Marknadskoncentration En studie av den svenska mobiltelemarknaden

Transkript

1 D-UPPSATS 2006:070 Marknadskoncentration En studie av den svenska mobiltelemarknaden HENRIK RISBERG NATIONALEKONOMI D Luleå tekniska universitet Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2006:070 ISSN: ISRN: LTU - DUPP--06/ SE

2 SAMMANFATTNING Den svenska mobiltelemarknaden har under årens gång innehållit endast ett fåtal företag. Mobiltelemarknaden har på grund av den svaga konkurrenssituation kommit att karakteriseras som en oligopolmarknad. Den svenska Post och Telestyrelsen har genomfört en rad konkurrensfrämjande åtgärder för att stärka marknadens konkurrens. Ett strategiskt viktigt beslut var att de nätägande operatörerna från och med den 1 juli år 2000 blev skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till tredjepartsoperatörer, så kallade tjänstetillhandahållare. Syftet med denna uppsats har varit att göra en jämförelse av marknadskoncentrationen på den svenska mobiltelemarknaden, med avseende på GSM-nätet, för åren 1999 och Jämförelser görs för marknaden i sin helhet, samt för delmarknaden för kontantkort. Uppsatsens syfte uppfylldes genom kvantitativa beräkningar med utgångspunkt inom ämnet Industriell Organisation. Resultatet av undersökningen visade att marknadskoncentrationen under tidsperioden har minskat för såväl GSM-marknaden som kontantkortsmarknaden. Trots att många nya företag tillkommit under de senaste åren har de tre nätägande operatörerna dock en fortsatt väldigt dominerande marknadsposition. Den svenska mobiltelemarknaden kan därmed betraktas som en marknad som fortfarande karakteriseras av en oligopolistisk marknadsstruktur. i

3 ABSTRACT The Swedish mobile operator market has during the years contained only a few companies. Because of the weak competition has the market therefore been characterized as an oligopoly market. Post och Telestyrelsen in Sweden has made a series of decisions to improve the competition on the market. A strategic important decision was that since 1 st of July year 2000 are all net-operators forced to hire out free net capacity to third part operators, also known as service providers. The purpose of this essay has been to compare the market concentration on the mobile operator market, with respect to the GSM-net, for the years 1999 and Comparisons were made for the total GSM-market and for the market of cash cards. The purpose of the essay was fulfilled on the basis of quantitative calculations in subject of Industrial Organisation. The result of the investigation shows that the market concentration during the time period has been reduced for both the GSM-market and for the market of cash cards. Despite all the new companies is the market power for the net-owning operators still very high. Therefore can the Swedish mobile operator market still be considered to have the structure as an oligopoly market. ii

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Kapitel 1 INTRODUKTION Bakgrund Syfte Metod Avgränsningar Disposition... 2 Kapitel 2 MOBILTELEMARKNADEN Mobiltelemarknadens historia GSM-nätet Operatörer med GSM-tillstånd Tjänstetillhandahållare på mobiltelemarknaden... 6 Kapitel 3 TEORI Oligopol Cournot modellen Stackelberg modellen Marknadsandelar Marknadskoncentration Concentration ratio Hirshman-Herfindahl index Entropy koefficienten Lorenz kurvan och Gini koefficienten Kapitel 4 UNDERSÖKNINGSRESULTAT Validitet och reliabilitet Marknadsandelar Concentration ratio Hirshman-Herfindahl index iii

5 4.5 Entropy koefficienten Gini koefficienten Kapitel 5 RESULTATANALYS Marknadskoncentration kontantkort Marknadskoncentration GSM-marknaden Kapitel 6 SLUTDISKUSSION REFERENSLISTA iv

6 TABELL OCH FIGURFÖRTECKNING Tabeller: Tabell Marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden år Tabell Marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden år Tabell Tjänstetillhandahållarnas skattade marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden år Tabell Entropy koefficienten för aktiva kontantkort år Tabell Entropy koefficienten för aktiva kontantkort år Tabell Entropy koefficienten för GSM-marknaden år Tabell Entropy koefficienten för GSM-marknaden år Tabell Gini koefficienten för aktiva kontantkort år Tabell Gini koefficienten för aktiva kontantkort år Tabell Gini koefficienten för GSM-marknaden år Tabell Gini koefficienten för GSM-marknaden år Figurer: Figur 3.2 Cournot modellen... 8 Figur 3.3 Stackelberg modellen... 9 Figur 3.4 Lorenz kurvan v

7 Kapitel 1 INTRODUKTION 1.1 Bakgrund Den svenska mobiltelemarknaden har länge präglats av bristande konkurrens. Den svaga konkurrensen på mobiltelemarknaden har föranlett att priserna på mobilteletjänster i Sverige är höga i jämförelse med våra grannländer i Norden. En betydande orsak till den svaga konkurrenssituationen på den svenska mobiltelemarknaden förmodas vara att det är svårt för nya företag att etablera sig. Etableringshindren som finns för nya företag har sin förklaring i att tillgången till radiospektrum är begränsad. Detta medför att endast ett fåtal operatörer på marknaden kan erhålla radiotillstånd för mobiltelefoni. De höga kostnaderna för att anlägga mobiltelenät antas också göra det svårt för nya företag att ta sig in på marknaden (Konkurrensverket m.fl, 2001). Marknaden för mobiltelefoni växte kraftigt under andra halvan av 1990-talet som en följd av att människor i allt större utsträckning blev mera mobila i såväl arbete som fritid. Detta ledde till att behovet att kommunicera blev allt viktigare. Mobiltelemarknadens ökande betydelse för samhällsekonomin gör att det är viktigt att kontinuerligt följa upp dess marknadsutveckling och att berörda myndigheter justerar regler och ramverk efter behov (ibid). Post och Telestyrelsen (PTS) har genom åren genomfört en rad åtgärder för att förbättra konkurrensen på marknaden. Ett viktigt sådant beslut var att från och med den 1 juli år 2000 är mobiloperatörerna skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till andra operatörer (PTS, 2001). Det är därför nu några år efter att beslutet togs intressant att granska om mobiltelemarknaden har utvecklats i den riktning som var ändamålet. Innehåller den svenska mobiltelemarknaden fler operatörer nu några år senare och har beslutet medfört att marknadskoncentrationen minskat? 1

8 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att göra en jämförelse av marknadskoncentrationen på den svenska mobiltelemarknaden, med avseende på GSM-nätet, för åren 1999 och Jämförelser görs för marknaden i sin helhet, samt för delmarknaden för kontantkort. 1.3 Metod Genom att använda traditionella teorier med utgångspunkt i Industriell Organisation ämnar denna studie ta reda på graden av marknadskoncentration på mobiltelemarknaden i Sverige. För att klargöra om konkurrensfrämjande beslut såsom att nätoperatörerna från och med 1 juli år 2000 enligt lag är skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till andra operatörer har kommit att minska mobiltelemarknadens marknadskoncentration görs jämförande beräkningar av kvantitativt slag för åren 1999 och Avgränsningar Det finns i Sverige idag ett antal olika mobilnät. Denna uppsats avgränsas till att endast behandla GSM-nätet. Anledningen till detta är att GSM-nätet är det nät som används mest frekvent bland mobiltelefonianvändare för närvarande. Tredje generationens mobilnät har inte funnits särskilt länge ännu och står därför fortfarande på tillväxt och skulle vara svårt att dra några direkta slutsatser ifrån. Det finns på mobiltelemarknaden idag ett stort utbud av olika abonnemang och kontantkort att välja bland, vilket gör att det är svårt att göra rättvisa jämförelser mellan olika operatörers abonnemang och kontantkort. Jag har i uppsatsen därför valt att inte göra prisjämförelser mellan de olika operatörerna utan istället valt att se på den svenska mobiltelemarknadens koncentrationsnivå med utgångspunkt i de olika företagens marknadsandelar. Alla operatörer som tillhandahåller abonnemang och kontantkort på GSMnätet inkluderas i undersökningen. Uppsatsen avgränsar sig till att göra kvantitativa beräkningar för åren 1999 och Motivet till dessa årtal är att Post och Telestyrelsen sedan 1999 har genomfört en rad satsningar för att stärka marknadens konkurrens. M-firm seller concentration ratio, Hirshman-Herfindahl index, Entropy koefficienten och Gini koefficienten är vanliga mått att använda för att bestämma marknadskoncentrationen på en marknad och tillämpas därför i denna studie. 1.5 Disposition I kapitel två ges en beskrivning av mobiltelemarknaden i Sverige. Det tredje kapitlet behandlar den teoretiska referensram som ligger till grund för uppsatsen. Resultatet av den 2

9 empiriska studien presenteras i det fjärde kapitlet. I uppsatsens femte kapitel analyseras resultaten från den empiriska undersökningen. Kapitlet sex innehåller en slutdiskussion med reflektioner kring undersökningens resultat. 3

10 Kapitel 2 MOBILTELEMARKNADEN Detta kapitel inleds med en bakgrundsbeskrivning av den svenska mobiltelemarknaden. För att läsaren ska kunna tillgodogöra sig studiens fortsatta innehåll behandlar kapitlet också centrala termer för denna uppsats. 2.1 Mobiltelemarknadens historia I mitten av 50-talet hade mobiltelemarknaden sin början i form av att manuella system lanserades. Televerket utvecklade systemet MTA som senare fick sin uppföljare i MTB. Dessa två system ansågs emellertid inte att kunna byggas ut till ett landsomfattande nät på grund av att kostnaderna bedömdes bli för höga (Nyqvist, 2004). Under 60-talets andra hälft började privata operatörer som drev manuella system att verka på marknaden. Dessa fick emellertid inte några större genomslag och omfattningen blev därför låg (PTS, 1999). Televerket presenterade på Skandinaviska telekonferensen 1969 idén att skapa en gemensam standard för det automatiska mobilsystemet inom Skandinavien. Denna idé mottogs och projektgruppen Nordisk Mobil Telefon skapades (PTS, 1999). Det kortsiktiga behovet behövde dock täckas och det halvautomatiska systemet MTD togs därför fram. Systemet användes mellan åren och hade som mest 100 basstationer och abonnenter (Nyqvist, 2004). Televerket införde hösten 1981 det första automatiska systemet för mobiltelefoni när det nordiska mobiltelefonsystemet, NMT 450 togs fram. Systemet blev en succé och en följd av detta blev att systemet överbelastades. Som en interimlösning togs NMT 900 fram. Detta system togs i bruk 1986 och möjliggjorde utveckling av handburna telefoner. Alla mobiltelefoner hade innan haft mottagare och sändare placerade i bilarnas bagageutrymme med kontrollpanel och telefonlur hos föraren (Nyqvist, 2004). Det var dock inte förrän GSM 900-näten trädde i kraft under 1992 som mobiltelemarknaden på allvar började expandera. Det fanns vid denna tidpunkt tre mobiloperatörer i Sverige, Telia Mobile AB, Tele 2 AB och Europolitan AB. Tillstånden att använda GSM-näten utfärdades 4

11 emellertid några år tidigare. Fördelningen av tillstånden skedde med utgångspunkt ifrån den då gällande radiolagen (1966:755). Frekvensförvaltningen hos Televerket hade ansvaret att tilldela frekvenser i samband med tillstånd enligt radiolagen (PTS, 1999). Regeringen beslutade att fördela tillståndet till tre stycken operatörer för att uppnå en ökad konkurrens och utveckling på mobiltelemarknaden (PTS, 1999). Fram till att telelagen trädde i kraft 1993 hade Televerket ansvarat för frekvensfördelningen. Det blev nu med den nya telelagen istället PTS som övertog ansvaret för detta, vilket medförde att operatörerna fick söka tillstånd för att utöva verksamhet och de som bäst uppfyllde de uppställda kraven tilldelades tillstånd att bedriva verksamhet. Det primära målet med att ändra tillvägagångssättet av tilldelningen av frekvenser var att minska inträdesbarriärerna för nya operatörer och därmed förbättra konkurrensintensiteten på marknaden (PTS, 2003). 2.2 GSM-nätet GSM är en förkortning för Global System for Mobile Communication. Det brukar ibland även kallas för 2G, vilket är en förkortning för den andra generationens mobiltelefoni. (PTS, 2005). GSM är en systemstandard som togs fram av en internationell arbetsgrupp som hade fått till uppgift att utveckla en ny teknik och standard inom telekommunikation i Europa. Till skillnad mot NMT-systemet kan GSM förutom frekvensen 900 MHz även utnyttja frekvensen 1800 MHz. Systemet med GSM är dessutom digitalt, vilket gör att frekvenserna kan utnyttjas mera effektivt i jämförelse med det analoga NMT-systemet. Detta medför att fler användare kan anslutas med GSM-systemet (PTS, 2003). 2.3 Operatörer med GSM-tillstånd Det finns för närvarande tre stycken verksamma mobiloperatörer med egna GSM-nätet i Sverige. Dessa är Telia, Tele 2 Comviq och Vodafone. Det finns emellertid fyra stycken operatörer med GSM-tillstånd eftersom PTS i maj 2002 delade ut ett fjärde nationellt GSMtillstånd till Swefour (Spring Mobil). Swefour ingick en förbindelse att man genom egen infrastruktur skulle nå minst människor i slutet av (PTS, 2004) Antalet operatörer som på marknaden erbjuder mobila tjänster är cirka 20 stycken (PTS, 2003). En av orsakerna till den stora företagsexpansionen på marknaden är att sedan 1 juli år 2000 är 5

12 mobiloperatörer med egna mobilnät skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till andra aktörer (PTS, 2001). Mobiloperatörer utan eget mobilnät fungerar som tjänstetillhandahållare för mobila samtalstjänster. Det kan dock tilläggas att tre av dessa tjänstetillhandahållare tillhör de nätägande mobiloperatörerna. Telia Sonera äger Halebop Mobile, Tele 2 äger Tango (Optimal Telecom) och Vodafone äger Campuz mobile (PTS, 2004). De fristående operatörerna som tecknat avtal med de nätägande operatörerna erbjuder i första hand kontraktsabonnemang. Kontantkort erbjuds således mestadels av mobiloperatörer med egna mobilnät (PTS, 2003). 2.4 Tjänstetillhandahållare på mobiltelemarknaden Lagändringen som skedde den 1 maj år 2000 i telelagen (1993:597) innebar att operatörer med eget nät för mobila teletjänster är skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till andra företag, så kallade tredjepartsoperatörer. Denna lagändring har medfört att det skett en ökning av tredjepartsoperatörer på den svenska mobiltelemarknaden. Dessa tredjepartsoperatörer har kommit att kallas service providers eller tjänstetillhandahållare. En tjänstetillhandahållare är ett företag som erbjuder mobila teletjänster, men som saknar eget radionät och radiospektrum och därför hyr ledig nätkapacitet från någon av de nätägande operatörerna (PTS, 2001). Som en följd av lagändringen infördes en ny paragraf i telelagen, 23 a, vilken lyder enligt följande: Den som innehar ett telenät för mobila teletjänster och som har tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet skall tillgodose en begäran om att på marknadsmässiga vilkor upplåta nätkapacitet i nätet för tillhandahållande av mobila teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. En sådan skyldighet föreligger dock endast i den mån det finns tillgänglig kapacitet i nätet och om det kan ske utan att nätet eller dess användare skadas eller att nätets drift störs. Skyldigheten gäller inte i förhållande till andra tillståndshavare som innehar telenät för mobila teletjänster. Framställs begäran av flera och finns det inte tillgänglig kapacitet för samtliga, avgör tillståndshavaren vems eller vilkas begäran som skall tillgodoses. Upplåtelse enligt första stycket skall ske på villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet och, om upplåtelse sker till flera, är konkurrensneutrala i förhållandet mellan dessa. (PTS, 2001) 6

13 Kapitel 3 TEORI Teorin i detta kapitel bygger på antagandet om att den svenska mobiltelemarknaden har präglats av en oligopolistisk konkurrenssituation. För att ge läsaren en ökad förståelse för strukturen på oligopolistiska marknader innehåller kapitlet därför en beskrivning av två olika oligopolmodeller, Cournot modellen och Stackelberg modellen. Kapitlet fortsätter med att presentera de koncentrationsmått som ligger till grund för den empiriska undersökningen i nästa kapitel. Vidare antas i detta kapitel att kvantiteten fungerar som strategisk variabel. 3.1 Oligopol En oligopolmarknad karakteriseras av konkurrens bland ett fåtal aktörer. De varor som produceras på en oligopolmarknad kan beskrivas som antingen homogena eller heterogena. Företagen kan för att skaffa sig konkurrensfördelar använda antingen pris eller kvantitet som strategisk variabel (Martin, 2001). Fördelningen av marknadsandelar bland företagen utgör en väsentlig del för i vilken utsträckning enskilda företag kan utöva marknadsmakt gentemot konkurrenter och konsumenter på marknaden. När en enskild aktör innehar en stor marknadsandel fungerar denna ofta som pris och kvantitetsledare för de andra företagen och detta kan skildras i Stackelberg modellen (Martin, 2002). Den bristfälliga konkurrensen som råder på oligopolmarknader gör att kartellbildningar är vanligt förekommande i avsikten att pressa upp priser och öka företagens vinster. Storleken på de allokeringsförluster som uppkommer på grund av marknadens ineffektivitet beror på oligopolmarknadens strukturella uppbyggnad. Oligopol som karakteriseras av Stackelbergsituationen är sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bättre än oligopol som kännetecknas av Cournotsituationen. Detta beror på att i Stackelbergsituationen produceras en högre kvantitet, vilket medför att effektivitetsförlusterna på marknaden blir lägre än i fallet med Cournotsituationen (ibid.). 7

14 3.2 Cournot modellen I den klassiska Cournot modellen producerar företagen homogena produkter. Företagen har även liknande kostnadsstruktur och alla aktörer har tillgång till samma mängd information på marknaden. Detta medför att varje företag väljer sin vinstmaximerande kvantitet med hänsyn till att andra aktörer på marknaden handlar på liknande sätt med samma mängd information (Martin, 2001). P Marknadsefterfrågan Företag 1 s residuala efterfrågekurva Företag 1 s marginalintäkt kurva (MR) P* MC Figur 3.2 Cournot modellen Källa: Martin, 2001 q1 qm q övriga Q I grafen ovan kommer företag 1 att välja sin producerade kvantitet med hänsyn till övriga aktörers produktion. Eftersom fullständig information antas gälla på marknaden vet företag 1 storleken på produktionen hos övriga företag (q övriga). Företag 1 kommer att betrakta kvantiteten hos övriga företag som fast och kommer att producera efter sin residuala efterfrågekruva som visar hur stor del av den totala marknadsefterfrågan som företag 1 kan bemöta. Den vinstmaximerande kvantiteten för företag 1 sker där MR = MC, vilket ger kvantiteten q 1 och priset P*. Eftersom varorna på marknaden är homogena kommer P* även vara det marknadspris som gäller för alla aktörer på marknaden. Den totala kvantiteten som produceras på marknaden visas av q m (Martin, 2001). Marknadsandelen för företag 1 ges av formeln: S i = q 1 q m 8

15 3.3 Stackelberg modellen I denna oligopolmodell kännetecknas marknaden av ofullständig information. Antagandet som görs i modellen är att ett företag vet att övriga företag agerar enligt Cournotmodellen. Detta företag kommer att utnyttja sin informationella fördel genom att fungera som pris och kvantitetsledare för övriga företag i syftet att öka sin egen vinst (Martin, 2001). I figur 3.3 nedan illustreras hur det enskilda företaget agerar pris och kvantitetsledare för övriga företag. Marknadsefterfrågan P Ledarens residuala efterfrågekurva P* MC Q Q ledare Figur 3.3 Stackelberg modellen Källa: Martin 2001 Q m MR Det ledande företaget agerar som en monopolist genom att välja sin producerade kvantitet längs sin residuala efterfrågekurva utan att hänsyn till övriga aktörer på marknaden. Företag vinstmaximerar när MR = MC, vilket ger priset P* och kvantiteten Q ledare. Den totala kvantiteten som produceras på marknaden är Qm, vilket medför att övriga företags producerade kvantitet blir Qm Q ledare till priset P* eftersom det ledande företaget sätter marknadspriset för övriga företag (ibid.). Marknadsandelen för det ledande företaget ges av formeln: S i = q ledare q m 9

16 3.4 Marknadsandelar Företagens marknadsandelar beräknas genom att granska hur stor del av den totala marknaden varje företag kontrollerar (Martin, 2001). För att studera företagens olika marknadsandelar på den svenska mobiltelemarknaden granskas antalet mobilabonnemang respektive kontantkort som varje företag förfogar över. I formeln visar Q den totala kvantiteten på marknaden. Varje företags kvantitet ges av q och det enskilda företagets relativa marknadsandel (s) beräknas genom att ta kvoten mellan kvantiteten som den enskilde aktören har i förhållande till den totala kvantiteten som finns på marknaden (ibid.). S i = q 1 Q 3.5 Marknadskoncentration Koncentrationen på en marknad beskrivs av antalet aktörer och den marknadsmakt företagen har på marknaden. Om koncentrationen är hög indikerar det att endast är ett fåtal aktörer agerar på marknaden och att deras marknadsmakt är stor och vice versa (Martin, 2001). Antalet aktörer på marknaden samt hur marknadsandelarna är fördelade bland företagen är alltså nyckelfaktorer för marknadsstrukturens utseende. För att studera marknadskoncentrationen finns det en mängd olika koncentrationsmått att tillämpa. De vanligaste koncentrationsmåtten är m-firm seller concentration ratio, Hirshman-Herfindahl index, Entropy koefficienten och Gini koefficienten (Lipczynski. et al, 2005) Concentration ratio M-firm seller concentration ratio är den totala marknadsandelen för de m antalet största företagen i en industri. Hur många företag som ska inkluderas vid mätningen bestäms av de statliga agenterna genom insamling och analys av aktuell marknadsdata. Om alla firmor har lika stor marknadsandel blir concentration ratio på marknaden den totala marknadsandelen för alla företag dividerat med antalet företag (ibid.). Om marknaden domineras av fyra aktörer summeras respektive företags relativa marknadsandel för att granska concentration ratio (CR) på marknaden. Detta kan formellt uttryckas som i ekvationen på nästa sida (ibid.). 10

17 CR m = S 1 + S 2 + S 3 + S 4...S m CR är en förkortning för koncentrationsgraden som råder på marknaden. S visar varje företags relativa marknadsandel och m är summan företag som inkluderas i analysen. Om marknadskoncentrationen exempelvis beräknas på de fyra största företagens marknadsandelar så blir m = 4 (ibid.) Hirshman-Herfindahl index Hirshman-Herfindahl index (HHI) är en alternativ metod att tillämpa för att studera koncentrationen på en marknad. I denna metod beräknas varje företags marknadsandel i kvadrat. Till skillnad från m-firm seller concentration ratio medräknas alla företags marknadsandelar i det här måttet (Martin, 2001). HHI kan matematiskt uttryckas enligt ekvationen HHI = (s1)² + (s2)² + (s3)² + (s4)².sn² Där s visar varje företags marknadsandel och n antalet företag på marknaden. HHI-värdet kan variera inom intervallet 0 och 1. Eftersom antalet företag i en industri teoretiskt sett går mot oändligheten blir 0 det lägsta värdet i måttet. När HHI-värdet går i riktningen mot noll visar det att marknadskoncentrationen minskar. Om ett enskilt företag ensamt står för hela marknadsutbudet blir HHI = 1. Om alla företag har lika stora marknadsandelar blir HHI= 1/n (ibid.) Entropy koefficienten Entropy kofficienten, E, är ett annat slags koncentrationsmått. I detta mått är viktningen omvänt relaterat till firmornas marknadsandelar. Viktningen är den naturliga logaritmen av reciprocals på firmornas marknadsandelar. (Lipczynski m.fl, 2005) E definieras enligt formeln: E = N si log e(1/ si i= 1 ) 11

18 E är ett omvänt koncentrationsmått: E-värdet är lågt för industrier med hög marknadskoncentration och högt för industrier med låg marknadskoncentration. Det minsta möjliga värdet för E är 0. När E-värdet är 0 råder en monopolsituation. Det maximala värdet är E = log e (N), i en industri bestående av N antal lika stora företag. Storleken på det maximala E-värdet beror alltså på antalet firmor i industrin. E-värdet är därför inte särskilt lämpligt att applicera vid jämförelser av marknadskoncentrationen mellan olika industrier (ibid.) Lorenz kurvan och Gini koefficienten Lorenz kurvan visar variationen i den kumulativa storleken av de n antalet största firmorna i en industri, där n är mellan 1 till N. Det totala antalet företag i industrin ges av N. I grafen nedan visas på den horisontella axeln alla företagen som finns på marknaden i storleksordningen största till minsta företag illustrerat från vänster till höger. På den vertikala axeln visas företagens kumulativa storlek. För att mäta denna storlek används ofta indikatorer som omsättning, tillgångar och antalet anställda på den vertikala axeln (Lipczynski. m.fl., 2005). D A ¾ 0D B ½ 0D C Figur 3.4 Lorenz kurvan Källa: (Lipczynski. m.fl, 2005) Om alla företag är lika stora består Lorenz kurvan av den 45 gradiga linjen 0CA. I punkt C innehar 50 procent av företagen exakt 50 procent av den totala marknaden givet av sträckan 0D i grafen. Om företagen är olika stora på marknaden är Lorenz kurvan istället en konkav kurva enligt linjen 0BA i grafen. I punkt B innehar 50 procent av företagen 75 procent av den totala marknaden givet av 0D (ibid.). 0 1 ½ N N 12

19 Lorenz kurvan kan användas för att definiera ett koncentrationsmått som heter Gini koefficienten. I grafen på föregående sida är Gini koefficienten: G = Arean av halvmånen mellan 0BA och OCA Arean av triangeln 0DA Den formella definitionen av Gini koefficienten är enligt följande: G = N n= 1 n i= 1 x i N 0.5 (N+1) i= 1 x i 1 Det maximala värdet av G är 1 och det värdet anger att ett ensamt företag befinner sig i monopolposition och kontrollerar således hela marknaden. I monopolsituationen blir Lorenz kurvan sträckan 0DA, vilket betyder att täljaren och nämnaren i ekvationen för G har samma värden (ibid.). Det lägsta värdet Gini koefficienten kan ha är 0 och det värdet anger att alla företag på marknaden är lika stora. Den 45 gradiga linjen, sträckan 0CA i grafen om Lorenz kurvan, visar situationen när alla företag på marknaden är lika stora, vilket betyder att täljaren är 0 i ekvationen för G (ibid.). 13

20 Kapitel 4 UNDERSÖKNINGSRESULTAT I detta avsnitt presenteras resultaten från den empiriska undersökningen. De framtagna marknadsandelarna har använts för att göra matematiska beräkningar på koncentrationsmåtten från teorikapitlet. I kapitlet undersöks den svenska mobiltelemarknaden dels i sin helhet och dels hur delmarknaden för kontantkort har kommit att påverkas av beslut såsom att PTS år 2000 beslutade att de nätägande operatörerna är skyldiga att hyra ut ledig nätkapacitet till tjänstetillhandahållare. Denna uppdelning görs för att skapa en tydlig bild om de konsekvenser beslutet har inneburit för marknadens struktur samt för att öka undersökningens validitet. Beräkningarna avser åren 1999 och Validitet och reliabilitet Med validitet avses källornas giltighet och med reliabilitet menas den empiriska undersökningens tillförlitlighet. På grund av att de uppgifter som operatörerna lämnar in till Post och Telestyrelsen är sekretessbelagda saknas marknadsandelar som berör endast GSMnätet. De uppgifter som finns tillgängliga angående de olika operatörernas marknadsandelar omfattar alla mobilnäten på den svenska mobiltelemarknaden. Det är emellertid möjligt att komma nära sanningen genom att göra egna beräkningar utifrån Post och Telestyrelsens marknadsdata och därmed exkludera UMTS-nätet och NMTnätet från undersökningen och på så sätt ta fram data som endast omfattar GSM-nätet. Fredrik Öst som arbetar med marknadsanalys på Post och Telestyrelsen har hjälpt mig med tillvägagångsättet för att ta fram marknadsdata som endast berör GSM-nätet. Företaget Tre utgör den största operatören på UMTS-nätet och har helt exkluderats i undersökningen. De fåtal abonnemang som Tre inte besitter på UMTS marknaden har fördelats ut på de olika operatörerna efter bärkraft med avseende på aktuell marknadsandel för år 2004 för att sedan helt uteslutas från undersökningen. Eftersom NMT-nätets samtliga kunder ligger i TeliaSoneras nät utelämnades alla dessa från TeliaSoneras marknadsdata. 14

21 Det finns inte heller några tillgängliga uppgifter om de enskilda tjänstetillhandahållarnas marknadsandelar. Marknadsandelarna har därför för enkelhetens skull antagits vara lika stora för samtliga tjänstetillhandahållare. Detta bör dock knappast påverka vare sig validitet eller reliabilitet nämnvärt eftersom tjänstetillhandahållarna utgör en minimal del på både kontantkortsmarknaden och GSM-marknaden. Undersökningsresultaten får anses ha en god reliabilitet, eftersom uppgifterna som används är relevanta för studien. Sammantaget kan resultatet anses ha god validitet och reliabilitet. 4.2 Marknadsandelar Marknadsandelarna har beräknats på kontantkortsmarknaden samt på GSM-marknaden i sin helhet för åren 1999 och Tabell Marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden Företag Aktiva kontantkort (tusental) Marknadsandel (s) Aktiva kontantkort och abonnemang (tusental) Telia 923 0, ,486 Tele 2 Comviq 909 0, ,339 Vodafone 151 0, ,174 Tele 1 Europe 1 0,0002 Summa: , ,000 Källa: Svensk Telemarknad 2004, Post & Telestyrelsen Marknadsandel (s) Det fanns under 1999 tre stycken operatörer på marknaden för kontantkort. Det var dock främst två operatörer som hade en klart dominerande ställning på marknaden detta år. Dessa var Telia som hade en marknadsandel på 46,6 % och Tele2 Comviq med en marknadsandel på 45,8 %. Den tredje operatören Vodafone förfogade över 7,6 % av de aktiva kontantkorten. Telia stod detta år för 48,6 % av den totala GSM-marknaden. Den näst största operatören Tele2Comviq hade 33,9 % av marknadsandelarna. Vodafone hade när man granskar marknaden i sin helhet en starkare position än i fallet med aktiva kontankort och slutade året med en marknadsandel av 17,4 %. Tele 1 Europe var under 1999 den enda tjänstetillhandahållaren på GSM-marknaden. Företaget hade inga kontantkort utan endast abonnemang och hade en svag marknadsposition med sina 0,02 % av den totala marknaden. 15

22 Tabell Marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden Företag Aktiva kontantkort (tusental) Marknadsandel (s) Aktiva kontantkort och abonnemang (tusental) TeliaSonera , ,439 Tele 2 Comviq , ,360 Vodafone 599 0, ,165 Optimal Telecom , ,007 Övriga 66 0, ,029 tjänstetillhandahållare Summa: , ,000 Källa: Svensk Telemarknad 2004, Post & Telestyrelsen Marknadsandel (s) Tele 2 Comviq har med sina 45,2 % den största marknadsandelen för kontantkort år De följs tätt av TeliaSonera som förfogar över 41,6 % av kontantkorten. Vodafone som även de har ett eget mobilnät innehar 10,8 % av kontantkortsmarknaden. Optimal Telecom har en marknadsandel på 1,3 %. För de övriga tjänstetillhandahållarna finns inga specifika uppgifter om de enskilda företagens marknadsandelar. Tillsammans utgjorde dessa 1,1 % av marknaden för kontantkort. När mobiltelemarknaden granskas i sin helhet är TeliaSonera med sina 43,9 % den största mobiloperatören på marknaden. Närmast efter följer Tele2 Comviq med en marknadsandel av 36 %. Den tredje nätägande operatören Vodafone kontrollerade detta år 16,5 % av marknaden. Optimal Telecom har en marknadsandel på 0,7 % och de övriga tjänstetillhandahållarna besitter tillsammans 2,9 % av marknaden. 1 Optimal Telecom är ett dotterbolag till Tele 2 och inkluderades fram till och med 2001 i Tele2:s siffror. 16

23 Tabell Tjänstetillhadahållarnas skattade marknadsandelar för kontantkort samt för GSM-marknaden Företag Kontantkort Abonnemang Uppskattad Marknadsandel (s) kontantkort ABM Telecom AB x 0,0023 0,0021 ACN x 0,0021 Bra Val Sverige x 0,0021 Djuice x x 0,0023 0,0021 Duvialla AB x 0,0023 0,0021 Glocalnet x 0,0021 ispace Telecom AB x 0,0021 Lebara x 0,0023 0,0021 Pepppar Mobil AB x 0,0021 PGOne x 0,0021 Sense Communication AB x 0,0023 0,0021 Universal Telecom x 0,0021 Vattenfall AB x 0,0021 Östkraft AB x 0,0021 Summa: 0,011 0,029 Källa: Post och Telestyrelsen, Konsumentverket, Uppskattad Marknadsandel (s) abonnemang och kontantkort I tabellen ovan visas om tjänstetillhandahållarna erbjuder tjänsten kontantkort eller abonnemang. Med undantag av Djuice så har samtliga företag valt att satsa på enbart en av dessa tjänster. Eftersom det inte finns några tillgängliga uppgifter om hur stor marknadsandel dessa företag innehar kommer det för enkelhetens skull fortsättningsvis i uppsatsen antas att alla tjänstetillhandahållare innehar en lika stor marknadsandel. På delmarknaden för kontantkort ger det de 5 tjänstetillhandahållarna en marknadsandel av 0,23 %. GSMmarknaden i sin helhet innehåller 14 stycken tjänstetillhandahållare, vilket ger varje företag en marknadsandel av 0,21 %. 4.3 Concentration ratio Concentration ratio (CR) mäter marknadskoncentrationen sett till de dominerande aktörerna på marknaden. Beräkningarna avser mobiloperatörerna TeliaSonera, Tele2Comviq och Vodafone på grund av att dessa tre besitter egna mobilnät och har sedan länge haft en dominerande position på marknaden. Beräkningarna baseras på marknadsandelar med avseende på delmarknaden för kontantkort samt GSM-marknaden i sin helhet. 17

24 Concentration ratio för aktiva kontantkort år 1999: CR3 = (0,466) + (0,458) + (0,076) CR3 = 1 De tre nätägande operatörerna kontrollerar exakt hela marknaden för kontantkort år Concentration ratio för aktiva kontantkort år 2004: CR3 CR3 = (0,452) + (0,416) + (0,108) = 0,976 TeliaSonera, Tele2Comviq och Vodafone som är de tre ledande mobiloperatörerna på marknaden kontrollerar 97,6 % av marknaden för kontantkort i GSM-nätet år Concentration ratio för abonnemang och aktiva kontantkort år 1999: CR3 CR3 = (0,486) + (0,339) + (0,174) = 0,999 Marknaden domineras kraftigt av Telia, Tele2Comviq och Vodafone eftersom dessa tre operatörer tillsammans utgör 99,9 % av GSM-marknaden. Concentration ratio för abonnemang och aktiva kontantkort år 2004: CR3 = (0,439) + (0,360) + (0,165) CR3 = 0,964 Tillsammans utgör TeliaSonera, Tele2Comviq och Vodafone 96,4 % av den totala GSMmarknaden. 4.4 Hirshman-Herfindahl index Med måttet Hirshman- Herfindahl index (HHI) inkluderas samtliga företags marknadsandelar för att bestämma koncentrationen på en marknad. I beräkningen höjs varje företags marknadsandel upp i kvadrat. Marknadsandelarna för kontantkort utgår från varje företags 18

25 antal aktiva kontantkort och för marknaden i sin helhet baseras beräkningarna utifrån antalet abonnemang och antalet aktiva kontantkort hos varje operatör. Hirshman-Herfindahl index för aktiva kontantkort år HHI = (0,466)² + (0,458)² + (0,076)² HHI = 0,433 På kontantkortmarknaden 1999 var HHI-värdet 0,433, vilket visar att det finns konkurrens på marknaden. Värdet 0,433 indikerar att konkurrensen på markanden inte är helt tillfredställande eftersom effektiviteten på marknaden är som högst när HHI-värdet är 0. Hirshman-Herfindahl index för aktiva kontantkort år 2004: HHI = (0,452)² + (0,416)² + (0,108)² + (0,013)² + (0,0023)² + (0,0023)² + (0,0023)² + (0,0023)² + (0,0023)² HHI = 0,389 Det fanns 9 stycken olika företag år 2004 som konkurrerade med egna kontantkort. Denna delmarknad har för detta år med HHI-indexet en koncentrationsnivå av 0,389. Hirshman-Herfindahl index för abonnemang och aktiva kontantkort år 1999: HHI = (0,486)² + (0,339)² + (0,174)² + (0,0002)² HHI = 0,381 GSM-marknadens fyra aktörer har under år 1999 ett HHI-värde av 0,

26 Hirshman-Herfindahl index för abonnemang och aktiva kontantkort år 2004: HHI = (0,439)² + (0,360)² + (0,165)² + (0,007)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² + (0,0021)² HHI = 0,350 Den totala GSM-marknaden innehåller 18 stycken olika företag. HHI-värdet uppger att marknadskoncentrationen totalt sett är 0,35 på marknaden. 4.5 Entropy koefficienten Entropy koefficienten är ett koncentrationsmått som inkluderar marknadens alla aktörer. Ett lågt E-värde indikerar att marknadskoncentrationen är låg och vice versa. Entropy koefficientens lägsta värde är 0. Storleken på det maximala E-värdet bestäms av antalet företag på marknaden. Tabell Entropy koefficienten för aktiva kontantkort år 1999 Företag Marknadsandel 1/s i ( si ) log e (1/ si ) si log e (1/ si ) Telia 0,466 2,146 0,764 0,356 Tele 2 Comviq 0,458 2,183 0,781 0,358 Vodafone 0,076 13,158 2,577 0,196 Summa: 1,000 E = 0,91 I tabellen ovan visas att Entropy koefficienten var 0,91 på kontantkortsmarknaden för år Tabell Entropy koefficienten för aktiva kontantkort år 2004 Företag Marknadsandel 1/s i ( si ) log e (1/ si ) si TeliaSonera 0,416 2,404 0,877 0,365 Tele 2 Comviq 0,452 2,212 0,794 0,359 Vodafone 0,108 9,259 2,226 0,240 Optimal Telecom 0,013 76,923 4,343 0,056 ABM Telecom AB 0, ,783 6,075 0,014 Djuice 0, ,783 6,075 0,014 Duvialla AB 0, ,783 6,075 0,014 Lebara 0, ,783 6,075 0,014 log e (1/ si ) Sense Communications 0, ,783 6,075 0,014 AB Summa: 1,0000 E = 1,09 20

27 Tabell visar att marknaden för kontantkort innehöll 9 stycken operatörer år 2004 och E- värdet för året var 1,09. Tabell Entropy koefficienten för GSM-marknaden år 1999 Företag Marknadsandel 1/s i ( si ) log e (1/ si ) si log e (1/ si ) Telia 0,486 2,058 0,722 0,351 Tele 2 Comviq 0,339 2,950 1,082 0,367 Vodafone 0,174 5,747 1,749 0,304 Tele 1 Europe 0, ,517 0,002 Summa: 1,0000 E = 1,024 Under år 1999 fanns fyra stycken operatörer på GSM-marknaden. Entropy koefficienten för året var 1,024. Tabell Entropy koefficienten för GSM-marknaden år 2004 Företag Marknadsandel 1/s i ( si ) log e (1/ si ) si TeliaSonera 0,439 2,278 0,823 0,361 Tele 2 Comviq 0,360 2,778 1,022 0,368 Vodafone 0,165 6,061 1,802 0,297 Optimal Telecom 0, ,857 4,962 0,035 ABM Telecom AB 0, ,190 6,166 0,013 ACN 0, ,190 6,166 0,013 Bra Val Sverige 0, ,190 6,166 0,013 Djuice 0, ,190 6,166 0,013 Duvialla AB 0, ,190 6,166 0,013 Glocalnet 0, ,190 6,166 0,013 ispace Telecom AB 0, ,190 6,166 0,013 Lebara 0, ,190 6,166 0,013 Pepppar Mobil AB 0, ,190 6,166 0,013 PGOne 0, ,190 6,166 0,013 Sense Communications AB 0, ,190 6,166 0,013 Universal Telecom 0, ,190 6,166 0,013 Vattenfall AB 0, ,190 6,166 0,013 Östkraft AB 0, ,190 6,166 0,013 Summa: 1,0000 E = 1,243 log e (1/ si ) GSM-marknaden hade till år 2004 expanderat till att innehålla 18 stycken företag. E-värdet för året var 1, Gini koefficienten Med Gini koefficienten som koncentrationsmått ges en beskrivning av hur kontantkort och abonnemang är fördelade mellan de olika företagen. En hög Gini koefficient indikerar en ojämn fördelning med hög marknadskoncentration som följd. 21

28 Tabell Gini koefficienten för aktiva kontantkort år 1999 Företag Aktiva kontantkort (x i ) tusental Kumulativ kvantitet t.o.m. firma (n), tusental TeliaSonera Tele 2 Comviq Vodafone Summa: G = 4738 (0,5 x 3) (1983) 1 = 0,593 Tabell skildrar att under 1999 var det endast de tre nätägande operatörerna som tillhandahöll kontantkort. Det totala antalet kontantkort på marknaden var stycken. Gini koefficienten på kontantkortsmarknaden är för detta år 0,593. Tabell Gini koefficienten för aktiva kontantkort år 2004 Företag Aktiva kontantkort (x i ) tusental Kumulativ kvantitet t.o.m. firma (n), tusental TeliaSonera Tele 2 Comviq Vodafone Optimal Telecom ABM Telecom AB ACN Bra Val Sverige Djuice Duvialla AB Summa: Gini koefficienten för aktiva kontantkort år 2004: G = (0,5 x 9) (5558) 1 = 0,827 Tabell visar att det under 2004 fanns nio stycken företag på marknaden för kontantkort. Den totala kvantiteten av kontantkort uppgick detta år till stycken. Gini koefficienten uppger att kontantkortsmarknadens marknadskoncentrationen är 0,827 för år

29 Tabell Gini koefficienten för GSM-marknaden år 1999 Företag Abonnemang och aktiva kontantkort (x i ) tusental TeliaSonera Tele 2 Comviq Vodafone Tele 1 Europe Summa: Kumulativ kvantitet t.o.m. firma (n), tusental G = (0,5 x 4) (4836) 1 = 0,655 Tabell på föregående sida visar att GSM-marknaden innehöll fyra stycken operatörer. Den totala kvantiteten av abonnemang och aktiva kontantkort på marknaden var stycken. Gini koefficienten för GSM-marknaden år 1999 är 0,655. Tabell Gini koefficienten för GSM-marknaden år 2004 Företag Abonnemang och aktiva kontantkort (x i ) tusental TeliaSonera Tele 2 Comviq Vodafone Optimal Telecom ABM Telecom AB 19, ,2 ACN 19, ,4 Bra Val Sverige 19, ,6 Djuice 19, ,8 Duvialla AB 19, Glocalnet 19, ,2 ispace Telecom AB 19, ,4 Lebara 19, ,6 Pepppar Mobil AB 19, ,8 PGOne 19, Sense Communications AB 19, ,2 Universal Telecom 19, ,4 Vattenfall AB 19, ,6 Östkraft AB 19, ,8 Summa: Kumulativ kvantitet t.o.m. firma (n), tusental G = (0,5 x 18) (9326) 1 = 0,887 23

30 I tabell ges att GSM-marknaden i sin helhet innehåller 18 stycken mobiloperatörer. Det totala antalet abonnemang och aktiva kontantkort uppgick detta år till stycken. Gini koefficienten för GSM-marknaden år 2004 är 0,

31 Kapitel 5 RESULTATANALYS 5.1 Marknadskoncentration kontantkort Det fanns 1999 endast tre stycken aktörer på marknaden för kontantkort. Dessa var Telia, Tele2Comviq och Vodafone. Gemensamt för dessa tre företag är att de innehar egna nät. När marknadsandelarna för 1999 granskades visades tydligt att Telia och Tele2 Comviq är de två ledande företagen för kontantkort. Tillsammans kontrollerade dessa företag 92,4 % av marknaden. Med marknadsandelar som koncentrationsmått måste därför marknadskoncentrationen betraktas som hög för året. När marknaden granskas fem år senare kan konstateras att Post och Telestyrelsens satsningar har gett resultat sett till att antalet företag på marknaden har ökat. Det fanns i slutet på år 2004 sex stycken nya aktörer, varav fem av dessa är så kallade tjänstetillhandahållare som genom att hyra ledig nätkapacitet från någon av de nätägande operatörerna tillhandahöll kontantkort. De nya företagens inträde på marknaden har dock inte lyckats minska de tre nätägande operatörernas enskildas marknadsandelar nämnvärt mycket. Telias marknadsandel minskade förvisso från att ha varit 46,6 % under 1999 till att vara 41,6 % fem år senare. Telias minskning kan emellertid främst förklaras genom att en omfördelning skett bland de nätägande operatörerna. Vodafone har nämligen under samma tidsperiod stärkt sina marknadsandelar från 7,6 % till 10,8 %. De sex nya aktörerna på marknaden kontrollerade tillsammans 2,4 % av marknaden för kontantkort år Värt att notera här är att Optimal Telecom är ett dotterbolag till Tele2Comviq och inkluderades fram till år 2001 i dennes siffror. För år 2004 har Optimal Telecom en marknadsandel av 1,3 %, vilket medför att de fem tjänstetillhandahållarna endast förfogar över 1,1 % av marknaden. De tre nätägande operatörerna kontrollerade tillsammans under 1999 exakt hela marknaden för kontantkort. Detta medförde att det beräknade m-firm concentration ratio (CR) för året uppgick till det maximala värdet av 1. Slutsatsen av detta är att marknaden karakteriseras av väldigt hög marknadskoncentration. Fem år senare är CR-värdet 0,976, vilket indikerar att 25

32 koncentrationen på marknaden är fortsatt hög trots de satsningar Post & Telestyrelsen genomfört för att stärka konkurrensen på marknaden. När marknaden analyseras genom Hirshman-Herfindahl index (HHI) visar beräkningarna att HHI-värdet är 0,433 för år 1999 och 0,389 för år 2004, vilket betyder att koncentrationen på marknaden har minskat. Det maximala värdet för HHI-indexet är precis som för CR-värdet lika med 1. Marknadssituationen på kontantkortsmarknaden med HHI-måttet överensstämmer inte helt med den bild CR-måttet ger. Anledningen till att marknadskoncentrationen på marknaden är lägre med HHI-indexet beror på att i beräkningen inkluderas samtliga aktörers marknadsandelar samt att marknadsandelarna höjs upp i kvadrat, vilket föranleder att HHImåttet ger en mer positiv bild av konkurrenssituationen på marknaden i förhållande till vad CR-måttet gör. Entropy koefficenten för kontantkortsmarknaden år 1999 var 0,91. Det minsta möjliga värdet med detta mått är 0 och vid detta värde råder monopolsituationen. Eftersom det inte finns någon begränsning på hur högt värdet på Entropy koefficienten kan vara får 0,91 anses som ett värde som pekar på en ineffektiv marknad med hög marknadskoncentration som följd. Till år 2004 hade Entropy koefficienten förbättrats till 1,09. Att värdet på Entropy koefficienten har förbättrats under femårsperioden beror på att antalet aktörer på marknaden för kontantkort har ökat. Med Gini koefficienten granskades variationen i marknadsandelar för de olika företagen på marknaden. Värdet för år 1999 var 0,593 och fem år senare hade variationen i marknadsandelar ökat på marknaden, vilket medförde att Gini koefficientens värde ökade till 0,827. Eftersom en ökning av Gini koefficienten innebär att marknaden går i riktning mot monopolsituationen är det intressant att se att detta koncentrationsmått tillskillnad från övriga koncentrationsmått gör gällande att marknadskoncentrationen har ökat under femårsperioden. En trolig orsak till att detta mått ger en annan bild av konkurrenssituationen är att det under 1999 endast fanns stycken aktiva kontantkort på marknaden och fördelningen av dessa var jämnare fördelad bland de tre operatörerna än vad som var fallet fem år senare när marknaden expanderat kraftigt till att innehålla stycken aktiva kontantkort. När marknaden för kontantkort blev större ökade antalet aktörer på marknaden från att ha varit 3 stycken 1999 till att vara 9 stycken De tre nätägande operatörerna behöll dock sin 26

33 dominerande ställning, vilket medförde att fördelningen av kontantkort blev mer ojämnt fördelad på marknaden. 5.2 Marknadskoncentration GSM-marknaden Under år 1999 fanns det fyra konkurrerande företag på GSM-marknaden. Förutom de tre nätägande operatörerna fanns en tjänstetillhandahållare vid namn Tele 1 Europe. Företaget hade dock en väldigt svag marknadsposition med sina 0,02 % av marknaden. Marknaden dominerades istället främst av Telia som med sina 48,6 % kontrollerade nästan halva marknaden. Tele 2 Comviq var den näst största operatören med en marknadsandel på 33,9 % följt av Vodafone som förfogade över 17,4 % av marknaden. När GSM-marknaden granskas fem år senare har antalet aktörer på marknaden ökat till att innehålla 18 stycken företag, varav 14 stycken fungerar som tjänstetillhandahållare som hyr ledig närkapacitet från de nätägande operatörerna. Telias marknadsandel har under denna tid försvagats med 4,7 % till 43,9 %. Under samma period ökar Tele 2 Comviqs marknadsandel med 2,1 %, vilket troligtvis har ett starkt samband med minskningen för Telia. Tjänstetillhandahållarna hade trots att de är många till antalet en väldigt svag marknadsposition eftersom de tillsammans inte kontrollerade mera än 2,9 % av marknaden. Utifrån denna information kan därför Post och Telestyrelsens beslut om att de nätägande operatörernas är skyldiga att upplåta ledig nätkapacitet till tjänstetillhandahållare endast anses ha gett positiva effekter i avseendet att antalet aktörer på marknaden har ökat. Trots den stora marknadspenetrationen är dock tjänstetillhandahållarnas ökning i marknadsandelar sedan 1999 bara 2,88 %, vilket måste anses som ett svagt resultat. Med CR-måttet kan urskiljas att de tre nätägande operatörerna under 1999 nära på fullständigt dominerade GSM-marknaden med 99,9 % av marknadsandelarna. Fem år senare när antalet företag på marknaden hade ökat till 18 stycken, så har koncentrationen på marknaden minskat en aning. De tre nätägande operatörernas marknadsmakt var emellertid fortsatt hög eftersom de tillsammans kontrollerade 96,4 % av marknadsandelarna på GSM-marknaden. HHI-indexet har sjunkit från att för 1999 vara 0,381 till att år 2004 vara 0,350, vilket visar att en knapp förbättring av konkurrensen på marknaden alltså har ägt rum. Att antalet tjänstetillhandahållare ökade kraftigt under tidsperioden kombinerat med att varje 27

34 tjänstetillhandahållare hade små marknadsandelar är den bidragande orsaken till att HHIvärdet blev lägre för år Eftersom Entropy koefficientens värde är helt beroende av antalet företag som finns på marknaden förbättrades givetvis även detta koncentrationsmått som en följd av den höga marknadspenetreringen. Entropy koefficienternas värden bör främst användas i jämförelser i absoluta tal mot varandra för att se trender. Detta på grund av att Entropy koefficienten inte har något fastställt högsta värde. Följden av detta blir att det med ett enskilt E-värde är svårt att tolka hur hög marknadskoncentrationen egentligen är. Trots att GSM-marknaden för år 2004 innehåller 14 stycken nya aktörer sedan 1999 visar Gini koefficienten till skillnad mot övriga koncentrationsmått att marknadskoncentrationen under tidsperioden har ökat. Att Gini koefficienten visar upp en annan verklighetsbild än de övriga koncentrationsmåtten beror troligtvis på att Gini koefficienten påverkas negativt av att nyetablerarna trots den stora marknadsexpansionen inte lyckats stärka sina positioner genom att ta marknadsandelar från de tre ledande operatörerna, vilket medför att fördelningen av marknadsandelar på marknaden är mera ojämnt fördelad för år