Livsviktigt. Glädjespridare. Med Learoy blir rehabiliteringen roligare

Transkript

1 stockholms sjukhems tidning om vård, omsorg och forskning nummer Livsviktigt Glädjespridare Med Learoy blir rehabiliteringen roligare SID 8 vårdval Ny rehabmottagning på Bromma Sjukhus SID 2 demens Etiskt dilemma i fokus för forskare SID 3 medarbetare Sköterskan som ligger steget före SID 7 1

2 Ingemar Lindewall Viktiga vårdval För ett par år ledare sedan talade jag om vårdval på en konferens. Redan då såg vi att det fanns både efterfrågan och möjlighet att erbjuda vårdval till fler patientgrupper. Ökad valfrihet ger större möjligheter att möta människors behov och önskemål, inte bara när det gäller behandling av halsfluss eller planerade operationer, utan även när det kommer till vård i livets slut och rehabilitering efter en stroke eller en allvarlig skada. Nu är flera nya vårdval verklighet i Stockholm. Inom rehabilitering finns idag vårdval inom ett flertal områden och för patienter med stora och omfattande vårdbehov införs vård val inom ASIH och palliativ vård i januari Livsviktigt handlar denna gång om det nya vårdvalet inom primärvårdsrehabilitering. Vi berättar också om hur vi arbetar med nya metoder inom rehabilitering och möter rehabhundar na Learoy och Bonzai. Jan-Håkan Hansson, rektor på Ersta Sköndal högskolan kåserar om vikten av samverkan och samarbete. elisabet wennlund sjukhusdirektör Adress Box 12230, Stockholm Telefon E-post info@stockholmssjukhem.se Webbplats Ansvarig utgivare Elisabet Wennlund Redaktion, Stockholms Sjukhem Marianne Spiik, Malou Hedebro Produktion Kung & Partners Omslagsfoto Håkan Lindgren Tryck Trydells Tryckeri ISSN Öppet för alla åldrar i Bromma. Alla välkomna till nya rehabenheten Landstinget inför vårdval från 1 oktober En ny mottagning för primärvårdsrehabilitering har öppnats av Stockholms Sjukhem på Bromma sjukhus. Patienter i alla åldrar och länsdelar är välkomna. Sedan den 1 oktober erbjuder Stockholms sjukhem primärvårdsrehabilitering på Bromma sjukhus. Vi välkomnar alla patienter, oberoende av ålder till Rehabcentrum Bromma. De kan komma hit både efter en sjukhusvistelse och direkt hemifrån. Tidigare kunde vi endast erbjuda fortsatt rehabilitering inom öppenvården om patienten vårdats inom slutenvården på akutsjukhus eller geriatriken och var över 65 år, berättar Agneta Wetterberg, paramedicinsk chef. Förändringen sker i samband med att Stockholms läns landsting inför vårdval för primärvårdsrehabilitering. Oavsett var man bor i länet kan man nu välja att komma hit. Den som har genomgått till exempel en höftoperation, har smärta, ledbesvär eller nedsatt balans kan själv vända sig till oss. Vi kan göra en undersökning och erbjuda den behandling och träning som behövs, eller rekommendera en annan kontakt. Nya träningsmaskiner har köpts in för att passa den nya, yngre målgruppen. Vi har också två neuroteam, ett i Bromma och ett på Kungsholmen, för patienter med till exempel stroke, TIA eller MS. Man räknar med fortsatt många patienter från akutsjukhusen. Nyopererade höftpatienter från S:t Görans sjukhus kommer till exempel hit. Liksom tidigare erbjuder mottagningen också hemrehabilitering för den som behöver uppföljning efter en sjukhusvistelse eller har svårt att ta sig till mottagningen. Vi tror att många äldre fortfarande upplever en särskild trygghet i att komma till oss, eftersom vi har stor erfarenhet av geriatrisk vård inom Brommageriatriken och dessutom tillgång till nästan hela vårdkedjan inom Stockholms Sjukhem. TEXT anneli kamlin foto alexander ruas 2 nummer livsviktigt

3 Etiskt dilemma vid demensforskning Forskare måste ta ansvar Forskning om demenssjukdomar väcker särskilda etiska frågor. Det gäller att genomföra forskningen utan att patienterna tar skada. Ett stort problem med forskning kring FoUU demenssjukdomar är att patienterna ska kunna ge ett så kallat informerat samtycke om att medverka, säger Erik Sundström, docent i neurobiologi och forskare vid Stockholms Sjukhem. Men hur kan en demenssjuk person ta ställning till innebörden av forskningen? Vid vilket stadium av sjukdomen blir det ett problem? Med utgångspunkt från denna typ av frågor pågår nu ett särskilt projekt inom Stockholms Sjukhem och på Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska Institutet. En viktig aspekt är att väga risken för att personerna upplever kränkning mot den nytta forskningen skulle ge. Att forska medför etiska problem. Å andra sidan kan det vara ett etiskt problem att avstå från att forska. Nya rön som gör att sjukdomsförloppet kan hejdas skulle förhindra stort lidande. Men det gäller alltså att bedriva forskningen på ett ansvarsfullt sätt, till exempel genom att lägga ned extra arbete på att informera patienterna. Vid sidan av arbetet med etik ägnar Erik Sundström sin tid åt stamcellsforskning. Vi undersöker möjligheterna att utveckla behandlingen av ryggmärgsskadade genom att låta stamceller ersätta skadade celler, berättar han. Troligen kommer det att gå att hejda sjukdomsförloppet genom akuta insatser i form av stamcellstransplantation. När det gäller ryggmärgsskadade som redan är kroniskt sjuka tittar vi på olika sätt att begränsa deras funktionsned sättning. TEXT anneli kamlin FOTO Christin Philipson Att lägga ned extra arbete på att informera patienterna kan vara viktigt vid demensforskning, menar forskaren Erik Sundström. 3 snabba frågor charlotte andré tränar på träningscenter m.e.r.a Charlotte André tränar sedan två år tillbaka på Träningscenter M.E.R.A, Kungsholmen. Varför tränar du på M.E.R.A? Verksamheten vid Träningscenter M.E.R.A. vänder sig till vuxna som har ett medfött eller tidigt förvärvat rörelsehinder. Jag har en medfödd neurologisk muskelsjukdom som innebär att mina muskler är svagare än andras. Jag behöver träning för att upprätthålla funktion och styrka i kroppen. Vad är viktigt för dig med din träning? Jag tränar för att må bra och stärka min kropp. Jag behöver träna lågfrekvent med lätta rörelser för att öka min kondition och styrka. Jag är egentligen ingen träningsmänniska så för mig är det extra viktigt att hitta en träningsmetod som ger mig motivation och lust att träna vidare. Här på M.E.R.A tränar jag vattengymnastik, styrketräning, qigong och är med i en balansgrupp och en skapargrupp. Den träning jag gillar allra bäst är vattengymnastik. Hur är det att träna på M.E.R.A? Jag trivs väldigt bra här eftersom jag upplever att träning och aktiviteter utgår från mina behov och önskemål. Personalen är kunnig, engagerad och väldigt bra på att lyssna på mina behov. Det finns en ödmjukhet på M.E.R.A som man inte alltid upplever i vården. TEXT och foto malou hedebro livsviktigt nummer

4 Hundarna kommer framför allt in när det gäller att öka motivationen. Jessica Uttergård, sjuksköterska Humöret blir så mycket bättre att jag glömmer bort min värk, säger patienten Peter Johansson, som ser fram emot besöken av hundarna Bonzai och Learoy. Hundföraren heter Katja Thorman. 4 nummer livsviktigt

5 Patientens bästa vän Rehabilitering med hjälp av hundar är vardag på Stockholms Sjukhem. Ökad motivation är en av de positiva effekterna för patienter som får träffa rehabhundarna Learoy och Bonzai. TEXT anneli kamlin FOTO håkan lindgren Fotografen smetar räk ost på kameralinsen besök för att fånga Learoys uppmärksamhet men misslyckas med att få den 63 kilo tunga rottweilern att sitta stilla och titta in i kameran. Hunden har andra prioriteringar under sin arbetsdag på Stockholms Sjukhems Rehabcentrum på Kungsholmen.. Här på avdelning 3 finns ortoped-, thorax- och kirurgpatienter. Under sin tid på avdelningen kan de möta både Learoy och den andra medlemmen i rehabhundteamet, som heter Bonzai. Bonzai är betydligt mindre, väger bara tre kilo och är av rasen phalene. De är ett bra team och fyller olika funktioner för patienterna. Det är praktiskt att de är olika stora och har olika temperament. Learoy är väldigt lugn och Bonzai lite busig. Däremot är båda mycket stabila, vilket krävs för att de ska kunna jobba här, säger hundföraren Katja Thorman. I två års tid har nu rehabhundarna arbetat på Stockholms Sjukhem. Reaktionerna har varit väldigt positiva. Det blir folksamling när hundarna kommer och stämningen höjs hos patienterna, säger Nina Stenström, undersköterska på avdelning 3. Beslut om rehabilitering med hjälp av hundteamet sker med utgångspunkt från individen. Om en patient är nedstämd efter sitt ingrepp eller saknar sin egen hund kan det vara extra lämpligt, säger läkaren Finn Hjelmblink, projektledare för Stockholms Sjukhems arbete med rehabhundarna. Han konstaterar att den speciella relationen mellan människa och hund går långt tillbaka i historien. Hunden förstår människan bra. Det är enormt intressant att se vad som händer i samspelet mellan dem. Rent forskningsmässigt är det ett ganska nytt område och det kan vara svårt att hitta rätt metod för att visa på effekterna. Den forskning som finns på området så här långt visar framför allt hur hundar i vården påverkar patienterna rent emotionellt, säger Finn Hjelmblink. Personalen på avdelningen ser själva att oroliga patienter blir tryggare och lugnare, ledsna blir gladare och ensamma känner sig mindre ensamma. Hundar är bra lyssnare. Dessutom för de ingenting vidare. De har total tystnadsplikt, säger Nina Stenström. Hon är en av eldsjälarna bakom satsningen på rehabhundar på Stockholms Sjukhem, och baserar intresset på egna erfarenheter. I många år har hon själv haft hund, till och med egen kennel. Jag vet hur bra man mår av att vara med hundar. Sjuksköterskan Jessica Uttergård är också engagerad i arbetet och har börjat arbeta med ett forskningsprojekt om hundassisterad rehabilitering. Hon arbetar praktiskt med hundteamet på sin arbetsplats, avdelning 1, som är avsedd för rehabilitering av patienter med neurologiska sjukdomar. För närvarande kommer hundarna framför allt in när det gäller att öka motivationen hos patienterna och ge mentalt stöd. Många tycker till exempel Fortsättning på sidan 6 Att få träffa hundarna piggar upp Jag blir på gott humör varje gång jag ser Learoy. Hundar har en förmåga att få en att må bra, säger Peter Johansson, patient på avdelning 3. Det är nio veckor sedan var han med om en tågolycka och förlorade båda benen. I fem veckor har han varit på Stockholms Sjukhems rehabiliteringsenhet. Att jag fick komma hit var det bästa som kunde hända, och hundarna bidrar till det. Learoy är Peter Johanssons favorit. Jag älskar hundar, särskilt om de är stora. Själv har jag haft fyra schäfrar, berättar han. I efterdyningarna av olyckan har humöret inte varit det bästa. Det har varit deppigt emellanåt. Att få träffa Learoy, klappa honom och se honom göra konster piggar upp väldigt mycket. Jag tror att han känner på sig när jag inte mår bra. Han kommer fram och lägger huvudet i knäet på mig, säger Peter Johansson. Humöret blir så mycket bättre att jag till och med glömmer bort min värk. Hans medpatient Rim Halfya leker också förtjust med hundarna. Det är första gången jag träffar dem. Först blev jag jätterädd för Learoy, som är så stor. Han skulle kunna välta rullstolen. Men så insåg jag att hundföraren var med och det kändes tryggare. Jag har alltid velat ha en hund, så det piggar upp. livsviktigt nummer

6 att det är mycket roligare att träna med hundarna än med redskap. Vi ser framför oss att hundar i allt större utsträckning kan hjälpa till när det gäller att träna specifika funktioner, säger hon. Bland patienterna på avdelning 1 finns det många som har haft stroke. Där handlar det mycket om att stärka den sida som är svag, till exempel kasta bollar till hunden, gå med hunden i gåställning och liknande. Katja Thorman ger exempel på hur det går att variera träningen med de två hundarna. Hos en sängliggande patient kan man sätta den lilla hunden i sängen, tillräckligt långt bort för att patienten ska behöva sträcka sig efter den. Avståndet kan ökas efterhand. Den stora hunden kan sitta på golvet så att patienten behöver vrida sig i olika vinklar för att nå den. Patienter som inte tycker om hundar eller är hundrädda tar man särskild hänsyn till. Men vi har haft flera patienter som varit hundrädda men ändå ber om att få träffa våra hundar här. Att hundföraren är med skapar en extra trygghet, säger Nina Stenström. Dagen innan hundarna ska jobba på sjukhemmet borstas och badas de noga för att minimera risken för att de ska orsaka allergiska besvär. Det brukar inte vara något problem, säger Nina Stenström. Rim Halfya blev först rädd för Learoy men kände sig snabbt trygg. Jessica Uttergård Nina Stenström Finn Hjelmblink Learoy och Bonzai arbetar alltså med rehabilitering på Stockholms Sjukhem, men hundar används även i andra delar av verksamheten. I denna tidning har vi tidigare uppmärksammat golden retrievern Allis, som arbetar med demenssjuka på vård- och omsorgsboendet. Det är stor skillnad mellan de två verksamheterna. Hundarna behöver olika typ av träning beroende på vad de ska jobba med, säger Katja Thorman. Demenspatienter mår bra av fasta rutiner och upprepningar, medan rehabpatienter behöver en mer omväxlande och utmanande träning. Inom rehabiliteringen behöver vi löpande utvärdera träningen med hundarna och bedöma vad som ska bli nästa steg. Det sker i samarbete med bland annat läkare och sjukgymnaster, säger Jessica Uttergård. Rehabhundar har använts i två år på Stockholms Sjukhem och ambitionen är att utöka verksamheten till fler team. Vi har patienter som söker sig hit just för att vi har rehabhundar, säger Nina Stenström. större valfrihet för svårt sjuka I januari 2013 införs vårdval för avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) och palliativ vård. Stockholms Sjukhem är en av de godkända vårdgivarna. Det här är ett vårdval som vänder sig till patienter med stora vårdbehov. Vi ser fram emot att kunna erbjuda fler vård hos oss, både genom att vi kan ta emot nya patientgrupper och att vi kan ta emot personer från fler områden i Stockholm, säger Mats Linderholm, verksamhetschef för Palliativt Centrum. Patienter som vårdas hemma kan välja vårdgivare för ASIH. nytt vårdprogram för demens För att ge demenspatienter och deras närstående bästa möjliga vård och bemötande krävs bra samverkan mellan primärvård, stadsdel och minnesmottagning. En god grund för samverkan finns i det lokala vårdprogram för demens som olika vårdaktörer i Bromma tagit fram. Målet är att patienter och närstående ska uppleva trygghet, stöd och god tillgänglighet i hela vårdkedjan, trots att det är många olika aktörer. centrum för äldretandvård Ett centrum för äldretandvård kommer att etableras i Stockholms Sjukhems nya byggnad. Bakom satsningen står Stockholms läns landsting i samarbete med Karolinska Institutet och Stockholms Sjukhem. Folktandvården öppnar en mottagning med äldreprofil i vårt nya hus, vilket är mycket positivt för boende och patienter. Vi ser också stora möjligheter till samverkan när det gäller utbildning samt forskningsprojekt om äldres munhälsa, säger FoUU-chef Åke Seiger. alexander ruas 6 nummer livsviktigt

7 Prickar in planeringen Jenny Salander är svetsaren som blev sjuksköterska och arbetar med vårdplanering. Redan samma dag en patient skrivs in på Brommageriatriken börjar planerna för utskrivning. Som vårdplaneringssjuksköterska försöker Jenny Sallander hålla ihop alla trådar för att patienten ska känna sig trygg även efter sjukhusvistelsen. genomsnitt blir en patient kvar i nio dagar på Brommageriatrikens avdelning 5. Vi måste börja planera tidigt för att allt ska fungera på bästa sätt efter utskrivningen, säger Jenny Sallander. Tillsammans med ett team utreder hon vilka omvårdnads- och medicinska behov patienten kommer att ha efter utskrivningen. Teamet består av undersköterska, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och läkare. Ibland också logoped eller kurator. Utifrån teamets bedömning sammanställs en skriftlig vårdplan som går till kommunen och primärvården. Därefter kallar hon till ett vårdplaneringsmöte. Här deltar några ur teamet, kommu nens biståndshandläggare, patienten själv och oftast någon anhörig. Biståndshandläggaren kan fatta beslut om och hur mycket hemtjänst en patient ska få eller om en plats på ett vårdoch omsorgsboende. Det allra sista ordet har dock patienten själv, som kan tacka nej till de föreslagna insatserna. Jenny Sallanders arbetsdagar handlar mycket om logistik och mängder av kontakter, även utanför sjukhuset. Mest givande är samtalen med patienterna och deras anhöriga, tycker hon: Även svåra samtal kan ge oerhört mycket. Våra patienter har olika livsöden och det är alltid fascinerande att möta dem. Jenny Sallander har inte alltid arbetat med människor. Hon kom till Brommageriatriken för ett år sedan, då hon flyttade till Stockholm från Uddevalla. Ursprungligen utbildade jag mig till svetsare, men varvet lades ner och jag tog en sköterskeexamen Jag har därefter jobbat inom geriatriken och medarbetare jenny salander Jobb: Vårdplaneringssköterska vid Brommageriatriken Utbildning: Leg sjuksköterska Tidigare jobbat som: Svetsare, tandsköterska, sjuksköterska i Uddevalla kommun, sjuksköterska inom psykiatri, avdelningschef inom äldrepsykiatrin, ekonomiansvarig på eget tryckeri. Fritid: Tar ivrigt till sig av storstadens utbud av allt från krogar och kultur till sportevenemang. Men mest ute och går med labradoren Max. slutade som avdelningschef för några år sedan, då jag hoppade av och började arbeta inom vårt familjeägda tryckeri. När jag skilde mig ville jag till Stockholm, där mina två vuxna söner bor. Jag har varken ångrat flytten till stor stan eller flytten tillbaka till vården. TEXT tove gyllenstierna foto christine philipson livsviktigt nummer

8 Avsändare Stockholms Sjukhem Box Stockholm Nytt boende öppnar i mars I mars 2013 flyttar de första hyresgästerna in i det nya vård- och omsorgsboende som Stockholms Sjukhem bygger. Den nya byggnaden rymmer 99 moderna lägenheter med en boyta på 33 kvm. En del lägenheter har direkt utgång till en stor trädgårdsterrass, andra har inglasad balkong. En vacker park anläggs och i det nya boendet kommer det att finnas bibliotek, vinterträdgård och spa. På www. stockholmssjukhem.se finns bilder från det nya boendet. influensavaccin hos husläkarna Stockholms Sjukhems husläkarmottagning erbjuder drop-in vaccinationsmottagning tisdagar klockan samt fredagar klockan under perioden 22 oktober till 21 december. För mer information och kontaktuppgifter se Allsång väcker minnen På Stockholms Sjukhems vårdoch omsorgsboende anordnas allsång en gång i veckan för de boende. Allsången är ett väldigt uppskattat inslag i verksamheten. Sången väcker känslor och minnen till liv hos de äldre och är en källa till glädje och gemenskap, berättar Jenny Tallqvist enhetschef Kungsholmen. restaurangen kravcertifieradd Stockholms Sjukhems kök och restaurang har godkänts som kravcertifierad verksamhet. Att handla kravmärkt är ett enkelt sätt att värna om djur, natur, hälsa och social rättvisa. Med kravcertifieringen tar vi ansvar för att en viss andel ekologiska, krav- och MSC-märkta råvaror ingår i måltiderna. I restaurangen ska våra gäster också få information om vilka råvaror som är ekologiska, kraveller MSC-märkta, säger kostchef Anna-Karin Jakobsson. alexander ruas Enkla lösningar ger viktig samverkan Det sägs ofta i officiella sammanhang krönika att om bara myndigheter, organisationer och enheter samverkar och samarbetar så kan man lösa både vårdproblem och göra vården och omsorgen bättre. Det finns en slags intuitiv och självklar logik i påståendet. Men det är lättare sagt än gjort att åstadkomma i konkret vardagsarbete. På alla nivåer bejakas samarbete och samverkan, och på alla nivåer kan man konstatera att det inte fungerar så bra. Det gäller allt från departement och myndigheter på nationell nivå till samarbete mellan enheter på lokal nivå. Hur ofta har vi inte noterat hur svårt det kan vara för landsting och kommun att genuint i samverkan utgå från den enskildes behov och bästa och bortse från egna organisationsintressen. Vi som börjat samarbeta ser så många ömsesidiga fördelar. På Stockholms Sjukhem, Ersta Sköndal högskola och Ersta diakoni har vi nu i flera år samverkat för en bättre kunskapsutveckling i palliativ vård. Vi vet att den palliativa vården kommer att växa och att det kräver en fortsatt och kontinuerlig kunskapsutveckling i form av klinisk forskning, avancerade utbildningsinsatser och systematiska kvalitetsprojekt. Vi har gjort det genom enkla och konkreta samarrangemang. Vi byter tjänster för att ömsesidigt befrukta varandra, vi hjälper varandra i klinisk forskning och utbildning och vi har tillsammans arrangerat två nationella konferenser i palliativ vård. I de två konferenserna har vi också samarbetat med Nationella Rådet för Palliativ Vård (NRPV). Konferensinitiativet väckte ett gensvar som blev oväntat starkt och i de interna gissningarna om hur många som skulle delta hamnade jag alldeles för lågt. Just i det här fallet var det bara bra att ha fel. Vi som börjat samarbeta ser så många ömsesidiga fördelar att vi tänker fortsätta. Det handlar om att söka nya uppdrag att samarbeta kring, där vi ömsesidigt kan känna att vi blir vinnare för patienters och anhörigas bästa. Det går om man har bestämt sig, och att man har bestämt sig för att vara uthållig. Jan-håkan hansson Rektor Ersta Sköndal Högskola cecilia nordstrand