SLUPs nationella ST-enkät 2012

Transkript

1 SLUPs nationella ST-enkät 2012 September 2012

2 Sammanfattning SLUP (Sveriges läkare under utbildning i psykiatri) är en förening som riktar sig till de psykiatriska specialiteterna psykiatri, barn- och ungdomspsykiatri samt rättspsykiatri. Under april-maj 2012 skickade SLUP ut en webbaserad enkät till ST-läkare inom dessa discipliner. 376 svar inkom och svarsfrekvensen blev 70 % för BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) och uppskattningsvis 40 % för VUP (vuxenpsykiatrin). Inom rättspsykiatri blev svarsfrekvensen för låg för att räknas in i enkäten. Syftet med denna enkät var att skapa ett underlag för att bedriva arbetet med att förbättra de psykiatriska ST-utbildningarna, skapa en bättre bild av psykiatrin samt att verka för en god rekrytering. Frågorna behandlade demografiska data, upplevelsen av ST-utbildningen, valet av specialitet, synen på den egna specialiteten och läkarrollen inom psykiatrin. Resultaten tolkas av SLUP och visar på en relativt hög tillfredställelse med utbildningsmomenten i ST-utbildningen, men en bitvis mörk bild av hur svensk psykiatri fungerar idag. 6 av 10 svarande ST-läkare anser att den svenska psykiatrin idag ej alls eller i huvudsak inte är välfungerande. Inom BUP upplever 6 av 10 att specialiteten helt eller i huvudsak lider av brist på vetenskapligt underlag jämfört med 4 av 10 inom VUP. På frågan om man upplever en positiv attityd mot den egna specialiteten från kollegor inom övriga specialiteter har runt 40 % av de svarande svarat i huvudsak inte eller ej alls. Drygt 40 % av ST-läkarna har funderat på att byta specialitet och den enskilt viktigaste orsaken bakom dessa funderingar är specialitetens organisation/arbetssätt. Detta jämförs med resultatet från SYLFs ST-enkät 2011 som riktades till samtliga specialiteter vilket visade att var tredje ST-läkare funderat på att byta specialitet. I denna enkät framgår samtidigt att 9 av 10 avser fullfölja utbildningen och att lika stor andel helt eller i huvudsak känner sig stolt över sin specialitet. Jämfört med svarande ST-läkare från VUP ser man inom BUP en generellt högre tillfredställelse med ST-utbildningen i sin helhet samt med utbildningsmoment som handledning, teoretiska inslag och klinisk verksamhet. 40% av de svarande ST-läkarna har utländskt modersmål och denna undergrupp är enligt enkäten mer nöjda med ST-utbildningen och upplever också att den svenska psykiatrin är mer välfungerande jämfört med de ST-läkare som har svenskt modersmål. Vi väljer i SLUP att se detta som en bekräftelse på att vår ST-utbildning är konkurrenskraftig på den europeiska arenan. Rörande den höga andelen ST-läkare med utländskt modermål tolkar vi detta som ett tungt argument för att i ST-utbildningen betona vikten av utbildning inom språkliga, kommunikativa och kulturella färdigheter. 85% av svarande i enkäten anser att en specialist inom BUP eller VUP - i huvudsak eller helt - behöver besitta högre kommunikativ kompetens jämfört med läkare inom icke-psykiatriska specialiteter. Detta ligger helt i linje med det arbete som påbörjats av UEMS (UEMS = Union Européenne des Medicins Spécialistes) där sektionen för psykiatri påbörjat arbetet med ett Quality Framework for Psychiatry Training. I detta arbete betonas bland annat behovet av utbildning inom språk och kommunikativa färdigheter. Jonas Eriksson Huvudförfattare Sekr SLUP ST-rep. SFBUPs Utbildningsutskott Hanna Edberg Ordförande SLUP ST-rep. SPF

3 Innehåll Syfte...4 Metod...4 Resultat Demografi...5 ST-utbildning...7 Val av specialitet...10 Synen på den egna specialiteten...11 Synen på läkarrollen inom den egna specialiteten...12 Inställning till enkäten, SLUP och moderförbund...13 Kommentarer och diskussion Hur representativa är de svarande? - Den höga andelen ST-läkare med utländskt modersmål - Vad gör vi med resultaten?

4 Syfte Bakom denna enkät står SLUP (Sveriges Läkare under utbildning i psykiatri). Denna förening representerar de ST-läkare som har ett block inom de psykiatriska disciplinerna - psykiatri, barn- och ungdomspsykiatri samt rättspsykiatri. De psykiatriska disciplinernas yrkesföreningar SPF, SFBUP och SRPF har i sina styrelser en ST-representant vilken är knuten till SLUP. Dessutom finns s.k. utbildningsutskott knutna till yrkesföreningarna och dessa har också en ST-representant tillika kopplade till SLUP. Syftet med att genomföra en enkät är att skapa underlag för SLUP och ST-representanterna i sin representation av ST-läkarna. Med enkätens resultat som grund vill SLUP arbeta för en positiv bild av psykiatrin, för en god kvalitét på ST-utbildningen samt verka för en god rekrytering. Vår förhoppning är också att andra instanser ska ha nytta av resultatet i enkäten som diskussionsunderlag och vid beslut rörande ST-utbildning för blivande specialister inom de psykiatriska disciplinerna. Metod Metoden innebär att medelst en webbaserad enkät samla in information om ST-läkare och deras upplevelse av olika moment knutna till specialiteten. Därefter sammanfattar vi, kommenterar och publicerar resultaten på SLUPs hemsida. Presentationen av data sker i första hand deskriptivt utan ambitioner att dra för stora slutsatser av resultatet. Vid detta första försök med en ST-enkät inom de psykiatriska disciplinerna har ingen större vikt fästs vid vetenskaplig metod och statistisk analys. Frågorna i enkäten har utformats i SLUPs styrelse dels utifrån en strävan att kartlägga basal demografisk data, dels utifrån möjlighet till att jämföra med andra nationella enkäter (ex. SYLFs ST-enkät) men även utgående från områden som vi funnit viktiga att synliggöra för läkare inom psykiatri - ST-utbildningens innehåll, synen på psykiatri, psykiaterns roll och hur psykiatrin presenteras i media. Uppdelningen av enkäten i olika ämnesområden är inte exakt och har gjorts av strukturella skäl, mer än att frågorna är väsensskilda från varandra. Vi har valt att se denna första omgång av ST-enkäten som en pilotstudie där vi kan använda resultaten för att förbättra metod och inriktning under kommande års enkät. För att få tillgång till epostadresser har vi vänt oss till studierektorerna inom respektive specialitet. Inom BUP finns det i skrivande stund 147 ST-läkare med vilka vi haft möjlighet att ta kontakt. Inom vuxenpsykiatrin är siffran osäker av flera skäl. Även inom SPF tycks antalet aktiva ST-läkare vara oklart. Det har också varit svårt av juridiska skäl att få tillgång till en komplett lista och vi har därför valt att komplettera våra utskick med adresser som vi fått tillgång till kollegialt. Dessutom har vi skickat öppna länkar till studierektorer för vidarebefordran till ST-läkare. I samråd med SPF har vi uppskattat antalet aktiva ST-läkare till ca 700 st, men siffran får ses som en grov uppskattning. I vår inbjudan tydliggörs att enkäten endast är aktuell för dem som arbetat som ST-läkare senaste halvåret.

5 Efter första inbjudan i slutet av april 2012 har enkäten stått öppen i ca 3 veckor och i regel har de mottagare som inte svarat fått två påminnelser via mejl. Eftersom vi kompletterat med en öppen weblänk via studierektorer kan vissa mottagare ha fått fler påminnelser. Vid insamlandet och förvarandet av data har hänsyn tagits till sekretess och vid presentationen av data har vi garanterat anonymitet för de svarande. När det i rapporten anges att ST-läkare har en viss åsikt är det endast de individer som besvarat enkäten som avses. Det är de svarande ST-läkarnas subjektiva upplevelse av tjänstgöringen som undersökningen har mätt. Resultat Antalet svar på enkäten uppgår till 384 varav 8 har valts bort pga inkompletta svar. Svarsfrekvensen inom BUP blev 68% medan motsvarande siffra inom VUP (vuxenpsykiatri) blev runt 40 % om man uppskattar antalet ST-läkare inom VUP till 700. Detta motsvaras således av 100 svar från BUP och 276 svar från VUP. Eftersom utskicken kompletterades med öppna weblänkar som vidarebefordrades av studierektorer blir antalet utskick också osäkert. Från blivande rättspsykiatriker inkom inga svar på de sju utskick som gjordes. I analysen av data har vi valt att korstabulera vissa svar med avseende på specialitet för att kunna göra jämförelser framför allt mellan BUP och VUP. I vissa fall har vi även korstabulerat efter andra faktorer som exempelvis modersmål och kön. Denna jämförelse diskuteras emellertid huvudsakligen i avsnittet Kommentarer och diskussion. Detta gäller även frågan om huruvida svaren kan sägas vara representativa för hela ST-populationen. Uppdelningen av frågor i ämnesområden har som tidigare nämnts inga vattentäta skott vilket gör att delvis samma frågeställningar besvaras i flera delar. Resultat - Demografi Denna del innefattade 12 frågor. Könsfördelningen visade sig vara 78% kvinnor inom BUP medan andelen kvinnor inom vuxenpsykiatrin var 58% (Fig. 1). Snittåldern är 36 år inom BUP och 37 inom VUP och de svarande befinner sig relativt jämnt fördelade över olika faser i utbildningen. Runt var femte svarande arbetar deltid inom bägge specialiteter (21% BUP, 18% VUP) och något fler inom BUP väntar eller har barn (68% BUP, 64% VUP).

6 100% 80% 60% 40% 20% Man Kvinna 0% Barn- och ungdomspsykiatri Psykiatri Figur 1. Könsfördelning Drygt 40% av de svarande har inte svenska som modersmål utan större skillnad mellan specialiteter. När man sedan ser på studieort ser man att vuxenpsykiatrin har fler ST-läkare som läst utanför EU (14%) jämfört med barnpsykiatrin (7%), men ser man till studieort utomlands inom EU finns betydligt fler inom BUP än inom VUP (34% BUP, 21% VUP). Bland studieorterna i Sverige dominerar Stockholm, Uppsala och Lund medan Göteborg och Linköping tycks vara något underrepresenterat (runt 7 %). Inom VUP står Stockholm för hela 21% av de svarande (Fig. 2). Utomlands (utanför EU) 7% 13% Utomlands (inom EU) 21% 34% Linköping 6% 7% Umeå Stockholm Uppsala 8% 10% 15% 10% 11% 21% VUP BUP Lund 10% 10% Göteborg 7% 6% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% Figur 2. Studieort 7% är disputerade bland de svarande. Inom BUP finns en något högre andel ST-läkare som har specialistkompetens sedan tidigare (12% BUP, 8% VUP). Andelen som avser dubbelspecialisera sig är runt 16% inom bägge specialiteter.

7 Inom vuxenpsykiatri fanns bland de svarande en något högre andel som har ST-block i en stad med universitetssjukhus (VUP 67%, BUP 59%). Resultat - ST-utbildningen Denna del innefattade 15 frågor, vissa med upp till 10 delfrågor, beskrivande ST-läkarens upplevelse av olika studiemoment. Inom BUP har 66% angett att man helt eller i huvudsak sköter studiemomenten på arbetstid (Fig. 3) medan motsvarande siffra inom VUP var 52%. Beträffande klinisk handledning är 77 % helt eller i huvudsak nöjda i såväl BUP som VUP. Vad gäller huvudhandledning är man marginellt mer nöjd inom BUP (85%) jämfört med VUP (80%). Ett tjugotal kommentarer från VUPs ST vittnar om brister i - eller avsaknad av handledning. Yrkesföreningarnas rekommendationer till målbeskrivningen är helt eller i huvudsak kända för 86% (BUP) respektive 80% (VUP) och det är på motsvarande sätt lite vanligare att man finner god användning för dem inom BUP (71%) än inom VUP (60%). På motsvarande sätt finner större andel kvinnor än män god användning för rekommendationerna (67 % j.fr. 59%). Barn- och ungdomspsykiatri 8,10% 1% 2% Stämmer ej alls Stämmer i huvudsak inte 31,30% 57,60% Stämmer i huvudsak Stämmer helt Kan ej svara Figur 3. Studiemomenten sköter jag på arbetstid Inom BUP anser 93% att det är tydligt vad som krävs för att erhålla specialistexamen medan motsvarande siffra inom VUP är 80%. Här observerades en felformulering då specialistexamen definitionsmässigt kan associeras med ett examenstillfälle inkluderande exempelvis kunskapstest. Den korrekta formuleringen skulle egentligen vara för att erhålla bevis om specialistkompetens. En större andel ST-läkare inom VUP (15%) än inom BUP (5%) svarar tydligt att de inte tror sig hinna klart med ST-utbildningen inom 5 år. Jämför man mellan kön blir siffrorna 16 % (män) respektive 10 % (kvinnor). Enligt SYLFs ST-enkät från 2011 är motsvarande siffra i samtliga specialiteter bland svarande SYLF-medlemmar 23%.

8 Blivande vuxenpsykiatriker har till 46% genomfört minst en sit-in under senaste halvåret medan siffran för BUP är 38%. Inom BUP/VUP anser 40% respektive 51% att man får adekvat utbildning gällande ledarskap. En av fyra har angett Kan ej svara, vilket i kommentarer antyds bero på att utbildning är planerad men att man ej genomfört den ännu. Rörande kursutbudet anser 47% av blivande vuxenpsykiatriker att antalet rekommenderade kurser är för stort jämfört med 20% inom BUP (fig. 4). Drygt 6 av 10 svarande inom såväl BUP/VUP anser att kursutbudet helt eller huvudsak täcker deras behov. I frågor om METISkurser framgår att hälften av ST-läkarna inom BUP svarat Vet ej vilket tillsammans med kommentarer indikerar att man inte gått någon METIS-kurs. Av de BUP-ST som valt att värdera METIS-kurserna anser 57% att kurserna helt eller i huvudsak håller god kvalitét. Motsvarande siffra för VUP är liknande efter justering för de som inte kunnat svara. 38% av svarande från VUP anser att man inte borde ha fler kurser med METIS-format vilket motsvaras av 33% inom hela BUP-gruppen. En jämförelse mellan könen visar att större andel män än kvinnor önskar fler kurser med METIS-format (29% j.fr. 21%). 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 40% 32% 25% 24% 13% 20% 27% Stämmer ej I någon mån I huvudsak Stämmer helt 7% 8% 4% Kan ej svara BUP VUP Figur 4. Antalet rekommenderade kurser är för stort En omfattande fråga handlar om hur många dagar man anser att de olika kurserna i STutbildningen bör omfatta inkluderat inläsningsdagar. I kommentarer framgår att vissa ser det som svårt att genomföra dessa uppskattningar, dels p.g.a. att graden av subjektivitet är för hög. Angående diagnostikdelen har man angett att den bör omfatta mer än en veckas utbildning enligt 61% inom BUP medan majoriteten inom VUP (57%) anser att det räcker med med 2-5 dagars utbildning. Psykos bör ha 2-5 dagar enligt majoritet inom såväl BUP som VUP, men fler blivande vuxenpsykiatriker än barnpsykiatriker anser sig behöva utbildning inom psykossjukdom i mer än 1 vecka. För affektiva sjukdomar är svaren jämt fördelade mellan 2-5 dagar och mer än 1 vecka utan större skillnad mellan BUP och VUP.

9 Svarande från BUP anser till en knapp majoritet att kursen i neuropsykiatri bör ha mer än en veckas omfattning medan man inom VUP i högre utsträckning anser att 2-5 dagar räcker. De flesta svaranden inom BUP och VUP tycks anse att kurs i ätstörning bör ha 2-5 dagar, medan fler inom BUP än inom VUP ser det nödvändigt med mer än en vecka. 81% inom BUP och 73% inom VUP anser att psykoterapiutbildning bör innefatta mer än en veckas utbildning. Utbildning inom missbruk varierar inom BUP mellan 1-5 dagar och inom VUP delas svaren mellan 2-5 dagar och mer än 1 vecka. I bägge specialiteter anser man att transkulturell psykiatri bör omfatta mellan 1 och 5 dagar. En majoritet inom BUP och VUP anser att juridik bör ha 2-5 dagars utbildning och farmakologi bör ha mer än en vecka. Rörande utbildning inom annan psykiatrisk specialitet önskar 3 av 5 inom bägge specialiteter ha 2-5 dagar medan 1 av 5 önskar mer än en vecka. Beträffande kurs inom somatisk specialitet har 70 % av svarande inom BUP svarat att man vill ha 2-5 dagar och resterande vill ha längre.. Inom VUP är svaren mer splittrade: knappt hälften önskar 2-5 dagars utbildning, 20 % vill ha längre utbildning och drygt 20 % vill ha en enstaka dag eller ingen alls. Kurs i akutbedömning och suicidologi viktas oberoende specialitet behöva 2-5 dagar av ca 60% och mer än en vecka av drygt 30% av de svarande. Gällande övergripande upplevelse av ST-utbildningen (Fig. 5) svarade man att den helt eller i huvudsak är (BUP - VUP) överskådlig: 86% - 68%, anpassad efter mina behov: 82% - 79%, välstrukturerad 72% - 65%, anpassad för framtida arbetsuppgifter: 90 %- 81 %, innefattar för mkt kliniskt arbete: 44 % - 43 %, för mkt kurser och teoretiska moment: 30 % - 35 %. Anpassad för mina framtida arbetsuppgifter 81% 90% Välstrukturerad Anpassad för mina behov 65% 72% 79% 82% VUP BUP Överskådlig 68% 86% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 5. Min ST-utbildning är helt eller i huvudsak I denna del av enkät ingick även två frågor om ett kunskapsprov som del i ST-utbildningen. 43 % av VUP och 33 % av BUP ansåg att det skulle höja utbildningens kvalitet. På frågan om man ställer sig positiv till detta som ett obligatoriskt moment med gräns för godkänt svarade 18 % Ja inom BUP och 20 % I någon mån. Inom VUP var motsvarande siffra 29 % ( Ja ) och 21 % ( I någon mån ). Färre såg positivt på ett kunskapsprov utan gräns för godkänt.

10 Gällande ett icke obligatoriskt kunskapsprov med möjlighet till jämförelse ställde sig var tredje inom bägge specialiteter positiva till detta. Resultat - Val av specialitet Denna del innefattade sex frågor innefattande frågor om vad som påverkar ST-läkarens val av specialitet. De viktigaste faktorerna vid valet av specialitet för bägge specialiteter är intressant specialitet, möjlighet till flexibla arbetstider, goda utvecklingsmöjligheter, trevliga kollegor och gott intryck under utbildning/at/vikariat. Jämfört med VUP har fler inom BUP hänvisat till lå jourbörda som påverkande faktor och fler inom VUP har pekat på utvecklingsmöjligheter som faktor. Knappt hälften av de svarande inom vardera specialitet har funderat på att byta specialitet men på den mer slutet formulerade frågan om huruvida man har för avsikt att fullfölja sin STutbildning svarar 9 av 10 inom bägge specialiteter jakande på detta. Specialitetens organisation/arbetssätt utgör den överlägset vanligaste faktorn bakom funderingar att byta specialitet (Fig. 6), särskilt inom BUP (76 %, jfr. VUP 62 %). Inom bägge specialiteter anger man sedan i fallande ordning hög arbetsbelastning och dålig arbetsmiljö. Först på femte plats i rangordningen skiljer sig specialiteterna där dåligt vetenskapligt underlag inom BUP motsvaras av dålig utbildningsmiljö inom VUP. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% BUP VUP 0% Figur 6. Vilka faktorer har påverkat dig att fundera på att byta specialitet?

11 Drygt 90% av svarande från såväl BUP som VUP har uppgett att man helt eller i huvudsak är stolt över sin specialitet. Resultat - Synen på den egna specialiteten Denna del innefattade fem frågor som berör vilken bild ST-läkaren har av sin specialitet och dess verksamhetsfält samt hur man upplever sin specialitet genom media. Tre av frågorna är formulerade mot förmodade brister medan 2 är formulerade ur positiv vinkling. Fem av sex ST-läkare oberoende av specialitet anser att verksamheter inom deras specialitet helt eller i huvudsak lider av resursbrist. Inom BUP upplever 59% av de svarande att specialiteten helt eller i huvudsak lider av brist på vetenskapligt underlag jämfört med 44% inom VUP. Närmare 60% inom bägge specialiteter upplever i huvudsak inte - eller inte alls - att psykiatrin i Sverige är välfungerande idag. Kommentarer från svarande vittnar dock om stora variationer i hur man upplever det. Tre exemplifierande kommentarer: Storstadspsykiatrin förefaller fungera hyggligt men man blir beklämd då man på kurser träffar kollegor från landsbyggd., KAOTISKT i Göteborg. och Det beror på vad man jämför den med: psykiatri i andra länder eller psykiatri som den borde vara ". Bland de ST-läkare med utländskt modersmål är upplevelsen inte lika negativ - drygt 50 % anser att den svenska psykiatrin är helt eller i huvudsak välfungerande. En positiv attityd till den egna specialiteten (Fig. 7) upplevs helt eller i huvudsak från släkt och nära vänner enligt 88% (BUP) respektive 75% (VUP) av de svarande. Från nya bekantskaper är siffran 85% (BUP) respektive 67% (VUP). Färre av de svarande ST-läkarna inom BUP (73 %) än inom VUP (88%) upplever positiv attityd gentemot den egna specialiteten från kollegor inom andra psykiatriska specialiteter. På frågan om man upplever positiv attityd mot den egna specialiteten från kollegor inom övriga specialiteter har runt 40 % av de svarande svarat i huvudsak inte eller ej alls. Ser man på könsskillnader så har nästan hälften av de kvinnliga ST-läkarna (45%) svarat att man inte upplever en positiv attityd mot den egna specialiteten från kollegor inom övriga specialiteter (jfr. 33 % män).

12 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Kan ej svara Stämmer helt eller i huvudsak Stämmer ej alls eller i huvudsak inte Figur 7. Jag upplever en positiv attityd gentemot min specialitet från Beträffande den svenska mediabilden av specialiteten upplever en större andel VUP-ST att den i huvudsak inte - eller inte alls - är positiv (89% VUP, 59% BUP). Här föreligger ingen könsskillnad i svaren. Den sista frågan i denna del berörde hur mediabilden påverkar förutsättningarna för rekrytering men p.g.a. felmärkning av svarsalternativen valdes denna fråga bort i resultatet. Resultat - Synen på läkarrollen inom den egna specialiteten Denna del innefattade fem frågor som tog upp betydelsen av kommunikationsförmåga, psykoterapiutbildning, psykologi och biomedicinskt perspektiv. I resultatet inkluderas även en fråga från en tidigare del beträffande val av inriktning på terapi. 85% av svarande anser att en specialist inom BUP eller VUP - i huvudsak eller helt - behöver besitta högre kommunikativ kompetens jämfört med läkare inom icke-psykiatriska specialiteter. Närmare 95% av alla svarande, oberoende specialitet, uppskattar sin egen kommunikativa kompetens som hög. Ingen större skillnad mellan kön förelåg bland de svaranden, men bland ST-läkare med utländskt modersmål skattade man sin kommunikativa kompetens som något lägre, vilket tas upp i avsnittet Kommentarer och diskussion. Rörande psykoterapiutbildningen anser långt fler VUP-ST än BUP-ST att den är för omfattande i förhållande till övrig utbildning - 40% resp. 16%. Var tredje ST-läkare oavsett specialitet anser att kvalitén är hög emedan det framgår att 1 av 5 har kryssat kan ej svara. Bland frågornas ställdes tyvärr ingen specifikt rörande om huruvida man påbörjat sin psykoterapiutbildning. 33% (BUP) respektive 24% (VUP) anser att den är anpassad efter framtida behov som specialist. 29% (BUP) respektive 25% (VUP) anser att tillgängligheten på psykoterapiutbildningar är otillräcklig. Här inkluderas valet av terapiinriktning där det

13 framgår att 80% inom VUP valt KBT medan motsvarande siffra är 50% inom BUP. 26% har valt psykodynamisk inriktning inom BUP vilket motsvaras av 8% inom VUP. 20% (BUP) respektive 10% (VUP) har angett Annat som inriktning och av kommentarerna framgår att detta i hög utsträckning innebär att man inte påbörjat sin psykoterapiutbildning. Var tredje ST-läkare, oberoende specialitet, anser helt eller i huvudsak att ST-utbildningen bör innehålla mer psykologi. Ser man till de manliga svaranden vill 37% ha mer psykologi medan siffran för kvinnorna blev 25%. Inom BUP anser 63% helt eller i huvudsak att det biomedicinska perspektivet bör betonas i högre utsträckning i ST-utbildningen, medan motsvarande siffra för VUP är 53%. Resultat - Inställning till enkäten, SLUP och moderförbund Denna avslutande del innefattade tre frågor inriktade på att fånga upp hur enkäten upplevdes och om man är engagerad i SLUP eller moderförbund. Nio av tio svarande inom bägge specialiteter har svarat att de är i huvudsak eller helt positiva till enkäten. Bland kommentarerna framgår att några (sju svarande) anser att enkäten varit för lång samt att man undrar om enkäten får några effekter framledes. 69% (BUP) respektive 75% (VUP) svarar att man är positiv till det arbete som genomförs av SLUP, medan åtta svarande kommenterar att man inte känner till arbetet. Ca 60% av alla svarande är medlemmar i SLUP eller någon av moderförbunden SPF, SFBUP eller SRPF. 22% inom bägge specialiteter anger att de inte är medlemmar men är intresserade av att bli. Kommentarer och diskussion Hur representativa är de svarande? Centralt för tolkningen av dessa siffror är naturligtvis hur representativa de är för hela gruppen. Här blir ju en hypotetisk svarsfrekvens runt 40% något problematisk. Den högre svarsfrekvensen på runt 70% inom BUP höjer således trovärdigheten på motsvarande sätt. En viss försiktighet i analysen torde vara särskilt motiverad i de delar som berör demografiska data, men vad gäller svarandes attityder och upplevelser kan man argumentera att svaren får ett berättigande genom att representera åtminstone den grupp av ST-läkare som önskar komma till tals. Slående i demografiska data är könsfördelningen som är närmare 80% kvinnor inom BUP och 60% inom vuxenpsykiatrin. Här finns anledning till viss försiktighet i analysen pga den lägre svarsfrekvensen inom VUP. En viss del av utblivna svar torde bero på föräldraledighet under enkätperioden och vilken könsfördelning som finns i denna grupp är inte känt även om det är inbjudande att anta att andelen kvinnor inte är underrepresenterad.

14 Den höga andelen ST-läkare med utländskt modersmål Drygt 40% har således annat modersmål än svenska. Jämförande siffror för ST-gruppen över specialitetsgränser har ej fåtts fram. Då vi i SLUP ändå väljer att tolka siffran som anmärkningsvärt hög, föranleder detta en närmare studie av gruppen. ST-läkare med utländskt modermål har i 18% av fallen gjort sin grundutbildning i Sverige, i 56% av fallen utomlands inom EU och 26 % utanför EU. Gruppen med utländskt modersmål arbetar i högre grad (93%) heltid än gruppen med svenskt modersmål (74%). Korresponderande skillnad finns även i antalet ST-läkare som väntar barn, där siffran är högre bland de med svenskt modersmål. Rörande ST-utbildningen finner de ST-läkare med svenskt modersmål det något tydligare vad som krävs för att erhålla specialistexamen och sköter sina studiemoment i högre grad på arbetstid. Något fler ST-läkare med utländskt modersmål anser att fler kurser bör ha METIS-format. I sin steg-utbildning har ca 80% av ST-läkare med utländskt modersmål haft inriktning mot KBT, ungefär samma andel som gruppen VUP-ST har. Högre andel av de med svenskt modersmål tror inte att de hinner klart sin ST-utbildning på 5 år effektiv tid (16% j.fr. 8%). En betydligt högre andel av de med utländskt modersmål är nöjda med mängden kliniskt arbete respektive teoretiska inslag i utbildningen. I den del av enkäten som rör valet av specialitet ser man att lägre andel av ST-läkare med utländskt modersmål säger sig ha funderat på att byta specialitet (33% j.fr. 49 % hos ST-läkare med svenska som modersmål). Rörande upplevelsen av den egna specialiteten vill drygt 50 % av ST-läkarna med utländskt modersmål beskriva den svenska psykiatrin som välfungerande jämfört med 32% inom gruppen med svenskt modersmål. Färre av ST-läkare med utländskt modersmål beskriver sig besitta god kommunikativ kompetens och i kommentarer framgår att detta åtminstone delvis hänförs till språkliga brister. Rörande den höga andelen ST-läkare med utländskt modermål väljer vi i SLUP se detta som ett tungt argument för att i ST-utbildningen betona vikten av utbildning inom språkliga, kommunikativa och kulturella färdigheter. ST-utbildningen Det finns en tydlig skillnad i hur man upplever antalet rekommenderade kurser, där man har mer negativ syn inom VUP än inom BUP. Vilka faktorer som ligger bakom detta faktum är oklart, men en möjlig förklaring är att VUP-ST upplever arbetsmiljön som mer stressande än vad BUP-ST gör. Detta kan i viss mån beläggas av att faktorerna dålig arbets- och utbildningsmiljö dyker upp när man frågar efter vilka faktorer som påverkat ST-läkaren att fundera på att byta specialitet, vilket i högre utsträckning visar sig bland de svarande från VUP jämfört med BUP (Fig. 6). Vidare indikerar frågorna som avser belysa ST-utbildningens struktur och upplägg en generellt högre nivå av tillfredställelse inom BUP än inom VUP. Svaren indikerar ett tämligen begränsat intresse för kunskapsprov i bägge specialiteter vilket kan ställas i viss kontrast med ST-utbildningarna i övriga Europa där man i hög utsträckning

15 använder sig av detta. Gruppen med utländskt modersmål skiljer sig dock inte från övriga svarande i denna fråga. Synen på den egna specialiteten Rörande valet av specialitet tolkas svaren som att de flesta avser fullfölja sin utbildning men att specialitetens organisation/arbetssätt är främsta skälet till att man är tveksam. En viktig faktor som dyker upp här är dålig status hos specialiteten, utan skillnad mellan specialiteter (Fig. 6). Detta går i någon mening igen i frågorna om attityden från media och kollegor, vilket indikerar att psykiatrins stigma finns kvar som ett problem vid rekrytering till specialiteten. Främsta faktorn bakom valet av specialitet var intressant specialitet. Detta väcker dock frågor kring vad man menar intressant och vad man menar med organisation/arbetssätt. Frågan hämtades från SYLFs ST-enkät från 2011 där liknande svar visades för ST-läkarna i stort. Möjligen skulle fler svarsalternativ ha funnits med anpassning efter våra specialiteter. I kommentarerna till denna fråga fanns förslag som samtalet, det är intressant att lyssna på patienter, gränslandet mellan medicin-humanism-samhällsvetenskap mm. Det kan tolkas som motsägelsefullt att 6 av 10 inom BUP anser att specialiteten lider av brist på vetenskapligt underlag, samtidigt som 9 av 10 är stolta över specialiteten. En möjlig förklaring skulle kunna vara att man anser att specialiteten innehåller element som är viktiga för patienterna men svåra att beforska. Psykiaterns och Barn- och ungdomspsykiaterns roll I avsnittet som berör psykiaterns roll framgick att man tydligt ansåg kommunikativ kompetens som viktigare inom de psykiatriska disciplinerna än inom andra. Kommentarer framhöll dock det motsatta i vissa fall och att alla läkare är i samma behov av detta. STläkarna skattar sin egen kommunikativa kompetens som hög. Frågan vad kommunikativ kompetens innebär står dock obesvarad och det gör även frågan huruvida man tillgodogör sig detta genom utbildningen. Vissa anser att psykologi bör ha en större plats i utbildningen och en anmärkningsvärd men svårtolkad jämförelse visar att manliga ST-läkare i större utsträckning än kvinnor önskar detta. Fler BUP-ST än VUP-ST önskar större biomedicinskt inslag i utbildningen. Möjliga förklaringar kan vara att dessa inslag redan är påtagliga inom VUP och/eller skillnader i behandlingsmetoder mellan specialiteterna. Möjligen finns det inom BUP en koppling mellan önskan om större biomedicinskt perspektiv och upplevelsen att specialiteten lider av brist på vetenskapligt underlag. Vad gör vi då med resultaten? Inom SLUP har denna enkät givit ett rikt underlag för diskussion kring läkarrollen, basen för rekrytering och ST-utbildningens innehåll. Vid utformandet av nästa nationella ST-enkät finns

16 många områden att fördjupa sig i, men även möjlighet till uppföljning och bevakning av trender inom ST-läkarkåren. Vi kan också dra lärdom av de misstag vi gjort vid utformningen av enkäten, såsom formuleringen av frågor och längden på enkäten. För moderförbunden och utbildningsutskotten har vi skapat ett underlag för diskussion och beslut i frågor som berör utbildningen av framtidens specialistläkare inom de psykiatriska disciplinerna.