Politikens språk i mediernas offentlighet Arbetsrapport IV. Ja men Alf om telefonväkteri i radio

Transkript

1

2 Forskningsprogram Politikens språk i mediernas offentlighet Arbetsrapport IV Ja men Alf om telefonväkteri i radio Ulla Moberg Koordinator: Mats Ekström HUMANISTISKA INSTITUTIONEN MEDIE- OCH KOMMUNIKATIONSVETENSKAP Telefon: E-post: mats.ekstrom@hum.oru.se

3 1 Ja men Alf om telefonväkteri i radio Ulla Moberg Via radio och TV kan människor som normalt inte deltar i offentliga debatter finna en alternativ offentlig arena. Samtal av det slag som förs i radions ring-in-program har blivit allt vanligare medan medieforskningen ofta inriktar sig på mediehändelser som behandlar kriser, katastrofer, våld, politiska utspel. Ring-in-program häcklas inte sällan av de debattörer som redan har tillträde till offentligheten, de som skriver på tidningarnas debattsidor och uttalar sig i radio och TV. Lyssnare som ringer till dessa program karakteriseras som äldre, bittra, åsiktsstyrda, känslodrivna etc. Samhällsfrågor skall uppenbarligen debatteras offentligt av experter och även för public service har utgångspunkten varit att experter vet mer än mannen på gatan, att journalister och mediearbetare har förmåga att se övergripande mönster och att den kunskapen sedan skall förmedlas till lyssnarna (Murdock 1996:21). Respekten och förståelsen för människors politiska uppfattningar brister, och vissa av offentlighetens röststarka debattörer har uppenbarligen svårt att tro att folk möjligtvis på goda grunder kan bilda sig en egen uppfattning om olika samhällsfrågor. Tal och föredrag som var så vanliga i radio under de första decennierna blir allt ovanligare inslag. Inlärda monologer har nu bytts ut mot intervjuer, samtal och diskussioner som uppfattas som spontana, omedelbara och autentiska. Gårdagens mycket väl förberedda debatter har ersatts av vardagligt, oplanerat prat som uppstår i situationen och även i direktkontakt med lyssnarna. I medierna finns och har länge funnits möjligheter för människor att göra sin stämma hörd. Till Sveriges Radios Ring P1 ringer varje vardag lyssnare och vädrar sina åsikter i dialog med en programledare, och det telefonväkteri som infördes på 60- talet när folk kunde ringa in och tala med politiker är en programtyp som ännu lever kvar. Väljare och valda möter här varandra i samtal i offentligheten. Politikerna ställs till svars; de måste i samtalen sträva efter att vara trevliga och tillmötesgående gentemot den som ringer samtidigt som de naturligtvis har ett intresse av att ge svar som har en viss allmängiltighet, dvs. politikern vänder sig till den lyssnande publiken och inte bara till inringaren. En erfaren

4 2 politiker kan använda situationen som en sorts talarstol varifrån ett mer generellt politiskt budskap levereras till och fångar in alla lyssnare. I stället för att svara på frågor passar man alltså på att, när tillfälle ges, hålla ett monologiskt tal. Dessa olika roller, å ena sidan en samtalspartner, å andra sidan en politiker som talar gör att dialogen tenderar att bli kvasiliknande med långa oavbrutna turer. Här krävs det att partiledaren kan dels föra en dialog med inringaren, dels med retoriska strategier nå ut med sina politiska budskap till den lyssnande publiken den publik för vilken radioprogram produceras. För politiker som blir intervjuade är därför kunskapen om regler för samtal lika viktig som retoriken är för offentliga tal. Från inringarens sida handlar det emellertid om spontant tal riktat till just den person som är ens samtalspartner, och man ställer inte sina frågor för publikens skull utan för sin egen. Jämfört med intervjuer mellan en journalist och en politiker präglas denna interaktion till viss del av oförutsägbarhet. Det är inte fråga svar som hela tiden gäller och inringande lyssnare är inte alltid så disciplinerade att konstruera identiteterna som utfrågare och svarare. Samtalsdeltagarna placerar sig alltså delvis inom olika format vilket dessutom förstärks av att programledaren och politikern sitter i en radiostudio, medan inringaren sitter hemma med sin telefon, i en privat miljö. Syftet Denna artikel koncentrerar sig på telefonväkteri med en ledande politiker, kristdemokraternas Alf Svensson. Det handlar här om ett faktiskt samtal mellan människor som möts i en medierad interaktion en interaktionssituation som är medierad dels via telefon, dels via direktsänd radio inför en lyssnande publik och med en programledare som är aktiv och närvarande. Publiken inbjuds att delta i ett offentligt samtal, att inta rollen som intervjuare. Inspelningarna har transkriberats i detalj (se transkriptionsnyckel), och utdrag ur transkriptionerna får belysa olika interaktionspraktiker. I analysen av hur politiker svarar är det deltagarnas perspektiv som får gälla, dvs. i detta fall lyssnarens som ringer in, programledarens och den utfrågade politikerns. Telefonsamtal i radio Telefonsamtal i radio är institutionella därför att åtminstone en av deltagarna, programledaren, är inriktad mot en uppgift som organisationen tilldelat honom/henne. Samtalen pågår dessutom i ett offentligt rum; de är etersända; de är styrda av tidstablåer och teknik; det finns en fördelning av roller som medför åtskilda rättigheter och skyldigheter och det finns lyssnare att ta hänsyn till. Samtalen är inte förberedda utan argument och samtalsämnen uppstår i situationen i det ögonblick inringarna tar till orda och utvecklar sina synpunkter eller ställer sina frågor till politiker i studion. Den sociala interaktionen liknar vanliga samtal; den som ringer in har bestämt samtalsämne och man kan inte riktigt veta varthän samtalet kommer att gå. Telefonväkteriprogram med politiker är en situation där två tämligen väl förtrogna med situationen, programledaren och politikern, interagerar med en lyssnare som ringt in från sitt hem eller arbete, vanligtvis en person som inte är van att uttrycka sin mening offentligt i medierna. Inringarna växlar, nya röster förs in, medan de två i studion är desamma hela

5 3 kvällen. Samtalen sänds direkt och liknar varandra i uppläggning. De består av en uppsättning faser som följer i en bestämd ordning. Samtalen inleds med en sekvens om 3 6 turer där alla tre deltagarna har minst en tur var. Kontakten upprättas av programledaren/moderatorn som inleder: Programledaren: Inringaren: Programledaren: Inringaren: Politikern: Inringaren: Stina Skog från Skara hej på dej ja hej hej du har en fråga ja hej Stina Skog jo ja tänkte fråga Programledaren identifierar inringaren med namn och ort, hälsar och för in denne i programmet. I dessa samtal hälsar alltså programledaren, den uppringde, i den första turen och inringaren svarar. Därmed hamnar inringaren i en position där han/hon måste lyssna på vad den uppringde säger i stället för tvärtom som är fallet i vanliga telefonsamtal (Schegloff 1972). Efter hälsningssekvensen och efter att relationer upprättats mellan de tre deltagarna och med lyssnarna, förväntas inringaren fråga något och därefter skall partiledaren svara. Programledaren avgör så småningom när det är dags att runda av och ställer också ibland en och annan fråga till inringaren och till partiledaren. Att delta i dessa program är interaktionellt krävande eftersom den som ringt in snabbt måste växla mellan olika talarroller. Inom loppet av några minuter eller t.o.m. sekunder förväntas man gå igenom en rad positioneringar (Goffman 1981), från den som tagit initiativet och ringt till Sveriges radio till rollen som talare off-line och sedan som uppringd talare som väntar, till positionen som aktiv deltagare i ett offentligt radioprogram med två erfarna samtalsdeltagare. Via dessa positioneringar kommer man till slut fram till rollen som utfrågare, dvs. den som ska ställa en fråga om ett ämne som redan initierats före sändning och som programledaren och politikern i förväg via slussen känner till. Frågeställaren går sällan rakt på frågan utan etablerar på olika sätt sin roll som utfrågare: jo ja tänkte fråga, eeh ja funderar lite grann varför, eeh den viktigaste frågan som ja tycker då, eeh ja undrar va vill du göra. Härmed har den som ringt till programmet återtagit sin initiativrätt och antagit identiteten som utfrågare. Intervjuer Clayman & Heritage (2002) har studerat nyhetsintervjun, dvs. situationer där en journalist ställer frågor till politiker, makthavare inom näringslivet etc. Strukturellt har i dessa lägen den som ställer frågan en stark position. En fråga utgör den första delen i ett närhetspar, den kräver ett svar och den som frågar har rätten att tala igen efter svaret (Sacks 1995, s. 49). Så förhåller det sig så länge man befinner sig i positionen att ställa frågor, dvs. frågaren styr och kontrollerar interaktionen. Särskilt starkt är detta i institutionella samtal, t.ex. i domstolar, klassrum och nyhetsintervjuer. I ring-in-program är identiteterna som utfrågare och svarare däremot mer diffusa. Den starkare positionen som frågare mjukas upp p.g.a. deltagarstrukturen. Inringarens möjligheter beskärs i och med att han/hon får positionen som uppringd snarare än den som ringer. I dessa program är dessutom förhållandet mellan utfrågare/lekman, politiker och programledare klart asymmetriskt till utfrågarens nackdel den som ställer frågorna har här ingen självklar institutionell status (Thornborrow 2001, s. 20).

6 4 Ett allmänt antagande är att politiker svarar undvikande på frågor i medierna, något som i sig inte är så konstigt eftersom frågorna ofta är kritiska och ifrågasättande. Ett klart och entydigt svar på sådana frågor kan ju komma att ge för politikern icke önskvärda effekter. Men ett undvikande svar kan å andra sidan ge upphov till följdfrågor och öppet ifrågasättande från journalistens sida. En lyssnare som ringer in och ställer frågor har knappast den rutinen, men även om frågeställaren inte lägger märke till att politikern kanske slirar på svaret så kan publiken eller programledaren göra det och därav dra slutsatsen att politikern har något att dölja. I en situation med frågor och svar förväntar sig ju både frågeställare och lyssnare ett svar. Telefonväkteri med Svensson I detta utdrag ur ett samtal med Alf Svensson har programledaren annonserat vem som ringer, Ingvar, och ämnet: statliga egendomar, en rubricering som inte helt överensstämmer med den fråga som följer. Efter en hälsningssekvens är alla tre med i samtalet och Ingvar går som en professionell utfrågare och till skillnad mot de flesta andra inringare direkt på frågan utan inramning eller etablering av frågarrollen. Här handlar det om en ja-/nejfråga angående regeringsbildning kopplad till ägandet av naturtillgångar: kommer du å medverka i en borgerli regering följd av en konditional bisats: om vi ska sälja ut våra naturtillgångar som vattenfall sveaskog å LKAB me mera Ingvar: kommer du å medverka i en borgerli regering om m- om vi ska 101. sälja ut våra naturtillgångar som vattenfall sveaskog å LKAB 102. me mera (hh) 103. Alf: (.) ja ja tror att de finns en eh del som vi kan sälja ut men ja ha[in Ingvar: (.) ja ja tror att de finns en eh del som vi kan sälja ut men ja ha[va då 105. Alf: jaa till exempe:l eeh e Vasakronan[ fastighetsbolaget[(.)nordea>> 106. Ingvar: jaa tillexempel: eeh e Vasakronan[ja [ja ja men 107. Alf: >>ja tycker vi kunde ha sålt ut hela Telia samtidigt så ä de ju så 108. atte (.) man ska ju *inte sälja* när börsen är som lägst men att 109. de finns anledning att fundera över varför staten ska äga de om man 110. nu tror som ja som eh (.) aktieägarna kan ta hand om [bättre 111. Ingvar: nu tror som ja som eh (.) aktieägarna kan ta hand om [ ja m ja men Alf [de ä ju du å jag å alla våra medborgare som äger>> 113. Alf: ja men Alf [ja 114. Ingvar: >>vattenfall vi äger sveaskog me me[ra va(.) ] å vå- å v- våra>> 115. Alf: >>vattenfall vi äger sveaskog me me[m ja men än-] 116. Ingvar. >>kommande generationer ska inte dom få ög- äga några 117. naturtillgångar över huvud taget? 118. Alf: men om man nu nu nämnde ja ju inte eh de du[nämnt ] 119. Ingvar: men om man nu nu nämnde ja ju inte eh de du[nä men] men ja ha 120. nämnt de ja 121. Alf: va sa du 122. Ingvar: ja nämnde ju vatttenfall [sveaskog å LK[AB 123. Alf: ja nämnde ju vatttenfall [jaeaskog å LK[ja ja ja nämnde ju inte 124. dom men ja sa [att de finns] 125. Ingvar: dom men ja sa [nä men de ]ä ju dom ja vill ha svar på Alf Svensson inleder med att referera till och upprepa sälja ut. Samtalsturen kan, eftersom den anknyter till villkorsbisatsen, vara ett relevant preludium till ett kommande svar. Men det kan också röra sig om ett icke efterfrågat svar som omärkligt styr bort från själva frågan om medverkan i en borgerlig regering. Svensson har helt enkelt anpassat frågan till det svar han är beredd att ge. Ingvar släpper för tillfället frågan och avbryter i stället och söker klarhet

7 5 angående utförsäljningarna. Svensson undviker emellertid att ange naturtillgångarna när han exemplifierar och på rad 109 vagt påpekar att de finns anledning att fundera över varför staten ska äga. Ingvar återkommer emellertid till naturtillgångarna och Svensson invänder på rad 118: men om man nu nu nämnde ja ju inte eh de du nämnt. Ingvar står på sig och Svenssons fråga va sa du kan vara ett sätt att vinna tid. På rad upprepar han ja ja ja nämnde ju inte dom utan att låtsas om att det faktiskt var naturtillgångarna som explicit togs upp i den inledande frågan. Detta vill Ingvar nu ha besked om. Alf värjer sig och håller fast vid principer för statlig egendom över huvud taget. Så småningom kommer svaret på frågan om vattenfall sveaskog å LKAB, 16 turer efter inledningsfrågan. Svaret är jaa de vet inte ja om dom ska säljas ut vilket kanske förklarar obenägenheten från Svenssons sida att snabbt ge ett besked. Programledaren ingriper: 144. PL: varför Alf Svensson kan du inte svara på om eh om du tycker att 145. staten ska sälja ut [till exempel vattenfall] 146. Alf: staten ska sälja ut [därför att ja ty- (.) ] ja tycker inte att de ä dom 147. företag som man i förstone ska sälja ut om man ska sälja ut 148. dom senare de får de ju bli resonemang å debatt om mellan 149. utförsäljarna i nuläget så ä inte så att säja (.) försäljningsintresset 150. tror ja särskilt omfattande vare sej för eh telia den del som staten 151. har kvar eller för vasakronan men ja ser inte de som rimligt att 152. [staten ska äga å konkurrera å inte göra de möjligt för aktieägare>> 153. Ingvar: [nä men 154. Alf: >>[att komma in 155. Ingvar >>[ja men Alf 156. Alf: ja Svensson värjer sig för exemplet vattenfall och nämner i stället telia och vasakronan (rad ). Ingvar försöker komma in i samtalet nä men, ja men Alf för att återföra samtalet till vattenfall. Han bemöts av Svensson som hellre vill tala om vin å sprit (rad 166) Alf: men ja men du talar hela tiden om vattenfall Ingvar Jacobsson 165. Ingvar: ja 166. Alf: men om vi talar om vin å sprit 167. Ingvar: [ja 168. Alf: [ä de så orimligt att de säljs ut 169. Ingvar: varför ska vi sälja ut Sverige för 170. Alf: varför ska vi ja Sverige vin å sprit ä väl inte Sverige 171. Ingvar: jo men de ä v- de ä väl delvis i alla fall nä men ja menar vi måste ju 172. s- tänk svara nu på sveaskog vattenfall å LKAB[ kommer du å>> 173. Alf: s- tänk svara nu på sveaskog vattenfall å LKAB[nä 174. Ingvar. >>medverka i en borgerli regering om dom säljs ut eller kommer du 175. å avgå om m- när de kommer opp 176. Alf. nää så kan man inte resonera att man kommer å avgå eller inte avgå 177. man måste våga vända och vrida på frågeställningarna ja sitter ju här 178. å säjer att de ä inget prioriterat från vårt håll när de gäller 179. utförsäljningar ja talar om vasakronan telia apoteksbolaget vin[ å>> 180. Ingvar: utförsäljningar ja talar om vasakronan telia apoteksbolaget vin[ja 181. Alf: >>sprit 182. Ingvar: ja men hörre du= 183. Alf: =SAS kan ja tänka mej å sälja 184. Ingvar: ja men Alf 185. Alf: ja 186. Ingvar: de ä inga naturtillgångar vattenfall ä en naturtillgång skogen ä en 187. naturtillgång och LKAB ä en naturtillgång 188. Alf: ja (.) [därf Ingvar: ja (.) [och de ä ju de vi ska prata om

8 Alf: (.) jaa vi tala väl generellt inledningsvis om om staten ska äga eller om 191. vi kan sälja ut en del utav de som staten för närvarande[ äger 192. Ingvar: vi kan sälja ut en del utav de som staten för närvarande[ja men ja ha 193. ja ha hela tiden prata om vattenfall [sveaskog å LKAB Utfrågaren ger inte upp utan uppmanar på rad 172 Svensson att svara nu på sveaskog vattenfall å LKAB och återkopplar därmed till och upprepar den fråga han inledde samtalet med men aldrig fått något svar på, nämligen om Svensson kommer att medverka i en borgerli regering om dom säljs ut eller kommer du å avgå. Svenssons svar på rad 176 visar att han tycker att det är omdömeslöst att ställa den frågan och återgår till vasakronan telia apoteksbolaget vin å sprit. Han avbryts av en något uppgiven Ingvar på rad 182 och 184 ja men hörre du; ja men Alf, och han slår fast ytterligare en gång i en trelistning: vattenfall ä en naturtillgång skogen ä en naturtillgång och LKAB ä en naturtillgång (rad ). Han påpekar att de ä ju de vi ska prata om (rad 189). Så tycker emellertid inte Svensson: vi tala väl generellt inledningsvis (rad 190). Men Ingvar har redan från första början talat om vattenfall sveaskog å LKAB ett mantra som han upprepat med vissa modifikationer åtta gånger under samtalet. Samtalet avslutas med att Svensson hävdar angående vattenfall sveaskog å LKAB att de ä ingenting som ligger i så att säja första hand om de blir tal om utförsäljning, och programledaren avrundar: ja tror inte att du får så jättemycke tydligare eh svar än så. Utfrågaren är stark och vill veta dels om Svensson tänker bilda regering med partier som är beredda att sälja ut Sverige, dels om en borgerlig regering kommer att avhända sig våra naturtillgångar. Svensson försöker på olika sätt att undvika ett rakt svar. Han girar åt ett annat håll genom att t.ex. redogöra för vilka företag han är beredd att sälja i stället för att tala om vilka som inte, enligt kristdemokraterna, bör avyttras. En undvikandestrategi är att som Svensson hålla sig inom ämnessfären, i detta fall utförsäljningen av statliga bolag, men med en utvikningsmanöver styra samtalet så att frågan lyfts upp på ett övergripande, generellare plan och kommer att gälla sådana bolag som inte förknippas med naturtillgångar. Men Svenssons undvikande manövrar uppmärksammas av såväl programledaren som den inringande lyssnaren och båda kräver besked. Vanligtvis undviker politiker sådana omvägar eftersom de vet att detta kan leda till besvärliga följdfrågor (Clayman & Heritage 2002, s. 245). Det kan i detta fall vara så att Alf Svensson underskattat utfrågaren. Detta exempel visar några strategier som politiker kan utnyttja när de av olika skäl inte är beredda att, eller inte kan, ge ett entydigt svar på en konkret fråga. Ibland slutar ändå samtalet med att både programledare och inringare tycker att de fått ett adekvat svar, men i exemplet Alf Svensson talar parterna förbi varandra och utfrågaren anser att han inte fick något svar på sin fråga.

9 7 Litteraturförteckning Clayman S. & Heritage J., 2002: The News Interview. Journalists and Public Figures on the Air. Cambridge: Cambridge University Press. Goffman, E., 1981: Forms of Talk. Oxford. Heritage, J. & Greatbatch, D., 1991: On the Institutional Talk: The Case of News Interviews. In: Boden, D. & Zimmerman, D.H. (eds.), Talk and Social Structure. Berkeley: University of California Press. S Jefferson, G., 1990: List-Construction as a Task and Resource. In: Psathas, G. 8ed,), Interaction Competence. Lanhamn. S Murdock, G., 1996: Rights and Representations: Public Discourse and Cultural Citizenship. In: Gripsrud, J. (ed.) Rhetoric Knowledge mediation. Working papers No Bergen. University of Bergen. S Sacks, H., 1995: Lectures on conversation. Vol I & II. Ed. by Jefferson, G. Oxford: Blackwell Publishers. Schegloff, E. A., 1972: Sequencing in conversational openings. I: Gumperz & Hymes (eds.) Directions in Sociolinguistics. New York. S Thornborrow, J. 2001: Questions, control and the organization of talk in calls to a radio phone-in. In: Discourse Studies. London m.fl.: SAGE Publications. S Transkriptionsnyckel: (.) paus kortare än 0,5 sekunder [ ] överlappande tal = yttrandena sammanbinds utan paus hundar emfatiskt tryck ja sägs med svag röst me- avbrutet ord (hh) (.hh) utandning resp. inandning? frågeintonation >> repliken fortsätter på ny rad (används vid samtidigt tal) (HOSTAR) versaler visar metakommentarer ja: förlängning av vokalen