden Normaldrift (H1) Händelseklassen normaldrift (H1) avser normal drift och har inget frekvensintervall. Målet vid normaldrift är att det inte uppstår någon radiologisk påverkan på omgivningen. För planerad verksamhet med strålning rekommenderar ICRP både en dosgräns och ett intervall för dosrestriktioner uttryckt i effektiv dos till den mest utsatta representativa personen utanför anläggningen beräknat under ett år. ICRP anger att dosgränsen för allmänheten ska sättas till 1 msv och att dosrestriktioner ska sättas i intervallet 1 msv eller lägre för verksamheter med strålning där exponeringen inte är till nytta för individen, men där samhället har nytta av verksamheten [referens 3, 245 och 239 ]. I Sverige är detta redan reglerat i föreskrifter från SSM. För allmänheten gäller dosgränsen 1 msv effektiv dos per år från verksamheter med joniserande strålning. Eftersom flera verksamheter kan ge ett dosbidrag till en enskild individ, kan SSM utfärda särskilda föreskrifter eller tillståndsvillkor för olika verksamheter [referens 6, 3 kap. 8 ]. För kärntekniska anläggningar gäller specifikt dosrestriktionen 0,1 msv effektiv dos till allmänheten under ett år [referens 7, 5 ]. Förväntade (H2) Händelseklassen förväntade (H2) avser i frekvensintervallet 10-2 F. Detta frekvensintervall täcker väl en anläggnings livstid. Målet vid förväntade är detsamma som för normaldrift, dvs. störningar som förväntas inträffa under en anläggnings livstid ska inte leda till någon radiologisk påverkan på omgivningen. ICRP anger att referensnivåer ska sättas enligt samma resonemang som dosrestriktioner för verksamheter med strålning där exponeringen inte är till nytta för individen, men där samhället har nytta av verksamheten, dvs. den effektiva dosen till den mest utsatta representativa personen beräknad under ett år ska sättas i intervallet 1 msv eller lägre [referens 3, 239 ]. Med utgångspunkt i ICRP:s rekommendationer bör därför referensvärdet för förväntade sättas till 0,1 msv projicerad effektiv dos beräknad under ett år till den mest utsatta representativa personen utanför anläggningen. Referensvärdet för förväntade blir då detsamma som dosrestriktionen för normaldrift, vilket bör leda till att omgivningspåverkan blir så liten att den är försumbar.

4 Sida 4 (8) Ej förväntade (H3) Händelseklassen ej förväntade (H3) avser i frekvensintervallet 10-4 F <10-2. Målet vid ej förväntade är att skyddsåtgärder utanför anläggningen inte ska behöva vidtas. För existerande bestrålningssituationer efter en olycka anger ICRP ett intervall för referensnivåer inom vilket det är berättigat att vidta skyddsåtgärder mellan 1 och 20 msv effektiv dos till den mest utsatta representativa personen beräknat under ett år [referens 3, 287 ]. ICRP anger vidare att de långsiktiga referensnivåerna vid en existerande bestrålningssituation efter en olycka bör sättas i det nedre spannet av intervallet [referens 8, 50 ]. Med utgångspunkt i ICRP:s rekommendationer bör därför referensvärdet för ej förväntade sättas till 1 msv projicerad effektiv dos beräknad under ett år till den mest utsatta representativa personen utanför anläggningen. Referensvärdet för ej förväntade bör då leda till att inga skyddsåtgärder, varken tidiga eller sena, behöver vidtas utanför anläggningen. Osannolika av typ A och typ B (H4A och H4B) Händelseklassen osannolika av typ A (H4A) avser i frekvensintervallet 10-6 F < 10-4, medan händelseklassen osannolika av typ B (H4B) är en föreslagen händelseklass som avser komplexa på kärnkraftverk som omfattar na i H2 och H3 där enkelfelet ersatts med fel med gemensam orsak. Händelseklassen osannolika av typ B (H4B) har inget frekvensintervall. För nya kärnkraftverk ska dock samma acceptanskriterier för både osannolika av typ A och av typ B gälla. För övriga kärntekniska anläggningar och ESS har denna typ av komplexa ännu inte diskuterats. Målet för osannolika är att omflyttning utanför anläggningen inte ska vara nödvändig. Övergången från en nödbestrålningssituation till en existerande bestrålningssituation efter en olycka kännetecknas enligt ICRP av ett beslut att tillåta invånare att leva permanent i området [referens 8, 24, 26, 46, 48 ]. För existerande bestrålningssituationer efter en olycka anger ICRP ett intervall för referensnivåer mellan 1 och 20 msv effektiv dos till den mest utsatta representativa personen beräknat under ett år [referens 3, 287 ]. Referensnivåer över 20 msv är således normalt inte berättigade i en existerande bestrålningssituation efter en olycka. Med utgångspunkt i ICRP:s rekommendationer bör därför referensvärdet för osannolika sättas till 20 msv projicerad effektiv dos beräknad under ett år till den mest utsatta representativa personen utanför anläggningen. Referensvärde för osannolika bör då leda till att omflyttning utanför anläggningen inte ska vara nödvändig, även om inga skyddsåtgärder utanför anläggningen vidtas. Vid osannolika är skyddsåtgärder utanför anläggningen troligen motiverade. På svenska kärnkraftverk bör haverilarm således utlysas för dessa [referens 9]. Om beredskapsplanen utanför kärnkraftverket genomförs fullt ut i enlighet med rekommendationer från IAEA [referens 10, Appendix II], bör den effektiva dosen till den mest utsatta representativa personen beräknad under ett år kunna begränsas till nivåer som ligger i det nedre spannet av det intervall ICRP rekommenderar för existerande bestrålningssituationer efter en olycka, dvs. några msv. Detta ligger i linje med rekommendationen från ICRP att planera för att, så långt det är möjligt, kunna återuppta en normal tillvaro efter en olycka [referens 3, 277 ]. För övriga kärntekniska anläggningar och för ESS bör en beredskapsplan som kan leda till samma resultat tas fram.

5 Sida 5 (8) Mycket osannolika (H5) Händelseklassen mycket osannolika (H5) avser i frekvensintervallet 10-7 F < 10-6 och har för befintliga kärnkraftverk utgjort grunden för designen av de konsekvenslindrande systemen vid svåra haverier. Vid nybyggnation av kärntekniska anläggningar och ESS bör dessa system istället betraktas som en del i konstruktionen. Med ett sådant resonemang är det rimligt att fastställa både ett mål för radiologiska omgivningskonsekvenser och ett referensvärde även för mycket osannolika. Målet för mycket osannolika är att deterministiska skador utanför anläggningen inte ska uppstå. ICRP anger att vid effektiva doser som överstiger 100 msv ökar risken för deterministiska skador [referens 3, 236 ]. Med utgångspunkt i ICRP:s rekommendationer bör därför referensvärdet för mycket osannolika sättas till 100 msv projicerad effektiv dos beräknad under ett år till den mest utsatta representativa personen utanför anläggningen. Referensvärdet bör då leda till att deterministiska skador utanför anläggningen inte uppstår vid mycket osannolika, även om inga skyddsåtgärder utanför anläggningen vidtas. Vid mycket osannolika är skyddsåtgärder utanför anläggningen motiverade. På svenska kärnkraftverk utlyses haverilarm för dessa [referens 9]. Om beredskapsplanen utanför kärnkraftverket genomförs fullt ut i enlighet med rekommendationer från IAEA [referens 10, Appendix II], bör den effektiva dosen till den mest utsatta representativa personen beräknad under ett år åtminstone kunna begränsas till nivåer som ligger i det nedre spannet av det intervall ICRP rekommenderar för nödlägesbestrålningssituationer efter en olycka, dvs. 20 msv eller strax däröver. För övriga kärntekniska anläggningar liksom för ESS bör en beredskapsplan som kan leda till samma resultat tas fram. Extremt osannolika (Restrisk) Händelseklassen extremt osannolika (Restrisk) avser i frekvensintervallet F < För extremt osannlika (Restrisker) går det inte att ange ett mål avseende radiologiska omgivningskonsekvenser och följaktligen heller inget referensvärde. Referensvärden för befintliga kärnkraftsreaktorer Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Statens kärnkraftsinspektion (SKI) tog 2006 gemensamt fram förslag till referensvärden för händelseklasserna H2, H3 och H4 för kärnkraftsreaktorer [referens 11]. Förslagen fastslogs av SSI 2009 i beslut riktade till respektive kärnkraftverk [referens 12]. För H1- och H5- fanns redan beslut angående radiologiska omgivningskonsekvenser. För H1- gällde sedan tidigare dosgränser för planerad verksamhet med strålning samt speciella dosrestriktioner för kärnkraftverk [referens 5 och 6]. För H5- fastställde regeringen 1986 krav på maximalt tillåtet utsläpp av radionuklider som ger långvarig markbeläggning för befintliga kärnkraftverk [referens 13]. Kravet motsvarar ett maximalt utsläpp av Cs-137 på cirka 200 TBq. Den effektiva dosen till den mest utsatta representativa personen som detta krav leder till ligger i storleksordningen msv [referens 11]. För H2- angav SSI och SKI att det inte var berättigat att använda designkriterier som kan leda till doser större än, i storleksordningen, dosgränsen för allmänheten vid planerad verksamhet, dvs. 1 msv. Referensvärdet för H2- sattes till 1 msv.

6 Sida 6 (8) För H3- angav SSI och SKI att ett värde i mitten av intervallet för referensnivåer från ICRP mellan 1 och 20 msv var rimligt. Dessutom angav SSI och SKI att 10 msv var det värde som IAEA rekommenderade som den avstyrda dosen under två dygn för att beordra inomhusvistelse. Vid H3- skulle då inomhusvistesle kunna bli aktuellt, medan evakuering/omflyttning i regel inte skulle behövas. Referensvärdet för H3- sattes till 10 msv. För H4- angav SSI och SKI att ICRP föreslagit att ett maximalt värde för en dosrestriktion bör vara 100 msv och att det för konstruktionsstyrande därför inte var rimligt att ansätta ett högre dosvärde. Dessutom angav SSI och SKI att IAEA rekommenderat ett generiskt värde på en avstyrd dos av 50 msv under en vecka för att besluta om evakuering och att detta således fortfarande kunde bli aktuellt vid en H4- händelse. Referensvärdet för H4- sattes till 100 msv. Definitioner av begrepp som används i dokumentet Dosgräns. För arbetare gäller dosgränsen 20 msv effektiv dos per år som ett genomsnitt över fem år (dvs. högst 100 msv på fem år). Högsta tillåtna effektiva dos under ett år är 50 msv. För allmänheten gäller dosgränsen 1 msv effektiv dos per år. Dessa dosgränser gäller inte i ett nödläge. Dock, arbete i en senare fas och under sanering efter en olycka ska betraktas som planerad verksamhet och då ska dessa dosgränser gälla. Dosgränser används endast vid planerad verksamhet (ej medicinsk bestrålning) [referens 6]. Dosrestriktion. Den individuella dos från en viss strålkälla som utgör en övre nivå för den förutspådda dosen vid optimeringen av skyddet från den strålkällan. Dosrestriktionen ligger alltid under dosgränsen för en given situation. Dosrestriktioner används endast inom planerad verksamhet (ej medicinsk bestrålning) [referens 7]. Existerande bestrålningssituation. En bestrålningssituation som redan existerar när ett beslut om kontroll måste fattas. Detta inkluderar bland annat exponering från naturlig bakgrund och exponering som uppstår vid kvarvarande kontaminering av miljön efter en radiologisk eller nukleär olycka. Evakuering. Akut utrymning av människor i syfte att undvika eller reducera exponeringen för strålning på kort sikt i en nödsituation. Nödlägesbestrålningssituation. En oväntad exponeringssituation som kräver skyndsamma beslut om strålskyddsåtgärder. Omflyttning. En icke akut utrymning av människor i syfte att undvika exponering från strålning på lång sikt. Projicerad dos. Den dos som en representativ person erhåller, antingen akut eller under ett år, givet att inga skyddsåtgärder vidtas. Planerad bestrålningssituation. En bestrålningssituation som uppstår vid planerad verksamhet med joniserande strålning. Referensnivå. Den dos som en representativ person erhåller, antingen akut eller under ett år, givet att planerade skyddsåtgärder vidtas. Referensnivåer används vid nödlägen och vid existerande bestrålningssituationer. Referensvärde. Den dos som den mest utsatta representativa personen erhåller, antingen akut eller under ett år, vid en händelse som inträffar inom ett visst frekvensintervall, givet att inga skyddsåtgärder vidtas. Representativ person. En person som är representativ för de mest exponerade individerna i en viss population. Notera att den representativa personen ska motsvara typiska vanor för dessa individer och inte extrema vanor hos en enskild individ.

7 Sida 7 (8) Representativ person är ekvivalent med och ersätter det tidigare begreppet genomsnittlig person i den kritiska gruppen för en viss population ICRP [5]. Referenser 1. SSMFS 2008:1; Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om säkerhet i kärntekniska anläggningar 2. SSMFS 2008:17; Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om konstruktion och utförande av kärnkraftsreaktorer 3. ICRP, 2007; 2007 Recommendations of the International Commission on Radiological Protection (Users Edition). ICRP Publication 103 (Users Edition). Ann. ICRP 37 (2-4). 4. ICRP, 2009; Application of the Commission's Recommendations for the Protection of People in Emergency Exposure Situations. ICRP Publication 109. Ann. ICRP 39 (1). 5. ICRP, 2006; Assessing dose of the representative person for the purpose of radiation protection of the public, ICRP Publication 101. Ann. ICRP 36(2) 6. SSMFS 2008:51; Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om grundläggande bestämmelser för skydd av arbetstagare och allmänhet vid verksamhet med joniserande strålning 7. SSMFS 2008:23; Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen från vissa kärntekniska anläggningar 8. ICRP, 2009; Application of the Commission's Recommendations to the Protection of People Living in Long-term Contaminated Areas After a Nuclear Accident or a Radiation Emergency. ICRP Publication 111. Ann. ICRP 39 (3). 9. Allmän beskrivning av larmnivåernas innebörd, SSI, IAEA Safety Guide, No. GS-G-2.1; Arrangements for Preparedness for a Nuclear or Radiological Emergency 11. SKI 2006/573; Radiologiska omgivningskonsekvenser vid störningar och haverier i kärnkraftsreaktorer Förslag till referensvärden och analysförutsättningar 12. SSI 2008/1945; Föreläggande avseende analys av radiologiska omgivningskonsekvenser för kärnkraftsreaktorerna Oskarshamn 1, Oskarshamn 2 och Oskarshamn 3. Motsvarande beslut finns för FKA och Ringhals 13. Regeringsbeslut 11; Villkor för fortsatt tillstånd enligt 5 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att driva kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1, 2, 3 och 4. Industridepartementet, Motsvarande beslut finns för OKG och FKA

8 Sida 8 (8) Frekvensintervall per år Nuvarande händelseklassning - Normal drift (H1) 10-2 F Förväntade (H2) 10-4 F <10-2 Ej förväntade (H3) 10-6 F <10-4 Osannolika (H4) Förslag till ny händelseklassning Normal drift (H1) Förväntade (H2) Ej förväntade (H3) Osannolika av typ A (H4A) - - Osannolika av typ B (H4B) 10-7 F <10-6 Mycket osannolika (H5) F < 10-7 Extremt osannolika (Restrisker) Mycket osannolika (H5) Extremt osannolika (Restrisker) Mål för radiologiska omgivningskonsekvenser Ingen radiologisk omgivningspåverkan Ingen radiologisk omgivningspåverkan Skyddsåtgärder utanför anläggningen behöver inte vidtas Omflyttning utanför anläggningen är inte nödvändig Omflyttning utanför anläggningen är inte nödvändig Deterministiska skador utanför anläggningen uppstår inte Förslag till nya referensvärden 1 Nuvarande referensvärden 2, 3 0,1 msv 0,1 msv 0,1 msv 1 msv 1 msv 10 msv 20 msv 100 msv 20 msv msv Utsläpp av Cs-137 begränsas till ca 200 TBq Referensvärdet avser effektiv dos till den mest utsatta representativa personen beräknad under ett år. 2 Gäller summan av effektiv dos från extern bestrålning från radionuklider i luften, intern bestrålning under 50 år från inhalerade radionuklider och extern bestrålning under 30 dagar från radionuklider på marken.. 3 Nuvarande referensvärden (undantaget H1-) gäller endast för befintliga kärnkraftverk. För övriga befintliga kärntekniska anläggningar saknas fastslagna referensvärden (undantaget H1-). För kärnkraftverken gäller särskilda beslut för respektive kärnkraftverk [referens 13]. 4 Kravet i regeringsbeslutet från 1986 kan anses uppfyllt om det radioaktiva utsläppet efter en allvarlig olycka begränsas till under 0,1 % av innehållet av radionukliderna Cs-134 och Cs-137 i en kärnreaktor med 1800 MWt (termisk effekt), ädelgaser undantagna, förutsatt att alla andra radionuklider som kan orsaka oacceptabel markbeläggning begränsas i motsvarande omfattning.