RÄTTSPSYKIATRISK VÅRD - en litteraturstudie om vårdares upplevelser och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård

Transkript

1 Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Utbildningsprogram för sjuksköterskeexamen 180 hp Kurs VO 453 C VT 2008 Examensarbete 10 p/15 hp RÄTTSPSYKIATRISK VÅRD - en litteraturstudie om vårdares upplevelser och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård Författare: Andreas Källsson Johanna Nordh

2 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Rättspsykiatrisk vård En litteraturstudie om vårdares upplevelser och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård Andreas Källsson, Johanna Nordh Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp Eva Nilsson Gunilla Carlsson Växjö Universitet. Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete attityder, lidande, litteraturstudie, rättspsykiatri, vårdande, vårdrelation, upplevelser, SAMMANFATTNING Den som begått ett brott kan av domstol efter genomgång av en rättspsykiatrisk undersökning dömas till rättspsykiatrisk vård. Komplexiteten i det rättspsykiatriska vårdandet är att patienterna begått brott, lider av en allvarlig psykisk störning samt att vården bedrivs i en säkerhetsanpassad miljö. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vårdarens inställning och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Metoden som användes var litteraturstudie med kvalitativ analys där två vetenskapliga artiklar samt fyra avhandlingar analyserades. Resultatet visade att vårdarna upplever att de saknar kunskap att utifrån ett säkerhetstänk kunna nå patienterna bakom deras brott och diagnos. Vårdarna upplevde sin yrkesroll som dubbel då de som privatpersoner har starka känslor och attityder gentemot de brott patienterna begått samtidigt som de ska bedriva en god professionell vård med patienten i fokus. Studiens resultat kan tillämpas inom den rättspsykiatriska vården.

3 INNEHÅLL Inledning 1 Bakgrund 1 Rättspsykiatrisk vård 1 Attityder 2 Teoretisk referensram 3 Vårdrelation 3 Lidande/välbefinnande 4 Problemformulering 5 Syfte 5 Metod 5 Material 6 Tillvägagångssätt 7 Analys 8 Forskningsetiska aspekter 9 Resultat 9 Osäkerhet kring brott och diagnos 9 Inställningar och attityder till människan och brottet 9 Inställningar och attityder till människan och sjukdomen 10 Attityder och upplevelser kring vårdandet 11 Fokus på patienten och dennes livsvärld 12 Individanpassad vård 12 Brottet som en del i en helhet 12 Diskussion 13 Metoddiskussion 13 Resultatdiskussion 14 Inställningar och attityder till människan och brottet 14 Inställningar och attityder till människan och sjukdomen 15 Attityder och inställningar kring vårdandet 15 Individanpassad vård 15 Brottet som en del i en helhet 16 Slutsats 16 Referenser 17

4 INLEDNING Författarna är två studenter vid Växjö Universitet som studerar till sjuksköterskor. Författarna valde detta ämne på grund av intresset för, samt övertygelsen om att alla har rätt till en god vård och rätt att bemötas lika oavsett sjukdom eller bakgrund. Sjuksköterskor som arbetar med patienter som är dömda till vård för grova brott är medvetna om att alla har rätt till lika vård, ändå kan de påverkas i sitt sätt att vårda och bemöta dessa patienter. Grova brott väcker stor avsky och starka känslor i vårt samhälle. I media framställs förövarna ofta som monster. Samhällets syn samt medias rapportering tillsammans med sjuksköterskans egna värderingar och normer kan skapa en svår inre konflikt när professionell god vård ska bedrivas utifrån den unika människan och dennes sjukdom. Författarna vill väcka tankar till reflektion hos vårdpersonal som arbetar med patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Det finns vårdpersonal som bortser från de brott patienten begått och vårdar hela människan, men problem kan uppstå då grova brott väcker starka känslor hos alla. Dessa känslor är svåra att bemästra och patienterna kan stigmatiseras. Det krävs lång erfarenhet, mod att våga se, höra samt förstå hela patienten och dennes livsvärld. BAKGRUND Rättspsykiatrisk vård Efter att ha begått ett brott kan en person av domstol dömas till rättspsykiatrisk vård (LRV), med eller utan särskild utskrivningsprövning (SUP). Den som överlämnas till rättspsykiatrisk vård har genomgått en psykiatrisk undersökning och konstaterats lida av en allvarlig psykisk störning. Särskild utskrivningsprövning betyder att det finns risk för återfall i brott av allvarlig karaktär. Utskrivning, beslut om permissioner och frågor om frigång bedöms framför allt av länsrätten. Var sjätte månad ansöker chefsöverläkaren på kliniken om förlängning av vårdtiden för patienten hos länsrätten, vilka tar beslut om vården ska fortgå eller upphöra. Vid bedömning tas särskild hänsyn till tidigare våldsbeteende, patientens aktuella tillstånd samt inställning till tidigare brottslighet och om det föreligger missbruksproblem. Beslutet grundar sig även på vilken verkan den givna vården och behandlingen haft (Lidberg & Wiklund, 2004). Enligt SOU (2006:91) döms varje år cirka 375 personer till rättspsykiatrisk vård. Idag finns det omkring 1400 personer som vårdas inom rättspsykiatrin. Patienterna är ofta svårbehandlade med ingen eller dålig behandlingsmotivation. Utöver de rent psykiska sjukdomarna så har många även missbruksproblem och personlighetsstörningar av olika slag. I många fall finns även en svår och orolig uppväxt. I vuxen ålder har få arbete eller annan fast försörjning, saknar oftast permanent bostad, familj och ett ordnat socialt nätverk. Rättspsykiatrin ansvarar för diagnostik, behandling och rehabilitering. Vården syftar till att behandla och hjälpa patienten att förstå och hantera sin psykiska störning. Genom detta strävar vården efter att ge patienten möjligheter att hantera och kontrollera sitt beteende, detta för att minimera risken för återfall i brottslighet. Vidare syftar vården, som vid all annan sjukvård, till att förbättra patientens hälsa och öka livskvaliteten. Speciellt för rättpsykiatrisk vård är att vården ska främja ett självständigt liv för patienten så att denne ska kunna återinträda i samhället. För varje patient ska det därför upprättas en vårdplan där fokus läggs på insatser som är brottsförebyggande samtidigt som patientens delaktighet och inflytande tillgodoses (Hörberg, 2008). 1

5 Den rättspsykiatriska vården är en speciell verksamhet och även om mycket av dess arbetsmetoder är gemensamma med övrig psykiatri finns det stora skillnader. Den största skillnaden är att rättspsykiatrin är komplex genom att verksamheten ska uppfylla kravet på god vård utifrån patienternas diagnoser, resurser, behov och tillstånd samtidigt som insatser ska vidtas för att förebygga återfall i brottslighet. Vidare måste den rättspsykiatriska vården se till att säkerhet och juridiska åtaganden uppfylls (SOU 2006:100). Attityder Termen attityd används idag vanligen för en varaktig inställning som har byggts upp genom erfarenheter och kommer till uttryck i att någon är för eller emot något. I stort sett blir de flesta företeelser i samhällslivet föremål för attityder. Föremålet för en attityd kan vara en person, även den egna personen, och då ofta i en social roll, t.ex. som mor, lärare, sjuksköterska eller patient. ( Människan beter sig olika beroende på situation. Ibland gör vi saker som kan få vår omgivning att tro att vi har speciella egenskaper. Det vanliga är att vi försöker beskriva varandra utifrån hur vi handlar och inte utifrån hur vi är (Kangas Fyhr & Wilhelmsson, 2006). Lilja (2007) tar i sin avhandling upp att tre komponenter kan ses i attityden vid psykiatrisk vård. Dessa tre komponenter består av en kognitiv, en affektiv och en handlingskomponent. Den kognitiva står för de kunskaper som individen har i en viss fråga, den affektiva står för de känslor individen har mot någon eller något och handlingskomponenten beskriver hur personen faktiskt agerar. Vårdaren i ett psykiatriskt vårdsammanhang kan uppleva attityden som motsägelsefull. Denne kan se på patienten som vilken annan människa som helst, om än bara som en person som råkat ut för en psykisk sjukdom (kognitiv komponent). Trots detta kan vårdaren uppleva osäkerhet och känna sig främmande inför patienten när denne exempelvis talar om sina upplevelser eller sin historia (affektiv komponent) och därför kan vårdaren undvika en nära kontakt med patienten (handlingskomponent). En inställning eller en attityd till något medför ett visst handlande, inte enbart tyckande och kännande. Det är viktigt att som vårdpersonal fundera över sin egen inställning, det vill säga sin attityd, för att medvetet reflektera och tänka till innan agerandet. Attityder formas genom hela uppväxten och omgivningens attityder kan ibland vara svåra att urskilja från sina egna. Inställningar och attityder kan grunda sig på okunskap och felaktigheter och kallas då för fördomar. Fördomar överensstämmer inte med verkligheten och är ofta känsligt laddade. Dessa kan skada eftersom de medverkar till att människor kan behandlas felaktigt eller orättvist (Kangas Fyhr & Wilhelmsson, 2006). I en studie av Rash och Winton (2006) visas sjuksköterskors attityder och inställning till patienter dömda för sexualbrott. Generellt har allmänheten en negativ inställning gentemot personer som begått sexualbrott. Sjuksköterskor ska via sin yrkesroll sätta omvårdnaden och empati i fokus mot alla patienter. Det kan dock uppstå en inre konflikt hos sjuksköterskor vid vård av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård då man kan se att dessa patienter ibland marginaliseras och stigmatiseras. 2

6 TEORETISK REFERENSRAM Vårdrelation Allt omsorgsarbete handlar om relationer. Vad relationerna innefattar varierar beroende på hur förhållandet definieras mellan den som ger omsorg och den som mottar den. En sjuksköterska arbetar inte med brutna ben eller andra fysiska symtom, hon arbetar med människan som behöver hennes hjälp och yrkeskompetens. Den psykiatriska sjuksköterskan arbetar inte med patientens förvirrade sinnen eller psykiska symtom. Hon arbetar med människor med psykiska sjukdomar eller störningar som påverkar hela deras tillvaro på ett hämmande och destruktivt vis. Relationsarbete handlar således om ett samspel människor emellan. Det handlar om att tänka, känna och agera i förhållande till patienter och medarbetare. Vi har känslor som är kopplade till antaganden om hur vi själva och andra kommer att uppträda. Vårt eget och andras beteende skapar känslor i oss. De känslor som fyller oss får konsekvenser för hur vi förhåller oss till patienten (Aanderaa, 1995). Vårdrelationen är alltid asymetrisk, det vill säga att vårdaren har i och med sitt yrke och sin kunskap en maktposition gentemot patienten. Det är därför viktigt att vårdaren reflekterar över sin makt, hur den ser ut samt hur den används för att främja patientens bästa utifrån dennes behov och resurser. Den vårdande relationen förutsätter även en ömsesidighet från båda parter. Det innebär att vårdaren måste vara tillgänglig för patienten samtidigt som patienten måste bjuda in vårdaren i sin värld. Relationen får karaktären av förbindelse. Det viktiga är att inte forcera fram relationen utan att vårdaren inbjuder och att det därefter är upp till patienten att knyta band. Först när patienten känner tillit och förtroende till vårdaren och känner att denne har visat ett genuint intresse kan vårdaren bli delaktig i patientens värld och lidandeberättelse (Wiklund, 2003). Såväl vårdaren som patienten för med sig sin historia, sina erfarenheter och förväntningar in i relationen. Tillsammans bygger vårdare och patient upp ny historia där patientens lidande och utveckling står i centrum. Ett annat sätt att etablera förbindelser är att våga bli berörd. Vår personlighet formas i och med att andra människor ger gensvar på det vi uttrycker och förmedlar av oss själva. Patienten förnekas möjlighet till utveckling om vårdaren förhåller sig helt neutral. Relationen mellan vårdare och patient skapas beroende på huruvida patienten kan knyta an till andra på ett tryggt sätt eller om anknytningssättet präglas av ambivalens och otrygghet. Många gånger är det de patienter som har svårast att relatera till andra som har störst behov av en trygg relation. Detta ställer stora krav på vårdarens lyhördhet och yrkesskicklighet (Wiklund, 2003). Vårdrelationen är central i den rättspsykiatriska vården för att lindra patientens lidande och extentiella ensamhet. En av de viktigaste förutsättningarna för ett meningsfullt vårdande är viljan att möta patienten som en unik person i en livsvärld och vardag. Det är därför av stor betydelse att vårdaren ser människan och inte brottet och ha förmåga att acceptera även det som verkar avvikande. På detta sätt kan en hållbar relation byggas upp och bibehållas (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Fisher (1995) visar i en studie på det etiska dilemma som vårdare inom rättspsykiatrin står inför i den dagliga vården. Detta vårdande innebär en balansgång mellan stödjande av patientens självständighet och behovet av att vidmakthålla kontroll. Ett annat problem är det svåra i att skapa goda vårdrelationer samtidigt som vårdaren måste upprätthålla en viss distans till patienten. Det viktiga är alltså att vara professionell och samtidigt visa engagemang i sitt vårdande. 3

7 Stämningen som råder på en avdelning kan benämnas som vårdklimat. Vårdklimatet är beroende av den rådande vårdkulturen, vilket också är grundstrukturen för samvaron. Vårdklimatet ska gangna patientens trygghet och hälsa psykiskt, fysiskt och andligt. Det optimala vårdklimaten är olika för varje patient och varierar även för den enskilda patienten över tid. Därför är det av vikt att vårdaren utövar en individbaserad vård där varje patient upplever sig unik. Detta innebär att vårdaren kan ta tillvara allt som patienten uttrycker och genom sitt egna förhållningssätt skapa en attityd hos alla på avdelningen, såsom vårdpersonal, andra patienter och anhöriga. Det sker ständiga växlingar i klimatet och vårdaren bör utveckla en lyhördhet för skiftningar så att denna genom medvetna handlingar och aktiviteter kan skapa ett optimalt vårdklimat (Lindström, 1994). Lidande/välbefinnande Enligt Wiklund (2003) handlar inte lidande bara om observerbara symtom utan även om en inre process. Lidandet beskrivs ofta som någon form av hot, kränkning eller förlust av människans själv. Lidandet kan även vara en känsla av att förlora kontrollen och är förenat med skuldkänslor. Ofta upplevs svårigheter med att förmedla sina känslor och att inte dela dessa upplevelser med andra gör att den som lider känner sig avskuren och främmande för andra människor. Trots att vårdare dagligen kommer i kontakt med lidande talar de sällan om det. Det förefaller som om att det inte bara är patienterna som har svårt att tala om lidande, utan även vårdarna. Dessutom får vårdare ofta lära sig att se situationer objektivt för att inte låta sig påverkas av personliga värderingar. Detta kan leda till att vårdare distansierar sig från patienternas lidande och bara koncentrerar sig på det yttre och konkreta istället för att närma sig patienten ur ett helhetsperspektiv där lidande och existentiella tankegångar aktualiseras. Enligt Eriksson (1997) är lidandet en unik totalupplevelse, där den lidande, speciellt efter att under lång tid ha lidit utan lindring, kan bli oåtkomlig och avskuren från omvärlden. Lidandet finns på tre nivåer där den första nivån är att ha ett lidande. Detta innebär att människan egentligen inte förstår att hon lider och kan därför inte heller göra någonting åt det. I en sådan situation är det lätt att bli styrd av yttre omständigheter. Lidandet på den andra nivån, att vara i ett lidande, innebär en obalans i livet, framför allt till andra människor på grund av en disharmoni i det inre. Detta kan människan försöka lindra genom behovstillfredsställelse som dock oftast bara blir kortsiktligt och ofullständigt utan känsla av helhet. Därför ökas efter ett tag människans oro ännu mer och man hamnar i lidandets tredje nivå, att varda i lidande. Här kan kontakten med ens eget lidande och med ens eget inre helt gå förlorad och för att inte helt bli avskärmad krävs det att lidandet blir bekräftat av en medmänniska, exempelvis en vårdare. Vårdandet innebär att vilja den andre människan väl oberoende av rådande omständigheter. Alla handlingar bör utgå ifrån patientens behov, vilket kan kräva stor eftertanke. När viljan att vårda finns, finns även en möjlighet att beröra en annan människa utifrån en strävan att lindra den andras lidande (Sjögren, 2004). En form av lidande är det så kallade vårdlidandet, det vill säga det lidande som drabbar patienten på grund av vårdande eller brist på vårdande. Detta vårdlidande uppstår många gånger på grund av ett omedvetet handlande, bristande kunskap och en avsaknad av reflektion hos vårdaren. Förnekandet av den lidande patienten får större kraft av att det sker i en ömtålig vårdrelation, då den ena personen är beroende av den andra personens välvilja. Patienter blir då utlämnade till andra personers vilja att göra gott (Dahlberg m.fl., 2003). Lika viktigt som det är att bekämpa olika former av lidande är det att arbeta för att uppnå välbefinnande. Vårdande kan konkret öka patienters möjligheter till att känna välbefinnande. Välbefinnandet förutsätter att människan för det första erkänner att lidandet finns och för det 4

8 andra vågar vara i lidande. I en vårdande relation blir vårdaren delaktig i lidandet och det är av stor vikt att vårdaren har modet att vara kvar hos den lidande människan. Såväl lidande som välbefinnande ses som unikt för varje patient (Dahlberg, m.fl., 2003). PROBLEMFORMULERING En av de viktigaste förutsättningarna för ett meningsfullt vårdande är att ha en äkta vilja att möta patienten som en person i sin livsvärld och vardag. Därför är det av stor vikt att vårdaren kan acceptera även det som verkar avvikande. Denne bör dessutom upprätthålla kontinuitet i relationen till patienten, vilket kan bidra till att en hållbar relation kan byggas upp och bibehållas (Dahlberg m.fl., 2003). Både vårdaren och patienten är delaktiga i vårdrelationens utformning som då kan ge kraft och lindra lidande. Dock är det vårdaren som har den största makten och därmed även det största ansvaret. Vårdaren måste därför se till att relationen utformas så att den blir en kraftkälla och inte ett hot för patienten. Relationen till en vårdare kan vara tärande och orsaka vårdlidande om inte vårdaren är lyhörd och behandlar patienten med respekt (Wiklund, 2003). Vårdandet av patienter som är dömda till rättspsykiatrisk vård kan i viss utsträckning påverkas, dels av samhället i stort, dels av vårdarens egna värderingar, normer och inställningar till grova brott. Vårdpersonal ska ha en holistisk människosyn och se hela människan, i detta fall alltså inte bara det begångna brottet. Författarna har valt att göra en studie utifrån vårdarens perspektiv för att komma närmare vilka attityder, tankar och inställningar vårdare har kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård för grova brott, och hur detta påverkar vården av patienten. SYFTE Syftet med denna studie var att beskriva vårdarens inställning och attityder kring vården av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. METOD För att besvara syftet valdes en litteraturstudie där vetenskapliga studier och delar av avhandlingar granskades och analyserades med en kvalitativ ansats. Då vetenskapliga studier och avhandlingar utgår från flera olika studier bidrar detta till bredd och flera olika perspektiv. Inom det kvalitativa kunskapsparadigmet läggs fokus på fenomenets egenskaper, vilka innebörder människor lägger i detta och vilken mening detta fenomen har för människor. Vid en kvalitativ metod handlar det om att fånga de subjektiva erfarenheterna och upplevelserna och i denna forskningstradition framträder kroppen som ett levt subjekt (Friberg, 2006). Material Vetenskapliga artiklar samt delar av avhandlingar valdes som litteratur till studien innefattande vårdarnas upplevelser och attityder kring att vårda patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Utifrån syftet hade författarna även kunnat göra en intervjustudie med 5

9 vårdare inom rättspsykiatri för att få svar på problematiseringen. Författarna valde att göra en litteraturstudie då det redan fanns forskning som överensstämde med syftet. Inkluderingskriterierna var att studierna skulle belysa vårdarnas perspektiv i den dagliga, rättspsykiatriska vården. Detta innefattar sjuksköterskor och skötare med eller utan psykiatrisk specialistutbildning. Studier som byggde på läkares, psykologers, kuratorers samt patienters perspektiv exkluderades. Även studier äldre än 15 år exkluderades. Höglund (1996) tar i sin avhandling upp dilemmat med att vårda den svåraste patientgruppen, de som är dömda till rättspsykiatrisk vård. De delar av avhandlingen som har analyserats är Personalens dubbla perspektiv, Att hantera vetskapen om brottet i mötet med patienten samt Att arbeta med sin egen bild, (sid , 85). Hon tar upp hur vårdarna praktiskt försöker hantera vetskapen om brotten, men även hur de försöker lösa svårigheten att möta dessa patienter. Avhandlingen utgår från intervjuer med 14 vårdare med erfarenhet av rättspsykiatrisk vård, varav åtta män och sex kvinnor i åldrarna år. Resultatet tar upp att rättspsykiatriska vårdavdelningar strikt regleras av regler och rutiner, vilket ställer höga krav på vårdarna för att bedriva god vård. Hörbergs (2008) avhandling tar upp komplexiteten gällande vårdandet i den slutna rättspsykiatriska vården. Avhandlingen bygger på två studier där studie 2, Att vårda inom den rättspsykiatriska vården, analyserades, (sid ). Hörberg frågar sig om den vård som bedrivs verkligen är tillräckligt vårdande när förutsättningarna är att patienterna vårdas mot sin vilja, lider av en allvarligt psykisk störning samt gjort sig skyldiga till brott. Avhandlingen utgår från två studier som innefattar hur det är att vårdas och att vårda inom rättspsykiatrin. Sammanlagt intervjuades elva patienter, sex män och fem kvinnor samt elva vårdare, sju män och fem kvinnor. Huvudresultaten visar på svårigheter och problem i det rättspsykiatriska vårdandet i en vårdvetenskaplig mening då det fortfarande finns de som anser att fostran och disciplinering är vårdande. Kristiansen m.fl. (2005) undersöker i sin kvalitativa enkät- och observationsstudie sjuksköterskors påverkan på patienters beteenden och sociala funktion samt mängden tid de spenderar med patienterna. Studien poängterar att sjuksköterskornas attityder gentemot patienterna speglar hur mycket tid de spenderar med dem. Enkätstudien besvarades av 30 sjuksköterskor i åldrarna år. I observationsstudien observerades 29 patienter i åldrarna år, varav 18 män och elva kvinnor. Huvudresultaten av studien visar att personalen tillbringar dagligen lite tid tillsammans med patienterna. De som behöver social träning mest, får det minst. Sjuksköterskor ser ibland symtom och diagnos framför människan. I sin studie belyser Martin och Street (2003) den terapeutiska relationen mellan vårdare och patient i rättspsykiatrisk vård via kvalitativ intervjustudie med fem sjuksköterskor samt analys av journalanteckningar ur 17 patientjournaler. Resultatet visar att patienterna är sårbara och att det är viktigt med förtroende och empati för det terapeutiska vårdandet. Studien visar även att vårdarnas engagemang minskar med vårdtiden. I sin studie beskriver Rask och Hallberg (2000) sjuksköterskors synsätt som behandlar värden av teorier och praktik inom rättspsykiatrin. Studien i sin helhet belyser vårdarnas syn på sitt dagliga arbete via kvantitativ enkätundersökning. Av totalt 350 enkäter besvarades 246 stycken. Ett av de mest framträdande resultaten var att vårdarna inom rättspsykiatrin har behov av specifika kunskaper som beaktar de särskilda svårigheter som är förknippade med omvårdnad av rättspsykiatriska patienter. 6

10 Sjögren (2004) beskriver i sin avhandling vårdandet av patienter som begått sexuella övergrepp mot barn. Sidorna har analyserats och handlar om vårdarnas upplevelser av rädsla, vrede, vilsenhet och klarsyn i den vårdande vardagen. Författaren tar upp om det överhuvudtaget går att förstå patienter som begått sådana här grova brott. För att få en fördjupad förståelse för vad vårdandet av dessa patienter skulle kunna innebära måste en viss förståelse av patienterna och även deras brott uppnås. Avhandlingen bygger på en intervjustudie med elva vårdare och tio manliga patienter i rättspsykiatrisk vård. Resultatet visar att det krävs god kunskap av vårdarna för att uppnå det optimala och mest helande vårdandet. Det är även av stor vikt att vårdarna förstår och sätter sig in i patienternas olika livsvärldar. Tillvägagångssätt Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna Cinahl, Elin, PubMed samt PsycINFO. I Cinahl andvändes sökorden forensic psychiatry, nursing, offender, sexual abuse, child, care, nurse samt attitudes. Olika kombinationer av dessa sökord användes för att precisera antalet träffar. I Elin söktes artiklar genom sökorden forensic psychiatry and nursing Dessa databaser användes eftersom de innehåller vårdvetenskapliga artiklar. Begränsningarna som gjordes var att studierna skulle handla om vårdarnas inställningar, attityder och syn på att vårda patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Då det handlar om attityder och inställningar begränsades urvalet till studier gjorda i västvärlden, då det finns kulturella skillnader. Vid en första bedömning lästes 55 sammanfattningar för att få en överblick över studiernas relevans. Artiklarna granskades därefter för att kontrollera den vetenskapliga uppbyggnaden rörande sammanfattning, bakgrund, metod, resultat, diskussion samt referenser (Polit & Beck, 2006). Vid litteraturgenomgången sållades alla artiklar utom en bort. Bortfallet beror på att dessa artiklar inte överensstämde med syftet eller att de inte var vetenskapligt uppbyggda. Ytterligare två artiklar söktes utifrån avhandlingarnas referenser. Den manuella sökningen resulterade i ytterligare två artiklar som ansågs vara lämpliga utifrån syftet. Tabell 1. Antalet träffar till sökorden i de olika databaserna samt antalet valda artiklar. Databas Sökord Antal träffar Antal Cinahl Attitudes AND nursing Attitudes AND nursing AND offender 4 Attitude change AND nursing 30 Nurse attitudes AND sexual abuse AND child 10 Forensic psychiatry 88 Forensic psychiatry AND care 17 Forensic psychiatry AND nurse 8 1 Forensic psychiatry AND attitudes 7 PubMed Attitudes AND nursing AND forensic psychiatry 238 ELIN Forensic psychiatry AND nursing 13 PsycINFO Forensic psychiatry AND nursing AND attitudes 263 använda Avhandlingarna söktes upp via Växjö Universitets bibliotekskatalog. Här söktes med sökorden rättspsykiatri, forensic psychiatry, nursing, attitudes, caring, vårdande, attityder och olika kombinationer av dessa. Övrig litteratur sållades bort för att få fram de avhandlingar med studier gjorda som överensstämde med syftet och som kunde användas till författarnas 7

11 egen litteraturstudie. Begränsningar gällande språk gjordes vilket resulterade i studier både på svenska och engelska. Tabell 2. Antalet träffar till sökorden i sökkatalogen samt antalet valda avhandlingar. Sökkatalog Sökord Antal träffar Antal Växjö Universitetsbibliotek Rättspsykiatri och vårdande Rättspsykiatri 51 Forensic psychiatry 34 Forensic psychiatry och nursing 2 1 Nursing och attitudes 9 Rättspsykiatri och attityder Rättspsykiatri och caring 220 använda Utifrån syftet och problemformulering valdes tre artiklar samt tre avhandlingar ut som bäst överensstämde med vad som avsågs med syftet samt innefattade tillräckligt hög vetenskaplig kvalitet. Analys För att förstå och analysera data har författarna arbetat enligt Dahlberg (1997), som beskriver att dataanalysen består av tre faser, helhet-delar-helhet. Den första delen är den bekantgörande fasen där läsaren får en första förståelse och det är här författaren sätter sig in i texten. När författaren kan beskriva de olika artiklarna går han/hon vidare till nästa fas. I den andra fasen fördjupas förståelsen via analyserande. I den tredje fasen behandlas textens delar åter som en helhet då analysen och resultatet sammanställs. Vid analysen för litteraturstudien användes Graneheim & Lundmans (2003) metod för en kvalitativ innehållsanalys. Artiklarna och avhandlingarna lästes av båda författarna en gång för att få en första översikt över innehållet. De delar av avhandlingarna som bäst överensstämde med syftet valdes ut och lästes på nytt åtskilliga gånger. Artiklarna lästes återigen upprepade gånger av båda författarna och därefter delades texterna upp i delar, meningsbärande enheter, för att få fram det väsentligaste i materialet som svarade bäst mot studiens syfte. Meningsbärande enheter ströks under i artiklarna och de delar av avhandlingarna som valts ut av författarna var och en för sig. Efter detta gjordes en kondensering, vilket innebär att alla meningsbärande enheter skrivs ner i en tabell ur vilken koderna framkommer. Ur dessa koder utvecklades kategorier under vilka alla de meningsbärande enheterna rymdes. I den kvantitativa studien valdes meningsbärande enheter ut på samma sätt och kondenseringen skedde likvärdigt med skillnaden att siffror och antal exkluderades för att endast innefatta informanternas upplevelser. Kategorierna ska enligt Graneheim & Lundman (2003) beskriva innehållet tydligt och informationen får inte exkluderas för att det inte passar under någon kategori. Slutligen diskuterades skillnader och likheter från de olika studierna för att sammanfatta den nya kunskapen. Tabell 3. Exempel på analysprocessen. 8

12 Meningsbärande enhet Egna känslor till dessa brott väcker känslomässigt starka reaktioner. Vårdarnas bild av patienten påverkas av den dom han dömts till. Kondenserad meningsbärande enhet Känsloyttringar mot brott. Ser diagnos och brott framför människan. Kodning Känslor Människosyn Forskningsetiska aspekter Studierna författarna använt sig av var vetenskapligt uppbyggda och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. I och med detta utgick författarna från att de forskningsetiska aspekterna var uppnådda även i de artiklar detta inte var angivet. Enligt Polit & Beck (2006) innebär detta att deltagarna i studierna blivit informerade om konfidentialitet, informerat samtycke samt möjligheten att avbryta studien om så önskas. Texterna har författarna försökt att inte tolka eller vända till sin fördel. Det innebär att hela tiden försöka hålla sig så nära materialet som möjligt så att det som framkommer speglar och tydliggör materialet utifrån studiens syfte. RESULTAT Analysen av materialet resulterade i tre kategorier samt fem subkategorier: Osäkerhet kring brott och diagnos innefattas av de två subkategorierna inställningar och attityder till människan och brottet samt inställningar och attityder till människan och sjukdomen. Den andra kategorin är Attityder och upplevelser kring vårdandet. Fokus på patienten och dennes livsvärld delas in i subkategorierna individanpassad vård samt brottet som en del i en helhet. Osäkerhet kring brott och diagnos Vårdpersonalen upplever att de brott som patienterna i den rättspsykiatriska vården begått samt de diagnoser de har bidrar till en osäkerhet i vårdandet. Inställningar och attityder till människan och brottet Vårdpersonalens beskrivningar av hur de betraktar patienternas brott inom rättspsykiatrin skildrar att de ser på de begångna brotten ur två perspektiv, beroende på om de utgår från sig själva som privatpersoner eller som vårdpersonal. När personalen utgår från sig själva som privatpersoner ser de utifrån normer som generellt sett gäller i samhället. Personalen visar vad de anser vara rätt moral genom att de känner sympati för offret som drabbats och de uttrycker genomgående ett starkt personligt och känslomässigt avståndstagande från brottet. Innan vårdpersonalen etablerat en god vårdrelation till patienten tenderar detta perspektiv att dominera. Vårdandet påverkas av samhällets normer. Vårdarna upplever att det finns en otydlighet och motsägelsefullhet i deras vårduppdrag då de både ska vakta och vårda. De känner inte bara ett ansvar gentemot patienten att denne ska vårdas utan även att samhället ska skyddas. Samhällets syn på dessa patienter påverkar vården som bedrivs då vårdarna upplever rädsla över att begå misstag som kan få mediala konsekvenser. Detta kan påverka vårdandet då fokus hamnar på säkerheten. Detta ger konsekvenser genom att personalen ständigt måste bygga upp ett försvar inom sig mot sina känslor av stress, rädsla och oro (Höglund, 1996, Hörberg, 2008, Martin och Street, 2003). En vårdare beskriver detta: 9

13 Det som är motpolen egentligen till varandra som vi alltid får arbeta med inom den här typen av vård och behandling, det är att...samtidigt som det krävs utav myndigheter som socialstyrelsen och så vidare, att vi ska bedriva vård och behandling, samtidigt så ska vi skydda dom här och vi ska skydda samhället från dom här patienterna...(hörberg, 2008, sid. 125). Inom rättspsykiatrin existerar det en dubbelhet gällande det moraliska och professionella perspektivet. Denna dubbelhet innebär att vårdare kan tycka illa om, ta avstånd från och känna starka känslor mot det brott patienten begått. Detta samtidigt som de inom ramen för den professionella rollen kan känna empati och kunna mötas med målsättningen att ge god vård mot bakgrund av att patienten uppfattas som sjuk. Vid vård av patienter som sexuellt förgripit sig på barn blir detta särskilt framträdande. Dessa brott kan ge obehagliga och starkt hotande känslor som hjälplöshet och vrede vilket kan ge uttryck i en vårdande rädsla som visar sig i form av otrygghet och osäkerhet. Om dessa känslor inte bearbetas blir vårdandet inskränkt och kompromisslöst. Vårdarna upplever de aktuella patienterna som radikalt olika dem själva samtidigt som de även är lika på andra sätt. Detta skrämmer vårdarna och får dem att bli oroliga för att blanda ihop sitt eget sätt att förhålla sig till livet med dessa patienters. Vårdarens grundläggande tillit i vårdandet utmanas av den rädsla, otrygghet och osäkerhet som de erfar i mötet med patienten. Istället för att ta tag i problematiken undviker vårdarna djupare kontakt med patienterna. De blir mer avståndstagande eftersom de känner att de på olika sätt måste hålla sig undan från dem. Personalen tycker det är svårt att konfrontera patienterna och prata om de brott de begått. Vårdpersonalen uttrycker att de skulle vilja fråga, men av rädsla för svaret avstår de. Jag är väl lite rädd att det (samtalet) på något sätt väcker för mycket hos patienten. Det kanske väcker lite inom mig också, säkert att det gör... (Sjögren, 2004, sid. 108). Risken, när vårdarna försöker skydda sig, är att samtidigt som de stänger av känslor av rädsla, ilska och vrede, stänger de även av sin medmänsklighet, värme och förståelse (Höglund, 1996, Sjögren, 2004). Jag har ingen lust att höra detaljer för...//...då blir jag äcklad. För jag blir elak sen, för jag blir förbannad att han gjort något sådant. // Men sen skulle jag nog dra mig för att ta med honom på utflykter och sådana saker. Det tror jag. Jag är helt övertygad. Då skulle det bli särbehandling från min sida (Sjögren, 2004, sid. 110). Inställningar och attityder till människan och sjukdomen Vårdpersonal inom rättspsykiatri upplever att olika diagnoser anses krävande och kan inge rädsla för att komma patienterna nära. Vårdpersonalen sätter ofta diagnosen i centrum och inte den enskilda individen och känslor som till exempel rädsla utgår från sjukdomen. Vårdarna poängterar vikten av att betrakta patienten som en psykiskt sjuk person och samtidigt behålla ett professionellt perspektiv. Som en del i den professionella yrkesrollen ingår att lära sig att hantera och förstå sina privata reaktioner på de grova brott som har begåtts utifrån patientens sjukdom. För att göra vården så bra som möjligt uppger vårdarna att de bearbetar sina känslor och reaktioner i personalgruppen som helhet och därmed konstruerar en gemensam uppfattning om hur de ska bemöta och vårda dessa patienter. För att bedriva en god och professionell vård krävs det att vårdarna kan reflektera över och hantera sina egna känslor på ett korrekt sätt. Vårdare uppger att de som själva inte känslomässigt klarar av att möta patienten i dennes diagnos undviker att gå in i en nära relation till exempel via samtal eller fungera som kontaktman. De känner då ett behov av att hålla påtaglig distans till patienten på grund av att de inte klarar av att balansera sina egna privata reaktioner gentemot kraven på professionell vård. (Kristiansen m.fl., 2005, Höglund, 1996). 10

14 ...nurses general inability to see the psychiatric client as anything other than what the diagnosis and symptoms says, probably does not reduce the individual client s experiences of worthlessness and destroyed self-respect (Kristansen m.fl., 2005, sid. 725). Attityder och upplevelser kring vårdandet Vårdpersonalen anser att det är genom relationen och ett bra bemötande som vårdarna erfar att de når patienterna. Det är framför allt i vårdvardagen som vårdarna upplever att de kan närma sig, möta och skapa relationer till patienterna. Vårdarna poängterar vikten av att de måste kunna skapa ett förtroende hos patienterna om de ska lyckas nå dem och för att komma dem djupare in på livet. En vårdare beskriver detta:...men framförallt det att dom måste känna liksom förtroende för en, det är det allra viktigaste för att dom ska våga öppna sig och prata om det...problem och svårigheter. Det kan vara saker som de har försökt att dölja hela sitt liv liksom, det är inget som man kommer fram till så direkt alltså utan det tar väldigt lång tid...(hörberg, 2008, sid. 105). Mängden tid vårdare spenderar med patienter kan spegla deras attityder och känslor för dessa. Känner vårdarna en motvillighet inför patientens personlighet eller de brott de begått visar Kristiansens m.fl. (2005) studie att vårdarna medvetet eller omedvetet tar avstånd från patienterna. Dessutom framkommer det i studien att de personer som behöver stödet mest, de med låg social funktion i kombination med hög nivå av psykisk sjukdom, erhåller minst tid. Det finns en problematik kring att vårda patienter dömda till rättspsykiatrisk vård. Vårdpersonalens attityder och uppfattningar till dessa patienter, som oftast känner sig vilsna i sin egen existens och upplever att de inte hör hemma någonstans, kan förhindra deras utveckling. Det är av stor vikt att patienterna bara får vara och att vårdarna inte ska arbeta för att göra patienterna friska utan rehabilitera dem så att de inte återfaller i brottslighet. Det finns en fara med att vårdarna går ifrån sin yrkesroll för känsloyttringar och då anser att patienterna har förverkat sin rätt i samhället och istället borde straffas i form av fängelse. I och med dessa attityder uppstår en fientlighet hos vårdaren som då skapar ett vårdlidande och ett gott vårdande blir inte möjligt. Vårdarna anser att det ska ligga tydligt fokus på relationen mellan patient och vårdare. Relationen ska baseras på tillit, empati och respekt för patientens personliga resurser och kunskaper för att en god vård ska kunna bedrivas. Vidare påpekar vårdarna att relationsarbetet bör ha en tydlig struktur via gränssättning, tydliga regler och rimliga krav. Målet är att sätta patienten i centrum och förmedla en känsla av att denne är betydelsefull och delaktig. Något som kan påverka vårdandet är att det inom den rättspsykiatriska vården råder en maskulin vårdkultur där det anses vara en svaghet att visa försiktigthet, känslighet samt medkänsla. (Sjögren, 2004, Rask och Hallberg, 2000, Martin och Street, 2003). Vårdarna betonar att deras förhållningssätt inte ska vara straffande eller moraliserande för att patienterna ska undvika att känna sig kränkta utan istället känna sig tagna på allvar. Studier visar dock på att vårdarna använder sig av att bestraffa dåligt uppförande samt belöna gott. Vårdarna anser att de har lyckats med vårdandet då patienter har fogat sig och förändrat sitt beteende och på så vis blivit hanterbar för vårdarna. Vårdpersonalen tar upp sin känsla av vanmakt då de inte lyckas nå patienterna och skapa en relation till dem. Detta innebär ett hinder för vårdandet och väcker känsla av maktlöshet då vårdarna har ambitionen att vårda, men misslyckas. Vårdarna upplever att de patienter som är svårast att skapa relationer till, är de omotiverade. Strategier för att motivera och utveckla dessa patienter saknas och frustration 11

15 över att inte se resultat av den vård de bedriver upplevs negativt (Rask, 2002, Hörberg, 2008, Hörberg, 2008). Studier visar på att vården oftast inom rättspsykiatrin består av ytliga relationer i vardagen så som sociala aktiviteter i form av sport, promenader eller att lyssna på musik. Detta leder till en social relation där djupare engagemang uteblir. Härmed får vårdarna svårt att få en djupare relation med patienten och därmed nå och förstå hela dennes livsvärld. Vårdarna beskriver sin vårdande roll som enbart gränsdragande som inte identifierar patientens problem och erfarenheter. Detta leder till att vårdarna observerar patientens beteenden snarare än deras behov och resurser. Fokus läggs således på att patienten ska vara lugn och foglig och dennes psykiska symtom framhävs ej (Martin & Street, 2003). The purposeful process of counselling as interaction or engagement with patients, to identity and meet patients needs, and to explore their experience, was not present in the nursing entries (Martin & Street, 2003, sid.548). Fokus på patienten och dennes livsvärld Vid vårdandet är det av vikt att se hela patienten och förstå dennes totala livssituation och bortse från det begångna brottet. Individanpassad vård Vårdandet inom den rättspsykiatriska vården påverkas till stor del av yttre strukturer såsom rättsväsendet och den egna organisationen. Dessutom sker vården i en begränsande och säkerhetsanpassad miljö. Detta innebär att struktur och ramar går före tanken om individuell vård, vilket gör att den enskilda människans behov tenderar att försvinna. Vårdlagen på en rättspsykiatrisk avdelning formas ofta utifrån diagnoser och de brott patienterna gjort sig skyldiga till. Så tyvärr så är det många gånger som sådana här instanser ser t.ex. diagnoser, domar och sådana här saker då va, dom kanske egentligen inte ser personen bakom...och ibland kanske dom ser personen före domarna...för ibland kanske det faktiskt är så att man måste se diagnoser eller brott och så före själva personen...//...det är sådant som begränsar vårat arbete emellanåt (Hörberg, 2008, sid.134). Vårdarna upplever vården som oreflekterad då omständigheterna bestäms av vårdgivarna och vårdkulturen. Vården bedrivs utifrån hur personalen är som personer, inte utifrån vårdvetenskapen. En del som har arbetat länge inom rättspsykiatrin kan uppleva vårdandet som en vana som inte kräver någon särskild planering vilket leder till att den individanpassade vården försummas i viss utsträckning (Hörberg 2008). Brottet som en del i en helhet För att få en förståelse för hela patienten, brotten inkluderat, krävs vetskap om patientens totala livssituation som innefattar bakgrund med uppväxtförhållande, utbildning, sociala kontakter och arbete samt problem och svårigheter som förekommit. Genom detta synsätt ger personalen uttryck för en helhetssyn och patienten sätts in i ett sammanhang. En vårdare beskriver detta: Man är inte mer än människa där. Det finns väl i bakhuvudet. Framför allt såna avskyvärda brott...ja, pedofiler, mord och...alltså, det är klart att det finns med, som grova misshandlar. Det är klart det finns med. Man tänker på det. Men jag tror det är mer i början, innan man 12

16 får nån kontakt med den här patienten, och ser lite de andra sidorna också. Man blir ganska informerad innan om brotten, om det liksom svart på vitt, utan nyanser. Medan man sen väl kan se alltså, människoödet bakom detta (Höglund, 1996, sid. 66). Det är av stor vikt att se människan bakom brottet. Vårdarna menar att den terapeutiska sjuksköterske-patient relationen är mycket viktig för den sårbara patienten. Vårdare uttrycker att när deras professionella blick ser på patienterna kan de ibland urskilja det som har skett med den dömde patientens ögon, samtidigt som de inser att de egentligen inte kan leva sig in i patientens totala livsvärld. Det fodras av vårdarna att de klarar av att vara närvarande i mötet med patienten, och väljer att lyssna på patientens livsvärld, istället för att just då tänka på konsekvenserna av det brott som patienten har begått. Det behövs både mod och förmåga att med öppenhet nå patientens livsvärld för att kunna se den unika patienten för den han är, önskar vara eller skulle kunna bli. Vikten läggs på att försöka dela på människan och brottet för att kunna möta och lära känna människan och att de därigenom har möjlighet att se det goda hos människan. Vårdarna beskriver hur försöken att se förbi brottet är en viktig aspekt för att orka med att vårda dessa patienter. Det innebär att som vårdare inte fördöma människan och dennes livsvärld utan i så fall fördöma handlingen (Sjögren 2004, Hörberg, 2008). I am here to help you. Yes, you may have committed a crime but in the end you are a person, and you have an illness and I m here for you to help you through that illness and learn about yourself (Martin och Street, 2003, sid. 545). DISKUSSION Resultatet visade att vårdare upplevde en otydlighet och motsägelsefullhet i sitt vårduppdrag när de båda ska vakta och vårda. Vårdare upplevde svårigheter med den dubbelhet som råder inom rättspsykiatrin då de ur det moraliska perspektivet tar avstånd ifrån och känner starka känslor mot det brott patienten begått samtidigt som de ur ett professionellt perspektiv ska bedriva god vård utifrån att patienten uppfattas som sjuk. Vårdare poängterade vikten av att se hela människan bakom brottet för att uppnå så god vård som möjligt. Författarna ansåg att syftet var uppnått eftersom resultatet stämde överens med studiens syfte. Metoddiskussion I en litteraturstudie finns data skrivet i vetenskapliga artiklar och avhandlingar. Då syftet med studien var att beskriva vårdares upplevelser och attityder genomfördes studien med en kvalitativ ansats. Då läggs fokus på fenomenets egenskaper, vilka innebörder människor lägger i detta och vilken mening detta fenomen har för människor. Vid artikelsökningarna fann författarna rikligt med material inom området men få vetenskapliga artiklar som belyste vårdarens perspektiv med dennes upplevelser och attityder. Vid datainsamlingen hittade författarna avhandlingar inom ämnet med aktuella studier gjorda i Sverige. Författarna hade kunnat göra en intervjustudie istället för en litteraturstudie men hade då inte fått fram samma resultat. En litteraturstudie gör det möjligt att analysera och sammanställa ett större antal intervjuer än om en egen intervjustudie hade genomförts. Författarnas analysmetod utgick från Graneheim & Lundman (2003). Under analysprocessen försökte författarna bortse från sina förutfattade meningar, men trots detta finns en risk att författarna omedvetet låtit sig styras av eget intresse eller förförståelse (Friberg, 2006). 13

17 Delar av de tre avhandlingar och de tre artiklar som använts till studien har enligt författarna besvarat syftet väl. Författarna läste allt material i sin helhet upprepade gånger och var för sig plockades de meningsbärande enheterna ut vilket talar för att det som tänkt undersökas har undersökts. Det tillsammans med att analysprocessen är noggrant beskriven samt att resultatet styrkts med citat påverkar tillförlitlighet positivt. Eftersom författarna hade rikligt med material att arbeta med kunde de litteraturstudier användas som bäst överensstämde med syftet. Författarna anser att resultatet troligen överensstämmer med verkligheten då de sex oberoende studierna kommit fram till likvärdiga resultat. Dock nämner författarna själva att de saknar tidigare forskning inom området. De flesta av studierna är genomförda på 2000-talet vilket enligt författarna höjer studiens trovärdighet då attityder och upplevelser ändras över tid i takt med att samhället förändras. Trovärdigheten kan ha påverkats negativt av att respektive studie innefattade ett fåtal intervjuer. Trovärdigheten kan även ha påverkats negativt av att en del artiklar exkluderades ur studien på grund av att de inte fanns tillgängliga. Dessa artiklar hade teoretiskt eventuellt bidragit till att inte svara mot de resultat författarna fått. Resultatdiskussion Inställningar och attityder till människan och brottet Det resultat som framkom ur analysprocessen visade på att vårdarna upplever en tvetydighet i sitt vårduppdrag då de ska vårda och vakta på samma gång. Personalen menar att de känner både ett ansvar gentemot patienten, att denne ska få en god vård, samtidigt som samhället ska skyddas. Kettles m.fl., (2001) studie poängterar svårigheterna med att bedriva rättpsykiatrisk vård utifrån patientens rättigheter och behov och samtidigt ge skydd åt samhället. Möjligheterna till att ge omvårdnad försvåras av att patienterna både är sjuka och har begått brott. Vi förstår att eftersom det rör sig om en komplex patientgrupp där ofta grova brott ligger till grund för vården utgör vaktandet en stor del och vården får ofta stå tillbaka. Här är det av stor vikt att hitta en balans mellan att bedriva god rehabiliterande vård samtidigt som ett säkerhetstänk måste råda. Vidare visar resultatet på att det existerar en dubbelhet i det rättspsykiatriska vårdandet, ett moraliskt och ett professionellt perspektiv. Ur det moraliska perspektivet kan vårdare ta avstånd från och känna starka känslor mot de brott patienten begått, men måste samtidigt i enlighet med sin profession kunna möta patienten och ge god vård utifrån dennes behov och resurser. Den rättspsykiatriska vården ska enligt Robinson och Kettles (2000) vila på en humanistisk människosyn där alla människor ska betraktas som unika med egna resurser och behov. Som vårdare är det av vikt att ha ett vårdande förhållningssätt som bygger på att förstå patientens upplevelser av och reaktioner på sin situation. Det är även viktigt att förstå sina egna känslor och reaktioner i olika vårdsituationer och då också ha en medveten reflekterande hållning för att uppnå ett tillfredsställande vårdande. Vi anser, i enlighet med vad som framkommit i resultatet, att det är en oerhört svår situation att vårda patienter inom rättspsykiatrin. Känslan och inställningar mot brotten har alla människor, så måste det även få vara, men i den professionella rollen som rättspsykiatrisk vårdare får dessa känslor aldrig ta överhanden. Attityden måste vara att det är en människa som vårdas oavsett vad de åsamkat i sitt förflutna. Inställningar och attityder till människan och sjukdomen Resultatet visade på att personalen kan uppleva rädsla då olika diagnoser känns krävande och kan inge rädsla för att komma patienten nära. Vårdpersonalen satte ofta diagnosen i centrum, men poängterade vikten av att förstå patienten som en sjuk person ur ett professionellt 14