SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV TRYGGHET VID BLODPROV- STAGNING PÅ BARN

Transkript

1 Hälsa och samhälle SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV TRYGGHET VID BLODPROV- STAGNING PÅ BARN EMPIRISK STUDIE SOFIE HANSSON BILLGREN SANNA LILJEGREN Examensarbete i omvårdnad Nivå p Sjuksköterskeprogrammet Jan 2012 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö

2 SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV TRYGGHET VID BLODPROV- STAGNING PÅ BARN EMPIRISK STUDIE SOFIE HANSSON BILLGREN SANNA LILJEGREN Hansson Billgren, S & Liljegren, S. Sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid blodprovstagning på barn. Empirisk studie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola fakulteten för Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, Syftet: Studiens syfte var att belysa vad som inverkar på sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid blodprovstagning på barn. Metod: Studien har en kvalitativ ansats där data insamlades med hjälp av nio intervjuer för att få svar på studiens syfte. Intervjuerna transkriberades i nära anslutning till intervjutillfället. Datamaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991) där tre kategorier och åtta subkategorier arbetades fram. Resultat: Studiens resultat visade att sjuksköterskorna upplevde att deras trygghet kunde påverkas av olika aspekter i både positiv och negativ riktning. Erfarenheten var en viktig del, däribland personliga erfarenheter samt att ta hjälp av kollegor och deras erfarenheter. Vidare visade det sig att blodprovstagningssituationen spelade stor roll både i vilket blodprovstagningssätt som valdes och i blodprovstagningens utgång. Föräldrarna och barnen hade också en stor inverkan på sjuksköterskans upplevelse av trygghet. Slutsats: Resultatet visade på att det fanns ett flertal faktorer kring provtagning som kunde påverka sjuksköterskans upplevelse av trygghet både positivt och negativt. Nyckelord: barn, intervjustudie, blodprovstagning, sjuksköterska, trygghet, upplevelse

3 NURSE S EXPERIENCE OF SAFETY WITH BLOOD SAMPLING IN CHILDREN EMPIRICAL STUDY SOFIE HANSSON BILLGREN SANNA LILJEGREN Hansson Billgren, S & Liljegren, S. Nurse s experience of safety with blood sampling in children. Empirical study. Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University faculty of Health and Society, Department of Nursing, Objective: The objective with this study was to elucidate what is affecting the nurse s perception on safety with blood sampling in children. Method: The study had a qualitative approach in which data were collected using nine interviews to answer the objective of the study. The interviews were transcribed shortly after each completed interview. Data were analysed using a content analysis inspired by Burnard (1991) in which three categories and eight subcategories were developed. Result: The result showed that the nurses felt that their security could be affected by various aspects in a both positive and negative direction. The experience was an important part, including personal experiences, and to receive help of colleagues and their experiences. Furthermore it was shown that blood sampling situation played a major role both in because of the method chosen and the end result of the blood collection. The parent and the child also had a major impact on the nurse s perception of security. Conclusion: The result showed that there were several factors about the blood sampling that could affect the nurse s perception of safety, both positively and negatively. Keywords: blood sampling, children, experience, interview study, nurse, safety. 3

4 Innehållsförteckning INLEDNING 4 BAKGRUND 4 Sjuksköterskans kompetens 4 Föräldrarnas roll vid blodprovstagning 5 Att förbereda ett barn 5 Konsekvenser av blodprovstagning 6 Lagar och författningar 7 SYFTE 7 METOD 7 Förförståelse 7 Urval 8 Datainsamling 8 Dataanalys 9 Etiska överväganden 10 RESULTAT 10 Erfarenhet 10 Personliga erfarenheter 11 Kollegors inverkan 11 Kunskap 11 Blodprovstagningssituationen 12 Blodprovstagningssättet 12 Blodprovstagningens utgång 12 Deltagande personer 13 Föräldrarna 13 Barnet 14 DISKUSSION 15 Metoddiskussion 15 Urval 16 Datainsamling 17 Dataanalys 18 Resultatdiskussion 19 Erfarenhet 19 Blodprovstagningssituationen 20 Deltagande personer 20 Förslag på vidare forskning 21 SLUTSATS 21 REFERENSER 23 BILAGOR 25 4

5 INLEDNING Enligt WHO (2009) ska sjuksköterskeutbildningen innefatta en rad olika omvårdnadsområden. Dessa är relativt omfattande med tanke på att utbildningen enbart är tre år lång. Efter mejlkontakt (bilaga 5a) med fyra sjuksköterskeutbildningar i Sverige visade det sig att pediatrikdelens storlek varierade. Det framkom att utbildningsdelen om barn inte alltid utgjorde en egen kurs. Den verksamhetsförlagda utbildningen i barnsjukvården eller barnhälsovården var inte heller en obligatorisk del i alla de sjuksköterskeutbildningar som information inhämtats om (a a). Trots detta finns möjligheten att börja arbeta med barn på olika sätt redan som nyexaminerad sjuksköterska både på barnsjukhus vid brist på specialistutbildade sjuksköterskor samt på vårdcentraler i Primärvården. Det kan därför vara intressant att undersöka hur sjuksköterskor utan barnspecialistutbildning känner inför detta. Upplever dem att de har den kunskap de anser sig behöva, för att känna trygghet med sitt arbete eller finns det ett stort glapp mellan utbildningen och verkligheten i arbetslivet? Eller är kanske tryggheten något som växer fram genom erfarenhet? BAKGRUND Under följande rubrik kommer sjuksköterskans kompetens, föräldrarnas roll vid blodprovstagning, förberedelse av barn, konsekvenser av blodprovstagning samt lagar och författningar att behandlas. Sjuksköterskans kompetens I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning (2005) beskrivs rekommendationer för den legitimerade sjuksköterskans kunnande. Där förklaras att hon ska tillgodose patientens trygghet och välbefinnande, att hon med respekt ska visa omsorg för patientens autonomi och värdighet (a a). Samtidigt framkommer det i föräldrabalken (1983:47) att barnets autonomi ligger i föräldrarnas händer, genom att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivning (2005) ska sjuksköterskan också kommunicera med patienter och närstående på ett lyhört och respektfullt sätt samt försäkra sig om att den givna informationen är förstådd. Vikten i att ge uppmärksamhet åt dem som har ett speciellt informationsbehov nämns också, vilket skulle kunna innefatta barn, som har behov av att informationen är anpassad efter deras mognadsgrad (a a). Att många inom vården tycker det är svårt att möta barn som patienter, inte minst tillsammans med föräldrarna framkommer i en kartläggning som gjorts inom Sörmlandslandsting (2011). Kartläggningen visar också på att personalen ofta talar direkt till barnen, men sällan gör barnen delaktiga och skapar tid och möjlighet för barnen att ställa frågor (a a). 5

6 Eide & Eide (2009) beskriver vidare att ord och språk inte har samma betydelse och innebörd för barn som de har för vuxna. Johansson (2007) menar att ökad kunskap om kommunikation med barn i grundutbildningen skulle kunna hjälpa till att bemöta barn på deras utvecklingsnivå. Detta då samtalet ska kunna vända sig direkt till barnet och därför måste anpassas till den nivå barnet befinner sig på, vilket inte alltid kan vara så lätt (a a). Vidare poängterar Young (2005) att det krävs en del kunskap och erfarenhet från liknande situationer för att kunna skapa ett bra möte och hantera en blodprovstagning på barn för att minimera smärta och rädsla. Anson m.fl. (2010) visar i sin studie att sjuksköterskors attityd och bemötande vid venös provtagning på barn förändrades efter att de hade fått ökad kunskap i hur deras attityd och bemötande kunde upplevas av barnet samt vilka konsekvenser detta kunde få. Föräldrarnas roll vid blodprovstagning Gilboy & Hollywood (2009) menar att den forskning som framkommit under de senaste 20 åren har visat på att föräldrars närvaro är lugnande för barn som genomgår smärtsamma undersökningar. Majoriteten av de föräldrar vars barn kommer i kontakt med hälso- och sjukvården, ville vara närvarande vid smärtsamma undersökningar (a a). Att föräldrarna gärna ville vara med och då ha barnen i sitt knä vid venös provtagning, om möjligheten fanns menar även Finnström m.fl. (2011). Det beskrivs också att föräldrarnas medverkan ansågs underlätta för barnet, och att det var viktigt att föräldrarna medverkade vid venösa provtagningar (a a). Att föräldrarna utgör en viktig faktor vid blodprovstagningen är något som även Young (2005) betonar. Förälderns beteende vid blodprovstagningen kunde påverka barnets upplevelse av smärta och oro. Var föräldern själv orolig kunde det smitta av sig till barnet (a a). Föräldrarna i Finnström m.fl. (2011) studie betonade själva vikten av att kontrollera sina känslor och inte visa sin oro inför barnet, utan istället försöka avdramatisera situationen genom att visa sig lugn. Föräldrarnas motivation visades också ha en stor betydelse vid blodprovstagning på barn. Genom att använda olika former av belöning och få barnet att förstå det positiva i situationen kunde blodprovstagningen underlättas (a a). Föräldrarnas upplevelse av mötet med sjuksköterskor i samband med blodprovstagning har undersökts av Finnström m.fl. (2011). Studien visar att föräldrar upplevde att sjuksköterskorna gav ett professionellt intryck och kände sig trygga i att personalen visste hur blodprovstagningen skulle gå till. Föräldrarna upplevde dessutom att personalen hade goda kunskaper i bemötandet av barnet samt att de kunde hantera barnets protester på ett adekvat sätt. Resultatet visar också på att föräldrarna upplevde skillnader mellan hur barnutbildad personal och annan personal bemötte barnet. Personal som oftast inte vårdade barn upplevdes mer nervösa och osäkra (a a). Att förbereda ett barn Månson & Enskär (2008) beskriver att barn som kommer i kontakt med Hälsooch sjukvården ofta utsätts för behandlingar som de kan uppleva som väldigt obe- 6

7 hagliga och smärtsamma. Barn befinner sig i olika utvecklingsstadier och beroende på var de befinner sig, kan det vara olika svårt för dem att förstå vilken betydelse den smärtsamma proceduren har för deras hälsa (a a). Information måste alltid vara individanpassad men med ett barn måste den också liksom Johansson (2007) beskriver vara mognadsanpassad, sjuksköterskan måste möta barnet på deras nivå. Föräldrar och vårdgivare tog tidigare stor plats under informationstillfällena, då samtalet förts ovanför barnets huvud vilket lämnat barnet i skymundan menar Wassmer m.fl. (2004). Även Johansson (2007) vidare att det patientcentrerade synsätt som det allt oftare arbetas efter idag, ger barn en mer aktiv roll samt ökar möjligheterna för barnet att kunna påverka sin vård och hälsa. Detta gör att barnet utvecklar sin förmåga att fatta egna beslut. Som sjuksköterska är det viktigt att vara ärlig och äkta, inte enbart för att behålla barnets förtroende utan också för att barn är otroligt duktiga på att genomskåda det som inte är sant (a a). Smärtreaktioner menar Young (2005) är något som är individuellt och inlärt. Vid procedursmärta är det många olika faktorer som samspelar; föreställningar, tidigare erfarenhet, attityder samt cooping färdigheter. Även samspelet mellan föräldrar, sjukvårdspersonal, miljö och användning av smärtreducerande åtgärder kan påverka barnets unika smärtupplevelse (a a). Procedurförberedelse ansåg därför MacLaren & Cohen (2007) vara väldigt effektivt. För att uppnå bästa resultat med procedurförberedelse bör barnet förberedas ett par dagar innan den smärtsamma proceduren så att informationen hinner sjunka in (a a). Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska metoder att använda i samband med provtagningar som kan orsaka procedursmärta för att underlätta för barnet menade MacLaren & Cohen (2007). De farmakologiska metoderna är oftast salvor som reducerar smärtan med hjälp av ytlig anestesi. Det finns ett flertal olika salvor som kan användas, en av dessa är EMLA som har visat sig vara effektiv vid just venös provtagning (a a). Vidare menade MacLaren & Cohen (200) att de icke farmakologiska metoderna var indelade i kroppsliga samt beteendeinriktade metoder. De kroppsliga metoderna inkluderade sådant som stickteknik och massage, dock har dessa metoder en begränsad utvärdering. Beteendeinriktade metoder innefattar distraktion av barnet, avslappnande andning, känslomässigt bildspråk samt tolkning av smärtan. Den mest utvärderade tekniken beskrivs vara olika typer av distraktion med syfte att leda barnets uppmärksamhet bort från smärtan. Dess effektvitet är beroende av hur väl barnets uppmärksamhet kan fångas. Distraktion av barnet i samband med smärtsamma procedurer anses ofta vara effektivt då det är en enkel metod sedd ur ett tids- och kostnadsperspektiv (a a). Konsekvenser av blodprovstagning I Finnströms m.fl. (2011) studie framkommer det att föräldrar upplevde att barns tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid blodprovstagning. Ett barn som har tidigare positiva erfarenheter upplevde mindre stress än ett barn som tidigare fått dåliga erfarenheter. Dessa erfarenheter kan ha sin grund i att barnet fasthållits eller att barnet upplevt sig tvingat att genomgå en blodprovstagning (a a). 7

8 Finnström m.fl. (2011) menar också att venös provtagning alltid innebär en viss rädsla för barnen. Vid de tillfällen där sjuksköterskan inte klarade av blodprovstagningen på första försöket upplevdes en ökad stress för både barn och föräldrar. Barnet blir även mer stressat av att se när själva sticket genomförs (a a). Anson m.fl. (2010) visar i sin studie på att sjuksköterskornas attityder förändras efter att de fått inblick i hur barnet upplevde blodprovstagningen samt vilka konsekvenser det kunde få. I resultatet framkom att sjuksköterskorna som fått denna inblick, hade fått en större förståelse för behovet att hålla antalet stick nere (a a). Lagar och författningar Vid kontakt med Bergschöld (2011) på Socialstyrelsen framkom det att en detaljerad lagstiftning angående vilken yrkeskategori som ska utföra olika arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården inte finns. Vidare hänvisar han till Patientsäkerhetslagen (2010:659) som beskriver att hälso- och sjukvårdspersonalen själv har ansvar för hur deras arbetsuppgifter utförs. Det framkommer samtidigt att det är verksamhetschefen som har det yttersta ansvaret för att patienterna får god vård av personalen (a a). Bergschöld (2011) hänvisar också till Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som innefattar alla patienter även barn. Rekommendationer för kapillär- och venösprovtagning som också beskrivs innefatta barn presenteras i Vårdhandbokens (2011). SYFTE Syftet med föreliggande studie var att belysa vad som inverkar på sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid blodprovstagning på barn. METOD Studien hade en kvalitativ ansats och data insamlades genom nio intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991) användes för att få fram resultatet som kom att bestå av tre kategorier och åtta subkategorier. Vidare presenteras studiens metod mer ingående med underrubrikerna förförståelse, urval, datainsamling, dataanalys och etiska överväganden. Förförståelse Författarparet har haft praktik ute i barnsjukvården och barnhälsovården med handledande sjuksköterskor som haft olika utbildningsgrad. En av författarna har även arbetat på en neonatalavdelning som undersköterska. Författarparet trodde inledningsvis att sjuksköterskor i Primärvården sällan tog blodprover på barn och att de skulle uppleva minskad trygghet på grund av detta. 8

9 Urval Författarparet valde att leta informanter inom Primärvården, då sjuksköterskor som passade in på de uppsatta inklusions- och exklusionskriterier, arbetar där. Sammanlagt kontaktades tio verksamhetschefer där fyra 1 gav tillåtelse att utföra studien i deras verksamhet. Inledningsvis utfördes en pilotintervju som inte redovisats i resultatdelen. Nio legitimerade sjuksköterskor på fyra olika vårdcentraler i tre olika stadsdelar i Malmö intervjuades därefter. Sjuksköterskorna hade varierande arbetserfarenhet av att arbeta med barn som patienter sedan tidigare. Enligt Polit & Becks (2010) beskrivning användes ett bekvämlighetsurval för att finna informanter, då vårdcentraler valdes ut och kontaktades utefter var de var lokaliserade i Malmö. Dessutom använde sig författarna av de informanter som först visade intresse för att delta i studien. En verksamhetschef fungerade enligt Polit & Becks (2010) beskrivning som gatekeeper då denne delade ut skriftlig information (bilaga 1) och tillfrågade två sjuksköterskor om intresse att medverka i studien. De övriga sju sjuksköterskorna i studien kontaktades via telefon av författarna, vid visat intresse, intervjuades även dessa. Av de sammanlagt elva tillfrågade sjuksköterskorna var det enbart en sjuksköterska som tackade nej till att delta i studien. En distriktssjuksköterska visade intresse för att delta, men exkluderades på grund av sin specialistutbildning. Inklusionskriterier för studien var legitimerade sjuksköterskor med arbetsuppgift att utföra blodprovstagning på barn i åldern 0-18 år. Exklusionskriterier var specialistutbildning till distrikt- eller barnsjuksköterska. Intervjuerna inleddes med bakgrundsfrågor för att urvalet skulle kunna presenteras. Vilket visade att samtliga informanter var kvinnor mellan 34 och 60 år. De hade arbetat med aktuella arbetsuppgifter från 6 månader upp till 16 år samt varit legitimerade sjuksköterskor mellan 3 och 40 år. Datainsamling Intervjuerna utfördes utefter det Polit & Beck (2010) beskriver som en semistrukturerad intervju, där sju förutbestämda teman behandlades. En frågeguide (bilaga 4) med övergripande intervjufrågor och följdfrågor togs fram. Intervjuguiden skapades för att få intervjuerna att täcka syftet samt för att ge ett utförligt material för vidare analys. Efter att tillståndet från vårdcentralernas verksamhetschefer inhämtats (bilaga 3) samt ett etiskt godkännande erhållits av etiska prövningsnämnden på Malmö Högskola påbörjades arbetet med intervjuerna. De deltagande sjuksköterskorna informerades muntligt före intervjustart varefter ett skriftligt samtycke inhämtades (bilaga 2). En pilotintervju genomfördes för att skapa en inblick i intervjusituationen, en uppfattning om tidsåtgången samt hur informanten svarade på frågorna. Detta medförde en del justeringar som innefattade att skapa ett större fokus på trygghetsför- 1 En av de verksamhetschefer som gav sin tillåtelse hade ansvaret för två av de vårdcentraler där sjuksköterskor i studien intervjuades. 9

10 ändringar samtidigt breddades teman för att ge möjlighet till utförligare svar. Pilotintervjun exkluderades från studien på grund av de skillnaderna efter justeringen. Båda författarna närvarade vid samtliga intervjuer och alternerade att ha rollen som intervjuare och observatör. Observatören hade ansvar för ljudinspelningen samt för att lyssna in och stötta med kompletterande frågor. Observatören hade också ansvar för att transkribera intervjuerna i anslutning till intervjutillfället. De nio intervjuerna spelades in digitalt och utfördes under en tvåveckorsperiod. Intervjuerna varade mellan 25 och 56 minuter och ägde rum på vårdcentralerna där sjuksköterskorna arbetade, dessa utfördes under sjuksköterskornas arbetstid efter deras önskemål. Vid två intervjutillfällen förekom viss störning. Vid ett tillfälle ringde informantens telefon ett flertal gånger, personal knackade också på och behövde kontakt med informanten. Vid det andra tillfället kom personal med ett meddelande till informanten. En sjuksköterskestuderande medverkade även vid en av intervjuerna efter informantens önskemål. Då intervjumaterialet i dessa fall inte urskilde sig från de övriga inkluderades de i resultatet. Transkriberingen skedde så kort efter intervjun som omständigheter gav möjlighet till. I intervjuerna har tystnad, skratt, gester och övriga ljud från informanterna noterats. Dataanalys En kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991) användes för att analysera intervjumaterialet. Intervjuerna lyssnades igenom ett flertal gånger mot transkriberingarna av författarna separat för att korrigera eventuella fel. Analysen startade med att transkriberingarna lästes igenom och anteckningar gjordes kring ämnen som upprepades flertalet gånger under intervjuerna. Transkriberingarna lästes igenom igen och meningsbärande enheter som ansågs svara på syftet togs ut och övrigt textmaterial sållades bort. De meningsbärande enheterna kondenserades och koder bildades (tabell 1). Författarparet gjorde detta var och en för sig och jämförde sedan sina resultat. Vidare arbetade författarparet tillsammans fram ett kategorisystem med kategorier och subkategorier. Tabell 1. Analysprocessen Meningsbärande enhet Eh, som jag sa, har jag bara en positiv förälder som är med mig och förstår varför jag ska göra det, så är den föräldern guld värd. Kondenserad mening En positiv förälder som förstår syftet med provtagningen och förmedlar detta till barnet är guld Kod Subkategori Kategori En positiv förälder stärker sjuksköterskans trygghet Föräldrar Deltagande personer 10

11 För att hon eller han kan ju hjälpa till att.. peppa det här barnet.. att få det här barnet att förstå varför vi ska göra det, för det är oftast varför ska vi göra detta? (7) värd Etiska överväganden I denna studie har författarna följt det Vetenskapsrådet (2002) presenterar som de huvudsakliga etiska övervägandena vilket innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. RESULTAT Studiens resultat presenteras med hjälp av tre kategorier samt åtta subkategorier för att visa på vad som inverkar på sjuksköterskans upplevelse av trygghet. För att få en bättre blick har en tabell skapats (tabell 2). Tabell 2. Översikt av resultatets kategorier samt subkategorier. Kategorier Erfarenhet Subkategorier Personliga erfarenheter Kollegor Kunskap Blodprovstagningssituationen Deltagande personer Blodprovstagningssätt Blodprovstagningens utgång Föräldrarna Barnet Erfarenhet Ett ämne som upprepade gånger dök upp under intervjuerna var erfarenhet och hur viktigt det var för att sjuksköterskorna skulle uppleva trygghet i att utföra blodprovstagningar på barn. Tryggheten upplevdes ha växt fram ifrån övning och genom den erfarenheten de hade förvärvat i sitt arbete. Erfarenhet från mötet med barn vid många olika situationer samt kollegors stöd var faktorer som nämndes vara avgörande för att sjuksköterskan skulle känna sig trygg. Ytterligare erfarenhetsfaktorer som skulle kunna komma att påverka sjuksköterskans upplevelse av trygghet visade sig vara hospitering på barnlaboratoriet samt riktlinjer. Det påta- 11

12 lades också att kunskapen om att informera utifrån barnets ålder och mognad var något som växte fram med tiden. Personliga erfarenheter Vid ett par tillfällen i intervjuerna framkom att personliga erfarenheter spelade roll för tryggheten i arbetet som sjuksköterska. Personliga erfarenheter så som att själv ha fått barn upplevdes ha utvecklat sjuksköterskorna även i deras arbete. Eftersom de själva haft småbarn ansåg de, att det var enklare att anpassa blodprovstagningen efter barnens behov, utvecklingsfas och den situation som uppstod. Samtidigt hade sjuksköterskornas möten i vården tillsammans med sitt barn som privatpersoner påverkat deras yrke. Kollegors inverkan Flertalet sjuksköterskor berättade att de hade upplevt en stor trygghet i att ha haft erfarna kollegor i början av sin anställning, som kunde komma med tips, handfasta råd och visa hur de gjorde vid blodprovstagningen på barn. Det ansågs även vara viktigt med ett öppet klimat på arbetsplatsen för att sjuksköterskan skulle kunna känna sig väl till mods och kunna ventilera sina funderingar. / / sen mina kollegors stöd, att de hjälpte mig i början och kunde ge mig lite handfasta råd och tips och vad man skulle tänka på (Intervju 3) När aspekten kollegor kom på tal under intervjuerna lyftes det fram att blodprovstagningen upplevdes kunna underlättas om de kunde vara två från personalen, där en kunde hjälpa till att hålla barnet och vara behjälplig över lag. Kollegornas hjälp vid blodprovstagningar upplevdes också kunna hjälpa till att känna ökad fokus på själva ingreppet. / / ibland kan det vara bra att vara två i samband med provtagning för barn där man kan hjälpas åt (Intervju 8) Kunskap De flesta av de intervjuade sjuksköterskorna visste inte om det fanns några specifika riktlinjer angående blodprovstagning på barn. Vidare rådde det delade meningar angående om sjuksköterskorna ansåg sig sakna specifika riktlinjer eller inte. Sjuksköterskorna var inte heller eniga angående om de trodde att de hade upplevt en ökad trygghet med att ha specifika riktlinjer för blodprovstagning på barn eller inte. En del menade att det hade kunnat vara en trygghet att ha något att gå tillbaka till speciellt när de var nya inför arbetsuppgiften, medan andra inte ansåg att detta skulle kunna öka deras upplevda trygghet. / / men jag vet inte om jag hade varit tryggare eller nej / / men de klart alltid en trygghet att ha något att gå tillbaka till om man hamnar i situationer som man liksom inte har gjort på länge eller som man inte varit med om tidigare är det ju alltid bra med riktlinjer / / (Intervju 2) Ett flertal sjuksköterskor, både några av de som arbetat med arbetsuppgiften längst och de som var nästintill nya nämnde att de ansåg att deras trygghet skulle kunna öka av att få hospitera på barnlaboratoriet och se hur de hanterade blod- 12

13 provstagningar på barn där. Vissa menade att detta kanske inte var något de behövde nu efter flera års yrkeserfarenhet, då de kände sig trygga men att det hade varit en klar fördel då de fortfarande var nya inför arbetsuppgiften. En av de längst arbetande sjuksköterskorna upplevde dock att det ändå skulle kunna stärka hennes trygghet idag. Öka tryggheten hade kanske varit de att jag hade gått på barnlabb och sett hur dem hanterar det (Intervju 4) Blodprovstagningssituationen Sjuksköterskans upplevde att deras trygghet kunde påverkas både av blodprovstagningssättet samt resultatet av blodprovstagningen. Blodprovstagningssättet Det framkom under studiens gång att blodprovstagningssättet som användes påverkade sjuksköterskans trygghet avsevärt. De flesta sjuksköterskorna upplevde att den kapillära provtagningen inte var något större problem. Den upplevdes enklare och tryggare. Trots detta nämndes det att mängden blod som skulle tas kunde minska tryggheten inför kapillär provtagning. Vid större mängder menade sjuksköterskorna att den kapillära provtagningen kunde orsaka osäkerhet, då fler än ett stick inte ville användas och sjuksköterskan behövde mjölka blod från fingret länge för att uppnå behövd mängd för analys. Risken att behöva sticka mer än en gång samt önskemål från barn och föräldrar om kapillär provtagning upplevdes också kunna orsaka en osäkerhet inför valet av blodprovstagningssätt. Den venösa provtagningen upplevdes som en stor utmaning som krävde mer av dem som sjuksköterskor. De flesta kände sig mindre trygga vid detta blodprovstagningssätt och ansåg att den i allmänhet var svårare än den kapillära provtagningen på barn. Även detta på grund av att de flesta ansåg sig ha ett försök och att det därför inte fanns utrymme för chansningar eller misstag. Den venösa provtagningen upplevdes också mer obehaglig på grund av att barnens rädsla upplevdes vara större eftersom de då kunde se nålen. Det framkommer också att den venösa provtagningen ibland kunde upplevas som ett övergrepp mot barnet, vilket sjuksköterskorna kände vara känslomässigt betungande. / / har man en ordination på venprover så, så kan man ju darra lite på underläppen för då har man ju ett försök. Du har ju bara ett försök så att säga. Du får ju aldrig lov att prova mer än en gång. För då vill ju inte barnet vara med längre / / (Intervju 7) Blodprovstagningens utgång En del sjuksköterskor menade att det var svårt för yttre omständigheter att påverka deras trygghet, då detta var något de hade i sig själv och i sin yrkesroll som sjuksköterskor. Samtidigt framkom det också att blodprovstagningens utgång hade en betydelse i sjuksköterskans upplevelse av trygghet inför uppgiften till nästa gång. Resultatet av blodprovstagningen kunde påverka sjuksköterskan både positivt och negativt. Blev det en lyckad blodprovstagning med glada barn stärkte detta sjuksköterskans trygghet medan en mindre lyckat resultat kunde minska sjuksköterskans trygghet. 13

14 / / mitt resultat tycker jag ju är viktigt. Misslyckas jag känner jag mig jätte kass och vill inte sticka barn på jätte länge men om klarar det så ja då känner jag mig jätte säker och trygg och så i det jag gör / / (Intervju 7) Sjuksköterskorna hade delade meningar angående om de själva kände en ökad press vid tanken på hur deras möte skulle kunna påverka barnet i framtiden. En del menade sig inte känna någon speciell ökad press. En sjuksköterska nämnde också att det inte ständigt gick att gå och tänka på, då det enbart förstörde för henne själv. Samtidigt menade andra sjuksköterskor, att de hade en generell press på sig att prestera bra och lyckas med alla blodprovstagningar så att de alltid skulle bli så bra som möjligt för barnen. Inte att jag känner det så, som en press. Utan / / man vet ju, jag vet ju om att jag vill göra det absolut bästa jag kan för detta barnet / / för jag är inte intresserad av att ge de barnet en obehaglig upplevelse som dem bär med sig / / (Intervju 8) De flesta nämner ändå att det alltid är viktigt att situationen och mötet blir bra för alla inblandade parter. Att barnet kände av att hon eller han klarat av blodprovstagningen och kunde gå därifrån och vara stolt över sig själv. Sjuksköterskorna berättade att det kunde hända att mötet med barnet inte alltid blev så lyckat som de hade önskat. Dessa situationer kunde leda till arga föräldrar och ett ledset barn vilket sjuksköterskorna menade kunde vara känslomässigt påfrestande samt upplevdes kunna påverka deras trygghet. Deltagande personer Vid en blodprovstagning på ett barn är det barnet som står i fokus. Barnet har i princip alltid en närvarande förälder eller vårdnadshavare med sig. Både föräldern och barnet visade sig vid blodprovstagningstillfället kunna inverka på sjuksköterskans trygghet. Föräldrarna Sjuksköterskorna upplevde att föräldrarna hade en väldigt stor roll vid blodprovstagning på deras barn, då de kunde påverka blodprovstagningen och barnen i både positiv och negativ riktning. Upplevelsen som framkom var att föräldrarna i de flesta fall hade en positiv inverkan genom att peppa barnet, prata lugnande med barnet och förbereda barnet före blodprovstagningen. / / har jag en positiv förälder som är med mig och förstår varför jag ska göra det, är den föräldern guld värd / / (Intervju 7) Föräldrarna ansågs också kunna påverka positivt genom att hjälpa till att hålla armen eller handen stilla, detta ansåg en av sjuksköterskorna vara en automatisk reaktion hos föräldrarna. Föräldrarnas medverkan upplevdes nästan lika viktig som barnets då barnet hade sin trygghet i föräldern. Sjuksköterskorna upplevde också att det var viktigt att föräldrarna var bestämda och inställda på att blodprovstagningen skulle göras samt att de tydligt förmedlade detta till sitt barn. Föräldrarnas inställning och attityd till blodprovstagningen upplevdes kunna smitta av sig till barnet. Sjuksköterskorna menade att detta kunde vara både positivt och negativt. 14

15 En orolig förälder smittar av sin egen oro till barnet medan en lugn och tydlig förälder istället förmedlar detta till sitt barn. / / ja de viktigt är att föräldrarna är med på vad vi ska göra och att föräldern är tydlig mot barnet att det ska göras. De A O för att lyckas. (Intervju 4) Att vinna över föräldrarna på sin sida och att de var inställda på vad som skulle göras upplevdes var avgörande ifall blodprovstagningen skulle gå att genomföra eller inte. Informationen inte enbart till barnet utan även till föräldern ansågs viktig då sjuksköterskorna upplevde att om de inte fick föräldrarna på sin sida så hade de inte heller barnet med sig. Blodprovstagningen var något de tillsammans med föräldrarna behövde utföra, vilket gjorde föräldrarnas medverkan och ståndpunkt till blodprovstagningen så viktig för sjuksköterskans trygghet. De flesta av sjuksköterskorna upplevde också att föräldrar oftast ville medverka vid blodprovstagningen. I de enstaka fall där föräldrarna valde att inte medverka fanns det delade meningar kring känslan av detta hos sjuksköterskorna. En del upplevde att det kunde kännas jobbigt samt försvåra arbetet om föräldrarna inte medverkade vid de tillfällen där de verkligen behövdes. De kunde även känna av en frustration i de situationer då barnet inte alltid klarade av att genomgå en blodprovstagning själv och att den då inte kunde utföras. Andra sjuksköterskor upplevde att blodprovstagningen på lite äldre barn kunde underlättas om föräldrar med negativ påverkan kunde vänta utanför. En av sjuksköterskorna menade att när barnet inte hade med sig en anhörig som gav dem trygghet sökte de istället tryggheten i sjuksköterskan. / / att dem är med, absolut att dem är med. Men kan dem inte, svimmar dem så, då har jag väl ingen nytta av dem. / / Då har jag bara besväret att hålla uppe en till (Intervju 6) Sjuksköterskorna menade att föräldrarna kunde skapa en negativ inverkan på blodprovstagningen genom att behandla barnet allt för beskyddande eller tydligt visa vad de ansåg om blodprovstagning antingen verbalt eller i kroppsspråk. / / har man föräldrar som är lite motsträviga, så "måste vi ta det idag, vi vet lilla gubben att det här gör ju förfärligt ont och din pappa håller nästan på att svimma varje gång han ska göra det" då är det kört / / (Intervju 7) Feedback och åsikter kring blodprovstagning från föräldrarna var något sjuksköterskorna upplevde kunna påverka deras trygghet i både positiv och negativ riktning. Vid de situationer där föräldrarna påverkade sjuksköterskan negativt kunde en inre stress upplevas vilket i sin tur även kunde ha en negativ inverkan på barnet. Barnet Sjuksköterskorna upplevde att blodprovstagningen på barn aldrig var något som blev en rutin utan att varje situation blev ny, olik den andra. Vidare framkom det att även barnet kan påverka sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid en blodprovstagning. En del sjuksköterskor menade att ett barn sällan ställer upp på en blodprovstagning frivilligt och att situationen då kan bli väldigt konstig och bar- 15

16 nets möte med vården kan bli fel. Detta kan i sin tur skapa en minskad trygghet hos sjuksköterskan. Då får man dra in ett långt djupt andetag / / Jag gör det men det är alltid med en viss, ja asså man vet ju / / att det gör ont och att det är få barn som ställer upp på det frivilligt. Så / / de inte kul. (Intervju 4) Samtidigt kunde en minskad trygghet upplevas om barnet var väldigt upprört och sjuksköterskan då hade svårt att nå fram till föräldrar och barn med den information hon försökte förmedla. Det framkom att det var delade meningar angående hur rädsla hos barn påverkade sjuksköterskans trygghet. En del ansåg att deras förhållningssätt ändrades vid de tillfällen när barnet visade rädsla, medan andra inte upplevde någon skillnad. Det som sjuksköterskorna upplevde förändrades i deras förhållningssätt var antingen att de snabbare försökte bli färdig med blodprovstagningen, för att komma förbi det obehagliga hindret eller att de blev mer ödmjuka, lugna och ville hjälpa barnet i sin rädsla. Jag försöker vara ännu mer tydlig, ta det lite mer långsamt och förklara och visa så att de inte behöver vara rädda (Intervju 10) På ett personligt plan upplevde de flesta sjuksköterskor inte att barnets rädsla påverkade dem eller deras trygghet, medan andra ansåg att det vara känslomässigt jobbigt att orsaka rädsla och smärta hos barnet. Ja.. Ibland /.../ efteråt kan jag bli lite så ahh och fy vad det var jobbigt /../ (Intervju 6) DISKUSSION Nedan diskuteras inledningsvis den använda metoden samt dess styrkor och svagheter. En diskussion förs kring resultatets mening och innebörd, praktisk användning och studiens resultat förankras samtidigt i tidigare forskning. Metoddiskussion Syftet har under studiens gång modifierats och sjuksköterskans trygghet har lagts till då detta hade en central roll i frågeguiden samtidigt har Primärvården tagits ur syftet. Det slutliga syftet blev att belysa vad som inverkar på sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid blodprovstagning på barn. Författarparet valde att intervjua sjuksköterskor som arbetade inom Primärvården. Detta för att personal utan specialistutbildning till barnsjuksköterska eller distriktssjuksköterska utför blodprovstagningar här. Författarparet ansåg också Primärvården vara mer intressant i jämförelse till att använda sig av en avdelning på barnsjukhus. Detta då sjuksköterskor i Primärvården inte enbart utför blodprovstagning på barn och detta därför inte kan bli en del av det vardagliga arbetet på samma sätt. 16

17 Till en början valde författarna att inrikta studien på barn i åldrarna 4 till 8 år, detta på grund av att ett barn enligt Unicef (2011) är en individ mellan 0 och 18 år, vilket är ett stort spektrum med stora variationer. Detta togs dock efter pilotstudien bort då författarparet ville inrikta sig på sjuksköterskornas generella upplevelse av blodprovstagning på barn utan någon inriktning på en speciell åldersgrupp, då detta kunde verka styrande. Författarna ansåg istället att detta var något informanterna fick ta upp under intervjuerna om de ansåg att detta hade betydelse för deras upplevelse av trygghet av blodprovstagningen. Två av sjuksköterskorna upplevde svårigheter att besvara en fråga utan en mer specifik ålder. Författarna berättade då att de tidigare använts sig av åldern fyra till åtta år men att detta tagits bort, detta kan ha påverkat informanternas svar och därmed också resultatet. Då informanterna kan ha syftat på just denna ålder när det pratat om sin upplevda trygghet för att anpassa information efter ålder och mognad, vilket var vad frågan handlade om. Dessa svar har därför exkluderats från resultatet. Författarna önskade få deltagande sjuksköterskor från en rad olika vårdcentraler för att få spridning på resultatet och inte enbart upplevelser från en arbetsplats. De nio informanterna kom från sammanlagt fyra olika vårdcentraler i tre olika stadsdelar i Malmö, detta anser författarna kunna stärka överförbarheten. Urval Kontakt med vårdcentralers verksamhetschefer blev en tidskrävande process med stora svårigheter i att få kontakt, vilket påverkade tidsplanen negativt då författarna lade ner mycket mer tid än beräknat på att åka runt till vårdcentraler. Det framkom också vid besöken att det på många vårdcentraler var undersköterskor som utförde samtliga provtagningar, vilka därför direkt fick väljas bort och tiden som lagts på att kontakta den verksamhetschefen kunde använts på bättre sätt. Med detta i åtanke hade detta inledningsvis kontrollerats om studien skulle gjorts om. Urvalsprocessen var det Polit & Beck (2010) beskriver som ett bekvämlighetsurval. Detta kan anses utgöra en svaghet, då det kan orsaka att deltagarna i studien inte är typiska för populationen vilket kan orsaka bias (a a). Författarna ansåg ändå att rekrytering av informanter genom att använda ett bekvämlighetsurval var en nödvändighet då tidsresurserna var begränsade. Detta sätt att välja informanter menar Polit & Beck (2010) minska studiens överförbarhet. Då samtliga informanter var kvinnor kan detta utgöra en svaghet, samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att majoriteten av de legitimerade sjuksköterskorna i Sverige är kvinnor. Det framkommer i Socialstyrelsens (2008) statistikdatabas att män enbart utgör 10 % av landets legitimerade sjuksköterskor. Det är dock oklart hur många av dessa som arbetar inom Primärvården. Utifrån dessa siffror hade det kunnat vara önskvärt att ha en manlig sjuksköterska med i studien för att få ett representativt urval. En verksamhetschef fungerade som det Polit & Beck (2010) beskriver som en gatekeeper då denne valde ut de deltagande sjuksköterskorna från sin vårdcentral. Detta kan utgöra en svaghet och även ha påverkat resultatet, då spekulation kring anledning till varför just dessa sjuksköterskor valts ut, kan göras. 17

18 Att samtliga informanter intervjuades på sin arbetsplats under arbetstid, utifrån deras önskemål utgjorde svårigheter i att skydda de deltagandes identitet från övrig personal. För att i möjligaste mån förhindra detta presenterade aldrig författarparet anledningen till sina besök när de sökte informanterna på deras arbetsplatser. Beräknad tid för intervjun meddelades vara mellan 30 minuter och en timme, för att ge informanterna möjlighet att prata fritt och inte stressa vid intervjuerna, vilket Polit & Beck (2010) beskriver utgör en styrka. De inklusionskriterier som till en början skapades utgjordes bland annat av att deltagarna skulle vara allmänutbildade sjuksköterskor. Detta fick senare ändras till legitimerade sjuksköterskor utan vidareutbildning inom området barn, då många av sjuksköterskor på vårdcentralerna i olika grad hade någon form av vidareutbildning. Exklusionskriterierna ändrades i samband med detta, till att innefatta vidareutbildning till barn- eller distriktssjuksköterska istället för enbart innefatta vidareutbildade sjuksköterskor. Vid ändring av dessa kriterier förändrades studiens utgångsläge dock gäller detta hela studien vilket gör ändringen enhetlig och författarparet anser därför inte att denna har haft någon negativ påverkan på resultatet. Inledningsvis i intervjuerna ställdes bakgrundsfrågor för att urvalet sedan skulle kunna presenteras. Av detta framkom att det fanns en stor variation i sjuksköterskeutbildningen då denna sett lite olika ut genom åren. Författarparet valde därför att exkludera detta tema ur resultatet. Datainsamling För datainsamling användes kvalitativa intervjuer då detta ansågs vara de sätt som gav mest utförliga svar och ett djupt material att sedan arbeta vidare med i analysen. En styrka anses vara att båda författarna deltog i samtliga intervjuer och att den som aktivt lyssnade hade större möjlighet att formulera och komma med följdfrågor vilket skulle kunna ge ett rikare informationsinnehåll. Dessutom lyssnade båda i författarparet igenom transkriberingarna vilket kan ha skapat ett mer exakt textmaterial. Att författarparet alternerade med att intervjua kan komma att ses som en svaghet då, personliga skillnader hos författarna kan ha påverkat intervjusituationen. Detta kan dock ha kompenserats till viss del av att den författare som observerade inflikade med frågor och kommentarer. Författarparet har inte någon tidigare erfarenhet av att utföra intervjuer vilket kan ha påverkat datainsamlingen negativt och därmed också resultatet över lag. Hur frågorna har formulerats och förbättrats under intervjuperiodens gång kan ha påverkat informanternas svar. Att formulera intervjuguiden och skapa frågor som skulle komma att svara på syftet var något författarna såg svårigheter i. På grund av detta användes den första intervjun som en pilotintervju vilket enligt Polit & Beck (2011) med fördel kan användas. Detta för att se hur de färdigformulerade frågorna uppfattades och besvarades. Efter första intervjun ändrades intervjuguiden, pilotintervjun exkluderas då eftersom författarna ansåg betoningen i frågeformuläret flyttas så pass mycket att datamaterialet inte skulle bli jämförbart. Detta på grund av att frågor som inne- 18

19 fattade ordet upplevelse ansågs svårt att besvara av informanten i pilotintervjun. Frågeformuläret justerades till att fokusera mer på trygghet för att underlätta för informanterna samtidigt breddades teman för att intervjuerna skulle ge bättre svar på syftet. Samtliga intervjuer spelades in digitalt och författarparet valde att använda sig av två mobiler för att inte riskera att gå miste om värdefull information i inspelningsmaterialet. En nackdel med att spela in intervjuerna menar Polit & Beck (2010) vara att informanterna då kan få svårt att känna sig avslappnade. Informanterna beskrivs vanligtvis glömma bort att intervjun spelas in efter ett par minuter (a a). Författarparet upplevde att informanterna gav ett avslappnat intryck samt att intervjuerna svarade på syftet. En aspekt som inte kan anses vara optimal var då en intervju utfördes med informantens studerande närvarande. Detta kan tänkas ha påverkat informantens konfidentialitet negativt, dock medverkade studenten efter informantens önskemål. Då svaren inte urskilde sig i jämförelse med övriga informanter inkluderades den i resultatet. Dock måste det ses som en svaghet då ingen försäkran kan göras av att detta inte gjort så att information utelämnats. Informanterna uppmanades att berätta så mycket som möjligt kring de teman som behandlades. Detta för att få intervjuerna så innehållsrika som möjligt och för att nå allt informanten upplevde som betydelsefullt kring ämnet men som inte författarna lyckats innefatta i de frågor som utformats i intervjuguiden. Detta kunde dock ibland leda till att textmaterialet kunde kännas ohanterligt stort, då aspekter och berättelser som inte vara av relevans för studiens syfte togs upp. Dataanalys Författarparet inspirerade sin kvalitativa innehållsanalys av Burnard (1991). Denna analysmetod ansåg författarna vara lämplig då den upplevdes grundlig och stegvis tydlig att följa. De flesta stegen i Burnards (1991) metod genomarbetades, dock uteslöts steg elva som innefattade att informanterna tillfrågas vidare de anser deras svar passa in i den kategori där författarna placerat deras citat. Detta uteslöts på grund av att författarparet behövde spara tid samt inte ville riskera att material skulle behöva tas bort ifall informanterna skulle ändra sina utsagor. Detta anser författarna, styrkt i Polit & Beck (2010) utgöra en svaghet som författarna var medvetna om i vid valet. Även steg sex uteslöts då denna möjlighet inte fanns. Steg sex innebär att två utomstående kollegor ska skapa kategorisystem utan att ta del av det författarparet kommit fram till för att stärka trovärdighet. Då detta inte var möjligt valde författarna istället att stärka studiens trovärdighet genom att utföra det mesta i analysen separat. Författarparet jämförde vad de kommit fram till i analysen efter varje större del för att ha samma utgångspunkt till fortsatt analys. Detta för att få två olika infallsvinklar vid analysen av materialet vilket Burnard (1991) menar stärker tillförlitligheten i resultatet. Författarparet har under arbetets gång varit medvetna om sin förförståelse och försökt motverka att denna skulle påverka intervjuerna, analysarbetet samt resultatet. Trots detta är författarna medvetna om att en viss påverkan inte kan undvikas. Ett frågeformulär formulerades för att hålla nere antalet spontant formulerade frå- 19

20 gor i intervjuerna för att minska risken för att dessa skulle kunna påverkas av förförståelsen. Resultatdiskussion Studiens syfte var att belysa vad som inverkar på sjuksköterskans upplevelse av trygghet vid blodprovstagning på barn. Detta resulterade i tre kategorier samt åtta subkategorier som nedan diskuteras. Erfarenhet Resultat visar att sjuksköterskans arbete med blodprovstagning på barn upplevs som en stor utmaning och något som kräver erfarenhet för att sjuksköterskan ska känna trygghet i arbetsuppgiften. Detta skulle kunna tolkas som att utbildningen till sjuksköterska inte ger samma trygghet som den som växer fram med erfarenheten från arbetet. En anledning till detta skulle kunna vara att dagens grundutbildning till sjuksköterska inte ger den kunskap om blodprovstagning på barn som krävs utan denna får införskaffas i praktiken. Young (2005) menade att det krävs kunskap för att sjuksköterskan ska kunna skapa ett bra möte och en bra blodprovstagningssituation för barnet. Det skulle därmed också kunna tolkas som en fördel att ha arbetat som sjuksköterska med vuxna innan arbetet med barn påbörjas. Detta för att bygga upp den erfarenhet som sjuksköterskorna i vår studie och Young (2005) beskrivit. I studien framkommer det att erfarna kollegor är viktigt för sjuksköterskans trygghet, speciellt då hon är ny i arbetsuppgiften. Vilket skulle kunna betyda att introduktionen är av betydelse för det framtida arbetet. Genom att få stöd, hjälp samt tips och råd, byggs sjuksköterskans erfarenhet upp och därmed också hennes trygghet. Det framkommer även i resultatet att sjuksköterskorna tyckte det underlättade att vara två vid en blodprovstagning på ett barn. Den praktiska användningen av detta är kanske inte är möjlig ur ett tids- och kostnadsperspektiv. Dock skulle det kunna vara positivt för att stärka sjuksköterskans trygghet i arbetsuppgiften. Vidare kan det spekuleras om detta skulle kunna ge negativa konsekvenser för barnet då två sjuksköterskor skulle kunna upplevas placera barnet i ett underläge. Vitklädd personal som ska utföra en otrevlig procedur på barnet skulle möjligen också kunna skapa en ökad rädsla och stress hos barnet. Sjuksköterskorna inom Primärvården träffar på människor i alla olika åldrar, där barn utgör en mindre del. I studien framkom det att sjuksköterskorna upplevde att deras trygghet hade kunnat stärkas genom att hospitera på barnlaboratoriet. Detta är något som i längden skulle kunna ge positiva effekter på sjuksköterskans trygghet. Det var delade meningar angående om det saknades några specifika riktlinjer för blodprovstagning på barn eller inte. Likaså angående om en ökad trygghet hade kunnat uppnås av att ha fasta riktlinjer att följa samt gå tillbaka till. Detta kan tolkas som att det finns en del sjuksköterskor i Primärvården vars arbete hade stärks av att ha riktlinjer att följa. Precis som Bergschöld (2011) menar finns det inga specifika riktlinjer dock finns det rekommendationer att följa kring utförandet av en blodprovstagning i Vårdhandboken (2011). Dessa rekommendationer borde kanske lyftas fram mer för att ge sjuksköterskan ett ökat stöd i det dagliga arbetet. I praktiken hade en handbok som innefattar rekommendationer kring mötet och 20